Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Ny spännande musiktjänst

written by jacob, on Mar 4, 2010 10:32:00 AM.

The H rapporterar idag om att Canonical kommer att erbjuda en tjänst för nedladdning av musik på i sin molntjänst, Ubuntu One

Vad är det då för speciellt med det här?

Jo, man kommer bara att ha musik som är fri från DRM och vattenstämplar. Det är första gången som en global kommersiell aktör tar steget och erbjuder det som kunderna frågar efter - musik som man enkelt kan köpa och sedan nyttja i alla sina mediespelare. Musik som man kan flytta, kopiera och indexera som man vill. Det kunderna kommer att betala för är enkelhet och tillförlitlighet. Torrenttekniken har alltid nackdelen att man behöver leta och det är inte alltid som det finns seeders för det man söker.

Jag tror det finns en god chans för Canonical att kapa åt sig ett stort stycke av marknaden. Lyckas de med det kommer alla andra att följa efter. Sist, men inte minst så kan det få ännu fler människor att upptäcka att Ubuntu och Linux har många fördelar jämfört med Windows.

Jag förstår mig inte på fuskare

written by jacob, on Feb 16, 2010 12:45:00 AM.

Den som fuskar säljer ut sin själ för en väldigt liten penning. Jag har träffat på dem i många av livets skiften. Folk som har stulit småpengar ur föreningskassor, människor som har fuskat i sällskapsspel och personer som har ljugit om sin bakgrund för någon liten fördel. Och nu en person som har fuskat i ett internval. Jag förstår inte hur de tänker. Har de verkligen så lite respekt för sin egen person och sin egen integritet att de säljer ut den för nästan ingenting? Jag deklarera härmed att jag är mutbar. Ge mig en miljard kronor och jag överger mina principer om människors integritet. Bjuder du tio miljoner kronor så är svaret blankt nej, och bjuder du hundra miljoner kan vi börja förhandla. Alla människor har sitt pris. Jag har ganska höga tankar om mig själv, så därför kostar jag mycket.

Har du funderat på vad ditt pris är? Säljer du ut dig för småmynt?<

Tal hos Kurdistans Demokratiska parti i Iran

written by jacob, on Jan 31, 2010 4:52:00 AM.

Jag vill tacka arrangörerna för PDKI's fest för att Piratpartiet fick komma och presentera sin politik. Det var extra roligt att kunna berätta att medlemmar i Piratpartiet agerar praktiskt för att skapa internetförbindelser och anonymiseringstjänster som stöd för frihetsrörelser i Iran.

Vad är SD rädda för?

written by jacob, on Jan 31, 2010 4:43:00 AM.

Som jag skrivit tidigare var jag på kurdisk fest i går. Det var lite annorlunda jämfört med vad jag är van vid. Först hölls ett antal politiska anföranden och sedan blev det traditionella kurdiska sånger och dans. Det var kombinationen som var lite udda, och naturligtvis var musiken exotisk, med medryckande rytmer. Annars så var det inte så stora skillnader jämfört med ett svenskt fackföreningsmöte och ett svenskt midsomarfirande med dans runt midsommarstången. Möjligen kan det svenska firandet med "små grodorna" och annat te sig lite svårbegripligt i jämförelse.

Det som slog mig när jag deltog i dansen var att det här var precis den mångkultur som Sverigedemokraterna vill slippa. Jag har haft glädjen att uppleva många kulturer både i och utanför Sverige - allt från zambiansk till japansk, libanesisk, cypriotisk, kurdisk, arabisk, fransk och norsk. Över allt har jag mött glada öppna människor som varit villiga att dela med sig av sin kultur och sina särdrag. Ibland har jag inte haft mer än ett par ord i gemensamt ordförråd med mina värdar, men det har inte hindrat. Kulturella skillnader separerar inte, det bygger broar mellan folk. Det är rädsla, misstro, misstänkliggörande och främlingsfientlighet som reser murar.

