Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Routers are of very different quality

written by jacob, on Dec 10, 2010 12:45:48 AM.

I have a home network setup with an ADSL modem for my incoming connection. Connected to the modem is a 4 port router with a WiFi access point, allowing me to connect machines through wired Ethernet and wireless access. This is a very common setup that can be found in millions of homes and offices.

I used to have a D-Link DI-624, which broke after a couple of years. I bought a new one of the same type, since I liked the user interface. It also broke just after it was out of warranty. This time I decided to buy a Linksys WRT 54GL, which has more or less the same specifications as the D-Link box. This was back in February of 2010. My first impression was not all that favourable, because the Linksys box was slightly harder to configure than the D-Link one.

During all my years with the D-Link equipment I had constant problems with the ADSL line hanging, forcing me to reboot the ADSL modem. Sometimes the router would hang and I would have to reboot it. Early on it would happen a couple of times a week and for most of 2009 it would happen once or twice a day. I would blame it on having a bad quality ADSL line and never thought much about the role of my equipment (the support staff at my ISP never mentioned the router as a possible source of problems, even though they saw exactly what equipment I had through their diagnostic tools).

I have now had the Linksys router for 10 months, and I have just had one outage. That one was caused by the ADSL modem breaking.

I have searched the Internet extensively for reviews like this and not found any, which is why I think it is by the time someone blogged about equipment reliability. If you have similar stories comparing different products, please leave a comment or write it up in your own blog.

Leaky wicks from wikileaks

written by jacob, on Dec 3, 2010 3:00:57 AM.

Joshen säger att det man ska kommentera nu är Wikileaks, så då får jag väl göra det.

Det material som släppts innehåller nästan inget av nyhetsvärde. Move along. Upprördheten över att lite småsnuskiga hemligheter har kommit ur är lite mer intressant. Det visar vilka sprickfärdiga ballonger till egon som kända politiker har. Bästa beskrivningen jag kan komma på är fisförnäma, uppblåsta paddor med ömma tår ända upp i knävecken.

Det som är av nyhetsvärde, men som ingen talar om är hur amerikanska UD:s hemliga meddelanden från ambassaderna har hamnat hos Wikileaks. Enligt uppgifter som har spridits i pressen så är det menige Bradley Manning, en underrättelseassistent på en militärbas i Irak som har haft tillgång till materialet och smugglat ut det!

Hur i hela friden

  • har någon utanför UD över huvud taget tillgång till all deras korrespondens med ambassaderna?
  • kommer det sig att materialet går att nå från en bas i Irak, som potentiellt skulle kunna bli intagen eller infiltrerad av spioner?
  • ger man en sketen menig tillgång till allt material om kriget i Irak, kriget i Afghanistan och allt vad UD gör. Var inte hans jobb att analysera motståndarnas kommunikation och propaganda? Har amerikanerna aldrig hört uttrycket Den informationen behöver du inte för din tjänst!

Varför har inte huvuden rullat i Pentagon och UD? Om det är så här lätt att komma åt hemligheter så borde Kina, Ryssland och andra konkurrenter om världsherraväldet veta allt om USA:s statshemligheter.

Nej, det är inte diplomatin som har tagit skada, som Calle Bildt påstår, det är USA:s anseende som mäktig nation som har tagit skada. Det har visat sig vara en stor och klumpig pajas som har tagit på sig en gorillamask för att sätta skräck i världen.

En märklighet i upphovsrättslagen

written by jacob, on Dec 2, 2010 2:23:56 AM.

När jag läste på i upphovsrättslagen hittade jag följande mening: Den som för sitt enskilda bruk framställer exemplar i digital form av en offentliggjord sammanställning i digital form skall under de förutsättningar som nyss nämnts inte dömas till ansvar..

En CD eller DVD som innehåller mer än ett verk är en sammanställning i digital form. Om CD:n eller DVD:n har funnits till försäljning vid något tillfälle är den offentliggjord. Inte annat jag kan se så gör det här att nedladdning av sådant material undgår ansvar. (Jag gissar att det fortfarande är otillåtet, men man kan inte dömas till fängelse, böter eller skadestånd.)

