Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Flyktingkonventionen

written by jacob, on May 9, 2016 9:48:06 PM.

Den som inte kan återvända till sitt hemland på grund av allvarlig fara för liv och hälsa (i samband med ett antal specifika omständigheter) har rätt att söka asyl i ett annat land. Det fastställas i FN:s flyktingkonvention från 1951. Eftersom man inte i förväg kan veta om någon har godtagbara skäl för att beviljas asyl, så innebär det i praktiken att alla har rätt att göra en ansökan om asyl och få den prövad. I väntan på prövning så åtnjuter den asylsökande skydd i det land där ansökan är inlämnad, oavsett hur lång handläggningstiden är.

För att beviljas asyl måste man visa att man har ett skyddsbehov, men det är inte tillräckligt. Om man har begått brott mot freden, begått krigsbrott eller allvarliga brott mot mänskligheten så omfattas man inte av konventionen och man ska inte beviljas asyl. Att hävda flyktingstatus och fortsätta förfölja grupper av människor från sitt hemland är utan tvekan ett brott mot freden, och den som beter sig så har tydligt visat att man inte har rätt att åtnjuta asyl. Den prövande myndigheten, i Sveriges fall Migrationsverket, kan därför avsluta sin utredning och fatta beslut om utvisning omedelbart.

Nu kan det naturligtvis vara så att en person som saknar asylrätt löper stor risk att dödas om vederbörande avvisas till sitt hemland (inget annat land har någon skyldighet att ta emot vederbörande). Då har Sverige ensidigt beslutat att vi inte verkställer en sådan utvisning. Det har ingenting med asylrätten att göra, utan har bara samband med vår nationella syn på dödsstraffet. En person som formellt är utvisad kan i väntan på verkställighet beläggas med olika former av inskränkningar i rörelsefriheten. Det kan röra sig om reseförbud, anmälningsplikt, eller att man tas i förvar. Allt beroende på den risk som den utvisade utgör. Om förhållandena i hemlandet förändras, så att risk för livet inte längre föreligger kan utvisningen verkställas.

Som regelverk betraktat är det här jättebra. Det ger skydd åt dem som behöver skydd, medan fula fiskar får klara sig bäst själva. Sedan finns det brister i praktiken, som vi rätt ofta påminns om i form av feta löpsedelsrubriker. Människor som har verkliga skyddsbehov får avslag på sin asylansökan, våldsverkare och krigsbrottslingar bland de asylansökande avvisas inte tillräckligt snabbt, några personer som inte ska ha asylstatus mutar och ljuger sig till ett uppehållstillstånd, och som nation lever vi inte upp till vårt åtagande när asylboenden utsätts för mordbrand.

Nu undrar jag hur vi egentligen ställer oss till det här i Piratpartiet!

Vill vi att regelverket ska fortsätta som det är, eller vill vi ge asyl till alla, oavsett vad de har gjort eller vad de gör under sin prövotid? Vill vi ge skydd åt den som har begått brott mot freden, krigsbrott eller brott mot mänskligheten? Vill vi att asyl ska vara ett sätt att undgå konsekvenserna av sitt handlande, eller vill vi att asyl ska vara reserverat för dem som utsätts för andras förföljelse?

Min åsikt är klar och tydlig i det här fallet. Asyl ska vara reserverat för den som utsätts för andras förföljelse. Den som inte uppfyller kraven, och den som inte omfattas av konventionen ska utvisas. Ibland kan utvisningen uppskjutas på obestämd tid på grund av risk för den asylsökandes liv och hälsa.

Sedan tycker jag att den som fått avslag på ansökan om asyl ska kunna prövas i en fri kvot för personer med särskilt ömmande skäl, men det är en annan historia.

Vem är Magnus Andersson?

written by jacob, on May 4, 2016 11:03:59 PM.

