Flickus flackus flum

Piratpartiet i Göteborg deltog idag i Regnbågspromenaden, en del i HBT-festivalen som pågår i Göteborg just nu. Det var tusentals människor, både i tåget och åskådare som stod bredvid. Trots att vi bara var ett 10-tal personer så syntes vi väl med våra lila kläder och piratflaggor. Det var många som noterade att vi var där och det var många människor som fotograferade oss och våra flaggor.

Jag tror vi hittade precis rätt balans i vårt deltagande. Vi uteblev inte som SD och Moderaterna. Vi var inte anonyma som KD, Centern och Vänsterpartiet och vi försökte inte kapa paraden för våra egna syften som Rättvisepartiet Socialisterna.

Jag vill passa på att gratulera arrangörerna till ett väl genomfört arrangemang. Dock så hoppas jag att ni uppmanar fler att klä ut sig nästa år. Det var lite otydligt om vad klädkoden var, och jag tror att många skulle vilja klä sig lite mer uppseendeväckande för ett sådant här arrangemang.

Att ställa upp på sådana här arrangemang är jättelätt. Man behöver ett par flaggor och lite lila klädsel.Utbytet är stort. Folk gillar att se oss och de påminns om att vi finns. Leta efter andra evenemang där vi kan synas. Det är ett av våra billigaste sätt att nå ut!

För att hjälpa alla stackars väljare som har svårt att sammanfatta och se igenom retorikdimmorna har jag sammanställt en översikt över partiernas valprogram. Jag har gjort allt jag har kunnat för att destillera fram essensen av vad varje parti säger. Min slutsats är att Sveriges två största partier är enfrågepartier, i alla fall när det gäller retoriken. De har enligt min mening en fråga till på sina agendor, som de inte talar med väljarna om - att införa övervakingssamhället. I Alliansen måste småpartierna ha egna profilfrågor för att inte utraderas av Moderaterna. Frågorna som småpartierna driver är till intet förpliktigande. Likadant är det för Vänsterpartiet i den Rödgröna Koallitionen. De pratar integritet men har inget att sätta emot när Bodström ska införa Datalagringsdirektivet. Miljöpartiet har en lite bättre sits, för de verkar faktiskt för miljön och vågar förhandla sig fram till höjd bensinskatt. MP är därmed det enda äkta tvåfrågepartiet i riksdagen.

Utanför riksdagen står 3 partier med någon chans att komma in. Mobbing har blivit på modet under det senaste året, så SD visar fina siffror. Inte för att jag har begripit hur någon kan tycka att det är en bra politik att vara taskig mot invandrare och homosexuella, men det är kanske jag som är gammalmodig. Fi är ett äkta enfrågeparti, men Gudrun Schyman är ett gudabenådat PR-geni, så man ska inte räkna ut dem i förväg.

I detta framstår Piratpartiet som mångfacetterat - vi har 3 frågor som vi driver - 50% mer än näst bästa parti. Medan MP och V i viss mån pratar om integritet och det finns isolerade öar av integritetsvänner i de övriga riksdagspartierna, så är Piratpartiet ensamt om att ha ett genomtänkt program för att ändra kulturens och kunskapens villkor i Sverige. När det gäller integritet utklassar vi de övriga både i ord och handling. Det visas bland annat av vad Christian Engström åstadkommit i EU-parlamentet

Lyssna noga på vad partierna säger. Jag är övertygad om att du kommer att känna igen min kondenserade bild av svensk politik inför valet.

Andra har skrivit bra om första maj-tåget i Göteborg, så jag ska inte göra något långt reportage:

• http://fridholm.net/2010/05/03/forsta-maj-talet-jag-aldrig-holl
• http://mlokit.wordpress.com/2010/05/03/en-lyckad-1a-maj/
• http://gussesson.wordpress.com/
• http://olofb.wordpress.com/2010/05/02/alternativ-1a-maj/
• http://rickfalkvinge.se/2010/05/01/demonstration-i-goteborg/
• http://stefanflod.com/?p=549

Jag vill tacka alla som kom och gjorde det till en bra och annorlunda tillställning. Ett speciellt tack till dem som kom från långväga och exotiska platser som Värmland, Trollhättan och Borås. Ett stort tack till alla som klädde ut sig, det bidrog jättemycket till stämningen.

