Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Entries in the Category “Piratpartiet”

Today I have emailed some key members of the European Parliament

written by jacob, on Jun 18, 2018 1:58:00 AM.

Dear MEP,

I am the owner of a small business in Sweden. We develop an accounting system with an integrated web shop for small businesses and non-profit organisations and provide it as a web based service. The service is promoted and available at http://www.eutaxia.eu.

Before you vote on article 13 in the upcoming votes concerning the Copyright Directive, I would like you to consider my business case.

I am going to take one of my customers, Näsets Paddlarkubb, as an example. It is a kayaking club. You can reach their web shop through their home page at http://www.npk.nu. One day they decide that they want to sell one of the clubs racing kayaks. They register it as an item in their web store and upload a picture and a video. The picture shows the kayak and the video shows someone winning a race with the kayak. The web store is open for public consumption and is reachable from the clubs website.

From what I understand, I am as the provider of the service supposed to filter the contents for copyright infringement. Let us start with examining what the image and the video might contain.

  • It could be a picture taken by the uploader.
  • It could be a picture taken by another club member. It could be used either with or without the permission of that club member.
  • It could be a picture from the manufacturers web site and it could be used either with or without the permission of the manufacturer.
  • It could be a stock photograph which could either be in the public domain, under a Creative Commons License or under a commercial license. In the latter case, the user may or may not have paid the to use the photo.
  • The picture could be taken in front of the Poseidon statue in Göteborg. The statue is created by Carl Milles who died 63 years ago. This means that the scupture is not part of the Freedom of Panorama for another 7 years.
  • The video may be from a members hand cam, from the local TV station or a video from a commercial producer of an olymic winner in the same kind of racing kayak. It could even be from a major movie shown in movie theaters.
  • The image and the video may show something completely different.

This raises a number of questions, that I think you need to be able to answer satisfactorily before casting your vote.

  • How is the filter supposed to determine who took the photograph or who made the video?
  • If permission to use the photograph is required, how is the filter supposed to determine if permission has been given?
  • If the image has been used under terms of fair use, how is the filter supposed to determine that?
  • How is the filter supposed to determine that the uploaded media is pertinent in the context. This may after all determine if the contents are under fair use, or not.
  • How is the filter supposed to determine when the copyright holder died?
  • How is the filter supposed to handle Freedom of Panorama?

Next we come to the issue of the filter.

  • Am I supposed to build this filter within my company? We put about 8 man days a month into maintaining and improving our product and have a back list of improvements that will take years to implement. Where are the resources for me to work on an advanced filter?
  • Am I supposed to buy/lease a filter from a third party provider? What will that cost? How much work is it to integrate in my current setup? My revenue stream is about €50 per customer and year and each customer may have thousands of items that would need filtering. Since I obviously won’t be able to develop the filter myself, I wonder about liability in the case that the filter doesn’t work as expected. Will the filter vendor take on the liability towards copyright holders, or will I have the liability for something I have no control over?
  • All software requires maintenance, both for technical reasons and legal reasons. How much maintenance work do you expect the filter to require? With new contents, new content types, new ways of working around the filter, will the work to maintain the filter be much larger than the work to maintain my service?

As you can see, I have a well founded worry that article 13 will force me out of business. I wonder how many other small IT companies all over Europe have the same concerns. I fear that article 13 may kill the the entire eco system.

Please vote NO to article 13.

Best regards

Jacob Hallén
Open End AB

The case against Assault Rifles

written by jacob, on Feb 22, 2018 12:25:00 AM.

In my military career, I have been armed with everything from a pistol to a light machine gun. Most of the time my personal weapon has been either an Assault rifle (AR) or a submachine gun (SMG). While in UN missions in Cyprus and Lebanon I have carried the weapons loaded with live ammunition in daily use. I have also fired a large number of weapons, including muzzle loaders, shotguns, low calibre ammunition rifles, bolt action rifles, target pistols and recoilless anti tank guns. I have trained hundreds of recruits in the art of handling, shooting and maintaining a personal weapon. What I have to say is not based on speculation, it comes from thousands of hours of personal experience handling weapons.

ARs and SMGs have no place in civil society

ARs have been used i several of the latest US mass murders, because they are easily accessible and they are very effective for the job. One may argue that an SMG would be even more effective in a school shooting scenario, because an SMG has less of a kickback, lower weight and better efficiency at close quarters, but the difference isn’t all that big and SMGs are not as popular as ARs in the US. There is no legitimate usage of these weapons that can’t be handled by a gun much less suitable for the mass killing of people.

In the following, I’m comparing ARs and SMGs against the arguments the gun lobby bring forward, without taking a stance about the validity of those arguments.

Personal protection

The most suitable weapon for personal protection is a pistol or a revolver, either in an open or a concealed carry depending on the situation. For personal protection, you need a weapon that works in any space and in situations when you are surprised. An AR is way too unwieldy to be practical under most circumstances. Only in long and medium distance firefights would an AR be more useful than a handgun. If you get into one of those, you are no longer working on personal protection. At medium and long distance, your job is to take cover and get out of there as soon as possible. There is no way you are going to win against a prepared enemy. Same thing goes for protecting others. Unless you are carrying an AR in a ready position, it takes a much longer time to fire it accurately, than does a handgun. Your assailant will be in the ready position, you won’t. A handgun gives you a much better chance, though going for cover will almost always be your first choice, then you bring out your gun, in case the assailant goes after you.

Home protection

The case for home protection is almost without exception about dealing with a single burglar or a crazy maniac. Gang or other group assaults on homes are exceedingly rare. Dealing with a single armed assailant on your home turf is best done with a handgun, a shotgun or, in a pinch, a hunting rifle. Automatic and semi automatic weapons are very unsuitable. Misses will cause damage to your property and the penetrating power of an AR bullet may accidentally injure household members, friends or pets in other rooms in the house.


If you can’t kill your prey with a bolt action gun with 6 cartridges in a fixed interior magazine, you have no business being a hunter. A bolt action rifle has much better precision than an AR, but a much lower rate of fire. When hunting, you are killing one prey at a time. If not, you are not on a hunt, you are on a killings spree. There is no legitimate use of an AR or SMG on a hunt.

