Flickus flackus flum

Vi har genom den här serien sett ett antal droger, från koffein som är helt oreglerad, via nikotin och alkohol som är statligt reglerade till det som kallas narkotika av staten.

Staten behandlar allt den betraktar som narkotika mycket hårt. Den som begår narkotikabrott får värre straff än den som utför misshandel, inbrott eller bedrägeri.

Jag ser inget problem i att behandla dem som smugglar och säljer illegala preparat på ett hårt sätt, men när det gäller brukarna behöver staten förändra sitt synsätt radikalt. Alla droger är olika och vi behöver ett anpassat förhållningssätt till var och en av dem.

Jag tror att försäljning av cannabis i statligt kontrollerade butiker skulle minska samhällsproblemen som cannabis förorsakar. Problemen kommer i första hand från att handeln med cannabis gynnar och finansierar organiserad brottslighet. Skadeverkningarna för brukarna är måttlig och är mildare än skadeverkningarna av tobak och alkohol. Försäljningen ska vara inriktad på marijuana för konsumtion utan inblandning av tobak, för nikotinberoende är en av de värre skadeverkningarna med cannabisbruk.

Man bör titta på att på samma sätt tillgängliggöra GHB och vissa hallucinogener. Hallucinogenerna är relativt ofarliga och för GHB kan man troligen minska riskerna genom att det finns preparat med väl känd dosstyrka.

Jag tror att man kan minska skadeverkningarna av amfetamin genom förskrivning till etablerade amfetamin-missbrukare. Det bör prövas i väl planerade och väl kontrollerade försök. Målet bör inte vara att få alla amfetaminmissbrukare att nyttja farmakologiskt kontrollerade preparat, utan att överföra missbrukare med relativt ordnade förhållanden till en mindre riskfylld miljö.

Kokain är en drog som är mycket läskigare än sitt rykte. Förhoppningsvis kan en liberalare hållning till lättare droger minska antalet personer som testar och blir fast i kokainträsket. Jag ser för närvarande inga fördelar med en liberalisering av lagstiftningen kring kokain. Det fysiska beroendet av drogen är lågt och det är därför rimligt att samhället bara tillhandahåller hjälp med avvänjning.

Det skiljer sig dramatiskt från min syn på heroin. Där är det fysiska beroendet mycket starkt. Dessutom är selektiviteten för vem som blir heroinist mycket stor. De som blir fast i heroinet har problem i sitt liv, antingen beroende på arv eller miljö. De behöver samhällets hjälp att leva ett så drägligt liv som är möjligt för det. Det innebär att man måste vara beredd att anpassa insatsen efter individen. Ett fåtal kan hjälpas till att bli drogfria. De flesta kan hjälpas genom förskrivning av ersättningspreparat, som Metadon och Subutex. Vissa personer behöver få heroin förskrivet och administrerat av sjukvården. Det är en ren samhällsvinst att hålla etablerade heroinister med heroin eller ersättningspreparat. Drogerna kostar mycket lite när de levereras via normala kanaler för läkemedelsförsörjning, medan de fortfarande är 10 gånger dyrare på svarta marknaden. Pengar som en missbrukare nästan alltid får ihop genom inbrott eller prostitution.

Jag är övertygad om att dagens onyanserade syn på droger är till större skada än nytta. Genom en mer graderad värdering av olika droger som idag är narkotikaklassade kan vi minska lidandet för dem som är missbrukare, samtidigt som vi genom vettig och saklig information kan förmå människor att inte bygga ett beroende. Att försöka få unga människor att inte testa olika substanser är lönlöst. De kommer att prova, oavsett vad samhället säger och oavsett hur förbjudet det är. Ofta är det förbjudna mer lockande än det som är tillåtet. Däremot kan information få människor att avstå från att fortsätta med det de har testat en gång.

Det är mycket sällsynt att någon blir beroende av en drog vid första testet. Det krävs (med vissa undantag) att man brukar den en tid för att ett mentalt och fysiskt beroende ska byggas upp. Det är i den fasen som droginformation gör störst nytta. Individen har fortfarande självkontroll nog att sluta med drogen och insikt om konsekvenserna av att fortsätta gör det lättare att fatta ett beslut om att sluta.

Tidgare artiklar

Det här är den sista artikeln i min serie om droger. Jag hoppas den har varit givande och att du har lärt dig något nytt. För egen del har jag kommit till ett antal nya insikter i samband med att jag har sökt fakta för serien. Min grundsyn är fortfarande att jag ogillar droger och att människor nästan alltid mår bättre av att hålla sig borta från dem. Däremot har min tolerans för dem som använder droger som en genväg till lycka ökat. Dagens samhälle ställer krav som är svåra att leva upp till, och att många människor söker vägar att fly är inte att förundras över.

Tidigare artiklar i den här serien hittar du här:

• Del 1, introduktion
• Del 2, koffein
• Del 3, nikotin
• Del 4, alkohol
• Del 5, GHB
• Del 6, Cannabis
• Del 7, Amfetamin
• Del 8, Kokain
• Del 9, Heroin
• Del 10, Diverse droger
• Del 11, Skademekanismer

Hittills har den här serien mest presenterat fakta om olika droger. Det är nu dags att börja dra lite slutsatser från dessa fakta.

Som vi har sett så har de olika drogerna ett antal skadeverkningar som är beroende av drogen i sig. Dessutom så finns det en grupp skadeverkningar som beror på att styrkan på drogen som konsumeras är okänd eller att drogen innehåller annat än vad konsumenten är ute efter. Den som har följt serien kan se att de senare skadorna är minst lika stora som de förstnämnda. Riskan att dö av GHB-förgiftning är helt dosberoende. Den som intar ett preparat med känd styrka måste överdosera med flit eller av okunnighet, medan den som tillverkar eller köper illegal GHB kan få ett preparat som varierar med en faktor 100 i styrka. Det är mycket när en dödlig dos är 5 gånger större än en normal brukardos. Trots heroinets läskiga biverkningar så är orena sprutor och orent heroin ett större hälsoproblem för heroinister än själva drogen.

Styrkan i en drog på gatan kan variera med en faktor 100

EU-organisationen EMCDDA, The European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction, har mycket intressant statistik över koncentration och priser för olika droger i olika europeiska länder. Det man slås av först är att det ser så lika ut i olika länder, med speciella avvikelser i pris där lagarna är mer liberala eller där polisen har varit mer framgångsrik mot vissa droger. Det kan finnas vissa kulturella skillnader också. Vissa droger är mer populära i vissa länder.

Den andra saken man slås av är att skillnaden i koncentration mellan de svagaste och starkaste påträffade koncentrationen av de olika drogerna är mellan en faktor 30 och en faktor 100.

Det här är ett allvarligt hälsoproblem för den som nyttjar droger. Med vissa av drogerna kan man i och för sig testa sig fram till lagom dos, men för andra ger det enorma skador och kan vara förenat med livsfara varje gång man köper nya doser.

De okända styrkorna och orena droger är en direkt konsekvens av en politik som förbjuder handel med och nyttjande av vissa droger. Alkohol och nikotin har väl kända dödliga doser, som det är fullt möjligt att få i sig. Ändå är dödsfall på grund av akut förgiftning mycket sällsynt. Det beror i alkoholens fall på att vi vet mycket väl hur mycket alkohol det är i en starköl, ett glas vin eller en nubbe. Det är ingen som råkar dricka 6 flaskor ren sprit när man tänkte sig att dricka 6 flaskor öl. Med nikotinet så är det ingen som får för sig att injicera rent nikotin, för det finns noga kvalitetskontrollerade preparat som ger dig precis så mycket nikotin som ditt beroende säger att du behöver.

Totalförbud är en del av drogproblemet

Det gör totalförbudet mot narkotika till en del av problemet med droger. Om det gick att visa att totalförbudet kraftigt minskar antalet människor som blir beroende så skulle det uppväga de hälsoskadliga effekterna av förbudet. Nu går det inte att visa att så är fallet, och lagstiftning i länder som Nederländerna, Schweiz och Portugal visar i stället att en uppluckring av totalförbudet har positiva hälsoeffekter för drogmissbrukarna utan att missbruket ökar.

