Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Att styra samhället med TUL-metoden

written by jacob, on Apr 14, 2010 5:03:00 PM.

ACTA-bloggen skriver om att en ofta citerad uppgift om vad varumärkesförfalskning kostar amerikanska företag saknar grund i verkliga studier.

Under mina år på Chalmers och i näringslivet har vi använt en speciell beteckning för det här förfarandet. Det kallas för TUL-metoden, där TUL står för "Taget Ur Luften". Själva namnet, som ju låter seriöst när man bara nämner förkortningen är naturligtvis en anspelning på hur man genom att bygga på auktoritet och svänga sig med kryptiska termer kan ge sken av att vara mer trovärdig än man är.

TUL-metoden kan faktiskt vara bra i vissa sammanhang, där man är bättre betjänt av att ha en sifferuppgift att resonera runt, än att inte ha något alls. När det gäller stora och avgörande samhällsfrågor så är det helt förkastligt att bygga lagar, avtal och förändringar på så lös grund. Vi har faktiskt något som heter vetenskaplig metod, där varje uppgift i en rapport kan kontrolleras av oberoende parter. Tyvärr verkar det som om våra politiker är fullständigt obildade i ämnet och i stället använder hörsägen och lobbyism som grundval för sin samhällsbyggnad.

Det är dags att tänka om. Innan vi har en fullständig vetenskaplig utredning om skadeverkningarna av varumärkesförfalskning bör vi inte förhandla om dessa frågor i ACTA-avtalet. Med tanke på att EU-parlamentet ställt krav till komissionen att immaterialrättsfrågor som ligger vid sidan av ska exkluderas från förhandlingarna så finns det inte längre något kvar att förhandla om.

Bästa EU-ledare, dra er ur ACTA-förhandlingarna omedelbart. Det finns inget kvar att diskutera.

Dags att ta fram och putsa träbenet

written by jacob, on Apr 11, 2010 11:40:00 PM.

Första maj är valupptakt för vänstern. Det är en dag då gammelmedia har massor av reportrar ute för att rapportera om vilka demonstrationer som är störst och roligast och vilka utspel som de olika partierna gör. Det är ett ypperligt tillfälle för Piratpartiet att synas, så därför kommer vi i Göteborg att ha en demonstration. För att vara roligast för deltagarna och för att väcka uppmärksamhet vill vi att så många deltagare som möjligt klär ut sig till pirater, eller hittar på något annat som knyter an till Piratpartiet. Vi delar ut pris till bästa utstyrsel. Musik är roligare än slagord, så det tänkte vi också ha.

Demonstrationer ska ha ett stycke allvar också, och det blir det i form av några korta tal, några apeller och sedan öppen mikrofon, för den som vill ge sin syn på Piratpartiets kärnfrågor - Integritet, Kultur, Kunskap.

Vi kommer att börja på Gustav Adolfs Torg kl 16:00. När vi har ordnat tåget så går vi till Bältesspännarparken, där det blir tal och musik.

För att vi ska få så stort genomslag som möjligt, sprid den här informationen vidare till vänner, bekanta, klasskamrater, släktingar med flera. Ta med hela familjen och visa ditt stöd på första maj!

Alliansen verkar ha givit upp

written by jacob, on Apr 11, 2010 12:47:00 AM.

Jag var på en debatt om flyktingpoliktik på Hammarkullens Folkets Hus i torsdags. Förutom riksdagspartierna var Rättvisepartiet Socialisterna inbjudna som debattörer. Jag hade ringt arrangörerna dagen innan för att försöka få med Piratpartiet i debatten, men de ansåg att det inte fanns plats för oss.

Salen i folkets hus var fullsatt med människor. De flesta verkade ha sitt ursprung i mellanöstern. Några var etniska svenskar och några kom från andra håll i världen. Sammanlagt var det strax över 200 personer där.

