Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Vilket ansvar har vi

written by jacob, on Aug 19, 2010 5:06:21 PM.

Anna Troberg har fått frågan i Rapport om vilket ansvar Piratpartiet tar, om oskyldiga skulle dö som följd av Wikileaks publicering av hemliga dokument.

Jag skulle vilja vända på frågan. Wikileaks dokumenterar hur oskyldiga människor har fått sätta livet till. Information som har undanhållits medborgarna i länder som har trupp i Afganistan. Om dessa uppgifter hade publicerats så hade vi kanske reagerat och ställt krav på att kriget ska föras med andra metoder som sparar människoliv.

Vilket ansvar tar USA och den svenska regeringen för de dödsfall som inträffat på grund av detta? Vilket ansvar har svenska folket som är förda bakom ljuset? Vem tar något ansvar över huvud taget? För den som styr ett land är uraktlåtenhet att handla en handling i sig.

Varje gång vi får frågor som den här så måste vi vända på myntet och se vad som finns på andra sidan. Det är först då vi ser vilken handling som är den moraliskt rätta.

Patent och illojal konkurrens

written by jacob, on Aug 19, 2010 2:14:41 PM.

Piratpartiet har en medlem som energiskt argumenterar för att vi ska ändra vår syn på patent, och endast kräva att systemet ska reformeras - inte avskaffas. Han använder sig av pseudonymen Rutros och hans främsta argument är att patent hindrar illojal konkurrens. Det är ett relevant argument och jag tänkte diskutera det i det här inlägget.

Den strikta definitionen på illojal konkurrens är att en medarbetare eller en grupp medarbetare i ett företag lämnar det och tar med sig kunder och/eller företagshemligheter, antingen för att gå till en konkurrent eller för att starta egen verksamhet. I vissa branscher är det väldigt vanligt att man gör så.

Idag har vi en väldigt svag lagstiftning när det gäller att hindra medarbetare från att ta med sig ett företags mest värdefulla immateriella tillgångar till en ny anställning och därför utgör patent ett skydd för tekniska uppfinningar. Däremot saknas skydd mot att en medarbetare tar med sig kunder och uppdrag, beroende på att lagar som reglerar anställning sätter möjligheten att skriva konkurrensbegränsande avtal ur spel. Det saknas balans i lagstiftningen - något som jag själv har upplevt, både ur arbetsgivarens och arbetstagarens perspektiv. Jag har kunnat ta med mig ett konsultuppdrag hos en kund och utan konsekvens kunnat lämna min anställning. Jag har haft anställda som skickats ut på konsultuppdrag och sedan rekryterats av min kund. Det har i samtliga fall satt den ursprungliga arbetsgivaren i en problematisk sits.

Det är därför befogat att ändra lagstiftningen kring anställningar, så att arbetsgivaren i mycket högre grad är skyddad mot illojal konkurrens. Det är ganska enkelt. Det krävs bara att man explicit gör konkurrensbegränsande klausuler, inom rimliga gränser, giltiga i anställningsavtal. Det skulle med lätthet täcka det område som idag skyddas av patent.

Jag kan i och för sig tänka mig att Rutros inkluderar en annan form av konkurrens i sin definition av illojal konkurrens. Det är när ett annat företag plagierar en produkt som som ett företag har lagt ned stora resurser på att ta fram. Här tror jag att Rutros överskattar värdet av ett sådant skydd. Den som har lagt ned resurserna på att utveckla en produkt har en kunskapsmängd som är mycket större än den som kopierar. Han har också ettFirst-mover advantage som nästan alltid väger upp nackdelen av att ha behövt göra en stor investering.

Man måste också överväga de darwinistiska effekterna av patentskydd. Med skyddet så överlever långsamma och klumpiga företag som har en stor stab av advokater och där man skapar nya produkter i sävlig takt. Utan patenskyddet får vi adaptiva och snabbfotade företag som direkt reagerar på förändringar i marknaden och på vad konkurrenterna åstadkommer. Rutros skulle kanske inte våga investera i långa projekt i en sådan miljö, men jag är övertygad om att det finns så mycket kapital som måste investeras att det inte skulle ske någon större förändring i tillgången på riskvilliga pengar.

Vem fan är Lars Gustafsson

written by jacob, on Aug 19, 2010 1:07:00 AM.