Statlig reglering, statliga monopol

Det innebär inte att man ska släppa droger fria. Jag anser att reglering, genom statliga monopol eller förskrivning på recept, är det sätt som skulle fungera bäst i Sverige. Modellen i Colorado, där cannabis odlas och säljs av privata företag tror jag skickar fel signaler. Företagen kommer att skapa en image kring cannabis i syfte att sälja mer. Det motverkar en policy där brukarna ska vara väl medvetna om såväl positiva som negativa effekter av sitt droganvändande.

Fördelen med statliga monopol är att de aldrig är speciellt effektiva. Systembolaget och Apoteksbolaget (innan apoteksmonoplet upphörde) är bra exempel. Hygglig service, men du ser aldrig ett erbjudande om att köpa 2 flaskor Koskenkorva för samma pris som en. Ett privat företag strävar i princip alltid efter att skapa merförsäljning. Den som inte tror mig bör göra studiebesök i de olika apotekskedjorna som numera finns i Sverige.

För brukarna så blir den stora fördelen att man får kända doser av drogen och att man får ett rent preparat. Det minskar skadeverkningarna för i princip alla droger. Man kan dessutom bli av med extra hemska varianter, som t.ex. metamfetamin.

Tidgare artiklar

Tidigare artiklar i den här serien hittar du här:

• Del 1, introduktion
• Del 2, koffein
• Del 3, nikotin
• Del 4, alkohol
• Del 5, GHB
• Del 6, Cannabis
• Del 7, Amfetamin
• Del 8, Kokain
• Del 9, Heroin
• Del 10, Diverse droger

Nästa avsnitt blir troligen det sista. Då diskuterar jag en nyansering i klassningen av droger jämfört med dagens lagstiftning.

Det finns några droger som är värda att nämna, för att min genomgång ska bli någorlunda komplett. Det finns förutsättningar för att missbruka alla möjliga substanser, men med det här svepet tror jag att jag har hanterat alla som kan betraktas som samhällsproblem.

Hallucinogener

I den här gruppen finns 3 huvudsubstanser. Det är Mecalin, Psilocybin och Lysergid (mer känt som LSD). Mescalin är en mycket bitter substans som kommer från kaktusar. De växer vilt i södra USA och mellanamerika. Psilocybin kommer från en grupp svampar (så kallade Magic Mushrooms). LSD är en syntetisk drog.

Som droger är hallucinogenerna förhållandevis harmlösa. De är i princip ogiftiga, de är inte beroendeframkallande och de har inga allvarliga fysiologiska biverkningar. Vissa personer, som har en predisposition för psykisk sjukdom, kan få den utlöst av hallucinogener, men i övrigt så finns det inga kända långsiktiga skadeverkningar. De hallucinationer man kan få är ibland ytterst obehagliga och med LSD finns det en risk för flashbacks långt efter intag, speciellt om man har använt drogen många gånger.

På det hela taget är lagens och rättsväsendets syn på hallucinogener oproportionerligt sträng. De behandlas ofta som värre droger än Heroin och Kokain, men borde klassas i nivå med cannabis.

PCP - Angel Dust

PCP har tidvis varit en populär drog, främst i USA. Det finns en stor mängd likartade molekyler och lagstiftningen har under långa perioder legat efter utvecklarna av nya molekyler. PCP och liknande preparat ger hallucinationer, maniskt beteende och ibland upplevelser av eufori. Drogerna förorsakar hjärnskador hos brukare och dödlig dos ligger på ungefär dubbla missbrukardosen. PCP bör därför betraktas som ett gift med vissa psykedeliska bieffekter. Att använda PCP är ungefär lika smart som att käka röd flugsvamp.

Tinner och andra lösningsmedel

Ibland får ungdomar för sig att att testa sniffning av lim, tinner och andra lösningsmedel. Man blir snurrig i huvudet och avdomnad av lösningsmedlen, men till ett pris av extrema biverkningar. Tinner kan innehålla en mängd olika ämnen, inklusive träsprit och olika petroliumfraktioner. De förstör luktsinnet, dödar hjärnceller, är giftiga för kroppen och kan även vara cancerogena. Lösningsmedel i lim är något mindre farliga, på grund av att man använder lösningsmedel med mindre molekyler i lim än i tinner och lacknafta.

Läkemedelsmissbruk

Läkemedelsmissbruk är mycket utbrett. Lugnande medel, som t.ex. Valium missbrukas av många. Vanligt är också missbruk av värktabletter med kodein. Kodein är en substans som liknar opiater, men som inte har lika stark effekt och som inte är lika beroendeframkallande. Kodeinet är dock beroendeframkallande vid långvarigt bruk. Missbruk av läkemedel är inte ett stort problem i sig, men i kombination med andra droger kan resultatet bli mycket skadligt för individen. Dels kan det ge värre slitage på kroppen. Speciellt tar levern stryk av kombinationen alkohol och läkemedel. Vissa kombinationer kan sänka nivån för vad som är dödlig dos, både för läkemedlet och för andra droger.

Politisk åsikt

Sniffning PCP och en del läkemedelsmissbruk kommer av att snällare droger är för svåra att få tag på. Människor i allmänhet och ungdomar i synnerhet vill testa substanser som påverkar de mentala funktionerna. Om man tar bort de mindre skadliga drogerna så tar folk vad som finns till hands. Det enda sättet att minska skadeverkningarna är att snällare droger är någorlunda lätt tillgängliga. Nu är sniffning av lim inget stort problem, och jag hävdar att det beror på att det är väldigt lätt att få tag på andra droger. Jag skrev en artikel 2011 om att det är runt 5% av befolkningen i Göteborg och närmare 10% av befolkningen i Malmö som brukar cannabis. Det visar att tillgången på cannabis är mycket god i storstäderna. Hur det är på mindre orter variera säkert betydligt, men man kan vara rätt säker på att om det finns ett etablerat kriminellt gäng på orten så finns det droger i överflöd.

Behandlingen av hallucinogener är enligt min mening en felsatsning av rättsväsendet. Innehav av magiska svampar, mescalin och LSD för eget bruk bör vara tillåtet. Man bör till och med överväga att sälja Psilocybin i statligt kontrollerade butiker. Självklart ska man fortfarande ha åldersgräns och tydlig produktinformation om skadeverkningar och hur länge man är olämplig som maskinförare efter drogintag.

Tidgare artiklar

Tidigare artiklar i den här serien hittar du här:

• Del 1, introduktion
• Del 2, koffein
• Del 3, nikotin
• Del 4, alkohol
• Del 5, GHB
• Del 6, Cannabis
• Del 7, Amfetamin
• Del 8, Kokain
• Del 9, Heroin

Nästa artikel i serien diskuterar diverse andra droger som inte har behandlats i något tidigare avsnitt.

Kemi

Heroin heter mer formellt dicaetylmorfin och det är en stor molekyl. Den är fettlöslig och i viss mån vattenlöslig. De här egenskaperna innebär att heroinet tas upp och utsöndras långsamt av kroppen.

Heroin ingår i en grupp substanser som kallas för opiater. Morfin är en naturligt förekommande opiat som utvinns från opievallmo, men det finns flera hel- och halvsysyntetiska substanser som har likartad verkan. Bland de mer kända är Metadon och Subutext, som används som ersättningsmedel för heroin vid behandling av missbrukare. En annan substans som har uppmärksammats på senare tid är Fentanyl, som är en opiat som är c:a 100 gånger starkare än heroin. Den används vid behandling av smärta, framför allt i livets slutskede, men har potential för missbruk.

Källa

Opievallmo är en ettårig blomma som i sin fröställning ansamlar ett flertal bioaktiva substanser, bland annat morfin, kodein och noskapin. Ur opievallmon utvinner man en mjölksaft som kan raffineras eller omvandlas till en kåda. Vid raffineringen kan man antingen få ut morfin, eller - med en extra kemisk behandling - heroin. Heroin är därför en halvsyntetisk substans. Man börjar med ett naturligt extrakt och behandlar det i en kemisk process.

Opievallmo odlas framför allt i Afganistan, men Burma, Colombia och Mexiko är också källor för illegal råvara. Opeievallmon är en härdig växt som tål såväl värme som kyla, såväl torra klimat som djungelklimat. Kommersiella odlingar för medicinskt bruk finns i Indien och Storbritannien. Det går att träffa på enstaka exemplar av förvildad opevallmo även i Sverige.

