Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Tal hos Kurdistans Demokratiska parti i Iran

written by jacob, on Jan 31, 2010 4:52:00 AM.

Jag vill tacka arrangörerna för PDKI's fest för att Piratpartiet fick komma och presentera sin politik. Det var extra roligt att kunna berätta att medlemmar i Piratpartiet agerar praktiskt för att skapa internetförbindelser och anonymiseringstjänster som stöd för frihetsrörelser i Iran.

Vad är SD rädda för?

written by jacob, on Jan 31, 2010 4:43:00 AM.

Som jag skrivit tidigare var jag på kurdisk fest i går. Det var lite annorlunda jämfört med vad jag är van vid. Först hölls ett antal politiska anföranden och sedan blev det traditionella kurdiska sånger och dans. Det var kombinationen som var lite udda, och naturligtvis var musiken exotisk, med medryckande rytmer. Annars så var det inte så stora skillnader jämfört med ett svenskt fackföreningsmöte och ett svenskt midsomarfirande med dans runt midsommarstången. Möjligen kan det svenska firandet med "små grodorna" och annat te sig lite svårbegripligt i jämförelse.

Det som slog mig när jag deltog i dansen var att det här var precis den mångkultur som Sverigedemokraterna vill slippa. Jag har haft glädjen att uppleva många kulturer både i och utanför Sverige - allt från zambiansk till japansk, libanesisk, cypriotisk, kurdisk, arabisk, fransk och norsk. Över allt har jag mött glada öppna människor som varit villiga att dela med sig av sin kultur och sina särdrag. Ibland har jag inte haft mer än ett par ord i gemensamt ordförråd med mina värdar, men det har inte hindrat. Kulturella skillnader separerar inte, det bygger broar mellan folk. Det är rädsla, misstro, misstänkliggörande och främlingsfientlighet som reser murar.

Sverigedemokraterna måste överge sin rädsla och öppna sina sinnen om de inte för all framtid vill leva i sin paranoida, mörka och trånga värld. Stora folkvandringar är nämligen en ständig del av mänsklighetens historia och det går inte att bygga murar som är höga nog för att hindra människor som riskerar livet för att ta sig över dem. Sovjetunionen försökte med järnridån, men den läckte som ett såll och upplevdes som ganska otrevlig av folk på båda sidor om den.

Visst ska vi förvänta oss att invandrare anamar svensk kultur, men det ska inte ske på bekostnad av den egna kulturen. Det finns utrymme för båda samtidigt. Det svenska samhället påverkar våra invandrares kultur och mångfalden berikar Sverige. I Sverigedemokraternas drömland skulle kvällens upplevelse inte vara möjlig, och Sverige skulle vara ett mycket torftigare land.

Sverige säljer ut människor

written by jacob, on Jan 31, 2010 3:25:00 AM.

Jag var tillsammans med Olof Bjarnasson och Göran Widham under kvällen på en kurdisk fest arrangerad av Kurdistans Demokratiska parti i Iran (PDKI). De firar 64-årsdagen av den kurdiska republiken – Republik Mahabad. Jag ska inte närmare rapportera om deras kamp för att få styra sin egen vardag i de kurdiska områdena, för det har Göran gjort.

Alla deltagare på festen har släktingar och vänner i Kurdistan, som de håller kontakten med via epost, skype, webbsidor och andra internetbaserade kommunikationsformer. Försvarets Radioanstalt (FRA) har sedan 2 månader tillbaka möjlighet att avlyssna och kartlägga kurdernas kommunikation. Eftersom Kurdistan är ett storpolitiskt viktigt område så finns det ett starkt intresse för flera länders underättelsetjänster att samla så mycket information de kan om all politisk aktivtet i området. Mitt stalltips är att FRA redan har skaffat sig alla tillstånd för att avlyssna varje person som fanns på festen.

Det är ingen hemlighet att svenska underättelsetjänster idkar byteshandel med andra länders motsvarande organisationer och därför kan vi räkna med att omfattande information om kurder (som ofta är svenska medborgare) lämnas över till främmande makt. Vilken information som lämnas ut och vad som händer med den har jag som vanlig medborgare ingen möjlighet att få reda på och ingen möjlighet att styra och kontrollera. De demokratiska kontrollfunktionerna är satta ur spel för hemliga säkerhetspolitiska mål. Vi vet att FRA inte längre har någon större roll i bevakningen av Ryssland. Sovjetunionens fall tillsammans med kryptering av radiotrafik och överföring av trafik till landkabel gör att man har letat efter ny information att nyttja som handelsvara, och det är alltså där som våra flyktingar och invandrare kommer in.

