Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Entries tagged “upphovsrätt”

Ett exempel på upphovsrättens skevhet

written by jacob, on May 29, 2013 4:47:55 PM.

I kultursvepet i dagens Svenska Dagblad finns det en notis om att Igor Stravinskij’s yngsta dotter har skrivit ett öppet brev, där hon ifrågasätter paret Millicent Hodsons och Kenneth Archers rekonstruktion av Våroffer. Det är inte så att hon ifrågasätter resultatet, men de har gjort sitt arbete utan auktorisation från stiftelsen som äger rättigheterna till baletten.

Våroffer uruppfördes för 100 år sedan och Igor Stravinskij dog för 42 år sedan. Hans dotter är 93 år gammal.

Våroffer var ytterst kontroversiell när den uruppfördes. Stravinskij ville chockera, uppröra och förändra, och vill man förändra måste man låta andra bygga vidare på det man har skapat. Stravinskij själv gjorde egna tolkningar av Bach och var öppen för att andra tolkade och förädlade hans egna verk.

Det är en skev upphovsrätt som gör att det ens går att ifrågasätta skapares frihet att tolka andra skapare. Det är en skev upphovsrätt som gör att den konstnärliga kontrollen över verk kan gå i arv. Det är en skev upphovsrätt som gör att någon sitter och håvar in royalties 100 år efter att verket skapades.

Med en upphovsrätt enligt Piratpartiets modell skulle Våroffer ha blivit ett fritt verk år 1933; samma år som Nazisterna tog makten i Tyskland. Det skulle inte ha gått någon nöd på Igor Stravinskij för den saken. Den musik, baserad på Våroffer, som aldrig blev skriven på grund av upphovsrätten, kommer vi aldrig att få höra. Som samhälle måste vi bli mycket bättre på att uppmärksamma det som inte händer.

Fildelning som politiskt ställningstagande

written by jacob, on Jan 23, 2013 11:56:40 PM.

Vi piratpartister anklagas ofta av våra politiska motståndare för att bara vilja ha allting gratis. Även om det inte finns någon grund för det påståendet så är det ett argument som gör att vi allt för lätt blir avfärdade och att vi ses moraliskt korrupta.

Om vi betraktar allt digitalt material som lovligt villebråd, bara för att någon har lagt upp det på nätet, så blir det extra lätt att dra den slutsatsen. Om vi ska kunna argumentera från en moraliskt högre position måste vårt konkreta handlande utgå från en moraliskt försvarbar ideologi. Om våra handlingar speglar våra ställningstaganden så vinner vi respekt för våra argument. Annars ses vi som hycklare.

Eftersom vi har som politiskt mål att reformera upphovsrätten så vore det logiskt att behandla upphovsrättsskyddat material enligt vår vision om hur upphovsrätten ska se ut. Att i en akt av civil olydnad betrakta upphovsrätten som ersatt.

Modellen som har föreslagits av Falkvinge/Engström innebär en skyddstid på 5 år, med möjlighet till registrering och därmed förlängning upp till 20 år.

Som politisk handling bör vi därför begränsa vårt fildelande enligt följande:

  • Att i allmänhet avstå från att ladda ned och tillgängliggöra material som är yngre än 5 år.
  • Att avstå från att ladda ned och tillgängliggöra registerat material som är yngre än 20 år. Eftersom det inte finns någon sådan registering blir den här delen verkningslös.
  • Att oavsett ovanstående se oss fria att sprida befriade kopior av DRM-skyddat material.
  • Att oavsett ovanstående se oss fria att sprida material som inte längre tillgängliggörs av rättighetsinnehavaren.
  • Att oavsett ovanstående se oss fria att sprida material som inte tillgängliggörs av rättighetsinnehavaren på ett icke-diskriminerande sätt.

Den sista punkten kan behöva utvecklas lite. Många rättighetsinnehavare använder sig av diskriminerande begränsningar, som DVD-skivor med zon-begränsningar, geografiskt begränsade släpp av filmer och andra åtgärder som syftar till att kontrollera allmänhetens tillgång till materialet. Vår ståndpunkt är att man inte partiellt kan publicera någonting och att det är moraliskt riktigt att kringgå sådana begränsningar utan ekonomisk kompensation till rättighetsinnehavaren.

Att agera enligt de här riktlinjerna är att ta ställning mot den gällande, destruktiva och orättfärdiga upphovsrättslagstiftningen och för en reformerad upphovsrätt som är rimlig och som ger oss tillgång till hela vårt kulturarv.

