Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Entries tagged “bitcoin”

Shakedown in the Bitcoin world

written by jacob, on Jan 18, 2016 5:47:39 AM.

A few days ago Mike Hearn made a blog post, where he left the Bitcoin project, quoting a number of of problems with the Bitcoin community and the implementation of Bitcoin as a currency. Mike Hearn has been a quite active core developer for a number of years, so his departure is a notable event. A number of other people in the Bitcoin community have claimed that Hearns departure and his blog post were due to him joining a competing project run by traditional commercial banks.

While it may very well be true that Hearn is joining another project, his criticsm needs to be taken quite seriously by anyone taking an interest in Bitcoin. It is interesting to see that the major point in Hearns blog post echo the major weaknesses I pointed out in my review if Bitcoin (in Swedish) some months ago.

The blockchain

It turns out that changes to improve the security and reliability of the blockchain has lowered the practical transaction limit to 3 transactions per second, instead of the 7 I wrote about in my review. This is really bad news, as the initiative to raise the block size has stalled/failed. The current situation is that there are more transactions being performed than can fit in the block chain. This results in transactions with no fees or low fees being left out by the miners, resulting in long delays before they get executed. With even worse congestion, some transactions may never get executed. Bitcoin enthusiasts claim that this is not a problem. Small transactions will go away, since the fee to get included will be prohibitively high. There are two things that are wrong with that way of reasoning. The first one is that you are no longer a currency if small payments can’t be carried out. There are many merchants that have signed up for Bitcoin expecting to be able to receice small payments. They will turn elsewhere. The second one is that with congestion, the time that it takes to get a payment executed becomes longer and in practice indeterminate. Since the time it takes to make sure a transaction has gone through is 10-30 minutes to begin with, the delays can become major practical problems for both payers and receivers.

There is a solution in the works for the congestion, that is hoped to be in production by the end of 2016. This solution aims at separating out the signatures in the payments from the blockchain, reducing the size of each transaction to about a quarter. This is of course welcome, but I see two major problems. The first one is that a year is a very long time on the internet. While the blockchain hits its capacity ceiling, there will be a lot of uncertainty around Bitcoin and adoption of cryptocurrencies may go to more promising projects. The second one is that an increase of the capacity to 12 transactions per second is pitiful. Bitcoin is hitting the capacity ceiling when it is in an early experimental phase. I’d say that an increase in capacity of two orders of magnitude immediately is what is needed, and in the longer run, several more orders of magnitude must be possible. If the Bitcoin community can’t deliver that, I think the currency has a bleak future.

The miners

Hearn sees a problem in the concentration of miners in China and in the conservative stance of the miners. I see a much more fundamental problem in the mining process. As things has developed, a small number of miners with specialized equipment are providing the essential service of gathering transactions into a block and calculating the cryptographic signatures that are needed to secure the block. They do so in competition with each other, having to solve a puzzle whos difficulty is proportional to the amount of resources the collective of miners are throwing at the problem. This requires constant upgrade of equipment and high bills for electricity and cooling. Essentially, what the miners are doing is turning fiat money into heat, whith bitcoin as a byproduct. As they produce Bitcoin, they are increasing the money supply, making all other Bitcoin holders poorer.

Calculating the next block on the chain is an essential service, but it could be provided in a much less wasteful way. This would entail some sort of community agreement about what parties to entrust with the work and how to pay them, instead of the current anarchocapitalistic race for the maximum number of hash-calculations per time unit. The current proof-of-work scheme is not in any way more secure than a distributed network of custodians, selected by the community to perform the job.


It is quite obvious that the governance of Bitcoin is lacking. There are a number of interest groups that are not talking to each other and there is no process for reaching decisions. This is of course what is to be expected in a community with anarchistic ideals, but nevertheless a huge problem. Had Bitcoin been perfect from the start, it might have worked, but in the face of severe shortcomings, a faster and fairer way of making decisions is needed. As venture capitalist Vijay Gupta observed, Bitcoin contains all the elements of a voting system, where ownership of one bitcoin gives you one vote. Indeed, blockchain technology would be very suitable for the registration of stock ownership in companies, with voting rights tied directly into the application.

