Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Entries tagged “terrorism”

Skydd mot terrordåd

written by jacob, on Apr 8, 2017 6:16:22 PM.

Polisen har gripit en 39-årig Uzbek som misstänkt för terrordådet i Stockholm igår. Han har figurerat tidigare i en utredning gjord av Säpo, avseende finansiering av IS. Mannen hade en perifer roll och avskrevs under utredningen, eftersom man hade något material som kunde föranleda åtal.

Det här illustrerar tydligt problemet som polisen har med den övervakningsstrategi som polis och politiker har valt för vårt samhälle. Det finns troligen hundratals individer som har förekommit perifert i säkerhetspolisens utredningar, men som sedan har avskrivits. De flesta av dem har varit helt oskyldiga och skulle aldrig komma på tanken att genomföra ett terrorbrott. Någon, eller några, kanske ruvar på planer, som vi inte vet något om idag. Ytterligare några kanske bär på aggressioner som kan triggas av en händelse här hemma i Sverige, eller någonstans ute i världen.

Naturligtvis gäller den indelningen även bland människor som Säpo inte har utrett. Att tro att den övervakning som sker hittar alla potentiella terrorister vore att sticka huvudet i sanden. Flera av dem som genomfört attentat i Europa de senaste åren har varit okända för polisen innan dådet.

Det är ganska naturligt att det är så. En ensam attentatsman behöver inte kommunicera med någon för att utföra sitt brott. En liten krets av terrorister kan träffas hemma hos varandra, eller på ett café, och aldrig avhandla vad man planerar över telefon eller internet. Det är något man inte kommer åt, ens om man övervakar alla människor över allt. Så länge det finns något sätt att kommunicera oövervakat så kommer det att gå att planera attentat, utan att polisen får nys om det.

Så, om övervakning inte fungerar, vad kan vi göra för att minska risken att terrorattentat lyckas?

Utan tvekan kan vi göra mer för att skydda allmänna platser. Just nu verkar det vara populärt att köra in bilar i folkmassor. Det gör att det lönar sig att skydda platser med mycket folk med fler pollare och betongsuggor. Fler fotpatrullerande poliser skulle också vara effektivt.

Den enda andra åtgärd som jag kan se som riktigt effektiv är att höja hela samhällets beredskap, ungefär som man har gjort i Israel. Oavsett vad man anser i konflikten mellan israelerna och palestinierna, så måste man beundra den attentatsberedskap som finns i Israel. Grundskyddet består i att all militär personal reser beväpnad. Man har värnplikt, med täta repetitionskurser, vilket innebär att det finns gott om beväpnade människor på bussar och tåg, i kommunikationscentra och vid alla stora folkevenemang. Israel är inte på något sätt förskonat från attentat, men de som förekommer resulterar sällan i stora förluster av människoliv. Det finns alltid någon i närheten som kan ingripa och bromsa förloppet.

I Stockholmsfallet skulle en beväpnad polisman, eller annan beväpnad person, kunnat skjuta föraren i början av färden längs Drottninggatan, under förutsättning att det funnits någon sådan person på plats. Sannolikheten idag att så är fallet är nära noll. Polismän fotpatrullerar sällan, om det inte är fotbollsmatch, eller annat upplopp på gång, och militären vistas inte i samhället med skarpladdade vapen.

Hur man skapar ett liknande skydd i Sverige är en fråga att diskutera. Det fungerar troligen inte att bara anamma den israeliska modellen. Kanske är det frivilligrörelsen som är nyckeln? Hemvärn, lottakårer och liknande… Klart är att man måste ha en miljö där folk får visa att de är pålitliga innan man ger dem uniform och vapen och skickar ut dem bland allmänheten.

Det enda alternativet till det här är att acceptera att vi från tid till annan utsätts för sådana här dåd, och att de ibland får betydligt värre konsekvenser än attentatet i Stockholm den 7 april 2017. Mer övervakning kostar bara mer pengar och skapar i slutänden mer otrygghet.

Rädslan

written by jacob, on Dec 13, 2010 7:12:07 PM.

We have nothing to fear but fear itself. Så sade Frankin D. Rosevelt i sitt installationstal som USA:s president mitt i den värsta krisen under depressionen.

Jag fick igår uppleva två händelser som illustrerar rädslans fysionomi på var sitt sätt, men med många gemensamma egenskaper.