Debatten var minst sagt märklig. Jasenko Selimovic från FP var den enda från Alliansen som hade något att komma med och någon kredibilitet. Han talade om möjligheten för flyktingar och invandrare att komma in i det svenska samhället. Centern hade lämnat walk-over. KD kom men en dam vars namn jag inte uppfattade, och lika bra är nog det, för hon gjorde ett extremt tamt intryck. Förutom diverse pladder om hur vi borde tänka på flyktingfrågan så var hennes starkaste insats i debatten att säga att regeringen gör något för gömda flyktingar och apatiska flyktingbarn - efter 2 år i regeringsställning har man äntligen tillsatt en utredning. Hon hade inte ens vett om att be om ursäkt för att det tar tid. Hon höll sig i alla fall till ämnet. Det gjorde inte Hans Rothenberg från Moderaterna. Han är riksdagsman och sysslar med ekonomiska frågor. Han talade mest om hur vi behövde stärka välståndet för att invandrare ska kunna leva rimliga liv. Han lyckades också klämma ur sig att han var stolt över sveriges flyktingpolitik i sitt andra anförande. När man talar inför en skara människor som är flyktingar och som kommit till debatten för att de upplever flyktingpolitiken som ett problem så bör man hålla tyst hellre än att prisa den existerande politiken.

Det rödgröna blocket lyckades mycket bättre. Först ut var Magdalena Streiffert från S. Hon berättade att socialdemokraterna sedan valförlusten 2006 har ändrat sin politik och sedan gick hon till stenhårt angrepp mot Alliansen för att de varit för långsamma med att riva upp den socaildemokratiska regeringens flykingpolitik (hon formulerade sig inte riktig så, men det var innebörden av hennes budskap). Det var häpnadsväckande hur väl hon fick publiken att köpa budskapet. Visserligen kom de starkaste applåderna från några bänkrader långt bak till vänster i salen, så man kan misstänka att det fanns en falang övertygade socialdemokrater där, men det var väldigt underligt att alliansföreträdarna inte sågade henne längs med fotknölarna. Lise Jordin från MP var den enda som tog sig an ämnet från en ideologisk synvinkel, och hon gjorde enligt min mening ett par balanserade, eleganta och välformulerade framträdanden. Applåderna för henne indikerade att den svala intellektuella och analyserande stilen inte går hem i sådana här sammanhang. Sedan var det Kalle Larsson från V som talade. Han höll ett brilliant demagogiskt tal som apellerade helt och hållet till mötesdeltagarnas känslor- Han lyfte fram utsattheten för den som är flykting och han kontrasterade den mot EU's gemensamma gränspolitik. Det var en beundransvärd insats och den rev ned större applådåskor än något annat under kvällen.

Kristoffer Lundberg från Rättvisepartiet Socialisterna levde upp till sin stereotyp. Ett hejdlöst angrepp på Alliansen, EU och det kapitalistiska systemet som var allt annat än måttfullt och balanserat var vad han levererade. Trots uppenbara lögner och överdrifter och att han drog över sin talartid så var hans budskap populärt i salen. Efter honom så talade Jashti Jamal från Irkaiska Flyktingars Riksförbund om problemen för irakiska flyktingar i världen. Medan han talade för en ömmande sak så tror jag att det var ett misstag av arrangörerna att ha honom i samma debatt som de övriga. Det tog bort fokus från sakfrågorna och den politiska debatten.

Det jag tog med mig hem från debatten var att Alliansen verkar ha givit upp redan innan valet har börjat. Det här var en extremt viktig debatt för att vinna röster bland invandrarna. Alliansen kom med ett B-lag som inte ens försökte komma in i matchen. De rödgröna kom med ett toppat lag som var på hugget och ville vinna. De hade dessutom en stödtrupp från bokstavsvänstern som hjälp. Ska Alliansen ha någon chans i valet och ska Piratpartiet ha en möjlighet att få en vågmästarställning i riksdagen krävs skärpning. Gruppen invandrare är stor och det finns många soffliggare att vinna där.