Revolt against the government

While this might be a legitimate use of ARs and SMGs, it is suicidal to think that it would actually work. The local police forces across the United States have heavy armored cars these days, and are armed to deal with groups carrying ARs, like school shooters for instance. Should your local police fail, or you have them on your side, the DHS is the next step up. They have heavy vehicles and helicopters. So does the FBI, though they may have a little longer mobilization time. Then you have the Coast Guard and all 4 branches of the armed forces. There is no rule against using them against domestic insurgencies. As a last resort, the president may order tactical nukes against you. The kind of government that you would revolt against would not hesitate to take that step.

Target shooting and sports

ARs and SMGs are not very useful for sharpshooting. They don’t have the precision of hunting rifles or dedicated sports rifles. The only real application they have is in combat shooting, which is a lot like the mass murder scenarios, though you play the good guy in combat shooting. If you really want to do this, then you should join the well organized militia, and do it with their weapons and under their auspices. That way the community can spot the people who shouldn’t be training combat scenarios. Right now anyone can buy a semi automatic AR and train in a remote location or at off hours at the local combat course.


Giving up the modern military guns to reduce the number of people killed in mass murder events would be a very small sacrifice. We already know that a ban on ARs reduces the number of victims in mass shootings. There was a ban in place, which was allowed to lapse. While it was there, the number of casualties were much lower.

Unfortunately I don’t think the American public is ready to put really strict limits on gun ownership, but banning ARs and SMGs would be a small step that would save many lives. Maybe the NRA is afraid that the public might like the effects too much, and that is why they are fighting so hard to keep the mass shootings going.

Slutet nära i Raqqa

written by jacob, on Sep 24, 2017 6:18:35 PM.


Av c:a 25 stadsdelar så kontrollerar Daesh stora delar av 3 stycken. I ytterligare 4 pågår det strider. SDF har avancerat snabbt under den senaste veckan. Till stor del beror det på att det finns väldigt få civila kvar i Raqqa. SDF lägger stor möda på att hitta och eskortera civila ut ur staden. De har till och med en enhet kommandosoldater som enbart har den uppgiften. En annan viktig faktor är att Daesh är desorganiserade och demoraliserade. Ett stort antal lokala Daesh-krigare har överlämnat sig till SDF och övriga saknar ledning och organisation. Det i sin tur beror på att koalitionen har kunnat intensifiera sina flygangrepp mot Daesh i takt med att staden tömts på civila. Så snart Daesh uppträder i grupp kan de vänta sig en attack med flyg eller helikopter. Det gör att motståndet mot SDF i princip består av ensamma krypskyttar. Det kanske största hindret för snabbare framryckning är att allt är minerat. Det krävs försiktighet och stora minröjningsinsatser innan någon enda byggnad kan tas i bruk. Hotet från bilburna självmordsbombare är nästan borta. Det finns knappt några ombyggda bilar kvar, och Daesh har inte resurser att bygga om fler.

Det gör att slutet i Raqqa troligen bara är ungefär 2 veckor bort. Det är naturligtvis möjligt att Daesh gömmer en hemlig reservstyrka, men det är inte speciellt troligt.

Deir Ezzor

Deir Ezzor är provinshuvudstad i provinsen med samma namn. Den del av staden som ligger nordost om Eufrates har hållits av Daesh, medan flygplatsen och resten av staden har varit en isolerad enklav under Assad-regimens kontroll i mer än 3 år. För några veckor sedan lyckades framryckningar från Palmyra och från nordväst med att bryta belägringen av Deir Ezzor, och regimtrupperna ägnar sig nu åt att ta kontrollen över landsbygden kring Deir Ezzor. Samtidigt har SDF startat en offensiv för att ta kontrollen över området nordost om Eufrates. Det här har lett till friktion mellan regimen och SDF. Regimen har försökt göra landstigningar på andra sidan floden, men har hittills tvingats till reträtt av Daesh. Regimen och Ryssland har dessutom vid ett tillfälle bombat SDF-styrkor, med 6 sårade som resultat. Högljudda protester och tyst diplomati från SDF:s sida har inneburit att det inte har förekommit ytterligare attacker. Om SDF och regimen kan komma överens om att ta kontrollen över varsin sida av Eufrates är prognosen god för framgång. Om de misslyckas finns det stor risk för att det blir tunga strider mellan regimen och SDF.


För ett par dagar sedan var det val till lokala fullmäktigeförsamlingar i alla kantonerna i Rojava. Uppslutningen har varit stor, och somliga säger att det har varit det första fria valet i Syriens historia. Valet är ett personval, där lokal förankring spelar större roll än partitillhörighet. Platserna i församlingarna är dessutom fördelade lika mellan män och kvinnor och etniskt fördelade efter de förhållanden som råder lokalt.

Tal Afar

Daesh-fickan i den huvudsakligen turkmenska staden Tal Afar föll samman på några dagar. Daesh hade interna stridigheter innan anfallet började, och man sköt ett stort antal krigare själva. Man passade också på att mörda ungefär 200 civila som försökte fly. När så anfallet kom, så deserterade stora grupper Daesh-krigare, med resultat att den hårda kärnan blev överraskade av hur snabbt de irakiska trupperna ryckte fram. De besegrades därför ganska lätt.


Den sista stora Daesh-fickan, kring staden Hawijja, sydväst om Kirkuk, är sedan några dagar under attack från de irakiska trupperna. På 3 dagar har man tagit kontroll över ungefär halva fickan, dock mest ökenområden. De större städerna är alla kvar i Daesh händer.