At any rate, voting rights does not a community make. You still need community representatives that have the trust of the community. The current situation, with a few developers with the power to push things forward, a few miners with the power to hold things back and a large proletariat of Bitcoin owners with no power at all is severely unbalanced and one of the sources of problems for the community. I think a governance body with representatives from all stake holder communities to take care of the daily business, and to put major issues to the vote in the community would produce much better results.

Satoshi Nakamoto

The anonymous creator of Bitcoin is actually a major problem for Bitcoin as a currency. He mined about a million Bitcoin in the early days, and they are still unspent. Since the cap for the total number of Bitcoin is 21 million, he will end up having just under 5% of the total number of the currency ever existing. Since a fair amount of Bitcoin already are lost forever, he may end up with more than 5% of the actually tradeable total. Having one individual controlling such a large part of the total supply makes me very nervous. Let’s say that Bitcoin is really successful and reaches $100 000/btc, and Satoshi decides that it is time to head for the door. I think it would result in a major panic and people losing fortunes (people would know that he was selling, since all Bitcoin are traceable from their creation to where they currently are). You’d be a lot safer if you knew who Satosho Nakamoto is, and what his motives are, but as things stand, you don’t even have that.


I think Bitcoin has a period of decline ahead. The current problems will take time to fix, if they ever will get fixed. If the community manages to organize and to fix the problems, I think the period of decline may pass. The market capitalization of Bitcoin is so much greater than any of the minnows in the crypotcurreny pool. However, it requires speed and flexibility, otherwise a currency that scales better and that has a better model of governance may take over the leading position. If that happens, Bitcoin will go the way of Betamax.

Bitcoin i backspegeln

written by jacob, on Oct 5, 2015 1:14:51 AM.

Att jag har slutat som funktionär i Piratpartiet innebär inte att jag har slutat ha åsikter om saker och ting. Jag kommer dessutom att fortsätta blogga om olika företeelser när orken finns och andan faller på. Så här en slö söndagseftermiddag tänkte jag ta mig an Bitcoin.

Bitcoin är 3 olika saker, beroende på vilken abstraktionsnivå man väljer, när man betraktar företeelsen.

Tekniskt system

På en rent teknisk nivå så är det ett sammanhängande system för att registrera ägarskap av en viss tillgång. Det som är speciellt med systemet är att registreringen är distribuerad. Det finns med andra ord inte en specifik part som har kontroll över registret. Som teknisk specifikation är bitcoin mycket välutvecklat.

Affärsmässig innovation

Nästa nivå är en akademisk/filosofisk nivå. Här är bitcoin en affärsmässig innovation som löser ett besvärligt problem. Om jag köper något från en annan person behöver jag veta att den personen äger det jag köper, att vederbörande inte säljer det till någon annan och att jag kan bevisa att ägarskapet har övergått till mig. Bedrägerier på grund av svagheten i våra nuvarande transaktionssystem är vanliga, men jag vill använda ett klassiskt exempel för att illustrera problemet. 1925 sålde Viktor Lustig Eiffeltornet till en parisisk skrothandlare. Några månader senare var han nära att lyckas sälja tornet till en annan skrothandlare. Lustig ägde inte Eiffeltornet, men han lyckades övertyga sina offer att han representerade ägarna, eftersom de inte hade något enkelt sätt att kontrollera hans påståenden. Låt oss säga att han verkligen var ägaren och utförde den första affären. Då hade det ändå inte varit lätt för den andra spekulanten att veta att tornet redan var sålt. Som köpare skulle du dessutom ha en uppsättning förfalskade handlingar som bevis för ditt ägarskap.

Det här problemet löser vi i vissa sammanhang med hjälp av centraliserade system. För fastigheter har vi lagfarter, där domstolssystemet, med stöd av Lantmäteriverket, registrerar ägarskapet för samtliga fastigheter i Sverige. För börsnoterade aktier finns Värdepapperscentralen, där registret för vem som äger alla aktier i börsbolagen förs.