Ett bibliotek för var och en

written by jacob, on Dec 29, 2012 3:01:00 AM.

Jag älskar böcker. Jag och min sambo har i runda slängar 3000 böcker hemma. En stor del är Fantasy och Science Fiction, men det finns många titlar inom vitt skilda områden som poesi, filosofi, arkitektur, neurologi, serier, barnböcker och datavetenskap. Det är fantastiskt att ha så många böcker, men det är samtidigt förenat med ett par problem.

Ett är att så många böcker tar väldigt mycket plats. Vi har lyxen att ha gott om plats, men trots det så är det fullt i alla våra bokhyllor, och en del böcker förvaras i lådor och liggande löst på diverse olämpliga ställen.

Ett annat problem är att böckerna är en stor investering. Jag gissar att vårt bibliotek har kostat bort emot en miljon kronor totalt. En ganska ansenlig del av våra livsinkomster. Ändå så finns det så många böcker som vi skulle vilja ha egen tillgång till. Böcker som borde finnas till hands när andan faller på, eller när vi vill slå upp något. Klassisk litteratur och obskyra ämnen. Böcker som har varit out of print i många år, och som ofta inte går att få tag på alls.

Trots begränsningarna så är vi lyckligt lottade. Vi har ett enormt bibliotek jämfört med de flesta människor. Vi har plats och vi har råd.

Att det är på det sättet är egentligen en skandal! Alla människor borde ha ett eget bibliotek med minst 50 000 böcker. Det finns egentligen ingen anledning att de inte skulle kunna ha det.

För enkelhetens skull så resonerar vi bara om böcker som innehåller text och enklare streckbilder. Genom en överslagsberäkning baserad på hur stor e-boksversionen av “A song of Ice and Fire” är och hur mycket plats pappersböckerna tar i min bokhylla, så har jag kommit fram till att ett 64 GByte minne rymmer minst 50 000 böcker; kanske så mycket som 60 0000. Anledningen till varför jag har valt 64 GB är att där ligger lägsta pris per byte om man köper ett USB-minne. Ett sådant minne kostar c:a 500 kr inklusive moms och beskyddaravgift till CopySwede (64 kr).

Det är alltså fullt tekniskt möjligt att alla människor i Sverige skulle gå omkring med ett bibliotek med 50 000 böcker på fickan. Om vi ser till ren produktionskostnad så är det också fullt möjligt och rimligt. Att fylla ett sådant minne tar inte så hemskt många minuter och kostnaden i elektricitet och kopieringsutrustning räknas i delar av ören.

Det enda som står i vägen för allemansbiblioteket är upphovsrätten. De extremt långa skyddstiderna gär att urvalet av böcker som till en rimlig kostnad kan läggas i ett sådant bibliotek blir ganska litet. Platon och Kirkegaard kommer med, men inte Sartre eller Popper. Bröderna Grimm kan man ta med, men inte Elsa Beskow, Gösta Knutsson eller Astrid Lindgren. Newton går bra, men glöm Einstein ytterligare några år. Glöm lika så allt som inte nytryckts efter att det sålt slut från förlaget. Det dröjer ytterligare 65-150 år till smala biografier och facklitteratur som tog slut 2005 fritt kan spridas. Böcker som skulle kunna ingå i massproducerade personliga bibliotek, men som är inlåsta av en otidsenlig upphovsrätt.

Det finns ingen möjlighet för någon att läsa 50 000 böcker under en livstid, men poängen är att man har materialet tillgängligt om man skulle vilja läsa det. Man har kontroll över det, så att ingen kan censurera det eller förändra det utan att det märks. Man har tillgång till det utan att behöva vara uppkopplad. Man kan läsa vad man vill utan att någon utomstående registrerar det.

Med en upphovsrätt i enlighet med Rick Falkvinge och Christian Engströms förslag i The Case for Copyrighr Reform skulle personliga bibliotek enligt min modell vara fullt möjliga. Ny och kommersiellt gångbar litteratur skulle man fortfarande få betala fullt pris för, men basbiblioteket skulle inte kosta mer än minnesstickan det låg på.

Dagens upphovsrätt låser in vårt kulturarv och gör det otillgängligt i generationer. Det är destruktivt, orättfärdigt och orimligt.

