Flickus flackus flum

I del 2 av den här serien talade jag om hur de flesta patent åker snålskjuts på samhällets vilja att skydda vissa viktiga investeringar. Nu ska jag i ett antal inlägg beskriva hur patentsystemet fungerar och varför det går att åka snålskjuts.

En patentansökan består av två huvuddelar - en beskrivning och ett antal patentkrav. De senare är det som egentligen definierar vad man har skyddat, medan beskrivningen används när man behöver hjälp att tolka patentkraven. Beskrivningen är nästan alltid nödvändig för att någon annan ska kunna återskapa uppfinningen. Det beror på att patentkraven är skrivna på ett sådant sätt att patentet ska bli så heltäckande som möjligt. Jag har på måfå valt ut patent SE520343 för att illustera hur det kan se ut. Patentet kan enkelt slås upp på Internet, t.ex. hos Nordiska Patent. Så här ser de 2 första av sammanlagt 18 patentkrav ut:

1 . System för grenprediktion, kännetecknat av

• organ för att under ett tidsintervall registrera antalet gånger, som en villkorlig greninstruktion i ett exekverande program tas respektive inte tas och
• organ anslutna till de registrerande organen för att sätta en grenprediktionsbit i instruktionen eller en extra bit i instruktionsminnet till ett värde som beror på antalet gånger grenen i instruktionen eller inte togs under registreringstiden.

2. System enligt krav 1, kännetecknat av organ för att scanna det exekverade programmet efter ytterligare villkorliga greninstruktioner och påbörja registrering under ett nytt tidsintervall när det föregående tidsintervallet har förflutit.

Patentet avser ett sätt att få en mikroprocessor som kör program som ska vara igång väldigt länge (t.ex. i telefonväxlar) att utföra vissa val på ett snabbare och strömsnålare sätt. Det är fråga om ett patent på hårdvara och det är registrerat av Ericsson, med ansökan inlämnad 1998 och beviljad 2003. Patentkraven är rätt så begripliga, jämfört med de flesta patent jag har läst. Jag har arbetat med mikroprocessorer under många år och kan därför med möda räkna ut vad som menas. Jag är dock inte på det klara med vad som menas med "organ". Det är troligen ett sätt att generalisera beskrivningen och inte knyta den till en specifik hårdvara.

Det blir tuffare om man ska räkna ut vad alla 18 patentkraven innebär, och hur de relaterar till varandra, men jag skulle nog kunna göra det på 2-3 dagar. Patentadvokaterna som har formulerat ansökan har säkert lagt ned 10 gånger så lång tid på att räkna ut vilket fikonspråk som gör att det blir svårt att gå runt patentet, vilket gör att Ericsson med säkerhet har spenderat minst 200 000 kr enbart i advokatkostnader.

Registreringsavgiften är i det sammanhanget väldigt liten, det kostar 3 000 kr att ansöka om ett svenskt patent. Det går att söka svenskt patent utan att anlita en patentadvokat, men vill man söka ett Europeiskt patent måste man anlita ett registrerat ombud. I vilket fall, så är uppfinnare i allmänhet inte bevandrade i fikonspråket som används i patentkraven, så därför är det i praktiken obligatoriskt att lägga ut minst ett par hundra tusen kronor på juridisk hjälp.

Fikonspråket är i sammanhanget ett stort problem. Patentgranskare har väldigt lite tid på sig att granska ett patent (storleksordningen 15 timmar för all behandling av ett patent, inklusive överklaganden och liknande). Patentgranskare är i allmänhet mycket mindre erfarna än patentadvokater. Det är nämligen så att karriären går från att som nybakad ingenjör/jurist bli granskare, till att ta anställning på en patentbyrå och förhoppningsvis en dag bli partner i byrån. Det gör att massor av felaktigheter slipper igenom därför att granskarna inte har tid och kompetens att göra ett bra jobb.

Ännu värre är att patenten inte kan läsas av andra fackmän på området. Det finns ingen mekanism eller kontroll att ansökan faktiskt kan begripas av en genomsnittlig fackman och att vederbörande verkligen skulle kunna kopiera uppfinningen utifrån beskrivningen. Det är ju faktiskt det som är vad patenthavaren lämnar i utbyte mot sitt av det juridiska systemet skyddade monopol.

Den första bristen som gör att det går att registrera patent på icke skyddsvärda idéer är att vi ställer för låga krav på språkbruket i patenten. Vi borde kontrollera att ansökan är begriplig för ett representativt urval av fackmän.