Helt plötsligt skriver alla tidningar om att en Lars Gustafsson har lämnat Piratpartiet. Triggern verkar ha varit att LG är kolumnist i Expressen och någon form av inne-person bland kulturjournalister. Själv har jag aldrig hört talas om LG, trots att jag betraktar mig som ganska väl bevandrad i svensk litteratur. Wikipedia har naturligtvis en artikel, så nu är jag inte längre okunnig om vem LG är. Däremot så är jag forfarande okunnig om varför det anses vara en viktig nyhet att han har lämnat Piratpartiet.

Lars Gustafsson har så vitt jag förstår aldrig varit i internationell tjänst med svenska militära förband. Han har troligen inte heller vistats i en krigszon. Jag tvivlar också på att han har analyserat det material som Wikileaks har publicerat, och som han hävdar är orsaken till människors död.

Lars Gustafsson har inte gjort sin hemläxa och han motiverar ett pathos-agerande med ett logos-argument. Om man läser Wikipedia-artikeln om Lars Gustafsson så borde han vara en person som står över ett sådant agerande, och kanske är det därför som ett större antal tidningsredaktörer har valt att publicera hans utträde utan att kritiskt granska hans argument. Han har i så fall levt på tidigare uppbyggd ethos.

Jag tror det var Winston Churchill som sade att "den som ger upp ett stycke av sin frihet för ett stycke säkerhet, förtjänar vare sig frihet eller säkerhet". Som medborgare i en demokrati som skickar trupp till Afganistan har vi rätt att veta vad som händer där. Vi har till och med en moralisk skyldighet att ta reda på vad som görs i Afganistan i våra namn. Vi har en moralisk skyldighet att styra vårt land så att människorna i Afganistan får bästa möjliga förutsättningar att utvecklas och leva drägliga liv. Om vi ska kunna leva upp till den skyldigheten måste vi få veta vad som händer. Det är så viktigt att det faktiskt står över vissa individers personliga säkerhet, för det handlar om vårt gemensamma ansvar och vår gemensamma frihet att fatta beslut om hur världen ska styras.

I en demokrati måste militära operationer anpassas till demokratins krav, för om man anpassar demokratin till de miltära operationerna så har man inte längre en demokrati - man har fascism med ett skådespel som visar upp en demokratisk kuliss. Som filosof borde Lars Gustafsson ha tänkt igenom de här frågeställningarna innan han i affekt publicerade sitt avståndstagande från Piratpartiet. Det är tydligt att han inte ägnat dem en tanke.

I en verklig demokrati publicerar myndigheterna alla de dokument som har hemligstämplats och sedan läckts till Wikileaks. I en verklig demokrati ställs krigsbrottslingar som utfört dokumenterade brott mot folkrätten inför rätta. I en verklig demokrati sluter alla partier upp bakom en organisation vars mål är att göra sanningen tillgänglig för medborgarna. I en verklig demokrati sätter politikerna militären på plats när de vill jaga organisationen som publicerar deras felsteg och smutsiga hemligheter.

Julian Assange har genom Wikileaks tagit på sig en oerhört svår uppgift och har hanterat den med bravur. Han har visat en fantastisk mängd civilkurage, och det gör mig oerhört stolt att tillhöra en organisation som har modet att ställa upp på samma sida och aktivt försvara det öppna samhället. Piratpartiet är det enda politiska parti i Sverige som aktivt verkar för våra mest grundläggande medborgerliga rättigheter.

Enade vi stå, söndrade vi falla

written by jacob, on Aug 17, 2010 10:24:33 PM.

Piratpartiet och Wikileaks har annonserat ett samarbete, där Wikileaks driver vissa av sina servrar hos Piratpartiet. Det är ett oerhört viktigt steg för att skydda sanningen och för att garantera att medborgarna kontrollerar staten, och inte vice versa.

Jag skrev för två veckor sedan om Wikileaks och varför de står Piratpartiet så nära. Jag har egentligen inget att tillägga.

Mörkermän på marsch

written by jacob, on Aug 3, 2010 8:10:00 PM.

