Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Nyårsrapport från Syrien/Irak

written by jacob, on Jan 1, 2017 10:17:00 PM.

Det var rätt länge sedan jag rapporterade från kriget i Syrien/Irak. Så här första dagen på det nya året kan det vara dags för en ny rapport. Det har hänt en hel del av intresse som svenska media inte har fångat upp.

Mosul

Kampanjen för att återerövra Mosul har pågått i drygt 2 månader. Peshmerga och den irakiska armén ryckte inledningsvis fram snabbt i området öster och norr om Mosul. De kurdiska Peshmergastyrkorna stannade sedan vid de överenskomna gränserna och deltar inte längre i striderna. Något som är ett stort avbräck för koalitionen mot Daesh.

Den irakiska armén trängde sedan in i Mosul och har i hårda strider erövrat ungefär en fjärdedel av staden. Man har haft stora förluster, men samtidigt har Daesh förlorat uppskattningsvis 2000 krigare. Skillnaden mellan koalitionen och Daesh är att de flesta Daesh-krigarna stupar, medan koalitionssoldater oftare såras än dödas. I vilket fall har man haft så stora förluster att man innan jul fick ta en paus på 2 veckor för omorganisation och tillförsel av förstärkningar.

Söder om Mosul rycker den irakiska polisen fram. Det har gått lite långsamare än i öster, men på ett frontavsnitt är man nu framme vid Mosuls internationella flygplats. Man har dock ett rätt stort område landsbygd längs med Tigris som fortfarande är under Daesh kontroll.

Norr om Mosul har den irakiska armén nått fram till staden, men man har fortfarande stora fickor som kontrolleras av Daesh på landsbygden utanför staden. Dock så har man de senaste dagarna haft framgångar, där man bland annat har tagit över kontrollen över polisakademin.

Mycket längre västerut har PMU (Popular Mobilization Units) ryckt fram. Dessa är olika frivilligstyrkor, främst shia-milis, som står under den irakiska regeringens befäl. De har mycket framgångsrikt tagit kontrollen över ett brett område med gles befolkning och halvöken, från Qaiyara-basen till Sinjar-berget. De har dock på senare tid kört fast, på grund av att de inte har manskap nog att både hålla den terräng de har tagit och att driva offensiven vidare. Det krävs en konsolidering innan man kommer att kunna fortsätta. PMU har genom sin offensiv skurit av förbindelsen mellan Mosul och Syrien, vilket innebär att handlingsfriheten för Daesh drastiskt har minskat.

Sammantaget har det gått tillräckligt bra för koalitionen, men man skulle behöva räta ut och korta frontlinjer, för att få loss styrkor till kraftigare offensiver. Man behöver också komma fram till Mosul på fler frontavsnitt. Det gör att Daesh måste bevaka mer terräng och får svårare att lansera motoffensiver. Stora delar av problemen i Mosul kommer sig av att det finns för många civila kvar i staden. Det beror dels på att Daesh håller dem kvar, dels på att kapaciteten för att ta hand om fler flyktingar är uttömd. Just nu är det kallt väder, med en del snö i området, så man måste kunna erbjuda minst tält till alla som flyr.

Läget för koalitionen blir dock bättre när man har tagit kontrollen över de stadsdelar som ligger vid fronten just nu. Området närmast Tigis i östra Mosul har stora grönområden och ruinerna från den antika staden Niniveh. Det kommer att vara väldigt svårt för Daesh att gömma sig där, och det kommer att finnas utrymme för att effektivt nyttja stridsvagnar, artilleri och flygunderstöd. Sedan kommer övertagandet av västra Mosul att vara en besvärlig nöt att knäcka, men det dröjer nog några veckor innan den fasen börjar.

Raqqa

SDF/YPG har inlett sin offensiv för att ta kontrollen över Raqqa, som är Daesh huvudstad. Militärt inledde man med en offensiv rakt norr om Raqqa. Efter att ha tagit kontrollen över något dussintal byar avbröt man offensiven och lanserade en ny offensiv längre västerut, längs med Tabqa-dammen som är en del av Eufrates. Tydligen hade spaning utvisat att Daesh hade lämnat området med mycket svagt försvar, och man tog på bara några dagar väldigt mycket terräng och något hundratal byar. Man är nu nästan framme vid själva dämmet i Tabqa-dammen och står mindre än 4 mil från Raqqa på 3 frontavsnitt.

