Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Sveriges mest inflytelserika man

written by jacob, on Sep 30, 2011 1:19:25 AM.

Sverige har haft ganska få personer som har förändrat världen på ett betydande sätt. Gustav II Adolf, Alfred Nobel och Dag Hammarsköld är troligen de främsta. Dagens politiker står sig slätt i sammanhanget, men det finns faktiskt en nu aktiv person som kan sälla sig till listan av världsförändrande svenskar. Det är Hans Rosling, professor på Karolinska sjukhuset och expert på välståndsfaktorer. Hans presentationer har fått miljoner människor att se världen i nytt ljus.

Visste du t.ex. att antalet nyfödda varje år inte har ökat de senaste 20 åren, men att vi ändå kommer att se en global befolkningsökning till 9 miljarder människor, i takt med att de nu levande generationerna ersätts. Det innebär att vi måste hitta en lösning så att jorden klarar en så stor befolkning utan att kollapsa. Alternativet är nämligen katastrof i en eller annan form.

Om du inte har sett Hans Rosling i aktion vill jag varmt rekommendera att lägga en timme på hans senaste föreläsning, The Pumphandle Lecture i London i september 2011. Den börjar i hans undersökning av en epidemi i Mozambique för 30 år sedan och slutar i ett antal sanningar om världen av idag.

Anledningarna till att han är så inflytelserik är många. Han har en utstrålning och en entusiasm som är smittande. Han har en förmåga att illustrera statistik på ett begripligt sätt. Han har alltid full koll på sina fakta och han har förmågan att dra fram konsekvenserna av det statistiken visar. Det gör att i princip alla världens ledande tjänstemän lyssnar på vad han har att säga. Han har dessutom skaffat sig en populärvetenskaplig plattform genom bejublade TED-talks och andra framträdanden.

En god människa i rätten

written by jacob, on Sep 26, 2011 8:43:01 PM.

Han är sjukpensionär och har svårt att gå. Hans fru är också sjukpensionär och behöver hans hjälp varje dag. De lever i en förort till Göteborg under små omständigheter. Idag stod han inför rätta vid Göteborgs Tingsrätt, anklagad för upphovsrättsbrott. Åklagaren presenterade IFPIs utredning, som visade att han tillgängliggjort minst 3000 musikverk, som IFPIs medlemmar har producenträttigheter till. Allt var snyggt, prydligt och kliniskt rent i bevisföringen. IFPIs advokat vittnade per telefon. Han fälldes och dömdes till 40 dagsböter och villkorlig fängelsedom. Precis som IFPI ville.

Det som domstolen inte fokuserade på, men som framkom mellan raderna, var att han hade ägnat många år åt att lära sig hur datorer fungerar och vad man kan använda dem till. Man kunde tydligt höra en stolthet i rösten när han beskrev hur han hade laddat hem DC++ och lärt sig använda programmet. Man kunde höra i hans tonfall att han tyckte att det var roligt att hämta hem musik och dela med sig av det han gillade. Att dela med sig gav honom ett socialt samband, för att dela kultur stärker banden mellan människor.

När vi talade med honom och hans familj efter rättegången märkte jag tydligt att han uppskattade att vi kom. Att sitta ensam i rättsalen, med bara sin familj som åhörare hade nog känts ännu värre. Nu fanns det i alla fall lite moraliskt stöd på plats. Det fanns det inte när 6 poliser invaderade hans lägenhet, när han blev kroppsvisiterad för att kontrollera att han inte hade några vapen, eller när 8 poliser förhörde honom och frun på polisstationen. Han hade inga snälla ord att säga om resursslöseriet och tidsutdräkten i målet. “Det hade nog räckt med ett brev, så hade jag slutat”, sade han.

Själv så funderade jag över rimligheten i att över huvud taget göra husrannsakan för upphovsrättsbrott. Att bryta hemfriden borde enligt mig vara reserverat för grov brottslighet - mord, misshandel, vapenbrott och grova stölder. Jag funderade också över hur åklagaren fick ihop att det skulle handla om organiserad brottslighet. Det är som att säga att det är organiserad brottslighet när jag går mot röd gubbe, efter att ha sett andra göra det.

