Flickus flackus flum

Genom datalagringsdirektivet kommer vi medborgare att bli spårade varthän vi går med våra mobiltelefoner. Vilka intressen vi har kommer att följas genom loggning av vilka webbplatser vi besöker och vår epost kommer att registreras. Det är ju fint att överheten visar ett sådant intresse för våra enkla liv.

Vad jag förstår så skulle all denna registrering av information inte kunnat förhindra den nyligen skedda sprängningen i Stockholm, skotten mot invandrare i Malmö eller flygplanskapningarna den 11 september, men man vet aldrig. En dag kanske man lyckas förhindra något riktigt hemskt. Kanske till och med så hemskt att vi små medborgare i våra enkla liv behöver besparas all information om det hemska.

Nu var det inte den eventuella nyttan av redan föreslagen övervakning jag tänkte tala om, utan den konkreta nyttan av att bygga ett annat övervakningssystem. Biltrafiken är nämligen väldigt undermåligt övervakad och folk kan köra sina bilar på ett synnerligen vårdslöst sätt, med väldigt liten risk för konsekvenser. Mitt förslag går ut på att alla nya bilar och motorcyklar förses med en elektronikmodul som innehåller

• en GPS-mottagare
• en smartkortläsare
• solid-state-minne nog för att logga ett års körning
• transponder som identifierar fordonet när det passerar en kontrollstation

Nya körkort utfärdas som har ett chip, likt senaste modellen av kreditkort. För att kunna starta bilen krävs att man satt in körkortet i läsaren och angivit sin PIN-kod. Med GPS-mottagarens registrering kan man avgöra var bilen har befunnit sig i varje ögonblick och med modern GIS-teknik kan man avgöra vad hastighetsbegränsningen på platsen varit. Med lämplig tid mellan registreringarna, t.ex. en minut kan man avgöra medelhastigheten under denna tid, och med hänsyn taget till felmarginalen i GPS-systemet kan man avgöra om fordonet hållit hastighetsbegränsningarna. Bilprovningen läser av och nollställer utrustningen en gång om året. De samlade fortkörningsböterna för hela året skickas sedan till respektive körkortsinnehavare som framfört fordonet vid fortkörningstillfället.

Systemet har många fördelar. Det blir svårare att stjäla bilar utan att samtidigt stjäla en identitet (man kan tänka sig att bilägare lägger in en lista av av accepterade körkort i sin bils modul). Det blir lättare för polisen att se precis var en bil har varit. Den som är misstänkt för brott kan få sin körjournal utlämnad som resultat av husrannsakan. Bilar som nyttjats till rån och andra grova brott kan lättare analyseras för var de har varit (om inte annat så måste buset se till att förstöra loggen innan de använder en stulen bil).

Transpondersystemet gör att man lättare kan spåra fordon i trafiken. Dels skulle man kunna ta bort de dyra och klumpiga kamerorna i biltullarna, dels skulle man kunna få rapporter om efterlysta fordon i realtid.

Ett sådant här system skulle inte vara speciellt dyrt att införa. I volym skulle elektronikmodulen troligen kosta c:a 500 kr/bil, installerad och klar. Basstationer för transponrar kan till en början monteras i existerande hastighetskameror längs vägarna. All infrastruktur med nätverk och elektricitet finns redan. Systemet kan kompletteras med fler kontrollstationer efter hand. Om några år, när det bara finns ett fåtal bilar utan övervakningsmodul kan man helt sluta med fartkameror och hastighetskontroller längs vägarna.

Samhällseffekterna skulle bli en extrem dämpning av farten på vägarna, med motsvarande minskning av antalet döda i trafiken. Organiserad brottslighet skulle få betydande problem eftersom man hela tiden kan knyta en viss person till ett fordon som nyttjats i en brottslig gärning. Hells Angels och andra brottssyndikat skulle få betydande problem i sin verksamhet. Naturligtvis skulle det bli en och annan negativ konsekvens. Man skulle få ta spårvagnen eller en taxi till älskarinnan, men det är kanske något en romantiker får offra på framstegens altare.