Dosering

En initial missbukrados vid injicering är 10 mg aktiv substans. Detta kan jämföras med en standarddos morfin som ingår i en fältsjukvårdares utrustning. Den är på 16 mg. Man ska då ta hänsyn till att heroin är 2,2 gånger starkare än morfin, så 10 mg heroin motsvarar 22 mg morfin.

Om man efter sin första dos fortsätter med att använda heroin kommer toleransen att öka snabbt. Efter några månaders daglig användning kan dosen vara 300 mg två gånger dagligen.

Dödlig dos för en ovan missbrukare är c:a 50 mg, och här ser vi en av de lömska effekterna med heroin. En van missbrukare intar dagligen en dos som är 6 gånger större än den som dödar en ovan person.

En tillvand missbrukare måste dessutom ha sin heroindos 2 gånger om dagen. Om det inte sker så inträder ett antal fysiska symptom, med muskelvärk, muskeldarrningar, kramper, kräkningar, diarré, sömnlöshet och feber. För en missbrukare med hög tolerans kan dessa biverknigar vara livshotande.

En van missbrukare som injicerar intravenöst har dessutom en lokal tolerans för heroin. Om man byter plats på kroppen där man injicerar heroinet så är toleransen där mycket lägre och risken för överdosering mycket hög. Injicering sliter på kärlen i kroppen, speciellt om drogen som injiceras är oren. Det är därför vanligt att missbrukare änrar injiceringsställe.

Positiva effekter

Det finns inga substanser som kan ersätta opiaters smärtlindring och på grund av missbruksproblemen så använder vi för lite opiater i vår sjukvård. Min egen erfarenhet är inte att smärtan försvinner. Kroppen signalerar lika stark smärta som tidigare, men drogen gör att man struntar i att det gör ont. Jag upplever att det fungerar på samma sätt med ångest och själslig smärta. Den försvinner inte, men man kan med drogens hjälp bortse från den och slappna av fullständigt, såväl kroppsligen som själsligen.

Vid venös injicering kommer den avslappnande effekten som en plötslig rusning. Avslappningen och friheten från bekymmer väller in som en våg. Vid intag av ersättningspreparat, vid rökning av heroin (som egentligen inte är rökning utan förångning), eller vid subkutan och intramuskulär injicering får man inte kick-effekten

Negativa effekter

Den allra värsta effekten av att vara injicerande heroinist är att blodkärlen tar stryk. Venerna i det område där man injicerar substansen kollapsar och man får permanenta cirkulationsproblem. Dessa kan leda till kallbrand och amputation.

Över huvud taget är de värsta effekterna, förutom det ständiga kravet från kroppen om mer heroin, kopplat till problemen kring injiceringen. Oren substans är ohälsosam. Delade sprutor sprider Hepatit, HIV och diverse andra sjukdomar.

Överdosering leder ofta till andningsstillestånd, vilket är en vanlig dödsdorsak bland heroinister, men att drunkna i sina egna spyor är inte heller helt ovanligt.

Det är mycket svårt att vara måttlighetsheroinist. Som heroinist så är man normalt djupt beroende av drogen och måste få den tillförd 2 gånger per dygn.

Beroende

Heroin är mycket strakt beroendeframkallande, både fysiologiskt och psykologiskt.

Det finns teorier, som har en ganska stark empirisk underbyggnad, som säger att det är få personer som prövar heroin som fortsätter med drogen. Bland dem som fortsätter fyller drogen ett emmotionellt behov. De har ett stormigt inre liv, på grund av sin inneboende biokemiska uppbyggnad, eller på grund av miljöfaktorer, som en otrygg uppväxtmiljö. De finner i heroinet ett känslomässigt lugn som de aldrig har uppnått på annat sätt.

Den teorin underbyggs av observationer av pseudoberoende. Det är patienter som under begränsad tid upplever stark smärta, och som under en period utnyttjar maximal tillåten dos för smärtlindring. De har normalt inga problem att släppa drogen när smärtan försvinner. Har de kommit upp i en hög dos på grund av tolerans krävs en period av nedtrappning för att de fysiologiska besvären ska bli hanterbara, men det psykologiska beroendet finns över huvud taget inte.

Reglering

Heroin och andra opiater är narkotikaklassade i hela världen. Morfin nyttjas som särtstillande medel i vården i de flesta av världens länder. I vissa länder, som t.ex. Storbritannien används även heroin som läkemedel, framför allt till patienter i livets slutskede. I Sverige har fentanyl en motsvarande roll.

I en naivare tidsepok (början på 1900-talet) så användes morfin som receptfri hostmedicin och Heroin lanserades som ett mindre beroendeframkallande alternativ. Det visade sig vara mer beroendeframkallande. Opeidroppar och morfin har även använts mot diaréer. Morfinet dämpar tarmperistaltiken och ökar upptagningen av vätska ur tarmen.

Bland de svartaste fläckarna i kolonialhistorien finns Opium-krigen, där det Brittiska Imperiet tvingade Kina att öppna sina gränser för opium-import. Det har effekt än idag. En majoritet av världens missbrukare av opiater finns i Kina.

Politisk åsikt

Heroin missbrukas av en mycket liten grupp människor i Sverige. Det är på sin höjd ett par tusen personer. De flesta av dem har påbörjat sitt missbruk som en självmedicinering för att dämpa ångest och själslig oro, men efterhand som doserna har ökat har bruket av heroin skapat fler problem än det har löst.

Heroinmissbruk är i första hand ett tragiskt problem. Missbrukaren sitter fast i en rävsax, där bruket av drogen är det enda som ger en fristad, samtidigt som kraven att skaffa fram pengar till drogen är en källa till ångest. En missbrukare behöver skaffa fram ungefär 2000 kr per vecka för att underhålla sitt missbruk. Det sker oftast genom stölder eller prostitution. Kostnaden har fallit betydligt sedan slutet på 1990-talet. då ett missbruk kunde kosta upp till 2000 kr per dag.

Det har länge pågått en debatt om rimligheten i ersättningsprogram med Metadon och Subutex samt sprutbytesprogram, där missbrukarna får rena sprutor i utbyte mot använda. Motståndarna har hävdat att samhället signalerar att det är ok att nyttja heroin genom dessa program.

Min mening är att dessa program inte går tillräckligt långt. En heroinmisbrukare är fast. I bästa fall kan Metadon/Subutex vara en utväg, men det finns många missbrukare som inte klarar sig utan kicken från en venös injektion av heroin. De är gravt sjuka människor och vi borde behandla deras beroende som en sjukdom. De som klarar sig med ersättningspreparat ska få dem. De som behöver injicerat heroin ska kunna få substansen injicerad under ordnade former, på vårdcentral eller liknande. Så sker idag i Schweiz och Nederländerna. På det sättet kan man få missbrukarna att överleva många år längre. Det sparar också pengar för medborgarna i form av färre inbrott och andra tillgreppsbrott.

Dessutom drar det bort en inkomstkälla för den organiserade brottsligheten. Varje heroinist konsumerar heroin för ungefär 100 000 kr per år. Av den summan går c:a 50 000 kr till svenska kriminella, 35 000kr till internationella smugglarligor och 15 000 kr till odlare och laboratorier i ursprungsländerna.

Lyckad heroinavvänjning är tyvärr mycket sällsynt. Det krävs en radikal förändring i levnadsförhållandena, t.ex. genom att man träffar en person man blir kär i. Av 100 personer som försöker sluta med heroin lyckas 3.

En tanke som är värd att överväga är att heroinmissbruk kanske är det bästa livet har att erbjuda för vissa av missbrukarna. Om det är så, är det inte vår plikt att göra missbruket så uthärdligt som vi kan för dem som är fast i det?

Tidgare artiklar

Tidigare artiklar i den här serien hittar du här:

• Del 1, introduktion
• Del 2, koffein
• Del 3, nikotin
• Del 4, alkohol
• Del 5, GHB
• Del 6, Cannabis
• Del 7, Amfetamin
• Del 8, Kokain

Nästa artikel i serien diskuterar diverse andra droger som inte har behandlats i något tidigare avsnitt.