Det finns flera problem med att lita på en central resurs. Det första är att resursen kan vara överbelastad. Det har t.ex. i perioder tagit många månader att få lagfarten för en fastighet överförd. Nästa problem är att det centrala registret kan vara otillräckligt duplicerat. En olycka kan radera ut hela registret och skapa osäkerhet och förvirring under lång tid. Sedan finns problemet med att det centrala registret får felaktiga ändringar, antingen beroende på slarv och misstag eller på grund av korruption. I många länder i världen kan staten inte föra fastighetsregister av den enkla anledningen att medborgarna inte litar på registermyndigheten. Till sist så finns problemet med att en central myndighet styrs av det politiska ledarskapet. Det är lätt för en diktator att bestämma att alla fastigheter som tillhör judar ska omregistreras på staten.

Bitcoin löser alla de här problemen genom att bygga en kedja av block med transaktioner, där ett stort antal parter är överens om vilken kedja som utgör sanningen. Som köpare av en tillgång kan du vara säker på att säljaren äger tillgången och att ägarskapet överförts till dig när transaktionen är registrerad. Du kan, om så behövs, bevisa för en tredje part att du är den nuvarande innehavaren av tillgången. På samma sätt kan någon som i sin tur köper tillgången av dig bevisa att du inte längre äger den. Bevisen (blockkedjan) förvaras offentligt och du själv förvarar en hemlig nyckel som visar att du äger tillgången efter den senaste transaktionen. Korrekt använt är systemet så säkert som vi rimligen kan göra något system över huvud taget.


Ovanpå den tekniska specifikationen och den affärsmässiga innovationen ligger valutan Bitcoin. En valuta uppstår när en grupp människor är beredda att ta emot äganderätten till enheter av valutan i utbyte mot varor och tjänster. Hur många enheter som en vara eller tjänst är värd är en klassisk fråga om tillgång och efterfrågan. I en nationell valuta garanteras efterfrågan genom att valutan är det enda sätt man kan betala skatt. Tillgången regleras av staten så att den alltid är lite högre än efterfrågan. Då sjunker värdet och vi får inflation. I Bitcoin är det annorlunda. Tillgången styrs av en algoritm. Just nu skapas 25 BTC c:a var 10:e minut. Under 2016 kommer nyskapandet av BTC att halveras. Nästa halvering därefter kommer c:a 2020. Som användare av valutan Bitcoin kan man alltså vara helt trygg vad gäller det totala utbudet. Nyproduktionen kommer att ske i avtagande takt till 2140, då den helt upphör. Därför blir den enda styrbara variabeln i värderingen av Bitcoin hur hög efterfrågan är. Den består av 2 delar, dels de som köper BTC som investeringsobjekt i förhoppning om att värdet ska stiga, dels de som köper BTC för att använda i affärstransaktioner.

Perioden med spekulation i värderingen av BTC är förbi. En stor spekulationsvåg pågick under 2013, med en toppvärdering på c:a $1000/BTC. 2014 såg fallande priser hela året och under 2015 har Bitcoin stabiliserats på c:a $240/BTC. Volatiliteten (hur mycket priset slår upp och ned) är högre än för andra valutor, men det är rimligt att anta att vi just nu har balans mellan tillgång och efterfrågan. Vad som händer härnäst beror på ett antal omständigheter.

En faktor som talar för en höjd värdering är att den politiska acceptansen av valutan har varit högre än förväntat. Flera länder accepterar Bitcoin som en äkta valuta. I alternativa scenarion skulle BTC kunna klassas som en vara och momsbeläggas eller som en utrikisk valuta och regleras eller helt förbjudas. Thailand har helt förbjudit BTC och Kina låter bara enskilda medborgare att använda BTC sinsemellan. Finansiella företag får inte hantera BTC.

