Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Sveriges beredskap är obefintlig

written by jacob, on Dec 31, 2015 3:28:15 AM.

Jag ryckte in i lumpen i maj 1977. Detsamma gjorde ungefär 50 000 andra ungdomar det året. På den tiden hade vi lagrade resurser för att föda en försvarsmakt på 800 000 man i fält i flera månader. Vi hade lager med olja, bensin och diesel för att driva såväl det militära som det civila samhället under en längre tid. Vi hade personal och utrustning som kunde sättas in vid snöstormar på den skånska slätten och vid stora skogsbränder i olika delar av landet. Lika så vid översvämningar, snöskred, vindfällen, oljeutsläpp och en rad andra kristillstånd.

På den tiden kunde vi lätt ha hanterat ett inflöde av 100 000 flyktingar, trots att Sveriges BNP vid den tiden bara var 2/3 av vad den är nu. Försvaret hade ett stort överskott av bäddar i olika delar av landet och man hade kontrakt på att använda civilsamhällets resurser i kristid. Dessutom kunde man hemförlova åldersklassen och frigöra 50 000 bäddar över en natt.

Jag tror att våra politiker har gjort oss en stor otjänst genom att sänka beredskapen. Det handlar inte bara om att försvara Sverige mot fientliga angrepp. Det finns så många andra faktorer som kan utlösa kriser i samhället, och i de flesta fall hjälper det att ha lagrade förnödenheter och en tillräckligt stor kader av människor som är tränade i att handla i olika krissituationer.

Något som höstens flyktingström har visat är vilken dålig beredskap vi har för interna katastrofer. Tänk er att vi får en kris som gör att vi måste utrymma ett av våra storstadsområden. Det är något som kan inträffa om ett kärnkraftverk gör ett stort radioaktivt utsläpp vid felaktig inriktning, eller att vi får ett större utbrott av en Ebola-liknande sjukdom, bara för att nämna ett par exempel.

Vi vet nu att vid 100 000 personer så är det stopp. Sveriges kommuner klarar inte fler flyktingar än så, oavsett om de kommer från Syrien eller från Göteborg.

Det här problemet är besläktat med en annan sak som våra politiker är skyldiga till. Underhållet på järnvägsnätet, kraftnätet samt vatten och avloppsnät i de flesta av Sveriges tätorter är eftersatt.

I båda fallen handlar det om att ta bort marginalerna och utnyttja resurserna tills de brister. Insikten saknas om att ett sådant sätt att driva samhället är kostsamt, både ekonomiskt och i människoliv. Anledningen att bristande underhåll kostar mycket är inte helt lätt att begripa. För att illustrera det hela ska jag börja med en liknelse från konstruktion.

Tänk er att vi ska bygga en hängbro. När vi konstruerar bron råkar vi göra ett fel och gör kablarna för klena. Om vi upptäcker felet på ritningsstadiet kostar det inte många ören att rita dit grövre kablar. Om vi upptäcker problemet när kablarna kommer från fabriken blir det dyrare. Om kablarna har satts upp blir kostnaden jättehög och om bron är färdigbyggd måste vi troligen riva hela bygget och starta från början.

Underhåll fungerar på samma sätt, fast oftast inte lika drastiskt. Att byta räls, rör eller elkablar på en längre sträcka kostar lika mycket som att åtgärda ett litet antal akuta fel på samma sträcka. Dessutom ger planerade avbrott mycket mindre samhällsförluster i form av förlorad arbetstid och nödåtgärder för kringgå avbrottet.

Piratpolitik bör gå ut på att vi ska bygga vårt samhälle med mycket bättre motståndskraft mot störningar. Övervakning går i viss mån ut på att man ska kunna förutsäga störningar i form av kriminalitet och terrorism, så att man kan sätta in sina knappa resurser där de behövs. I ett samhälle med redundanta resurser och högre beredskap klarar man störningarna utan övervakning, för det finns alltid tillräckliga resurser på nära håll.

Dear conservatives

written by jacob, on Dec 15, 2015 11:06:41 PM.

If God wanted you to have the next president of the United States of Amercica, he would have given you a candidate.