Det vore intressant om någon använde detta till sitt försvar i ett fildelningsmål.

TPB-domen igen

written by jacob, on Dec 2, 2010 2:14:55 AM.

Jag läste igenom hovrättens dom i Pirate Bay-rättegången igen. Det är anmärkningsvärt hur lite hovrätten argumenterar för att medhjälpet till upphovsrättsbrott ska innebära skadeståndsskyldighet. Man konstaterar att det har förekommit annonser på TPB-webbsajten och därför är det att betrakta som kommersiellt utnyttjande av verken som åtalet rör. Därför kan man utdöma skadestånd. Av någon anledning så resonerar man inte heller om huruvida skadeståndet påverkas av att svaranden i den civilrättsliga skadeståndsdelen av målet aldrig har förfogat över verken. Faktum är att hovrätten inte ens gör någon skillnad på den straffrättsliga och den civilrättsliga delen av målet. Inte med ett enda ord behandlar man delarna som åtskilda.

I upphovsrättslagen §53 står det Den som i strid mot denna lag eller mot föreskrift enligt 41 § andra stycket utnyttjar ett verk ska betala skälig ersättning för utnyttjandet till upphovsmannen eller hans eller hennes rättsinnehavare. Hur jag än vrider och vänder på denna paragraf så kan jag inte få det till att TPB har utnyttjat verken. Man har eventuellt haft glädje av att andra har utnyttjat verken, men det är inte en aktiv handling och kan rimligtvis inte leda till skadeståndsskyldighet enligt föreskriften i upphovsrättslagen.

Hovrätten och TPB - Hur några detaljfel kan få hårresande konsekvenser

written by jacob, on Nov 27, 2010 3:17:29 AM.

Det har varit intressant att läsa hovrättens dom i TPB-målet. Domen är betydligt mer balanserad än den från tingsrätten. Domstolen har rensat bort en massa faktorer som tingsrätten ansåg var skäl till en fällande dom. Det gör att resonemangen blir rakare och mer lättanalyserade.

Nu fälls Fredrik Neij för att han kände till att TPB utnyttjades för upphovsrättsintrång och borde ha agerat för att förhindra dessa. Peter Sunde fälls för att han varit med och byggt upp tjänsten TPB. Speciellt fäster man sig vid att han vid ett tillfälle installerat en lastbalanserare. Sunde har bestridit detta, men hovrätten anser det bevisat att han installerat en lastbalanserare. Därför anses han ha medverkat till att TPB som tjänst kunde användas för förmedling av information så att okända personer kunde dela upphovsrättsskyddade filer mellan sig. Eftersom en stor del av TPB's trafik har handlat om att peka ut olovligt material har alltså Sundes handling att installera en lastbalanserare gjort honom skyldig till medhjälp till brott mot upphovsrätten. Hovrätten ställer alltså inga krav på att det ska finnas ett uppsåt. Att Neij fälls ser jag inte som speciellt anmärkningsvärt; han har varit ansvarig och har bevisligen varit medveten om trafiken. När det gäller Sunde så anser hovrätten att det inte är straffbart att argumentera för att TPB är eller borde vara en 100% laglig tjänst, men sedan så låter man det räcka med att han har petat lite i hårdvaran för att han ska anses fullt medskyldig till medhjälpet till upphovsrättsintrång. Om jag hade hjälpt TPB att fixa ett DNS-problem eller om jag vid något tillfälle hade diskuterat systemarkitektur med Neij, hade jag också varit medskyldig?