Min sista tanke innan jag lämnar rätten är att fildelning - kulturdelning berikar människor och får dem att växa. Jag tror den lille runde sjukpensionären hade ett mycket roligare liv innan han blev tagen av polisen och jag tror han hade varit en mindre intressant människa om han inte hade gjort ansträngningen att dela sina intressen med andra. Jag tror han berikade andras liv genom att dela med sig. Något han får svårare att göra med en villkorlig dom hängande över sig.

Det finns flera undersökningar som visar att kulturdelning inte skadar upphovsrättsinnehavarna ekonomiskt. Tvärt om så är det en viktig marknadsföringskanal. Vi har därför en upphovsrättslag som ger upphovsrättsinnehavarna för stor makt och för stora rättigheter. Lagen strider mot det som för gemene man framstår som moraliskt riktigt. Därför måste upphovsrättslagen ändras, så att delning av kultur för privat bruk blir lagligt.

Banker och risk, ett exempel ur verkligheten

written by jacob, on Sep 21, 2011 10:03:57 PM.

På SVD Debatt skriver ett antal företrädare för Småländska kommuner och byggföretag om problemen som bolånetaket skapar. Det byggs väldigt få nya småhus, eftersom bankerna inte längre får låna ut 100% av byggkostnaden.

Det är en jättefin illustration till min förra artikel om banker och risktagande. Jag berättade om hur bankerna tar onödigt stora risker och att det är vi som skattebetalare som får stå för förlusterna när det går illa. Här har vi alltså en intressegrupp som vill ta bort marginalen i bankernas utlåningsrisk, så att de själva kan tjäna mer pengar.

Vi har redan sett att om bankerna tillåts ta större risker så gör de det. Går det bra är förtjänsterna stora och går det dåligt betalar pappa staten för kalaset.

Tyvärr fins det allt för få politiker som begriper sambanden och allt för få människor som klarar att förklara dem. Skulle man ta bort bolånetaket så ökar man risken för finanskrascher och stora konjunktursvängningar. Ändå så kommer det att vara många som gärna plockar bort säkerhetsmarginalerna för att plocka några poäng hos väljarna.

Demokratin fungerar tyvärr bara om medborgarna begriper konsekvenserna av olika politiska åtgärder.

Att minska bankernas risker

written by jacob, on Sep 21, 2011 8:22:53 PM.

De som regelbundet följer min blogg vet att jag har intresserat mig för Bitcoin och har skrivit några artiklar i ämnet. Den senaste handlade mer om vad pengar är, än om Bitcoin, och mina undersökningar har fört mig djupare och djupare in i finansvärlden. De senaste veckorna har jag funderat ganska mycket på vad pengar egentligen är, och kommit till för mig nya insikter. Jag ska berätta mer om det i en senare artikel. Den här ska nämligen fokusera på vad banker är och varför det är så viktigt för oss att förstå det.

CC BY-NC-ND CC dolphinsdock

En bank är ett företag som har en särställning i samhället. Den har rätt att inlåna pengar från allmänheten, med en insättningsgaranti. Den har också rätt att låna pengar från Riksbanken, eller motsvarande institution i annat land. De har en massa andra rättigheter också men dessa kan man även få om man är ett kreditmarknadsbolag. Inlåningsrätten och möjligheten att låna från Riksbanken har bara banker.

Det intressanta i sammanhanget är att bankerna inte har några stora begränsningar i vilken affärsverksamhet de får utöva, trots att de har en sådan nyckelposition i samhällets funktion. Den 15 september var Riksbankens utlåning till bankerna 244 miljarder kronor, 75% av Riksbankens tillgångar (resten är i princip guldreserv, valutreserv och utlåning till IMF).

En bank köper och säljer aktier, fonder, valutor och råvaror för sina kunders räkning, men vad många inte vet är att de också spekulerar i dessa tillgångar för egen räkning. Den typen av handel drev HQ Bank i konkurs för något år sedan. Det var en sådan handlare som gjorde Barings Bank bankrutt och bara för några dagar sedan meddelade UBS (en Schweitzisk bank och en av världens största banker) att en handlare lyckats förlora 2,3 miljarder dollar innan banken upptäckte vad han sysslade med.

Nu är det inte bara handlare som överskrider sina befogenheter som är ett problem i sammanhanget. Att över huvud taget handla med aktier och råvaror innebär en mycket större risk än att låna ut pengar mot ränta. Ovanpå det så handlar bankerna ofta med så kallade derivat. Det är värdepapper där man har lyft bort kapitalbehovet och bara köper och säljer förändringarna i värdet på en tillgång. Det innebär att man tar en risk som är många gånger större än risken med att äga aktier.

