Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Entries in the Category “Piratpartiet”

Utställningen om Gårdaalternativet

written by jacob, on Jan 29, 2016 11:45:00 AM.

I går var jag och tittade på utställningen om Station Gårda på stadsbiblioteket i Göteborg. Det är ett förslag på hur kollektivtrafiken i Göteborg ska lösas, som ett alternativ till Västlänken. Det senare är ett projekt som till varje pris ska drivas igenom av en koalition mellan borgerliga och rödgröna partier i kommunfullmäktige, trots ett kompakt motstånd från stadens medborgare.

Efterhand som planerna på Västlänken har börjat bli mer och mer konkreta så har problem och frågetecken hopat sig. En enorm prislapp på 20 miljarder kronor i 2009 års penningvärde. Mycket liten nytta, eftersom resandeunderlaget till stationerna i Haga och vid Korsvägen inte är speciellt stort. Ingrepp i känsliga miljöer, med stora risker för sättningar i kulturellt värdefulla fastigheter. Kaos och avspärrningar av stora delar av Göteborgs centrala delar i tio års tid. Negativ samhällsnytta. Tekniskt besvärligt projekt, med långa sträckor i lera, skapar stora risker för spräckt budget och spräckta tidsramar. Komplicerade och otestade lösningar för att hantera tekniska problem kring Götatunneln och Hagastationen. Listan kan göras hur lång som helst.

Oavsett vad som har framkommit har de styrande politikerna i Göteborg vägrat att göra en total omprövning av projektet

Jag blev därför mycket imponerad av vad Gårdagruppen har åstadkommit i form av ett förslag om att bygga en helt ny centralstation för Göteborg i Gårda och att ansluta den med ett kompletterad spårvägsnät och en helt ny snabbspårvagn i en ringlinje runt Göteborgs centrala delar. Ringlinjen är tänkt att gå från Gårda till Gullbergsvass, därefter korsa Gäta Älv till Tingsbergsvass, gå på Hisingssidan till Lindholmen, korsa älven igen till Stigbergstorget, gå i tunnel till Linnéplatsen, Sahlgrenska och Chalmers, för att därefter gå tillbaka till Gårda via Carlanderska.

Man har noga utarbetat hur arbetet ska gå till i olika etapper, på ett sätt som minimerar störningarna. Man börjar med en ny tunnel förbi platsen för den nya stationen. Den ska återanvändas för helt separerad godstågstrafik efter byggperioden. E6:an får en tillfällig sträckning där stationshuset ska ligga medan man bygger en överdäckning av nuvarande E6. Därefter kan man börja bygga stationshus och tunnlar för perronger i berget. Stationen blir användbar redan när man har det första perrongparet på plats. Utvidgning med ytterligare perronger kan göras medan stationen är i bruk. Först när stationen är komplett stänger man ned nuvarande centralstation och kan då återanvända marken för att utvidga Göteborgs centrum.

Det här är bara några av alla detaljer som redovisas i utställningen. Det jag slås av är hur metodiskt man har gått över alla detaljer i sin planering och hur man har tillämpat ett systemtänkande, där stationen integreras med stadens kollektivtrafik, för att serva både gamla stadsdelar och de områden där Göteborg kommer att växa under det närmsta halvseklet.

Nu kanske det låter dyrt och extravagant att bygga snabbspårväg och en masa extra spår för att komplettera det reguljära spårvägsnätet, men genom att det är så mycket billigare att bygga i berg än i lera så blir kostnaden för station Gårda plus alla spårvägsinvesteringar ungefär lika dyrt som Västlänken.

Om jag fick välja så skulle jag alla gånger föredra Gårdaalternativet. Det är ett visionärt förslag som löser många av Göteborgs transportproblem, till skillnad från Västlänken, som låter ett fåtal människor från kranskommunerna enkelt ta sig till Handelshögskolan och Svenska Mässan.

Om du kan, gå och se utställningen. Skriv på listan som kräver en omprövning Västlänken mot Gårdaförslaget. Prata med representanterna för Gårdagruppen. Du kommer att inse att det är en samling erfarna proffs som faktiskt begriper mer om stadsplanering och komplicerade byggen är Västlänkens projektgrupp.

