Svenska Dagbladet skriver om att kommissionären Cecilia Malmström har presenterat ett förslag som syftar till att stärka skyddet för dem som utsatts för barnpornografiksa brott. I förslaget så finns en del som handlar om att blockera adresser på internet som innehåller barnpornografiskt material.
Jag tror vi är många som vore beredda att ge upp ett stycke av vår frihet om vi kunde rädda ett stort antal barn från övergrepp. Tyvärr finns det ingenting som pekar på att blockering skulle ge ett sådant resultat, och om åtgärden inte har en tydlig och mätbar verkan så har vi sålt vår frihet för ingenting. Friheten är en skör blomma och den tål inte ovarsam behandling.
Det första man måste titta på när man överväger en åtgärd är historiska resultat. I Sverige, Finland och en del andra länder har man haft sådana här filter i flera år. Var finns statistiken som visar en minskning i övergreppen mot barn? Hur många barn kan vi rädda genom att ge upp vår frihet från censur? Det är det enda mått som är relevant!
Jag vet att tillskyndare av förslaget vill komma dragande med statistik om blockerade försök att komma åt material, men det är betydelselösa siffror. Det som den svenska blockeringen av barnporrsajter har åstadkommit är artificiell bristsituation för dem som laddar hem barnpornografiskt material. Det gör att pedofilerna idag använder sig av hemliga, ofta krypterade och anonymiserade kanaler för att ladda hem och samla på så mycket material som möjligt. Någon pratade häromdagen om en pedofil som hade en samling med 370 000 bilder. Det påminner om en samlarmani som utöses av att något är sällsynt eller svåråtkomligt, och därför attraktivt. Det är amatörmässigt och naivt i överkant för en kommissionär att tro att blockering kommer att förhindra spridningen av barnpornografiskt material. Tekniken för anonymisering och kryptering finns redan i flera olika former. Idag är den inte spridd till den breda allmänheten, men all censur driver utvecklingen framåt i högre tempo. Det skulle inte dröja många månader innan gemene man nyttjade tjänster som TOR och i2p för att ta reda på vad det är som myndigheterna vill hindra honom från att se.
Det mest effektiva sättet att skydda barn från övergrepp är att identifiera, straffa och övervaka dem som begår övergreppen. Det bästa verktyg man har för det är de bilder och filmer som produceras och sprids. Om trafiken drivs under jorden så har man försämrat och kanske förlorat det verktyget. Det leder till att förövarna hinner ge sig på fler barn innan de blir fast. Eftersom de flesta som producerar sådant här material är personer med obotliga störningar som kommer att fortsätta med sina övergrepp tills de fångas och döms så innebär det att mängden övergrepp kommer att öka. Det är cyniskt att utsätta fler barn för övergrepp för att samla politiska poäng och visa sig handlingskraftig.
Vad är då skadan som en blockeringsfunktion åstadkommer, utöver att försämra skyddet för barnen? Om man ska gå efter Finlands blockeringslista som för något år sedan läckte ut, så blockerades ett stort antal sajter som inte innehöll barnpornografiskt material. En del av dem saknade all form av sexuell anspelning och tillhörde organsationer eller företag som någon illvillig person ville skada. Missbruk sker av alla system och censursystem är speciellt lätta att missbruka. Det är en stark anledning till att vi ska undvika dem så långt det över huvud taget går.
Därför, Cecilia Malmström, vill jag att du talar om hur många barn vi räddar från övergrepp genom att tillåta censur av Internet. Jag vill att du detaljerat redovisar hur du har kommit fram till siffran, så att jag kan kontrollera dina metoder. Om du inte kan leverera en beräkning så måste du kasta förslaget i papperskorgen, för i så fall ger vi ifrån oss vår frihet för en okänd och troligtvis negativ nytta.