Som vi har sett flera gånger så är många banker för stora för att få gå omkull. Det innebär att de stora vinster man har chansen att räkna hem om man tar stora risker hamnar i fickorna på bankens ägare och dess aktiehandlare. De stora förlusterna som man kan vidkännas hamnar hos skattebetalarna.

Det är därför inte rimligt att bankerna, med sin särställning, ska ha rätt att ta vilka risker som helst. Vi bör begränsa dem så att de bara får låna ut pengar i egen räkning, och detta mot betryggande säkerhet. Att spekulera i valutor, aktier och råvaror borde vara förbjudet för banker. Det kan få försigå i kapitalmarknadsbolag, och eventuella banklån till sådan verksamhet ska ha villkor som speglar risken.

Det här skulle inte helt ta bort risken för att banker går omkull, men skulle minska den betydligt. Framför allt skulle de riskbenägna handlarna försvinna ur bankernas organisationer. Att vara bankir skulle åter bli lika stabilt och tråkigt som det var för 100 år sedan.

Är det här piratpolitik?

Nej, just nu ryms inte det här i Piratpartiets program, men det finns anledning att inkludera det. Det är en fråga som saknar tydlig höger-vänster-profil och en fråga där de etablerade partierna inte har gjort sin hemläxa. Som parti har vi ett behov av att visa att bryr oss om samhällsekonomi, jobb, stabilitet och trygghet. Det här är en bra inkörsport.

Polisens prioriteringar

written by jacob, on Sep 20, 2011 11:59:25 AM.

I ett inslag i Rapport berättas det att polisen vid över 6 000 tillfällen under förra året saknade resurser att rycka ut för att förhindra pågående grov brottslighet. Det rörde sig om uppenbar rattfylla, inbrott, misshandel, med mera. Det innebär att 16 gånger varje dag så utsätts allmänheten för risker för liv och egendom, som polisen inte kan ta hand om.

Att i det läget ha en styrka om 15 man avsatt för att spåra fildelare är en skymf mot oss medborgare. Det är polisens främsta uppgift att skydda oss som enskilda individer. Alla resurser måste användas till den uppgiften tills dess vi har en rimlig trygghet. Vi har som medborgare överlämnat vår rätt att använda våld för att skydda oss själva till polisen. Om de inte förmår hantera den uppgiften så leder det till att människor måste hantera sitt eget skydd, t.ex. genom att beväpna sig. Jag tror ingen skulle välkomna en sådan samhällsutveckling.

Polisen måste fokusera på att lösa sin grunduppgift innan de kan avsätta resurser för ekonomisk brottslighet och jakt på fildelare.

Ett stort steg för Piratrörelsen

written by jacob, on Sep 18, 2011 9:45:03 PM.

Inflytande har man när andra människor lyssnar på vad man har att säga. Det är därför Piratpartiet srävar efter parlamentarisk representation. Det gör nämligen att man får en legitimitetsstämpel, som får en del andra människor att lyssna på och respektera det man säger.

Det är därför en stor glädje att Piratpartiet med bred marginal klarade spärren till delstatsparlamentet i Berlin. Det gör nämligen att det blir några till här hemma i Sverige som verkligen lyssnar på vad vi har att säga. Det bör också göra att vi som fortfarande är aktiva i Piratpartiet kan känna ett ökat självförtroende. Det går att få tillräckligt med röster utan att en affär som The Pirate Bay-rättegången är på tapeten. Det man har gjort i Berlin är att skapa ett partiprogram som är bredare än det vi hade i valet 2010. Man framstår som ett ansvarstagande parti med en markerat frihetlig agenda. Det tror jag är vägen framåt för oss också.

A short lesson in large scale economics

written by jacob, on Sep 7, 2011 9:17:55 PM.

I apologize for the length of this post, but somebody is wrong on the internet. A while ago, I wrote a blog entry on Bitcoin and Deflation. I got several comments that disagreed with my conclusions including one from William Andressen who pointed me to a book by Murray Rothbard arguing that we should reintroduce the gold standard and a comic book by Irwin Schiff which tries to explain the economic system in simple terms.