I morgon håller irakiska Kurdistan en folkomröstning om självständighet. Det sker mot ihärdiga protester från regimen i Bagdad, Turkiet och Iran. Turkiet och Iran har stängt sina gränser mot Kurdistan, och Iran tillåter inte flygningar till och från Kurdistan över sitt luftrum. Turkiet och Iran är naturligtvis oroliga för att ett självständigt irakiskt Kurdistan ska utgöra inspiration och basområden för de egna kurdiska befolkningarna. Bagdad reagerar som alla centralregeringar reagerar på självständighetssträvanden. Det som de facto gäller är att Kurdistan idag har en egen ekonomi och en egen armé som kan utöva territorial kontroll. Jag förväntar mig dessutom att folkomröstningen ska resultera i ett rungande JA till att bilda en egen stat. Att kurderna inte har en egen statsbildning är det kanske värsta resultatet av Sykes-Picot-avtalet efter första världskriget och brittisk kolonialpolitik på 1930-talet.

Många undrar kanske om de kurdiska områdena i Syrien kommer att ansluta sig till irakiska Kurdistan. Det är mycket otroligt. Kurdistan leds av KRG, som i sin tur domineras av familjen Barzani. De har lyckats väl med att utveckla en modern marknadskapitalistisk stat, med vissa element av traditionellt stamtänkande. Rojava i Syrien leds av PYD, som är ett parti med kollektivistiska idéer, inspirerade av den i Turkiet fängslade kurdiske ledaren Abdullah Öcalan. Man vill bilda en federal stat, där makten kommer från lokala fullmäktigeförsamlingar. Exakt hur det är tänkt att gå till återstår att se. Rojava har varit i ständigt krig mot Daesh sedan man började organisera sig, vilket var vid försvaret av Kobani, 2014. Något som är säkert är i alla fall att man prioriterar jämställdhet mellan män och kvinnor och att man vill skapa enighet mellan de olika etniska grupperna, genom att säkerställa representation även för minoriteter.

Stränga straff för bagateller - lagen måste ändras

written by jacob, on Sep 24, 2017 12:18:35 PM.

Att utvisa en person som har uppehållstillstånd och som har etablerat sig i Sverige, med jobb, bostad, dagisplats och allt annat som krävs för att bygga upp en tillvaro - det är ett oerhört strängt straff. Det kan vara motiverat för mördare, våldtäktsmän och terrorister. Tyvärr är det inte så lagen ser ut. Man kan bli utvisad för bagateller, som att ens tjänst inte har utlysts på rätt sätt, att man har legat en hundralapp i månaden under kollektivavtal, att man tar ut semester, att man inte tar ut semester, att man har mer än ett jobb, att man byter jobb, eller att arbetsgivaren har gjort en miss i försäkringsskyddet. Ofta så är det arbetsgivaren som har gjort fel, men det är ändå den invandrade personen som straffas.

Senaste exemplet i en lång rad kan man läsa om i dagens Göteborgsposten.

Det här är rättsvidrigt på alla sätt. Man ska inte kunna straffas för någon annans handling och straffet står inte i proportion till överträdelsen. I det här sammanhanget så rör det sig nämligen om en administrativ överträdelse, inte om något brott i lagens mening. Det finns inget uppsåt och de flesta fallen beror på okunskap om ett stort och mycket krångligt regelverk. Att kräva att någon som inte har svenska som modersmål ska kunna regelverket i detalj är inte rimligt, och det är bara riktigt stora företag som har avdelningar för juridik och HR som har resurser att hantera hela regelverket.

Jag tycker att Piratpartiet ska driva på för en förändring av lagstiftningen på det här området. Det är fullt tillräckligt med ganska låga böter för att lagen ska ha avsedd effekt. Det är bråttom och angeläget, och det går därför inte att vänta på att vi får egen representation i riksdagen. Jag tycker därför att vi ska driva en kampanj, där vi kontaktar riksdagspartierna och regeringen, med krav på snabb förändring av lagstiftningen. De enda jag kan tänka mig är avoga av ideologiska skäl är SD. Övriga partier borde vara ganska lätta att övertyga.

Varför man inte kan outsourca känsliga data

written by jacob, on Aug 7, 2017 7:59:39 PM.

I Transportstyrelseskandalens efterdyningar är det många som aningslöst har uttalat sig om att det inte är något fel med att outsourca känsliga data. Värst av alla är nog Ann Kindberg-Batra, som har sagt att Det spelar väl ingen roll var servern står. Det är så naivt och okunnigt att man baxnar.

Det finns olika nivåer av känsliga data. Den högsta nivån är rena statshemligheter, av vilka Transportstyrelsens databas innehöll en del. Därunder finns persondata av känslig natur och affärshemligheter - både egna och andras. I den genomgång jag gör nu kommer jag att fokusera på statshemligheter, men det jag säger har bäring på andra känsliga data, även om man med de senare ibland kan acceptera kompromisser, där faktorer som kostnad och kompetens kan vägas in i beslutet om outsourcing.

Vi kan dela in hanteringen av en myndighets IT-tjänster i 3 olika fall. I det första har myndigheten alla datorer i en egen datahall, i det andra har myndigheten köpt tjänsten från en i Sverige lokaliserad leverantör. Data finns i en svensk datahall. I det tredje fallet har myndigheten köpt tjänsten från en leverantör som förvarar data i en datahall i utlandet.

Om vi börjar med det tredje fallet så uppstår genast några svårigheter:

  • Personalen som ska befatta sig med data måste säkerhetsklassas. Om det ska ske enligt svensk lag och svenska regler, hur får vi tillgång till information om personen i det land där vederbörande bor? En säkerhetsklassning använder sig av icke publik information. Om säkerhetsklassningen ska ske i samarbete med landets myndigheter, hur vet vi att deras klassning görs på ett ur svenskt perspektiv rimligt sätt?
  • Om det sker ett intrång, eller någon bryter mot avtalade säkerhetsbestämmelser, så ska brottet lagföras i det land där data lagras. Det innebär att det ska utredas av polis i det landet. Dessa personer saknar behörighet att befatta sig med svenska statshemligheter och är därför helt olämpade att genomföra utredningen. De utreder dessutom enligt en rättstradition som kan vara väldigt olik den svenska. I vissa länder är dessutom korruptionsnivån betydligt högre än i Sverige.
  • Svenska staten har inte kontroll över den lagstiftning som gäller i utlandet, och lagstiftning förändras över tid. Outsourcingavtal gäller ofta i tiotals år, och det som gällde vid avtalets början kan vara helt förändrat efter bara några år. Till exempel kan ett främmande land tvinga en leverantör att i hemlighet tillhandahålla trafik och data till landets underrättelsetjänst. Vi vet att USA redan idag har ett sådant regelverk på plats. Att svenska myndigheter skulle övervaka den utländska lagstiftningen kring outsourcing vore extremt dyrt och därför helt orealistiskt.