Att stänga ned fildelning minskar biografintäkterna

written by jacob, on Nov 25, 2012 1:04:08 AM.

I en undersökning som gjorts vid unversitetsinstitutioner i München och Köpenhamn visas att konsekvensen av att stänga ned Megaupload var att biografintäkterna totalt minskade. Det fanns en viss ökning för de mest populära filmerna, men totalt så gick alltså intäkterna ned.

Det här är ytterligare ett bevis för att fildelning är en viktig marknadsföringskanal för filmbolagen och att det krig de för mot sina kunder skadar dem.

Att skilja på Äpplen och Päron

written by jacob, on Jun 4, 2012 6:34:28 PM.

I dagens Svenska Dagblad kan man läsa en artikel under rubriken Ett års fängelse för fildelare. Det handlar om en man i Halland som tjänat 1,5 miljoner kronor på att distribuera upphovsrättsskyddat material mot betalning och som dömts till ett års fängelse för upphovsrättsbrott, bokföringsbrott och skattebrott.

Snälla Svenska Dagbladet, det här är inte fildelning!

Fildelning är att utan ersättning tillhandahålla material så att andra kan ladda ned det, för personlig räkning. Det är skillnad på kommersiell verksamhet för egen vinning och en kulturgärning, där man ger spridning till sådant som man själv uppskattar.

Piratpartiet vill förkorta upphovsrätten till en rimlig längd, men inte avskaffa den. Även i ett samhälle där Piratpartiet fått sin vilja igenom skulle ovanstående verksamhet vara brottslig och leda till staff.

Åter igen, Svenska Dagbladet, det här inte fildelning. Ni har varit duktiga på distinktionen tidigare. Låt det här vara en engångsföreteelse.

Åtalet mot Megaupload

written by jacob, on Jan 21, 2012 2:00:45 AM.

Åtalet mot Megaupload kan läsas här. Det är en intressant blandning av påståenden om miljontals besökare per dag och bevisning att enskilda individer i östra Virginia tagit emot något hundratal dollar för att ladda upp filer. Enligt åtalet har Megaupload haft intäkter på totalt minst 175 miljoner dollar sedan 2005. En helt annan klass än Pirate Bay, kan man kallt konstatera.

Det lär bli en lång rättegång, för mycket av bevisningen är byggd på lösan sand. Man hänvisar till email med uppmaningar till medarbetare att ladda ned fil X för att kolla att det fungerar som det ska, och epost från kunder som klagar på att upphovsrättsskyddat material inte spelas upp korrekt. Det kommer säkert frågeställningar om bevisningen har inhämtats på laglig väg och om sådana här meddelanden verkligen kan leda till slutsatsen att den åtalade har handlat i enlighet med uppmaningen. Den amerikanska förankringen av åtalet känns också tunn och fjuttig, som om någon letat länge efter ett halmstrå att hänga upp det hela på.

Musikdelning är samhällsnyttig

written by jacob, on Oct 5, 2011 6:48:30 PM.

Ibland så gömmer det sig viktiga sanningar i det självklara. När rättegången mot den 62-årige mannen som kört DC++ avgjordes för någon vecka sedan så var det IFPI som var angivare och målsägare. IFPI är en branschorganisation för skivbolag, och vi accepterar det som självklart att de är målsägare. Det är bara det att IFPI företräder enbart skivbolagen - inte upphovsmännen. Mannen dömdes följdriktligen för intrång på närstående rättigheter.

Upphovsmännen, dvs låtskrivarna och artisterna var inte representerade vid rättegången och det var ingen som hävdade att deras rättigheter hade blivit kränkta. Det är nämligen så att det bara är IFPI och dess systerorganisation MPAA som aktivt jagar privatpersoner som delar kultur. Artisterna gör det inte.

Den enklaste förklaringsmodellen för det är att skivbolagen lider skada, medan artisterna inte gör det. Den modellen råkar stämma med statistik från både Sverige och Storbritannien, som säger att artisternas inkomster har ökat samtidigt som skivbolagens inkomster har minskat drastiskt.