Mitt första inlägg i serien om det ruttna patentsystemet genererade en del debatt, vilket jag tycker är mycket glädjande. De här artiklarna är till för att öka vår förståelse av problemen med patentsystemet. De som argumenterar för patent är inte dumma och de har en del synpunkter som vi inte nog har beaktat när vi argumenterar för att helt avveckla patenten.

Det viktigaste området där vi är svaga i vår argumentation är att det faktiskt finns områden där patent gör nytta idag. På samma sätt som det går att skjuta mygg med luftvärnskanon så erbjuder patentsystemet ett skydd för företag som gör stora investeringar i produktutveckling och processutveckling, där resultatet är enkelt och billigt att kopiera. Det här är inte så vanligt som patentförespråkarna vill göra gällande, men det är inte heller så ovanligt som de flesta patentmotståndare tror. Om man ska ha en trovärdig politik måste man erbjuda ett skydd för sådana här investeringar även i ett patentfritt samhälle.

Observera att jag ännu inte nämnt ordet uppfinning. Det är nämligen så att att patent bara ska skydda uppfinningar, men i praktiken så är det en fiktion för att skydda investeringar. Det här är problemets kärna. En idé är egentligen inte skyddsvärd, hur bra den än är, för det produceras jättebra idéer jämt och ständigt. De finns i överflöd. (Patentlobbyns retorik hävdar att detta inte är sant, men de beror på att de är patentadvokater och saknar fantasi och kreativitet.) Själv måste jag lägga band på mig för att inte spruta ur mig nya idéer på produkter och förbättringar av existerande. Därför så är det som är skyddsvärt inte idén utan investeringen av tid och pengar som gjorts, och den risk som företaget tagit när produkten utvecklats.

Om det nu vore så att alla patent skyddade idéer som har krävt stora investeringar så skulle det inte vara några problem, men i praktiken så är huvuddelen av alla patent som registreras skydd för triviala idéer som inte krävt några resurser att tala om. Hur stor andel av patenten som är triviala kan jag inte säga, men det är minst 80% och ganska säkert mindre än 99%. I bästa fall går det alltså 5 skitpatent på ett vettigt och i sämsta fall går det 99 usla patent på ett meningsfyllt. Det här är urusel verkningsgrad. Det är som att 80-99% av kunderna skulle planka på spårvagnen eller att 80-99% av sedlarna du får i handen är förfalskade. Systemet är i grunden ruttet.

Slutsatsen är alltså att patenten skyddar något helt annat än vad de påstås skydda, och att det därför finns allför många som åker snålskjuts på något som är skapat med goda intentioner. Men om vi bara demonterar patentsystemet så riskerar vi att kasta ut barnet med badvattnet. Därför måste vi börja med att reformera patentsystemet. Det vi lär oss längs vägen kommer förhoppningsvis att leda till en lösning där patenten försvinner och ersätts av av något som premierar investering i produktutveckling.

HAX hade vänligheten nog att för någon vecka sedan länka till mitt föredrag på IPC-forum i höstas. Det är en rätt bra föreläsning med både en hård nedkokning av viktiga fakta runt patentsystemet och förslag på hur vi konkret kan åtgärda problemen om vi får en vågmästarställning i riksdagen. Tyvärr är bildkvaliteten på inspelningen ganska usel, och det är lite död-tid i början på videon.

Det faktum att någon uppmärksammade föredraget så långt efteråt har inspirerat mig att utveckla mina resonemang om patentsystemet i en serie blogginlägg. Hur lång serien blir har jag inte bestämt än, men det blir minst 5 inlägg. Jag tänkte börja med lite fakta om hur patentsystemet i Europa är reglerat.

Det finns två fördrag som reglerar patentlagstiftningen i de flesta europeiska länder. Det ena är den Europeiska Patentkonventionen (EPC) och det andra är TRIPS. De är båda relativt lättlästa texter, så den som vill kunna argumentera om patentlagstiftning bör läsa dem.

EPC är en mellanstatlig konvention som står utanför EUs kontroll och inrättar en fristående europeisk patentorganisation (EPO) som granskar patentansökningar. En av EPO granskad och godkänd ansökan kan sedan designeras i ett eller flera av EPCs medlemsländer. När man har designerat sitt patent räcker det med att betala en registerhållningsavgift i landet för att upprätthålla patentet i upp till 20 år. Registerhållningsavgiften bestäms av respektive medlemsland.