Satamaran rapporterar om att den republikanska kongressledamoten Rogers yrkar på dödsstaff för menige Bradley Manning om han fälls för att ha lämnat ut material till Wikileaks. Samtidigt skriver förre presidentrådgivaren Marc Thiessen i sin kolumn i Washington Post att USA borde jaga Julian Assange, Wikileaks grundare, med medel som ligger långt utanför folkrätten. Han vill att USA ska utföra aktioner utanför sitt eget territorium, t.ex. på Island eller i Sverige.

Dessa båda herrar sitter allför nära USA:s maktcentrum för att deras uttalanden ska kunna avfärdas som verkningslösa hot från fascistiska extremister, och jag känner ett starkt obehag inför det hela.

I lördags höll jag ett tal på vårt torgmöte i Göteborg, om just Wikileaks, och hur viktig deras informationsspridning är för det öppna samhället och för vår demokrati. Jag återger det här, både som video och som text.


Nyligen så släppte Wikileaks 90 000 hemligstämplade dokument om kriget i Afganistan. Dokument som någon källa inom USA:s krigsorganisation valt att lämna ut för att världen ska få veta. Några av dokumenten beskriver övergrepp och dödande av oskyldiga människor som aldrig rapporterats av amerikanska myndigheter. Huvuddelen av dokumenten är krigsdagböcker och rapporter från rutinmässiga uppdrag. Tillsammans ger de en bild av vad som händer i Afganistan – en bild som både amerikanska och svenska regeringen vill undanhålla oss medborgare.

Det är nämligen så att kriget i Afganistan inte går speciellt bra, och de tror att de kan fixa till saken innan vi medborgare hinner fatta vad som pågår. Det kommer att misslyckas, för kriget i Afganistan utkämpas med kulor och krut, i stället för att föras som ett krig om människors hjärtan. När USA försöker hålla kontroll över hela landet borde man i stället skapa zoner där man verkligen kan erbjuda säkerhet, ekonomiska framsteg och utbildning. Afganer i allmänhet vill ha det samma som vi – bra jobb, en vettig inkomst, skolor åt barnen och fungerande sjukvård. Talibanerna kan inte erbjuda detta, medan USA skulle kunna ersätta en stor del av sin militära insats med hjälp till utveckling i de fredligare delarna av landet.

Jag har egen erfarenhet från FN-tjänst på Cypern och i Libanon. Speciellt i Libanon garanterades vår egen säkerhet av att vi var en viktig del av ekonomin. Vi var vänliga och trevliga och handlade alla sorters varor av lokalbefolkningen. I gengäld så varnade de oss för risker och arbetade aktivt för att element som inte gillade oss skulle hindras från att angripa oss.

USA's president vill inte erkänna att han saknar kontroll över situationen och insikt i hur man trappar ned en konflikt. I Sverige så saknar såväl moderater som socialdemokrater förståelse för att kriget i Afganistan inte går att vinna med nuvarande metoder. Man ställer sig solidariskt på storebror USA:s sida och hoppas på det bästa.

Det är därför som Wikileaks avslöjanden är så viktiga. Det är därför som Piratpartiet aktivt stödjer Wikileaks. Det är därför som Piratpartiet står berett att tillhandahålla servrar och internetanslutning om amerikanska myndigheter skulle lyckas stänga ned Wikileaks.

Vi medborgare måste få veta vad som verkligen händer, utan filtrering genom militära talesmän och fyrstjärniga generaler. Vi medborgare måste skapa oss en egen bild av vad som händer i Afganistan. Det är vi medborgare som är ansvariga för vilken regering vi har och därigenom vilken politik vi för i Afganistan. Som medborgare måste vi ha beslutsunderlag för vilken regering vi väljer.

Piratpartiet värnar om det öppna samhället, både ord och i handling. Piratpartiet agerar för öppenhet i politiken, både i Sverige och i EU-parlamentet. Piratpartiet värnar om meddelarskyddet, som hotas av FRA-lagen, datalagringsdirektivet och ACTA-överenskommelsen.

Vill du leva i ett fritt och öppet samhälle – stöd Wikileaks och rösta på Piratpartiet.

Torgmöte i Göteborg lördag 31 juli

written by jacob, on Jul 30, 2010 7:27:00 PM.

Piratpartiet i Göteborg håller torgmöte i Brunnsparken lördag den 31 juli kl 13-15. Vi kommer att dela ut flygblad, affischera, och hålla flera kortare tal. Vi hoppas att många människor vill stanna och diskutera med oss. Det kommer också att bli "kulturbombning". Det är ungefär motsatsen till bokbål. Medlemmar ger bort sina lästa böcker så att andra ska få tillfälle att läsa dem - ett sätt att dela kultur.