Kemi

Kokain är en stor molekyl som är vattenlöslig. I raffinerad form är den normalt ett salt, men genom en reduktiv reaktion kan man omvandla den till en basisk grundform. I den formen kallas kokainet för “Crack”.

Kokain tas inte upp av kroppen speciellt effektivt och konsumtion sker därför främst genom insufflation (upptagning genom näsan, kallas även snortning) eller genom rökning. Speciellt vanligt är att röka crack, medan kokainsalt normalt intas genom insufflation. Injicering förekommer också, men är ovanligt på grund av att kokain normalt utblandas med andra substanser, som ibland är livsfarliga att injicera.

Källa

Kokain kommer från Koka-busken. Kokaplantan växer i tropiska klimat i Sydamerika och kan bli upp till 40 år gammal. Kokabuskar växer vilt och odlas av bönder i olika länder i Sydamerika, från norr Argentina till Colombia. Det är lagligt att odla Kokabuskar i flera sydamerikanska länder. Bruket att tugga kokablad som bedövningsmedel och hungerdämpare finns fortfarande på vissa ställen och att brygga te på kokablad är mycket utbrett. Teet har inte alls samma egenskaper som bruket av raffinerat kokain.

Dosering

En normal missbrukardos är c:a 40 mg vid injicering, 50 mg vid rökning och 50-150 mg vid insufflation.

Dödlig dos är c:a 12 gånger normal missbrukardos.

En överdosering leder till hjärtbesvär, kramptillstånd i blodkärlen, hög risk för stroke, andningsproblem och krampanfall. Ångest, rastlöshet och paranoia är också vanliga biverkningar, både vid normal dosering och överdosering.

Crack fungerar ungefär som kokain, men har ett snabbare och skarpare förlopp.

Historiskt har kokain avvänts som medel för lokalbedövning och det finns fortfarande enstaka tillämpningar där det anses vara det bästa bedövningsmedlet. I övriga fall har kokainet ersatts med likartade syntetiska substanser.

Positiva effekter

Kokain ger ett snabbt rus (eftersom mängden aktiv substans som krävs är liten), som går över på 15 minuter till en timme (eftersom kroppen metaboliserar drogen snabbt). Kokain hämmar återupptagningen av dopamin och serotonin i kroppen. Det gör att man får ett euforiskt lyckorus. Man känner frisk, stark, lyckad och sexig. Vid upprepad användning, när det första ruset har lagt sig, blir den euforiska effekten svagare.

Negativa effekter

Övermod är den andra sidan av myntet när man känner sig lyckad. Man blir lätt skrytsam och störig.

Det är dock den mildaste av kokainets negativa effekter. Vid insufflation förstör man sitt luktsinne. Vid rökning får man ärrvävnader i lungorna och kan får stora andningsbesvär. Injicering förstör blodkärlen lokalt i området där man injicerar drogen. Kokain har en mycket starkt kärlsammandragande effekt, som vid upprepad användning ger högt blodtryck och som försvagar kärlväggarna, speciellt i hjärna och hjärta. De flesta dösdfall i stroke och hjärtproblem bland människor under 35 kommer från missbruk av kokain. Effekterna på kärlväggarna är bestående och repareras mycket långsamt av kroppen. Man har förhöjd risk för stroke samt hjärt- och kärlsjukdomar under många år efter ett missbruk.

Psykoser av schizofren eller paranoid art är vanliga bland brukare av kokain. Ungefär en av tio psykoser är permanent. Det verkar som att psykoser kan drabba vem som helst som brukar kokain under längre tid.

På grund av den starka kärlsammandragande effekten så utvecklar kokainister en rödmosig hy, speciellt i ansiktet. Man blir ful av att bruka kokain.

Beroende

Kokain saknar en fysiologisk beroendemekanism, men är mycket starkt psykologiskt beroendeframkallande. Den som slutar med kokain kommer under lång tid att ha låga värden av framför allt dopamin. Det leder i sin tur till depression och det är vanligt med självmordstankar bland kokainister som har slutat eller som genomgår behandling för sitt missbruk.

Crack anses vara ännu mer beroendeframkallande, men olika källor har olika syn på om det är lite mer eller mycket mer beroendeframkallande än kokain.

Reglering

Kokain är en narkotikaklassad substans i hela världen. I vissa länder finns kokain som bedövningsmedel. Kokabusken är tillåten gröda i vissa länder i Sydamerika, men förbjuden i resten av världen.

Politisk åsikt

Kokain nyttjas på olika sätt i olika länder. I Sverige är det i första hand en innedrog bland gäster på krogar och nattklubbar. I USA och Latinamerika är det i första hand en fattigmansdrog.

I USA är kokain basen för den organiserade kriminella verksamheten, och jag tror att någon form av legalisering vore den bästa utvägen. Kokain är ett så stort problem i USA idag att drogen destabiliserar samhället. Det samma gäller Mexico, som är transitland för kokain från Sydamerika.

Situationen i Sverige och stora delar av Europa är annorlunda. Kokainmissbruket är inte speciellt utbrett, och det sker främst bland välutbildade och välsituerade personer. De avskräcks i högre grad än lågutbildade människor av förbud och straff. Jag tror det därför kan vara idé att behålla förbudet mot innehav av kokain.

Dessutom bör man driva stora kampanjer som informerar om kokainets negativa effekter. Det finns inget som innefolket är så rädda för som att bli fula.

Tidigare artiklar

Tidigare artiklar i den här serien hittar du här:

• Del 1, introduktion
• Del 2, koffein
• Del 3, nikotin
• Del 4, alkohol
• Del 5, GHB
• Del 6, Cannabis
• Del 7, Amfetamin

Nästa gång diskuterar vi Heroin och andra opiater. De är de tyngsta drogerna och har en problemuppsättning som skiljer sig mycket från allt annat vi har diskuterat.

Kemi

Amfetamin och dess nära släkting, metamfetamin, är medelstora molekyler, ungefär som nikotin.

Lite förenklat så är metamfetamin en något mer potent och mycket mer beroendefrakallande substans än amfetamin. Det finns ett antal andra substanser med mycket lika verkningssätt, men vi kommer inte att diskutera dem i den här artikeln, för de är för närvarande väldigt ovanliga i Sverige.

Källa

Amfetamin är inte en kroppsegen substans. Det finns enstaka rapporter om att substansen ska finnas i vissa sorters Acacia (ett afrikansk träd), men dessa har inte kunnat bekräftas. I stället så framställs både amfetamin och metamfetamin på syntetisk väg. Man utgår oftast från pseudoefedrin, som är ett substans som ingår i en mängd olika receptfria läkemedel, t.ex. host-, värk- och allergimediciner.

Det finns minst ett halvdussin syntesvägar. De kräver samtliga ett antal giftiga kemikalier och producerar giftiga och hälsoskadliga gaser under syntesen. Flera av metoderna är dessutom starkt exoterma (de avger värme), så risken för brand och explosion är mycket hög i ett dåligt kontrollerat och dåligt ventilerat laboratorium. Allvarliga brännskador bland missbrukare som producerar sin egen drog är mycket vanligt.

Dosering

Amfetamin (och i viss mån metamfetamin) finns som registrerade läkemedel och används mot ett litet antal sjukdomstillstånd. Människors reaktion på amfetamin varierar ganska mycket, men en normaldos mot narkolepsi är 5-20 mg per dygn. Vid behandling av ADHD och ADD är dosen något större och brukar ligga mellan 20 och 30 mg. Vid bruk som prestationshöjande medel använder man doser understigande 20 mg/dygn.

Amfetamin används (än i dag) av militära styrkor för att piloter och marksoldater ska kunna hålla sig vakna under väldigt långa pass. Efter andra världskriget fanns det enorma depåer av amfetamin, som såldes receptfritt som uppiggande medel och bantningsmedel.

En dos amfetamin för nöjesbruk startar vid c:a 30 mg och kan gå så högt som 10 gånger den dosen, efter en längre periods tillvänjning.