För att efterfrågan verkligen ska öka måste antalet företag och individer som accepterar BTC som betalningsmedel öka. Det är här som Bitcoins verkliga problem uppstår. Modellen med registrering av alla transaktioner i en publik bokföring gör att transaktionshistorien växer. Idag är den många Gbyte stor, och detta efter endast 6 år med verksamhet i blygsam skala. Även om Moores lag gör att man kommer att kunna lagra de stora datamängderna under överskådlig framtid så blir de ohanterliga av andra skäl. Överföringshastigheter, bitfel och andra faktorersätter gränser för vad ett distribuerat nätverk klarar att hantera. Bitcoin är också begränsat till 7 transaktioner per sekund. Mer än så klarar nätverket för närvarande inte av. Det finns förslag som ska kunna dubbla det, men om man ska kunna spela i samma klass som VISA och Mastercard måste man upp i 2000-4000 transaktioner per sekund. Just nu ligger man på c:a 1,5 transaktioner per sekund, så det krävs bara en ökning med 5 gånger för att man ska slå i taket. Det är troligt att det behövs en mycket större ökning än så för att BTC ska få en stabil bas av användare. Samtidigt kommer fler transaktioner att leda till ökad efterfrågan och därmed ett ökat pris på BTC. Det kommer att dra in spekulanterna igen, med en ny bubbla som följd. Ett alternativt scenario är att BTC inte klarar av transaktionsbehovet och att en stor mängd användare flyttar sitt intresse någon annan stans. Det finns många kryptovalutor som väntar i kulisserna, och några är designade med bättre skalningsegenskaper.

Ett annat problem med Bitcoin som valuta är skapandet av nya pengar och belöningssystemet. Den som vinner en gissningstävling där varje deltagare gör tusentals miljarder gissningar får 25 BTC, värda c:a $12 000. Bitcoinalgoritmen anpassar sig så att varje gissningstävling ska ta ungefär 10 minuter, oavsett hur många som deltar och hur många gissningar per sekund de kan spotta ur sig. Gissningen består av en checksumma för ett block med transaktioner. Genom att göra minimala förändringar så får man en en helt annan checksumma. Genom att kräva att checksumman ska vara mindre än ett visst tal begränsar man sannolikheten för att checksumman för ett block är acceptabel. Man får då göra en liten förändring, räkna checksumma igen, och hoppas att den nya accepteras.

Den här gissningstävlingen har blivit så specialiserad att den idag görs med specialutvecklad hårdvara, där det kommer nya och mycket snabbare maskiner ungefär var 6:e månad. Maskinerna drar massor med ström och kostar mycket pengar i investering. Det är därför mycket tveksamt om det lönar sig att vara med i gissningstävlingen (om man inte kan skaffa sig gratis elektricitet någonstans). Om inte värdet på BTC stiger kraftigt till nästa år kommer belöningen för att gissa rätt att halveras och då kommer det med säkerhet att bli olönsamt för det stora flertalet att vara med i spelet. Vi får då en koncentration av aktörer. Om någon får kontroll över mer än 50% av alla resurser som deltar i gissningsspelet kan vederbörande skriva om tidigare accepterade block med transaktioner och ge sig själv belöningen som en annan aktör borde ha. Bitcoin förlorar då trovärdigheten och faller som ett korthus. Detta scenario kan inträffa om vi först utvecklar en enorm överkapacitet av specialhårdvara som räknar checksummor, och sedan bara använder någon procent i den dagliga verksamheten med att garantera block med transaktioner. En angripare kan då, för en spottstyver, hyra nog med kapacitet för att skriva om ett stycke transaktionshistoria, enbart för att misskreditera Bitcoin som valuta.

Ett helt annat problem med gissningsleken är att den är dyr. Utslaget per transaktion får vinnaren ungefär $23. Det är den verkliga transaktionskostnaden. Större delen av de pengarna eldas upp i form av investering i specialhårdvara, el till hårdvaran och kylning av all den effekt som utvecklas. Det är ett slöseri med resurser och inte hållbart i längden. Antingen måste Bitcoin förändras, så att man använder sig av en mycket resurssnålare gissningslek, eller så måste Bitcoin ersättas av något annat.

Som experiment är Bitcoin lyckat, men det finns ett antal svagheter som gör Bitcoin i sin nuvarande form olämpligt som global valuta. Det återstår att se om utvecklarna klarar av att reformera Bitcoin, eller om något annat kommer att ta dess plats. Bitcoin har visat att det finns efterfrågan på kryptovalutor med de egenskaper de för med sig. Frågan är bara om Bitcoin kan bli tillräckligt bra för att fortsätta dominera marknaden.

A short lesson in large scale economics

written by jacob, on Sep 7, 2011 9:17:55 PM.