Shakedown in the Bitcoin world

written by jacob, on Jan 18, 2016 5:47:39 AM.

A few days ago Mike Hearn made a blog post, where he left the Bitcoin project, quoting a number of of problems with the Bitcoin community and the implementation of Bitcoin as a currency. Mike Hearn has been a quite active core developer for a number of years, so his departure is a notable event. A number of other people in the Bitcoin community have claimed that Hearns departure and his blog post were due to him joining a competing project run by traditional commercial banks.

While it may very well be true that Hearn is joining another project, his criticsm needs to be taken quite seriously by anyone taking an interest in Bitcoin. It is interesting to see that the major point in Hearns blog post echo the major weaknesses I pointed out in my review if Bitcoin (in Swedish) some months ago.

The blockchain

It turns out that changes to improve the security and reliability of the blockchain has lowered the practical transaction limit to 3 transactions per second, instead of the 7 I wrote about in my review. This is really bad news, as the initiative to raise the block size has stalled/failed. The current situation is that there are more transactions being performed than can fit in the block chain. This results in transactions with no fees or low fees being left out by the miners, resulting in long delays before they get executed. With even worse congestion, some transactions may never get executed. Bitcoin enthusiasts claim that this is not a problem. Small transactions will go away, since the fee to get included will be prohibitively high. There are two things that are wrong with that way of reasoning. The first one is that you are no longer a currency if small payments can’t be carried out. There are many merchants that have signed up for Bitcoin expecting to be able to receice small payments. They will turn elsewhere. The second one is that with congestion, the time that it takes to get a payment executed becomes longer and in practice indeterminate. Since the time it takes to make sure a transaction has gone through is 10-30 minutes to begin with, the delays can become major practical problems for both payers and receivers.

There is a solution in the works for the congestion, that is hoped to be in production by the end of 2016. This solution aims at separating out the signatures in the payments from the blockchain, reducing the size of each transaction to about a quarter. This is of course welcome, but I see two major problems. The first one is that a year is a very long time on the internet. While the blockchain hits its capacity ceiling, there will be a lot of uncertainty around Bitcoin and adoption of cryptocurrencies may go to more promising projects. The second one is that an increase of the capacity to 12 transactions per second is pitiful. Bitcoin is hitting the capacity ceiling when it is in an early experimental phase. I’d say that an increase in capacity of two orders of magnitude immediately is what is needed, and in the longer run, several more orders of magnitude must be possible. If the Bitcoin community can’t deliver that, I think the currency has a bleak future.

The miners

Hearn sees a problem in the concentration of miners in China and in the conservative stance of the miners. I see a much more fundamental problem in the mining process. As things has developed, a small number of miners with specialized equipment are providing the essential service of gathering transactions into a block and calculating the cryptographic signatures that are needed to secure the block. They do so in competition with each other, having to solve a puzzle whos difficulty is proportional to the amount of resources the collective of miners are throwing at the problem. This requires constant upgrade of equipment and high bills for electricity and cooling. Essentially, what the miners are doing is turning fiat money into heat, whith bitcoin as a byproduct. As they produce Bitcoin, they are increasing the money supply, making all other Bitcoin holders poorer.

Calculating the next block on the chain is an essential service, but it could be provided in a much less wasteful way. This would entail some sort of community agreement about what parties to entrust with the work and how to pay them, instead of the current anarchocapitalistic race for the maximum number of hash-calculations per time unit. The current proof-of-work scheme is not in any way more secure than a distributed network of custodians, selected by the community to perform the job.

Governance

It is quite obvious that the governance of Bitcoin is lacking. There are a number of interest groups that are not talking to each other and there is no process for reaching decisions. This is of course what is to be expected in a community with anarchistic ideals, but nevertheless a huge problem. Had Bitcoin been perfect from the start, it might have worked, but in the face of severe shortcomings, a faster and fairer way of making decisions is needed. As venture capitalist Vijay Gupta observed, Bitcoin contains all the elements of a voting system, where ownership of one bitcoin gives you one vote. Indeed, blockchain technology would be very suitable for the registration of stock ownership in companies, with voting rights tied directly into the application.