TRIPS är ett handelsavtal mellan medlemsländer i World Trade Organisation (WTO). Det omfattar såväl patent som upphovsrätt och varumärkesrätt och ställer vissa minimikrav på lagstiftningen i länder som skrivit under avtalet.

De här avtalen gör att Sverige inte kan avskaffa patent i lagstiftningen, eftersom vi har förbundit oss att tillhandahålla dem. I teorin är det möjligt att säga upp avtalen, men konsekvenserna av ett sådant handlande skulle vara förödande för Sverige. Om Piratpartiet skulle driva det som fråga skulle övriga partier kunna mangla söder oss med argument om att vi skulle föröda Sveriges välstånd. De skulle dessutom troligtvis ha rätt. Vi är en exportberoende nation, och att lämna EPC och TRIPS skulle direkt leda till höga tullar på svenska varor.

Det gör att vi måste ändra vår lagstiftning inom ramen för vad avtalen tillåter, tills dess vi kan övertyga världen om att EPC och TRIPS måste reformeras. Glädjande nog så finns det manöverutrymme. Vi har en viss frihet att sätta taxor för patent och vi kan påverka svensk praxis för patentgranskning. Eventuellt kan det gå att påverka EPO, men den senaste tidens utveckling inger inte mycket hopp. Mer om det i ett senare inlägg.

EU är alltså inte alls inblandat i patentlagstiftningen, även om man för några år sedan ville reglera den genom ett direktiv. Det var då den stora striden om mjukvarupatent stod, och den ledde till att det inte blev något direktiv alls. Troligen är ett direktiv den möjlighet som finns för att riva upp och förändra EPC, men vi har i dagsläget en alltför storindustri-orienterad kommission och inte tillräckligt stöd i parlamentet för att med framgång driva frågan där. Återkom när Piratpartiet har inflytande i minst 5 av Europas parlament. Just nu är det bra att kommissionen är bränd och inte aktivt driver patentfrågan.

I nästa version av Piratpartiets principprogram bör vi förtydliga att vi har förstått situationen och klargöra att medan det långsiktiga målet är att avskaffa patentsystemet som helhet, så har vi ett kortsiktigare mål att reformera systemet, för att minska dess skadeverkningar.

När jag tidigare under kvällen var på demonstrationen i Brunnsparken, med anledningen av Israels bordning av Ship-to-Gaza-konvojen och dödande av fredliga biståndsvolontärer, var det flera talare som förordade en bojkott mot Israel.

Om en bojkott ska vara effektiv måste den vara heltäckande, och det var slående hur bristande talatrnas insikt om ämnet var. Det krävs organisation och systematik om man ska lyckas. Jag har redan min politiska aktivism utstakad, så jag kommer inte att ägna mig åt att organisera någon bojkott. Däremot kan jag ge några råd på vägen.

• Grunden i en bojkott är att få allmänheten med sig. Begär av folk att de ska identifiera israeliska varor och avstå från att köpa dessa. Likaså bör allmänheten uppmanas att inte turista i Israel.
• Nästa steg är att identifiera företag som har omfattande handel med Israel. Driv systematiska brevkampanjer för att få dessa företag att avstå från handel och investeringar. Allmänheten uppmanas sedan att bojkotta företag som inte lever upp till kraven. En webbsite med listor och uppdateringar är allt som krävs.
• Israeliska fartyg och fartyg med destination Israel förklaras i blockad.
• Israeliska flygplan och flygplan med destination Israel förvägras bränsle och service på flygplatser utanför Israel.
• Trycket på företag som handlar med Israel ska inte bara komma genom bojkott av varor. Allmänheten bör uppmanas att inte äga aktier i företag som handlar med Israel och de bör uppmanas att välja fonder som inte investerar i Israel eller i bolag som handlar med Israel.
• Precis som i fallet Sydafrika bör lagstiftning införas som gör det olagligt att investera i Israel så länge man förtrycker palestinierna.
• USA lämnar varje år ett stort statligt bistånd till Israel. USA är världens mest skuldsatta nation. Genom att utöva påtryckningar på Kina, som äger en stor del av USAs statsskuld och genom att aktivt undvika investeringar som gynnar USA kan vi påverka amerikanerna att undanhålla sitt stöd till Israel så länge israelerna inte behandlar palestinierna på ett människovärdigt sätt.