Om det är som jag tror så säljer Sverige ut kurder, palestinier, afganer och andra människor vars enda brott är att de kommer från ställen i världen som är konflikthärdar. De har ofta flytt just på grund av att de varit ledande rättskaffens människor med höga demokratiska ideal och en vilja att förbättra människors förhållanden.

PDKI strävar efter att med fredliga medel göra om Iran till en federativ stat, med visst självstyre för kurder, azebadjaner och andra minoriteter inom landet. Den fundamentalistiska iranska regimen dömer regelbundet kurdiska aktivister till döden och avrättar dem. Irans grova brott mot mänskliga rättigheter är illa nog, men att Sverige som ska föreställa ett fritt samhälle kanske tillhandahåller underlagen för gripanden och domar känns ännu mer obehagligt.

Att det finns hemlig underättelseverksamhet mot andra stater kan jag acceptera, men att bedriva underättelseverksamhet mot enskilda som inte är misstänkta för brott eller förberedelse till brott hör över huvud taget inte hemma i en rättsstat. Skydda kurderna mot avlyssning. Skydda Sverige mot misstanken att vi bryter mot de grundläggande mänskliga rättigheterna. Riv upp FRA-lagen!

Tjejsnack

written by jacob, on Jan 26, 2010 5:34:00 PM.

Jag var inte på tjejsnack i helgen, men jag har följt rapporteringen därifrån. Det har varit oerhört givande och spännande. Flera personer som jag inte har sett i aktion tidigare har ställt sig upp och presenterat sina tankar. Den första som jag tittade på var Gun Svensson, vår allas "Farmor Gun". Vilken människa säger jag bara! Hennes sätt att överföra idéer var enkelt, klart, rättframt, prestigelöst och gav deltagarna möjlighet att dra egna slutsatser. Jag ser fram emot att få rösta in en sådan kraft i riksdagen.

Sedan tittade jag en stund på Anna Troberg, vår vice partiledare. Jag har sett henne som föredragshållare en gång tidigare och mitt intryck förstärktes av vad jag såg nu. Annas förmåga att presentera sin sak på ett lugnt sätt som övertygar är en av de främsta tillgångar som Piratpartiet har. Vi måste hitta sätt att få ännu större utbyte av det. Kombinationen av Annas jordnära framställan och Ricks vassare polemik måste gå att bygga ihop till ett ännu starkare vapen i kampen om medborgarnas förtroende.

Amelia Andersdotter har jag lyssnat på tidigare och i och med att hon valde en dialogmodell för hela sitt föredrag så hoppade jag över det. Att inte höra frågorna utan bara svaren är inte så givande.

Klara Tovhult tyckte jag var lite blek i sitt anförande, men gjorde ett gediget intryck i Östnytts intervju.

Till sist så har vi Marit Deldén, där jag tror att vi har ett fantastiskt hemligt vapen. Marit var oerhört TV-mässig i sin intervju med Östnytt, både när det gäller innehåll och framställning. Sakfrågorna förklarades på ett tydligt och enkelt sätt som jag tror når folks hjärtan. Sedan är hennes tempo, röst och modulation av sådan kvalitet att hon mycket väl skulle kunna jobba som presentatör. Pusha för att Marit ska intervjuas i situationer där Piratpartiets politik ska presenteras. Det kan nog inte bli bättre än så här.

Tre små rum

written by jacob, on Jan 18, 2010 2:39:00 PM.

This is not a restaurant, it is a small pub in the basement on Kristinelundsgatan, 3 blocks away from Avenyn. The pub is very cozy and quiet, even when full on a Saturday night. This is very much accomplished with rugs and other sound dampening materials on the walls and the background music being kept at a very comfortable level. The pub only serves good quality beer and it has signs by the bar warning you against asking for Heineken, Carlsberg or any of the other industrial excuses for beers. It carries a full assortment of local and regional beers, like Ocean, Dugges and Grebbestad. It also does really well in the assortment of Witbier, Belgian beers and real British ales. This is mainly a place for a regular clientele of beer aficionados, and the proprietor can sometimes be a bit abrasive. Nevertheless, unless you are there to chat with the staff, that doesn't matter much. Their knowledge about beer and the assortment are both excellent. Prices are naturally somewhat higher than for the standard assortment, but not high enough to keep you away.