Så om du är medlem, sympatisör eller har något du vill fråga oss om - kom till Brunnsparken och hjälp oss göra torgmötet till en framgångsrik avspark för valkampanjen i Göteborg.

Det ruttna patentsystemet, del 11

written by jacob, on Jul 27, 2010 6:17:20 PM.

I den här delen i serien ska jag behandla problemen med läkemedelsindustrin. Något man måste vara medveten om är att den har vuxit fram under de senaste 60 åren, från att ha varit en liten bransch där apoteken stod för en stor del av tillverkningen av kundernas läkemedel, till dagens storindustri som spyr ut mänder av piller och som bygger på både teoretisk och empirisk forskning. (Empirisk betyder att man gör experiment och tittar efter vad resultatet blev, teoretisk forskning innebär att man börjar med en hypotes om hur världen fungerar och sedan försöker bevisa att det är så.) Läkemedlesbranschen har inrättat sig efter de villkor som världens nationer har satt upp, i form av patentskydd för substanser och processer för att producera substanserna och i form av ett regelverk för hur mediciner godkänns och förskrivs. Reglerna för godkännande och förskrivning har utvecklats enormt under de senaste 60 åren, medan skyddet för preparaten i stort sett har varit oförändrat.

Det har lett till ett system där läkemedelsindustrin tar fram de läkemedel som är lönsammast och inte de läkemedel som skulle göra störst nytta. Därför har vi idag fler preparat mot högt blodtryck än vad som behövs och vi har storsäljare som sänker människors kolesterolvärden. De flesta som äter kolesterolsänkare skulle kunna ersätta dessa med en måttlig dos daglig motion.

Vi behöver därför metoder för att styra om läkemedelsbolagens forskning mot sjukdomar som drabbar mänskligheten hårdare. Jag kan se 2 vägar att gå. Den ena är att fortsätta med den rena marknadsmodell som vi har idag, men där man knyter skyddet till den redan existerande godkännandeprocessen. Eftersom det tar olika lång tid att ta fram och kliniskt pröva olika läkemedel kan man därför anpassa skyddstiderna så att läkemedelsbolaget får en rimlig period att tjäna in vad utvecklingen kostat, utan konkurrens från generika. Den andra vägen är mer radikal. Vårdgivare (landsting i Sverige, Ministry of Health i Storbritannien, försäkringsbolag i USA) sätter upp priser för framtagandet av nya mediciner mot viktiga sjukdomar, där forskningsresultaten blir vårdgivarens egendom. Tillvekning av läkemedlet sker sedan enligt ett licensförfarande. En kombination av de två vägarna skulle troligen vara det mest effektiva.

Patent är idag en viktig del av läkemedelsbolagens lönsamhetsekvation. Vill vi påverka bolagen att ta fram mediciner som vi behöver bättre måste vi ändra på den ekvationen. Därför måste vi skrota patent för läkemedelsutveckling och ersätta patenten med andra skyddsformer.

Det ruttna patentsystemet, del 10

written by jacob, on Jul 2, 2010 12:48:02 AM.

I mitt förra inlägg i den här serien beskrev jag hur patent bidrar till att storföretag gynnas på bekostnad av mindre företag. Samma mekanismer gynnar rika nationer på utvecklingsländernas bekostnad.

TRIPS kräver att samtliga medlemsländer skyddar patent på lika villkor för inhemska och utländska sökande. Tyvärr är det rätt sällsynt att uppfinningar skapas i U-länder, eftersom det inte finns tillräcklig infrastruktur för att kunna gå från idé till produkt. I de få fall där det händer så kan man fortfarande inte ta patent på sin uppfinning, för det finns inte inhemska patentbyråer som kan hjälpa dig formulera patentet. För övrigt så har du troligen inte de ekonomiska resurserna som krävs för att söka patent till att börja med.

