Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Entries tagged “mobbning”

Moderaterna vill skicka polisen på barn

written by jacob, on Aug 22, 2012 4:38:13 PM.

Anna Troberg skriver idag om moderaternas vilja att nyttja DLD och LEK för att polisen ska kunna utreda mobbningsfall. Artikeln är en reaktion på ett debattinlägg på Brännpunkt i Svenska Dagbladet, av de moderata riksdagsmännen KENT PERSSON, PER BILL och ANDREAS NORLÉN. Eftersom jag har personliga erfarenheter på området så tänkte jag att jag skulle kommentera saken.

Jag var utsatt för ganska tuff mobbning under min skoltid. Främst på mellanstadiet och i 9:e klass. In emellan gick jag i en internationell skola i Zambia. Det förekom en del mobbning där med, men jag kan inte direkt säga att jag var speciellt utsatt. Det var mer så att några klasskamrater försökte utsätta hela sin omgivning för terror. I skolan i Sverige var jag däremot utsatt för en stundtals intensiv terrorisering från ett halvdussin elever i en grannklass. Skolan jag gick i var synnerligen stökig, med en mycket svag skolledning. Det var flera lärare som utsattes för mobbning av sina klasser och skolledningen gjorde inte ens någonting åt den saken.

Det här var innan friskolornas tid, så möjligheten att byta skola existerade inte. Skolplikt gällde och man var anvisad att gå i en viss skola.

För mig fanns inget annat alternativ än att genomlida 9:e klass och göra mitt bästa för att undvika konfrontation. Variera vägen till skolan. Inte uppehålla sig på ställen där man kunde bli isolerad utan vittnen. På det hela taget gick det bra, men jag minns fortfarande en obehaglig upplevelse i cykelstället när skolan var nästan öde och det var 6 killar som ville ha roligt på min bekostnad. Jag minns inte längre om det var för att de tröttnade på att trakassera mig eller för att det kom någon förbi, som gav mig tillfälle att ta mig därifrån.

När jag sedan började gymnasiet var det på en skola med mycket god ordning och professionalism. Jag kan inte garantera att mobbning inte förekom någonstans, men jag observerade inga tecken på det under hela min tid där.

Tjugofem år efter att jag slutat 9:an var det ett företag som anordnade återträff för vår skola på Folkets Park i Halmstad. Jag anmäler mig, går dit, har en trevlig kväll med mina forna klasskamrater. Vid 2 olika tillfällen under kvällen blir jag uppsökt av någon av mina tidigare plågoandar. Den här gången med en uppriktig begäran om förlåtelse för mobbningen 25 år tidigare. Jag får höra om trasiga hem och personlig osäkerhet som bakgrund till deras agerande.

Det finns många lärdomar i den här historien. En är att mobbare också är människor och att de flesta på något plan inser att det de gör är fel, även om de inte har mognaden att låta bli. En annan är att en kompetent skolledning hade förändrat min situation betydligt. Hade jag haft hopp om fungerande åtgärder skulle jag ha kunnat gå till skolsköterska, kurator eller rektor med mina problem. Med en fungerande skolledning hade kanske mina problem inte ens existerat. Det var rätt uppenbart var insatserna skulle ha behövts.

En tredje lärdom är att i det här fallet hade en polisinsats varit både meningslös och farlig för min säkerhet. Bevisläget är extremt klent mot dem som levererar sin mobbning personligen. Om insatserna inte leder till resultat kan mobboffret utsättas för vedergällning för anmälan.

Det som syns i digitala medier kan utgöra hela problemet, men det kan lika gärna vara ett litet symptom på ett omfattande terrorvälde med misshandel, stölder, åverkan och ständig muntlig terror. Polisen saknar effektiva medel för att avgöra omfattningen och riskläget. En polisinsats riskerar dessutom att driva mobbarna mot kriminalitet. Polisen är i 999 fall av 1000 fel instans för att motverka mobbning.

Det enda vettiga sättet att bli av med mobbning är genom att skolan är observant och närvarande. Att man har personal på plats under raster och efter skoldagens slut. Att man är medveten om att mobbning är ett vanligt problem och att det är vuxenvärdens uppgift att stävja den. Att man tar ansvar även för det som händer utanför skoltid, om det har direkt anknytning till skolan.

Det finns många goda exempel på skolor där det här fungerar - där rektor leder personalens hantering av problemet och där man får en god stämning i hela skolan. Det finns också många exempel på motsatsen. Skolledningen tar inte sitt ansvar och problemen breder ut sig. På min skola fanns det några lärare som inte hade några problem med ordningen i klassrummet eller elevernas disciplin. De var både uppskattade och respekterade av samtliga elever, såväl dem som var skötsamma hos alla lärare som dem som var stökiga i andra klassrum. Bristerna fanns därför inte i lärarkåren - den var som på vilken skola som helst, med en blandning av bra och dåligt.

De goda exemplen visar att verktygen för att förhindra mobbning finns, även om det kanske finns utrymme för att ge skolledningar mer möjlighet till sanktioner för att komma till rätta med besvärliga problem. Det som krävs är framför allt en starkare markering från regering, kommunledningar och skolmyndigheter om hur prioriterat det här problemet är. Det behövs mer utbildning och träning för skolledare, möjlighet att ta in specialister för att lösa extra besvärliga situationer och kanske till och med sanktioner mot skolledare som misslyckas med att förhindra mobbning. Varningar, löneavdrag och i grova fall avsked skulle ge problemet den uppmärksamhet det förtjänar.

Att sätta in polisen annat än i de grövsta fallen är ungefär som att skicka clowner för att städa upp efter kärnkraftsolyckor. Fel personer. Fel verktyg. Katastrofala resultat. För de fall där polisinsats krävs så är bevisläget gott nog redan med 1900-talets lagstiftning.

De moderata riksdagsmännens inlägg är mer ägnat att hitta ursäkter för datalagring, övervakning av elektronisk kommunikation och intrång i människors privatliv. Gösta Bohman roterar i sin grav.