Observera att jag inte har sagt något om konkret politik och specifika löften. Några sådana förekom inte, så det var i princip bara tomma, men väldigt vacka ord som presenterades för mötesdeltagarna.

USA sår draktänder

written by jacob, on Apr 6, 2010 4:12:00 PM.

Filmen som jag och många andra, däribland Rick Falkvinge redan har reagerat kraftigt på, har fått mig att tänka efter ännu en vända.

Jag har erfarenhet av fredsbevarande operationer, med en 6-månadersperiod på Cypern och en i Libanon. Medan det inte är helt relevant för situationen i Irak, så ger det ändå en rad insikter som man inte har om man aldrig har varit i ett annat land som beväpnad gästarbetare i uniform. Jag har upplevt beskjutningar, även om skottlossningen i samtliga fall var ett sätt att markera makt och inte ett försök att döda eller lemlästa mig. Jag har också upplevt förhandlingar med parter i pågående konflikter och interaktion med civilbefolkningen i de områden vi har opererat.

Svenska styrkor har alltid agerat på ett lågmält och balanserat sätt. Vi har skapat vänskapliga kontakter med lokalbefolkningen det första vi har gjort. Vi har visat intresse och respekt för lokala sedvänjor och kulturyttringar. Vi har låtit våra soldater skapa personliga kontakter och givit dem frihet att röra sig bland lokalbefolkningen så långt säkerhetsläget har medgivit. När vi har ställt krav på politiska och militära ledare har vi varit tydliga, rimliga och gjort det utan hot. Det har givit resultat. Vi har inte varit utsatta för några direkta militära attacker innan vi ställde upp på USA's sida i Afganistan. I Libanon kunde vi leva tryggt i visshet om att israeler, libaneser och palestinier ansträngde sig för att vi inte skulle komma till skada. De förstnämnda för att det politiska priset skulle vara för högt och de senare för att vi var en viktig del av den lokala ekonomin. Vi gav inte heller någon sida anledning att avsky oss.

Om vi jämför den här bilden med det agerande som visas upp i Wikileaks-filmen, så kan det inte vara större skillnad. Amerikanerna håller sig på avstånd. De talar om människor på ett tekniskt och avpersonifierat sätt. Deras rädsla får dem att tro att mobiltelefoner är automatkarbiner och kameror raketgevär. Framförallt så anstränger de sig inte tillräckligt mycket för att oskyldiga människor inte ska komma till skada. Man tar inte ens en minimal risk för egen del för att säkerställa att lokalbefolkningen inte skadas. Det här är att så draktänder. Varje gång någon oskyldig skadas eller dödas så gör det hundratals släktingar, vänner och bekanta till den drabbade ursinniga av vrede för kallsinnigheten och för känslan att ha ett mindre värde som människa. Några få kommer att korsa gränsen och övergå till aktivt motstånd, men framför allt så kommer befokningen att dra undan sitt passiva stöd. Det ger attentatsmän och självmordsbombare större möjlighet att sätta in attacker och det ökar chansen att lyckas mångfalt.

Receptet är enkelt och det är väl prövat. Respektera människors behov av säkerhet, integritet och människovärde, så får du deras stöd och deras kärlek. Piratpartiet har integritet som första punkt i sitt principprogram. Utan den har man vare sig säkerhet eller människovärde.

USA's brott mot folkrätten

written by jacob, on Apr 6, 2010 1:52:00 AM.

Även jag har sett filmen från Wikileaks. Den gör mig riktigt, riktigt arg. Argare än vad jag har varit sedan Israel besköt vår camp i Libanon, när jag var där i FN-tjänst 1988.

Jag kan inte avgöra om det föreligger något vapenhot i första skedet i filmen. Jag tycker dock inte att piloterna uppfyller ett minimum av de krav som ställs på att man ska indentifiera stridande parter. Gruppen människor uppträder inte på ett sätt som ger anledning att tro att de är stridande parter. Jag kan i och för sig förstå att helikopterbesättningarna upplever situationen som pressad och det är möjligt att agerandet i det här skedet är ursäktligt.