Hotet mot kryptering

written by jacob, on Nov 25, 2015 1:45:07 AM.

I kölvattnet av terrordåden i Paris har somliga politiker och tjänstemän i diverse säkerhetstjänster krävt förbud mot kryptering alternativt bakdörrar till krypton.

Om vi börjar med bakdörrar, så är det sämre än ingen kryptering alls. Den bakdörr till ett krypto måste med nödvändighet ha någon form av universell nyckel, som måste hållas hemlig av den organisation som ska kunna öppna krypterade meddelanden. All information läcker förr eller senare ut ifrån hemlighetsfulla organisationer och universalnyckeln skulle vara en mycket åtråvärd trofé. Främmande makt och brottsorganisationer skulle betala en rejäl slant för att kunna dechiffrera företags och enskildas kommunikation. Om du tror att kommunikationen är säker, när den i verkligheten är åtkomlig för parter som vill skada dig, då är du i en sämre situation än om du vet att det du säger kan avlyssnas.

Att förbjuda kryptering helt är inte möjligt i dagens samhälle. Varje gång du ansluter till din internetbank och varje gång du handlar i en webbshop använder du säker kryptering. I princip ska den vara oknäckbar, även om det då och då har visat sig finnas säkerhetshål och buggar i olika versioner av Secure Sockets Layer (SSL), som är standarden för krypterad webb-kommunikation. Själv driver jag en tjänst, Eutaxia, som är ett ekonomisystem, främst designat för ideella föreningar. Säkerheten och tillförlitligheten i systemet bygger helt på krypterad kommunikation. Våra kunder använder SSL för att utföra sin bokföring i systemet. Deras medlemmar och kunder nyttjar SSL för att ansluta till föreningens webbutik och för att utföra betalningar. Vi använder krypterad kommunikation för att replikera våra databaser, så att vi kan fortsätta som om inget har hänt, ifall ett av våra datacenter brinner ned.

Vi är på inga vis exceptionella. Alla som lägger affärskritiska tjänster i molnet är beroende av säker kryptering. Alla som reser med en laptop med affärskritisk information är beroende av att säkert kunna kryptera sin hårddisk.

Om någon nu skulle få för sig att verkligen förbjuda kryptering, så hindrar det inte terrorister, spioner och kriminella från att ändå skicka krypterade meddelanden. Det finns en teknik som kallas Steganografi, som går ut på att man gömmer ett meddelande i något som ser oskyldigt ut; t.ex. en bild, en video eller en musikfil. Eftersom det finns en oändlig mängd sätt att digitalt koda audio och video så kan man göra meddelandet helt osynligt för den som inte innehar en nyckel för dekryptering. I det läget skulle med andra ord skurkarna ha tillgång till säker kryptering, medan hederliga medborgare skulle vara utan!

Övervakning som tvångsmedel

written by jacob, on Nov 24, 2015 12:55:31 AM.

Jag har ingenting emot att polisen punktmarkerar skäligen misstänkta personer. Jag tycker det är helt ok med avlyssning som tvångsmedel, när åtgärden har beslutats av domstol, efter korrekt prövning. Jag kan till och med acceptera att oskyldiga personer som har samröre med en misstänkt person får den delen av sitt privatliv som hör samman med den misstänktes analyserat.

Vad jag däremot inte kan förlika mig med är tanken på att en myndighet i hemlighet installerar programvara på min dator, min surfplatta eller min mobiltelefon.

Den som är misstänkt är nämligen inte funnen skyldig. Tvångsmedel används för att utreda skuld, men måste vara proportionerliga. Det innebär att man inte ska förorsaka mer olägenhet för den misstänkte än vad situationen kräver. Frihetsberövande är den högsta nivån av tvångsmedel vi har, eftersom en arrestering eller häktning förhindrar alla former av normalt liv. Avlyssning är en mycket mildare form, för där påverkas den misstänktes livsföring inte av avlyssningen. Däremot så är vederbörandes integritet kränkt, och det är det som är huvudskälet till att vi i Piratpartiet är emot alla former av massövervakning.