At any rate, voting rights does not a community make. You still need community representatives that have the trust of the community. The current situation, with a few developers with the power to push things forward, a few miners with the power to hold things back and a large proletariat of Bitcoin owners with no power at all is severely unbalanced and one of the sources of problems for the community. I think a governance body with representatives from all stake holder communities to take care of the daily business, and to put major issues to the vote in the community would produce much better results.

Satoshi Nakamoto

The anonymous creator of Bitcoin is actually a major problem for Bitcoin as a currency. He mined about a million Bitcoin in the early days, and they are still unspent. Since the cap for the total number of Bitcoin is 21 million, he will end up having just under 5% of the total number of the currency ever existing. Since a fair amount of Bitcoin already are lost forever, he may end up with more than 5% of the actually tradeable total. Having one individual controlling such a large part of the total supply makes me very nervous. Let’s say that Bitcoin is really successful and reaches $100 000/btc, and Satoshi decides that it is time to head for the door. I think it would result in a major panic and people losing fortunes (people would know that he was selling, since all Bitcoin are traceable from their creation to where they currently are). You’d be a lot safer if you knew who Satosho Nakamoto is, and what his motives are, but as things stand, you don’t even have that.

Conclusion

I think Bitcoin has a period of decline ahead. The current problems will take time to fix, if they ever will get fixed. If the community manages to organize and to fix the problems, I think the period of decline may pass. The market capitalization of Bitcoin is so much greater than any of the minnows in the crypotcurreny pool. However, it requires speed and flexibility, otherwise a currency that scales better and that has a better model of governance may take over the leading position. If that happens, Bitcoin will go the way of Betamax.

Sveriges beredskap är obefintlig

written by jacob, on Dec 31, 2015 3:28:15 AM.

Jag ryckte in i lumpen i maj 1977. Detsamma gjorde ungefär 50 000 andra ungdomar det året. På den tiden hade vi lagrade resurser för att föda en försvarsmakt på 800 000 man i fält i flera månader. Vi hade lager med olja, bensin och diesel för att driva såväl det militära som det civila samhället under en längre tid. Vi hade personal och utrustning som kunde sättas in vid snöstormar på den skånska slätten och vid stora skogsbränder i olika delar av landet. Lika så vid översvämningar, snöskred, vindfällen, oljeutsläpp och en rad andra kristillstånd.

På den tiden kunde vi lätt ha hanterat ett inflöde av 100 000 flyktingar, trots att Sveriges BNP vid den tiden bara var 2/3 av vad den är nu. Försvaret hade ett stort överskott av bäddar i olika delar av landet och man hade kontrakt på att använda civilsamhällets resurser i kristid. Dessutom kunde man hemförlova åldersklassen och frigöra 50 000 bäddar över en natt.

Jag tror att våra politiker har gjort oss en stor otjänst genom att sänka beredskapen. Det handlar inte bara om att försvara Sverige mot fientliga angrepp. Det finns så många andra faktorer som kan utlösa kriser i samhället, och i de flesta fall hjälper det att ha lagrade förnödenheter och en tillräckligt stor kader av människor som är tränade i att handla i olika krissituationer.

Något som höstens flyktingström har visat är vilken dålig beredskap vi har för interna katastrofer. Tänk er att vi får en kris som gör att vi måste utrymma ett av våra storstadsområden. Det är något som kan inträffa om ett kärnkraftverk gör ett stort radioaktivt utsläpp vid felaktig inriktning, eller att vi får ett större utbrott av en Ebola-liknande sjukdom, bara för att nämna ett par exempel.

Vi vet nu att vid 100 000 personer så är det stopp. Sveriges kommuner klarar inte fler flyktingar än så, oavsett om de kommer från Syrien eller från Göteborg.

Det här problemet är besläktat med en annan sak som våra politiker är skyldiga till. Underhållet på järnvägsnätet, kraftnätet samt vatten och avloppsnät i de flesta av Sveriges tätorter är eftersatt.

I båda fallen handlar det om att ta bort marginalerna och utnyttja resurserna tills de brister. Insikten saknas om att ett sådant sätt att driva samhället är kostsamt, både ekonomiskt och i människoliv. Anledningen att bristande underhåll kostar mycket är inte helt lätt att begripa. För att illustrera det hela ska jag börja med en liknelse från konstruktion.