I apologize for the length of this post, but somebody is wrong on the internet. A while ago, I wrote a blog entry on Bitcoin and Deflation. I got several comments that disagreed with my conclusions including one from William Andressen who pointed me to a book by Murray Rothbard arguing that we should reintroduce the gold standard and a comic book by Irwin Schiff which tries to explain the economic system in simple terms.

They are both quite good reads, as far as they go. Indeed, I would recommend them as rather good starting points for anyone trying to understand where money comes from and how the fiscal system works. However, your model of money after reading these works will be extremely simplistic and totally inaccurate. You need to learn more before you actually have some working understanding.

A fixed size economy versus a growing one

The omission that both books make is that they assume that the economy is of a fixed size. Under those circumstances the model they are advocating actually works. You can have a gold standard, because the availability of gold is not going to change very much. Compared to the amount of gold in circulation, the amount that is lost in industrial products and dropped to the bottom of the sea is small, as is the amount of gold mined each year. If the amount of gold would increase a lot in this economy that has no increase in products or services (like it did when the conquistadors brought the gold of the Aztecs, Mayans and Incas to Europe), you get inflation. If, instead, the gold would be consumed in industrial processes and not be recoverable, you would get deflation. The gold would increase in value as it got more scarce.

In a growing economy, gold becomes more and more scarce because it has to represent the value of more and more goods and services.

There are two things that cause economies to grow - improved efficiency and population increase. The first one once consisted of finding more land to extract resources from and inventions to get more out of existing resources. Except for very brief periods the global population has been growing in historic times. The Black Death was a remarkable exception and it was followed by an economic depression that makes the Depression in the 1930ies look like a walk in the park.

So, when the economy grows, the money supply needs to grow. Otherwise you get deflation. We will soon return to why deflation is such a bad thing.

The character of a good currency

The reasons why gold was such a good currency standard were several. The first one is that gold is extremely stable and durable. It stays the same and does not tarnish. Second, it is rare enough that a reasonable amount of wealth can be carried around (though the limitations were a factor in replacing gold with paper money). Third, the available supply of gold is stable enough that people expect very few surprises. (If we found 100 000 tons of pure gold under the ice in Antarctica, it would have a dramatic effect on the gold price. It would also come as a total surprise.) Fourth, the supply of gold historically grew at about the same rate as the general economy. This was not true in the years from WW2 until the gold standard was abandoned. In the 1980ies and 1990ies, the growth of the gold reserves exceeded the population growth, but in the last 10 years or so, the amount of gold extracted every year has been almost constant.

There are few naturally occurring substances that could compete with gold, and they all have drawbacks. Platinum is probably the best, but it is too rare, it is mined in too few places and it has industrial applications which makes the supply unstable. Plutonium may be rare enough, but handling it is a bitch. Silver was a long time contender, but it tarnishes, it has industrial applications, it is in more abundant supply in the earth, and it requires more volume and weight to represent the same amount of value as gold.

Abandoning the gold standard

With a very slowly growing supply of gold it was extremely hard to manage the supply of paper money in the decades after WW2. The dollar was supposed to have a fixed exchange rate into ounces of gold. However, that would have lead to deflation in the climate of strong economic growth, so the governments and the central banks of the world cheated in various ways. The US printed more bills and the de-facto exchange rate from dollars to gold deteriorated. Richard Nixon put an end to the farce and abandoned the tie between the dollar and the gold. What Rothbard and others fail to understand is that increasing the money supply was necessary in order for there to be enough money to handle the economic growth.

Money as storage

There is another factor we need to take into account when we want to understand money, and that is how well things keep. Milk keeps for a few days, grain stores for a year if kept dry, wood keeps for several years, brick for a hundred years or more. At one end of this scale we find money/gold which keeps forever and at the other we find human labour which is wasted the moment it goes unused. If it is used, it can be converted into something more durable, like getting milk from a cow, sawing planks, or building a house. If we do this for others, we will want to exchange the work for something that is exchangeable with anyone. The best option is money, because it is infinitely durable and therefore infinitely exchangeable.

The evils of deflation

Some people have stores of money which they have acquired by their own labour or by doing trades in which they acquire the results of other people’s labour (this can be through fair trade or through unfair abuse). If the cost of everything halves, the stored money will have doubled in value, without the owner having done anything. In a deflationary economy, you are being paid to be rich. This is very unfair to the poor, because they are the ones who are paying the rich. The poor can’t raise the prices of their labour, because work is not storable. It has to get done/sold or be lost for ever.

