Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Att dela med sig

written by jacob, on Sep 4, 2011 4:20:00 PM.

Richard Stallman är en man som man kan ha många åsikter om, men en sak han är oerhört bra på är att koka ned komplexa företeelser i samhället till väldigt grundläggande mänskligt beteende. Bland annat har han sagt att “People really want to share”. Det lät som en plattityd när jag först hörde det, men beteendevetenskaplig forskning visar att vi har djupt inbyggda sociala strukturer - kanske till och med instinker - för att dela med oss av det vi har. Vi ger bort presenter i alla möjliga sammanhang. Om vi får besökare hemma känner vi oss illa till mods om vi inte får bjuda på någonting. Jag har vid flera tillfällen blivit inbjuden av vilt främmande människor att dela något med dem. Speciellt minns jag en busstur i Jerusalem med en skolklass från en kibbutz på utflykt, och en inbjudan på te i Assuan i Egypten, av lokalbefolkning med vilka jag delade ett ordförråd på kanske 10 ord. Rika personer som Bill Gates och Warren Buffet donerar stora delar av sin förmögenhet till att förbättra levnadsvillkoren för dem i världen som har det sämst ställt.

Vi har till och med ett batteri beteenden för att straffa och stigmatisera den som inte delar med sig. Vi har massor av extremt negativt laddade termer för den som inte släpper till lite av sitt välstånd - gniden, snål, girigbuk, eller till och med sociopat - ett av de mest negativt laddade ord vi har.

Beteendevetarna tror att funktionen att dela med sig av sitt överflöd har varit en starkt selekterande evolutionär faktor. De som har delat med sig i välgång har överlevt katastrofer eftersom andra har delat med sig till dem. Det finns all anledning att tro att mänskligheten är programmerad att dela med sig.

I ljuset av det så blir det ganska lätt att förstå varför människor fildelar. Massor av människor lägger tid och möda på att rippa DVD:er och CD-skivor. De scannar omslag och bilagda häften till musik och filmer. De flesta vet om att det är olagligt, men de gör det ändå, därför att de drivs av en vilja att dela med sig av sitt överflöd.

Digitalt material skiljer sig lite från te och resor eftersom man kan ge bort det och ändå ha det kvar. Ur ett evolutionärt perpektiv är det enastående bra.

Men lagstiftningen behandlar, som Christian Engström skriver, upphovsrättsskyddad egendom på ett sätt som inte går ihop med våra sociala behov av att dela med oss. När lagar kolliderar med våra instinkter och sociala normer förlorar lagarna ofelbart. Hur lång tid det tar beror på hur långt lagstiftarna är beredda att gå i sina försök att ändra naturlagarna. I det här fallet måste man kanske hindra människor som vill dela med sig från att fortplanta sig i 100 generationer.

Låt oss för ett ögonblick tänka tanken att våra lagstiftare lyckades utplåna vår vilja att dela med oss. Vad skulle det få för konsekvenser för kulturen? Vad skule det få för konsekvenser för samhället? Om du skulle sluta berätta för dina kompisar vilka filmer, nya låtar och TV-program du gillar, vad skulle det få för konsekvenser? Utan viljan att dela med sig skulle all kultur försvinna. Utan viljan att dela med sig skulle samhället falla sönder, för oavsett om vi kommer från en stamkultur på stenåldersstadiet, en råkapitalistisk nation på andra sidan Atlanten eller en välfärdsnation, så bygger det hela på en grund där vi överför resurser från dem som har till dem som är för unga, för gamla eller för sjuka att klara sig på egen hand.

Anna Troberg talar hellre om kulturdelning än fildelning, och jag tror att hon har helt rätt. Att dela med sig är det som hela vår civilisation och all vår kultur bygger på. Utan driften att dela skulle kulturen inte finnas, och troligen inte civilisationen heller.

En tuff nöt för åklagaren

written by jacob, on Aug 28, 2011 11:35:00 AM.

Som vi har sett från bland andra Anna Troberg så står en 15-årig pojke inför rätta i Göteborg på tisdag för upphovsrättsbrott. Han ska på en av skolan tillhandahållen laptop ha laddat ned ett 30-tal spelfilmer. Filmerna har upptäckts i samband med att skolans IT-ansvarige har hittat spår från virus i datorns nätverkskommunikation.