Tänk er att vi ska bygga en hängbro. När vi konstruerar bron råkar vi göra ett fel och gör kablarna för klena. Om vi upptäcker felet på ritningsstadiet kostar det inte många ören att rita dit grövre kablar. Om vi upptäcker problemet när kablarna kommer från fabriken blir det dyrare. Om kablarna har satts upp blir kostnaden jättehög och om bron är färdigbyggd måste vi troligen riva hela bygget och starta från början.

Underhåll fungerar på samma sätt, fast oftast inte lika drastiskt. Att byta räls, rör eller elkablar på en längre sträcka kostar lika mycket som att åtgärda ett litet antal akuta fel på samma sträcka. Dessutom ger planerade avbrott mycket mindre samhällsförluster i form av förlorad arbetstid och nödåtgärder för kringgå avbrottet.

Piratpolitik bör gå ut på att vi ska bygga vårt samhälle med mycket bättre motståndskraft mot störningar. Övervakning går i viss mån ut på att man ska kunna förutsäga störningar i form av kriminalitet och terrorism, så att man kan sätta in sina knappa resurser där de behövs. I ett samhälle med redundanta resurser och högre beredskap klarar man störningarna utan övervakning, för det finns alltid tillräckliga resurser på nära håll.

Dear conservatives

written by jacob, on Dec 15, 2015 11:06:41 PM.

If God wanted you to have the next president of the United States of Amercica, he would have given you a candidate.

Hotet mot kryptering

written by jacob, on Nov 25, 2015 1:45:07 AM.

I kölvattnet av terrordåden i Paris har somliga politiker och tjänstemän i diverse säkerhetstjänster krävt förbud mot kryptering alternativt bakdörrar till krypton.

Om vi börjar med bakdörrar, så är det sämre än ingen kryptering alls. Den bakdörr till ett krypto måste med nödvändighet ha någon form av universell nyckel, som måste hållas hemlig av den organisation som ska kunna öppna krypterade meddelanden. All information läcker förr eller senare ut ifrån hemlighetsfulla organisationer och universalnyckeln skulle vara en mycket åtråvärd trofé. Främmande makt och brottsorganisationer skulle betala en rejäl slant för att kunna dechiffrera företags och enskildas kommunikation. Om du tror att kommunikationen är säker, när den i verkligheten är åtkomlig för parter som vill skada dig, då är du i en sämre situation än om du vet att det du säger kan avlyssnas.

Att förbjuda kryptering helt är inte möjligt i dagens samhälle. Varje gång du ansluter till din internetbank och varje gång du handlar i en webbshop använder du säker kryptering. I princip ska den vara oknäckbar, även om det då och då har visat sig finnas säkerhetshål och buggar i olika versioner av Secure Sockets Layer (SSL), som är standarden för krypterad webb-kommunikation. Själv driver jag en tjänst, Eutaxia, som är ett ekonomisystem, främst designat för ideella föreningar. Säkerheten och tillförlitligheten i systemet bygger helt på krypterad kommunikation. Våra kunder använder SSL för att utföra sin bokföring i systemet. Deras medlemmar och kunder nyttjar SSL för att ansluta till föreningens webbutik och för att utföra betalningar. Vi använder krypterad kommunikation för att replikera våra databaser, så att vi kan fortsätta som om inget har hänt, ifall ett av våra datacenter brinner ned.

Vi är på inga vis exceptionella. Alla som lägger affärskritiska tjänster i molnet är beroende av säker kryptering. Alla som reser med en laptop med affärskritisk information är beroende av att säkert kunna kryptera sin hårddisk.

Om någon nu skulle få för sig att verkligen förbjuda kryptering, så hindrar det inte terrorister, spioner och kriminella från att ändå skicka krypterade meddelanden. Det finns en teknik som kallas Steganografi, som går ut på att man gömmer ett meddelande i något som ser oskyldigt ut; t.ex. en bild, en video eller en musikfil. Eftersom det finns en oändlig mängd sätt att digitalt koda audio och video så kan man göra meddelandet helt osynligt för den som inte innehar en nyckel för dekryptering. I det läget skulle med andra ord skurkarna ha tillgång till säker kryptering, medan hederliga medborgare skulle vara utan!

Övervakning som tvångsmedel

written by jacob, on Nov 24, 2015 12:55:31 AM.