Det är möjligt att få i sig en dödlig dos av amfetamin, men hur stor den är, är okänt. Biverkningar i form av psykoser, kräkningar och en rad andra symtom gör att det är mycket ovanligt att någon dör i amfetaminförgiftning. Man mår helt enkelt allt för dåligt innan man har hunnit proppa i sig för mycket.

Positiva effekter

Amfetamin i medicinska doser ökar vakenheten, skärper sinnena och förbättrar inlärningsförmågan. För patienter med narkolepsi är det ofta den enda drogen som över huvud taget hjälper patienten. För patienter med ADHD/ADD ger amfetaminet paradoxalt nog en förmåga till större lugn och bättre koncentration.

Amfetamin i stora doser ger ett euforiskt rus som kan vara upp till ett par timmar. Det första ruset lär vara det häftigaste och många av dem som blir beroende jagar den känslan igen. Den brukar inte återkomma. Ökad sexuell lust är vanligt i tidiga stadier av amfetaminanvändning.

Drogen är starkt hungerdämpande, vilket kan vara både positivt och negativt, beroende på kroppskonstitution.

Negativa effekter

Av stora doser blir man stirrig, får sömnrubbningar (med långa perioder av vaken tid) och man kan få akuta psykoser. Det finns en liten risk för psykoser även vid medicinsk användning under längre perioder.

Av metamfetamin löper man stor risk att bli aggressiv och känslomässigt avtrubbad. Metamfetamin ger också muntorrhet, som leder till att långtidsmissbrukare får mycket dålig tandstatus. Tänderna ruttnar och en del trillar ut.

Amfetamin och metamfetamin är båda ganska starkt blodtryckshöjande. Det sliter på kroppen och det innebär en förhöjning av risken att dö i hjärt- och kärlsjukdomar, speciellt om man har en sjukdomshistorik.

På den negativa sidan av den hungerdämpande effekten hittar vi problem med anorexi. Det är speciellt vanligt bland kvinnliga idrottare som nyttjar amfetamin som prestationshöjare.

Förlorad sexuell lust och potens är vanligt vid långtida bruk med höga doser.

Beroende

Amfetamin anses inte vara beroendeframkallande i medicinska doser, men kan ha en måttlig till stark beroendeprofil vid höga doser. Beroendet är i första hand psykologiskt, men det finns även en liten fysiologisk beroendekomponent. I den aspekten liknar det beroendet av alkohol. I en genomgång i den läkarvetenskapliga tidningen The Lancet ansåg man att amfetamin var något mindre beroendeframkallande än alkohol, men att skadeverkningarna var något större. Amfetamin ingick där i en mellangrupp, där GHB och cannabis räknas till den lätta gruppen; alkohol, tobak och amfetamin till mellangruppen och kokain och heroin till den tunga gruppen. Metamfetamin är mycket starkare beroendeframkallande.

Reglering

Amfetamin/metamfetamin är en reglerad substans nästan över allt i världen, men har inte varit så speciellt länge. USA har i olika steg infört hårdare och hårdare restriktioner både för förskrivning och för de ämnen som utgör råvaror för amfetaminframställning. Detta har inte minskat tillgången på drogen nämnvärt och det finns många tusentals laboratorier i landet som framställer drogen illegalt. Dessutom finns det en stor produktion i Mexico.

I Sverige är drogen narkotikaklassad, men tillgänglig för medicinsk behandling. Under perioden 1965 - 1967 genomfördes i Stockholm ett försök med legal förskrivning, där grovt kriminella missbrukare fick tillgång till morfin, metadon och amfetamin på mycket generösa villkor. De fick i princip bestämma tilldelning själva. Som mest var ett 150-tal personer inskrivna i projektet. Inte oväntat blev projektet ett misslyckande. Det läckte droger till personer utanför projektet och man såg ingen tendens till minskat drogbruk. Eventuella effekter på kriminell aktivitet och försökspersonernas förmåga att stanna utanför fängelsemurarna mättes aldrig. Polisläkaren Nils Bejrot samlade statistik som enligt honom visade att försöket lett till ett ökat missbruk. Materialet och Bejrots intensiva opinionsbildande har varit och är fortfarande starkt styrande för Sveriges narkotikapolitik. Tyvärr saknades det en etablerad vetenskaplig metod i försöket, bland annat fanns det ingen kontrollgrupp med vilken man kunde jämföra utfallet. Enligt senare analyser av Bejrots material är förändringarna inte statistiskt säkerställda.

Politisk åsikt

Det har gått 45 år sedan förskrivningsförsöken avslutades. Samhället har förändrats mycket sedan dess. Vi har dessutom lärt oss mycket om hur en medicinsk studie ska genomföras. Jag tror att det är dags att göra nya försök. Att börja med grovt kriminella personer i Stockholm är ett recept för misslyckande. Det ska prövas på lite mindre orter och med personer som saknar kriminell belastning, eller har åkt dit för mindre brott (som t.ex. innehav av narkotika för personligt bruk). Försöket måste pågå under minst ett par års tid och det måste finnas tydliga kontrollgrupper att jämföra med. Det krävs ambitiösa mätningar av ett stort antal faktorer i den sociala miljön runt försöket. Har det någon inverkan på lokal brottslighet? Har det inverkan på individernas hälsostatus? Har sjukvårdskontakterna någon reell inverkan på patienternas benägenhet att sluta med drogen?

Målen med narkotikaförskrivning måste vara väldigt tydliga. Det ska gälla Harm Reduction - d.v.s. att den som är missbrukare ska ta så lite skada som möjligt. Det uppnår man genom att brukaren får en kontrollerad substans och genom den kontakt med sjukvården som etableras. Det finns möjligheter att visa på skadeverkningar för brukaren/patienten och möjlighet att övertyga om att drogavvänjning är ett bra alternativ.

Samtidigt så får åtgärderna inte leda till stor nyrekrytering av missbrukare. Det kommer att läcka droger från ett projekt som det här och det innebär att de kommer att användas av ungdomar som vill pröva på. Sett ur perspektivet att vem som helst kan få tag på illegala droger så är det då en vinst att de har testat med noga kalibrerat läkemedel i stället för piller med en okänd styrka. Sett ur ett ett perspektiv där droger är svåra att få tag på så är ett läckage en katastrof. Personligen så tror jag vem som helst kan få tag på droger, och därför är det för mig inget verkligt problem. Bara ett pedagogiskt problem för dem med det motsatta synsättet.

För mig är en av de viktigaste vinsterna med ett förskrivningssystem att vi skulle kunna bli av med metamfetamin från marknaden. Det har inte mycket starkare effekt för brukaren och har många fler negativa konsekvenser. Anledningen att det över huvud taget säljs är att metamfetamin är något lättare att syntetisera och därmed något mer tillgängligt i langarledet.

Jag tror också att man kan förändra lönsamhetsekvationen för de kriminella organisationer som handlar med amfetamin, så att de slutar med det. Genom att sänka marknadspriset och genom att dra bort deras stora och stabila kundgrupper kommer lönsamheten vägt mot risken att åka fast för narkotikabrott att bli negativ.

Amfetaminmissbrukarna är en majoritet av de tunga narkotikamissbrukarna i Sverige. Det innebär att de är någonstans mellan 15 000 och 25 000 personer. De flesta av dem blandar sitt missbruk med alkohol, cannabis och/eller tobak. Deras missbruk bör idag omsätta c:a en halv miljard kronor per år i missbrukarledet. Med korta transportvägar från produktionslaboratorierna och billiga råvaror så är vinsten i distributionsledet minst 50%. Det är ett mycket starkt incitament för de kriminella gängen att bedriva verksamheten och att locka ungdomar med prova-på-erbjudanden.

Tidgare artiklar

Tidigare artiklar i den här serien hittar du här:

• Del 1, introduktion
• Del 2, koffein
• Del 3, nikotin
• Del 4, alkohol
• Del 5, GHB
• Del 6, Cannabis

Nästa gång blir det kokain som diskuteras. Hemskare än sitt rykte.

Jag läste en text av Magnus Ernström, som bloggar under namnet Morgonsur, som jag tyckte var så bra att jag tillfälligt bryter min svit av artiklar om droger.

Den handlar om hur man ska se på problemet med lagstiftning och jag tror att han har väldigt rätt när han säger att våra riksdagsmän och regeringsföreträdare inte har det klart för sig. För mig förefaller det som självklarheter när jag läser texten, men jag tror jag hade haft svårt att formulera det så bra själv.