I nådens år 1988 var jag i FN-tjänst i Libanon. På den tiden var Gaza en relativt välmående liten enklav. Det fanns nästan inga israeliska bosättningar i området och gränsen mellan Israel och Gaza var i princip vidöppen. Intifadan hade pågått några månader, men det var mest något som hände på Västbanken. Många Gazabor var gästarbetare i Israel och en stor del av Israels elförsörjning kom från Gaza. Som rättroende jude kan man nämligen inte använda el som har producerats av judar under sabbaten. Gaza var lugnt. Gaza var välordnat. Gaza var allt annat än radikalt. Det var ingen slump att Yassir Arafat etablerade sig på Västbanken när han återvände till de ockuperade områdena.

Men under våren 1988 började Israel dra åt strypsnaran om Gaza. Man började kräva tillstånd för inresande till Gaza. Man började hindra palestinska gästarbetare från att komma in i Israel under helgerna. Det var de små stegens tyrrani och enligt min mening så är det dessa åtgärder som har framtvingat radikaliseringen av Gaza. Jag har tidigare talat om hur USA omedvetet har sått draktänder i Irak.

Israel är alltför kompetenta för att göra det omedvetet. Jag tror att ledande politiker och militärer i Israel med flit har framvingat en radikalisering av palestinierna i Gaza, för att de inte vill ha fred och för att de inte vill ha en lösning som ger palestinierna utrymme att leva och utvecklas. Jag vågar inte gissa varför de inte vill ha fred, för ISraels politiska struktur är mycket komplicerad. Det finns ultraortodoxa grupper som är undantagna från värnplikt, men som driver en mycket militant politik. Det finns stora grupper bosättare som lever på ockuperat område och som mycket aktivt gör allt för att sätta käppar i fredshjulet. Det finns militära ledare med sina egna agendor. Det finns ett civilt samhälle med inslag av såväl schizofreni som paranoia. Israel är på smalaste stället inte bredare än att man kan se från gränsen mot Västbanken ut till havet. Rädslan för att det finns illasinnade araber som vid första bästa tillfälle skulle driva in en kil där är ibland oerhört stark.

Resultatet är att man idag har en situation som man nätt och jämt kontrollerar. Vid den senaste inmarschen i Libanon så mötte man för första gången på effektivt motstånd från Hizbolla-milisen. Enda sättet man kunde komma på för att få slut på raketbeskjutningarna från Gaza var att besinningslöst beskjuta bostäder, skolor och sjukhus utan hänsyn till civila offer. Nu försöker man svälta Gaza till underkastelse, på samma sätt som tyskarna under andra världskriget försökte svälta gettot i Warszawa.

Det är beklämmande att man har lärt sig så lite av sin egen historia.

XORBOT skriver att strikt tolkat så bryter Anna Troberg mot den kandidatförklaring som alla riksdagskandidater har skrivit under, när hon uttalar sig om bordningen av Ship to Gaza.

Jag håller inte med. I vårt principprogram står det:

Värnet om den enskildes privatliv är lagfäst i Sveriges grundlag. Ur denna grundläggande rätt springer flera andra viktiga mänskliga rättigheter som yttrande och åsiktsfrihet, informationsfrihet, rätten till kultur och rätten till personlig utveckling. Alla försök från den offentliga maktens sida att inskränka dessa rättigheter måste ifrågasättas och mötas av ett kraftfullt motstånd.

Jag tolkar paragrafen som att Pirapartiet tar ställning för de grundläggande rättigheter som fastställs i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och i de traktat som styr folkrätten. Om så inte är fallet vill jag be om att bli utesluten ur partiet, för om vi inte är för mänskliga rättigheter har vi ingen moralisk värdegrund att stå på. Informationspolitiken kan inte hänga i luften. Den måste utgå från principen om alla människors lika värde och alla människors rätt att söka lyckan på sitt sätt.

I enlighet med HAX uppmaning har jag skickat email till parlamentsmedlemmarna. Ett litet Python-script gör att var och en får ett personligt adresserat mail.

Dear Member of the European Parliament,

The MEPs Tiziano Motti and Anna Záborská are requesting that you sign the written declaration number 29, concerning extending the Data Retention Directive to cover search engine searches as well as the existing, far reaching regulations for the retention of personal data.

The Data Retention Directive is an expensive and inefficient tool that does very little to help preventing and solving crimes. Adding search engine data would make the directive even more expensive and even more wasteful.