Det som händer sedan - en skåpbil kör fram och försöker rädda en skadad person, varpå den blir bekämpad - det är ett regelrätt och flagrant brott mot folkrätten. Det finns inga stridande parter här. Det är bara några personer som försöker rädda en döende människa.

Det finns bara en sak som är korrekt i det här läget. EU måste kräva en utlämning av piloten till den internationella folkrättsdomstolen i Haag, där rättegång för brott mot folkrätten ska hållas. Vi måste visa att folkrätten gäller alla, även jordens rikaste och mäktigaste nation.

Sverige måste dessutom skyndsamt ta hem styrkan i Afganistan. Vi kan inte militärt stödja en nation som sopar så här flagranta brott under mattan.

Orsak och verkan

written by jacob, on Apr 2, 2010 2:45:00 PM.

Svenska Dagbladet skriver om att kommissionären Cecilia Malmström har presenterat ett förslag som syftar till att stärka skyddet för dem som utsatts för barnpornografiksa brott. I förslaget så finns en del som handlar om att blockera adresser på internet som innehåller barnpornografiskt material.

Jag tror vi är många som vore beredda att ge upp ett stycke av vår frihet om vi kunde rädda ett stort antal barn från övergrepp. Tyvärr finns det ingenting som pekar på att blockering skulle ge ett sådant resultat, och om åtgärden inte har en tydlig och mätbar verkan så har vi sålt vår frihet för ingenting. Friheten är en skör blomma och den tål inte ovarsam behandling.

Det första man måste titta på när man överväger en åtgärd är historiska resultat. I Sverige, Finland och en del andra länder har man haft sådana här filter i flera år. Var finns statistiken som visar en minskning i övergreppen mot barn? Hur många barn kan vi rädda genom att ge upp vår frihet från censur? Det är det enda mått som är relevant!

Jag vet att tillskyndare av förslaget vill komma dragande med statistik om blockerade försök att komma åt material, men det är betydelselösa siffror. Det som den svenska blockeringen av barnporrsajter har åstadkommit är artificiell bristsituation för dem som laddar hem barnpornografiskt material. Det gör att pedofilerna idag använder sig av hemliga, ofta krypterade och anonymiserade kanaler för att ladda hem och samla på så mycket material som möjligt. Någon pratade häromdagen om en pedofil som hade en samling med 370 000 bilder. Det påminner om en samlarmani som utöses av att något är sällsynt eller svåråtkomligt, och därför attraktivt. Det är amatörmässigt och naivt i överkant för en kommissionär att tro att blockering kommer att förhindra spridningen av barnpornografiskt material. Tekniken för anonymisering och kryptering finns redan i flera olika former. Idag är den inte spridd till den breda allmänheten, men all censur driver utvecklingen framåt i högre tempo. Det skulle inte dröja många månader innan gemene man nyttjade tjänster som TOR och i2p för att ta reda på vad det är som myndigheterna vill hindra honom från att se.

Det mest effektiva sättet att skydda barn från övergrepp är att identifiera, straffa och övervaka dem som begår övergreppen. Det bästa verktyg man har för det är de bilder och filmer som produceras och sprids. Om trafiken drivs under jorden så har man försämrat och kanske förlorat det verktyget. Det leder till att förövarna hinner ge sig på fler barn innan de blir fast. Eftersom de flesta som producerar sådant här material är personer med obotliga störningar som kommer att fortsätta med sina övergrepp tills de fångas och döms så innebär det att mängden övergrepp kommer att öka. Det är cyniskt att utsätta fler barn för övergrepp för att samla politiska poäng och visa sig handlingskraftig.

