Flickus flackus flum

I mitt förra inlägg använde jag patent SE520343 som kan slås upp hosNordiskaPatent som exempel. Jag ska fortsätta med det, för det illustrerar på många sätt vad som är fel med patentsystemet.

Patentet handlar alltså om hur man genom så kallad grenprediktion, kan få en dator att på ett effektivare sätt köra program som ska exekvera väldigt länge. Kärnan är att man reserverar ett utrymme i en instruktion där man kan fylla i vilken väg av 2 möjliga som man förväntar sig att datorn ska ta. När jag läste patentbeskrivningen så var det uppenbart för mig att man beskrev en effektiv lösning på problemet, och det är vad dagens artikel handlar om. Det är nämligen så att ett patent måste ha en viss uppfinningshöjd. Det får inte vara "uppenbart för en fackman" att man kan lösa problemet som patentet avser lösa på det beskrivna sättet. Jag är inte fackman när det gäller att designa mikroprocessorer och styrprogram för telefonväxlar, och ändå är lösningen uppenbar för mig när jag ser problembeskrivningen. Det här gäller inte bara exemplet, utan många andra patent - både sådana som ligger i närheten av mitt fackområde och sådant som är på helt främmande områden.

Problemet är naturligtvis att den genomsnittlige fackmannen på ett område gravt underskattas i patentsystemet. I vårt exempel så har man patenterat något som jag betraktar som normal, daglig ingenjörskonst. Ungefär som att konstruera en bro, eller skriva ett bokföringsprogram. En anledning att fackmannen underskattas kan vara att patentgranskarna är de som ska avgöra om ansökan är uppenbar för en genomsnittlig fackman. För det första så är patentgranskare inte fackmän. De är generalister, med specialkunskaper om hur patentansökningar formuleras. De är också som yrkesgrupp under genomsnittet för det fack de är utbildade inom. De som är över genomsnittet får de roliga utvecklingsjobben. Patentgranskarna är säkert inte medvetna om att de är under genomsnittet. Det finns en mycket intressant studie som visar att den som saknar förmåga på ett område också felbedömer hur de presterar i förhållande till andra. Konsekvensen blir att massor av triviala patent släpps igenom.

Jag skrev i mitt förra inlägg att det troligen skulle ta mig 2-3 dagar att analysera konsekvenserna av de olika patentkraven. Jag tror att jag på samma tid skulle kunna konstruera en simulering som löser problemet. Tidsvinsten med att läsa patentet är därmed noll och samhällsnyttan med det här patentet är därför också noll.

Jag betvivlar att Ericsson någonsin har byggt en produkt som baserar sig på patentet, så för dem så är det mest en fråga om att skydda sig i kampen med andra telekomutvecklare. Det gör att ingen annan kan komma och hävda att man gör intrång, och det ger ytterligare en pusselbit i portföljen av patent som man kan korslicensiera om man blir angripen.

Slutsatsen är att om man ska få upp kraven på uppfinningshöjd till rimliga nivåer så måste man för granskning anlita flera fackmän som är aktiva inom sitt specialområde och som når upp till att vara genomsnittliga. Det kan man inte göra med nuvarande ansökningsavgifter, och därför måste dessa höjas kraftigt.

I del 2 av den här serien talade jag om hur de flesta patent åker snålskjuts på samhällets vilja att skydda vissa viktiga investeringar. Nu ska jag i ett antal inlägg beskriva hur patentsystemet fungerar och varför det går att åka snålskjuts.

En patentansökan består av två huvuddelar - en beskrivning och ett antal patentkrav. De senare är det som egentligen definierar vad man har skyddat, medan beskrivningen används när man behöver hjälp att tolka patentkraven. Beskrivningen är nästan alltid nödvändig för att någon annan ska kunna återskapa uppfinningen. Det beror på att patentkraven är skrivna på ett sådant sätt att patentet ska bli så heltäckande som möjligt. Jag har på måfå valt ut patent SE520343 för att illustera hur det kan se ut. Patentet kan enkelt slås upp på Internet, t.ex. hos Nordiska Patent. Så här ser de 2 första av sammanlagt 18 patentkrav ut:

1 . System för grenprediktion, kännetecknat av

• organ för att under ett tidsintervall registrera antalet gånger, som en villkorlig greninstruktion i ett exekverande program tas respektive inte tas och
• organ anslutna till de registrerande organen för att sätta en grenprediktionsbit i instruktionen eller en extra bit i instruktionsminnet till ett värde som beror på antalet gånger grenen i instruktionen eller inte togs under registreringstiden.

2. System enligt krav 1, kännetecknat av organ för att scanna det exekverade programmet efter ytterligare villkorliga greninstruktioner och påbörja registrering under ett nytt tidsintervall när det föregående tidsintervallet har förflutit.

Patentet avser ett sätt att få en mikroprocessor som kör program som ska vara igång väldigt länge (t.ex. i telefonväxlar) att utföra vissa val på ett snabbare och strömsnålare sätt. Det är fråga om ett patent på hårdvara och det är registrerat av Ericsson, med ansökan inlämnad 1998 och beviljad 2003. Patentkraven är rätt så begripliga, jämfört med de flesta patent jag har läst. Jag har arbetat med mikroprocessorer under många år och kan därför med möda räkna ut vad som menas. Jag är dock inte på det klara med vad som menas med "organ". Det är troligen ett sätt att generalisera beskrivningen och inte knyta den till en specifik hårdvara.

Det blir tuffare om man ska räkna ut vad alla 18 patentkraven innebär, och hur de relaterar till varandra, men jag skulle nog kunna göra det på 2-3 dagar. Patentadvokaterna som har formulerat ansökan har säkert lagt ned 10 gånger så lång tid på att räkna ut vilket fikonspråk som gör att det blir svårt att gå runt patentet, vilket gör att Ericsson med säkerhet har spenderat minst 200 000 kr enbart i advokatkostnader.