När vi gick upp och ned för Avenyn på väg till och från demonstrationen i piratdräkt och med flagga på axeln var det anmärkningsvärt många som vinkade och gjorde tummen upp. Vi har mycket att vinna på att synas på stan.

Till sist vill jag bara notera att det var täta moln över Göteborg och vänsterns demonstrationer under hela dagen, fram till 10 minuter innan vår demonstration började. Då drog molnen undan och vi tågade i solsken. Må det vara ett omen inför valet.

Jag bävade inför årsmötet. Det jag såg av höstens medlemsmöte gjorde mig mycket orolig, med alla ordningfrågor, pajkastning och oändliga diskussioner om petitesser. Floden av motioner gjorde mig också rädd att det skulle urarta till ren holmgång.

Tack och lov så infriades inga av mina farhågor. Det har bara varit enstaka tvivelaktiga ordningsfrågor. Debatterna runt motioner har varit sakliga och måttfulla. Presidiet har gjort ett hästjobb med att hålla mötet rullande, och bara gjort enstaka misstag. (Stor applåd!)

När det gäller besluten i sak, har det rått ganska stor enighet. Det är få beslut där det har varit jämt mellan förslagen. I nästan alla fall har jag befunnit mig på majoritetens sida. Personligen hade jag gärna sett att Olof Bjarnassons förslag om att skriva in ett starkare skydd för mänskliga rättigheter i principprogrammet hade vunnit bifall. I övriga fall där jag stod på den förlorade sidan bryr jag mig inte så mycket, men just när det gäller mänskliga rättigheter tycker jag att Piratpartiet med hög och klar röst ska ta ställning.

En annan faktor som har varit jättebra är att årsmötet har varit välbesökt. Jag tror inte en enda omröstning har haft under 100 deltagare och i första omgången av styrelsevalet var det c:a 500 personer som röstade. Fler än någonsin!

Några viktiga beslut på årsmötet

• Vi har fått en ny styrelse. Farmor Gun's förslag vann med förkrossande majoritet över valberedningens. Det är tydligt att medlemmarna ser det som viktigare att ha Christian Engsröm i styrelsen än att vi undviker en eventuell jävssituation, som var valberedningens farhåga. Jag hoppas att vi kan lägga det här bakom oss snabbt, med ännu en lärdom i bagaget.
• Vi har fått nya stadgar. Organisationsgruppens förslag har accepterats med 83% av avgivna röster.
• Inga andra voteringar som skulle ha ändrat stadgan har uppnått erforderliga 75% av avgivna röster.
• Det har småpillats i principprogrammet. Inga av de stora förändringarna, som att tillåta narkotika eller att göra sig av med kravet på avskaffande av patent, har accepterats.
• Mötet har lagt ett antal uppgifter på styrelsen. Hur lokalt partistöd ska hanteras har blivit reglerat, organisationsgruppen blir permanent, partiets infrastruktur ska flyttas till fri mjukvara, styrelsen ska ta fram ett styrdokument för partiets forum, hemsidan ska handikappanpassas, styrelsen ska föra röstningsprotokoll på sina möten och publicera dessa, styrelsen ska producera riktlinjer för framtida valberedningar för ökad öppenhet.
• Vågmästarstrategin har fått en ny formulering.
• Inga av de motioner som syftat till att begränsa styrelsens beslutskraft vad avser riksdagslistor, uppförandekoder eller förhandlingsmandat vid en eventuell regeringsförhanding, har fått medlemmarnas gillande.
• Mötet har beslutat att styra verksamheten enbart med verksamhetsplanen och har inte fastställt någon budget.

Något som kan bli problematiskt är motion C25 Motion om följande av principprogram om allas rätt till lika deltagande vid tillsättande av tjänstemän, eller vid val. Den accepterades av mötet med liten marginal. Problemet är att den är extremt luddigt formulerad, och hänvisar till principprogrammet. En fri tolkning skulle vara att styrelse och funktionärer inte får använda någon form av kvotering vid skapande av valsedlar eller tillsättande av tjänstemän. En striktare tolkning är att kvotering bör undvikas och en bokstavlig tolkning är att eftersom principprogrammet inte säger något om särbehandling vid tillsättande av tjänster och val, så har motionen ingen effekt. Det här beslutet bör rivas upp vid nästa medlemsmöte och ersättas med ett som inte kan misstolkas.