Vad är då skadan som en blockeringsfunktion åstadkommer, utöver att försämra skyddet för barnen? Om man ska gå efter Finlands blockeringslista som för något år sedan läckte ut, så blockerades ett stort antal sajter som inte innehöll barnpornografiskt material. En del av dem saknade all form av sexuell anspelning och tillhörde organsationer eller företag som någon illvillig person ville skada. Missbruk sker av alla system och censursystem är speciellt lätta att missbruka. Det är en stark anledning till att vi ska undvika dem så långt det över huvud taget går.

Därför, Cecilia Malmström, vill jag att du talar om hur många barn vi räddar från övergrepp genom att tillåta censur av Internet. Jag vill att du detaljerat redovisar hur du har kommit fram till siffran, så att jag kan kontrollera dina metoder. Om du inte kan leverera en beräkning så måste du kasta förslaget i papperskorgen, för i så fall ger vi ifrån oss vår frihet för en okänd och troligtvis negativ nytta.

Öppen källkod och öppna standarder under attack i EU

written by jacob, on Mar 31, 2010 12:46:00 PM.

Sedan 2004 har EU haft en framsynt policy för att främja interoperabilitet, European Interoperability Framework (EIF). Den är nu under revision och läckta utkast visar att programvaruindustrins lobbygrupper har fått ett starkt inflytande över texten i förslaget. Computer World UK har ett intressant blogginlägg av Glyn Moody, som ger mer detaljer.

Nu är inte sista ordet sagt, för det pågår en konsultationsprocess där allmänheten och intresserade organisationer har möjlighet att lämna synpunkter. Det finns en inbjudan till konsultationen och ett interaktivt frågeformulär för den som vill lämna synpunkter.

Vi har tidigare sett att kommissionens tjänstemän faktiskt lyssnar på vad företag, ideella organisationer och enskilda säger, så därför är det viktigt att lämna svar på konsultationen. Det är tyvärr lite bråttom, för sista svarsdag är den 6 april.

Har du någon timme tillgänglig i påskhelgen vill jag uppmana dig att läsa Glyn Moody's artikel och sedan skriva ett svar på konsultationen där du säger att den gamla formuleringen av IEF som framhävde betydelsen av öpnna standarder och öppen källkod var bra, och att en ändring som ger mer utrymme för slutna kommersiella lösningar är skadlig.

Tillsammans kan vi stoppa den här attacken och stärka öppenheten i EU.

Att spränga flygplan

written by jacob, on Mar 28, 2010 11:44:00 PM.

Man undrar när stollerierna ska sluta. De senaste dagarna har det rapporterats om att potentiella terrorister skulle kunna använda plastikoperationer för att placera sprängämnen i bröst ock skinkor.

Det känns väldigt långsökt. Varför skulle man ägna lång tid till att operera och läka sin kropp när det är hur enkelt som helst att få med sig sprängmedel in på en flygplats? De enklaste åtgärderna är att kammoflera sin plastiska trotyl som en korv eller som pålägg på en smörgås. Den lite mer avancerade lägger in sprängämnena som foder i sin jacka och den som vill vara udda nitrerar sina bomullskläder. I samtliga fall skulle man få med sig tillräckligt med sprängmedel för att åstadkomma tryckfall i ett flygplan på hög höjd. Den som har fackkunskaper skulle troligen kunna göra betydligt mycket mer skada än så. Det enda som krävs mer är en detonator, och traditionellt har dessa haft en metallhylsa som är lätt att identifiera i flygplatsernas röntgenmaskiner. Det är fullt möjligt att göra detonatorer i plast och kammoflera som kulspetspennor eller något annat oskyldigt föremål. Möjligheterna är oändligt många för den som vill spränga sig själv och sina medmänniskor i luften.

Men om det nu är så lätt, varför händer det så sällan att flygplan utsätts för attentat? Min slutsats är att det beror på att man måste vara extremt hjärntvättad eller svårt sinnesjuk för att försöka sig på den här typen av attentat. De sinnesjuka har sällan förmågan att utföra själva attentatet när de väl har fått verkygen på plats. Vi har minst 2 exempel på falerade attentat från sinnesjuka personer under de senaste 5 åren. Några lyckade attentat i luften har mig veterligen inte den här kategorin aldrig åstadkommit. För den andra kategorin så har vi ett extremt litet antal genomförda attacker, med 11 september 2001 som huvudexempel.

