Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Entries tagged “copyright”

Today I have emailed some key members of the European Parliament

written by jacob, on Jun 18, 2018 1:58:00 AM.

Dear MEP,

I am the owner of a small business in Sweden. We develop an accounting system with an integrated web shop for small businesses and non-profit organisations and provide it as a web based service. The service is promoted and available at http://www.eutaxia.eu.

Before you vote on article 13 in the upcoming votes concerning the Copyright Directive, I would like you to consider my business case.

I am going to take one of my customers, Näsets Paddlarkubb, as an example. It is a kayaking club. You can reach their web shop through their home page at http://www.npk.nu. One day they decide that they want to sell one of the clubs racing kayaks. They register it as an item in their web store and upload a picture and a video. The picture shows the kayak and the video shows someone winning a race with the kayak. The web store is open for public consumption and is reachable from the clubs website.

From what I understand, I am as the provider of the service supposed to filter the contents for copyright infringement. Let us start with examining what the image and the video might contain.

  • It could be a picture taken by the uploader.
  • It could be a picture taken by another club member. It could be used either with or without the permission of that club member.
  • It could be a picture from the manufacturers web site and it could be used either with or without the permission of the manufacturer.
  • It could be a stock photograph which could either be in the public domain, under a Creative Commons License or under a commercial license. In the latter case, the user may or may not have paid the to use the photo.
  • The picture could be taken in front of the Poseidon statue in Göteborg. The statue is created by Carl Milles who died 63 years ago. This means that the scupture is not part of the Freedom of Panorama for another 7 years.
  • The video may be from a members hand cam, from the local TV station or a video from a commercial producer of an olymic winner in the same kind of racing kayak. It could even be from a major movie shown in movie theaters.
  • The image and the video may show something completely different.

This raises a number of questions, that I think you need to be able to answer satisfactorily before casting your vote.

  • How is the filter supposed to determine who took the photograph or who made the video?
  • If permission to use the photograph is required, how is the filter supposed to determine if permission has been given?
  • If the image has been used under terms of fair use, how is the filter supposed to determine that?
  • How is the filter supposed to determine that the uploaded media is pertinent in the context. This may after all determine if the contents are under fair use, or not.
  • How is the filter supposed to determine when the copyright holder died?
  • How is the filter supposed to handle Freedom of Panorama?

Next we come to the issue of the filter.

  • Am I supposed to build this filter within my company? We put about 8 man days a month into maintaining and improving our product and have a back list of improvements that will take years to implement. Where are the resources for me to work on an advanced filter?
  • Am I supposed to buy/lease a filter from a third party provider? What will that cost? How much work is it to integrate in my current setup? My revenue stream is about €50 per customer and year and each customer may have thousands of items that would need filtering. Since I obviously won’t be able to develop the filter myself, I wonder about liability in the case that the filter doesn’t work as expected. Will the filter vendor take on the liability towards copyright holders, or will I have the liability for something I have no control over?
  • All software requires maintenance, both for technical reasons and legal reasons. How much maintenance work do you expect the filter to require? With new contents, new content types, new ways of working around the filter, will the work to maintain the filter be much larger than the work to maintain my service?

As you can see, I have a well founded worry that article 13 will force me out of business. I wonder how many other small IT companies all over Europe have the same concerns. I fear that article 13 may kill the the entire eco system.

Please vote NO to article 13.

Best regards

Jacob Hallén
Open End AB

Att såga av den gren man sitter på

written by jacob, on Dec 10, 2013 10:13:39 PM.

Rick Falkvinge dödförklarar en rad industrier i ett blogginlägg. Det ligger en hel del i vad han säger, men det är inte på långa vägar så enkelt som han framställer det. Telekombolag kommer under väldigt lång tid framöver att tjäna massor av pengar på att deras infrastruktur är mycket mer tillförlitlig än vad vi kan åstadkomma själva. Banker kommer att finnas kvar på grund av att de är experter på att hantera ett extremt krångligt regelverk för finansiella transaktioner. Copyright-industrin kommer att fortsätta tjäna pengar på grund av att de har en beprövad industriell process för att få fram materialet som ska göra dem rika och framgångsrika. När man betraktar en affärsidé kan man inte bara titta på kärnprocessen. Man måste också ta hänsyn till värdet på det strukturkapital som finns.