This is the basis of why governments hate deflation so much. The rich no longer have to take any risks to generate more wealth, while the poorest people will have to leave their homes because they can’t make ends meet.

How this relates to Bitcoin

Bitcoins are mined, like gold. The algorithm ensures a dwindling supply and one day we will reach a point where the Bitcoin supply is capped. The currently available Bitcoin are distributed over a population which is in the tens of thousands. If the population of Bitcoin users grows 10 times while the supply grows by a factor of 2, you will have a huge deflationary factor. The people who already own Bitcoin will have a “risk free” increase in value of a couple of hundred percent. This will draw more capitalists who want the same return. As the supply of Bitcoin gets tied up, deflation will spiral until it reaches an equilibrium. This is when so large a part of the supply is tied up in people’s mattresses that it stops being usable for trade.

The value of Bitcoin comes from its superior trade-ability (and the fact that the supply is capped).

Bitcoin as a threat to the world’s currencies

The accessibilty of Bitcoin makes it easy for anyone to exchange part of his/her savings into Bitcoin and store them on a memory stick at home. It really makes sense for an individual to do so, because many currencies are in a bad shape. The purchasing power of a US Dollar abroad is about 40% of what it was 4 years ago. The money stored that way will not go into consumption and it will not go to investments. It is the power of everyone making a small change in the same direction that cause the cycles in the economy.


This is why the various governments of the world can’t accept competition from a successful Bitcoin. When they wake up, they will use all the legislative power to make Bitcoin unusable.

Bitcoin and deflation

written by jacob, on Aug 21, 2011 11:21:14 PM.

Rick Falkvinge writes about bitcoin again. This time he claims that the deflationary character of bitcoin is not a problem. This shows that Rick understands even less of national economics and global economics than I do, and I don’t feel all that educated in the field.

We have already had a deflationary currency standard in the form of gold. It was abandoned because it failed to serve the wishes of national governments. In particular, it limited the money supply in a way that made national control over economic policy limited. It is debatable whether this was good or bad, but it was disliked by people on power all over the world and got abolished. One might argue that the great recession in the United States would never have happened if the government had been free to put in a huge stimulation package to boost the economy.

At any rate, Rick fails to see the downsides of deflation. If you have a loan denominated in bitcoin it will forever become more and more expensive. If the government takes out loans in bitcoin, it will grow by much more than the interest rate. If you house mortgage is in bitcoin, you may end up with the mortgage being worth more than your house, at which point it will be reclaimed by the lender.

The natural answer to these problems is of course “don’t do that”, but the matter is not quite that simple. As someone with a surplus of money, I would prefer to have it denominated in bitcoin, under the assumption that it is a stable and trustworthy currency. If everyone reasons like I do (the basis for all market theory), this means that there will be a shortage of money available in inflationary currencies and a surplus in bitcoin. Indeed, I would rather have my money in my mattress in bitcoin, than to be lending it to anyone. If I were to lend it, it would still be at a substantial risk premium.

One of the foundations of the capitalist world is that enterprises and private individuals can borrow capital at reasonable interest rates. If they can’t, then entrepreneurs can’t get their business ideas off the ground and young couples can’t invest in housing for their families. Humanity has so far not found a better system than the capitalist one, and it is not for want of looking. Therefore, a successful bitcoin currency is a threat to the (already tenuous) stability of the affluent economies of the world.

It is quite widely accepted by national economists that a currency should have a small amount of inflation to be most beneficial to the people who use it. The SEK has been a model for this view in the last 15 years. Before that it was mismanaged in various different ways by governments from both ends of the political spectrum, with nasty results following suit.

The reason I am discussing this subject at all is that bitcoin has many compelling traits and that I can imagine global mainsteam uptake. However, the deflationary aspects are reason enough for governments to ban the use of bitcoin as an alternative currency. The only way I see this not happening is that bitcoin catches on so quickly that the governments fail to react before popular demand makes a ban impossible.

Bitcoin - en paradox

written by jacob, on Jun 9, 2011 12:30:41 AM.

