Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Entries tagged “eftervalsanalys”

Kort kurs i kommunikation

written by jacob, on May 29, 2014 12:42:00 AM.

Idag ska mitt blogginlägg handla om kommunikation. Det är nämligen så att internkommunikationen i Piratpartiet har gått från att vara halvtaskig 2010 till att vara urusel idag.

  • 2010 hade vi ett antal Skype-kanaler där folk hängde och chattade allt för mycket. Det blev mycket dö-snack och konflikter, men det gick i alla fall att få tag på folk. 2014 är Skype-kanalerna i stort sett döda. Medlemsmötet har fattat beslut som innebär att vi bör lämna Skype, men vi saknar ersättningskanaler.
  • 2010 hade vi ett forum med en massa grupper som var fyllda med troll. Vi hade samtidigt andra grupper där vi utförde riktigt arbete och där vi kunde samla lokala aktivister i undergrupper. När forumet stängdes försvann t.ex. kanalen för att samarbeta med aktivister i Västra Götaland. Den ersattes med ingenting. Regionen är för stor för att vi ska kunna ha offline-möten mer än någon gång om året. Nuvarande forum har inte den indelning eller uppslutning som fanns i det gamla. Det har inte heller (vad jag har sett) funktioner för att genomföra omröstningar.
  • Landstings- och lokalföreningar har begåvats med varsin blogg på Piratpartiets hemsida. Bloggen ligger tillgänglig för alla som besöker Piratpartiets webb. Det material som ligger i bloggarna, och som ledningen förväntar sig att man ska lägga där är i huvudsak kallelser till möten och protokoll från möten. Praktiskt för den som är intresserad av partibyråkratin, men i övrigt ett bra sätt att skrämma bort alla intressenter.
  • För EU-kandidaterna fanns det en mailinglista. Den spammades med långa diskussioner när den var ny och sedan dog listan, förutom att Christian postade sina svar till en oändlig mängd enkäter där. Det hade varit rätt bra med lite samordning och information till EU-kandidaterna.
  • För skoldebatter och liknande fanns det en Trello (ett webbaserat planeringsverktyg). Tyvärr blev Trellon en katastrof, dels för att den inte var rätt verktyg och dels för att den missköttes. En Trello kan inte användas för samordning och diskussion - det måste ske i en annan kanal (och någon annan fungerande kanal fanns inte). Misskötseln bestod i att Trellon var inkomplett. Det pågick en massa verksamhet som inte fanns med, och då blir användningen av verktyget meningslöst. Jag fick själv skapa mig en planeringskalender vid sidan av. Sedan så flyttades inte aktiviteter som var öppna för toppkandidater vidare till andra kandidater och andra aktivister i tid. Till sist så var andra aktivister inte inbjudna till Trellon och kunde inte boka upp sig på sådant som var öppet för alla.
  • Det verkar finnas en föreställning i ledningen om att Twitter och Facebook är användbara kommunikationskanaler. Twitter är en megafon som når en del av de redan frälsta. Twitter saknar bandbredd för att föra intelligenta resonemang. Facebook är en skvallerkanal och den är uppsatt så att det inte går att ha tillförlitlig kommunikation. Man ser helt enkelt inte allt som skrivs, utan bara ett urval som bestäms av Facebook. Att samordna ett parti över en kanal som en tredje part har kontroll över är också vansinnigt. Kanalerna kan användas för att fånga upp enstaka personer som vill aktivera sig, men som kanaler för koordination är de värdelösa.
  • 2010 hade vi en organisation med Distrikts- Valkrets- och Kommunledare. Den lades ned och skulle ersättas med lokalföreningar. Sådana har uppstått i knappt en tiondel av Sveriges kommuner och knappt hälften av våra landsting. Jag tror att det hade varit smart att behålla den gamla organisationen, trots att den bara fläckvis var fungerande, tills man hade lokala föreningar på plats.

För att kommunikation ska fungera måste man använda kanaler som har rätt egenskaper för ändamålet. Vad som är rätt variera från fall till fall, beroende på hur mycket och hur ofta vi behöver kommunicera, hur många vi behöver kommunicera med och hur tätt vi måste samverka. Det finns 4 dimensioner av egenskaper man måste titta på när man väljer kanal.

  1. Medium. De vanligaste medierna är Ljud, Text och Bild. En kanal kan bestå av en kombination av dessa.
  2. Antal motparter. Det kan röra sig om en Monocast som går till en motpart, en Multicast som går till flera motparter eller en Broadcast som går till en oidentifierad skara motparter.
  3. Kommunikationssätt. Här handlar det om i vilken mån motparten kan svara. Simplex innebär att vi sysslar med envägskommunikation. Duplex innebär att båda ändar av en kommunikationskanal kan sända samtidigt. Halv duplex innebär att båda ändar kan sända, men bara en i taget.
  4. Synkronicitet. Kommunikation kan vara synkron eller asynkron. I det första fallet kan mottagaren direkt besvara ett meddelande, medan det i det andra fallet uppstår en fördröjning. Vid kommunikationssätt Simplex saknar synkronicitet betydelse.