Jag har ingenting emot att polisen punktmarkerar skäligen misstänkta personer. Jag tycker det är helt ok med avlyssning som tvångsmedel, när åtgärden har beslutats av domstol, efter korrekt prövning. Jag kan till och med acceptera att oskyldiga personer som har samröre med en misstänkt person får den delen av sitt privatliv som hör samman med den misstänktes analyserat.

Vad jag däremot inte kan förlika mig med är tanken på att en myndighet i hemlighet installerar programvara på min dator, min surfplatta eller min mobiltelefon.

Den som är misstänkt är nämligen inte funnen skyldig. Tvångsmedel används för att utreda skuld, men måste vara proportionerliga. Det innebär att man inte ska förorsaka mer olägenhet för den misstänkte än vad situationen kräver. Frihetsberövande är den högsta nivån av tvångsmedel vi har, eftersom en arrestering eller häktning förhindrar alla former av normalt liv. Avlyssning är en mycket mildare form, för där påverkas den misstänktes livsföring inte av avlyssningen. Däremot så är vederbörandes integritet kränkt, och det är det som är huvudskälet till att vi i Piratpartiet är emot alla former av massövervakning.

När man installerar en trojan på någons kommunikationsutrustning så nyttjar man vederbörandes resurser. Man tar minnesutrymme, processorkraft och bandbredd. Man påverkar dessutom maskinens normala funktion. Program kan börja fallera och man riskerar att skapa säkerhetshål som tredje man kan utnyttja. Att utsätta en oskyldig person för det här är inte rimligt, oavsett vilken misstanke som riktas mot vederbörande.

Jag kan tänka mig att man tillåts installera trojaner hos en icke frihetsberövad person som på annat sätt knutits till ett brott, för att samla in ytterligare bevisning. T.ex. för att kunna knyta medbrottslingar till brottet. Det kräver dock en annan rättsordning än den vi har idag. Vi skulle behöva någon form av hemlig bevisprövning i domstol, likt den som krävs för avlyssning, för att sätta in trojaner som tvångsmedel. Det kanske skulle vara rimligt i samband med organiserad kriminell verksamhet och terrorism, men det får aldrig bli ett standardredskap i polisens verktygslåda.

Övervakning som tvångsmedel

written by jacob, on Nov 24, 2015 12:53:02 AM.

Jag har ingenting emot att polisen punktmarkerar skäligen misstänkta personer. Jag tycker det är helt ok med avlyssning som tvångsmedel, när åtgärden har beslutats av domstol, efter korrekt prövning. Jag kan till och med acceptera att oskyldiga personer som har samröre med en misstänkt person får den delen av sitt privatliv som hör samman med den misstänktes analyserat.

Vad jag däremot inte kan förlika mig med är tanken på att en myndighet i hemlighet installerar programvara på min dator, min surfplatta eller min mobiltelefon.

Den som är misstänkt är nämligen inte funnen skyldig. Tvångsmedel används för att utreda skuld, men måste vara proportionerliga. Det innebär att man inte ska förorsaka mer olägenhet för den misstänkte än vad situationen kräver. Frihetsberövande är den högsta nivån av tvångsmedel vi har, eftersom en arrestering eller häktning förhindrar alla former av normalt liv. Avlyssning är en mycket mildare form, för där påverkas den misstänktes livsföring inte av avlyssningen. Däremot så är vederbörandes integritet kränkt, och det är det som är huvudskälet till att vi i Piratpartiet är emot alla former av massövervakning.

När man installerar en trojan på någons kommunikationsutrustning så nyttjar man vederbörandes resurser. Man tar minnesutrymme, processorkraft och bandbredd. Man påverkar dessutom maskinens normala funktion. Program kan börja fallera och man riskerar att skapa säkerhetshål som tredje man kan utnyttja. Att utsätta en oskyldig person för det här är inte rimligt, oavsett vilken misstanke som riktas mot vederbörande.

Jag kan tänka mig att man tillåts installera trojaner hos en icke frihetsberövad person som på annat sätt knutits till ett brott, för att samla in ytterligare bevisning. T.ex. för att kunna knyta medbrottslingar till brottet. Det kräver dock en annan rättsordning än den vi har idag. Vi skulle behöva någon form av hemlig bevisprövning i domstol, likt den som krävs för avlyssning, för att sätta in trojaner som tvångsmedel. Det kanske skulle vara rimligt i samband med organiserad kriminell verksamhet och terrorism, men det får aldrig bli ett standardredskap i polisens verktygslåda.