Familjen

written by jacob, on Jan 18, 2010 1:41:00 PM.

This restaurant is a new initiative from Björn Persson, proprietor of the well known Kock & Vin and Björns Bar. The restaurant is located on Geijersgatan, close to the upper end of Avenyn and it was opened in September 2009. To everyone's surprise it was an instant success. What was planned to be a quiet place for family dinners has become the place to be seen in Göteborg. The restaurant is decorated in red and gray and looks quite cool. The space between tables is a bit cramped, which means that when the restaurant is full, which is almost all the time, the noise level is rather high. Don't go here if you want to have a quiet conversation over dinner. The menu is quite short. There is a set menu for the night with 3 courses. For a surcharge you can exchange the main course of the menu from a list of 2-3 choices. There is also a set of about 10 smaller dishes available. We have eaten the set menu several times and it has a very good price/performance ratio. The specialties of the house are creamy soup starters and main dishes built around meats that have been cooked for a long time at low temperatures. Desserts are ok, but nothing to write home about. The wine list is short with prices slightly above the norm and quality substantially above average. The service is usually quite acceptable though sometimes the pressure of the crowds can make you wait for too long to get attention. A feature is that the restaurant serves food until quite late, which is a real boon if you have been to a performance at the nearby City Theater (Stadsteatern) or the Concert House, and feel a bit peckish.

Piratfika i Mölndal

written by jacob, on Jan 17, 2010 8:43:00 PM.

Idag var det premiär för gemensamma fikor i Storgöteborg. Vi träffades i det mycket trevliga caféet i Möldals Museum i Kvarnbyn. Vi blev sammanlagt 7 personer, med 3 från Göteborg och 3 från Mölndal. Den 7:e personen var Mikael Börjesson som bor i Lindome och är valkretsledare för Bohuslän. Jag och Mikael har varit vänner i över 30 år, men inte setts på flera år, så det blev mycket prat om vad som har hänt sedan sist vi sågs. Som väntat var det inga problem att komma överens om modeller för samarbete med kranskommunerna som ligger under Mikaels paraply. Vi kommer att behöva lite verktyg för att smidigt kommunicera med medlemmarna över valkretsgränserna, men annars ser vi inga problem.

Tanken är alltså att att vi på gräsrotsnivå arbetar gemensamt i Göteborg med kranskommuner. Rent praktiskt innebär det att vi kör gemensamma fikor och kampanjer samt att vi samordnar initiativ och evenemang. Den stora fördelen är att vi lättare uppnår kritisk massa i det vi gör. Det är roligt att dela ut flygblad om man är ett stort gäng, medan man känner sig ganska ensam och utsatt om man gör det helt själv. Om man behöver fixa föreläsare och lokaler till ett seminarium finns ett större kontaktnät att tillgå.

Nästa utlokaliserade fika blir i Partille, på Triumf Glasscafé, Göteborgsv. 28, 433 60 SÄVEDALEN, söndagen den 31 januari kl 14:00. Dit tar man sig kommunalt med buss 513 från Heden (den stannar vid Svingeln för den som har lättare att ta sig dit). Avstigning hållplats Mellanvägen. Man kan ta en buss som avgår kl 13:20 om man vill vara i väldigt god tid, eller en som går kl 13:50, om man vill vara några minuter sen.

Varför fildelning aldrig kan stoppas

written by jacob, on Jan 12, 2010 1:42:00 AM.

Människor delar med sig. Somliga tror att det beror på att Gud bestämde att människorna skulle vara sådana. Andra tror att evolutionstrycket gynnade att man delar med sig, och att vi därför har en stark drift att dela med oss så snart vi har ett överflöd. Vi bjuder in varandra på kalas, vi ger en slant till tiggare, gatumusikanter eller välgörenhet. En av de starkaste lyckokänslor vi har är när vi ger bort något som någon annan uppskattar.

Vi är sociala varelser och endast gnidna missfoster håller så hårt i sina ägodelar att ingen får åtminstone en liten del av överflödet. Vår drift att dela med oss är så stark att även den som inte har något överflöd delar med sig av sina tillgångar. Vi mår så bra av detta att vi till och med är beredda att utstå en viss brist för att få dela med oss.