All outsourcing, oavsett om den är inhemsk eller utländsk, är förenad med ett antal infrastrukturproblem.

  • I min datahall styr jag vem som har access - oavsett om det är egen personal eller konsulter. I din datahall styr du över vem som har access. Förr eller senare kommer du att släppa in någon i strid med gällande avtal. Hur troligt är det att du berättar för mig när du har gjort bort dig?
  • I min datahall har jag kontroll över infrastruktur, som nätverk, routers och brandväggar. Jag kan gå in och följa kablar, jag kan koppla in diagnostikverktyg och jag kan köra levande tester på systemet. I din datahall gör du det arbetet och väljer vad du berättar för mig. Vad du ska berätta för mig styrs av ett Service Level Agreement, och jag har ingen möjlighet att förutse allt jag någon gång vill att du ska tala om för mig. Det som inte finns med får jag aldrig reda på.
  • Om det sker en incident i min datahall så bestämmer jag hur den ska utredas, och med vilka resurser. Jag kan löpande kontrollera och styra utredningsarbete och skyddsåtgärder. I din datahall är det du som väljer hur en incident utreds. Om incidenten direkt rör mig kanske jag får rapporter, men du har alltid möjligheten att mörka. Risken att tappa kontraktet i förtid finns alltid. Ju värre incident, dess större anledning att mörka.
  • I min datahall kan jag alltid strukturera om, lägga till nya tjänster och optimera för aktuell användning. I din datahall är jag styrd till det kontraktet säger. Vill jag göra förändringar måste avtalet förhandlas om. Vill jag lägga till omfattande tjänster måste jag gå ut i ny upphandling, och kanske få ytterligare en leverantör.
  • I min datahall gäller statsförvaltningens regelverk. Det innehåller redan bestämmelser om hantering av sekretessbelagda uppgifter, och kan enkelt utvidgas på området IT-säkerhet. I din datahall har jag allmän lagstiftning, vårt avtal, och dina interna bestämmelser som skydd. Om du är en kommersiell aktör så är dina interna bestämmelser en kompromiss - tillräckligt säkert för att locka kunder, men inte så säkert att det kostar en massa pengar.
  • I min datahall har jag kontroll över alla systemaspekter. Version av operativsystem, säkerhetsuppgraderingar och prioriteringar mellan olika arbetsuppgifter. I din datorhall bestämmer du prioriteringarna. Du har säkert fler kunder, och det är långt ifrån säkert att jag är högst prioriterad.

Så, Ann Kindberg-Batra, det spelar enormt stor roll var servern står. Rent tekniskt, för åtkomst till tjänsterna, så är det ingen skillnad, men under vems jurisdiktion systemen och tjänsterna tillhandahålls, och under vems kontroll arbetet på systemen utförs spelar all roll i världen.

Om vi inte får in kompetenta personer som förstår det här både på hög nivå i statsförvaltningen och på det politiska planet kommer Sverige att ha enorma IT-problem under överskådlig tid.

Betydande framsteg mot Daesh i Syrien

written by jacob, on Aug 6, 2017 11:10:00 PM.

Medan Irak laddar upp för nästa steg i kampanjen mot Daesh har både SDF och den Syriska regimen gjort stora framsteg.


SDF har framför allt haft framgångar i södra Raqqa, i stadsdelarna närmast floden Eufrates. I går lyckades man sluta gapet mellan trupperna som anfaller från väster och de som anfaller från öster. Det är ett mycket stort framsteg, för det gör att man nu har tillgång till en bred, fyrfilig, väg mellan den östa och västra sidan av staden. Tidigare fick all logistik göra en omväg på c:a en mil, vilket tar tid, sliter på fordon och personal, samt drar mycket bränsle. Bland annat distribuerar man varm, lagad mat till 17 000 man varje dag. Att man öppnat en front i söder gör också att man har en mycket större valfrihet kring var man sätter in sina styrkor. Med förbindelsevägen blir det lätt att omdisponera och kraftsamla på valfri punkt längs frontlinjen.

Daesh har nu kontroll över ett område som är nästan kvadratiskt och som är 1,5 km i fyrkant. Till det kommer en zon på c:a 250 meter på varje sida om fyrkanten, där strider pågår. Koalitionen uppskattar att det finns 2000 Daesh-krigare kvar i Raqqa, men jag tror att det är en överskattning. Med så många krigare på ett så litet område borde vi se mer av koncentrerade motanfall och större täthet med trupper längs fronten. Det borde också vara fler självmordsanfall, för det är mycket påfrestande att bara sitta och vänta på att anfallen ska komma till ditt kvarter.


Regimstyrkorna har tagit sig fram till Eufrates södra bank, och avancerar längs floden mot Deir Ezzor, där regimstyrkor fortfarande är belägrade av Daesh. Eufrates dalgång har en lång rad av byar och mindre städer, så avancemanget går ganska långsamt. Det lär ta minst en månad för styrkorna att nå Deir Ezzor.


Den här veckan intog regimstyrkorna staden as Suknah, som ligger mellan Palmyra och Deir Ezzor. Det är den enda staden längs vägen, och den ligger vid en korsning mitt ute i öknen. Staden har varit under Daesh kontroll sedan 2014. Regimstyrkorna kommer att ha ett val efter att man helt har säkrat as Suknah - antingen fortsätter man norrut, för att ansluta till Aleppo-frontens styrkor, och skära av förbindelselinjerna för Daesh i ett stort ökenområde, som sträcker sig nästan ända till staden Homs, mellan Aleppo och Damaskus - eller så fortsätter man österut, för att undsätta styrkorna i Deir Ezzor, och ta kontrollen över en större del av Eufrates. I båda fallen kan man räkna med en ganska snabb framryckning. Det är stora ökenområden med begränsade möjligheter för fordon och personal att gömma sig för de syriska och ryska flygstridskrafterna. Det är inte orimligt att man kan vara i Deir Ezzor på 2 veckor.