Karl Lundström döms för att han har varit schysst mot några killar som jobbat på en tjänst som han såg affärspotential i, och låtit dem få lite resurser gratis eller till subventionerat pris. Hans medhjälp till medhjälpet till upphovsrättsbrott är alltså att bidragit finansiellt till en tjänst, där han inte haft något direkt inflytande på utförande och drift. Med så låga krav på uppsåt eller oaktsamhet så skulle hela bankvärlden sitta inne efter skandalerna i Skandia, Carnegie och HQ Bank. Lundströms delaktighet, enligt rätten, ligger mer på nivån som Göteborg Energi har haft när de levererat elekticitet eller som målarna haft eftersom de målade väggarna i datorhallen. Vem vet, det kanske var någon på fiket i närheten som bjöd på kaffe när grabbarna diskuterade hur man skulle kunna indexera bättre. Ingen av dessa är åtalade - märkligt.

Hovrätten har inte kunnat påvisa uppsåt hos någon av de åtalade, så därför så fälls alltså Neij för oaktsamhet i driften av tjänsten, Sunde för oaktsam installation av hårdvara och Lundström för oaktsam utlåning av resurser. Jag kan förstå att Neij fälls, men de två andra fälls för något som i normalt rättsmedvetande inte är brottsligt. Att låna ut utrustning när man är medveten om att den ska användas till upphovsrättsbrott kan jag acceptera som medhjälp till brott, men att låna ut utrustning till något som eventuellt skulle kunna vara medhjälp till upphovsrättsbrott är knappast en brottslig handling. Speciellt om man inte har lyckats visa att det funnits ett uppsåt. Argumentationen har förts på en sandlådenivå, för att man vill dra in Sunde och Lundström som medskyldiga.

Så långt så har hovrätten dock lyckats föra ett sammanhängande resonemang. Det upphör dock när man kommer till frågan om skadestånd.

Där säger hovrätten att, eftersom vi inte lyckats få fast dem som utfört upphovsrättsbrottet, så är det helt okej för målsägarna att kräva full ekonomisk kompensation för ekonomisk skada plus blodspeng av de åtalade för att de varit oaktsamma i att övervaka tjänsten, utföra vissa arbetsuppgifter som gjort att tjänsten fungerat bättre, samt subventionerat densamma. Det här är en helt orimlig slutsats. Målsägarna måste kräva kompensation av dem som utfört brotten och inga andra. Hade man kunnat visa uppsåt hade det varit rimligt att kräva viss ekonomisk kompensation för medhjälp, och då i proportion till varje åtalads ansvar och del i brottet. Det ligger bortom allt rim och reson att man ska kunna bli obegränsat skadeståndsskyldig för handlingar, där man vid handlingens utförande inte har möjlighet att förutse att den leder till lagbrott. Rätten har inte visat att Lundström visste hur tjänsten skulle brukas när han tillförde resurser, eller att Sunde var medveten om upphovsrättsbrottens omfattning när han installerade lastbalanseraren.

Om man accepterar hovrättens resonemang om att det faktiskt har begått upphovsrättsbrott och att svensk lag ska gälla, så är det ganska uppenbart att Neij genom uraktlåtenhet att handla gjort sig skyldig till medhjälp till upphovsrättsintrång. Straffvärdet för detta borde vara några månaders villkorligt fängelse. Sunde och Lundström bör, på de bevis som hovrätten bedömt som trovärdiga frias. Medhjälpsbrottet i Neijs fall är ringa och bör inte föranleda att hovrätten beviljar något skadestånd över huvud taget. Det är inte Neijs handlingar som förorsakat skadan. Det är de som laddat ned materialet som eventuellt har skadat målsägarna.

Att hovrätten gjort sig skyldig till en politisk bedömning och därför åsidosatt lagen framgår med all önskvärd tydlighet i formuleringen "Att upphovsrättsintrång genom illegal fildelning är ett samhällsproblem som på senare år spritt sig likt en löpeld framstår enligt hovrätten i det närmaste som ett allmänt känt faktum."

En intressant konversation

written by jacob, on Nov 20, 2010 12:27:00 AM.

När jag var i Mountain View, Kalifornien, för ett par veckor sedan så lunchade jag med en av mina gamla kompisar, Peter. Det många faktorer som gör Peter speciell. Förutom att han är besatt av hur mycket klockan är så var det han som en gång i världen tog Internet till Sverige. Han jobbar fortfarande med att höja kapaciteten i nätverksutrustningen och i hans värld borde enskilda abonnenter ha förbindelser med 100 Gbit/s i sina hem idag. Att de inte har det beror på att telekombolagen är slöa och apatiska och tjänar för mycket pengar som det är.