Registreringsavgiften är i det sammanhanget väldigt liten, det kostar 3 000 kr att ansöka om ett svenskt patent. Det går att söka svenskt patent utan att anlita en patentadvokat, men vill man söka ett Europeiskt patent måste man anlita ett registrerat ombud. I vilket fall, så är uppfinnare i allmänhet inte bevandrade i fikonspråket som används i patentkraven, så därför är det i praktiken obligatoriskt att lägga ut minst ett par hundra tusen kronor på juridisk hjälp.

Fikonspråket är i sammanhanget ett stort problem. Patentgranskare har väldigt lite tid på sig att granska ett patent (storleksordningen 15 timmar för all behandling av ett patent, inklusive överklaganden och liknande). Patentgranskare är i allmänhet mycket mindre erfarna än patentadvokater. Det är nämligen så att karriären går från att som nybakad ingenjör/jurist bli granskare, till att ta anställning på en patentbyrå och förhoppningsvis en dag bli partner i byrån. Det gör att massor av felaktigheter slipper igenom därför att granskarna inte har tid och kompetens att göra ett bra jobb.

Ännu värre är att patenten inte kan läsas av andra fackmän på området. Det finns ingen mekanism eller kontroll att ansökan faktiskt kan begripas av en genomsnittlig fackman och att vederbörande verkligen skulle kunna kopiera uppfinningen utifrån beskrivningen. Det är ju faktiskt det som är vad patenthavaren lämnar i utbyte mot sitt av det juridiska systemet skyddade monopol.

Den första bristen som gör att det går att registrera patent på icke skyddsvärda idéer är att vi ställer för låga krav på språkbruket i patenten. Vi borde kontrollera att ansökan är begriplig för ett representativt urval av fackmän.

Mitt första inlägg i serien om det ruttna patentsystemet genererade en del debatt, vilket jag tycker är mycket glädjande. De här artiklarna är till för att öka vår förståelse av problemen med patentsystemet. De som argumenterar för patent är inte dumma och de har en del synpunkter som vi inte nog har beaktat när vi argumenterar för att helt avveckla patenten.

Det viktigaste området där vi är svaga i vår argumentation är att det faktiskt finns områden där patent gör nytta idag. På samma sätt som det går att skjuta mygg med luftvärnskanon så erbjuder patentsystemet ett skydd för företag som gör stora investeringar i produktutveckling och processutveckling, där resultatet är enkelt och billigt att kopiera. Det här är inte så vanligt som patentförespråkarna vill göra gällande, men det är inte heller så ovanligt som de flesta patentmotståndare tror. Om man ska ha en trovärdig politik måste man erbjuda ett skydd för sådana här investeringar även i ett patentfritt samhälle.

Observera att jag ännu inte nämnt ordet uppfinning. Det är nämligen så att att patent bara ska skydda uppfinningar, men i praktiken så är det en fiktion för att skydda investeringar. Det här är problemets kärna. En idé är egentligen inte skyddsvärd, hur bra den än är, för det produceras jättebra idéer jämt och ständigt. De finns i överflöd. (Patentlobbyns retorik hävdar att detta inte är sant, men de beror på att de är patentadvokater och saknar fantasi och kreativitet.) Själv måste jag lägga band på mig för att inte spruta ur mig nya idéer på produkter och förbättringar av existerande. Därför så är det som är skyddsvärt inte idén utan investeringen av tid och pengar som gjorts, och den risk som företaget tagit när produkten utvecklats.

Om det nu vore så att alla patent skyddade idéer som har krävt stora investeringar så skulle det inte vara några problem, men i praktiken så är huvuddelen av alla patent som registreras skydd för triviala idéer som inte krävt några resurser att tala om. Hur stor andel av patenten som är triviala kan jag inte säga, men det är minst 80% och ganska säkert mindre än 99%. I bästa fall går det alltså 5 skitpatent på ett vettigt och i sämsta fall går det 99 usla patent på ett meningsfyllt. Det här är urusel verkningsgrad. Det är som att 80-99% av kunderna skulle planka på spårvagnen eller att 80-99% av sedlarna du får i handen är förfalskade. Systemet är i grunden ruttet.

Slutsatsen är alltså att patenten skyddar något helt annat än vad de påstås skydda, och att det därför finns allför många som åker snålskjuts på något som är skapat med goda intentioner. Men om vi bara demonterar patentsystemet så riskerar vi att kasta ut barnet med badvattnet. Därför måste vi börja med att reformera patentsystemet. Det vi lär oss längs vägen kommer förhoppningsvis att leda till en lösning där patenten försvinner och ersätts av av något som premierar investering i produktutveckling.

FSF har precis publicerat en film av den fristående filmskaparen Luca Lucarini: Patent Absurdity: how software patents broke the system.

För den som inte är insatt i frågan är det en utmärkt genomgång av varför patent på programvara är en usel idé och en sammanfattning av vad som händer i USA's Högsta Domstol, i det så kallade Billski-målet. Det är möjligt att ett avgörande där skulle innebära slutet för programvarupatent i USA. Det skulle innebära en enorm förstärkning av amerikanernas konkurrenskraft globalt och en betydande svårighet för Europa, som trots en lagstiftning som explicit exkluderar patent på programvara ändå släpper igenom dem.

Här är länken till mina bilder till föreläsningen om vad man kan göra för att gå mot en avveckling av patent.
http://www2.openend.se/~jacob/pp/patentpresentation.pdf
Föreläsningen hölls den 6 september 2009 och finns upplagd på Bambuser.