På 9 år har al Qaeda inte lyckats samla ihop sig till en enda terrorattack mot flygplan. Varför? Beror det på den fantastiska bevakningen av flygplatserna, med beslagtagande av nagelklippare och uthällande av passagerarnas medhavda drycker, eller kan det möjligen bero på att det är extremt svårt att hitta idioter som är beredda att dö för att några flygpassagerare ska gå ett grymt öde tillmötes?

Medan undersökning av bagage är en vettig åtgärd för att förhindra att personer som inte är ombord på planet planterar bomber så är dagens säkerhetskontroller av passagerarna en överflödig, förnedrande och kostsam procedur (jag läste nyligen att du betalar c:a 200 kr för att bli förnedrad). Vi skulle inte få fler attacker om vi skar ned på säkerhetskontrollerna till en bråkdel av vad de är idag.

Som vanligt så har etablissemanget byggt upp en kontrollapparat utan att utvärdera den mot utfallet och jämföra den med effekterna av mindre integritetskränkande alternativ.

Ur askan i elden

written by jacob, on Mar 24, 2010 9:29:48 PM.

I valet i september har vi alltså att välja mellan Beatrice Ask och Tomas Bodström som justitieminister. Det är synd om oss svenskar.

Med bocken som trädgårdsmästare

written by jacob, on Mar 22, 2010 11:55:00 PM.

Flera bloggare har rapporterat om frågor som ställts i samband med EU-kommissionens "stake holders meeting" angående ACTA-avtalet, och visst är det intressant det som sagts där. Men ännu mer värt att reflektera över är att det över huvud taget hålls ett speciellt möte för personer, företag och organisationer som förväntas ha ett större intresse i frågan än vanliga medborgare.

Vid sådana här möten framförs synpunkter under de officiella sessionerna och dessa protokollförs noga. Genom att det är de speciellt intresserade parterna som finns där så genererar det en uppsättning synpunkter som stödjer den åtgärd som diskuteras. Andra synpunkter kommer aldrig fram, för det finns ingen "non-stake holders meeting" där alla som på generella principer eller med livserfarenhet i bagaget kan såga hål i förslaget. Det finns inte heller någon djävulens advokat som har i uppgift att genomskåda bristande resonemang och upptäcka konsekvenser som ingen tänkt på.

Så långt är en stake holders meeting bara en kass idé. När man sedan lägger på vad som händer i fikapauserna och på kvällen efter mötet så hittar man det verkliga hotet mot demokratin. Sådana här möten ger dem med ett speciellt intresse i en fråga (i allmänhet lobbyorganisationer) tillfällen att knyta direktkontakter med komissionen, dess tjänstemän och andra parter som deltar i mötet. Dessa andra parter är ofta representanter för nationella regeringar inom EU och en och annan parlamentariker. Det säger sig självt att kommissionen kommer att lyssna mer på vad representanten för IFPI säger, än vad faster Agda i Borås har för synpunkter, eftersom kommissionärer och tjänstemän har träffat IFPI's representant ett flertal gånger och känner vederbörande väl. Faster Agda vet de inte ens existerar. Likväl har faster Agda ett intresse i vad som händer med ACTA som är minst lika stort som IFPI's. Med en kommission som såg sig som allmänhetens tjänare så vore det här inget problem, men kommissionen ser sig som något helt annat - en självständig maktorganisation som vinner mer inflytande och makt genom att gynna lobbyorganisationerna.

Det enda hopp vi har som medborgare är att parlamentet fortsätter att visa kommissionen var skåpet ska stå.

I want to be a stakeholder in the ACTA agreement. I hold the stake while the parliament wields the mallet.