När man installerar en trojan på någons kommunikationsutrustning så nyttjar man vederbörandes resurser. Man tar minnesutrymme, processorkraft och bandbredd. Man påverkar dessutom maskinens normala funktion. Program kan börja fallera och man riskerar att skapa säkerhetshål som tredje man kan utnyttja. Att utsätta en oskyldig person för det här är inte rimligt, oavsett vilken misstanke som riktas mot vederbörande.

Jag kan tänka mig att man tillåts installera trojaner hos en icke frihetsberövad person som på annat sätt knutits till ett brott, för att samla in ytterligare bevisning. T.ex. för att kunna knyta medbrottslingar till brottet. Det kräver dock en annan rättsordning än den vi har idag. Vi skulle behöva någon form av hemlig bevisprövning i domstol, likt den som krävs för avlyssning, för att sätta in trojaner som tvångsmedel. Det kanske skulle vara rimligt i samband med organiserad kriminell verksamhet och terrorism, men det får aldrig bli ett standardredskap i polisens verktygslåda.

Övervakning som tvångsmedel

written by jacob, on Nov 24, 2015 12:53:02 AM.

Jag har ingenting emot att polisen punktmarkerar skäligen misstänkta personer. Jag tycker det är helt ok med avlyssning som tvångsmedel, när åtgärden har beslutats av domstol, efter korrekt prövning. Jag kan till och med acceptera att oskyldiga personer som har samröre med en misstänkt person får den delen av sitt privatliv som hör samman med den misstänktes analyserat.

Vad jag däremot inte kan förlika mig med är tanken på att en myndighet i hemlighet installerar programvara på min dator, min surfplatta eller min mobiltelefon.

Den som är misstänkt är nämligen inte funnen skyldig. Tvångsmedel används för att utreda skuld, men måste vara proportionerliga. Det innebär att man inte ska förorsaka mer olägenhet för den misstänkte än vad situationen kräver. Frihetsberövande är den högsta nivån av tvångsmedel vi har, eftersom en arrestering eller häktning förhindrar alla former av normalt liv. Avlyssning är en mycket mildare form, för där påverkas den misstänktes livsföring inte av avlyssningen. Däremot så är vederbörandes integritet kränkt, och det är det som är huvudskälet till att vi i Piratpartiet är emot alla former av massövervakning.

När man installerar en trojan på någons kommunikationsutrustning så nyttjar man vederbörandes resurser. Man tar minnesutrymme, processorkraft och bandbredd. Man påverkar dessutom maskinens normala funktion. Program kan börja fallera och man riskerar att skapa säkerhetshål som tredje man kan utnyttja. Att utsätta en oskyldig person för det här är inte rimligt, oavsett vilken misstanke som riktas mot vederbörande.

Jag kan tänka mig att man tillåts installera trojaner hos en icke frihetsberövad person som på annat sätt knutits till ett brott, för att samla in ytterligare bevisning. T.ex. för att kunna knyta medbrottslingar till brottet. Det kräver dock en annan rättsordning än den vi har idag. Vi skulle behöva någon form av hemlig bevisprövning i domstol, likt den som krävs för avlyssning, för att sätta in trojaner som tvångsmedel. Det kanske skulle vara rimligt i samband med organiserad kriminell verksamhet och terrorism, men det får aldrig bli ett standardredskap i polisens verktygslåda.

Mitt förtroende är lågt

written by jacob, on Nov 22, 2015 1:25:48 AM.

Efter terrordåden i Paris är svenska politiker och myndigheter på helspänn. Det görs utspel om ytterligare befogenheter till Polisen och SÄPO att övervaka och samla in data om medborgare. Det talas om att man ska få installera trojaner på folks datorer.

Det finns så många feltänk och osäkerheter i hela situationen att mitt förtroende för ledande politiker i allmänhet och för SÄPO och polisen står mycket lågt för närvarande.

Om vi börjar med polisen, så finns det en ljuspunkt. Vid insatsen mot terrordådet i Trollhättan visade man att man har övat på att handla rätt i angreppssituationer. Sedan finns det sådant som oroar. När jag för en tid sedan besökte polisstationen i centrala Göteborg (en av 3 stationer i staden, och den enda som är öppen 24 timmar om dygnet) så fick jag vänta 25 minuter innan det dök upp en polis innanför disken. Det var alltså helt obemannat i 25 minuter. Det andra som oroar är att det i nuvarande läge fortfarande finns poliser som jagar fildelare.