Piratpartiet har nyligen valt ny partiledare. Med tydliga siffror så har partiets medlemmar valt Magnus Andersson till posten. Inte så konstigt med tanke på att han var valberedningens förslag, men det är nog många av de röstande som känner Magnus och som därför har lagt sin röst på honom. Vi är ju inte direkt kända för att vara konformistiska i Piratpartiet.

Så för er som inte känner Magnus, vem är han? Jag har själv haft förmånen att lära känna honom i princip sedan han blev medlem för några år sedan, och ur mitt perspektiv har han länge varit en av ungefär 3 möjliga kandidater till partiledarposten. Magnus främsta egenskaper är att han är glad, charmig, snäll och kreativ. Det är något som är så framträdande hos honom att det initialt skymmer andra egenskaper. Det tar ett tag att komma underfund med att det finns ett skarpt intellekt, massor av goda ledaregenskaper och en förmåga att få saker gjorda. Svagheter som partiledare är främst avsaknad av erfarenhet i hetluften, men det är nog något som snabbt kommer att förändras.

Jag tror att vi med Magnus vid rodret snart kommer att börja locka tillbaka piratpartister som har lämnat oss. Sedan kommer utmaningen att hitta ut till nya väljare och nya aktivister. Vi har en bra grund för det i vårt principprogram. Resten av arbetet består i att visa upp en bild av en positiv och engagerad rörelse som det är kul att vara en del av.

Borde inte Sverige ha ett miljöparti?

written by jacob, on Apr 21, 2016 11:28:55 AM.

Jag tycker att Sverige behöver ett miljöparti. Ett parti för oss som verkligen bryr oss om byggandet av ett hållbart samhälle. Ett parti för oss som vill att det ska finnas fisk i haven, begränsa utsläppen av miljögifter och ha en hållbar energiförsörjning.

Största problemet med att skapa ett miljöparti är att det redan finns ett parti som har tagit namnet. Det här partiet har en partiledare som målar botten på sin båt med giftig färg, en föredetta partiledare som kör en stor SUV, och ytterligare en partiledare som ägnar sin tid åt att leda in skolan på nya villospår. Det är ett parti som säger en sak och gör en annan i flyktingfrågor och moralfrågor. Ett parti som har förälskat sig i regeringsmakten och glömt bort att de en gång i världen intresserade sig för miljön.

Det finns en ledig plats i svensk politik. Den som bara kan fyllas av ett riktigt och renodlat miljöparti.

En investering för framtiden

written by jacob, on Mar 29, 2016 4:49:21 PM.

Har du något sparkapital i blodbanken?

Man vet aldrig när eller om man kommer att bli så sjuk att man behöver få en blodtransfusion. Själv har jag trots alla mina olyckor och operationer hittills klarat mig ifrån att behöva ta emot blod. Det finns dock en stor risk att jag behöver få transfusioner i samband med transplantation i framtiden.

Därför känns det skönt att jag i min ungdom var blodgivare. Som jag ser det så satte jag in några liter blod i blodbanken för att ha den dag jag behöver det. Ett sparande i min egen hälsa.

Det finns många anledningar till att man blir diskvalificerad som blodgivare. Själv fick jag cancer vid 27 års ålder och efter det var det stopp för min del. Därför så är det viktigt att man ger blod medan man fortfarande kan. I morgon kan det vara för sent.

En investering för framtiden

written by jacob, on Mar 29, 2016 4:48:00 PM.

Har du något sparkapital i blodbanken?

Man vet aldrig när eller om man kommer att bli så sjuk att man behöver få en blodtransfusion. Själv har jag trots alla mina olyckor och operationer hittills klarat mig ifrån att behöva ta emot blod. Det finns dock en stor risk att jag behöver få transfusioner i samband med transplantation i framtiden.

Därför känns det skönt att jag i min ungdom var blodgivare. Som jag ser det så satte jag in några liter blod i blodbanken för att ha den dag jag behöver det. Ett sparande i min egen hälsa.