Ansvariga ministrar begriper inte sitt område

written by jacob, on Jul 25, 2017 5:35:52 PM.

Grunden till hela Transportstyrelsehärvan ligger i beslutet om att outsourca systemet. Det beslutet fattades av myndigheten som en konsekvens av den budget som den borgerliga regeringen gav myndigheten 2012. Det i sin tur var resultatet av en policy, där myndigheter i större utsträckning ska använda sig av standardprogramvara och outsourcing. Ansvarig minister, om jag är rätt informerad, var Annie Lööf.

Det är i sig inget fel i att outsourca IT-system, men man måste begripa vad man gör, och vad det får för konsekvenser. I det här fallet så har man beslutat sig för att outsourca ett system som innehåller statshemligheter. Något som man uppenbarligen aldrig ska ägna sig åt.

Det kanske är för mycket begärt att Annie Lööf ska begripa att man måste hålla statshemligheter så nära bröstet man någonsin kan, men det är hennes skyldighet att hålla sig med medarbetare som förstår det. Nu är departementsledningarna, som driver budgetprocessen, politiskt tillsatta och det finns väl inga centerpartister som förstår säkerhetsfrågor. Vi kan skönja ett systemfel, där den politiska processen inte säkerställer att vi får rätt kompetens i rikets högsta ledning.

Att det är ett systemfel kan vi se på grund av att Anna Johanssons departement inte upptäckte att Transportstyrelsen var på väg att outsourca statshemligheter. Budgetprocessen är årlig och statssekreterarna nagelfar varje rad i budgeten. Någon borde ha begripit vad Transportstyrelsens uppdrag är och vilken information de förvaltar. Den socialdemokratiska regeringen hade alltså inte heller rätt kompetens på rätt plats.

Det här hade inte behövt bli den fullständiga katastrof som det blev, om Transportstyrelsen hade följt reglerna för statlig förvaltning. Generaldirektören ska framför allt lastas för att hon inte konsulterade sin verksjurist innan hon bestämde sig för att bryta mot lagen. Jag har själv suttit i en medelstor statlig IT-upphandling och minns hur noga vi var med att kolla alla detaljer med vår jurist. Transportstyrelsens styrelse ska lastas för att man ignorerade larmet från internrevisorn. Revisorer har man av en anledning, och det är mycket klandervärt att styrelsen inte har reagerat.

Det är uppenbart att kompetensen kring IT-frågor i allmänhet och säkerhetsfrågor i synnerhet är usel, såväl i statsförvaltningen som i samtliga riksdagspartier. SD har sluppit visa färg i regeringsställning, men deras track record från partikansliet visar tydligt att de på inget sätt är bättre än sina riksdagskollegor.

Slutsatsen blir att IT-frågorna har en så stor betydelse för samhället att det behövs ett parti med speciell kompetens på området i riksdagen. Ett parti som får resurser att granska och nagelfara de förslag som kommer från regeringen, och den förvaltning som regeringen driver. Det partiet är Piratpartiet. Med sina 2 mandat i EU-parlamentet under förra mandatperioden visade partiet hur man genom att granska förslag och publicera konsekvenserna av dessa kunde påverka den politiska processen. Christian Engström och Amelia Andersdotter vara inte bara understödda av sina assistenter, de hade till sin hjälp ett stort antal aktivister, där många har djupa kunskaper kring digitala frågor. Den största framgången var att få med sig en majoritet i parlamentet i att fälla ACTA-avtalet, men påverkan var stor på en mängd andra områden.

Rösta in Piratpartiet i riksdagen 2018. Sverige behöver den kunskap som partiet besitter.

Kriget i Irak/Syrien - Fokus på två punkter

written by jacob, on Jul 19, 2017 7:45:47 PM.

Det pågår strider på många håll i Syrien och på ett par platser i Irak, men det är bara två ställen som har verklig strategisk betydelse just nu - Mosul och Raqqa.


Trots att regeringen deklarerat kampen om Mosul som över finns det fortfarande betydande motstånd kvar från Daesh. Strider kring fickor blossar upp dagligen och risken att bli beskjuten i västra Mosul är betydande. Det är också många Daesh-krigare som har gått under jord och blandat in sig bland civilbefolkningen. Hur de irakiska myndigheterna hanterar situationen kommer att ha stor betydelse för hur fred och uppbyggnadsarbete kommer att utveckla sig framöver. Tyvärr kommer det många rapporter om övergrepp mot Daesh-krigare som har givit sig. Det är mycket vanligt att de summariskt avrättas på plats. Flera källor anger att de irakiska trupperna gör det på grund av korruption i fängelseväsendet. Det är lätt för en tillfångatagen krigare att muta sig ut ur fångenskap, och hellre än att fienden går fri så likviderar man dem.

Man ska aldrig acceptera krigsbrott, men man får ha en viss förståelse för de irakiska truppernas synvinkel. Counter Terrorism-trupperna, som har varit inblandade i de allra tyngsta striderna har enligt amerikanska dokument lidit 40-procentiga förluster i sårade och döda. Totalt har över 100 000 man varit inblandade på den irakiska sidan, och man har dödat över 10 000 Daesh-krigare. Betydligt fler än vad man räknade med skulle finnas i Mosul från början. Hur många civila som dödats har man inte kunnat uppskatta än. Mosuls gamla stad är helt förstörd, liksom ytterligare en central stadsdel. Totalt är mer än 5000 byggnader helt raserade. Lidandet bland civila har varit oerhört och det rapporteras om många människor, speciellt barn, som har enorma trauman efter Daesh ockupation och befrielsestriderna. Irak har sammanlagt 30 psykologer med PTSD som specialitet. En siffra som jag har läst är att 800 000 människor är i behov av behandling.


