Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Entries tagged “narkotikapolitik”

Ett drogfritt samhälle

written by jacob, on Feb 11, 2015 10:32:32 PM.

Visst vore det trevligt om ingen använde sig av droger. Inga skadeverkningar, ingen drogsmuggling, inga stölder för att finansiera missbruk.

Det kommer aldrig att inträffa, för människor väljer aktivt att använda droger för att hantera sina själsliga problem. Depressioner, osäkerhet, missnöje med att vara den man är, desperation över att inte få tag på jobb eller bostad, kärleksbesvär. Anledningarna till att ta sin tillflykt till droger är många.

Det finns ett antal länder i världen där innehav av narkotiska preparat är belagt med dödsstraff. Ändå handlas det med droger i dessa länder och ett rätt stort antal personer avrättas för narkotikabrott varje år. Ändå fortgår bruket.

Det måste anses som empiriskt bevisat att det inte går att få ett drogfritt samhälle. Därför så är det huvudlöst att försöka. Den som vill få tag på droger har inga svårigheter att göra det och det är ytterst få människor som avstår från droger på grund av att de är förbjudna. Man avstår för att man är medveten om de negativa hälsoeffekterna. Något som syns tydligt i de förändrade vanorna kring alkohol och tobak.

Vi måste vara medvetna om vilket högt pris vi betalar för totalförbudet mot narkotiska preparat. Dels ger vi inte brukarna/missbrukarna den medicinska behandling som de behöver. Att ge heroinister sprutor och säkra miljöer för injicering är inte att stödja deras missbruk. Det är ett sätt för samhället att stoppa smittspridning, minska lidande och spara pengar. Dels förvärrar vi skadeverkningarna av droger många gånger om, genom att brukarna köper okontrollerade preparat. Styrkan kan variera med tiopotenser. Ibland är drogerna orena och förorsakar sjukdomar och förgiftningar. Ibland dyker det upp legala droger med okänd styrka och helt okända biverkningar. Somliga lockas till dessa när de beprövade alternativen är förbjudna.

Vi behöver en ny narkotikapolitik som bygger på människors fria och informerade val, som betraktar missbruk som ett medicinskt problem och inte ett polisiärt och juridiskt problem. Vi behöver en narkotiakpolitik som inriktar sig mer på skademinskning.

Framför allt så behöver vi en samhällspolitik som minskar människors desperation och gör lockelsen att börja med droger mindre. Den som redan upplever världen som fantastisk har ingen anledning att söka lyckan i sinnespåverkande kemikalier.

Avkriminalisering av droger fungerar

written by jacob, on Dec 22, 2011 1:34:17 AM.

Richard Branson bloggar om hur Portugal genom att avkriminalisera droger har minskt drogberoendet. Jag har tidigare argumenterat för att avkriminalisering av droger skulle minska samhällsproblemen i form av beroende och ekonomisk makt till krininella gäng. Jag har baserat detta på erfarenheter från Kanada och USA, och var inte medveten om att Portugal har haft en policy med avkriminalisering och behandlingsstöd. Som Richard Branson skriver så har man haft stor framgång, och har gått från att vara bland de länder inom EU med störst drogberoende och flest människor som prövat på till att ligga lägst. På köpet har antalet stölder minskat drastiskt.

Portugal är ett 10 år långt försök i full skala med enastående resultat. Sverige måste sluta sticka huvudet i sanden och börja driva en human narkotikapolitik som räddar människor från beroende och destruktiva livssituationer. Piratpartiet bör gå före och visa vägen.

En liten fundering om drogpolitik

written by jacob, on Nov 17, 2011 8:48:34 PM.

Tack till HAX för inspiration.

Jag har länge funderat över hur bra eller dåligt Sveriges drogpolitik egentligen fungerar. Det är svårt att få fram tillförlitlig statistik om narkotikamissbruk, vilket alltid gör debatten skev. Det vi vet från officiell statistik är att år 2010 rökte 14% av befolkningen i Sverige tobak. Genom information om skadeverkningar och minskad acceptans för rökning på arbetsplatser har vi kommit ned från siffror på upp emot 30% av befolkningen för 25 år sedan.