Sverigedemokraterna måste överge sin rädsla och öppna sina sinnen om de inte för all framtid vill leva i sin paranoida, mörka och trånga värld. Stora folkvandringar är nämligen en ständig del av mänsklighetens historia och det går inte att bygga murar som är höga nog för att hindra människor som riskerar livet för att ta sig över dem. Sovjetunionen försökte med järnridån, men den läckte som ett såll och upplevdes som ganska otrevlig av folk på båda sidor om den.

Visst ska vi förvänta oss att invandrare anamar svensk kultur, men det ska inte ske på bekostnad av den egna kulturen. Det finns utrymme för båda samtidigt. Det svenska samhället påverkar våra invandrares kultur och mångfalden berikar Sverige. I Sverigedemokraternas drömland skulle kvällens upplevelse inte vara möjlig, och Sverige skulle vara ett mycket torftigare land.

Sverige säljer ut människor

written by jacob, on Jan 31, 2010 3:25:00 AM.

Jag var tillsammans med Olof Bjarnasson och Göran Widham under kvällen på en kurdisk fest arrangerad av Kurdistans Demokratiska parti i Iran (PDKI). De firar 64-årsdagen av den kurdiska republiken – Republik Mahabad. Jag ska inte närmare rapportera om deras kamp för att få styra sin egen vardag i de kurdiska områdena, för det har Göran gjort.

Alla deltagare på festen har släktingar och vänner i Kurdistan, som de håller kontakten med via epost, skype, webbsidor och andra internetbaserade kommunikationsformer. Försvarets Radioanstalt (FRA) har sedan 2 månader tillbaka möjlighet att avlyssna och kartlägga kurdernas kommunikation. Eftersom Kurdistan är ett storpolitiskt viktigt område så finns det ett starkt intresse för flera länders underättelsetjänster att samla så mycket information de kan om all politisk aktivtet i området. Mitt stalltips är att FRA redan har skaffat sig alla tillstånd för att avlyssna varje person som fanns på festen.

Det är ingen hemlighet att svenska underättelsetjänster idkar byteshandel med andra länders motsvarande organisationer och därför kan vi räkna med att omfattande information om kurder (som ofta är svenska medborgare) lämnas över till främmande makt. Vilken information som lämnas ut och vad som händer med den har jag som vanlig medborgare ingen möjlighet att få reda på och ingen möjlighet att styra och kontrollera. De demokratiska kontrollfunktionerna är satta ur spel för hemliga säkerhetspolitiska mål. Vi vet att FRA inte längre har någon större roll i bevakningen av Ryssland. Sovjetunionens fall tillsammans med kryptering av radiotrafik och överföring av trafik till landkabel gör att man har letat efter ny information att nyttja som handelsvara, och det är alltså där som våra flyktingar och invandrare kommer in.

Om det är som jag tror så säljer Sverige ut kurder, palestinier, afganer och andra människor vars enda brott är att de kommer från ställen i världen som är konflikthärdar. De har ofta flytt just på grund av att de varit ledande rättskaffens människor med höga demokratiska ideal och en vilja att förbättra människors förhållanden.

PDKI strävar efter att med fredliga medel göra om Iran till en federativ stat, med visst självstyre för kurder, azebadjaner och andra minoriteter inom landet. Den fundamentalistiska iranska regimen dömer regelbundet kurdiska aktivister till döden och avrättar dem. Irans grova brott mot mänskliga rättigheter är illa nog, men att Sverige som ska föreställa ett fritt samhälle kanske tillhandahåller underlagen för gripanden och domar känns ännu mer obehagligt.

Att det finns hemlig underättelseverksamhet mot andra stater kan jag acceptera, men att bedriva underättelseverksamhet mot enskilda som inte är misstänkta för brott eller förberedelse till brott hör över huvud taget inte hemma i en rättsstat. Skydda kurderna mot avlyssning. Skydda Sverige mot misstanken att vi bryter mot de grundläggande mänskliga rättigheterna. Riv upp FRA-lagen!

Tjejsnack

written by jacob, on Jan 26, 2010 5:34:00 PM.