Förutom att Peter är en teknisk guru så är han extremt skarpsynt när det gäller konsekvenser av regler och politiska beslut. Vi diskuterade utvecklingen i Sverige när det gäller FRA-lagen, datalagringsdirektivet och kraven från underhållningsindustrin att ISP:er ska beläggas med ansvar för vilket innehåll de förmedlar. FRA-lagen avfärdades med något i stil med det räcker med att en leverantör fyller sin lina med rymdbrus och skickar nyttotrafiken krypterad för att FRA ska vara helt chokade. Datalagringsdirektivet var vi överens om var lite farligare, även om han menade att det bara leder till att alla krypterar allt. Det är illa nog att trafikinformation samlas in systematiskt, även om det finns metoder för gömma en stor del av den informationen också.

Det som han såg som speciellt bekymmersamt var risken att ISP:er beläggs med ansvar för vad kunderna gör i deras nät och därför tvingas agera poliser. Hans första invändning var att det inte finns några ISP:er som har förutsättningarna för att kunna utföra ett sådant arbete. Det är en insikt som är extremt klarsynt. Som ISP ligger det i mitt intresse att göra ett så dåligt jobb som jag kan komma undan med, för jag tjänar inga pengar på att utreda upphovsrättsintrång och barnporr. Ju mindre resurser jag kan lägga på saken, desto bättre lönsamhet har jag. Det leder till att jag använder automatiserade system för spärra viss trafik och gör så ytliga utredningar jag kan när polisen och upphovsrättslobbyn knackar på min dörr. Konsekvensen blir godtycke och bristande rättssäkerhet.

Peter menade att samhället har en institution för att utreda brott - polisen - och att det är orimligt att förvänta sig att någon annan ska kunna sköta deras jobb. De har svårt nog med det själva.

Det stora hotet är därför urholkningen av "mere conduit"-pricipen - att en transportör av varor eller information inte ansvarar för innehållet och inte heller har någon långt gående skyldighet att ta reda på vad transporten innehåller. Redan när Turn und Taxis skötte postväsendet för stora delar av Europa så var brevhemligheten något som togs på stort allvar och när telegrafi och telefoni gjorde sitt intåg så insåg man att det var viktigt att skydda människors kommunikation så att ingen obehörigen tog del av den. Läser inte dagens politiker historia och filosofi? Är inte målet att jag ska kunna leva mitt liv enligt min filosofi utan att någon kikar över min axel hela tiden?

Det var bättre förr

written by jacob, on Nov 19, 2010 10:53:33 PM.

När Oscar Swartz citerar Zarah Leander så får det mig att tänka på hur det politiska livet fungerade när jag var tonåring. Då kunde faktiskt artister, författare, programledare och sportstjärnor ha en politisk åsikt och stå upp för den. Är man gammal nog minns man att Tage Danielsson, Astrid Lindgren och Sven Stolpe var ytterst stridbara i vissa frågor. Man kommer också ihåg att Birgit Nilsson, Sven Tumba, Lennart Hyland och Zarah Leander, bland många andra, vågade ha en åsikt i aktuella frågor.

När våra politiker idag rustar ned våra privatliv med FRA-lagen och datalagringsdirektivet så undrar man var dagens offentliga personer befinner sig och varför de inte ställer sig upp och med klar stämma protesterar. Varför får vi inte höra Carola, Micke Persbrandt eller Håkan Hellström uttala sig om vilket elände det är att ha folk som snokar i ens privatliv och att vi måste skydda svenska folket från ett sådant öde? Var finns ni, Zlatan, Christer Sjögren och Claes Eriksson? Ni har makten att dra igång en folkstorm, för folk lyssnar på er.

En äkta terroristattack

written by jacob, on Nov 19, 2010 10:30:11 PM.