Sedan kommer vi till SÄPO. Det är en myndighet som har en lång historia av klantigheter och inkompetens bakom sig. Det är allt från Ebbe Carlsson-affären, till överlämning av egyptier till CIA, till chefer med så bristande kompetens att de inte kan åtalas för tjänstefel. Det stora larmet angående en misstänkt asylsökande förefaller (med den information vi har just nu) vara en anka. Den information som finns öppet tillgänglig visar att man kunnat hantera fallet på ett helt annat sätt; t.ex. genom att kolla hans Facebook-sida och sedan skicka en patrull för att kolla om han var hemma.

Det är fullt möjligt att det finns terrorister som planerar attentat mot Sverige, men jag har tyvärr väldigt litet förtroende för att SÄPO ska klara att upptäcka och undanröja sådana hot.

Tills sist våra politiker. Regeringen har helt förbrukat det ganska lilla förtroende som jag kände tidigare. En viktig faktor är hur man så sent som i slutet på oktober hävdade att det inte var några problem med att det strömmade in 10 000 flyktingar i veckan, för att bara 2 veckor senare rycka i panikbromsen. Det tyder på inkompetens och brist på planering. Statsministerns tal om att vi har varit naiva får stå för honom själv. Det är han, som statsminister, som har ansvaret för att militär och civila myndigheter har rätt beredskap för att hantera attacker mot det svenska samhället. Att han talar om att ge ut ytterligare befogenheter till massövervakning visar att han inte har begripit att hela idén är ett stort misslyckande. Polisarbete måste bygga på data från öppna källor och intensivövervakning av det fåtal mål som verkligen utgör en risk. Trålning skapar bara en massa falska uppslag, och varje felaktig insats är ett hårt slag mot förtroendet för polisen.

Det ligger på regeringen att besluta om hur man ska använda Försvarsmakten i det rådande läget, och där har regeringen varit tyst. Det har talats om hur man ska stödja Frankrikes begäran om hjälp att bekämpa Daesh, men inte ett ord om hur man ska förbereda försvaret för att skydda civilsamhället i händelse av en terrorattack i Sverige. Med dagens insatsförsvar borde man på kort tid kunna genomföra nödvändig utbildning för insatsbataljonerna. Militären kan t.ex. användas till att skydda myndigheter och bemanna vägspärrar och därmed frigöra poliser till utredning och upprätthållande av ordning på gator och torg. Att påbörja utbildningen när första attacken har kommit är för sent och att sätta in militär utan specialutbildning är för farligt.

Nu är regeringen inte de enda syndabockarna i sammanhanget. Med få undantag har hela det politiska etablissemanget visat på bristande tänkande och bristande förmåga till enighet, i en situation som ställer sådana krav. De enda ljuspunkterna har varit Gustav Fridolin och Jonas Sjöstedt. De har båda haft en sansad analys och rimliga förslag till åtgärder. Jag ger inte mycket för deras ekonomiska politik, men när det gäller hanteringen av terrorhotet hoppas jag att det är deras linje som vinner.

Att skydda det öppna samhället

written by jacob, on Nov 15, 2015 2:51:45 AM.

När terrorister slår till, så som nyligen skett i Paris, kan de endast stoppas med vapenmakt. Det går inte att tala en fanatiker tillrätta och icke dödligt våld är allt för riskabelt för insatsstyrka och omgivning. Ju snabbare man kan bekämpa terroristerna, desto fler räddar man från att bli skadade eller dödade.

I ett läge där terrorattacker är sällsynta eller osannolika är det rimligt att överlåta skyddet mot terrorism till polisen och säkerhetspolisen. Svarstiderna vid en attack tenderar dock till att bli relativt långa, eftersom polisen idag är hårt centraliserad. Det är inte heller säkert att det finns några poliser tillgängliga för insats. För några år sedan gjordes det en undersökning som visade att vid ungefär 1000 nödsamtal till 112 om pågående allvarliga brott (inbrott, misshandel, mordbrand etc.), så hade polisen inga resurser att skicka.

