Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Inbjudan till seminarium/frågestund med Richard Stallman

written by jacob, on Oct 12, 2011 5:13:00 PM.

Richard Stallman är grundare av rörelsen kring fri programvara. Han har aktivt arbetat för sina ideal i över 25 år. Han är programmerare, aktivist och visionär. Han reser världen runt för att föreläsa för stora samlingar människor.

I samband med att han ska vara keynote speaker på FSCONS (http://fscons.org) i Göteborg så har jag lyckats få honom att ställa upp på ett mindre och intimare evenemang med Piratpartiet. Det vi planerar är en modererad frågestund för att få en lite djupare förståelse för Richard Stallmans tankar än vad som framkommer vid hans normala föreläsningar.

Det hela inträffar Torsdag den 10 november kl 18:45 på Gnutiken, Övre Husargatan 27 i Göteborg

Lokalen är inte så jättestor, så därför har vi maximerat antalet deltagare till 50. Vill du komma krävs därför föranmälan. Det sker på http://pbf.openend.se. Det här har tidigare annonserats ut till Piratpartiets medlemmar i Västra Distriktet, så i skrivande stund finns det bara 11 platser kvar.

Jag rekommenderar också varmt att sätta sig in i Richards tankegångar innan seminariet. Det finns massor av material på Youtube och hos Free Software Foundation. T.ex. http://www.youtube.com/watch?v=yHBlxVj6-us

Det här görs i ditt namn - jag hoppas du gillar det

written by jacob, on Oct 9, 2011 11:22:37 PM.

Det verkar som om lidandet i Sirte och Bani Walid i Libyen går mot sitt slut. En ny och förhoppningsvis bättre tid stundar för ett folk som har lidit under en oberäknerlig diktator under hela mitt vuxna liv. Vi har sett massor av bilder där entusiastiska amatörer skjuter raketer och tunga kulsprutor från flaken på pickuper. Det har hela tiden förbryllat mig hur de kunnat nå så stora framgångar mot Ghadaffis vältränade och diciplinerade armé. Trots att de går mot en säker utplåning så håller den fortfarande samman och hör motstånd.

Lösningen fick jag när jag tittade på The Guardians sammanställning av vad NATO, med svenskt spaningsstöd, har gjort i konflikten. Det mandat som man har är att skydda civilbefolkningen mot övergrepp. För att uppfyulla detta uppdrag har man slagit ut 861 stridsfordon, förstört 404 ammunitionsdepåer och bombat 2 helikoptrar. Sammanlagt har man slagit ut 3404 militära mål. Det finns ingen tvekan om att det här har varit en aktiv hjälp till revolten, där skyddet av civila har varit en bekväm täckmantel. Eftersom Libyen innan revolutionen hade c:a 1500 stridsfordon, varav ganska många har hamnat i rebellernas händer, så kan vi dra slutsatsen att NATO har slagit ut i princip hela stridsfordonsparken för de Ghadaffi-trogna.

Nu har jag personligen ingenting emot att mina skattemedel används till att störta den här diktatorn, men jag ogillar att det sker utan medborgarnas vetskap om vad som sker och i vilken skala vi är involverade. Nu när motståndet är knäckt har man lättat lite på sekretessen. I Rapport för några dagar sedan framträdde chefen för flygvapnet och var mycket nöjd med det beröm man fått för sin spaningsinsats. “Bäst i klassen bland icke NATO-länder”, var hans kommentar. Det innebär enligt min erfarenhet att man överträffat ett antal NATO-medlemmar med. Spaningsunderlaget som Sverige har levererat har haft en avgörande betydelse för att man kunnat slå ut så många militära mål. Vi ska inte hysa några illusioner. När ett stridsfordon blir träffat av raketer eller kanoneld fån attackflyg så blir det en stormvåg av glödgat splitter genom fordonet. Chansen att överleva är oerhört liten, och om man överlever är man troligen svårt brännskadad och splitterskadad.

Det är så det går till i krig, och även om det inte är några svenskar som har hållit i avtryckaren, så har de skapat underlagen som gjort att någon annan har kunnat åka dit och leverera död och förintelse. Det är gjort i ditt namn, så jag hoppas att du är nöjd med insatsen och resultatet. Du är ansvarig.

Anden är villig men köttet är svagt

written by jacob, on Oct 9, 2011 1:02:49 AM.