Man har lyckats med detta med mycket små förluster, medan Deash har förlorat c:a 200 krigare. Värt att notera är att hela operationen leds av ett befäl från YPJ - den kvinnliga grenen av YPG. Förutom deltagande från YPG/YPJ så består styrkorna av arabiska och turkmenska enheter. Varje by som tas över av SDF uppmanas att sätta upp ett civilt och ett militärt råd. Det civila rådet tar kontroll över sådana frågor som hanteras av kommun och landsting i Sverige, medan det militära rådet har ansvar för uppsättande av försvarsstyrkor och bidrag till SDF:s offensiver. Det finns också militärråd för städer som fortfarande kontrolleras av Daesh. Rådet för Raqqa har det övergripande ansvaret för kampanjen att ta kontroll över Raqqa.

Det som händer på den militära sidan är tätt sammanflätat med förändringar på det politiska planet. Kurderna har övergivit tanken på en rent kurdisk stat - Rojava - i norra Syrien. I stället vill man bygga en federativ statsbildning med alla folkslag i norra Syrien. Modellen kommer dels från Schweiz, dels från den fängslade PKK-ledaren Abdullah Öcalan. Den här förändringen är nödvändig för att man ska kunna motivera en kampanj för att ta arabdominerade områden för den egna befolkningen. Den har också potential att stärka den nya statsbildningen, så att turkiska invändningar inte längre rår på den.

Av alla de stridande parterna i kriget i Syrien/Irak är SDF den mest imponerande. Deras soldater är utan tvekan de mest professionella och disciplinerade. Det syns tydligt på filmsekvenser från framryckning och eldgivning. En SDF-krigare skjuter nästan alltid siktad, patronvis eld. Man har också något som ingen annan part kan visa upp - en prickskyttebataljon.

Samtidigt visar man upp en bild av kamratskap, med soldater som dansar och sjunger när de har något att fira. Man är också mycket noga med att hedra sina stupade och sårade, såväl från militär sida som från det civila samhället.

SDF:s svaghet ligger i bristen på tung materiel. Man har bara ett fåtal stridsvagnar, bepansrad trupptranport och tunga artilleripjäser. Den svagheten kommer att bli mindre märkbar när man närmar sig Raqqa, där det blir mer strid i bebyggelse, och där tunga fordon spelar mindre roll. Raqqa kommer säkert att bli en tuff nöt att knäcka, men SDF har de bästa trupperna för att hantera problemet, efter det framgångsrika övertagandet av Manbij.

Al Bab

Turkiet och SDF har tävlat om vem som skulle få äran att belägra Al Bab. Turkiet vann kapplöpningen och har tagit kontrollen över ett område väster om staden. Den som har läst mina tidigare rapporter minns kanske att det var FSA (Fria Syriska Armén) med stöd av Turkiet, som tog kontrollen över området närmast den turkiska gränsen. Stora delar av FSA har evaporerat och turkarna har upptäckt att anfallet mot Al Bab kräver stora resurser. Därför ar det inte meningsfullt att tala om rebeller stödda av turkar. Det är numera en ren turkisk invasion av norra Syrien.

Anfallet mot Al Bab har inte gått så bra. Efter hårda strider lyckades man ta kontrollen över sjukhuset, som ligger på en kulle i den västra änden av staden. Daesh har dock gjort motanfall, där man har förstört flera turkiska stridsvagnar och drivit turkarna på flykt. Daesh har tagit över minst 3 stridsvagnar och ytterligare några stridsfordon. Något som måste betraktas som mycket pinsamt för Turkiet. Det gör också ytterligare anfall ännu mer vanskliga. Turkarna är mycket beroende av tunga stridsfordon och artilleri, och de stridsvagnar som Daesh har tagit över har goda förutsättningar att bekämpa framryckande fordon.