Det här gör åklagarens bevisläge ytterst vanskligt. Att det finns virus på maskinen gör det extremt troligt att den är “bottad”. Det innebär att det finns dold programvara på maskinen som gör att den kan kontrolleras via nätverket av en utomstående person. Bland annat skulle man kunna använda ett bot-nät för att dölja sina spår när man fildelar filmer. Det finns som bekant starka motiv för att göra så i dagens miljö, där upphovsrättsindustrin stämmer folk till höger och vänster.

Jag kan därför inte se att åklagaren bortom allt rimligt tvivel kan visa att 15-åringen har laddat ned filerna till datorn. Eventuella medgivanden från den åtalade har väldigt lite värde, eftersom han är så ung och kan ha gjort dessa under press.

Som försvarare för 15-åringen skulle jag förklara min klient “icke skyldig” och sedan låta åklagaren våndas med att bevisa att 15-åringen är den som har placerat filmerna på maskinen. Det borde vara en rätt underhållande dans.

Bitcoin and deflation

written by jacob, on Aug 21, 2011 11:21:14 PM.

Rick Falkvinge writes about bitcoin again. This time he claims that the deflationary character of bitcoin is not a problem. This shows that Rick understands even less of national economics and global economics than I do, and I don’t feel all that educated in the field.

We have already had a deflationary currency standard in the form of gold. It was abandoned because it failed to serve the wishes of national governments. In particular, it limited the money supply in a way that made national control over economic policy limited. It is debatable whether this was good or bad, but it was disliked by people on power all over the world and got abolished. One might argue that the great recession in the United States would never have happened if the government had been free to put in a huge stimulation package to boost the economy.

At any rate, Rick fails to see the downsides of deflation. If you have a loan denominated in bitcoin it will forever become more and more expensive. If the government takes out loans in bitcoin, it will grow by much more than the interest rate. If you house mortgage is in bitcoin, you may end up with the mortgage being worth more than your house, at which point it will be reclaimed by the lender.

The natural answer to these problems is of course “don’t do that”, but the matter is not quite that simple. As someone with a surplus of money, I would prefer to have it denominated in bitcoin, under the assumption that it is a stable and trustworthy currency. If everyone reasons like I do (the basis for all market theory), this means that there will be a shortage of money available in inflationary currencies and a surplus in bitcoin. Indeed, I would rather have my money in my mattress in bitcoin, than to be lending it to anyone. If I were to lend it, it would still be at a substantial risk premium.

One of the foundations of the capitalist world is that enterprises and private individuals can borrow capital at reasonable interest rates. If they can’t, then entrepreneurs can’t get their business ideas off the ground and young couples can’t invest in housing for their families. Humanity has so far not found a better system than the capitalist one, and it is not for want of looking. Therefore, a successful bitcoin currency is a threat to the (already tenuous) stability of the affluent economies of the world.

It is quite widely accepted by national economists that a currency should have a small amount of inflation to be most beneficial to the people who use it. The SEK has been a model for this view in the last 15 years. Before that it was mismanaged in various different ways by governments from both ends of the political spectrum, with nasty results following suit.

The reason I am discussing this subject at all is that bitcoin has many compelling traits and that I can imagine global mainsteam uptake. However, the deflationary aspects are reason enough for governments to ban the use of bitcoin as an alternative currency. The only way I see this not happening is that bitcoin catches on so quickly that the governments fail to react before popular demand makes a ban impossible.

Jag är tydligen farlig

written by jacob, on Aug 7, 2011 8:41:39 PM.

I sin vanlga stil har Beatrice Ask uttalat sig om åtgärder för att förhindra terrordåd, som det på Utøya i Norge. Hennes recept är att övervaka människor med extrema åsikter.

Jag tror att stackars Beatrice fick streck i betyget är hon läste logik på gymnasiet, om hon någonsin gjorde det. Om man skulle få betyg i vanligt enkelt bondförnuft är jag rädd att Beatrice också skulle få streck. Det är i och för sig sant att terrordåd begås av människor med extrema åsikter (eller i undantagsfall av sinnesjuka människor utan några speciella åsikter). Däremot är det inte sant att människor med extrema åsikter begår terrordåd. Att A implicerar B innebär inte att B implicerar A.