Äntligen slut på den inåtvända fasen

Genom vettiga beslut på årsmötet går vi stärkta in i valrörelsen. Vi kan lägga allt fokus på att kommunicera utåt. Det kommer att behövas, för trots att vi har en större kärna i partiet idag än för ett år sedan, så kan vi inte räkna med den draghjälp som TPB-domen gav oss i EU-valet. Vi måste skapa vår egen uppmärksamhet och lyfta över 4% i opinionsundersökningarna ganska snart. Lyckas vi med det har vi en chans att bli vågmästare.

Ja, Rick uttryckte sig lite dumt. Naturligtvis kan han inte förbjuda navelskådning och org-pill hur mycket han än vill.

Att starta ändlösa diskussioner och göra utspel om hur odemokratisk organisationen är leder ingen vart. Det är mycket bättre att säga som Martin Ljung i en militärsketch: "Det där var väldigt dumt sagt, men jag blev inte arg för det."

Mitt råd är därför: "Ta och kamma er." "Tagga ner." Grabben har rätt i sak, även om den här gången lyckades trycka in hela foten i käften. Ni som vill diskutera intern organisation, vänligen leta upp ett tyst hörn där ni inte stör oss som vill rekrytera aktivister och övertyga väljare.

FSF har precis publicerat en film av den fristående filmskaparen Luca Lucarini: Patent Absurdity: how software patents broke the system.

För den som inte är insatt i frågan är det en utmärkt genomgång av varför patent på programvara är en usel idé och en sammanfattning av vad som händer i USA's Högsta Domstol, i det så kallade Billski-målet. Det är möjligt att ett avgörande där skulle innebära slutet för programvarupatent i USA. Det skulle innebära en enorm förstärkning av amerikanernas konkurrenskraft globalt och en betydande svårighet för Europa, som trots en lagstiftning som explicit exkluderar patent på programvara ändå släpper igenom dem.

Rick Falkvinge skrev en debattartikel i Aftonbladet med anledningen av årsdagen av TPB-domen. Det var en ganska agitativ artikel, men påståendena i den var ganska milda om man t.ex. jämför med vad Aftonbladet har skrikit ut om Mikael Persbrandt på sina löpsedlar. Aftonbladet har draigit tillbaka artikeln för "faktakoll".

Aftonbladet gör aldrig så av fri vilja. Den enda förklaring jag kan tänka mig är att någon extern person eller organisation har utövat påtryckningar, och gjort det på hög nivå. Det är inte en enskild journalist som kan dra tillbaka en debattartikel från ledaren för ett parlamentariskt representerat politiskt parti. Det är chefredaktör, ansvarig utgivare eller ägare som har gått in och givit order. Frågan är bara vem som har tryckt på, och på vilket sätt.

• Polismannen, Jim Keyser, som fått en praktikperiod hos Warner Brothers efter sina insatser i målet pekas ut som mutad i artikeln. Han kan ha hotat med en stämning om förtal. Personligen tror jag inte att Aftonbladet hade vikit sig för ett sådant hot. En stämning hade sålt massor av lösnummer och de kunde köra en artikelserie om vad Keyser gjorde under sin anställning hos Warner.
• Domaren i tingsrätten, Tomas Norström, kan ha ansett att han förtalas i artikeln. Jag finner detta otroligt, då bara det faktum att han är medlem i en upphovsrättsförening som förordar hårdare straff för upphovsrättsbrott tas upp i artikeln. Knappast grund för att stämma Aftonbladet för förtal. Aftonbladet skulle inte vika sig för påtryckningar här ifrån heller.
• Regeringen och i viss mån oppositionen har ett visst intresse i att Piratpartiet inte kommer in i riksdagen i höst. Någon där kan ha utövat påtryckningar. Medan jag kan tänka mig att Aftonbladet av olika anledningar skulle kunna vika sig, så ser jag inte att de stora partierna skulle ta risken för en debattartikel. Om det kom ut att man övade påtryckningar skulle skadan vara enorm. Det skulle vara klar och tydlig politisk censur. Valet i höst skulle vara hjälplöst förlorat och möjligheten att komma igen i nästa val skulle vara obefintligt.
• Kvar finns målsägarna - Film- och Musikindistrin. De är livrädda för att Piratpartiet tar plats i riksdagen i höst. De har redan manipulerat tidpunkten för hovrättens rättegång, så att den infaller efter valet. De har verkliga möjligheter att sätta press på Aftonbladet. De kan dra ned på annonseringen i hela Schipstedt-koncernens pubkilationer. De kan försämra Schibstedts möjligheter att recensera nya produktioner och intervjua artister. De har tillfälle, medel och motiv.