Någon har nominerat mig till Piratpartiets styrelse och till posten som sammankallande. Eftersom nomineringar är anonyma så tror jag det här är det bästa stället att svara den som har nominerat mig.

Jag tror att jag har en del egenskaper som skulle vara värdefulla i styrelsen, men tyvärr har jag inte tillräckligt med tid att göra ett bra jobb för närvarande. Som företagare är man inte arbetstidreglerad och all min kraft går åt till att skapa framgång för närvarande. Därför skulle inte ett styrelseuppdrag i Piratpartiet få den uppmärksamhet som det förtjänar. Jag har en stark aversion mot folk som tar uppdrag för titel, ställning eller prestige. Att sitta i styrelsen är ett maktpåliggande uppdrag och den makten ska användas för att skapa goda resultat.

Därför har jag tackat nej till nomineringarna, och inte noterat lösenordet för att ändra mitt svar.

Jag vill däremot rekommendera några kandidater som har ställt upp. Jag tycker det är viktigt att det finns representanter från alla distrikt i styrelsen. Väst har inte alls varit representerat och det har varit ganska tunnt med folk från norr. Jag vill därför rekommendera att rösta på JP Andersson och Andreas Larsson. Det jag har sett av dem gör att jag tror att de kommer att tillföra mer till styrelsen än att bara representera sina landsändar. Jag vill också framföra mitt förtroende för Marit Deldén som sammankallande. Det är ett tufft jobb som jag tycker att hon har hanterat på ett professionellt och förtroendeingivande sätt. Jag tycker också att vi ska välja in Anders S Lindbäck i styrelsen. Han är en person som har koll på väldigt mycket och han är detaljorienterad på ett konstruktivt sätt. Jag har också förtroende för C Magnus Berglund, men ser honom hellre på posten som revisor än som styrelseledamot.

Musikdelning är samhällsnyttig

written by jacob, on Oct 5, 2011 6:48:30 PM.

Ibland så gömmer det sig viktiga sanningar i det självklara. När rättegången mot den 62-årige mannen som kört DC++ avgjordes för någon vecka sedan så var det IFPI som var angivare och målsägare. IFPI är en branschorganisation för skivbolag, och vi accepterar det som självklart att de är målsägare. Det är bara det att IFPI företräder enbart skivbolagen - inte upphovsmännen. Mannen dömdes följdriktligen för intrång på närstående rättigheter.

Upphovsmännen, dvs låtskrivarna och artisterna var inte representerade vid rättegången och det var ingen som hävdade att deras rättigheter hade blivit kränkta. Det är nämligen så att det bara är IFPI och dess systerorganisation MPAA som aktivt jagar privatpersoner som delar kultur. Artisterna gör det inte.

Den enklaste förklaringsmodellen för det är att skivbolagen lider skada, medan artisterna inte gör det. Den modellen råkar stämma med statistik från både Sverige och Storbritannien, som säger att artisternas inkomster har ökat samtidigt som skivbolagens inkomster har minskat drastiskt.

Som bekant är skivbolagens affärsmodell att binda artister, pressa fysiska föremål av deras alster och sedan distribuera dessa till ett nätverk av återförsäljare. Det här var en gång i världen en värdefull tjänst, som konsumenterna var beredda att betala för. Idag kan detet som artisterna producerar enklare och billigare distribueras direkt till konsumenten via internet. Skivbolagen har blivit ett femte hjul under vagnen. De behövs inte längre, och konsumenterna vet det. De själva vet det, men kämpar med näbbar och klor för sin existens. Det är med största säkerhet skivbolagen som har spridit mantran “Men hur ska artisterna få betaaalt?”, som en dimridå för sin mer egoistiska “Hur ska skivbolagen få betaaalt?”. Observera att man sällan hör frågan “Hur ska vi artister få betalt?”. Tvärt om så är attityden från riktiga artister oftast “Hur ska jag ta betalt för mitt arbete under de nya förutsättningarna?”. En mycket mer öppen och ödmjuk inställning.

Om nu konsumenterna betalar mer pengar till artisterna och mycket mindre till skivbolagen, så innebär det att folk faktiskt inser att artisterna gör något värdefullt medan de inte vill betala för skivbolagens tjänster. Vi behöver därför inte oroa oss för hur artisterna ska få betalt. Konsumenterna kommer att se till att de får betalt, eftersom det annars inte blir någon musik. Vi har svart på vitt att kulturdelning inte skadar artisterna.