Det finns nu risk att Daesh har förberett ytterligare attentat i Europa enligt den modell vi sett i Paris. I det läget kommer polisens resurser inte att räcka till för att skydda samhället på ett fullgott sätt. Vi behöver ha beväpnad personal på alla platser där många människor samlas. Det är det enda effektiva sättet att minska effekten av terrorattacker, när de väl händer. Vi vill också frigöra poliser till traditionellt spaningsarbete för att förebygga attacker.

Det finns en modell för hur man framgångsrikt löser det här problemet. Israel, som för en israelisk medborgare är ett demokratiskt och öppet samhälle, har länge haft problem med terrorattacker. Orsakerna till detta är mycket komplexa och till stor del självförvållade, men det är en annan historia. Sättet man har använt för att reducera terrorattackerna är att ha beväpnad personal i rörelse över hela landet. Man har en 3-årig värnplikt och alla värnpliktiga bär uniform och bär med sig sina skarpladdade vapen under transport till och från sin tjänstgöring. Dessutom har man ett omfattande system med reservofficerare som har beväpning hemma. Eftersom Israel har en ständigt hög beredskap jobbar inte soldaterna veckodagar och har ledigt på helgerna. Det är ett ständigt rullande schema som gör att det alltid finns soldater på torg, bussar, tågstationer, flygplatser och andra platser där det passerar mycket folk.

I Sverige har vi inte värnplikt, men vi har ett yrkesförsvar, vi har reservpersonal och vi har Hemvärn. Vi har också beredskapspoliser. Det är fullt möjligt att på kort tid utbilda, uniformera och beväpna dessa kategorier människor, så att vi får en betydligt kortare tid till första insats, oavsett var i Sverige en attack kommer. Det är naturligtvis inte helt riskfritt att ha så många beväpnade människor på stan, för det finns alltid en liten sannolikhet för olyckor och missförstånd. Därför så ska man vänta med att sätta in en sådan här åtgärd tills dess man ser att Daesh har kapacitet att genomföra terrorattacker i stor skala.

Terrordådet i Trollhättan

written by jacob, on Oct 23, 2015 12:11:14 AM.

Förutom bestörtning över dådet i Trollhättan har jag två tankar om saken. Den första är att vi ska vara tacksamma att gärningsmannen inte hade tillgång till skjutvapen. Med amerikanska vapenlagar hade han troligen haft tillgång till flera halvautomatiska vapen. Svenska lagar försäkrar oss inte om att potentiella gärningsmän inte får tag i vapen, men de gör det svårt nog att det räddar liv. Många potentiella gärningsmän avstår nog från att sätta sina tankar i verket just på grund av att det är psykologiskt mycket lättare att trycka på en avtryckare än att handgripligen ge sig på andra människor.

Den andra tanken är att ingen elektronisk övervakning i världen skulle ha detekterat gärningsmannens planer innan det var för sent. Det enda verktyg vi har för att undvika vansinnesdåd som det här är att förändra samhället, så att färre blir benägna att bruka våld. Feta, slätkammade män som sover gott om natten är aldrig förövare.

Syrien - en soppa utan slut

written by jacob, on Oct 11, 2015 1:18:00 AM.

Syrien kunde ha blivit den arabiska vårens rosenknopp. När revolten mot Bashar al Assads regim bröt ut kunde han ha krävt ett stort avgångsvederlag, avgått och dragit sig tillbaka någonstans utanför sitt lands gränser. Moderata och relativt demokratiska krafter hade tagit över, ungefär som i Tunisien. I stället kastades landet in i ett långt inbördeskrig. Detta komplicerades av att en ohelig allians av extrema Wahabiter och rester av Saddam Husseins armé och säkerhetstjänst tog kontroll över en stor del av Syrien. De kontrollerar mer än hälften av Syriens yta, men en rätt liten del av befolkningen. Större delen av deras område är glest befolkad öken och halvöken. Detta område kallas omväxlande för Islamiska Staten, Kalifatet, IS, ISIS, ISIL eller Daesh, beroende vem som talar.