Som Piratpartister måste vi se till att taktiken exploderar i deras ansikten. Be Expressen publicera den som "Debattartikeln som var för het för Aftonbladet". Övertyga andra politiska partier om att fördöma censuren som skett. Gå ut på gatorna och demonstrera.

Piratpartiet i Göteborg demonstrerar på 1 maj. Ett ypperligt tillfälle att visa vad du tycker om politisk censur.

ACTA-bloggen skriver om att en ofta citerad uppgift om vad varumärkesförfalskning kostar amerikanska företag saknar grund i verkliga studier.

Under mina år på Chalmers och i näringslivet har vi använt en speciell beteckning för det här förfarandet. Det kallas för TUL-metoden, där TUL står för "Taget Ur Luften". Själva namnet, som ju låter seriöst när man bara nämner förkortningen är naturligtvis en anspelning på hur man genom att bygga på auktoritet och svänga sig med kryptiska termer kan ge sken av att vara mer trovärdig än man är.

TUL-metoden kan faktiskt vara bra i vissa sammanhang, där man är bättre betjänt av att ha en sifferuppgift att resonera runt, än att inte ha något alls. När det gäller stora och avgörande samhällsfrågor så är det helt förkastligt att bygga lagar, avtal och förändringar på så lös grund. Vi har faktiskt något som heter vetenskaplig metod, där varje uppgift i en rapport kan kontrolleras av oberoende parter. Tyvärr verkar det som om våra politiker är fullständigt obildade i ämnet och i stället använder hörsägen och lobbyism som grundval för sin samhällsbyggnad.

Det är dags att tänka om. Innan vi har en fullständig vetenskaplig utredning om skadeverkningarna av varumärkesförfalskning bör vi inte förhandla om dessa frågor i ACTA-avtalet. Med tanke på att EU-parlamentet ställt krav till komissionen att immaterialrättsfrågor som ligger vid sidan av ska exkluderas från förhandlingarna så finns det inte längre något kvar att förhandla om.

Bästa EU-ledare, dra er ur ACTA-förhandlingarna omedelbart. Det finns inget kvar att diskutera.

Första maj är valupptakt för vänstern. Det är en dag då gammelmedia har massor av reportrar ute för att rapportera om vilka demonstrationer som är störst och roligast och vilka utspel som de olika partierna gör. Det är ett ypperligt tillfälle för Piratpartiet att synas, så därför kommer vi i Göteborg att ha en demonstration. För att vara roligast för deltagarna och för att väcka uppmärksamhet vill vi att så många deltagare som möjligt klär ut sig till pirater, eller hittar på något annat som knyter an till Piratpartiet. Vi delar ut pris till bästa utstyrsel. Musik är roligare än slagord, så det tänkte vi också ha.

Demonstrationer ska ha ett stycke allvar också, och det blir det i form av några korta tal, några apeller och sedan öppen mikrofon, för den som vill ge sin syn på Piratpartiets kärnfrågor - Integritet, Kultur, Kunskap.

Vi kommer att börja på Gustav Adolfs Torg kl 16:00. När vi har ordnat tåget så går vi till Bältesspännarparken, där det blir tal och musik.

För att vi ska få så stort genomslag som möjligt, sprid den här informationen vidare till vänner, bekanta, klasskamrater, släktingar med flera. Ta med hela familjen och visa ditt stöd på första maj!

Jag var på en debatt om flyktingpoliktik på Hammarkullens Folkets Hus i torsdags. Förutom riksdagspartierna var Rättvisepartiet Socialisterna inbjudna som debattörer. Jag hade ringt arrangörerna dagen innan för att försöka få med Piratpartiet i debatten, men de ansåg att det inte fanns plats för oss.

Salen i folkets hus var fullsatt med människor. De flesta verkade ha sitt ursprung i mellanöstern. Några var etniska svenskar och några kom från andra håll i världen. Sammanlagt var det strax över 200 personer där.