Under de senaste 100 åren så har vi sett ett antal länder gå från att vara fattiga till att vara välmående. Japan har gått från att vara utarmat efter andra världskriget till att vara en av jordens rikaste nationer. SIngapore, Korea och Kina har följt i Japans fotspår. Indien, Indonesien och i viss mån Brasilien har kommit en bra bit på väg. I samtliga fall har man kunnat plagiera teknik från rikare länder, eftersom det inte har funnits några nationella skydd för patent i dessa länder under den tid som deras ekonomier har byggts upp. Det har framför allt gjort att man har kunnat tillfredställa inhemsk efterfrågan till rimliga priser, men har även givit möjlighet till export, speciellt i skedet då man går från att vara billig massproducent till att producera attraktiva kvalitetsvaror. Denna väg är nu stängd, i och med TRIPS-avtalet. I-länderna hotar med tullmurar och andra handelshinder om något land skulle få för sig att lämna TRIPS för att slippa patentskydd.

Situationen är inte bra för vare sig I-länder eller U-länder. De enda som vinner på den är patentinnehavarna. På grund av de usla ekonomiska förhållandena i U-länderna flyr folk därifrån. De som ger sig iväg är de bäst utbildade och de människor som har störst initiativkraft. Till Sverige får vi läkare, ingenjörer och lärare från Irak, Kenya och Thailand. Här får de jobb som diskare eller truckförare, om de får något jobb alls.

Ska vi få en hållbar lösning på flyktingproblemet så måste de sociala och politiska förhållandena i de länder som folk flyr ifrån bli drägliga. Dagens patentsystem stänger den enda väg till ekonomisk utveckling som vi har lyckats hitta, och permanentar därmed problemen. Naturligtvis finns det massor av länder som har andra problem som måste lösas innan de skulle kunna påbörja en utveckling mot välstånd, men samtidigt så finns det en stor grupp länder som har alla förutsättningar utom friheten att plagiera.

Ett annat problem som är knutet till välståndsutveckling är tillgången till mediciner, speciellt mot HIV/AIDS. Läkemedelsbolag i I-länder har utvecklat utmärkta bromsmediciner, vilka man säljer till höga priser över hela världen. I U-länderna har man inte råd att betala vad bolagen kräver i ersättning och inte heller kan man plagiera medicinerna, eftersom det finns patent registrerade i varje land. Det här har fått förödande effekter.

Jag bodde under åren 1970-1973 i Zambia i det inre av Afrika. Min far jobbade som biståndsarbetare och jag gick i skola. På den tiden hade man en bruttonationalprodukt per capita på c:a $1000 i dagens penningvärde. Trots diktatur och misskötsel av landets resurser steg BNP per capita under 1970- och början av 1980-talet till c:a $1500. Sedan dess har en AIDS-epidemi härjat landet. I vissa områden är 30% av befolkningen smittad! Trots att landet har haft en vettig regering som gjort mycket för att utveckla landet så har BNP per capita fallit och ligger idag på samma nivå som för 40 år sedan.

Stora företag har som enda mål att gynna sina aktieägare och dagens patentsystem ger dem alltför mäktiga vapen att göra det - även på bekostnad av stora och uppenbara samhällsintressen. Ska vi kunna förbättra världen måste TRIPS rivas upp och ersättas med något som ger U-länderna en möjlighet att skapa välstånd.

Det ruttna patentsystemet, del 9

written by jacob, on Jun 28, 2010 12:29:24 AM.

Tidigare i den här serien har jag analyserat vad som är fel med patentsystemets regelverk och hur det hanteras av patenverk och domstolar. Att det är trasigt kan vem som helst se, och det finns en stor medvetenhet bland patentexpertisen om hur dåligt det är. Jag har sedan avsnitt 8 i den här artikelserien hunnit läsa ytterligare 10 intervjuer i EPOs framtidsundersökning, och bilden blir ännu tydligare. Alla talar om de problem jag har behandlat tidigare i min serie.

Tyvärr så är det inte bara mekaniken i patentsystemet som är ett problem. Patenten skapar problem på en makroekonomisk nivå, både mellan olika företag inom en nation och mellan nationer. Jag ska fokusera på problemet mellan företag i det här inlägget och sparar nationsproblemet till ett senare inlägg.