They are both quite good reads, as far as they go. Indeed, I would recommend them as rather good starting points for anyone trying to understand where money comes from and how the fiscal system works. However, your model of money after reading these works will be extremely simplistic and totally inaccurate. You need to learn more before you actually have some working understanding.

A fixed size economy versus a growing one

The omission that both books make is that they assume that the economy is of a fixed size. Under those circumstances the model they are advocating actually works. You can have a gold standard, because the availability of gold is not going to change very much. Compared to the amount of gold in circulation, the amount that is lost in industrial products and dropped to the bottom of the sea is small, as is the amount of gold mined each year. If the amount of gold would increase a lot in this economy that has no increase in products or services (like it did when the conquistadors brought the gold of the Aztecs, Mayans and Incas to Europe), you get inflation. If, instead, the gold would be consumed in industrial processes and not be recoverable, you would get deflation. The gold would increase in value as it got more scarce.

In a growing economy, gold becomes more and more scarce because it has to represent the value of more and more goods and services.

There are two things that cause economies to grow - improved efficiency and population increase. The first one once consisted of finding more land to extract resources from and inventions to get more out of existing resources. Except for very brief periods the global population has been growing in historic times. The Black Death was a remarkable exception and it was followed by an economic depression that makes the Depression in the 1930ies look like a walk in the park.

So, when the economy grows, the money supply needs to grow. Otherwise you get deflation. We will soon return to why deflation is such a bad thing.

The character of a good currency

The reasons why gold was such a good currency standard were several. The first one is that gold is extremely stable and durable. It stays the same and does not tarnish. Second, it is rare enough that a reasonable amount of wealth can be carried around (though the limitations were a factor in replacing gold with paper money). Third, the available supply of gold is stable enough that people expect very few surprises. (If we found 100 000 tons of pure gold under the ice in Antarctica, it would have a dramatic effect on the gold price. It would also come as a total surprise.) Fourth, the supply of gold historically grew at about the same rate as the general economy. This was not true in the years from WW2 until the gold standard was abandoned. In the 1980ies and 1990ies, the growth of the gold reserves exceeded the population growth, but in the last 10 years or so, the amount of gold extracted every year has been almost constant.

There are few naturally occurring substances that could compete with gold, and they all have drawbacks. Platinum is probably the best, but it is too rare, it is mined in too few places and it has industrial applications which makes the supply unstable. Plutonium may be rare enough, but handling it is a bitch. Silver was a long time contender, but it tarnishes, it has industrial applications, it is in more abundant supply in the earth, and it requires more volume and weight to represent the same amount of value as gold.

Abandoning the gold standard

With a very slowly growing supply of gold it was extremely hard to manage the supply of paper money in the decades after WW2. The dollar was supposed to have a fixed exchange rate into ounces of gold. However, that would have lead to deflation in the climate of strong economic growth, so the governments and the central banks of the world cheated in various ways. The US printed more bills and the de-facto exchange rate from dollars to gold deteriorated. Richard Nixon put an end to the farce and abandoned the tie between the dollar and the gold. What Rothbard and others fail to understand is that increasing the money supply was necessary in order for there to be enough money to handle the economic growth.

Money as storage

There is another factor we need to take into account when we want to understand money, and that is how well things keep. Milk keeps for a few days, grain stores for a year if kept dry, wood keeps for several years, brick for a hundred years or more. At one end of this scale we find money/gold which keeps forever and at the other we find human labour which is wasted the moment it goes unused. If it is used, it can be converted into something more durable, like getting milk from a cow, sawing planks, or building a house. If we do this for others, we will want to exchange the work for something that is exchangeable with anyone. The best option is money, because it is infinitely durable and therefore infinitely exchangeable.

The evils of deflation

Some people have stores of money which they have acquired by their own labour or by doing trades in which they acquire the results of other people’s labour (this can be through fair trade or through unfair abuse). If the cost of everything halves, the stored money will have doubled in value, without the owner having done anything. In a deflationary economy, you are being paid to be rich. This is very unfair to the poor, because they are the ones who are paying the rich. The poor can’t raise the prices of their labour, because work is not storable. It has to get done/sold or be lost for ever.

This is the basis of why governments hate deflation so much. The rich no longer have to take any risks to generate more wealth, while the poorest people will have to leave their homes because they can’t make ends meet.