Som bekant är skivbolagens affärsmodell att binda artister, pressa fysiska föremål av deras alster och sedan distribuera dessa till ett nätverk av återförsäljare. Det här var en gång i världen en värdefull tjänst, som konsumenterna var beredda att betala för. Idag kan detet som artisterna producerar enklare och billigare distribueras direkt till konsumenten via internet. Skivbolagen har blivit ett femte hjul under vagnen. De behövs inte längre, och konsumenterna vet det. De själva vet det, men kämpar med näbbar och klor för sin existens. Det är med största säkerhet skivbolagen som har spridit mantran “Men hur ska artisterna få betaaalt?”, som en dimridå för sin mer egoistiska “Hur ska skivbolagen få betaaalt?”. Observera att man sällan hör frågan “Hur ska vi artister få betalt?”. Tvärt om så är attityden från riktiga artister oftast “Hur ska jag ta betalt för mitt arbete under de nya förutsättningarna?”. En mycket mer öppen och ödmjuk inställning.

Om nu konsumenterna betalar mer pengar till artisterna och mycket mindre till skivbolagen, så innebär det att folk faktiskt inser att artisterna gör något värdefullt medan de inte vill betala för skivbolagens tjänster. Vi behöver därför inte oroa oss för hur artisterna ska få betalt. Konsumenterna kommer att se till att de får betalt, eftersom det annars inte blir någon musik. Vi har svart på vitt att kulturdelning inte skadar artisterna.

Däremot så skadar kulturdelningen skivbolagen. Ju snabbare vi blir av med dessa parasiter, desto bättre kommer artisterna att må och desto fler människor kan ta del av deras alster. Kultur blir nämligen inte sämre av att den når fler människor. Tvärt om, ju fler som får del av den, desto rikare blir vi alla.

För den som vill handla etiskt:

  • Sluta köpa kultur av skivbolagen.
  • Dela kultur med varandra.
  • Tänk på artisterna - de ska ha en vettig inkomst från sitt arbete.

En god människa i rätten

written by jacob, on Sep 26, 2011 8:43:01 PM.

Han är sjukpensionär och har svårt att gå. Hans fru är också sjukpensionär och behöver hans hjälp varje dag. De lever i en förort till Göteborg under små omständigheter. Idag stod han inför rätta vid Göteborgs Tingsrätt, anklagad för upphovsrättsbrott. Åklagaren presenterade IFPIs utredning, som visade att han tillgängliggjort minst 3000 musikverk, som IFPIs medlemmar har producenträttigheter till. Allt var snyggt, prydligt och kliniskt rent i bevisföringen. IFPIs advokat vittnade per telefon. Han fälldes och dömdes till 40 dagsböter och villkorlig fängelsedom. Precis som IFPI ville.

Det som domstolen inte fokuserade på, men som framkom mellan raderna, var att han hade ägnat många år åt att lära sig hur datorer fungerar och vad man kan använda dem till. Man kunde tydligt höra en stolthet i rösten när han beskrev hur han hade laddat hem DC++ och lärt sig använda programmet. Man kunde höra i hans tonfall att han tyckte att det var roligt att hämta hem musik och dela med sig av det han gillade. Att dela med sig gav honom ett socialt samband, för att dela kultur stärker banden mellan människor.

När vi talade med honom och hans familj efter rättegången märkte jag tydligt att han uppskattade att vi kom. Att sitta ensam i rättsalen, med bara sin familj som åhörare hade nog känts ännu värre. Nu fanns det i alla fall lite moraliskt stöd på plats. Det fanns det inte när 6 poliser invaderade hans lägenhet, när han blev kroppsvisiterad för att kontrollera att han inte hade några vapen, eller när 8 poliser förhörde honom och frun på polisstationen. Han hade inga snälla ord att säga om resursslöseriet och tidsutdräkten i målet. “Det hade nog räckt med ett brev, så hade jag slutat”, sade han.

Själv så funderade jag över rimligheten i att över huvud taget göra husrannsakan för upphovsrättsbrott. Att bryta hemfriden borde enligt mig vara reserverat för grov brottslighet - mord, misshandel, vapenbrott och grova stölder. Jag funderade också över hur åklagaren fick ihop att det skulle handla om organiserad brottslighet. Det är som att säga att det är organiserad brottslighet när jag går mot röd gubbe, efter att ha sett andra göra det.

Min sista tanke innan jag lämnar rätten är att fildelning - kulturdelning berikar människor och får dem att växa. Jag tror den lille runde sjukpensionären hade ett mycket roligare liv innan han blev tagen av polisen och jag tror han hade varit en mindre intressant människa om han inte hade gjort ansträngningen att dela sina intressen med andra. Jag tror han berikade andras liv genom att dela med sig. Något han får svårare att göra med en villkorlig dom hängande över sig.