Som bekant har en enorm mängd människor blivit tvungna att fly från sina hem på grund av striderna som pågår. I grova drag så flyr folk från området kring Damaskus till Jordanien eller Libanon. Från Aleppo, som är Syriens största stad, flyr man till Libanon eller Turkiet. Från Dash-kontrollerat område och kurdiska områden i Syrien går flykten framför allt till Turkiet. De flesta som flyr gör det för att Assad-regimen attackerar området där de bor, utlöst av att det pågår en revolt där. Attackerna sker med flyg och marktrupp utan att ta hänsyn till folkrätt eller att det finns civila, icke kombattanter i området. Folk flyr i mindre grad från Daesh-områden. Dels för att det finns mycket färre människor där, dels för att det är svårare att fly. Daesh har en mycket mer finmaskig polisstyrka för att kontrollera sin befolkning och det är mycket längre väg att fly från deras områden. Dessutom har Turkiet under lång tid gjort det besvärligt för folk att fly den vägen, även om de på senare tid har givit efter för det enorma trycket från människor som söker en fristad.

Det politiska läget är komplicerat, med många grupper som slåss mot varandra. Om jag har förstått det hela rätt ser det ut ungefär så här:

  • Assadregimen slåss mot Daesh, al Nusra och Free Syrian Army. De får sin styrka genom att kalla in folk till lång värnplikt och genom stöd från Ryssland.
  • Free Syrian Army, som består av sekulär, traditionell opposition (något splittrad), har sitt huvudfäste i Aleppo och slåss mot Assad-regimen, al Nusra och Daesh. Har nyligen överlevt en större offensiv från Daesh. De kontrollerar också ett tättbefolkat område söder om Damaskus. Får icke militär hjälp från Västvärlden och en mindre mängd flygunderstöd i strider mot Daesh.
  • Al Nusra är en sunnimuslimsk grupp med anknytning till al Qaeda. De vill upprätta en islamisk stat i Syrien. Inte att förväxla med Daesh, som vill upprätta ett kalifat med början i Syrien och Irak. Al Nusra kontrollerar ett litet område norr om Aleppo och har terrorgrupper som opererar i Damaskus. De slåss mot Assad-regimen och Free Syrian Army. De skulle slåss mot Daesh och kurderna om de fick tillfälle.
  • Daesh försöker bli ett muslimskt kalifat med strikta sharia-lagar och en extrem tolkning av islam. De anser att slaveri är rätt, att det är ok att våldta kvinnor, att kulturminnen och ruiner efter forntida civilisationer ska förstöras eller säljas, att homosexuella personer ska kastas ut från områdets högsta punkt och att man ska använda extremt plågsamma metoder för att avrätta sina fiender; bara för att nämna några av deras barbariska seder. De har på ett skickligt sätt tagit kontrollen över en stor och relativt glest befolkad del av Syrien, samt några viktiga olje- och befolkningscentra i Irak. De har i huvudsak stridit mot Iraks armé, med betydande framgång, mot kurderna med nederlag som resultat och mot Free Syrian Army, utan riktiga framgångar. De har med skicklig propaganda lockat till sig ungdomar från hela världen och dessa verkar utgöra en stor del av deras stridande förband. Daesh strider också mot Assad-regimen och mot al Nusra, men i mindre omfattning.
  • Kurderna, som består av flera grupperingar, slåss för att skydda sitt i huvudsak autonoma område i norra Irak och för att etablera ett lika dant område i norra Syrien. De samarbetar med Free Syrian Army och har i huvudsak fred med Assad-regimen. De slåss mot Daesh på flera fronter och har avancerat i princip över allt. De stöds av amerikanskt bomb- och attackflyg. En stor del av de amerikanska sortierna kommer från en bas i Turkiet. Samtidigt för Turkiet ett krig mot kurderna i Turkiet och norra Irak. I Syrien nöjer man sig med att göra livet surt för kurderna genom att begränsa rörelserna över gränsen.
  • Irakiska armén finns inte i Syrien, men kontrollerar större delen av Irak. De har haft stora disciplinproblem och en stor del av det material som Daesh använder har man tagit sedan enheter ur Irakiska armén har övergivit den. Bland annat fick Daesh 2000 amerikanska Humvees när irakiska trupper flydde från Mosul. USA har satsat hårt på att bygga upp stridsförmågan och moralen i den Irakiska armén och det är möjligt att det fungerar. Det är åtskilliga månader sedan senaste rapporterna om att armén har övergivit ett viktigt område.
Så ser det ut, på ett ungefär. Jag har gjort en massa grova förenklingar, för i verkligheten så får komplexiteten i situationen inbördeskriget i Libanon att framstå som enkelt. Jag var i Libanon i FN-tjänst under inbördeskriget och det ingick i mitt jobb att analysera det politiska läget där. Libanon har starka band till Syrien och den politiska situationen där ingår som en liten bricka i spelet om Syrien.

