En ekonomisk politik för Piratpartiet
Det här den andra delen i min utlovade serie om möjliga utvidgningar av Piratpartiets politik. Medan min artikel om skolpolitik var okontroversiell inom partiet så tror jag att dagens ämne kan vara betydligt hetare.
Dagens samhällsstruktur gynnar stora företag på ett osunt sätt. När Volvo och Saab är på fallrepet så griper staten in och ställer upp med lån och garantier. Ministrar far i skytteltrafik för att hitta lösningar. Pressen kommer med stora svarta rubriker och Magda (61) i Trollhättan får uttala sig om hur hemskt det är med arbetslöshet. När Karlssons Tobak på hörnet måste lägga ned för att kundunderlaget är för litet, eller när Ottos Mekaniska går i konkurs för att Saab inte betalar sina fakturor i tid, då är det ingen som ingriper. Är du skyldig banken en miljon är det ett problem för dig. Är du skyldig banken en miljard är det ett problem för banken.
När en civilingenjör på Ericsson blir sjuk så är det något som företaget knappt märker. Det blir en del i statistiken. När en anställd på en 3-mans webbyrå blir sjuk riskerar företaget att gå omkull. När många frilansare blir sjuka måste de sluta frilansa och ta en anställning. När det går dåligt för en egen företagare finns det inget skyddsnät. Man måste sälja eller lägga ned företaget för att få tillgång till de sociala försäkringarna. Att bygga företag tar tid, så de som verkligen är engagerade i sina företag far ofta illa hellre än att ge upp.
Storföretagen kan genom lobbying påverka lagstiftning och skaffa sig stora subventioner i form av skattelättnader, investeringsstöd och forskningsstöd. Småföretag saknar tid och resurser för lobbying och drunknar lätt i pappersexercisen runt stödåtgärder. Det är storföretagen som beställer direktiv som IPRED och internationella avtal som ACTA. Det är storföretag som driver på om breddning och internationalisering av patent.
Internationella företag kan lätt flytta runt vinster och få myndigheter på olika platser att konkurrera om att ge gynsammast villkor för etablering. Små företag sitter fast i det regelsystem där de är etablerade.
Stormarknader och köpcentra lever på stordriftsfördelar. Samhället subventionerar genom att transporter är onaturligt billiga. På 200 år bränner vi upp vad det tog naturen miljontals år att skapa. Den storskaliga handeln bär inte sin del av kostnaden för vägar, buller och miljöförstöring. I Sverige har den nästan slagit ut småbutikerna. Göteborg har nog inte mer än ett 10-tal ostaffärer. Det går därmed minst 50 000 personer på varje ostaffär.
Exemplen på hur stordriften gynnas är otaliga, och vi har vant oss vid att tro att det är naturliga skalfördelar som gör att småskaligheten inte lönar sig. När man gräver lite djupare märker man dock att det finns regler i systemet som gynnar storskalighet på småskalighetens bekostnad. Det måste inte vara så här. Vi kan ändra regelsystemen så att det fungerar bättre att vara liten och att det kostar mer att vara stor.
Vi kan flytta skatt från arbete till transporter. Vi kan göra företagsbeskattning progressiv och relaterad till omsättning. Det går att reglera förflyttningen av kapital inom internationella koncerner hårdare. Vi kan etablera traktat mellan länder som hindrar överbudspolitik vid etableringar. Vi kan reglera mycket hårdare under vilka former man får idka lobbying.
Finns det något som de senaste decennierna utvisat så är det att företag som bryter mot lagar oftast kommer undan allt för lindrigt. Vi bör därför införa kännbara böter för bolag och som yttersta medel ett dödsstaff för juridiska personer. Det innebär att ett företag som brutit mot lagen på ett grovt sätt döms till omgående likvidation. Alla tillgångar säljs och resterande medel efter böter och kostnader delas ut till aktieägarna.
Åter igen så är det här vare sig höger- eller vänsterpolitik. Båda blocken har sedan urminnes tider gynnat storföretagen och knappt reflekterat över vad som vore sunt ur ett samhällsperspektiv. Centern har ett program för att underlätta för småföretagande, men trots Maud Olofssons paradposition i Näringslivsdepartementet har nästan inget hänt på 4 år. Miljöpartiet har pratat Grön Skatteväxling, men har släppt efter på den punkten när det har kommit till verkliga förhandlingar. I övrigt så är alla riksdagspartierna storbolagskramare.
Ur Piratpartiets perspektiv hör frågan hemma under såväl Integritet som Kultur och Kunskap. Det är nämligen en fråga om var makten i samhället ska ligga och hur inflytandet ska vara fördelat. Genom att minska stordriftens fördelar flyttar vi makt från storbolagen till medborgarna. Det gör det lättare för oss att får lagar som skyddar vår integritet, som värderar kulturspridning högre än vinster och som låter oss sprida kunskap fritt. Rätt maktfördelning är en förutsättning för ett fritt och öppet samhälle.