Ett telefonsamtal är t.ex. Ljud - Monocast - Duplex - Synkron, medan ett medlemsutskick via epost är Text (eventuellt + bild) - Multicast - Simplex.

När man planerar för vilken kommunikation partiet ska ha såväl internt som externt måste man göra en lista av alla kommunikationsbehov och noga välja kanal för varje behov. Det är ett grannlaga jobb som helt har missats av ledningen.

Eftervalsanalys

written by jacob, on May 27, 2014 2:10:25 PM.

Det är långt till Bryssel. Man kan visserligen ta sig från min ytterdörr till EU-parlamentsbyggnaden på 3 timmar, men mentalt så är avståndet ungefär som till Alpha Centauri. Det märks tydligt, för när våra parlamentariker och deras assistenter har kommit hem för att delta i valkampanjen har de talat fildelning och övervakning på internet. De har i enkäter och utfrågningar ofta svarat att vi inte har någon politik på en rad detaljområden, även om man ur våra existerande ställningstaganden kan extrapolera en hållning i frågan. De har inte hängt med i partiets utveckling och i den allmänna opinionen i Sverige. Jag tror att det är en effekt av det mentala avståndet till Bryssel.

Vi som har agerat från svensk horisont har varit mer inriktade på övervakning av människor och övervakningens effekter på individen och samhället. Vi har försökt anlägga ett bredare perspektiv och leverera svar på fler frågor från väljarna. Vi har talat om samarbetet med den gröna gruppen som en styrka - vi har en trovärdig miljöpolitik - i stället för att betrakta det som en teknikalitet. Den respons vi har fått från väljarna har varit positiv, men vi behöver kunna leverera bättre än så.

Vi behöver höja nivån på vårt övergripande politiska ställningstagande så att det blir ännu bredare. I stället för att skjuta in oss på frågor och övervakning och integritet så ska vi fokusera på vilket samhälle vi vill ha och det sätt som övervakningshysterin förhindrar den målbilden.

I grund och botten handlar det om rätten att vara den vi är och vår strävan att bli den vi vill vara. Det är något vi bara kan ägna oss åt när ingen tittar på. Så snart någon ser oss måste vi förhålla oss till betraktaren, och det är i det ögonblicket vi förlorar vår frihet. Min integritet består i att jag väljer när jag vill vara observerbar för andra. Det är inte andra som bestämmer när jag ska observeras.

Det tror jag är den högre filosofiska grunden som vi kan bygga hela vår politik på. Konsekvenserna av den är vittomfattande. Vi kan omfamna en individuell feminism. Hbtq-personers rättigheter blir en självklar konsekvens. Alla människors rätt att bo var de vill och forma sina liv som de vill faller naturligt ut ur ställningstagandet. Det ger också en politik på områden där vi ännu inte har vågat oss in. Dagens stordriftssamhälle, med globala företag som stöper människor och nationer i sina egna formar rimmar illa med individens rätt att vara den man är och att sträva efter att bli den man vill vara.

Piratpartiet handlar i grund och botten om rätten att vara dig själv. En rätt som är hotad av auktoritära eller kollektivistiska partier över hela den politiska skalan.

Fildelning, kultur, privatliv är alla fina och bra frågor att ha i partiprogrammet, men de duger inte som övergripande filosofi. De kan alla härledas ur den övergripande principen.

Eftervalsanalys

written by jacob, on Sep 25, 2010 10:04:10 PM.

Vårt resultat i valet kan bara beskrivas på ett sätt - Epic Fail. Vi lyckades inte ens med att attrahera en bråkdel av dem som röstade på oss i EU-valet och vi kunde inte heller dra till oss en rimlig andel av förstagångsväljarna.

Att smälta ett sådant här nederlag är naturligtvis väldigt smärtsamt och jag tycker att det som har sagts hittills tyder på att man inte vill se sanningen i vitögat. Emma är som vanligt den som har visat mest insikt så här långt. Naturligtvis måste vi förstå vad som gick fel för att kunna sätta in rätt åtgärder. Listan med 8 punkter som har publicerats kommer alldeles för tidigt. Den hoppar över steget med grundlig analys i tron att det finns enkla fixar som kan få oss på banan igen.

Till att börja med vill jag konstatera att vi har nått ut med vårt budskap. Vi har spritt ett par miljoner flygblad. De har varit lätta att läsa och folk har läst dem. Vi har också lyckats få in debattartiklar i samtliga rikstidningar och i landsortspressen. Göteborgsposten har i och för sig varit extremt njugg i sin inställning, men det har inte synbart påverkat vårt valresultat. I TV och radio har vi haft ett antal bra inslag, med kulmen i Debatt, två dagar innan valet.

