En narkotikapolitik för Piratpartiet
Jag vill börja med att säga att jag inte är drogliberal. Jag är måttlig brukare av alkohol och rör inte nikotin. Jag dricker mycket sällan koffeinhaltiga drycker och min enda kontakt med narkotika är att jag i några omgångar har gått på morfin och andra smärtstillande preparat. Vid ett tillfälle så länge som 6 veckor. Mitt mål är att minska skadeverkningarna av droger. Jag presenterar det här förslaget som ett frö för att skapa en debatt, eftersom jag anser att svensk drogpolitik har kört fast och är enögd och enkelspårig.
Svensk drogpolitik utgår ifrån att vi kan skydda människor från narkotika och berusningsmedel genom att förbjuda dem. Det leder till ett antal negativa konsekvenser. Det uppstår en illegal marknad för droger som framför allt utnyttjas av organiserad brottslighet. I Sverige är t.ex. Hells Angels och Bandidos drogdistributörer och en stor del av deras verksamhet finansieras av illegala droger. Distributörerna har ett ekonomiskt intresse av att rekrytera nya (miss)brukare och det finns ingen reglering som står i vägen för sådan verksamhet. Ur missbrukarnas synvinkel så innebär köp av droger från illegala källor en risk. Man vet aldrig vilken kvalitet och koncentration drogen har. Det knyter också upp en stor del av polisens resurser för bekämpning av brott.
Min tes är att det går att genom legalisering av vissa narkotiska preparat och en omfattande reglering av försäljningen komma till rätta med de här problemen utan att antalet missbrukare ökar. Jag tror att vi har en situation i Sverige som liknar förbudstidens USA. Det faktum att droger är illegala gör dem spännade och en flykt från vardagen. Narkotikapolitiken har knappast gjort drogerna otillgängliga. När jag gick på högstadiet för 35 år sedan visste alla vem man kunde köpa droger av och enligt aktuell statistik är det enkelt för de flesta tonåringar och unga vuxna att få tag på droger.
Trots att priserna har fallit sedan jag var ung (en indikation på ökad tillgänglighet) så är droger en dyr vana som leder en del människor in på brottets bana. Legala droger skulle kunna säljas över disk till en tiondel av marknadspriser för dagens illegala droger, med jämn och kontrollerad kvalitet. Man skulle dessutom kunna sänka koncentrationen i drogerna. De säljs i dag på gatan i hög koncentration för att de är lättare att hantera på det sättet.
Jag föreställer mig ett system där det endast är tillåtet att nyttja droger i hemmet, om man är över 18 år. Förbudet att framföra fordon eller att uppträda påverkad på allmän plats skulle kvarstå. Distributionen skulle endast ske genom apotek eller annan auktoriserad och licensierad kanal. För att få köpa måste man vara bosatt i Sverige, vara över 18 år och endast få köpa en begränsad kvantitet för eget bruk. Alla köp skulle registreras och lagras viss tid.
Bruks- och försäljningstillståndet skulle endast omfatta vissa droger vars skadeverkningar är kända. För tyngre droger som heroin bör man pröva att förskriva drogen på recept till redan etablerade missbrukare. Det har gjorts tidigare i bland annat Nederländerna och Danmark, med ganska goda resultat.
Resultatet av en sådan här politik skulle vara betydligt minskade inkomster för organiserad brottslighet. Dessutom skulle allmänheten kunna lära sig mer om ruseffekter och skadeverkningar hos olika droger. Verkligheten är betydligt mer nyanserad än vad som målas upp i media och myndigheters informationskampanjer. Hur många vet t.ex. att flertalet av dem som nyttjar narkotiska preparat sköter sitt jobb på ett tillfredsställande sätt. För vissa grupper (amfetamin för personer med utpräglad ADHD, marijuana för för vissa nervösa besvär och plågsamma sjukdomar) så är samhällets strikta hållning mot narkotika ett problem, och de skulle kunna få en lindring av sina problem med en mindre restriktiv politik.
Det politiska fältet är helt öppet för en sådan här politik. Det finns inga andra partier som ens vågar beröra ämnet. Självklart ligger det en fara i det för Piratpartiet, men det innebär samtidigt en möjlighet att visa på mod och nytänkande.
Det är naturligtvis oerhört svårt att förutsäga vad en så kraftig förändring av narkotikapolitiken skulle ge för resultat och man måste därför gå mycket försiktigt fram. Begränsade försök under lång tid måste först utföras innan man rullar ut programmet i hela landet. Sker bakslag så får man backa och omvärdera, men genom att inte våga göra försöken kan vi aldrig uppnå någon förbättring.