Flickus flackus flum

Människor delar med sig. Somliga tror att det beror på att Gud bestämde att människorna skulle vara sådana. Andra tror att evolutionstrycket gynnade att man delar med sig, och att vi därför har en stark drift att dela med oss så snart vi har ett överflöd. Vi bjuder in varandra på kalas, vi ger en slant till tiggare, gatumusikanter eller välgörenhet. En av de starkaste lyckokänslor vi har är när vi ger bort något som någon annan uppskattar.

Vi är sociala varelser och endast gnidna missfoster håller så hårt i sina ägodelar att ingen får åtminstone en liten del av överflödet. Vår drift att dela med oss är så stark att även den som inte har något överflöd delar med sig av sina tillgångar. Vi mår så bra av detta att vi till och med är beredda att utstå en viss brist för att få dela med oss.

Det som är allra enklast att dela med sig av är sådant som finns kvar trots att man har delat med sig. Det rör sig naturligtvis om sådant som är imateriellt - poesi, musik, prosa, facktexter, idéer, recept, filosofiska betraktelser, upptäckter. I bland så har det imateriella fångats i en form som har gjort det svårt att dela med sig utan att lämna ifrån sig något (film, böcker, cd-skivor), men när dessa restriktioner har lyfts av den tekniska utvecklingen så har delandet vuxit lavinartat.

Om man tittar på barns utveckling så kommer de till en punkt då ägande blir viktigt. Att något kan vara mitt. De flesta barn kommer väldigt kort därefter på man kan dela med sig. En viss del är inlärt från omgivningen, men det måste finnas en genetisk grund för att det ska kunna gå så fort. (Väldigt få djurarter har ett beteende att dela med sig, även om det förekommer.) Beteendet kommer dessutom långt innan barnet är moget att se konsekvenserna av sitt handlande (bortom stundens emotionella feedback).

Det gör att det inte finns några staffskalor och några intrång i privatlivet som helt kan stoppa fildelning. Inte ens dödsstraff skulle hjälpa. Vår drift att dela med oss är helt enkelt för stark, och kan jämställas med vår drift att ha sex. Det går att låta bli, men för de flesta leder till strakt själsligt obehag.

Nu ska britterna låta ISP:erna, dvs kunderna betala för jakten på fildelare. Man ålägger ISP:erna att söka efter trafik som ser ut som fildelning. Farmor Gun skriver om saken.

Det talas om utredningar för att visa hur många arbetstillfällen som går förlorade på grund av fildelning. Snacka om att ha bestämt resultatet innan utredningen startar. Det talas också om "Deep Packet Inspection". Det innebär att man har programvara som tittar på informationsdelen i paketen som passerar genom nätverket. Om applikationen som har skickat paketet använder ett okrypterat protokoll kan man se allt som passerar; kärleksbrev, företagshemligheter och all trivial information som kan tänkas passera nätverket. Ett kärleksbrev måste inte nödvändigtvis transporteras med SMTP (Simple Mail Transfer Protocol) eller IMAP (Internet Message Access Protocol). Man kan överföra hela sin brevlåda från en maskin till en annan med ett antal olika protokoll. Man kan ha virtuella filsystem och virtuella lokala nätverk som skickar din information transparent över långa avstånd.

Här finns ett mycket grundläggande problem. Vi måste kunna lita på att vår information inte läcker ut till obehöriga. Om ISP:er avlyssnar vår trafik kan vi vara säkra på att det ibland kommer att uppstå läckor. Jag drev en av sveriges första ISP:er, så jag är väl förtrogen med riskerna. Det enda som vi samlade in var kundernas trafikmönster. Det var nödvändigt för att kunna se om någon förbindelse var trasig. I övrigt så installerade vi inte ens verktyg för att kunna inspektera den trafik som vi förmedlade.

För en kund är inte DPI något större problem. Det är bara att börja kryptera all trafik. Man kör https i stället för http. Mail går att kryptera liksom virtuella nätverk och det mesta annat. Man kan också överge användandet av standardportar för vissa protokoll och köra dem på valfria portar. Det kommer inte att dröja länge innan Bittorrent använder sig av kryptering (vissa delar gör det redan).

Det här gör att en ISP inte längre kan se vad kunderna har för trafik över huvud taget. Det gör att britternas åtgärder bara är ett kostsamt slag i luften. Det blir dyrt för ISP:erna att installera övervakning som inte fungerar. Tyvärr kostar det även hos kunden, i form av högre belastning på systemen och en högre förbrukning av elektricitet. Det gör att lagstiftningen förutom att vara ineffektiv dessutom är miljöförstörande.

Det enda sättet att få stopp på fildelningen är att förbjuda alla former av privatliv. Inte ens genom att förbjuda kryptering och övervaka all trafik skulle man få slut på fildelningen. Det går nämligen att dölja meddelanden i trafik som ser oskyldig ut. Det belastar naturligtvis nätverket oerhört mycket mer, men det är fullt genomförbart.

Om berget inte vill komma till Mohammed så får Mohammed gå till berget. Samhället kan inte anpassas efter lagstiftningen. Därför måste lagstiftningen anpassas efter samhället. Fildelning måste legaliseras så att vi slutar slösa resurser på något som aldrig kan fungera.