Debatten var minst sagt märklig. Jasenko Selimovic från FP var den enda från Alliansen som hade något att komma med och någon kredibilitet. Han talade om möjligheten för flyktingar och invandrare att komma in i det svenska samhället. Centern hade lämnat walk-over. KD kom men en dam vars namn jag inte uppfattade, och lika bra är nog det, för hon gjorde ett extremt tamt intryck. Förutom diverse pladder om hur vi borde tänka på flyktingfrågan så var hennes starkaste insats i debatten att säga att regeringen gör något för gömda flyktingar och apatiska flyktingbarn - efter 2 år i regeringsställning har man äntligen tillsatt en utredning. Hon hade inte ens vett om att be om ursäkt för att det tar tid. Hon höll sig i alla fall till ämnet. Det gjorde inte Hans Rothenberg från Moderaterna. Han är riksdagsman och sysslar med ekonomiska frågor. Han talade mest om hur vi behövde stärka välståndet för att invandrare ska kunna leva rimliga liv. Han lyckades också klämma ur sig att han var stolt över sveriges flyktingpolitik i sitt andra anförande. När man talar inför en skara människor som är flyktingar och som kommit till debatten för att de upplever flyktingpolitiken som ett problem så bör man hålla tyst hellre än att prisa den existerande politiken.

Det rödgröna blocket lyckades mycket bättre. Först ut var Magdalena Streiffert från S. Hon berättade att socialdemokraterna sedan valförlusten 2006 har ändrat sin politik och sedan gick hon till stenhårt angrepp mot Alliansen för att de varit för långsamma med att riva upp den socaildemokratiska regeringens flykingpolitik (hon formulerade sig inte riktig så, men det var innebörden av hennes budskap). Det var häpnadsväckande hur väl hon fick publiken att köpa budskapet. Visserligen kom de starkaste applåderna från några bänkrader långt bak till vänster i salen, så man kan misstänka att det fanns en falang övertygade socialdemokrater där, men det var väldigt underligt att alliansföreträdarna inte sågade henne längs med fotknölarna. Lise Jordin från MP var den enda som tog sig an ämnet från en ideologisk synvinkel, och hon gjorde enligt min mening ett par balanserade, eleganta och välformulerade framträdanden. Applåderna för henne indikerade att den svala intellektuella och analyserande stilen inte går hem i sådana här sammanhang. Sedan var det Kalle Larsson från V som talade. Han höll ett brilliant demagogiskt tal som apellerade helt och hållet till mötesdeltagarnas känslor- Han lyfte fram utsattheten för den som är flykting och han kontrasterade den mot EU's gemensamma gränspolitik. Det var en beundransvärd insats och den rev ned större applådåskor än något annat under kvällen.

Kristoffer Lundberg från Rättvisepartiet Socialisterna levde upp till sin stereotyp. Ett hejdlöst angrepp på Alliansen, EU och det kapitalistiska systemet som var allt annat än måttfullt och balanserat var vad han levererade. Trots uppenbara lögner och överdrifter och att han drog över sin talartid så var hans budskap populärt i salen. Efter honom så talade Jashti Jamal från Irkaiska Flyktingars Riksförbund om problemen för irakiska flyktingar i världen. Medan han talade för en ömmande sak så tror jag att det var ett misstag av arrangörerna att ha honom i samma debatt som de övriga. Det tog bort fokus från sakfrågorna och den politiska debatten.

Det jag tog med mig hem från debatten var att Alliansen verkar ha givit upp redan innan valet har börjat. Det här var en extremt viktig debatt för att vinna röster bland invandrarna. Alliansen kom med ett B-lag som inte ens försökte komma in i matchen. De rödgröna kom med ett toppat lag som var på hugget och ville vinna. De hade dessutom en stödtrupp från bokstavsvänstern som hjälp. Ska Alliansen ha någon chans i valet och ska Piratpartiet ha en möjlighet att få en vågmästarställning i riksdagen krävs skärpning. Gruppen invandrare är stor och det finns många soffliggare att vinna där.

Observera att jag inte har sagt något om konkret politik och specifika löften. Några sådana förekom inte, så det var i princip bara tomma, men väldigt vacka ord som presenterades för mötesdeltagarna.