In sin nöd har man vänt sig till både amerikanerna och ryssarna med begäran om hjälp, och man har fått flygunderstöd av båda. En i mitt tycke pikant detalj i sammanhanget.

Aleppo

Den syriska regimen tog kontrollen över östra Aleppo strax innan jul. Rebellerna tog stora förluster och flygbombningarna gick mycket hårt åt de civila i området. I stället för att försöka utrota alla rebeller fick de sista motståndarna fri lejd ut ur staden, med sina handeldvapen, men utan tyngre beväpning. Östra Aleppo, som redan tidigare var den fattigare delen av staden är nu till stora delar raserad. Vi bör nog inte sörja allt för mycket att regim-sidan vann, för oppositionen har ganska länge varit dominerad av Jabhat Fateh al-Sham, med rötter i al Nusra och al Quaida. Alltså ytterligare en extrem Salafistisk rörelse.

Regimen har efter östra Aleppos fall krävt att YPG lämnar området Sheik Maksoud. YPG har hittills vägrat, och det blir intressant att se vad som händer här näst. YPG tar bara strid där man räknar med att vinna.

Palmyra

Precis när regimen hade tagit kontrollen över Aleppo, och skulle stråla sig i glansen av sin seger, åkte man på ett allvarligt bakslag i Palmyra. Trupperna som höll staden hade slagit sig till ro. Ingen spaning och inga fortifikationsarbeten genomfördes. Man blev därför helt tagna på sängen när Daesh anföll med 4000 man, stridsvagnar och artilleri. Dittransporterade genom minst 15 mil öken. Troligtvis är det här trupper som jag tidigare rapporterat har lämnat Mosul.

Man blev snabbt tillbakadrivna 4 mil, till flygbasen T4, också kallad Tyas. Det fanns risk för att även flygbasen skulle falla, men genom insatser från ryskt och syriskt flyg lyckades man stopp Daesh och åsamka dem kännbara förluster.

Regimen har nu tillfört sina bästa trupper från Aleppo. Tigerstyrkorna, Ökenbrigaden och Hizbolla har förflyttats till området, och man har genomfört en offensiv för att skydda T4-basen. Ytterligare offensiver för att återta Palmyra har hittills misslyckats.

Annat

Regimen håller på att rensa en del motståndsfickor i närheten av Damaskus. När man är klara med detta kommer man att ha ytterligare trupper lediga för offensiva operationer. Regimen verkar fortfarande koncentrera sig på att slå oppositionen och att så långt som möjligt ignorera Daesh.

Politik

De senaste dagarna har Turkiet och Ryssland förhandlat fram en vapenvila mellan regimen och ungefär hälften av oppositionen. Det återstår att se om vapenvilan leder till något. Under tiden lär det bli lättare för regimen att slåss mot både Daesh och resterande delar av oppositionen.

Den andra politiska axeln som är viktig att följa är den mellan SDF och Turkiet. Just nu har SDF de starkaste korten. Turkarna misslyckas militärt i Al Bab, medan SDF har stora framgångar på andra sidan Eufrates. SDF har också visat att turkarna åker på stryk om de anfaller kurdiska områden. Turkiet ser dock det här som en ödesfråga. Kurdiska framgångar i Syrien kommer att leda till framgångar även i Turkiet. Att kurderna skulle få bryta sig ur är en omöjlighet i Erdogans fascistiska nation med ottomanska drömmar om expansion.

Att Turkiet är en fascistisk diktatur råder det inte längre något tvivel om. Amn har arresterat i stort sett alla som kan ha en kritisk åsikt. Lärare, journalister, författare, advokater, och naturligtvis alla kurder i någon maktställning. Det inkluderar parlamentsledamöter för det kurdiska partiet HDP. I de kurdiska områdena i Turkiet bedriver man utrensningspolitik. I Diarbakir har man rivit hela centrum av staden, för att utplåna de protester som har förekommit i staden. Tiotusentals människor har blivit hemlösa. När EU-parlamentet har fört fram att dessa förändringar innebär att förhandlingsprocessen om medlemskap i EU måste läggas på is har det mötts av hot från Turkiet.

Leave a Reply