Jag anbefaller den varmt till läsning, och jag skulle vilja att Piratpartiet och Ung Pirat anammar den för sin utbildning av representanter till politiska församlingar.

Kemi

Cannabis innehåller Tetrahydrocannabinol (THC) som viktigaste molekyl, men det finns ett 60-tal olika cannabinoider som samverkar med THC för att ge en psykoaktiv effekt. Samverkan är komplex och olika koncentrationer av THC och cannabinoider ger väldigt olika effekt. Gemensamt för molekylerna är att de är stora och att de är lösliga i fett men inte i vatten.

THC och andra cannabinoider binder till speciella cannabisreceptorer i flera olika celltyper i kroppen, bland annat i hjärnan. Detta i sin tur leder till en lång kedja av metaboliska processer, som i slutänden ger en påverkan på sinnestillståndet. Många av cannabinoiderna är inte psykoaktiva i sig själva, men modererar verkan av THC så att drogen t.ex. kan verka antingen uppiggade eller tröttande.

Källa

Kroppen har en liten egen produktion av cannabinoider, men den är inte tillräcklig för att skapa någon form av drogliknande påverkan.

Det är i stället knoppar, blomställningar, trikromer och frökapslar från Cannabis Sativa och Cannabis Indica som är källan till drogen. (Trikromer är en speciell utväxt på plantan som har som uppgift att skydda växten mot insektsangrepp. Den har extra hög koncetration av de aktiva substanserna.) De är växter ur hampfamiljen och växer ursprungligen i södra och sydöstra Asien. Jag har själv sett den växa vilt i vägrenen i en större stad i Kashmir. Cannabis odlas legalt och illegalt för husbehov och i kommersiell skala över hela världen.

Aktiva substanser finns även i andra växtdelar, men i mycket lägre koncentrationer. Det finns även andra hampvarianter som har låga koncentrationer av THC. Vissa av dessa har genom urval framodlats till att ha mycket låga koncentrationer av THC, för att de ska kunna odlas industriellt i länder som har förbud mot odling av Cannabis.

En beredning av torkade blomställningar kallas vanligen mariujana. Torkade och pressade blomknoppar och trikromer ger en kåda med mycket växdelar i. Det är vad som kallas hasch. Det går även att utvinna hascholja, vilket man vanligen gör ur frökapslar, trikromer eller möjligen blomknoppar. Hascholjan är trögflytande eller en fast kåda som är mörkbrun eller svart.

Cannabis Indica har mycket högre koncentration av cannabidolen CBD i förhållande till THC, än vad Cannabis Sativa har. Indica ger därför mer trötthet och sänker ångest och oro. Den nyttjas därför ofta som nattdrog vid medicinsk behandling med cannabis. Sativa är mer uppiggande och nyttjas som dagdrog.

Dosering

En cigarett med cannabis behöver leverera någonstans mellan 0,2 och 4,4 mg THC för att ge ett behagligt rus. För att göra det behöver cigaretten innehålla mellan 2 och 45 mg THC. Beroedne på beredningsform behövs det mellan 10 mg och 1 g substans för att levera en dos. Det är ett mycket stort spann, där det är lätt att få en större dos än vad man tänkt sig.

Det är tack och lov ett mindre problem än vad man kan tro, för det är i princip inte möjligt att uppnå en dödlig dos av THC, om man inte intar det i ren form.

Cannabis röks vanligen, men går också att förånga och inhalera, eller att konsumera i mat - t.ex. hash brownies. Vid rökning och förångning inträffar ruset inom någon minut. Vid förtäring tar det normalt en halvtimme innan ruseffekten börjar.

Positiva effekter

THC i kombination med andra cannabinoider ger avslappning, lyckokänslor, och förändrade upplevelser av människor och kulturyttringar. Man känner starkare samhörighet med de personer man för närvarade umgås med och man upplever ofta konst och musik på ett intensivare sätt. Ruset varar många timmar, med höjdpunkten c:a 2 timmar efter intag. Man upplever sig själv som berusad i c:a 12 timmar.

För medicinsk behandling har Cannabis en positiv påverkan på en lång rad sjukdomstillstånd. THC har en smärtdämpande och ångestdämpande effekt som lämpar sig mycket väl för vissa cancerpatienter. Cannabis Sativa stimulerar dessutom aptiten, vilket höjer livskvalitet och ökar livslängden hos patienter med cancer och AIDS. Cannabis har även tillväxthämmande effekter på bröstcancertumörer och hjärntumörer. Det finns även djurförsök som visar på positiva effekter mot Altzheimers.

De medicinska tillämpningarna av Cannabis har hämmats av att det inte är en isolerbar substans som levererar effekten och det faktum att cannabisbruk är förbjudet i stora delar av världen.

Negativa effekter

Den viktigaste negativa effekten på kort sikt är att man får sämre minne, sämre kognitiv förmåga och kraftigt försämrad reaktionsförmåga medan ruset pågår. Man är påverkad upp till 24 timmar, även om man själv anser sig vara över ruset efter 12 timmar.

Det finns många motstridiga uppgifter om skadeverkningarna från Cannabis. Det finns ett visst samband mellan psykisk sjukdom och cannabisbruk, men det har inte gått att fastställa ett orsakssamband. Nyttjar man Cannabis för att man är psykiskt sjuk, eller blir man psykiskt sjuk av att nyttja Cannabis?

Det finns undersökningar som visar att högstadieelever som brukar Cannabis blir dumma i huvudet och får sämre kortidsminne och sämre inlärningsförmåga. Samtidigt så har man gjort undersökningar på universitetselever, där cannabisbrukare har presterat bättre än sina klasskamrater.

Man kan med ganska god säkerhet säga att Cannabisbruk medan man växer har en permanent negativ inverkan på minne och intelligens, och man har konstaterat att foster får liknande skador om modern använder Cannabis under graviditeten. Troligen även under amningperioden.

Eftersom cannabinoiderna är fettlösliga så lagras de i kroppens fettvävnad. Det tar c:a 6 månader efter en period med cannabisbruk innan kroppen är helt kvitt substanserna. Det ger en långtidspåverkan på tillväxtprocesserna i hjärnan som är av skadlig art.

Beroende

Cannabis saknar fysiologiskt beroendeframkallande effekter och ett beroende ligger därför på det mentala planet. Det finns ett starkt samband mellan konsumtion av Cannabis bland ungdomar och ungdomsarbetslöshet i Sverige.

Det finns en teori om att Cannabis skulle fungera som gateway-drog till tyngre droger, men det finns inga vetenskapliga belägg för det. Man kan i och för sig konstatera att de som använder tyngre droger ofta har använt Cannabis först, men det säger ingenting om orsakssambanden. Många droganvändare söker en lösning på problemet att de inte är lyckliga, och om Cannabis inte ger önskad effekt söker man vidare.

Däremot finns det ett starkt samband mellan nikotinberoende och hasch. Eftersom hasch och hascholja är koncentrerade produkter blandar de flesta ut dem med tobak för att kunna röka preparatet. Rökningen av tobak är, som vi har sett i ett tidigare inlägg, mycket beroendeframkallande.

Reglering

Cannabis är narkotiklassat i Sverige och de flesta andra länder i världen. I Kalifornien, Washington och Vermont i USA kan man få Cannabis utskrivet på recept och i Colorado kan man sedan en folkomröstning 2012 köpa Cannabis legalt i specialiserade butiker. I Nederländerna kan man legalt bruka Cannabis i speciella Coffe Shops och i Portugal är Cannabis och andra narkotikaklassade preparat legala att inneha för eget bruk.

Politisk åsikt

Cannabis är måttligt skadligt och bör regleras på samma sätt som alkohol och tobak. Försäljning bör ske av väl kontrollerade preparat genom ett statligt monopol. Preparaten bör vara gjorda för inhalation eller förtäring, för att undvika bronkit och andra skador som förknippas med rökning av Cannabis. Det ska vara förbjudet att röka på allmän plats och bilkörning inom 24 timmar efter intagande ska också vara förbjudet. Reklam för preparat ska inte få förekomma. Information om skadeverkningar och propaganda likt den mot alkohol och tobak bör bedrivas.