Jag var inte på tjejsnack i helgen, men jag har följt rapporteringen därifrån. Det har varit oerhört givande och spännande. Flera personer som jag inte har sett i aktion tidigare har ställt sig upp och presenterat sina tankar. Den första som jag tittade på var Gun Svensson, vår allas "Farmor Gun". Vilken människa säger jag bara! Hennes sätt att överföra idéer var enkelt, klart, rättframt, prestigelöst och gav deltagarna möjlighet att dra egna slutsatser. Jag ser fram emot att få rösta in en sådan kraft i riksdagen.

Sedan tittade jag en stund på Anna Troberg, vår vice partiledare. Jag har sett henne som föredragshållare en gång tidigare och mitt intryck förstärktes av vad jag såg nu. Annas förmåga att presentera sin sak på ett lugnt sätt som övertygar är en av de främsta tillgångar som Piratpartiet har. Vi måste hitta sätt att få ännu större utbyte av det. Kombinationen av Annas jordnära framställan och Ricks vassare polemik måste gå att bygga ihop till ett ännu starkare vapen i kampen om medborgarnas förtroende.

Amelia Andersdotter har jag lyssnat på tidigare och i och med att hon valde en dialogmodell för hela sitt föredrag så hoppade jag över det. Att inte höra frågorna utan bara svaren är inte så givande.

Klara Tovhult tyckte jag var lite blek i sitt anförande, men gjorde ett gediget intryck i Östnytts intervju.

Till sist så har vi Marit Deldén, där jag tror att vi har ett fantastiskt hemligt vapen. Marit var oerhört TV-mässig i sin intervju med Östnytt, både när det gäller innehåll och framställning. Sakfrågorna förklarades på ett tydligt och enkelt sätt som jag tror når folks hjärtan. Sedan är hennes tempo, röst och modulation av sådan kvalitet att hon mycket väl skulle kunna jobba som presentatör. Pusha för att Marit ska intervjuas i situationer där Piratpartiets politik ska presenteras. Det kan nog inte bli bättre än så här.

Tre små rum

written by jacob, on Jan 18, 2010 2:39:00 PM.

This is not a restaurant, it is a small pub in the basement on Kristinelundsgatan, 3 blocks away from Avenyn. The pub is very cozy and quiet, even when full on a Saturday night. This is very much accomplished with rugs and other sound dampening materials on the walls and the background music being kept at a very comfortable level. The pub only serves good quality beer and it has signs by the bar warning you against asking for Heineken, Carlsberg or any of the other industrial excuses for beers. It carries a full assortment of local and regional beers, like Ocean, Dugges and Grebbestad. It also does really well in the assortment of Witbier, Belgian beers and real British ales. This is mainly a place for a regular clientele of beer aficionados, and the proprietor can sometimes be a bit abrasive. Nevertheless, unless you are there to chat with the staff, that doesn't matter much. Their knowledge about beer and the assortment are both excellent. Prices are naturally somewhat higher than for the standard assortment, but not high enough to keep you away.

Familjen

written by jacob, on Jan 18, 2010 1:41:00 PM.

This restaurant is a new initiative from Björn Persson, proprietor of the well known Kock & Vin and Björns Bar. The restaurant is located on Geijersgatan, close to the upper end of Avenyn and it was opened in September 2009. To everyone's surprise it was an instant success. What was planned to be a quiet place for family dinners has become the place to be seen in Göteborg. The restaurant is decorated in red and gray and looks quite cool. The space between tables is a bit cramped, which means that when the restaurant is full, which is almost all the time, the noise level is rather high. Don't go here if you want to have a quiet conversation over dinner. The menu is quite short. There is a set menu for the night with 3 courses. For a surcharge you can exchange the main course of the menu from a list of 2-3 choices. There is also a set of about 10 smaller dishes available. We have eaten the set menu several times and it has a very good price/performance ratio. The specialties of the house are creamy soup starters and main dishes built around meats that have been cooked for a long time at low temperatures. Desserts are ok, but nothing to write home about. The wine list is short with prices slightly above the norm and quality substantially above average. The service is usually quite acceptable though sometimes the pressure of the crowds can make you wait for too long to get attention. A feature is that the restaurant serves food until quite late, which is a real boon if you have been to a performance at the nearby City Theater (Stadsteatern) or the Concert House, and feel a bit peckish.

Piratfika i Mölndal

written by jacob, on Jan 17, 2010 8:43:00 PM.