Däremot så skadar kulturdelningen skivbolagen. Ju snabbare vi blir av med dessa parasiter, desto bättre kommer artisterna att må och desto fler människor kan ta del av deras alster. Kultur blir nämligen inte sämre av att den når fler människor. Tvärt om, ju fler som får del av den, desto rikare blir vi alla.

För den som vill handla etiskt:

  • Sluta köpa kultur av skivbolagen.
  • Dela kultur med varandra.
  • Tänk på artisterna - de ska ha en vettig inkomst från sitt arbete.

Sveriges mest inflytelserika man

written by jacob, on Sep 30, 2011 1:19:25 AM.

Sverige har haft ganska få personer som har förändrat världen på ett betydande sätt. Gustav II Adolf, Alfred Nobel och Dag Hammarsköld är troligen de främsta. Dagens politiker står sig slätt i sammanhanget, men det finns faktiskt en nu aktiv person som kan sälla sig till listan av världsförändrande svenskar. Det är Hans Rosling, professor på Karolinska sjukhuset och expert på välståndsfaktorer. Hans presentationer har fått miljoner människor att se världen i nytt ljus.

Visste du t.ex. att antalet nyfödda varje år inte har ökat de senaste 20 åren, men att vi ändå kommer att se en global befolkningsökning till 9 miljarder människor, i takt med att de nu levande generationerna ersätts. Det innebär att vi måste hitta en lösning så att jorden klarar en så stor befolkning utan att kollapsa. Alternativet är nämligen katastrof i en eller annan form.

Om du inte har sett Hans Rosling i aktion vill jag varmt rekommendera att lägga en timme på hans senaste föreläsning, The Pumphandle Lecture i London i september 2011. Den börjar i hans undersökning av en epidemi i Mozambique för 30 år sedan och slutar i ett antal sanningar om världen av idag.

Anledningarna till att han är så inflytelserik är många. Han har en utstrålning och en entusiasm som är smittande. Han har en förmåga att illustrera statistik på ett begripligt sätt. Han har alltid full koll på sina fakta och han har förmågan att dra fram konsekvenserna av det statistiken visar. Det gör att i princip alla världens ledande tjänstemän lyssnar på vad han har att säga. Han har dessutom skaffat sig en populärvetenskaplig plattform genom bejublade TED-talks och andra framträdanden.

En god människa i rätten

written by jacob, on Sep 26, 2011 8:43:01 PM.

Han är sjukpensionär och har svårt att gå. Hans fru är också sjukpensionär och behöver hans hjälp varje dag. De lever i en förort till Göteborg under små omständigheter. Idag stod han inför rätta vid Göteborgs Tingsrätt, anklagad för upphovsrättsbrott. Åklagaren presenterade IFPIs utredning, som visade att han tillgängliggjort minst 3000 musikverk, som IFPIs medlemmar har producenträttigheter till. Allt var snyggt, prydligt och kliniskt rent i bevisföringen. IFPIs advokat vittnade per telefon. Han fälldes och dömdes till 40 dagsböter och villkorlig fängelsedom. Precis som IFPI ville.

Det som domstolen inte fokuserade på, men som framkom mellan raderna, var att han hade ägnat många år åt att lära sig hur datorer fungerar och vad man kan använda dem till. Man kunde tydligt höra en stolthet i rösten när han beskrev hur han hade laddat hem DC++ och lärt sig använda programmet. Man kunde höra i hans tonfall att han tyckte att det var roligt att hämta hem musik och dela med sig av det han gillade. Att dela med sig gav honom ett socialt samband, för att dela kultur stärker banden mellan människor.

När vi talade med honom och hans familj efter rättegången märkte jag tydligt att han uppskattade att vi kom. Att sitta ensam i rättsalen, med bara sin familj som åhörare hade nog känts ännu värre. Nu fanns det i alla fall lite moraliskt stöd på plats. Det fanns det inte när 6 poliser invaderade hans lägenhet, när han blev kroppsvisiterad för att kontrollera att han inte hade några vapen, eller när 8 poliser förhörde honom och frun på polisstationen. Han hade inga snälla ord att säga om resursslöseriet och tidsutdräkten i målet. “Det hade nog räckt med ett brev, så hade jag slutat”, sade han.