Faktum är att väldigt många människor hyser extrema åsikter. Det finns tiotusentals männskor i Sverige som är medlemmar i religiösa samfund som måste betraktas som extrema. Mormoner, Maranata, Hare Krishna, Jehovas Vittnen, Swedeborgare, Herrnhutare och Asatroende. Ovanpå detta har vi Wicca-rörelsen, hemliga ordenssällskap och djävulsdyrkare. Politiskt så finns det extremvänster, extremhöger, libertarianer, ultraliberaler och ultrafeminister, bara för att nämna några. Veganer, varghatare, trädkramare och pälsdjursaktivister är alla extrema på sitt sätt.

Själv har jag ett antal åsikter som säkert kan betraktas som extrema:

  • Jag vill stoppa allt fiske i Skagerak och Kattegatt i 5-10 år, så att torsk och annan fisk kan återhämta sig
  • Jag vill sätta en 10-knops hastighetsgräns för alla vatten innanför baslinjen, som inte är farled
  • Jag vill införa skatt på fula hus. Grannarna ska bestämma hur hög den ska vara
  • Jag vill införa valkungadöme i Sverige
  • Jag anser att USA är en fascistisk nation
  • Jag anser att det öppna samhället måste försvaras från dess fiender

Gör det här att jag måste övervakas? Är jag farlig och i så fall, för vem? Vem ska avgöra det? Hur många finns det som har mer extrema åsikter än jag? Ska all dessa övervakas? Hur ska vi ha råd med det, vi som inte ens har råd att låta polisen utreda stölder, bedrägerier och förskingring? Hur ska polisen klara ett så delikat uppdrag, när de inte klarar att förebygga våld i samband med fotbollsmatcher och midsommarfirande?

Nej du, Beatrice, du tänkte inte igenom saken. Du tror att allt kan bli bättre genom politiska åtgärder och mer övervakning. Det är ditt standardrecept för alla problem - men världen är full av problem som inte kan lösas. Det bästa vi kan göra för att slippa upprepningar av Utøya är att begränsa tillgången på stora vapenmagasin, för de behövs inte i legitim vapenanvändning - jakt och prickskytte. Det är nästan ingenting, men det är ganska lätt att inse att vår makt att göra något år försvinnade liten.

Du kan aldrig fånga alla vettvillingar innan de utför en attack. Att ens försöka fånga några genom extra övervakning är oerhört dyrt och du kommer att urholka medborgarnas trygghet på andra områden om du försöker. Att försöka skydda alla möjliga mål från en attack är lika ogörligt. Skolor, dagis, sjukhus, köpcentra, tåg, stationer eller gatumiljöer med mycket folk är lika goda måltavlor som flygplatser., ambassader eller myndigheter. Det finns helt enkelt för många för att alla ska kunna skyddas.

Det enda effektiva motmedel vi har är att få en potetiell angripare att inte utföra sin attack. Det gör man genom att under en kort tid sörja sina döda och sedan gå vidare, som om inget hade hänt. Det är så man tar bort drivkraften som gör att människor genomför terrordåd.

För ytterligare diskussion, läs gärna vad Bruce Schneier har att säga.

The Economist klandrar USA:s patentsystem

written by jacob, on Aug 3, 2011 6:18:00 PM.

The Economist är den mest inflytelserika veckotidningen som förmedlar nyheter från världen. Den är känd för sina skarpa analyser och väl genomarbetade reportage. Såväl politiska ledare som industrledare läser den och lyssnar på dess åsikter.

Det är därför anmärkningsvärt när en av deras redaktörer i ett ledarliknande blogginlägg framför skarp kritik mot det amerikanska patentsystemet, med en släg av sleven mot tillämpningen av upphovsrätt.

Opinionsbildningen mot patent har pågått i ett decennium vid det här laget, men det är först nu som vi ser tecken på att vi når main-stream.

Bra skrivet och agerat

written by jacob, on Jul 29, 2011 10:03:37 PM.

Den här bloggen är främst till för att framställa min syn på världen, men idag vill jag framhålla vad andra har sagt och gjort.

Torbjörn Wester har skrivit debattartikeln “Internet är det största hotet mot extrema rörelser“ och Anna Troberg har skrivit om att “Fredrik Reinfeldt tycks ha förlorat tron på styrkan i öppenhet och demokrati”. Båda debattartiklarna är mycket läsvärda och utgör en mycket stark och övertygande förklaring av värdet med ett öppet samhälle.

