De som regelbundet följer min blogg vet att jag har intresserat mig för Bitcoin och har skrivit några artiklar i ämnet. Den senaste handlade mer om vad pengar är, än om Bitcoin, och mina undersökningar har fört mig djupare och djupare in i finansvärlden. De senaste veckorna har jag funderat ganska mycket på vad pengar egentligen är, och kommit till för mig nya insikter. Jag ska berätta mer om det i en senare artikel. Den här ska nämligen fokusera på vad banker är och varför det är så viktigt för oss att förstå det.
En bank är ett företag som har en särställning i samhället. Den har rätt att inlåna pengar från allmänheten, med en insättningsgaranti. Den har också rätt att låna pengar från Riksbanken, eller motsvarande institution i annat land. De har en massa andra rättigheter också men dessa kan man även få om man är ett kreditmarknadsbolag. Inlåningsrätten och möjligheten att låna från Riksbanken har bara banker.
Det intressanta i sammanhanget är att bankerna inte har några stora begränsningar i vilken affärsverksamhet de får utöva, trots att de har en sådan nyckelposition i samhällets funktion. Den 15 september var Riksbankens utlåning till bankerna 244 miljarder kronor, 75% av Riksbankens tillgångar (resten är i princip guldreserv, valutreserv och utlåning till IMF).
En bank köper och säljer aktier, fonder, valutor och råvaror för sina kunders räkning, men vad många inte vet är att de också spekulerar i dessa tillgångar för egen räkning. Den typen av handel drev HQ Bank i konkurs för något år sedan. Det var en sådan handlare som gjorde Barings Bank bankrutt och bara för några dagar sedan meddelade UBS (en Schweitzisk bank och en av världens största banker) att en handlare lyckats förlora 2,3 miljarder dollar innan banken upptäckte vad han sysslade med.
Nu är det inte bara handlare som överskrider sina befogenheter som är ett problem i sammanhanget. Att över huvud taget handla med aktier och råvaror innebär en mycket större risk än att låna ut pengar mot ränta. Ovanpå det så handlar bankerna ofta med så kallade derivat. Det är värdepapper där man har lyft bort kapitalbehovet och bara köper och säljer förändringarna i värdet på en tillgång. Det innebär att man tar en risk som är många gånger större än risken med att äga aktier.
Som vi har sett flera gånger så är många banker för stora för att få gå omkull. Det innebär att de stora vinster man har chansen att räkna hem om man tar stora risker hamnar i fickorna på bankens ägare och dess aktiehandlare. De stora förlusterna som man kan vidkännas hamnar hos skattebetalarna.
Det är därför inte rimligt att bankerna, med sin särställning, ska ha rätt att ta vilka risker som helst. Vi bör begränsa dem så att de bara får låna ut pengar i egen räkning, och detta mot betryggande säkerhet. Att spekulera i valutor, aktier och råvaror borde vara förbjudet för banker. Det kan få försigå i kapitalmarknadsbolag, och eventuella banklån till sådan verksamhet ska ha villkor som speglar risken.
Det här skulle inte helt ta bort risken för att banker går omkull, men skulle minska den betydligt. Framför allt skulle de riskbenägna handlarna försvinna ur bankernas organisationer. Att vara bankir skulle åter bli lika stabilt och tråkigt som det var för 100 år sedan.
Är det här piratpolitik?
Nej, just nu ryms inte det här i Piratpartiets program, men det finns anledning att inkludera det. Det är en fråga som saknar tydlig höger-vänster-profil och en fråga där de etablerade partierna inte har gjort sin hemläxa. Som parti har vi ett behov av att visa att bryr oss om samhällsekonomi, jobb, stabilitet och trygghet. Det här är en bra inkörsport.