Det är därför mycket intressant när tidningen Faktum, som säljs av hemlösa i Göteborg och Malmö, presenterar en undersökning där de frågar alla tobakshandlare i Göteborg och Malmö hur många paket med långa rullpapper för cigaretter de säljer. Det är väldigt ovanligt att dessa papper används för att rulla tobak. Allt utom någon procent går till att rulla cannabis. Vi vet det för man frågade samtidigt hur mycket lös tobak som butikerna sålde.

I Göteborg säljs c:a 65 000 papper per dag, vilket är ungefär ett per var 6:e innevånare. Om vi gissar att en del av köparna är festknarkare och bara röker några gånger i månaden, medan det finns storrökare som drar i sig ett 10-tal jointar per dag, kan vi få ett tal mellan tummen och pekfingret på 3 jointar per person och dag.

Det innebär att minst 5% av Göteborgs befolkning röker cannabis. I Malmö är det dubbelt upp. En mindre befolkning konsumerar mer cigarettpapper.

Enligt Wikipedia låg priset på marijuana mellan 50 och 120 kr/g år 2007, med ringa prisförändringar sedan dess. Med ett normalpris på 80 kr/g så kostar en joint c:a 30 kr. Kostnaden för en tobaksbaserad cigarett är c:a 3 kr, varav hälften är tobaksskatt och ytterligare 25% av priset är moms. Ändå så tjänar Philip Morris rejält med pengar.

Eftersom det inte är dyrare att producera cannabis än tobak (hampa växer som ogräs), så finns det enorma vinster i producentled, grossistverksamhet och detaljhandel. De kriminella nätverk som ägnar sig åt handel med cannabis tjänar många gånger mer än tobakshandlaren som säljer cigaretter och papper till jointar. En gissning i underkant är att grossistverksamheten drar in 25% av försäljningspriset i ren vinst. Det blir knappt en halv miljon kr per dag bara i Göteborg, eller strax under 200 miljoner kronor om året.

Vem tjänar dessa pengar? En stor del går till de kriminella motorcykegängen, medan en del går till Albanligan och andra etniska gäng. Det finns säkert några distributörer som håller så låg profil att de inte syns i media. Sammanlagt är det någonstans mellan 5 och 10 kriminella organisationer som tjänar pengar på grossistverksamheten enbart i Göteborg. Alla har obeskattad mångmiljonomsättning.

Ovanpå det finns det en grupp langare som lever på att sälja cannabis, ett producentled som tillverkar narkotikan och ett distributionsled som för den hit.

Svensk narkotikapolitik subventionerar kriminella med någon miljard kronor varje år, även om man bara räknar cannabis. Undra på att det är så svårt att bli av med Bandidos och Hells Angels.

Om vi dessutom jämför antalet missbrukare av billig, laglig tobak och dyr, olaglig cannabis, så ser vi att det bara skiljer en faktor 1,5-3. Sammantaget innebär det ett misslyckande för rådande narkotikapolitik. Kriminaliseringen syftar till att göra narkotikan så otillgänglig att folk inte börjar knarka, men siffrorna visar att tillgången är så god att cannabis kan konkurrera med cigaretter i popularitet.

Erfharenhet från andra länder visar att det inte sker någon nämnvärd ökning av bruket av cannabis om man legaliserar innehav för eget bruk och gör det möjligt att handla kontrollerad, beskattad vara. Att göra så rycker undan den största inkomstkällan för kriminella gäng, vilket är till gagn för samhället. För det är väl ingen som på allvar tror att polis och tull skulle kunna stoppa eller ens minska floden av narkotika som kommer hit?

Att få upp problemen med missbruk i dagen skulle ge oss möjligheter att bättre och effektivare hjälpa dem som fastnat i sitt missbruk, på samma sätt som vi erbjuder rökavvänjningskurer och behandlingshem för alkoholister idag.

Sverige behöver en humanare drogpolitik.