Det finns många anledningar till att man blir diskvalificerad som blodgivare. Själv fick jag cancer vid 27 års ålder och efter det var det stopp för min del. Därför så är det viktigt att man ger blod medan man fortfarande kan. I morgon kan det vara för sent.

Nyanländas väg till arbete

written by jacob, on Mar 3, 2016 12:21:29 AM.

Thomas Gür skriver om att nyanländas väg till arbetsmarknaden är ännu svårare än vad tidigare statistik har visat. Efter 7 år så är det bara 25% av de nyanlända som har ett heltidsarbete. Det är vad jag skulle vilja kalla ett katastrofalt misslyckande.

Integration är i grund och botten väldigt enkelt. För att bo och verka i Sverige måste man tala svenska. Grammatiskt god, nästan brytningsfri svenska. Inget annat duger om man ska kunna få ett jobb där man måste prata med andra människor - d.v.s. de flesta jobb över huvud taget. Allt annat går att lösa. Kan du språket kan du fråga om hur man beter sig i Sverige i olika kulturella situationer.

I Sverige skapar vi fel förväntningar, placerar människor i fel förhållanden och agerar fel när människor kommer hit.

Vi låter inte människor börja med SFI förrän de har fått sitt uppehållstillstånd, i stället för att kräva att de börjar plugga svenska samma dag de anländer. Det skickar signalen att språket inte är så viktigt. Du klarar dig bra med ditt modersmål. Vi kallar in tolkar i massor av situationer, där vi borde utsätta de anländande för obehaget att vara tvungna att göra sig förstådda på svenska. Vi kör med bräcklig engelska för att det är lite lättare att kommunicera så. Signalen ska vara stark från början. Ska du bo i Sverige ska du lära dig svenska.

Sedan hamnar invandrarna i områden med sina landsmän, utan behov av att interagera med det svenska samhället. Svårt att motverka, men vi måste hitta bättre lösningar än vad vi har nu.

Det bästa sättet att lära sig ett nytt språk är att bara ha människor i omgivningen som pratar det språket. Jag vet, för jag lärde mig franska på en sommar på det sättet. Mitt kanske stoltaste ögonblick här i livet var när jag tog upp ett par franska liftare mot slutet på sommaren och blev tagen för fransman. I Sverige gör vi tvärt om. Vi stuvar in 20 personer som inte kan svenska i en sal med en lärare och var sin bok. Läraren kan interagera med en elev i taget, övriga 19 får försöka lära sig svenska av varandra. Hur mycket svenska man lär sig av en person som inte kan språket lämnas som uppgift åt läsaren att lista ut.

Ett tips är att tänka på att det bara är 25% av de nyanlända har ett heltidsjobb efter 7 år i Sverige. Det är nämligen ett bra mått på hur bra svenska de talar.

Styrelsemöte i Piratpartiet

written by jacob, on Mar 1, 2016 10:43:00 PM.

I helgen hade jag glädjen att vara värd för Piratpartiets styrelsemöte. Det jag såg ger gott hopp inför framtiden.

Under lördagen avhandlades formaliapunkter i rask takt. Trots en del tuffa spörsmål lyckades styrelsen snabbt enas i varje fråga, och mötet kunde ajourneras kl 17, en timme innan planerad tid. Söndagen hade vikts för djupare diskussioner. Först kom en diskussion om hur styrelsen ska verka för att Piratpartiets ideologi ska utvecklas och förtydligas. Det var mycket uppfriskande att se hur styrelsen koncentrerade sig på att hålla en hög abstraktionsnivå och undvek att gå in på detaljer och vad vår ideologi verkligen ska innehålla. Innehållet är en senare diskussion. Sedan följde en diskussion runt ett dokument om vad styrelsen ska ha för långtidsplan. Jag följde inte den, men den verkat ha avlöpt mycket väl den med. Mötet var slut kl 14, 4 timmar innan deadline. Historiskt har styrelsen haft ett antal restpunkter när tiden för mötet har tagit slut.