Det ena fallet var ganska trivialt. Jag sitter i styrelsen för min bostadsrättsförening. Föreningen har nyligen renoverat trappuppgången och som pricken över i:et så lade man in en orientalisk matta på bottenvåningen. Mattan hade inte legat många dagar innan den blev stulen. Det här gjorde mig naturligtvis ganska harmsen och fick mig att dra slutsatsen att vi behöver låsa fast mattan nästa gång. Andra personer har genererat en massa förslag om ökning av säkerhet i huset. Det handlar om att byta dörrar med glasrutor till massiva dörrar, installation av övervakningskamera i trapphuset, byte av kodlås och porttelefon till system med chip och bildtelefon. Det kom också förslag på att ta bort namnen på lägenhetsinnehavarna från porttelefonen.

Det här gör naturligtvis att det blir mörkt i trapphusen och att det blir svårare att ta emot besökare. Som boende får man också en känsla av att bo i en bunker. Dessutom kan man naturligtvis inte ta emot älskarinnor eller kinesiska dissidenter utan att det registreras. Tack och lov föll alla förslagen på att de kostar en massa pengar och föreningen har en ansträngd budget efter renoveringsarbetena.

Ändå så tycker jag att det illustrerar en mentalitet av rädsla. Man är beredd att inskränka sin vardagliga frihet och bekvämlighet för att slippa ett sällan förekommade obehag. Tydligen så upplevs obehaget som en så fruktansvärd KATASTROF att man är beredd att betala med ett stycke av sin trivsel varje dag. Det är för mig obegripligt.

Det andra fallet handlar naturligtvis om att en person har sprängt sig själv i luften på Drottninggatan i Stockholm efter att ha skickat ett hotbrev till Säpo. Jag kan köpa att det kallas en terrorhandling eftersom det fanns ett hotbrev, men som terror var det ganska patetiskt. Påminner mest om självmordpatrullen i slutet av Life of Brian.

The suicide squad

Idag ägnar Göteborgsposten 8 sidor åt detta. Det talas om att det är ett nytt säkerhetsläge och att vi utsatts för attacken på grund av Sveriges insats i Afganistan. Lars Ohly, Maria Wetterstrand och Peter Eriksson får lite plats i marginalen där de talar för att inte blåsa upp det hela, men de kläms mellan justitieutskottets ordförande Morgan Johansson (S) som säger att det är ett djävulskt utstuderat dåd mitt i julhandeln och Norges justitieminister som reagerar med avsky. Morgan Johansson måste ha en utomordentligt dålig fantasi om han betraktar dådet, både som det var uttänkt och som det i slutänden utfördes som utstuderat.

Det illa genomförda attentatet utfördes på en slumpmässig allmän plats med mycket folk. Det sprider en viss panik i pressen och låter Sverigedemokraterna skrika om hårdare tag mot muslimer. Allmänheten blir oroad ett tag, men det går över. Det går nämligen inte att sätta in så mycket bunkeråtgärder för att skydda sig. Man kan bevaka Lars Vilks lite extra och man kan vara ännu njuggare mot flyktingar.

Ska man få någon bestående effekt ska man slå till mot stationer, idrottsevenemang, vaktparaden, skattemyndigheten och nattklubbarna. Då får man nämligen säkerhetsåtgärder i form av bagageröntgen, metalldetektorer, övervakningskameror, portkoder, massiva dörrar och allt annat som människor tillgriper när de blir rädda. Man har på det sättet lyckats cementera en bunkerkänsla som inte går bort förrän säkerhetsåtgärderna tas bort, men vem vågar ta bort dem om det finns den mista risk att man får bära hundhuvudet för ett lyckat framtida attentat. Det blir dessutom permanenta kostnader som är ren förbränning av pengar, eftersom säkerhetsåtgärderna inte producerar någon riktig samhällsnytta.

Att utföra attentatet som ett självmordsuppdrag tyder på psykisk och känslomässig instabilitet. Självmordsuppdrag görs mot försvarade installationer där sannolikheten att klara sig är så liten att man lika gärna kan planera för att ta kål på sig själv. På Drottninggatan kan man lätt placera ut en bomb och försvinna i folkmängden och sedan slå till på en annan plats vid ett senare tillfälle. Man kan hoppas att det faktum att mannen bara sprängde sig själv beror på att han egentligen inte ville skada någon annan och att dådet var en protest mot ett liv som kändes orättvist och meningslöst.

När människor reagerar utan att tänka efter så är det rädslan som styr, men det enda som verkligen är farligt är rädslan i sig själv. Det kommer alltid finnas vettvillingar som är beredda att skada sig själv och sin omgivning. Rädslan dikterar att vi ska skapa så mycket säkerhet vi kan för att undvika upprepning. Förnuftet säger att vi ska sätta in så små säkerhetsåtgärder som vi kan komma undan med. Det är ungefär som med kommunikationsstandarder på Internet. De är perfekta när allt som går att ta bort har tagits bort.