I andra nyheter så har Ung Pirat dragit en temporär kabel över gränsen till Finland. Det praktiska värdet av kabeldragingen är inte så stort men som symbolhandling och civilt motstånd mot statens intrång i våra fri- och rättigheter är det lysande.

Jag har börjat observera ett långsamt uppvaknande från min omgivning när det gäller frihetsfrågor. Det är fortfarande lång väg kvar, men insatser som dessa för oss närmare ett medvetande om hur grundläggande integritet är för ett fritt och öppet samhälle.

Media förhärligar våldet

written by jacob, on Jul 26, 2011 8:33:29 PM.

Vi har de senaste dagarna mötts av braskande rubriker om hur våldsverkaren i Norge minutiöst har planerat sin aktion, fullt med detaljer om hur han har gått till väga. Vad de inte säger något om är bristen i logik när en person försöker stoppa den påstådda islamiseringen av Europa genom att angripa Arbeiderpartiets ungdomsläger, eller det faktum att planen slutar i att bli fasttagen, ställd inför rätta och lämnad att ruttna i ett fängelse eller på rättspsykiatrisk klinik. Media bygger upp en bild av en slug men psykopatisk person.

Jag ser flera fel i detta. Det första är att det är vad gärningsmannen räknat med. En nyanserad rapportering som framhåller missdådarens brist på stategiskt tänkande skulle lyfta ned honom från den pidestal som komplett monster, som han försöker skapa åt sig själv. Det är en ömklig och förvirrad varelse som inte ens har lyckats skada dem han ser som sin huvudfiende.

Det andra är att det förhärligar våldsdådaren. Personer med klent omdöme eller bristade mognad förmår inte att själva se totalbilden. De ser bara ögonblicket av triumf i scenerna med döda och lidande människor. De ser inte den totala misär som utgör resten av våldsverkarens liv. De ser inte försakelserna och bristen på glädje som präglat tiden för förberedelserna.

Media bär ett stort ansvar när de förmedlar nyheter från den här typen av händelser. Eftersom vi alla vet att det skulle kunna vara vi själva, eller någon nära vän eller anhörig, som föll för missdådarens kulor så väcker det starka emotionella reaktioner. Därför så krävs det både balans och återhållsamhet i rapporteringen. Kvällspressen har i vanlig ordning brett på så mycket det går för att sälja fler lösnummer, men morgontidningarna kan inte heller ungå kritik. En mindre omfattande, mer sammanfattande och mer analyserande rapportering vore bättre. Som det är nu driver bygger man med varje dåd upp en bild hos sina läsare om att världen har blivit farligare och att något måste göras.

Världen har inte blivit farligare. Antalet terrordåd är ganska konstant. Det beror på att det inte finns speciellt många människor med så kraftiga personlighetsstörningar att de är beredda att ha ihjäl slumpmässiga främlingar för något tänkt högre mål. Dessa förvirrade individer har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Ibland kan de till och med fångas upp av någon rörelse, för att sedan nyttjas som förbrukningsvara.

Vi måste vänja oss vid att våldsmännen är en del av livets risker, precis som risken att dö i en bilolycka eller att drabbas av cancer. Trots att massor av människor dör i trafiken varje år så förbjuder vi inte biltrafik. Däremot så reglerar vi hastigheter och förbättrar säkerheten i bilarna. Trots att människor dör i lungcancer så förbjuder vi inte cigaretter. Däremot så varnar vi för riskerna och arbetar på att minska skadeverkningarna. På samma sätt måste vi behandla terrorrisken.

Olust i sommartid

written by jacob, on Jul 14, 2011 5:44:46 PM.

Jag läser vad HAX skriver om planerna på att övervaka Europeiska banktransaktioner, med svepskälet att man gör det för att hitta terrorister. Terrorism är billigt. Man behöver inga stora pengar för att tillverka sprängämnen, förflytta sig någonstans och smälla av sin bomb. Anledningen att terrordåd är sällsynta är att det finns väldigt få människor som vill utföra terrordåd. De som verkligen vill har en mycket stor chans att lyckas. Den minskar inte genom att man övervakar alla människors banktransaktioner.