Jag har varit i USA några veckor, därav tystnaden på min blogg. Medan jag var bortrest passade det på att hända en massa saker, både här hemma och under resan. Jag tänker kommentera en del av dem i en serie blogginlägg.

Den första händelsen som förtjänar en kommentar är terroristattacken i Sverige. Tja, svenska media verkar inte ha begripit att det var en terroristattack, men att skjuta ned försvarslösa människor i Malmö bara för att de råkar vara invandrare uppfyller alla mina kriterier på terrorism. Med Bader-Meinhof-ligans attack mot tyska ambassaden och lasermannens härjningar gör det att vi har haft 3 terrordåd i Sverige under min livstid. Samtliga har varit riktade mot personer av utländsk härkomst. Under samma period har vi haft (vad jag kan minnas) 3 politiska mord och en sammansvärjning för att kidnappa en svensk minister.

Av dessa dåd skulle man genom avlyssning ha kunnat förhindra de 2 som planerades av den tyska Röda-Armé-Fraktionen. De övriga utfördes med stor sannolikhet av personer som har agerat utan yttre inblandning. Tyska RAF var då de planerade sina aktioner redan misstänkta för brott, så i det fallet hade polisen haft möjlighet att sätta in avlyssning med då gällande lagstiftning.

Slutsatsen blir därför att argumenten att massavlyssning är effektivt för att förhindra terrorism och politiska attentat är falska. Det finns under de senaste 50 åren inga fall i Sverige där utökad möjlighet att samla information om individers beteende skulle ha förhindrat något sådant brott.

De resurser som i framtiden kommer att läggas på masskontroll kommer därför att vara pengar i sjön. Det är mycket bättre att acceptera att enstaka attacker kommer att ske, och att det är omöjligt att förhindra alla. Genom att koncentrera övervakningen till dem som verkligen är misstänkta för brott så får man lika god effekt till en mycket mindre kostnad.

Sverige är inte ett land som har något terrorhot att tala om. Det beror på att vi hittills varit fredliga och inte skickat trupp för att med våld förändra världen, samt att vi hållit våra gränser öppna för politiska flyktingar. Om vi fortsätter med det så kommer vi att i stort vara förskonade från organiserade terrorattacker. De enstaka galningarna kan vi aldrig helt skydda oss mot, oavsett vilka åtgärder vi vidtar.

De 3 politiska morden är skjutningen av Jugoslaviens ambassadör, mordet på Olof Palme och mordet på Anna Lind. De 2 senare kanske inte är politiskt betingade, men de var riktade mot personerna för att de var politiker.

Innehav av barnporr

written by jacob, on Oct 5, 2010 1:03:08 PM.

Det pågår en debatt om Ricks utspel tidigt i valrörelsen om att Piratpartiet ville tillåta innehav av barnpornografiskt material. Det som var startskottet var Hax blogginlägg men sedan dess har debatten förts mest på en Skype-kanal där få har tillgång till den. Magnihasa har skrivit ett blogginlägg om debatten, men ägnar sig mest åt snirkliga argument runt juridiska spetsfundigheter.

Jag anser att hela debatten visar på att frihetsdemagogik har fått övertrumfa det moraliska resonemanget. Piratpartiet står som känt för Integritet - Kultur - Kunskap. När någon dokumenterar ett övergrepp på ett barn så kränks den individens integritet. Det finns ingen tvekan om att så är fallet, för ett barn har inte den mognad som krävs för att förstå konsekvenserna av sitt handlande och kan därför aldrig samtycka till att medverka i ett barnpornografiskt alster. (Det är därför vi har en straffmyndighetsålder.) Att nyttja ett verk där någon kränks är att fortsätta den kränkningen. Att veta att individer, utan risk för konsekvenser, roar sig med att återuppleva övergreppet är oerhört stigmatiserade. Därför är det inte rimligt att innehav av barnpornografiskt material ska vara lagligt.

Det här innebär naturligtvis att tecknat material och material som inte utgör en kränkning av individen inte ska räknas som barnpornografi. Det ska stå människor fritt att ha vilka fantasier de vill.