Det som är allra enklast att dela med sig av är sådant som finns kvar trots att man har delat med sig. Det rör sig naturligtvis om sådant som är imateriellt - poesi, musik, prosa, facktexter, idéer, recept, filosofiska betraktelser, upptäckter. I bland så har det imateriella fångats i en form som har gjort det svårt att dela med sig utan att lämna ifrån sig något (film, böcker, cd-skivor), men när dessa restriktioner har lyfts av den tekniska utvecklingen så har delandet vuxit lavinartat.

Om man tittar på barns utveckling så kommer de till en punkt då ägande blir viktigt. Att något kan vara mitt. De flesta barn kommer väldigt kort därefter på man kan dela med sig. En viss del är inlärt från omgivningen, men det måste finnas en genetisk grund för att det ska kunna gå så fort. (Väldigt få djurarter har ett beteende att dela med sig, även om det förekommer.) Beteendet kommer dessutom långt innan barnet är moget att se konsekvenserna av sitt handlande (bortom stundens emotionella feedback).

Det gör att det inte finns några staffskalor och några intrång i privatlivet som helt kan stoppa fildelning. Inte ens dödsstraff skulle hjälpa. Vår drift att dela med oss är helt enkelt för stark, och kan jämställas med vår drift att ha sex. Det går att låta bli, men för de flesta leder till strakt själsligt obehag.

Storbrittanien och jakten på fildelarna

written by jacob, on Jan 12, 2010 1:04:00 AM.

Nu ska britterna låta ISP:erna, dvs kunderna betala för jakten på fildelare. Man ålägger ISP:erna att söka efter trafik som ser ut som fildelning. Farmor Gun skriver om saken.

Det talas om utredningar för att visa hur många arbetstillfällen som går förlorade på grund av fildelning. Snacka om att ha bestämt resultatet innan utredningen startar. Det talas också om "Deep Packet Inspection". Det innebär att man har programvara som tittar på informationsdelen i paketen som passerar genom nätverket. Om applikationen som har skickat paketet använder ett okrypterat protokoll kan man se allt som passerar; kärleksbrev, företagshemligheter och all trivial information som kan tänkas passera nätverket. Ett kärleksbrev måste inte nödvändigtvis transporteras med SMTP (Simple Mail Transfer Protocol) eller IMAP (Internet Message Access Protocol). Man kan överföra hela sin brevlåda från en maskin till en annan med ett antal olika protokoll. Man kan ha virtuella filsystem och virtuella lokala nätverk som skickar din information transparent över långa avstånd.

Här finns ett mycket grundläggande problem. Vi måste kunna lita på att vår information inte läcker ut till obehöriga. Om ISP:er avlyssnar vår trafik kan vi vara säkra på att det ibland kommer att uppstå läckor. Jag drev en av sveriges första ISP:er, så jag är väl förtrogen med riskerna. Det enda som vi samlade in var kundernas trafikmönster. Det var nödvändigt för att kunna se om någon förbindelse var trasig. I övrigt så installerade vi inte ens verktyg för att kunna inspektera den trafik som vi förmedlade.

För en kund är inte DPI något större problem. Det är bara att börja kryptera all trafik. Man kör https i stället för http. Mail går att kryptera liksom virtuella nätverk och det mesta annat. Man kan också överge användandet av standardportar för vissa protokoll och köra dem på valfria portar. Det kommer inte att dröja länge innan Bittorrent använder sig av kryptering (vissa delar gör det redan).

Det här gör att en ISP inte längre kan se vad kunderna har för trafik över huvud taget. Det gör att britternas åtgärder bara är ett kostsamt slag i luften. Det blir dyrt för ISP:erna att installera övervakning som inte fungerar. Tyvärr kostar det även hos kunden, i form av högre belastning på systemen och en högre förbrukning av elektricitet. Det gör att lagstiftningen förutom att vara ineffektiv dessutom är miljöförstörande.

Det enda sättet att få stopp på fildelningen är att förbjuda alla former av privatliv. Inte ens genom att förbjuda kryptering och övervaka all trafik skulle man få slut på fildelningen. Det går nämligen att dölja meddelanden i trafik som ser oskyldig ut. Det belastar naturligtvis nätverket oerhört mycket mer, men det är fullt genomförbart.