Belägringen av Raqqa har pågått i c:a 6 veckor. De första 3 veckorna bjöd på en ständig ström av framgång, men sedan har det varit trögt. Daesh har kämpat emot med självmordsbilbomber, drönare och krypskyttar. Man har vid ett par tillfällen gått till motanfall och tagit tillbaka terräng. Det har varit speciellt lätt i områden som har hållits av enheter ur Fria Syriska Armén (FSA), som är av betydligt klenare virke än SDF. De enheter inom SDF som verkar vara allra mest effektiva i stadsstrid är Manbij Military Council (MMC). Jag har skrivit om dem tidigare, när de kom in och bröt motståndet i Tabqa. I Raqqa-kampanjen har de tidigare opererat söder om Eufrates, och fullföljt inneslutningen av Raqqa. Häromdagen annonserades det att de flyttats till den västra fronten i Raqqa. Det dröjde sedan bara timmar innan SDF kunde meddela att en stor stadsdel, Yarmouk, befriats från Daesh. Idag meddelades att MMC befriat ett stort antal civila i stadsdelen ash-Shahada. MMC är en blandad styrka med kurder, araber och en del minoritetsfolk - alla frivilliga. Det är en erfaren styrka efter striderna om Manbij, och det är tydligt att de är bättre än någon annan styrka på strid i bebyggelse.

De amerikanska befälhavarna tror att striden om Raqqa kommer att ta många månader, men jag är mer optimistisk än så. Med MMC på rätt plats och med nytillförd amerikansk materiel, främst i form av lätta stridsfordon, tror jag att det kan gå mycket fortare. Daesh verkar ha ont om självmordsbilar och drönare, och måste därför förlita sig helt på krypskyttar. Eftersom de inte har mörkerkapacitet, vilket SDF har, så befinner de sig i ett ständigt taktiskt underläge. Antalet effektiva krypskyttar faller för varje dag, och när de blir för få kan SDF rycka fram mycket snabbare.


I kantonen Afrin (alternativ stavning Efrin), angrips kurderna av Turkiet. Man skickar fram inhyrda syriska rebeller för markstrider och skjuter med tungt artilleri mot de kurdiska områdena. Beskjutningen har karaktär av terror mot civilbefolkningen, och man förorsakar mycket förödelse av egendom och dödar och skadar urskiljningslöst civila. Det finns oftast inga militära mål i närheten av de civila som träffas. Angreppen ser ut att sakna strategisk betydelse, för kurderna har slagit tillbaka alla markanfall och förorsakat stora förluster för de inhyrda trupperna.

Det är dags för EU att utkräva politiskt ansvar av Turkiet för de brott mot folkrätten som de gör sig skyldiga till. Jag vill se långt gående sanktioner mot Turkiet, vad gäller varor, tjänster, landningstillstånd, gränspassager, turism och liknande. Personligen har jag börjat bojkotta turkiska varor. Jag älskar t.ex. körsbär, men står det Turkiet som ursprungsland får de bli liggande i disken.

My precious

written by jacob, on Jul 8, 2017 6:49:49 PM.

Det var lite olika bud om när jag skulle få komma hem. Min nya njure var lite trög i starten. Prognosen ändrades från tisdag till fredag, för att sedan landa på onsdag. Rutinerna med provtagning fortsatte in i det sista, men allt såg bra ut. Jag har min normalvikt, lite lågt blodtryck, passerar vätska som jag ska, njuren har börjat filtrera slaggprodukter så smått. Blodsocker rusar efter måltid då och då, på grund av all kortison jag äter. Min blåsa har krympt under dialysperioden och jag måste kissa varje timme, dag som natt. Kortisonet har givit sig på kärl och slemhinnor i anus, så det gör jätteont att gå på muggen. Jag gör mitt bästa för att ignorera det besvärliga.

Innan jag får åka hem får jag gå till sjukhusapoteket och hämta ut mediciner för de kommande 3 månaderna. Det blir 2 stora kassar fulla. Tur att jag mötte Laura på vägen och fick hjälp att bära. Att gå ända bort till sjukhusapoteket är den längsta utflykten på en vecka och jag behöver en lång stunds vila innan jag orkar duscha och få mitt förband omlagt. Jag tackar vänligen men bestämt nej till sjukhuslunchen och efter 40 minuters väntan på sjuktransport så kommer taxin för en 10 minuter lång resa hem. Under andra omständigheter skulle jag kunnat gå hem på den tiden, men inte idag.

Väl hemma blir det dags för dagens andra promenad. Vi går till Sjömagasinet Lorensberg och äter långa till lunch. Efter den lätt tråkiga sjukhusmaten smakar det underbart. När jag kommer hem är jag helt slut och sover resten av dagen.

För att det inte ska strama för mycket i operationssåret har jag ett par träningsbyxor på mig. De vill inte sitta uppe, så i samband med lunch på torsdagen försöker jag köpa hängslen. Visar sig att vare sig H&M, Intersport, Tommy Hilfiger eller Oscar Jacobsson har sådana. Går på lunch och tappar byxorna 2 gånger medan jag bär min sallad till bordet. Äter makrill. Köper hängslen för 300 kr hos John Henric. För utmattad för att leta vidare. Sover större delen av torsdagen med.

Fredag är jag på Sahlgrenska 07:25. Tjugo minuter senare öppnar transplantationsmottagningen. Det blir vägning och provtagning innan jag tar min morgonmedicin. Därefter väntan i ett par timmar på provsvar. Genomgången med doktorn visar att jag kan trappa ned ytterligare lite på kortisonet och att jag behöver ta lite bikarbonat för att buffra upp mitt blod. Svar på om jag ska ändra immundämpande kommer senare, per telefon. Läkaren tycker att jag ska motionera mera och dricka vin. Omläggning av operationssåret och sedan hem. Sköterskan säger att jag har gått igenom en rutintransplantation. För mig var det verkligen inte rutin, men det beror på vilket perspektiv man har. Sover ett par timmar. Lunchar, vilar, tar tag i pappersexercis runt sjukresor, sjukintyg och annat. Analbesvären är fortfarande kvar, men börjar lätta. Lite av en paradox att detta ska vara det besvärligaste med att få en ny njure.