Ett problem är troligen att vårt budskap har handlat för mycket om vad vi står för och för lite om varför vi tycker att det är så viktigt.

Något som har varit tydligt i många samtal med väljare är att vårt politiska program är på tok för snävt definierat. Vi måste ha en genomarbetad politik för skola, invandring, flyktingfrågor, medborgarrätt, reform av valsystemet, ekonomisk utveckling, med mera. Vi kan nog undvika att ha en tydlig politik när det gäller skatter och fördelningsfrågor, men vi måste vara beredda att ompröva även det.

Att vårt budskap inte har varit attraktivt förklarar en del av vårt usla resultat, men det är inte nog som förklaring. Vi borde har fått mer än 1% av rösterna på det vi har presenterat. Det är här tabbarna kommer in, och de har varit många.

Vi måste börja med att leta i efterdyningarna efter EU-valet. Partiet var utmattat efter valkampanjen och euforiskt över resultatet. Förberedelserna för mediaintresset var obefintligt och det tillfälle som uppstod att knyta journalistkontakter och göra allmänheten uppmärksam på att vi hade flera frågor gled oss ur händerna.

Förutom deltagandet i Almedalen så hände i princip ingenting innan det extra medlemsmötet på hösten 2009. Det är svårt att säga vad som var sämst för oss - den höga svansföringen i Almedalen eller det vansinniga kattrakandet på medlemsmötet. Almedalen gjorde de etablerade partierna skitskraja och medlemsmötet rev upp stora sår i organisationen.

Hela vintern gick åt till navelskådande med primärval och organisationskäbbel. Den perioden borde ha använts till att befästa våra väljares intryck av att ha gjort rätt val till EU-parlamentet och att stärka medlemmarnas lojalitet med organisationen. Jag tror att vi hade behållit många av de medlemmar som lät sina medlemskap löpa ut under våren om de hade känt förtroende för ledarskapet i partiet. Ansvaret för de här problemen ligger framför allt hos en liten men högljudd grupp funktionärer som inte förstått när och under vilka former man kan framföra kritik mot partiledning och styrelse.

Årsmötet gick tack och lov riktigt bra, med ett stort antal röstande i viktiga frågor. Valberedningens hantering av Christian Engström var egentligen den enda plumpen i protokollet. Att inte ha med honom i valberedningens förslag utan att ha förankrat saken noga i förväg var synnerligen dumt och klumpigt.

Sedan kom vårkampanjen och det löpte på någorlunda bra. Vi började prata om vår politik och framföra berättigad kritik av Beatrice Asks förslag, ACTA och andra missförhållanden. Sommarstiltjen avbröts av Almedalen, där vi framkallade en gäspning. Alltför många Pirater sprang runt och solade sig i glansen av sina egna och varandras egon. Det blev mycket snack och lite hockey.

Det här för oss fram till valrörelsen, där vi måste konstatera att vi dog redan innan de etablerade partierna hade börjat sina valrörelser. Utspelet med sjökorten var väl tajmat men dödades av Ricks intervjusvar att det skulle vara fritt att sprida alla former av material, även barnpornografi. Ensamt kunde den händelsen kanske glömmas av väljarna, men 3 skandaler till med sexuella förtecken har garanterat kostat oss ett stort antal röster.

Wikileaks-utspelet var oerhört bra, men neutraliserades av anklagelserna mot Assange. Att tro att folk skiljer på organisation och person är naivt och både vi och Wikileaks har smittats av anklagelserna.

Vi valde i vintras kandidater till våra riksdagslistor och så här efter valrörelsen så måste jag konstatera att det valet var ett praktfiasko. Jag hade förväntat mig att samtliga kandidater på samtliga listor och speciellt alla kandidater i riksdagsgruppen skulle vara extremt aktiva i kampanjarbetet och agera föregångsmän för våra aktivister. Med några få undantag så har ni gjort mig grymt besviken. Olof Bjarnasson och Carl Johan Rehbinder har överträffat mina förväntningar och några andra riksdagskandidater har nått upp till dem. I övrigt så tycker jag att det har varit riktigt bedrövligt.

En annan person som jag har saknat i valkampanjen är Christian Engström. Vad han har åstadkommit i EU-parlamentet är det bästa argument vi har för att man ska rösta på Piratpartiet även i riksdagsvalet. Christian är den ende som med kredibilitet kan förklara det, och han borde enligt min mening ha tagit tid från sitt uppdrag i parlamentet och ägnat den åt att visa upp sig och tala i ett antal större städer i Sverige.

Det här är hård kritik, men jag tror det är nödvändigt för att vi ska kunna göra ett förändringsarbete som verkligen ger resultat. Vi har mycket gott inom Piratpartiet - framför allt en kår av aktivister som är trevliga, lojala och framåt.

Jag vill se en debatt om den här analysen och höra andras syn på saken. Sedan är det dags att dra slutsatser och fundera på hur vi ska bli bättre.