Själv så funderade jag över rimligheten i att över huvud taget göra husrannsakan för upphovsrättsbrott. Att bryta hemfriden borde enligt mig vara reserverat för grov brottslighet - mord, misshandel, vapenbrott och grova stölder. Jag funderade också över hur åklagaren fick ihop att det skulle handla om organiserad brottslighet. Det är som att säga att det är organiserad brottslighet när jag går mot röd gubbe, efter att ha sett andra göra det.

Min sista tanke innan jag lämnar rätten är att fildelning - kulturdelning berikar människor och får dem att växa. Jag tror den lille runde sjukpensionären hade ett mycket roligare liv innan han blev tagen av polisen och jag tror han hade varit en mindre intressant människa om han inte hade gjort ansträngningen att dela sina intressen med andra. Jag tror han berikade andras liv genom att dela med sig. Något han får svårare att göra med en villkorlig dom hängande över sig.

Det finns flera undersökningar som visar att kulturdelning inte skadar upphovsrättsinnehavarna ekonomiskt. Tvärt om så är det en viktig marknadsföringskanal. Vi har därför en upphovsrättslag som ger upphovsrättsinnehavarna för stor makt och för stora rättigheter. Lagen strider mot det som för gemene man framstår som moraliskt riktigt. Därför måste upphovsrättslagen ändras, så att delning av kultur för privat bruk blir lagligt.

Banker och risk, ett exempel ur verkligheten

written by jacob, on Sep 21, 2011 10:03:57 PM.

På SVD Debatt skriver ett antal företrädare för Småländska kommuner och byggföretag om problemen som bolånetaket skapar. Det byggs väldigt få nya småhus, eftersom bankerna inte längre får låna ut 100% av byggkostnaden.

Det är en jättefin illustration till min förra artikel om banker och risktagande. Jag berättade om hur bankerna tar onödigt stora risker och att det är vi som skattebetalare som får stå för förlusterna när det går illa. Här har vi alltså en intressegrupp som vill ta bort marginalen i bankernas utlåningsrisk, så att de själva kan tjäna mer pengar.

Vi har redan sett att om bankerna tillåts ta större risker så gör de det. Går det bra är förtjänsterna stora och går det dåligt betalar pappa staten för kalaset.

Tyvärr fins det allt för få politiker som begriper sambanden och allt för få människor som klarar att förklara dem. Skulle man ta bort bolånetaket så ökar man risken för finanskrascher och stora konjunktursvängningar. Ändå så kommer det att vara många som gärna plockar bort säkerhetsmarginalerna för att plocka några poäng hos väljarna.

Demokratin fungerar tyvärr bara om medborgarna begriper konsekvenserna av olika politiska åtgärder.

Att minska bankernas risker

written by jacob, on Sep 21, 2011 8:22:53 PM.

De som regelbundet följer min blogg vet att jag har intresserat mig för Bitcoin och har skrivit några artiklar i ämnet. Den senaste handlade mer om vad pengar är, än om Bitcoin, och mina undersökningar har fört mig djupare och djupare in i finansvärlden. De senaste veckorna har jag funderat ganska mycket på vad pengar egentligen är, och kommit till för mig nya insikter. Jag ska berätta mer om det i en senare artikel. Den här ska nämligen fokusera på vad banker är och varför det är så viktigt för oss att förstå det.

CC BY-NC-ND CC dolphinsdock

En bank är ett företag som har en särställning i samhället. Den har rätt att inlåna pengar från allmänheten, med en insättningsgaranti. Den har också rätt att låna pengar från Riksbanken, eller motsvarande institution i annat land. De har en massa andra rättigheter också men dessa kan man även få om man är ett kreditmarknadsbolag. Inlåningsrätten och möjligheten att låna från Riksbanken har bara banker.

Det intressanta i sammanhanget är att bankerna inte har några stora begränsningar i vilken affärsverksamhet de får utöva, trots att de har en sådan nyckelposition i samhällets funktion. Den 15 september var Riksbankens utlåning till bankerna 244 miljarder kronor, 75% av Riksbankens tillgångar (resten är i princip guldreserv, valutreserv och utlåning till IMF).

En bank köper och säljer aktier, fonder, valutor och råvaror för sina kunders räkning, men vad många inte vet är att de också spekulerar i dessa tillgångar för egen räkning. Den typen av handel drev HQ Bank i konkurs för något år sedan. Det var en sådan handlare som gjorde Barings Bank bankrutt och bara för några dagar sedan meddelade UBS (en Schweitzisk bank och en av världens största banker) att en handlare lyckats förlora 2,3 miljarder dollar innan banken upptäckte vad han sysslade med.