Idag var det premiär för gemensamma fikor i Storgöteborg. Vi träffades i det mycket trevliga caféet i Möldals Museum i Kvarnbyn. Vi blev sammanlagt 7 personer, med 3 från Göteborg och 3 från Mölndal. Den 7:e personen var Mikael Börjesson som bor i Lindome och är valkretsledare för Bohuslän. Jag och Mikael har varit vänner i över 30 år, men inte setts på flera år, så det blev mycket prat om vad som har hänt sedan sist vi sågs. Som väntat var det inga problem att komma överens om modeller för samarbete med kranskommunerna som ligger under Mikaels paraply. Vi kommer att behöva lite verktyg för att smidigt kommunicera med medlemmarna över valkretsgränserna, men annars ser vi inga problem.

Tanken är alltså att att vi på gräsrotsnivå arbetar gemensamt i Göteborg med kranskommuner. Rent praktiskt innebär det att vi kör gemensamma fikor och kampanjer samt att vi samordnar initiativ och evenemang. Den stora fördelen är att vi lättare uppnår kritisk massa i det vi gör. Det är roligt att dela ut flygblad om man är ett stort gäng, medan man känner sig ganska ensam och utsatt om man gör det helt själv. Om man behöver fixa föreläsare och lokaler till ett seminarium finns ett större kontaktnät att tillgå.

Nästa utlokaliserade fika blir i Partille, på Triumf Glasscafé, Göteborgsv. 28, 433 60 SÄVEDALEN, söndagen den 31 januari kl 14:00. Dit tar man sig kommunalt med buss 513 från Heden (den stannar vid Svingeln för den som har lättare att ta sig dit). Avstigning hållplats Mellanvägen. Man kan ta en buss som avgår kl 13:20 om man vill vara i väldigt god tid, eller en som går kl 13:50, om man vill vara några minuter sen.

Varför fildelning aldrig kan stoppas

written by jacob, on Jan 12, 2010 1:42:00 AM.

Människor delar med sig. Somliga tror att det beror på att Gud bestämde att människorna skulle vara sådana. Andra tror att evolutionstrycket gynnade att man delar med sig, och att vi därför har en stark drift att dela med oss så snart vi har ett överflöd. Vi bjuder in varandra på kalas, vi ger en slant till tiggare, gatumusikanter eller välgörenhet. En av de starkaste lyckokänslor vi har är när vi ger bort något som någon annan uppskattar.

Vi är sociala varelser och endast gnidna missfoster håller så hårt i sina ägodelar att ingen får åtminstone en liten del av överflödet. Vår drift att dela med oss är så stark att även den som inte har något överflöd delar med sig av sina tillgångar. Vi mår så bra av detta att vi till och med är beredda att utstå en viss brist för att få dela med oss.

Det som är allra enklast att dela med sig av är sådant som finns kvar trots att man har delat med sig. Det rör sig naturligtvis om sådant som är imateriellt - poesi, musik, prosa, facktexter, idéer, recept, filosofiska betraktelser, upptäckter. I bland så har det imateriella fångats i en form som har gjort det svårt att dela med sig utan att lämna ifrån sig något (film, böcker, cd-skivor), men när dessa restriktioner har lyfts av den tekniska utvecklingen så har delandet vuxit lavinartat.

Om man tittar på barns utveckling så kommer de till en punkt då ägande blir viktigt. Att något kan vara mitt. De flesta barn kommer väldigt kort därefter på man kan dela med sig. En viss del är inlärt från omgivningen, men det måste finnas en genetisk grund för att det ska kunna gå så fort. (Väldigt få djurarter har ett beteende att dela med sig, även om det förekommer.) Beteendet kommer dessutom långt innan barnet är moget att se konsekvenserna av sitt handlande (bortom stundens emotionella feedback).

Det gör att det inte finns några staffskalor och några intrång i privatlivet som helt kan stoppa fildelning. Inte ens dödsstraff skulle hjälpa. Vår drift att dela med oss är helt enkelt för stark, och kan jämställas med vår drift att ha sex. Det går att låta bli, men för de flesta leder till strakt själsligt obehag.