Det finns flera undersökningar som visar att kulturdelning inte skadar upphovsrättsinnehavarna ekonomiskt. Tvärt om så är det en viktig marknadsföringskanal. Vi har därför en upphovsrättslag som ger upphovsrättsinnehavarna för stor makt och för stora rättigheter. Lagen strider mot det som för gemene man framstår som moraliskt riktigt. Därför måste upphovsrättslagen ändras, så att delning av kultur för privat bruk blir lagligt.

En tuff nöt för åklagaren

written by jacob, on Aug 28, 2011 11:35:00 AM.

Som vi har sett från bland andra Anna Troberg så står en 15-årig pojke inför rätta i Göteborg på tisdag för upphovsrättsbrott. Han ska på en av skolan tillhandahållen laptop ha laddat ned ett 30-tal spelfilmer. Filmerna har upptäckts i samband med att skolans IT-ansvarige har hittat spår från virus i datorns nätverkskommunikation.

Det här gör åklagarens bevisläge ytterst vanskligt. Att det finns virus på maskinen gör det extremt troligt att den är “bottad”. Det innebär att det finns dold programvara på maskinen som gör att den kan kontrolleras via nätverket av en utomstående person. Bland annat skulle man kunna använda ett bot-nät för att dölja sina spår när man fildelar filmer. Det finns som bekant starka motiv för att göra så i dagens miljö, där upphovsrättsindustrin stämmer folk till höger och vänster.

Jag kan därför inte se att åklagaren bortom allt rimligt tvivel kan visa att 15-åringen har laddat ned filerna till datorn. Eventuella medgivanden från den åtalade har väldigt lite värde, eftersom han är så ung och kan ha gjort dessa under press.

Som försvarare för 15-åringen skulle jag förklara min klient “icke skyldig” och sedan låta åklagaren våndas med att bevisa att 15-åringen är den som har placerat filmerna på maskinen. Det borde vara en rätt underhållande dans.

En moralisk upphovsrätt

written by jacob, on Jan 8, 2011 10:28:00 PM.

Anders Widén skriver tänkvärt om hur upphovsrättsmaffian gång på gång fått upphovsrätten förlängd, och hur det relaterar till moderna affärsmodeller som Google’s. Vi har idag för de flesta verk upphovsmannens livstid plus 70 år. I EU ville maffian gå till livstid plus 90, men kommissionen och parlamentet ville inte gå så långt i ett steg.

Varje tänkande människa inser att så långa skyddstider inte ligger i någon annans intresse än förläggarnas. För alla andra yrkeskategorier upphör all försörjningsbörda för närstående när man dör. Av någon anledning behandlas döda upphovsmän på annat sätt. Över huvud taget så lever nästan alla i samhället på vad de producerar idag, inte på vad de gjorde för 5 eller 50 år sedan. Enligt upphovsrättens logik ska en sjuksköterska (och hans/hennes arvtagare) ha en månatlig dusör för att ha lagt om operationssår för en patient, så länge patientens barnbarn är i livet.

Eftersom den juridiska upphovsrätten är orimlig har vi fått ett fenomen där människor ignorerar den, bland annat genom att fildela. Det är en mindre tillfredsställande situation, för det finns en del upphovsmän som verkligen lider ekonomiskt av att deras verk kopieras så snart de kommer ut.

Jag vill därför föreslå en moralisk upphovsrätt, där människor frivilligt erkänner upphovsmännens rätt att få betalt under viss tid. Verk som är äldre kopierar man fritt under en kod av civilt motstånd mot upphovsrättslagarna. Hur långtid den moraliska upphovsrätten ska gälla kan man debattera. I Piratpartiets program nämns 5 år. Jag tror det är det lägsta värde som kan vara rimligt. I “The Statute of Queen Anne” från 1710 satte man upphovsrätten till 14 år, vilket jag ser som ett högsta rimliga värde.

Om vi kan komma överens om längden på en moralisk upphovsrätt kan vi förändra allmänhetens syn på upphovsrätten och i längden ändra lagstiftningen. I längden kan lagstiftningen inte motstå det allmänna rättsmedvetandet. Vårt problem idag är att folk har en diffus upfattning om vad upphovsrätten är och att den kanske inte är riktigt rättvis. Genom att tydligt definiera en moralisk upphovsrätt kan vi skapa en insikt hos allmänheten.