Nu är det inte bara handlare som överskrider sina befogenheter som är ett problem i sammanhanget. Att över huvud taget handla med aktier och råvaror innebär en mycket större risk än att låna ut pengar mot ränta. Ovanpå det så handlar bankerna ofta med så kallade derivat. Det är värdepapper där man har lyft bort kapitalbehovet och bara köper och säljer förändringarna i värdet på en tillgång. Det innebär att man tar en risk som är många gånger större än risken med att äga aktier.

Som vi har sett flera gånger så är många banker för stora för att få gå omkull. Det innebär att de stora vinster man har chansen att räkna hem om man tar stora risker hamnar i fickorna på bankens ägare och dess aktiehandlare. De stora förlusterna som man kan vidkännas hamnar hos skattebetalarna.

Det är därför inte rimligt att bankerna, med sin särställning, ska ha rätt att ta vilka risker som helst. Vi bör begränsa dem så att de bara får låna ut pengar i egen räkning, och detta mot betryggande säkerhet. Att spekulera i valutor, aktier och råvaror borde vara förbjudet för banker. Det kan få försigå i kapitalmarknadsbolag, och eventuella banklån till sådan verksamhet ska ha villkor som speglar risken.

Det här skulle inte helt ta bort risken för att banker går omkull, men skulle minska den betydligt. Framför allt skulle de riskbenägna handlarna försvinna ur bankernas organisationer. Att vara bankir skulle åter bli lika stabilt och tråkigt som det var för 100 år sedan.

Är det här piratpolitik?

Nej, just nu ryms inte det här i Piratpartiets program, men det finns anledning att inkludera det. Det är en fråga som saknar tydlig höger-vänster-profil och en fråga där de etablerade partierna inte har gjort sin hemläxa. Som parti har vi ett behov av att visa att bryr oss om samhällsekonomi, jobb, stabilitet och trygghet. Det här är en bra inkörsport.

Polisens prioriteringar

written by jacob, on Sep 20, 2011 11:59:25 AM.

I ett inslag i Rapport berättas det att polisen vid över 6 000 tillfällen under förra året saknade resurser att rycka ut för att förhindra pågående grov brottslighet. Det rörde sig om uppenbar rattfylla, inbrott, misshandel, med mera. Det innebär att 16 gånger varje dag så utsätts allmänheten för risker för liv och egendom, som polisen inte kan ta hand om.

Att i det läget ha en styrka om 15 man avsatt för att spåra fildelare är en skymf mot oss medborgare. Det är polisens främsta uppgift att skydda oss som enskilda individer. Alla resurser måste användas till den uppgiften tills dess vi har en rimlig trygghet. Vi har som medborgare överlämnat vår rätt att använda våld för att skydda oss själva till polisen. Om de inte förmår hantera den uppgiften så leder det till att människor måste hantera sitt eget skydd, t.ex. genom att beväpna sig. Jag tror ingen skulle välkomna en sådan samhällsutveckling.

Polisen måste fokusera på att lösa sin grunduppgift innan de kan avsätta resurser för ekonomisk brottslighet och jakt på fildelare.

Ett stort steg för Piratrörelsen

written by jacob, on Sep 18, 2011 9:45:03 PM.

Inflytande har man när andra människor lyssnar på vad man har att säga. Det är därför Piratpartiet srävar efter parlamentarisk representation. Det gör nämligen att man får en legitimitetsstämpel, som får en del andra människor att lyssna på och respektera det man säger.

Det är därför en stor glädje att Piratpartiet med bred marginal klarade spärren till delstatsparlamentet i Berlin. Det gör nämligen att det blir några till här hemma i Sverige som verkligen lyssnar på vad vi har att säga. Det bör också göra att vi som fortfarande är aktiva i Piratpartiet kan känna ett ökat självförtroende. Det går att få tillräckligt med röster utan att en affär som The Pirate Bay-rättegången är på tapeten. Det man har gjort i Berlin är att skapa ett partiprogram som är bredare än det vi hade i valet 2010. Man framstår som ett ansvarstagande parti med en markerat frihetlig agenda. Det tror jag är vägen framåt för oss också.