Nu är frågan, hur får man slut på konflikten? Hur kan man få till en situation som gör att folk kan återvända hem?

Jag tror att en grundförutsättning är att både Daesh och al Nusra lider ett totalt nederlag på marken, där de förlorar kontrollen över alla områden där de styr idag. De är så fundamentala barbarer att det aldrig går att förhandla med dem, och det går aldrig att lita på en överenskommelse med dem, om man mot förvåning skulle kunna få till en sådan. De skulle säkert fortsätta existera som rena terroristgrupper, men det är ett hanterbart problem.

Just nu finns det ingen kraft som kan slå Daesh. Free Syrian Army och Assad-regimen är båda för svaga och för upptagna med att slå varandra för att kunna rå på Daesh. Kurderna saknar tunga vapen, och Turkiet lägger in sitt veto mot att USA beväpnar det. Irakiska armén har fullt upp med att lära soldaterna att inte gå med händerna i byxfickorna. Det spekuleras i att Ryssland skulle skicka marktrupper, men det skulle inte lösa problemet. Det skulle bara göra Ryssland till en del av problemet. Rysslands intresse är inte att slå Daesh, det är att stötta och återupprätta Assad-regimens kontroll över landet. En truppinsats skulle troligen riktas mot Free Syrian Army i Aleppo först och sedan mot deras områden söder om Damaskus. Först därefter skulle man göra något mot Daesh, om ens då. Det passar nog Ryssarna att USA har ett besvärligt politiskt problem att brottas med. Så länge Assad-regimen sitter säkert i sadeln har ryssarna sin flottbas i Medelhavet säkrad.

Det vi kan se fram emot i ett sådant scenario är en evig lågintensiv konflikt. Få flyktingar kan återvända hem och nya människor tvingas ständigt att fly.

En intressant observation i sammanhanget är att Ryssland kanske vore det bästa landet av alla för att ta emot hela den syriska flyktingvågen. Rysslands befolkning har minskat med c:a 8 miljoner människor sedan sekelskiftet. Det finns gott om lediga bostäder och gott om utrymme.

Om man ska undvika ett evigt krig måste nog Assad-regimen och Free Syrian Army göra någon form av kompromiss, där man gör eld upphör och sedan attackerar Daesh och al Nusra med gemensamma krafter. Man behöver inte ens samarbeta, det räcker att man separerar på de fronter där man slåss idag och sätter in sina styrkor mot Daesh på de frontavsnitt som man har mot dem idag. Under en övergångsperiod kan man sedan styra sina olika områden separat, för att sedan under en längre tid arbeta fram en varaktig lösning, med fred för hela landet. Det är ingen lätt lösning, för den kräver att många människor sväljer sin stolthet och att ännu fler kväver sina hämndbegär och i stället arbetar för försoning. Ett väldigt osannolikt scenario, men i alla fall inom det möjligas ram.

Decemberunderkastelsen

written by jacob, on Oct 10, 2015 3:09:27 PM.

I december förra året bestämde Alliansen sig för att lägga sig platt som en matta inför regeringens alla budgetförslag. Nu har KD kommit fram till att det inte var någon lysande idé och dragit sig ur överenskommelsen. Övriga Allianspartier drar en suck av lättnad. Nu kan de komma ur överenskommelsen utan att (rimligt) kunna bli kallade svikare av vänstern. Regeringen, med stödparti blir upprörd. Nu kan de inte bestämma som de vill, utan måste faktiskt förhandla och kompromissa i varje fråga. Livet är hårt och orättvist.