Mitt förtroende är lågt

written by jacob, on Nov 22, 2015 1:25:48 AM.

Efter terrordåden i Paris är svenska politiker och myndigheter på helspänn. Det görs utspel om ytterligare befogenheter till Polisen och SÄPO att övervaka och samla in data om medborgare. Det talas om att man ska få installera trojaner på folks datorer.

Det finns så många feltänk och osäkerheter i hela situationen att mitt förtroende för ledande politiker i allmänhet och för SÄPO och polisen står mycket lågt för närvarande.

Om vi börjar med polisen, så finns det en ljuspunkt. Vid insatsen mot terrordådet i Trollhättan visade man att man har övat på att handla rätt i angreppssituationer. Sedan finns det sådant som oroar. När jag för en tid sedan besökte polisstationen i centrala Göteborg (en av 3 stationer i staden, och den enda som är öppen 24 timmar om dygnet) så fick jag vänta 25 minuter innan det dök upp en polis innanför disken. Det var alltså helt obemannat i 25 minuter. Det andra som oroar är att det i nuvarande läge fortfarande finns poliser som jagar fildelare.

Sedan kommer vi till SÄPO. Det är en myndighet som har en lång historia av klantigheter och inkompetens bakom sig. Det är allt från Ebbe Carlsson-affären, till överlämning av egyptier till CIA, till chefer med så bristande kompetens att de inte kan åtalas för tjänstefel. Det stora larmet angående en misstänkt asylsökande förefaller (med den information vi har just nu) vara en anka. Den information som finns öppet tillgänglig visar att man kunnat hantera fallet på ett helt annat sätt; t.ex. genom att kolla hans Facebook-sida och sedan skicka en patrull för att kolla om han var hemma.

Det är fullt möjligt att det finns terrorister som planerar attentat mot Sverige, men jag har tyvärr väldigt litet förtroende för att SÄPO ska klara att upptäcka och undanröja sådana hot.

Tills sist våra politiker. Regeringen har helt förbrukat det ganska lilla förtroende som jag kände tidigare. En viktig faktor är hur man så sent som i slutet på oktober hävdade att det inte var några problem med att det strömmade in 10 000 flyktingar i veckan, för att bara 2 veckor senare rycka i panikbromsen. Det tyder på inkompetens och brist på planering. Statsministerns tal om att vi har varit naiva får stå för honom själv. Det är han, som statsminister, som har ansvaret för att militär och civila myndigheter har rätt beredskap för att hantera attacker mot det svenska samhället. Att han talar om att ge ut ytterligare befogenheter till massövervakning visar att han inte har begripit att hela idén är ett stort misslyckande. Polisarbete måste bygga på data från öppna källor och intensivövervakning av det fåtal mål som verkligen utgör en risk. Trålning skapar bara en massa falska uppslag, och varje felaktig insats är ett hårt slag mot förtroendet för polisen.

Det ligger på regeringen att besluta om hur man ska använda Försvarsmakten i det rådande läget, och där har regeringen varit tyst. Det har talats om hur man ska stödja Frankrikes begäran om hjälp att bekämpa Daesh, men inte ett ord om hur man ska förbereda försvaret för att skydda civilsamhället i händelse av en terrorattack i Sverige. Med dagens insatsförsvar borde man på kort tid kunna genomföra nödvändig utbildning för insatsbataljonerna. Militären kan t.ex. användas till att skydda myndigheter och bemanna vägspärrar och därmed frigöra poliser till utredning och upprätthållande av ordning på gator och torg. Att påbörja utbildningen när första attacken har kommit är för sent och att sätta in militär utan specialutbildning är för farligt.

Nu är regeringen inte de enda syndabockarna i sammanhanget. Med få undantag har hela det politiska etablissemanget visat på bristande tänkande och bristande förmåga till enighet, i en situation som ställer sådana krav. De enda ljuspunkterna har varit Gustav Fridolin och Jonas Sjöstedt. De har båda haft en sansad analys och rimliga förslag till åtgärder. Jag ger inte mycket för deras ekonomiska politik, men när det gäller hanteringen av terrorhotet hoppas jag att det är deras linje som vinner.