The declaration claims that the reason for retaining search engine data would be to protect children from sexual crimes, but this reason rings very hollow. That a pedophile would use a search engine to try to locate illegal materials would be a very rare occurence, both in absolute numbers as well as in relation to the total number of searches being made. While saving children from sexual abuse is an urgent issue, we should do it in ways that produce the most effect for the money spent.

The Data Retention Directive, as it is, has been estimated to cost the citizens of Europe over one billion Euro annually. Adding search engine data to that will increase the bill by several hundred million Euro. This will not produce any desired effect of reducing sexual abuse against children. It may have some effect in pedophiles learning more techniques for hiding their tracks and learning more tricks for how to form anonymous rings for file sharing. The Internet provides a plethora of options, and as a developer of network applications since the early days of the Internet, I can assure you that the technical possibilities for hiding messages inside apparently innocent communication are limitless. As long as you allow people to connect to each other, they will be able to share information in an undetectable way.

Therefore, the only efficient way of protecting children against sexual abuse is to attack the source. Producers of materials showing abuse have to be identified as quickly as possible and brought to justice. Providers hosting illegal materials must be located as quickly as possible and brought to justice. If there are nations that do not cooperate or do not provide responses that are quick enough, the European Union should use its economic power to persuade them to change their ways. This is a much better use of the money that otherwise would be spent on retaining the private information of hundreds of millions of European citizens.

So, for the sake of the children, if you have not signed the written declaration, please refrain from doing so. If you have signed it, I hope that my arguments may persuade you to withdraw your signature. We must use our scarce resources where they do good, not where they are wasted.

Sincerely yours

Jacob Hallén

Timmen är sen och jag har en fullspäckad arbetsdag i morgon, men jag känner att jag måste skriva om helgens händelser innan de försvinner under horisonten. Först ska jag ta upp att vi körde flygbladsutdelning i Brunnsparken även denna lördag. Vi testade åter igen hur det går både utan och med flaggor. Vi fick även denna lördag en tydlig bekräftelse på att flaggorna betyder jättemycket. Nästa vecka ska vi börja experimentera systematiskt med placering, och se hur platsen vi står på påverkar hur många som tar emot flygbladen.

Den stora händelsen som jag ska rapportera om är Hammarkullekarnevalen. Piratpartiet hade informationstält i raden med etablerade partier. Alla var där utom Centern och SD. Dessutom fanns Rättvisepartiet Socialisterna och Sverikes Kommunistiska Parti på området. Jag tror att vi chockade våra kollegor i de andra partierna genom att mobilisera lika många aktivister som M och S. Fokus för alla partier var att dela ut flygblad, och där var vi långt mer framgångsrika än övriga partier. Med c:a 3 000 flygblad nådde vi visserligen inte alla som var där, men som jag skrev förra veckan så är det minst 10 personer som ser oss för varje flygblad vi delar ut. Vi syntes, vi var populära, vi väckte nyfikenhet.

Hammarkullekarnevalen är ett av de viktigaste evenemangen i Göteborg för Piratpartiet. Det kommer mellan 30 000 och 70 000 besökare varje år, alltså kring 10% av befolkningen i storgöteborg. Majoriteten är första eller andra generationens invandrare. Dessa människor har ofta upplevt vad brist på personlig integritet leder till för samhälle och de har därför en positiv syn på vår politik. Många av dem har inte tidigare röstat i svenska val, och det finns en stor möjlighet till mobilisering.

Det är många aktivisters förtjänst att evenemanget blev så lyckat för oss, och jag vill framföra mitt tack till er alla. Det har varit jättekul att få göra det här tillsammans med er. Speciellt vill jag tacka Olof Bjarnasson som har varit projektledare, Anne Kekki och Eva som oförtröttligt har bemannat tältet hela lördagen och söndagen, samt Nicolas Sahlqvist som är en fantom på att dela ut flygblad. Jag vill också framföra Piratpartiets tack till Adam Barakat som hjälpte oss att få plats på karnevalen.

Till sist vill jag bara nämna att vi pratade en del med våra grannar Moderaterna under fredagen, då det var kyligt och lite folk. De äldre damerna där tyckte att vi behandlas fisigt av media, som inte skriver om vår politik och som inte låter oss vara med i debatterna. De var nyfikna på om vi skulle ställa upp i de lokala valen och vad vi hade för politik där.