Det här förslaget är ett led i vad jag ser som utvecklingen mot en korporativ totalitär stat i Europa. En genombyråkratiserad centralmakt bygger upp ett system som levererar lagstiftning där enskilda människors liv övervakas i minsta detalj. Staten ska i varje ögonblick veta vad vi spenderar våra pengar på, var vi befinner oss, vilka människor vi umgås med, vad vi har för sjukdomshistoria etc. Samtidigt så för man den ekonomiska makten allt djupare i händerna på storföretag och intresseorganisationer. Dessa är nästan undantagslöst internationella och har därför en självständighet mot enskilda länder och politiska unioner (som EU).

Det som jag ser växa fram är en form av anonymt auktoritärt styre. Ett försök att återskapa forna tiders kommandostater, fast utan excesser med koncentrationsläger och stridsvagnsdivisioner.

Det är ofattbart att någon som kallar sig liberal kan lägga fram förslag om övervakning av banktransaktioner eller censurering av internet. Ändå är det vad kommissionär Cecilia Malmström har gjort.

Själv är jag närmast batongkonservativ. Jag vill ha lag och ordning, med ett väl fungerande polis- och rättsväsen. Ändå så ser jag på de senaste årens utveckling med en allt starkare olust. Den som är övervakad är inte fri.

På Vasaplatsen i Göteborg, ett stenkast från mitt hem, står en sten till minne av Torgny Segerstedt. Varje gång jag passerar den så läser och inspireras av hans ord:

De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria.
Torgny Segerstedt, som förde en journalistisk kamp mot nazismen, upplevde kanske samma känsla av olust som jag har, långt innan nazisterna fullbordat sitt maktövertagande i Tyskland. I vilket fall så var hans ledare i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning skarpt kritiska mot nazisterna långt innan de flesta andra hade fått upp ögonen för vad som pågick.

Även om vi idag känner desperation och maktlöshet över att berövas frihet efter frihet så finns det tröst i vad Torgny Sergetsdt skrev efter att Hitler hade invaderat Danmark och Norge:

Kom ihåg en sak till. Det är stort och högt att få vara med på den sidan i den eviga kampen, som strider för rättens och vettets sak. Vad är ett liv värt, som icke ställes in i den striden. Därförutan saknar det allt innehåll. Och om det offras, så skänker det kraft åt det enda heliga i tillvaron: det mänskliga.
Kanske ska vi vara tacksamma för att leva i en tid då friheten måste försvaras.

Bitcoin - en paradox

written by jacob, on Jun 9, 2011 12:30:41 AM.

Rick Falkvinge har entusiastiskt bloggat om Bitcoins förträffligheter och hur digitala betalningsmedel kommer att förändra världen. Rick har rätt i det han säger om Bitcoin. Om världen kan anamma en valuta som är anonym, som inte kontrolleras av en enskild statsmakt och som har negligerbara transaktionskostnader - då skulle våra liv förenklas betydligt. Jag tror inte att Bitcoin har den potentialen.

För det första så är anonymiteten inte så stark som hävdats. Alla Bitcoin-transaktioner kan spåras till den ursprungliga genereringen av pengarna. Genom en normal beteendeanalys kan man med relativ enkelhet fastställa vem som ligger bakom en viss transaktion.

För det andra så ska alla Bitcoin-transaktioner loggas på många ställen, och den loggen ska sparas (och vara tillgänglig) för evigt. Det är inte en skalbar lösning. Antalet kreditkortstransaktioner i USA uppgår till över 100 miljarder per år. Att ersätta bara några procent av dessa med Bitcoin skulle effektivt döda systemet. Eftersom skalbarheten är begränsad så kommer det med automatik minska attraktionen. Kan jag använda systemet över allt är jag mycket mer benägen att anamma det än om det bara fungerar på några få utvalda platser.