Det innebär inte heller att vi ska ha straffskalor för innehav som låter polisen göra husrannsakan på misstanke om innehav. Vi behöver ingen häxjakt på personer med skadad sexualitet. Det är alltid de som producerar och sprider materialet som ska jagas och det är där som hela insatsen av resurser ska fokuseras.

Piratpartiet står för personlig integritet och personer som utsätts för barnpornografiska övergrepp har kanske det största behovet av alla att få sin integritet skyddad. Att inte ställa upp för dem vore att grovt svika vår egen ideologi.

Fokus på EU-parlamentet

written by jacob, on Oct 4, 2010 1:54:36 AM.

Christian Engström skriver om hur viktigt det är för Piratpartiet att bedriva en effektiv och lyckad politik i EU-parlamentet fram till nästa val. Det är nästan identiskt med vad jag har planerat att blogga om i en vecka.

Vi har haft en del framgångar i parlamentet under det gångna året, men på sistone så har det inte gått riktigt lika bra. Att Gallo-rapporten gick igenom i stället för de mer rimliga ändringsyrkandena beror på att vi är för svaga när det gäller samarbetet med den Gröna gruppen och på att de lobbyister som ska stötta parlamentarikerna i integritetsfrågor inte gör ett fullgott jobb. Det här går att ändra på, men det kräver två saker - dels att gruppdynamiken i den Gröna gruppen förändras så att man beter sig som en organisation och inte som en skock individer och dels att vi från Sverige samarbetar med och stödjer Christian och hans personal i arbetet. Det förstnämnda kan vi i Sverige inte påverka direkt, men det sistnämnda kan vi göra mycket åt.

Vi kan lära oss hur frågorna behandlas i parlamentet och idka lobbyism i form av epost och telefonsamtal till parlamentsledamöter samt svara på remisser från kommissionen. Vi kan hjälpa till med bevakning av rapportströmmen från parlamentets utskott och meddela när något av intresse händer. Vi kan analysera de intressantaste rapporterna och tala med politiker i Sverige om sakfrågorna redan innan de syns via de officiella kanalerna. Vi kan hjälpa till genom att våra synpunkter kommer in tidigt i rapportarbetet, så att vi slipper den extra ansträngningen och risken med att ta fram ändringsförslag och förhandla fram majoriteter för dem.

Det här är inte bara en ansträngning, det är något som kommer att ge dem som deltar värdefulla insikter och kontakter. Det kommer att stärka banden inom Piratpartiet och göra Piratpartiet till den enda folkrörelse som har en direktlänk mellan medlemmarna och våra folkvalda i Bryssel. Det är bara så här vi kan försvara våra platser i parlamentet i nästa EU-val. Om vi misslyckas med det behöver vi inte ens ställa upp i riksdagsvalet 3 månader senare, för det kommer att vara kört från början. Å andra sidan, om vi lyckas nå upp till samma resultat som i förra EU-valet kommer det att smitta av sig på riksdagsvalet.

Erik Josefsson är anställd av den Gröna gruppen som sakkunnig i internet- och integritetsfrågor. Han ägnar sig bland annat åt att övervaka vad som händer i de olika rapporterna från utskotten, så att Christian och andra MEP:ar i gruppen kan lägga sina krafter på rätt profilfrågor. Jag har påbörjat ett projekt där vi söker frivilliga till att följa vad som händer i några rapporter per person. De flesta rapporter kommer inte att innehålla något intressant ur vårt perspektiv, men i några kommer det att dyka upp förslag som berör piratfrågor. När så sker är tanken att vår läsare ska rapportera vad som händer och att en grupp börjar analysera rapporten vidare. Sedan avrapporteras resultatet till Bryssel, där Christian med personal gör urval av vilka frågor som ska drivas aktivt.

Min tanke är att vi ska bedriva det här som en pilotstudie under några veckor och sedan på bred front söka frivilliga till rapportövervakning. Problemet är väl lämpat för massiv parallellism.