How this relates to Bitcoin

Bitcoins are mined, like gold. The algorithm ensures a dwindling supply and one day we will reach a point where the Bitcoin supply is capped. The currently available Bitcoin are distributed over a population which is in the tens of thousands. If the population of Bitcoin users grows 10 times while the supply grows by a factor of 2, you will have a huge deflationary factor. The people who already own Bitcoin will have a “risk free” increase in value of a couple of hundred percent. This will draw more capitalists who want the same return. As the supply of Bitcoin gets tied up, deflation will spiral until it reaches an equilibrium. This is when so large a part of the supply is tied up in people’s mattresses that it stops being usable for trade.

The value of Bitcoin comes from its superior trade-ability (and the fact that the supply is capped).

Bitcoin as a threat to the world’s currencies

The accessibilty of Bitcoin makes it easy for anyone to exchange part of his/her savings into Bitcoin and store them on a memory stick at home. It really makes sense for an individual to do so, because many currencies are in a bad shape. The purchasing power of a US Dollar abroad is about 40% of what it was 4 years ago. The money stored that way will not go into consumption and it will not go to investments. It is the power of everyone making a small change in the same direction that cause the cycles in the economy.

Conclusion

This is why the various governments of the world can’t accept competition from a successful Bitcoin. When they wake up, they will use all the legislative power to make Bitcoin unusable.

Alla informationssystem läcker

written by jacob, on Sep 5, 2011 8:43:00 PM.

Hanrik Alexandersson frågar sig varför Wikileaks har beslutat sig för att publicera alla dokumenten från USA:s diplomatiska trafik ocensurerade. Svaret är enkelt. På grund av en kombination av ärelystnad, dumhet och illvilja har dokumenten blivit publika ändå. Wikileaks har bara ägnat sig åt damage control.

Den snuskiga historien om vad som egentligen har hänt går att läsa hos den amerikanske säkerhets- och kryptoexpertenBruce Schneier och i tyska Spiegel Online International.

Som jag ser det så har Assange bara gjort ett mindre fel. Han har undlåtit att ta bort en krypterad fil från ett obskyrt hörn av Wikileaks filsystem. Skulden vilar däremot tungt på Domscheit-Berg som distribuerade mer material än vad som var planerat - inlusive den krypterade filen med material som lämnats till The Guardian och Guardian-reportern David Leigh, som publicerade kryptonyckeln till filen i en bok han skrev om händelsen. Det sistnämnda är en så präktig dumhet att man häpnar. Man berättar ALDRIG för någon vad man använder som lösenord och kryptonycklar, oavsett om de är aktuella eller utgångna. Eftersom alla människor på en medvetandenivå är vanemänniskor så läcker ett lösenord som någon får tillgång till massor av information. Får en angripare 2 eller 3 lösenord från någon kan de reducera sökrymden med många tiopotenser. Från att kräva miljontals år av sökning kan komma ner på minuter.

När människor som ska vara proffs på att hantera känslig information beter sig så här klantigt börjar man undra hur länge det dröjer innan information om oss medborgare börjar läcka från FRA och ett planerat införande av datalagringsdirektivet. På FRA är man iofs proffs på hemlighetsmakeri, men vi har tydliga bevis på att polisen och SÄPO inte är det. Wikileaks försökte verkligen skydda informationen. Jag tvivlar på att den information som passerar statliga myndigheter emellan ens kommer att uppnå den skyddsnivån.

Att dela med sig

written by jacob, on Sep 4, 2011 4:20:00 PM.

Richard Stallman är en man som man kan ha många åsikter om, men en sak han är oerhört bra på är att koka ned komplexa företeelser i samhället till väldigt grundläggande mänskligt beteende. Bland annat har han sagt att “People really want to share”. Det lät som en plattityd när jag först hörde det, men beteendevetenskaplig forskning visar att vi har djupt inbyggda sociala strukturer - kanske till och med instinker - för att dela med oss av det vi har. Vi ger bort presenter i alla möjliga sammanhang. Om vi får besökare hemma känner vi oss illa till mods om vi inte får bjuda på någonting. Jag har vid flera tillfällen blivit inbjuden av vilt främmande människor att dela något med dem. Speciellt minns jag en busstur i Jerusalem med en skolklass från en kibbutz på utflykt, och en inbjudan på te i Assuan i Egypten, av lokalbefolkning med vilka jag delade ett ordförråd på kanske 10 ord. Rika personer som Bill Gates och Warren Buffet donerar stora delar av sin förmögenhet till att förbättra levnadsvillkoren för dem i världen som har det sämst ställt.