Idag är det lördag. Jag har varit till Konsum för att handla och köpa frimärken. Blev bara lite trött av det. Kan nästan gå i normal takt. Operationssåret är ömt, men gör inte speciellt ont längre, oavsett om jag går, hostar eller nyser.

Det kommer snabbt att bli ännu bättre de närmsta dagarna. Jag ska promenera mycket och göra utflykter till skärgården. Jag har återbesök måndag och torsdag under några veckor, innan de börjar trappa ned, först till en gång i veckan, sedan till varannan vecka. Om ingen avstötning sker blir jag överflyttad från transplantation till njurkliniken i slutet på september.

Redan nu planerar jag för en flerdagars tur i kajak strax efter mitten av augusti. Min längtan efter att guppa på havet är jättestark.

En ny njure

written by jacob, on Jul 3, 2017 12:29:00 AM.

  • “Hej, det är transplantationskoordinatorn från Sahlgrenska, du kanske anar varför jag ringer.”
  • “Ja, ni har en njure till mig.”
  • “Det stämmer. Du ska till avdelning 139. Du har 2 timmar på dig att ta dig dit.”
Så mycket längre än så var inte samtalet. Jag hade blivit väckt av telefonen under en tupplur efter dialys tidigare på dagen. Nu var plötsligt magen full av fjärilar. Vad behöver jag packa? Vem måste jag meddela? Kommer det verkligen att bli av den här gången? Om det blir av, kommer jag att överleva? Hur ska det gå för Laura om jag inte överlever?

Djupt andetag. En sak i taget. Väck Laura, berätta. Meddela jobbet och konsultuppdraget. Packa necessär, telefon, dator. Sms:a min bror, Carl. Han är på semester i England med sin familj. Vi passar deras katt. Laura kan hantera katten. Sahlgrenska är bara en kvart hemifrån. Packar regnjacka ifall det blir blött dagen jag ska hem.

Vi tar 16-bussen och är på Sahlgrenska en timme innan utsatt tid. Vi har tur och blir insläppta i vårdbyggnaden av en person som ska in, annars får man lirka sig in via akutintaget. Jag blir vägd och provtagen och det mäts blodtryck, puls, syresättning och diverse annat. Jag blir skickad på lungröntgen. Dusch med Descutan och omklädning till operationsskjorta. Det är fortfarande lite osäkert om matchningen mellan mig och njuren är tillräckligt bra, men operation planeras till kl 3 på morgonen. En undersköterska kommer och sätter på mig stödstrumpor. Visar sig vara en bekant från Spelets Hus. Världen är liten. Klockan är vid det här laget 10 på kvällen. Väntan börjar. En transplantationskirurg kommer förbi och undersöker mig. Kommer tillbaka en stund senare och ritar en pil på höger lår. Hon är ung men verkar mycket kompetent. Gissar att de kommer att hämta mig för förberedelser kring kl 2. Jag har en säng att ligga i, men Laura sitter på en pinnstol. Kl 2 passerar, jag slumrar då och då, men väntan är tuff. Det känns skönt att jag har Laura bredvid mig, även om jag känner hennes oro och brist på komfort.

Jag tror att klockan hann bli 8 på morgonen innan de kom och hämtade mig. Ett akut traumafall kom emellan. Sedan snurrar det på snabbt. Jag blir flyttad från sängen till ett operationsbord och inrullad i operationssalen. Det mesta jag ser av salen är en enorm operationslampa med en matris av ljuskällor. Den är släckt, och även om jag aldrig ser den tänd så är jag säker på att den lyste på min mage i flera timmar. Sköterskor och narkosläkare kommer fram och presenterar sig. Jag glömmer vad de heter i samma ögonblick. Jag blir arrangerad med mina armar utlagda på skenor. Höger för att vara ur vägen för kirurgerna, vänster för access med dropp och sövning. Får en nål i vänster arm. Första försöket misslyckas. Jag är svårstucken. Får syrgas. Får lokalbedövning. Får anestesi. Det svider ett kort ögonblick, men sedan är jag helt utslagen.

Jag vaknar utan att ha någon känsla av att tid har gått. Jag känner att jag har ett operationssår och något som ligger under det. Jag känner direkt att det har gått bra och känner lycka över det och över att ha vaknat. Jag har ont i halsen och är väldigt groggy, men mår bättre än väntat. Laura är där, jättetrött, men lättad. Jag är uppkopplad mot en maskin som kontinuerligt mäter EKG, temp och diverse annat. Jag tror jag ligger där ett par timmar. Jag glider in och ut ur medvetande, så det är inte lätt att hålla reda på. När jag blir rullad tillbaka till avdelningen är det ny regim som gäller. Munskydd och täckning med extra lakan. Jag har blivit fullproppad med immunosuppressiva mediciner och normala sjukhuskorridorer kan innehålla alla möjliga otäckheter.

Tillbaka på avdelningen börjar normala sjukhusrutiner. Temp, blodtryck, andning, blodsocker, mätning av urin genom katetern. Jag ska äta och dricka, men det är tufft. En yogurt går bra, men smörgåsen växer i munnen. Jag får i mig en tredjedel. Att dricka ett litet glas vatten tar över en timme. Jag har ingen salivbildning och munnen blir torr och äcklig hela tiden. Helt plötsligt mår jag illa och hinner inte få fram en spypåse. Det blir kaskadspya över hela mig och sängen. Sköterskorna är snälla och förstående när de byter allt och hjälper mig tvätta av mig. Det ger första anledningen till att stå upp ur sängen, så att jag kan komma fram till handfatet och tvätta spyorna ur skägget. Utmattad faller jag tillbaka i sängen. Operationssåret gör ont när jag står upp, men är fullt uthärdligt när jag ligger på rygg.