För det tredje är systemet starkt deflationistiskt. Penningmängden kan inte öka obegränsat och därför måste Bitcoin öka i värde efter hand som fler och fler anammar det. Låt oss för ett ögonblick leka med tanken att alla indier fick för sig att använda Bitcoin. En miljard nya användare ska dela på en penningmängd som är avpassad för 100 000. Om tillgång - efterfrågan-sambanden är linjära skulle det innebära en värdeökning för Bitcoin med en faktor 1000. Nu är de inte linjära utan snarare exponetiella, så det kanske skulle ge en värdeökning mot andra valutor med en faktor 100 000. Det är en enorm deflation som världen aldrig tidigare har skådat. Ekonomier i deflation upplever en starkt minskad konsumtion - folk håller på sina pengar så länge de kan, så att de får mer för dem. Med normala valutor fixar man detta med stimulanspaket. Regering/riksbank trycker massor av nya pengar som man betalar ut i nya stödåtgärder. Det startar konsumtion och driver på inflationen. Under inflation vill folk spendera sina pengar så fort de kan, så att de får så mycket de kan för pengarna. Med Bitcoin har man inga möjligheter att skapa inflation, för penningmängden är per definition begränsad.

Med Bitcoin som väl fungerande valuta skulle ingen vettig människa vilja ha dollar och andra valutor, där myndigheterna kan påverka värdet på pengarna. Att äga pengar som ständigt ökar i värde är en mycket bättre affär än att äga pengar som ständigt förlorar i värde. (Deflationen kommer att fortsätta även om alla i hela världen använder Bitcoin, så länge som världens befolkning växer och välståndet ökar.) Om ingen vill ha de gamla valutorna så blir de värdelösa.

Det är här som paradoxen ligger. Bitcoin är bitvis ett så bra och lockande system att alla enskilda människor skulle vilja använda det. Samtidigt så har det sådana brister i andra aspekter att det inte kan fungera som storskalig valuta. Det gör att det inte är ett reellt hot mot USD och EUR. Därför finns det en chans att ledningarna i världens största nationer inte kommer att använda alla sina legala och illegala maktmedel för att stoppa Bitcoin. Hade Bitcoin varit tekniskt fulländat och med en mindre deflationistisk design skulle hotet ha varit så stort att inga medel skulle skys för att stoppa kryptografiska betalningsmedel. Kina äger en stor del av USA:s statsskuld. De kan inte acceptera att dollarn blir värdelös. En stor del av USA:s makt i världen bygger på att dollarn är den främsta transaktionsvalutan, oavsett om det handlar om olja, hollywoodfilm eller knark. USA kommer inte att acceptera att deras roll som världens ledare holkas ur utan motåtgärd. Därför så är bristerna i Bitcoin potentiellt dess räddning. Så länge det inte blir för användbart kan det tolereras av nationella regeringar. Den dag kryptografisk valuta blir fulländad så kan vi räkna med massiva ingripanden för “folkets bästa”.

Lärdomar från en valkampanj

written by jacob, on May 26, 2011 12:30:00 AM.

Jag har skrivit den här sammanställningen för att det kanske finns lärdomar som man kan applicera på kommande kampanjer.

Utfallet i regionvalet var väldigt intressant av den anledningen att det fördes en kampanj med affischer och valstuga i Göteborg, medan det i övriga valkretsar endast förekom enstaka valaktiviteter. Utfallet var att vi fick 4 gånger så många röster i Göteborg med kranskommuner som i resten av regionen.

Förklaringen till det kan bara vara affischer och utdelade flygblad. Dessa har alltså haft positiv effekt.

Flygblad

Flygbladen har varit enkla, med text på båda sidor. Vi hade 2 sorter, en med korta paragrafer om varje punkt i vårt manifest och en med rubrikerna ur vårt manifest på ena sidan och en kondenserad form av principprogrammet på den andra sidan. Det senare flygbladet har fungera bäst. Det tyder på att en balans för flygbladen är mer detaljrikedom än fjolårets flygblad, men mindre text än ett fullmatat tvåsidigt A65.

Affischer

Störst påverkan har affischkampanjen haft. Det finns ett tydligt samband mellan personröster i Göteborg och de budskap som har funnits på affischerna. Varje kandidat har haft sin bild och en slogan på någon affisch (förutom Daniel Meggitt som inte levererade något fotografi).

Speciellt populära budskap har varit att skrota Västtrafiks biljettsystem och att använda fri programvara i skolorna.

Affischerna har varit ett intressant kapitel. Initialt var vi ensamma om att ha affischer i A3. Miljöpartiet har satsat stenhårt på A2 och övriga partier har kört storlek A1. De stora storlekarna krävs om man ska vända sig till bilister, medan A3 funkar bra längs gångstråk.