Rick Falkvinge har entusiastiskt bloggat om Bitcoins förträffligheter och hur digitala betalningsmedel kommer att förändra världen. Rick har rätt i det han säger om Bitcoin. Om världen kan anamma en valuta som är anonym, som inte kontrolleras av en enskild statsmakt och som har negligerbara transaktionskostnader - då skulle våra liv förenklas betydligt. Jag tror inte att Bitcoin har den potentialen.

För det första så är anonymiteten inte så stark som hävdats. Alla Bitcoin-transaktioner kan spåras till den ursprungliga genereringen av pengarna. Genom en normal beteendeanalys kan man med relativ enkelhet fastställa vem som ligger bakom en viss transaktion.

För det andra så ska alla Bitcoin-transaktioner loggas på många ställen, och den loggen ska sparas (och vara tillgänglig) för evigt. Det är inte en skalbar lösning. Antalet kreditkortstransaktioner i USA uppgår till över 100 miljarder per år. Att ersätta bara några procent av dessa med Bitcoin skulle effektivt döda systemet. Eftersom skalbarheten är begränsad så kommer det med automatik minska attraktionen. Kan jag använda systemet över allt är jag mycket mer benägen att anamma det än om det bara fungerar på några få utvalda platser.

För det tredje är systemet starkt deflationistiskt. Penningmängden kan inte öka obegränsat och därför måste Bitcoin öka i värde efter hand som fler och fler anammar det. Låt oss för ett ögonblick leka med tanken att alla indier fick för sig att använda Bitcoin. En miljard nya användare ska dela på en penningmängd som är avpassad för 100 000. Om tillgång - efterfrågan-sambanden är linjära skulle det innebära en värdeökning för Bitcoin med en faktor 1000. Nu är de inte linjära utan snarare exponetiella, så det kanske skulle ge en värdeökning mot andra valutor med en faktor 100 000. Det är en enorm deflation som världen aldrig tidigare har skådat. Ekonomier i deflation upplever en starkt minskad konsumtion - folk håller på sina pengar så länge de kan, så att de får mer för dem. Med normala valutor fixar man detta med stimulanspaket. Regering/riksbank trycker massor av nya pengar som man betalar ut i nya stödåtgärder. Det startar konsumtion och driver på inflationen. Under inflation vill folk spendera sina pengar så fort de kan, så att de får så mycket de kan för pengarna. Med Bitcoin har man inga möjligheter att skapa inflation, för penningmängden är per definition begränsad.

Med Bitcoin som väl fungerande valuta skulle ingen vettig människa vilja ha dollar och andra valutor, där myndigheterna kan påverka värdet på pengarna. Att äga pengar som ständigt ökar i värde är en mycket bättre affär än att äga pengar som ständigt förlorar i värde. (Deflationen kommer att fortsätta även om alla i hela världen använder Bitcoin, så länge som världens befolkning växer och välståndet ökar.) Om ingen vill ha de gamla valutorna så blir de värdelösa.

Det är här som paradoxen ligger. Bitcoin är bitvis ett så bra och lockande system att alla enskilda människor skulle vilja använda det. Samtidigt så har det sådana brister i andra aspekter att det inte kan fungera som storskalig valuta. Det gör att det inte är ett reellt hot mot USD och EUR. Därför finns det en chans att ledningarna i världens största nationer inte kommer att använda alla sina legala och illegala maktmedel för att stoppa Bitcoin. Hade Bitcoin varit tekniskt fulländat och med en mindre deflationistisk design skulle hotet ha varit så stort att inga medel skulle skys för att stoppa kryptografiska betalningsmedel. Kina äger en stor del av USA:s statsskuld. De kan inte acceptera att dollarn blir värdelös. En stor del av USA:s makt i världen bygger på att dollarn är den främsta transaktionsvalutan, oavsett om det handlar om olja, hollywoodfilm eller knark. USA kommer inte att acceptera att deras roll som världens ledare holkas ur utan motåtgärd. Därför så är bristerna i Bitcoin potentiellt dess räddning. Så länge det inte blir för användbart kan det tolereras av nationella regeringar. Den dag kryptografisk valuta blir fulländad så kan vi räkna med massiva ingripanden för “folkets bästa”.