Den som känner mig kanske undrar vad det är för vansinnigt övervakningsförslag jag kommer med. Är det satir? Är det allvarligt menat?

Faktum är att det är hälften av varje. Det jag vill visa på är att det finns konkret övervakning som faktiskt skulle producera mycket större samhällsnytta än vad datalagringslagen någonsin kommer att göra, samtidigt som den skulle åstadkomma mindre skada än nämnda lag. Det skulle dessutom vara billigare. Integritetskyddet är bättre än vid registrering av telefonsamtal och internettrafik, för fordonet behåller informationen tills dess att myndigheterna kräver ut den.

Slutsatsen av det hela blir att datalagringsdirektivet och den svenska datalagringslagen inte har kommit till med tanke på bästa nytta och största effekt, utan är resultatet av ett slumpmässigt politiskt hugskott.

När Oscar Swartz citerar Zarah Leander så får det mig att tänka på hur det politiska livet fungerade när jag var tonåring. Då kunde faktiskt artister, författare, programledare och sportstjärnor ha en politisk åsikt och stå upp för den. Är man gammal nog minns man att Tage Danielsson, Astrid Lindgren och Sven Stolpe var ytterst stridbara i vissa frågor. Man kommer också ihåg att Birgit Nilsson, Sven Tumba, Lennart Hyland och Zarah Leander, bland många andra, vågade ha en åsikt i aktuella frågor.

När våra politiker idag rustar ned våra privatliv med FRA-lagen och datalagringsdirektivet så undrar man var dagens offentliga personer befinner sig och varför de inte ställer sig upp och med klar stämma protesterar. Varför får vi inte höra Carola, Micke Persbrandt eller Håkan Hellström uttala sig om vilket elände det är att ha folk som snokar i ens privatliv och att vi måste skydda svenska folket från ett sådant öde? Var finns ni, Zlatan, Christer Sjögren och Claes Eriksson? Ni har makten att dra igång en folkstorm, för folk lyssnar på er.

Jag var med och startade ett av Sveriges första internetföretag för 16 år sedan så jag vet vilka marginaler man har i branchen. De flesta småbolag har ingen vinst när internetanslutning, utrustning, hyra och löner är betalda. De stora aktörerna har en något bättre sits, men marginalerna är fortfarande ganska små. Det gör att kostnaderna för att implementera datalagringsdirektivet kommer att landa direkt på slutkundens faktura. Staten ställer bara krav och tar inget ansvar för kostnaden (och om den gjorde det så skulle det ändå vara dina pengar som spenderades). När datadirektivet införs kommer du med andra ord att betala för att få bli övervakad. Du kommer att lägga mellan 5 och 10 kronor per månad för att staten ska kunna veta var du har varit under de senaste 6 månaderna och vem du har kommunicerat med under samma tid.

Du betalar för att staten eventuellt ska kunna fånga vissa grova brottslingar, och det kanske ser bra ut vid första anblicken. Vad man kanske missar är att brott inte förhindras, det blir bara lite lättare att utreda brotten eftersom man kan säkra fler spår. Nu är det så att de grövsta brotten, mord och misshandel redan idag har väldigt hög uppklarandeprocent. Det samma gäller för väpnade rån. Därför så är det inte troligt att datalagringsdirektivet får någon större effekt här. På narkotikabrotten så kan man nog få en viss effekt, men de mest professionella narkotikahandlarna är oerhört duktiga på att dölja sina spår. Kryptoteknik, anonymiseringstjänster och att inte använda mobiltelefon gör att man inte är spårbar. Det gör att datalagringen blir användbar i ett litet antal fall av bedrägerier och ekonomiska brott.

Vill du verkligen betala så mycket pengar och få hela ditt privatliv registrerat för så lite nytta?