Att mötet blev så effektivt tror jag beror på persondynamiken i den nya styrelsen. Josef, som sammakallande, höll hårt i trådarna och tillät inga utsvävningar. Björn bidrog med att hålla stenhårt fokus på vad som skulle bestämmas, vad som skulle göras eller vad som skulle diskuteras. Anton tillför fakta och kunskaper om hur saker är och hur partiet verkligen fungerar. Carl-Johan tillför vyn om hur världen utanför partiet ser på oss. Magnus lyssnar och sammanfattar och bidrar därigenom till konsensus. På det här mötet var Emma, CMB och Martin med per videokonferens. Det är en inte helt lätt sak, men Emma var aktiv i mötet och tillförde kloka balanserade synpunkter, som vanligt. CMB och Martin var lite mer osynliga. På det här mötet ingick också Mattias Bjärnemalm i dynamiken, som adjungerad till mötet. Mab tillför idag en politisk erfarenhet och en ideologisk stringens som har vuxit fram ur flera års arbete i EU-parlamentet.

Med en ny partiledning på plats tror jag det finns förutsättningar för en renässans för Piratpartiet.

Sluta utreda mordet på Olof Palme

written by jacob, on Feb 28, 2016 11:38:36 PM.

Svensk polis klagar ständigt på att den är underbemannad. Samtidigt lägger man flera årsverken på att fortsätta utreda mordet på Olof Palme, trots att det nu är 30 år sedan det inträffade. Det är dags att inse att man troligen aldrig kommer att komma fram till sanningen. Det kan naturligtvis komma in ett förlösande tips någon gång i framtiden, och då kan man återuppta utredningen. Tills dess bör Palmemordet behandlas som vilket cold case som helst.

Mordet på Olof Palme var ett trauma för Sverige som nation, eftersom det var vår statsminister som mördades. Det kan inte undvikas att det påverkade samhället under längre tid, men nu är det dags att göra bokslut och gå vidare.

Utställningen om Gårdaalternativet

written by jacob, on Jan 29, 2016 11:45:00 AM.

I går var jag och tittade på utställningen om Station Gårda på stadsbiblioteket i Göteborg. Det är ett förslag på hur kollektivtrafiken i Göteborg ska lösas, som ett alternativ till Västlänken. Det senare är ett projekt som till varje pris ska drivas igenom av en koalition mellan borgerliga och rödgröna partier i kommunfullmäktige, trots ett kompakt motstånd från stadens medborgare.

Efterhand som planerna på Västlänken har börjat bli mer och mer konkreta så har problem och frågetecken hopat sig. En enorm prislapp på 20 miljarder kronor i 2009 års penningvärde. Mycket liten nytta, eftersom resandeunderlaget till stationerna i Haga och vid Korsvägen inte är speciellt stort. Ingrepp i känsliga miljöer, med stora risker för sättningar i kulturellt värdefulla fastigheter. Kaos och avspärrningar av stora delar av Göteborgs centrala delar i tio års tid. Negativ samhällsnytta. Tekniskt besvärligt projekt, med långa sträckor i lera, skapar stora risker för spräckt budget och spräckta tidsramar. Komplicerade och otestade lösningar för att hantera tekniska problem kring Götatunneln och Hagastationen. Listan kan göras hur lång som helst.

Oavsett vad som har framkommit har de styrande politikerna i Göteborg vägrat att göra en total omprövning av projektet

Jag blev därför mycket imponerad av vad Gårdagruppen har åstadkommit i form av ett förslag om att bygga en helt ny centralstation för Göteborg i Gårda och att ansluta den med ett kompletterad spårvägsnät och en helt ny snabbspårvagn i en ringlinje runt Göteborgs centrala delar. Ringlinjen är tänkt att gå från Gårda till Gullbergsvass, därefter korsa Gäta Älv till Tingsbergsvass, gå på Hisingssidan till Lindholmen, korsa älven igen till Stigbergstorget, gå i tunnel till Linnéplatsen, Sahlgrenska och Chalmers, för att därefter gå tillbaka till Gårda via Carlanderska.