I lördags var det Göteborgsvarvet och Piratpartiet var ute och delade ut flygblad vid Brunnsparken. På grund av att stan var blockerad av löpare så kom jag lite sent till utdelningen, men jag hade två piratflaggor med mig. Flaggorna hade en intressant effekt. De ökade andelen av de passerande som tog emot flygbladen till ungefär det dubbla!

Det här är intressant av flera skäl. Det första är att det är viktigt att synas. Det andra är att folk är intresserade av just Piratpartiet. Genom att de passerande såg oss innan de kom fram till oss så kunde de ta ställning till om de ville ha vårt flygblad eller inte några sekunder i förväg. Vi fick många positiva kommentarer och väldigt få negativa, vilket bekräftar bilden av att allmänheten fortfarande vet för lite om vårt parti, och att det finns en nyfikenhet kring vad vår politik egentligen är.

Det är intressant också av skälet att vi gjorde en jämförelse och lärde oss något av den. Det är en av grundbultarna i framgångsrik marknadsföring. Pröva olika saker och mät skillnaden i framgång. Fortsätt med det som fungerar bäst och släpp det som fungerar dåligt. Vi kan naturligtvis inte mäta det verkligen viktiga utfallet - om flygbladen leder till att vi får röster i valet - så vi får nöja oss med att mäta ett substitut, och då är antal utdelade flygblad en ganska rimlig måttstock.

Förutom fördelen med att vi distribuerar fler flygblad om vi syns tydligt, så finns det mer att vinna på att visa upp sig med lila flaggor och i kläder med partifärger och partiemblem. För varje mottagare av ett flygblad så finns det minst 10 personer som har sett oss utan att ta emot ett papper. De påverkas också av vår närvaro. De påminns om att vi finns, även om de inte är intresserade av vår politik just nu. Att byta åsikt, eller att byta det parti man röstar på är en lång process för många människor. Det fösta steget är att känna till att vi finns. Det gör de flesta efter EU-valet. Nästa steg är att tro på oss som organisation. Det kräver att vi har en stabil existens och att det syns att det finns många människor som engagerar sig för partiet. Det uppnår vi med flygbladsutdelningen. I nästa steg uppkommer nyfikenheten på vilka vi är och vad vi har för politik. Det är då en del besöker våra valstugor, börjar prata med oss under flygbladsutdelningar och demonstrationer, eller går in på webben och börjar läsa vår hemsida och våra bloggar. I marknadsföringstermer så bygger vi "brand recognition".

Vi har en nackdel i vår marknadsföring i att vårt partinamn ger en hel del människor negativa associationer. Vi har en extra barriär att bryta igenom. Samtidigt så är det lite hippt och fräckt att inte ha ett partinamn som försöker på ett pedagogiskt sätt förklara vad man står för. Det går väl ihop med vår partifärg, som också signalerar att vi är udda och inte direkt main-stream. Den enda riktigt stora fördelen vi har i vår marknadsföring är våra aktivister. Genom att synas bland allmänheten och då vara trevliga och kunniga kan vi hjälpa folk i processen från upptäkt till förståelse.

Man kan alltid låtsas som att det är långt till valet tills dess man har något konkret som visar hur nära det är. Just nu ser det ut så här på mitt kontor:

Det är alltså en miljon valsedlar för Västra Distriktet till riksdagsvalet. De är förpackade i 62 kartonger om 16 000 valsedlar per kartong. En bunt om 1000 valsedlar ser ut så här:

Själv står jag på plats 14 på valsedeln som ser ut så här:

Det finns en ruta framför mitt namn. Om man kryssar i den när man lägger sin röst på Piratpartiet så har man personröstat på mig. Det är i och för sig osannolikt att det skulle ge mig en plats i riksdagen och placera någon annan utanför gruppen, eftersom vårt valsystem ger väldigt mycket makt åt partierna och väldigt lite makt åt väljarna, när det gäller vem som ska företräda ett parti i riksdagen. Ändå så tycker jag att du ska kryssa för mig, om inte annat för att det skulle ge mig en "warm fuzzy feeling".

Vi väntar fortfarande på valsedlar till region- och kommunvalen, men jag misstänker att det dröjer ett tag. De trycker nog alla gula valsedlar först. Övriga som väntar på valsedlar bör vara beredda. Jag fick 2 timmars förvarning innan det stod 2 pallar i korridoren utanför mitt kontor.

Det som börjar nu är en lång logistisk process, där vi ska se till att så många som möjligt av dessa valsedlar hamnar i valurnorna. Det kommer att kräva allt vad vi har i skicklighet, entusiasm och samarbete.