Vi har till och med ett batteri beteenden för att straffa och stigmatisera den som inte delar med sig. Vi har massor av extremt negativt laddade termer för den som inte släpper till lite av sitt välstånd - gniden, snål, girigbuk, eller till och med sociopat - ett av de mest negativt laddade ord vi har.

Beteendevetarna tror att funktionen att dela med sig av sitt överflöd har varit en starkt selekterande evolutionär faktor. De som har delat med sig i välgång har överlevt katastrofer eftersom andra har delat med sig till dem. Det finns all anledning att tro att mänskligheten är programmerad att dela med sig.

I ljuset av det så blir det ganska lätt att förstå varför människor fildelar. Massor av människor lägger tid och möda på att rippa DVD:er och CD-skivor. De scannar omslag och bilagda häften till musik och filmer. De flesta vet om att det är olagligt, men de gör det ändå, därför att de drivs av en vilja att dela med sig av sitt överflöd.

Digitalt material skiljer sig lite från te och resor eftersom man kan ge bort det och ändå ha det kvar. Ur ett evolutionärt perpektiv är det enastående bra.

Men lagstiftningen behandlar, som Christian Engström skriver, upphovsrättsskyddad egendom på ett sätt som inte går ihop med våra sociala behov av att dela med oss. När lagar kolliderar med våra instinkter och sociala normer förlorar lagarna ofelbart. Hur lång tid det tar beror på hur långt lagstiftarna är beredda att gå i sina försök att ändra naturlagarna. I det här fallet måste man kanske hindra människor som vill dela med sig från att fortplanta sig i 100 generationer.

Låt oss för ett ögonblick tänka tanken att våra lagstiftare lyckades utplåna vår vilja att dela med oss. Vad skulle det få för konsekvenser för kulturen? Vad skule det få för konsekvenser för samhället? Om du skulle sluta berätta för dina kompisar vilka filmer, nya låtar och TV-program du gillar, vad skulle det få för konsekvenser? Utan viljan att dela med sig skulle all kultur försvinna. Utan viljan att dela med sig skulle samhället falla sönder, för oavsett om vi kommer från en stamkultur på stenåldersstadiet, en råkapitalistisk nation på andra sidan Atlanten eller en välfärdsnation, så bygger det hela på en grund där vi överför resurser från dem som har till dem som är för unga, för gamla eller för sjuka att klara sig på egen hand.

Anna Troberg talar hellre om kulturdelning än fildelning, och jag tror att hon har helt rätt. Att dela med sig är det som hela vår civilisation och all vår kultur bygger på. Utan driften att dela skulle kulturen inte finnas, och troligen inte civilisationen heller.

En tuff nöt för åklagaren

written by jacob, on Aug 28, 2011 11:35:00 AM.

Som vi har sett från bland andra Anna Troberg så står en 15-årig pojke inför rätta i Göteborg på tisdag för upphovsrättsbrott. Han ska på en av skolan tillhandahållen laptop ha laddat ned ett 30-tal spelfilmer. Filmerna har upptäckts i samband med att skolans IT-ansvarige har hittat spår från virus i datorns nätverkskommunikation.

Det här gör åklagarens bevisläge ytterst vanskligt. Att det finns virus på maskinen gör det extremt troligt att den är “bottad”. Det innebär att det finns dold programvara på maskinen som gör att den kan kontrolleras via nätverket av en utomstående person. Bland annat skulle man kunna använda ett bot-nät för att dölja sina spår när man fildelar filmer. Det finns som bekant starka motiv för att göra så i dagens miljö, där upphovsrättsindustrin stämmer folk till höger och vänster.

Jag kan därför inte se att åklagaren bortom allt rimligt tvivel kan visa att 15-åringen har laddat ned filerna till datorn. Eventuella medgivanden från den åtalade har väldigt lite värde, eftersom han är så ung och kan ha gjort dessa under press.

Som försvarare för 15-åringen skulle jag förklara min klient “icke skyldig” och sedan låta åklagaren våndas med att bevisa att 15-åringen är den som har placerat filmerna på maskinen. Det borde vara en rätt underhållande dans.