Med det sagt så vill jag visa på två branscher som jobbar hårt på att avskaffa sig själva - vetenskapliga förlag och skivbolag.

De förstnämnda sysslar med att ge ut vetenskapliga artiklar, i huvudsak i tidskriftsform. Man har ett starkt grepp om forskningsvärlden, eftersom man en stor del av processen där andra vetenskapsmän granskar artikeln innan publicering. Den riktigt stora draken i branschen är ett förlag som heter Elsevier (uttlas elsefir). I korthet fungerar affärsprocessen så att forskare gratis skickar in material för publicering. De granskas gratis, eller mot ringa betalning av andra vetenskapsmän på området. En redaktör, eller ett redaktionsråd väljer ut artiklar för publicering (redaktionsråden jobbar ofta gratis). Sedan trycker förlaget sin tidskrift till en billig peng och tillhandahåller prenumerationer och arkiverade utgåvor till universitets-bibliotek och -institutioner till skyhöga kostnader. När jag jobbade på LIBRIS-avdelningen på Kungl.biblioteket så skrev grannavdelningen nationella avtal på ett antal tidskrifter. Det rörde sig om tiotals miljoner kronor per år.

Det är mycket vanligt att artikelförfattarna måste överlämna sina rättigheter till artikeln till förlaget. I en tid då gemene man saknade möjligheter att göra kopior själva var det inget problem, och förlagen brukade vara mycket frikostiga med särtryck av artikeln till författaren. Nu är situationen helt annorlunda. Som forskare har du oftast din egen webbsida och ett antal sociala nätverk där du vill sprida din artikel. Där säger Elsevier stopp. De äger publiceringsrätterna och forskaren förfogar därför inte över sitt eget material. Materialet släpps fritt först 70 år efter forskarens död.

Det är så här man tar död på sig själv. Om man inte uppfyller sin grundläggande funktion - att tillgängliggöra forskningsresultat - så hjälper det inte att man har ett enormt strukturkapital. Att hårdare kontrollera sina förlagsrättigheter innebär bara att man snabbare driver forskarna till andra alternativ. I det här fallet så är det något som kallas Open Access, som är en modell där man på olika webbservrar publicerar sina artiklar, efter sedvanlig granskning. Servrarna drivs oftast av universitetsbibliotek eller nationella samverkansorgan.

Jag är varm anhängare av Open Access och lobbade rätt intensivt för idén när jag jobbade på Kungl.biblioteket, men jag kan inte undgå tanken att om förlagen hade skött sina kort bättre så skulle de säkert kunna fortsätta tjäna en massa pengar i 50 år till. Att publicera i vissa tidskrifter genererar nämligen mycket mer prestige än andra tidskrifter och mer prestige än Open Access.

Skivbranschens problem är både lika och olika. Göteborgsposten skriver om hur bolagen ofta tar 90% eller mer av ersättningen från Spotify för egen räkning. Att de får så mycket för en fysisk skiva kunde möjligen motiveras med dyra studiokostnader, enorma verktygskostnader för pressning och höga kostnader för att underhålla ett distributionsnätverk. I en tid då måttligt välbärgade personer kan bygga sig en proffsstudio och då man inte har några kostnader alls för tillverkning och distribution så blir fördelningen iögonenfallande åpen. För artisterna så blir alternativet att producera och marknadsföra sina verk själva. Finansiering löser man genom crowd-funding. Det räcker med att man säljer 10% av vad skivbolaget gjorde för att man ska gå med vinst på affären.

Att fortsätta diktera villkor när monopolställningen har försvunnit leder till nedgång och fall.