Ett grundläggande problem med det moderna industrisamhället är att det gynnar storföretag. Det finns en massa skalfördelar som helt enkelt gör det oerhört mycket mer lönsamt att göra vissa saker i stora företag. Volvo, med en årsproduktion på över 300 000 bilar anses vara för litet för att kunna uppnå lönsamhet på egna ben. Liknande skalfördelar uppnås i olika grad med kläder, hamburgare, mobiltelefoner... En av de faktorer som gör att det är mer lönsamt att vara stor är patentsystemet. Stora företag har egna patentavdelningar och de har en systematiserad process för att söka patent. Det är för ett stort företag en löpande, regelbunden affärskostnad som kan budgeteras och planeras. Till och med kostnaden för att slåss i domstol kan budgeteras till en stor del. Det är förutsägbart och nästan aldrig ett problem. Enstaka gånger kan det skapa överraskningar, och då blir det stora rubriker i tidningar som trycks på rosa papper.

För ett litet eller medelstort företag är patentkostnader en källa till osäkerhet. Kostnaderna för att söka patent måste noga analyseras och budgeteras. Resultatet måste följas upp av företagsledningen. Det blir snabbt ett av ledningens och styrelsens viktigaste fokusområden. Att råka ut för att någon kommer och kräver licenspengar, eller stämmer företaget för patentintrång är en affärsmässig katastrof. All energi i företaget kommer att fokuseras på att lösa krisen och det kommer inte att finnas några resurser över för att driva företagets utveckling framåt. Det här händer ständigt i det samhälle vi lever i idag, men det skapar inga rubriker, eftersom det inte går att mäta hur många arbetstillfällen som inte kom till för att direktör Pettersson spenderade 3 år med att slåss mot ett patent.

För att begripa patentsystemets skadeverkningar kan vi inte bara se på vad som händer, vi måste också studera det som inte händer.

Det är säkert en och annan som undrar över vad det är för fel med att gynna storföretag, men det är ett ämne som är stort nog för en egen serie blogginlägg. Om intresse finns kan jag tänka mig att skriva en sådan serie.

Den här ekonomiska skevheten uppkommer oberoende av det nuvarande patentsystemets brister, men naturligtvis förstärks effekten av att kraven på uppfinningshöjd är för låga, att granskningen är för dålig etc. För att kunna utvärdera om den nytta som patentsystemet genererar (ja, jag håller med kommentatorerna att det finns situationer där patent genererar en viss samhällsnytta) uppväger de skador som systemet åstadkommer, måste vi få bort de tekniska problemen. Först då kan vi med säkerhet säga om hela patentsystemet måste bort, eller om det går att rädda delar av det.

Det ruttna patentsystemet, del 8

written by jacob, on Jun 21, 2010 3:48:16 PM.

I mitt senaste inlägg om Det Ruttna Patentsystemet så avslutade jag min behandling av processen för att få ett patent beviljat. I en kommentar till ett av inläggen så lämnade Rutros en länk till en utredning för EPO's räkning angående framtiden för patentsystemet. Den gjordes inför Alain Pompidou's tillträde som president för EPO och publicerades 2005. I utredningen gjordes 150 intervjuer med människor i och kring patentsystemet, såväl patentkramare som kritiker. Jag har hittills bara hunnit läsa 10 intervjuer, men vad jag finner väldigt intressant är att jag får medhåll för någon av mina kritiska synpunkter i varje intervju jag hittills läst, och då har jag bara haft med en person som vill minska eller avveckla patentsystemet i mitt urval.

Det jag har läst är framför allt intervjuer med höga chefer inom patentsystemet, professorer inom immaterialrätt och en redaktör för en immaterialrättslig tidskrift. De flesta formulerar sig i termer om att patentsystemet är föråldrat, och att om det ska få acceptans hos allmänheten måste det reformeras. Några dristar sig faktiskt till att ifrågasätta om patentsystemet verkligen kan finnas kvar. Det är tyvärr lite dåligt med kreativiteten kring vad som skulle kunna ersätta patentsystemet och väldigt dåligt med analys av samhällskonsekvenserna av patent. Det kan naturligtvis bero på att fokus i intervjuerna har varit snävt, men det kan också vara så att experterna inte förmår lyfta blicken från mekaniken i patentsystemet till de makroskopiska konsekvenserna av hur systemet fungerar - något som jag har tänkt behandla i nästa inlägg i den här serien.

Det är i vilket fall glädjande att det finns en medvetenhet om problemen i patentkretsar. Jag ska läsa fler intervjuer och se om det finns några guldkorn att vaska fram.