Man har noga utarbetat hur arbetet ska gå till i olika etapper, på ett sätt som minimerar störningarna. Man börjar med en ny tunnel förbi platsen för den nya stationen. Den ska återanvändas för helt separerad godstågstrafik efter byggperioden. E6:an får en tillfällig sträckning där stationshuset ska ligga medan man bygger en överdäckning av nuvarande E6. Därefter kan man börja bygga stationshus och tunnlar för perronger i berget. Stationen blir användbar redan när man har det första perrongparet på plats. Utvidgning med ytterligare perronger kan göras medan stationen är i bruk. Först när stationen är komplett stänger man ned nuvarande centralstation och kan då återanvända marken för att utvidga Göteborgs centrum.

Det här är bara några av alla detaljer som redovisas i utställningen. Det jag slås av är hur metodiskt man har gått över alla detaljer i sin planering och hur man har tillämpat ett systemtänkande, där stationen integreras med stadens kollektivtrafik, för att serva både gamla stadsdelar och de områden där Göteborg kommer att växa under det närmsta halvseklet.

Nu kanske det låter dyrt och extravagant att bygga snabbspårväg och en masa extra spår för att komplettera det reguljära spårvägsnätet, men genom att det är så mycket billigare att bygga i berg än i lera så blir kostnaden för station Gårda plus alla spårvägsinvesteringar ungefär lika dyrt som Västlänken.

Om jag fick välja så skulle jag alla gånger föredra Gårdaalternativet. Det är ett visionärt förslag som löser många av Göteborgs transportproblem, till skillnad från Västlänken, som låter ett fåtal människor från kranskommunerna enkelt ta sig till Handelshögskolan och Svenska Mässan.

Om du kan, gå och se utställningen. Skriv på listan som kräver en omprövning Västlänken mot Gårdaförslaget. Prata med representanterna för Gårdagruppen. Du kommer att inse att det är en samling erfarna proffs som faktiskt begriper mer om stadsplanering och komplicerade byggen är Västlänkens projektgrupp.

Shakedown in the Bitcoin world

written by jacob, on Jan 18, 2016 5:47:39 AM.

A few days ago Mike Hearn made a blog post, where he left the Bitcoin project, quoting a number of of problems with the Bitcoin community and the implementation of Bitcoin as a currency. Mike Hearn has been a quite active core developer for a number of years, so his departure is a notable event. A number of other people in the Bitcoin community have claimed that Hearns departure and his blog post were due to him joining a competing project run by traditional commercial banks.

While it may very well be true that Hearn is joining another project, his criticsm needs to be taken quite seriously by anyone taking an interest in Bitcoin. It is interesting to see that the major point in Hearns blog post echo the major weaknesses I pointed out in my review if Bitcoin (in Swedish) some months ago.

The blockchain

It turns out that changes to improve the security and reliability of the blockchain has lowered the practical transaction limit to 3 transactions per second, instead of the 7 I wrote about in my review. This is really bad news, as the initiative to raise the block size has stalled/failed. The current situation is that there are more transactions being performed than can fit in the block chain. This results in transactions with no fees or low fees being left out by the miners, resulting in long delays before they get executed. With even worse congestion, some transactions may never get executed. Bitcoin enthusiasts claim that this is not a problem. Small transactions will go away, since the fee to get included will be prohibitively high. There are two things that are wrong with that way of reasoning. The first one is that you are no longer a currency if small payments can’t be carried out. There are many merchants that have signed up for Bitcoin expecting to be able to receice small payments. They will turn elsewhere. The second one is that with congestion, the time that it takes to get a payment executed becomes longer and in practice indeterminate. Since the time it takes to make sure a transaction has gone through is 10-30 minutes to begin with, the delays can become major practical problems for both payers and receivers.