Att skydda det öppna samhället

written by jacob, on Nov 15, 2015 2:51:45 AM.

När terrorister slår till, så som nyligen skett i Paris, kan de endast stoppas med vapenmakt. Det går inte att tala en fanatiker tillrätta och icke dödligt våld är allt för riskabelt för insatsstyrka och omgivning. Ju snabbare man kan bekämpa terroristerna, desto fler räddar man från att bli skadade eller dödade.

I ett läge där terrorattacker är sällsynta eller osannolika är det rimligt att överlåta skyddet mot terrorism till polisen och säkerhetspolisen. Svarstiderna vid en attack tenderar dock till att bli relativt långa, eftersom polisen idag är hårt centraliserad. Det är inte heller säkert att det finns några poliser tillgängliga för insats. För några år sedan gjordes det en undersökning som visade att vid ungefär 1000 nödsamtal till 112 om pågående allvarliga brott (inbrott, misshandel, mordbrand etc.), så hade polisen inga resurser att skicka.

Det finns nu risk att Daesh har förberett ytterligare attentat i Europa enligt den modell vi sett i Paris. I det läget kommer polisens resurser inte att räcka till för att skydda samhället på ett fullgott sätt. Vi behöver ha beväpnad personal på alla platser där många människor samlas. Det är det enda effektiva sättet att minska effekten av terrorattacker, när de väl händer. Vi vill också frigöra poliser till traditionellt spaningsarbete för att förebygga attacker.

Det finns en modell för hur man framgångsrikt löser det här problemet. Israel, som för en israelisk medborgare är ett demokratiskt och öppet samhälle, har länge haft problem med terrorattacker. Orsakerna till detta är mycket komplexa och till stor del självförvållade, men det är en annan historia. Sättet man har använt för att reducera terrorattackerna är att ha beväpnad personal i rörelse över hela landet. Man har en 3-årig värnplikt och alla värnpliktiga bär uniform och bär med sig sina skarpladdade vapen under transport till och från sin tjänstgöring. Dessutom har man ett omfattande system med reservofficerare som har beväpning hemma. Eftersom Israel har en ständigt hög beredskap jobbar inte soldaterna veckodagar och har ledigt på helgerna. Det är ett ständigt rullande schema som gör att det alltid finns soldater på torg, bussar, tågstationer, flygplatser och andra platser där det passerar mycket folk.

I Sverige har vi inte värnplikt, men vi har ett yrkesförsvar, vi har reservpersonal och vi har Hemvärn. Vi har också beredskapspoliser. Det är fullt möjligt att på kort tid utbilda, uniformera och beväpna dessa kategorier människor, så att vi får en betydligt kortare tid till första insats, oavsett var i Sverige en attack kommer. Det är naturligtvis inte helt riskfritt att ha så många beväpnade människor på stan, för det finns alltid en liten sannolikhet för olyckor och missförstånd. Därför så ska man vänta med att sätta in en sådan här åtgärd tills dess man ser att Daesh har kapacitet att genomföra terrorattacker i stor skala.

Terrordådet i Trollhättan

written by jacob, on Oct 23, 2015 12:11:14 AM.

Förutom bestörtning över dådet i Trollhättan har jag två tankar om saken. Den första är att vi ska vara tacksamma att gärningsmannen inte hade tillgång till skjutvapen. Med amerikanska vapenlagar hade han troligen haft tillgång till flera halvautomatiska vapen. Svenska lagar försäkrar oss inte om att potentiella gärningsmän inte får tag i vapen, men de gör det svårt nog att det räddar liv. Många potentiella gärningsmän avstår nog från att sätta sina tankar i verket just på grund av att det är psykologiskt mycket lättare att trycka på en avtryckare än att handgripligen ge sig på andra människor.

Den andra tanken är att ingen elektronisk övervakning i världen skulle ha detekterat gärningsmannens planer innan det var för sent. Det enda verktyg vi har för att undvika vansinnesdåd som det här är att förändra samhället, så att färre blir benägna att bruka våld. Feta, slätkammade män som sover gott om natten är aldrig förövare.