Med en sådan policy skulle vi dra bort en stor inkomstkälla för kriminella organisationer i Sverige. De omsätter idag miljarder enbart på handeln med Cannabis, och de redovisar inte någon moms till Skatteverket.

Vi skulle dessutom kunna använda polisresurser som idag går till att jaga narkotikaanvändare till mer vettiga arbetsuppgifter.

Erfarenheter från Nederländerna och Portugal visar inte på någon signifikant ökning av cannabisbruk vid en legalisering, men även med en måttlig ökning så anser jag att de sociala vinsterna av en avkriminalisering motiverar en lagändring.

Tidgare artiklar

Tidigare artiklar i den här serien hittar du här:

• Del 1, introduktion
• Del 2, koffein
• Del 3, nikotin
• Del 4, alkohol
• Del 5, GHB

I nästa episod ger vi oss på amfetamin.

Kemi

GHB är en förkortning för gammahydroxibutyrat. Det är en liten och enkel molekyl som naturligt förekommer i metabolismen i alla kroppens celler. Kroppen producerar GHB om man förtär GBL (gammabutyrolakton) eller BD (1,4 butandiol). Det går dessutom att framställa GHB på ett antal kemiska reaktionsvägar. GHB med släktingar är mycket lätt lösliga i vatten.

Källa

GHB förekommer i mycket låga koncentrationer i all muskelvävnad och det går inte att praktiskt utvinna ämnet ur naturprodukter. Däremot är GBL och BD mycket vanligt förekommande ämnen i industriella processer och industriella produkter. GBL förekommer bland annat i vissa sorters flytande tvål och som lösningsmedel i borttagningsvätska för nagellack. BD är basen för en stor uppsättning ämnen som används vid framställning av syntetiska material. Att framställa GHB, GBL eller BD är enkelt och kräver inte mycket i form av kemikunskaper. Att göra det med precision och till förutsägbar styrka är betydligt mer krävande.

Dosering

I mycket små doser, typiskt i storleksordningen 100 mg/dygn, stimulerar GHB förbränning i musklerna och fungerar muskelbyggande. Effekten är ganska liten, men GHB användes av kroppsbyggare innan det blev en innedrog. Doser som är aningen högre är blodtryckssänkande och kan ge tillfälliga minnesluckor. I intervallet 1-5 g kan GHB ge en stark känsla av eufori och har en påverkan som på många sätt liknar alkohol.

Vid doser i intervallet 5-15 g faller man normalt i sömn, som kan vara mycket djup. Doser över 15 g kan vara dödliga. Det är bara 3 gånger högsta normaldosen!

Vid höga doser blir man medvetslös. Hjärtrytmen sänks, man kan få andningsstillestånd, kramper, kräkningar. Effekterna förvärras i kombination med alkohol. Akuta förgiftningar kan kräva respirator, kramplösande medlel och behandling med en temporär intravenös pacemaker. Om man överlever krisen kan man ofta bara några timmar senare lämna sjukhuset utan komplikationer.

GHB är i sin mest koncentrerade form ett vitt pulver. Normalt konsumeras drogen i vätskeform, där drogen är mer eller mindre utspädd. Det finns inga enkla analysmetoder och styrkan på det preparat man intar kan variera med en faktor 100. Det är ett mycket besvärligt problem när dödlig dos är 3-15 gånger normaldos. Svenska sjukhus får varje år ta emot några hundra fall av GHB-förgiftning. Några få personer dör varje år på grund av överdosering.

Jämfört med GHB och GBL har BD en fördröjd effekt och leder till djupare sömn och medvetslöshet.

Positiva effekter

Som nämnts ovan kan GHB framkalla eufori inom ett snävt doseringsintervall. I små doser är drogen metabolismhöjande och muskelbyggande. I större doser fungerar GHB som en ersättning för alkohol, utan alkoholens bakrus. Sexuell lusta ökar och man känner sig mer avspänd. Sociala hämningar släpper.

Lågt pris och brist på bakrus är också faktorer som lockar ungdomar att använda GHB i stället för alkohol.

GHB används ibland som avvänjningsdrog för opiat-missbruk.

Negativa effekter

GHB har provats som anestesimedel, men man fann att medlet var allt för svårt att dosera i den extremt kontrollerade miljö som finns i en operationssal. Risken att dö av att bruka GHB i okänd koncentration är påtaglig.

Andra negativa faktorer har redan nämnts under dosering. Temporär minnesförlust, varierande blodtryck, sänkt hjärtfrekvens, trötthet, koma, andningsstillestånd, kramper och illamående är alla vanliga negativa effekter.

Beroende

GHB är måttligt beroendeframkallande både på det fysiologiska och det mentala planet. Det krävs ofta återkommande bruk under flera veckor för att man ska utveckla ett beroende. Eftersom det finns en fysiologisk komponent så är beroendet ganska starkt när det väl har byggts upp. Beroende missbrukare kan ta en dos på 10 g GHB upp till 4-5 gånger per dygn. Det är på flera plan jämförbart med grav alkoholism.

Reglering

GHB är sedan 2000 narkotiakklassat i Sverige. I många andra länder är medlet förbjdet som drog. I Sverige är även GBL och BD reglerade kemikalier. Det innebär att man måste ha tillstånd för att handskas med dem, men det finns många företag som har det. Det finns också syntesvägar så att man kan producera GHB från kemikalier som finns fritt tillgängliga i handeln.

Politisk åsikt

GHB är förbjudet för att det finns en stor risk för överdosering och risken för överdosering kommer främst ifrån att det inte finns väl kontrollerade doser att få tag på. D.v.s. förbudet ökar skaderisken betydligt. Att nyttja GBH under kontrollerade former är betydligt mindre farligt än att sniffa lim eller att äta blodförtunnande mediciner. I valet mellan att upplysa människor om positiva och negativa effekter av drogen, och vilka risker som finns eller att införa ett förbud som inte går att kontrollera speciellt väl, så har våra myndigheter gått på förbudslinjen.

Jag tror det är kontraproduktivt. Jag tror vi kan minska antalet akutfall med en informationspolicy och ett program för harm reduction. Vi bör informera ungdomar om att alkohol är ett mindre riskfyllt alternativ, med likartade positiva och negativa effekter.

Tidgare artiklar

Tidigare artiklar i den här serien hittar du här:

• Del 1, introduktion
• Del 2, koffein
• Del 3, nikotin
• Del 4, alkohol

I nästa episod tar vi oss en titt på cannabis.

Alkohol har en särställning bland rekreationsdroger. Människan har nyttjat alkohol i tiotusentals år. Så lång tid att vi har hunnit utvecklas genetiskt på grund av alkoholens inverkningar.

Kemi

Alkohol är egentligen ett samlingsnamn för en grupp organiska molekyler. Den minsta molekylen i serien heter metanol och är mycket giftig. Den är huvudbeståndsdelen i träsprit. Därnäst kommer etanol, som är svagt giftig för däggdjur och det som vi i dagligt tal kallar alkohol. Närmast större molekyler i serien kallas för propanol och butanol. De används tekniskt som lösningemedel, men kan också förekomma i spritdrycker. Det beror på att destilleringen har skett under dåligt kontrollerade temperaturförhållanden. De kallas då för finkeloljor. De högre alkoholerna är giftiga och påverkar kroppens metabolism av etanol så att man får fler skadliga biprodukter.

Det finns andra tekniska spritsorter, t.ex. isopropanol som är starkt fettlösande. De är alla giftiga i högre eller mindre grad.

Etanol-molekylen är alltså en liten molekyl som snabbt tas upp av kroppen och snabbt passerar blod-hjärn-barriären.

Källa

Nästan all alkohol för mänsklig konsumtion kommer från jäsning av enkla sockerarter. Jästsvampar bryter ned sockret till alkohol och koldioxid. Sockret som jästsvamparna använder kan komma från tidigare nedbrytning av kolhydrater, vilket innebär att det går att få alkohol ur såväl frukt, där sockret finns tillgängligt direkt, som ris, potatis och säd, där stärkelsen först måste brytas ned till socker. Det sker t.ex. genom att man gror och mältar sädeskornen.