There is a solution in the works for the congestion, that is hoped to be in production by the end of 2016. This solution aims at separating out the signatures in the payments from the blockchain, reducing the size of each transaction to about a quarter. This is of course welcome, but I see two major problems. The first one is that a year is a very long time on the internet. While the blockchain hits its capacity ceiling, there will be a lot of uncertainty around Bitcoin and adoption of cryptocurrencies may go to more promising projects. The second one is that an increase of the capacity to 12 transactions per second is pitiful. Bitcoin is hitting the capacity ceiling when it is in an early experimental phase. I’d say that an increase in capacity of two orders of magnitude immediately is what is needed, and in the longer run, several more orders of magnitude must be possible. If the Bitcoin community can’t deliver that, I think the currency has a bleak future.

The miners

Hearn sees a problem in the concentration of miners in China and in the conservative stance of the miners. I see a much more fundamental problem in the mining process. As things has developed, a small number of miners with specialized equipment are providing the essential service of gathering transactions into a block and calculating the cryptographic signatures that are needed to secure the block. They do so in competition with each other, having to solve a puzzle whos difficulty is proportional to the amount of resources the collective of miners are throwing at the problem. This requires constant upgrade of equipment and high bills for electricity and cooling. Essentially, what the miners are doing is turning fiat money into heat, whith bitcoin as a byproduct. As they produce Bitcoin, they are increasing the money supply, making all other Bitcoin holders poorer.

Calculating the next block on the chain is an essential service, but it could be provided in a much less wasteful way. This would entail some sort of community agreement about what parties to entrust with the work and how to pay them, instead of the current anarchocapitalistic race for the maximum number of hash-calculations per time unit. The current proof-of-work scheme is not in any way more secure than a distributed network of custodians, selected by the community to perform the job.

Governance

It is quite obvious that the governance of Bitcoin is lacking. There are a number of interest groups that are not talking to each other and there is no process for reaching decisions. This is of course what is to be expected in a community with anarchistic ideals, but nevertheless a huge problem. Had Bitcoin been perfect from the start, it might have worked, but in the face of severe shortcomings, a faster and fairer way of making decisions is needed. As venture capitalist Vijay Gupta observed, Bitcoin contains all the elements of a voting system, where ownership of one bitcoin gives you one vote. Indeed, blockchain technology would be very suitable for the registration of stock ownership in companies, with voting rights tied directly into the application.

At any rate, voting rights does not a community make. You still need community representatives that have the trust of the community. The current situation, with a few developers with the power to push things forward, a few miners with the power to hold things back and a large proletariat of Bitcoin owners with no power at all is severely unbalanced and one of the sources of problems for the community. I think a governance body with representatives from all stake holder communities to take care of the daily business, and to put major issues to the vote in the community would produce much better results.

Satoshi Nakamoto

The anonymous creator of Bitcoin is actually a major problem for Bitcoin as a currency. He mined about a million Bitcoin in the early days, and they are still unspent. Since the cap for the total number of Bitcoin is 21 million, he will end up having just under 5% of the total number of the currency ever existing. Since a fair amount of Bitcoin already are lost forever, he may end up with more than 5% of the actually tradeable total. Having one individual controlling such a large part of the total supply makes me very nervous. Let’s say that Bitcoin is really successful and reaches $100 000/btc, and Satoshi decides that it is time to head for the door. I think it would result in a major panic and people losing fortunes (people would know that he was selling, since all Bitcoin are traceable from their creation to where they currently are). You’d be a lot safer if you knew who Satosho Nakamoto is, and what his motives are, but as things stand, you don’t even have that.

Conclusion

I think Bitcoin has a period of decline ahead. The current problems will take time to fix, if they ever will get fixed. If the community manages to organize and to fix the problems, I think the period of decline may pass. The market capitalization of Bitcoin is so much greater than any of the minnows in the crypotcurreny pool. However, it requires speed and flexibility, otherwise a currency that scales better and that has a better model of governance may take over the leading position. If that happens, Bitcoin will go the way of Betamax.