Laura kommer tillbaka en stund efter att ha varit hemma och sovit ett par timmar. Tur för henne att hon slapp spyscenen. Det blir kväll och jag försöker sova. Kan bara ligga på rygg. Slumrar med öppen mun och vaknar efter några minuter med pansar i munnen. Liten klunk vatten och försöka slumra igen. Så går natten oändligt långsamt till kl 6, då det är provtagning. Jag inser då precis hur svårt det har varit att sticka mig. Jag räknar till 13 hål i vänsterarmen och inser varför jag vaknade igår med en droppnål i halsen. Har ont i magen av jättedos kortison från kvällen innan, får omeprazol av sköterska. Ser till att få omeprazol i ordinarie medicinintag. Kl 8 och kl 20 varje dag är det intag av cortison och immunosuppresiva läkemedel. Dessutom får jag smärtstillande tabletter, blodförtunnande sprutor och urindrivande dropp med olika mellanrum. Till det känns det som jag får besök varje kvart med koll av urin, stick i fingret, blodtryck eller vad det nu kan vara. I vilket fall mer underhållande än natten.

Klockan 10 blir jag skickad på dialys. Den nya njuren är lite långsam i starten och jag har samlat 2 kg vätska över normalvikt. Dialysen ska dra ned 1,5 kg och sänka mitt kaliumvärde, som ligger för högt. För mycket kalium kan ge hjärtarytmier och är en av riskfaktorerna vid njursjukdom. Dialysen är välbekant och blir lite av en lugn 4-timmarsperiod i en storm av nya intryck. Det enda som irriterar är att Sahlgrenska har andra dialysmaskiner än Mölndal. Jag kan inte själv se inställningar och värden och måste fråga sköterskorna vad som händer. På grund av en förträngning ovanför min graft (ett syntetiskt kärl inopererat för att kunna genomföra dialysen) går det lite halvtaskigt med dialysen. Det går inte att som normalt köra med blodförtunnande medel, eftersom jag är nyopererad. Vi får köra med reducerad hastighet och avbryta en halvtimme i förtid. Annars fanns risken att jag skulle få lämna 3 dl av mitt blod i dialysmaskinen. Beundrar yrkesskickligheten hos dialyssköterskan som har full koll på situationen och fattar beslutet. Får lunch och kan faktiskt börja äta rimligt. Kan svälja en hel klunk vatten i taget. Inte illa.

Klockan är strax efter 14 när jag är tillbaka på avdelningen. Det blir ett kort besök, för 14:30 skickas jag till en ultraljudsundersökning av den nya njuren. Filtermask och extralakan. Avskalning av bandaget och undersökning. Allt ser bra ut. Ingående artär, utgående ven har bra blodflöde. Det rinner i utflödet till blåsan. Filtermask och extralakan. Åter till avdelningen. Nytt bandage och sedan iväg till lungröntgen. Filtermask och extralakan. Börjar bli rutin nu. Tufft att stå upp för lungröntgen, men det går någorlunda. Operationssåret gör ont. Väntan på resultat och sedan tillbaka till avdelningen. För sent att få middag. De får stå värmd i max en timme för en nytransplanterad person. Får microvärmd ost- och skinkpaj i stället. För trött för att bry mig. Laura är på besök. Frågar om hon ska ta med sig spel i morgon. Jag säger nej, operationssåret känns för jobbigt.

Laura går hem och jag borstar tänderna och tvättar mig inför natten. Då händer något märkligt. Spänningen i operationssåret och en spänning mellan min nya njure och resten av kroppen, som jag inte har varit medveten om, släpper helt plötsligt. Den fruktade natten blir uthärdligt. Jag kan ligga på sida med bara lite ont. Så lite att jag kan sova stora delar av natten på sida. När det är dags för provtagning kl 6 måste sköterskan väcka mig, och jag somnar dessutom om till kl 8. Lyxtillvaro. Frukost och sedan lördagsrond. Jag blir skickad på en kort dialys för att få ned kaliumvärdet. Trots övervikt blir det ingen vätskedragning. Nu ska den nya njuren få jobba. Jag SMS:ar Laura. Kom kl 14 och ta med spel. Det är sköterskorna på dialysen som kör mig tillbaka till avdelningen. Jag instruerar om filtermask och extralakan.

Lördag eftermiddag och kväll varvas med spel och vila, plus ett kort besök på balkongen. Riktig sommardag. Jag vinner Innovation, Laura tar hem Ticket to ride, Nordic countries. Jag klår henne i Glory to Rome. Intresserad personal kommer och tittar. Får öva på att dela tabletter till morgon och kväll. Får börja föra min egen vätskelista. Har gjorts av personalen tidigare. Nattoalett. Försök att få tarmen att fungera. Går inte så bra, men lite för tidigt för att oroa sig - allt för mycket. Natten blir riktigt behaglig. Kan sova på sida utan smärta. Väckt för provtagning kl 6. Uppe i 16 stick i vänsterarmen.

Söndagsronden ger nya rutiner. Resonium i stället för dialys mot kalium. Det är ett gulbrunt pulver som löses upp i vatten. Känns som en näve grus i käften när man dricker det. Får medel för att hjälpa tarmen igång. Mer urindrivande dropp. Mår lite halvtaskigt, men lyckas producera några små harlortar på toaletten. Mår bättre sedan. Klår Laura i Innovation 2 gånger. Bloggar. Midnatt och dags för ett nytt dygn. I morgon ska katetern dras och det blir en utmaning att lära sig kissa igen.

Där står jag just nu. Den värsta pärsen är över och jag kan se fram emot ett nytt liv. Jag kommer att vara infektionskänslig, och måste vara noga med min medicinering, men i övrigt kan jag leva normalt. Äta vad jag vill, dricka en hel kanna te om jag vill, disponera min tid som jag vill, kunna resa, slippa planera allt jag ska göra långt i förväg. Hemgång blir troligen på tisdag, 5 dagar efter operationen. Jag blir sjukskriven några månader och har täta återbesök i början. Det finns alltid risk för avstötning av den nya njuren, men jag har träffat en person som haft en njure utan problem i 27 år. Vad mitt utfall blir har jag ingen aning om, och jag tänker inte oroa mig för det ett ögonblick. Det man inte kan kontrollera får man lämna därhän.