Det finns en stor grupp bakterier som producerar alkohol när de bryter ned syror. Mängderna är mycket mindre än med jäst, men t.ex. finns det något som kallas malolaktisk fermentering viner. Bakterier omvandlar då äppelsyra till mjölksyra och producerar alkohol som en biprodukt.

Det går också att framställa alkohol på teknisk väg, med olja som råvara. Den används sedan i industriella processer och i konsumentprodukter som T-röd. Alkohol för mänsklig konsumtion kommer i princip aldrig från teknisk produktion.

Dosering

Alkohol har även här en särställning bland sinnespåverkande droger. Medan det krävs 1-2 mg nikotin för att uppnå önskad påverkan behövs det c:a 25 g alkohol. Det är en faktor 10 000 gånger mer. Det gör att det blir opraktiskt att inta alkohol i förångad form. Enda sättet att få i sig tillräcklig mängd är genom mag-tarmkanalen. Hur snabbt man blir påverkad begränsas därför av överföringsytan i mage och tarm. Lungorna har en överföringsyta som är stor som en fotbollsplan, medan mag-tarmkanalen har en överföringsyta som är mindre än en kvadratmeter. Eftersom etanolmolekylen är liten så sker överföringen ändå ganska snabbt och det tar i storleksordningen 15-30 minuter från första intag tills man uppnått berusning.

Etanolen filteras inte ut av kroppen utan förbränns i kroppens metabolism. Till 95% sker den i levern. Medan förbränningen pågår blockeras andra viktiga uppgifter för levern.

Etanol i sig är inte speciellt giftigt. Man kan fortfarande vara levande med en halv procent etanol i blodomloppet. Problemet är att kroppens förbränning av alkohol producerar ämnen som är mycket giftiga. Med ett måttligt intag av alkohol hinner levern oskadliggöra dessa utan att själv ta skada. Med ett stort intag överbelastas systemet och förbränninsgprodukterna skadar cellstrukturer i hela kroppen. Värst utsatta är lever och njurar, som har till uppgift att oskadlggöra och filtrera bort de skadliga ämnena.

Vad som är dödlig dos av alkohol är därför mycket svårt att säga. Det beror nämligen på vad man har ätit, vilken kropssammansättning man har och hur snabb metabolism man har. Vissa delar av befolkningen har utvecklat en högre tolerans mot alkohol och vad som är dödlig dos kan variera mycket. Som tumregel så kan vi säga att om normaldos är 25 g så är dödlig dos c:a 20 gånger högre, d.v.s 500 g. Det är mycket mindre än för de flesta andra droger, där dödlig dos ligger i området 50-100 gånger normaldos.

Positiva effekter

Alkohol har en lugnande verkan och reducerar personens hämningar. Den höjer även självförtroendet. Den kan också skapa en tillfällig känsla av lycka. I högre doser fungerar den smärtstillande och sänker medvetandegraden.

Vid en måttlig alkoholkonsumtion har alkohol en rad positiva fysiologiska effekter. Minskad risk för små infarkter i hjärnan, minskad risk för njur- och gallsten, minskad risk för diabetes, högre mineraldensitet i benstommen, minskad risk att utveckla reumatism och minskad risk för blodproppar är bara några. Minskad risk för reumatism och njur- och gallstenar kvarstår även vid hög konsumtion.

Till alkoholens positiva effekter hör även dess desinficerande egenskaper. Att blanda dricksvattnet med sprit var t.ex. nödvändigt för att man skulle överleva långresor till sjöss, innan man hittade andra sätt att hålla färskvattnet drickbart.

Alkohol är mycket lösligt i såväl vatten som fett. Det gör den till en extremt bra bärare för smak- och doftämnen. Öl, vin och spritdrycker konsumeras lika mycket för sina smaksensationer som för berusningseffekten. T.ex. har estrar en mycket högre löslighet i alkohol än i vatten. Parfym innehåller alkohol som bärare för de doftämnen som ingår i parfymen.

Negativa effekter

Till alkoholens negativa effekter hör att den sänker reaktionsförmågan och omdömet. Även små doser gör mätbar skillnad och vid stora doser blir effekten mycket tydlig. Stora doser kan leda till kräkningar och medvetslöshet. Efterverkningar efter större alkoholintag i form av huvudvärk, illamående och nedstämdhet är mycket vanliga.

De fysiologiska negativa effekterna av stor alkoholkonsumtion är många. Cancer i mun och svalg, hjärtbesvär, skrumplever, skador på magens slemhinnor och blodbrist är bara några i floran. De psykiska skadeverkningarna är också många med depressioner, hallucinationer, sömnstörningar och ångest som några exempel. För storkonsumenter är alkohol en av de värsta droger vi har.

Beroende

Alkohol är starkt beroendeframkallande hos somliga individer, medan den inte skapar beroende hos andra. Det finns en stark ärflig faktor för beroende, men det finns också sociala samband som ökar tendensen till beroende. Vi kan dela in mänskligheten i 4 grupper avseende deras förhållande till alkohol.

1. De som inte nyttjar alkohol
2. De som är måttlighetsbrukare
3. De som överkonsumerar
4. Missbrukare

Gruppen rena missbrukare, personer som helt försakar familj, hälsa och arbete, för alkoholen är ganska liten. Gruppen överkonsumenter är ganska stor. I Sverige konsumerar c:a 90% av den vuxna befolkningen alkohol och av dessa har var 10:e en problematisk konsumtion. Överkonsumtion och missbruk förekommer i alla samhällsklasser, men den sociala utslagningen är större i de lägre samhällsklasserna.

Reglering

Alkohol är en tillåten drog i de flesta länder i världen, men är samtidigt ganska hårt reglerad. I Sverige har vi ett statligt monopol på försäljning till allmänheten och en reglering av utskänkningstillstånd för restauranger. Det är förbjudet att destillera spritdrycker utan särskilt tillstånd och jäsning av alkoholhaltiga drycker får endast ske utifrån vissa bestämda råvaror.

Vissa religioner, som Islam och Mormonkyrkan, förbjuder bruket av alkohol. Förtäring i smyg är vanligt bland utövare av båda religionerna. I vissa länder, där Islam är statsbärande religion, är det förbjudet att framställa, handla med, inneha och förtära alkohol. Saudiarabien är det främsta exemplet på sådana länder.

Historisk har det skett flera experiment med att försöka förbjuda eller reglera konsumtionen av alkohol. I Sverige sade en folkomröstning nej till förbud 1922. Vi hade då haft ransonering av rusdrycker med motbokssystemet sedan 1914/1917. Motbokssystemet upphörde 1955.

Ingen beskrivning av alkoholens historia är komplett utan förbudstiden i USA. Totalförbud mot alkohol infördes 1920, efter att ett tillägg införts i den amerikanska konstitutionen. Initialt sjönk alkoholkonsumtionen till 30% av vad den hade varit innan förbudet, men efter bara ett par år var man uppe i en högre konsumtion än innan förbudet. Smuggling, hembränning och lönnkrogar var mycket vanligt förekommande. Hanteringen av illegal alkohol gav enorma inkomster till den organiserade brottsligheten, med maffian i spetsen. De har än idag ett stort inflytande i USA som ä baserat i de förmögenheter och strukturer som byggdes upp under förbudstiden.

Förbudet upphävdes, med ytterligare ett tillägg till konstitutionen 1933, efter nästan 14 år av totalförbud mot alkohol. Ingenting i samhället hade blivit bättre av förbudet och massor av saker hade blivit sämre. Fängelserna blev fullare, polisen fick starkare befogenheter att göra husrannaskan och gripa in i människors liv, säkerheten i vissa områden blev sämre när gäng gjorde upp om kontroll.

Det är precis samma sak som händer idag, med nolltolerans mot narkotika. Det är mycket sannolikte (men inte helt säkert) att narkotikaförbudet har samma effekter som USA:s alkoholförbud. Högre konsumtion och ett starkt gynnande av kriminella organisationer. Mer om det i senare aktiklar.

Tidgare artiklar

Tidigare artiklar i den här serien hittar du här:

• Del 1, introduktion
• Del 2, koffein
• Del 3, nikotin

I nästa episod ger vi oss på den första illegala drogen, GHB.