Om berget inte vill komma till Mohammed så får Mohammed gå till berget. Samhället kan inte anpassas efter lagstiftningen. Därför måste lagstiftningen anpassas efter samhället. Fildelning måste legaliseras så att vi slutar slösa resurser på något som aldrig kan fungera.

En moderats försvarstal

written by jacob, on Jan 9, 2010 4:40:00 AM.

Det här inlägget är inspirerat av ett lysande blogginlägg av Jörgen Lindell

En gång i världen blev jag Moderat. Det är länge sedan nu och Gösta Bohman var partiledare. Det som lockade mig allra mest var att det var det enda parti som stod upp för individens frihet. Vänstern och Socialdemokraterna flörtade friskt med de totalitära regimerna i öst. Folkpartiet var marknadsliberaler och struntade i frihets-och integritetsfrågor. Centern jobbade på att inte vara Bondeförbund och hade inte några bestämda åsikter om någonting. Kristen Demokratisk Samling kämpade för att få in en ung Alf Svensson i Riksdagen. Sverige styrdes av Socialdemokraterna som hade varit i regeringsställning under nästan hela mina föräldrars livstid. De hade redan då infört nästan hela sitt partiprogram. Det enda som fanns kvar var det som blev MBL och LAS, samt att socialisera hela sveriges industri (vilket försöktes i form av de sk löntagarfonderna).

Centern och Folkpartiet tog i huvudsak ställning i de ekonomiska frågorna, medan Moderaterna i huvudsak fokuserade på människors frihet att forma sina egna liv och att alla åtgärder som försämrade det - ekonomiskt, integritetskränkande eller genom bristande transparens - var av ondo. Det var inte lätt att vara Moderat på den tiden, för tidsandan påbjöd kollektivistiska lösningar och Moderaterna betraktades som ultrakonservativa. Socialdemokraterna av idag har ett partiprogram som ligger till höger om dåtidens moderata. Tiderna förändras.

Ulf Adelsohn gjorde det lite svårare att vara moderat. Han pratade visserligen en del om frihet, men han dissade miljöfrågan och var på tok för marknadsliberal för min smak. Jag var nära att ge min röst till miljöpartiet, men vissa alltför radikala element i deras politik gjorde att jag till sist valde att inte rösta alls.

Carl Bildt var lättare att acceptera och jag tycker fortfarande att hans regering har ett oförtjänt dåligt rykte. Avskaffandet av löntagarfonderna var viktigt, både ur ett frihetsperspektiv och med tanke på vad som är ekonomiskt vettigt JAg fick på nära håll se hur satsningen på IT ledde till att Sverige kom ur den djupa recessionen i början på 90-talet. Kalaset blev visserligen dyrt, men utan satsningen hade Sverige nog varit extremt mycket fattigare (och smutsigare) än vad det är idag.

Sedan kom Bo Lundgren. Han pratade bara skattesänkningar och jag började faktiskt titta på andra partier som tänkbara alternativ. Det förvånade mig, för jag hade nog räknat med att förbli Moderat. Någonstans så fanns fortfarande den frihetliga kärnan. Man kunde räkna med att moderaterna i regeringsställning alltid skulle stå upp för människors integritet och rätt att forma sina liv utan djupare inblandning från stat och kapitalister.

Till sist så har vi moderaterna under Fredrik Reinfeldts ledning. Det såg rätt bra ut. Det lät rätt bra. "Vi ska inte jaga en hel ungdomsgeneration." Fastighetsskatten ska bort för den får effekter som gör att människor förlorar sin frihet. Principen om arbetslinjen är rätt bra. Man har till och med fixat lågkonjunkturen på ett ganska bra sätt, men...

Någonstans längs vägen slarvade man bort arvet från Gösta Bohman. Moderaterna har i handling efter handling visat sig vara det totalitära samhällets främsta tillskyndare. Jag har träffat ledande vänsterpartister som står Gösta Bohman närmre än vad de Nya Moderaterna gör! De erkänner att de hade fel när de stödde och beundrade DDR. Det gör att idag så skulle jag kunna tänka mig att rösta på Vänsterpartiet eller Miljöpartiet, om inte Piratpartiet fanns som alternativ. Det är rätt bittert för en person som en gång i världen var Moderat.