Affischproduktion

Jag har laminerat A3-affischer och satt upp i centrala Göteborg och på viktiga knutpunkter för lokaltrafiken. Jag har laminerat c:a 700 affischer och själv satt upp c:a 500 av dem under 3 veckors tid. Jag har satt upp ungefär 500 olaminerade affischer på anslagstavlor, men betraktar detta som bortkastat arbete. Det är sällan en affisch på en anslagstavla får sitta oöverklistrad mer än ett par timmar. Affischeringstillstånd och lyktstolpar är många gånger mer effektivt.

En A3-affisch kostar i runda tal en krona. Plasten för laminering kostar c:a 2 kr om man köper den från amazon.uk. Till det kommer kostnaden för att sätta upp laminerade affischer med buntband. Jag köpte en 1000-förpackning med 360 mm långa buntband för en kostnad av c:a kr 1:50/buntband. Det går normalt 2 eller 4 buntband för att få upp 2 affischer rygg mot rygg. Ett sådant paket kostar med andra ord 90 eller 12 kronor. Till detta kommer aktivisttid. Det går c:a 1 minut/affisch för laminering och c:a 1,5 minuter/affisch för uppsättning. De flesta rivs ned innan valdagen, men man behöver budgetera lite tid för att ta ned affischer också. För laminering så kan en person mata 2-3 lamineringsmaskiner, vilket krävs för att man ska komma upp i 1 laminerad affisch per minut.

Ska det vara någon mening med affischer i nästa val så bör de komma färdiglaminerade från butiken, i kit med buntband. Större affischer måste vara tryckta direkt på väderbeständig kartong. I höstas var vi 10 personer som jobbade en helkväll för att få ihop 60 väderbeständiga affischer på kartongbakgrund. Mycket slit för lite resultat.

Det kan vara värdefullt att notera att man skulle kunna skylta hela Göteborg med c:a 2000 affischer. Övriga 4 valkretsar i regionen behöver 500-1000 affischer var (om det finns aktivister som åker runt och sätter upp dem).

Intressant detalj i sammanhanget var att mot slutet av valkampanjen hade vi kopierats av Folkpartiet, Sjukvårdspartiet och Vägvalet.

Ledning

Initialt så gick det att leda hela kampanjföreberedelserna på en person. Valsedel, manifest, flygblad och affischer producerades i huvudsak av mig, med gott resultat. En kombination av dröjsmål från styrelsen och strul i distributionen gjorde att vi inte fick ut fullt värde av affischerna och flygbladen. Det krävs rejält med reservtid för att hantera allt som kan gå fel. Någon sådan fanns inte, vilket gjorde att kampanjen ute i landsbygdsvalkretsarna blev avslagen.

När det är en vecka kvar till kampanjstart räcker det inte längre med en person i ledningen. Det är mycket som ska planeras, påminnas, samordnas, packas, postas och levereras. Det måste då finnas flera personer som kan arbeta i en ledningsstab och som kan fungera som ett sammansvetsat team. Jag hade inte tillgång till något sådant team och hade inte tid eller resurser att bygga ett sådant. Därför så blev ett antal saker ogjorda i den här fasen.

När sedan kampanjen startar så finns det begränsade möjligheter att leda över huvud taget. Aktivisterna i varje valkrets ska vara upptagna med att genomföra redan planerade aktiviteter. Allt som inte är av rent opportunistisk karaktär ska redan vara planerat och det ska bara vara genomförande kvar.

Jag bedömde att jag gjorde bäst nytta genom att producera och sätta upp laminerade affischer och att skriva debattartiklar och insändare. Jag betraktar fortfarande den bedömningen som korrekt.

Den viktigaste lärdomen har jag sparat till sist. Den är att det inte hjälper mycket om man har bra affischer och effektiv valstuga. Man måste synas i media eller på annat sätt få fram sitt budskap till väljarna. Det är effektivt att dela ut flygblad och valsedlar i brevlådor. Man kan som SD köpa tjänsten från posten om man har råd. Det är extremt effektivt att synas i debattartiklar och på nyhetsplats, men för det är man beroende av pressens välvilja. Saknar man den har man en snöbolls chans i helvetet.

Innan man har prövat vet man inte vad man får för reaktion från media. Det var därför nödvändigt att ställa upp. Nästa gång kan utfallet bli ett annat. Den som inte tar risker har inte heller något att vinna.