Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Archive for June 2017

Kvinnlig frigörelse i den muslimska världen

written by jacob, on Jun 13, 2017 5:57:58 PM.

I stora delen av den muslimska världen är kvinnor förtryckta - genom tradition, hederskultur och religiösa påbud. Det kan vara svårt att se hur det skulle kunna förändras, men det finns faktiskt ett par exempel som ger hopp för framtiden.

YPJ

YPJ är den kvinnliga grenen av PYD:s militära organisation. PYD är det parti som har makten i syriska Kurdistan, även kallat Rojava. PYD följer den fängslade Turkiet-kurdiske ledaren Abdullah Öcalan:s politiska filosofi, som är en blandning av anarkoliberalism och socialism, med en politisk struktur som mest liknar det Schweiziska kanton-systemet, med fokus på lokal beslutandemakt och svaga regionala och nationella organisationer. Organisationens politik kräver fullständig likhet mellan könen och det genomförs i praktiken. I alla militära och civila råd, som är Rojavas beslutsfattande organ är män och kvinnor lika representerade. Man har även representation för olika etniska grupper. YPJ strider mot Daesh och andra motståndare på lika villkor med sina manliga kollegor, och man gör det ofta i blandade enheter. Det är bara utbildningsmässigt och grundorganisatoriskt man har separerade manliga och kvinnliga enheter.

Kampanjen att inringa och isolera Raqqa har mycket skickligt letts av Rojda Felat, en kvinna med flera års erfarenhet av att strida mot Daesh. Den kurdiska kanpanjen har tydligt präglats av taktiska manövrer för att försätta fienden i obekväma situationer, och därmed undvika egna förluster, samtidigt som man kan avancera snabbare och ta mer terräng.

Det här har varit ett fantastiskt skyltfönster för rekryteringen av kvinnor från andra folkslag till YPJ och andra systerorganisationer inom Syrian Democratic Forces - den allians där YPG och YPJ utgör grundstenarna. Det gör att unga kvinnor från arabiska, turkmenska och syriakiska hem har ett ställe att vända sig till, om de törstar efter frihet och oberoende. En del av kvinnorna betalar ett högt pris, i form av att deras familjer förskjuter dem, men för de flesta finns det en (motvillig) acceptans för deras val. Det här kommer att ändra lokalsamhället i norra Syrien i grunden under förutsättning att kriget resulterar i någon form av PYD-styre. Därifrån finns det stor potential för den kvinnliga frigörelsen att sprida sig i regionen.

Afganistan

Inspirationen till att skriva det här inlägget kommer från ett nyhetsinslag på Al Jazeera. Det handlar om hur den afganistanska armén har börjat utbilda frivilliga kvinnliga milisstyrkor i nordöstra Afganistan. Kvinnorna, i olika åldrar, kombinerar ett traditionellt civilt liv, med hushåll och barn, med att få en militär utbildning i att hantera vapen och att strida i mindre enheter. Det innebär att de inte kommer att vara försvarslösa om talibaner eller Daesh angriper deras hembygd, vilket är bra. Den största fördelen är dock att det kommer att förändra det extremt konservativa afganska samhället. I nyhetsinslaget intervjuas en manlig militär befälhavare, som rakt ut säger att kvinnans plats är i hemmet, men att i så här oroliga tider så får man göra undantag. Jag tror att hans inställning har ändrats om 5 år.

Tillströmningen är ett 50-tal kvinnor per vecka, så det kommer att bli ett betydande antal på lite sikt.

För att ni inte ska få med Rojava-bilden, med kvinnor med långa flätor och kammouniform, även från Afganistan, så vill jag berätta att kvinnorna övar i traditionell klädsel. Det innebär att många av dem bär burka, och att det tydligen går att skjuta Kalashnikov även i sådan utstyrsel. Man får hoppas att de går över till lite mer praktisk klädsel när det verkligen smäller.

Nära slutet i Mosul, befriandet av Raqqa har börjat

written by jacob, on Jun 6, 2017 10:15:31 PM.

Kriget i Syrien/Irak har dominerats den senaste tiden av striderna i Mosul och krympandet av ladsbygdsområdet runt Raqqa, som legat under Daesh kontroll. Det finns också några storpolitiska händelser, där Ryssland och USA ligger väldigt nära en direkt konfrontation.

Mosul

I Mosul håller Daesh nu bara 2 distrikt - Bab Sinjar och den gamla staden. Båda områdena är mycket tätt befolkade, och man uppskattar att det fortfarande finns 150 000 civila i området under Daesh kontroll. Att det tar lång tid att ta kontrollen över dessa två distrikt beror på att man behöver låta de civila lämna området. Eftersom Daesh dagligen avrättar civila för att de försöker fly, så är situationen problematisk. Tusentals lyckas fly varje dag, medan hundratals avrättas. En del dör också på grund av flyganfall och artilleribeskjutning. När strömmarna av folk som flyr tunnas ut kan vi förvänta oss en snabb och brutal slutstrid, där mycket av de två kvarvarande distrikten kommer att förvandlas till grushög. Skadorna i västra Mosul har generellt varit mycket värre än skadorna i östra. Striderna har varit mycket hårdare och Daesh sparade större delen av sina självmordsfordon till striden om västra Mosul.

Irak

Fickan runt Hawija, mellan Mosul, Kirkuk och Bagdad är kvar orörd. Fickan runt Tal Afar, väster om Mosul, finns kvar - främst på grund av att staden Tal Afar har en stor sunnimuslimsk turkmensk befolkning, och att Turkiet har hotat med invasion om Popular Mobilization Units (PMU) intar staden. PMU är i huvudsak shiamuslimsk, arabisk milis. Båda dessa fickor kommer säkert att elimineras så snart de reguljära trupperna är klara i Mosul.

PMU har i stället gjort avancemang i den irakiska öknen. För några veckor sedan tog man ett stort område mellan Mosul och Bagdad och de senaste dagarna har man gjort en framstöt från området väster om Tal Afar och fram till gränsen mot Syrien. Igår stormade man och tog staden Ba’aj, som har varit utgångspunkt för alla motanfall från Daesh, i försöken att öppna en korridor till Mosul. Att det gått så snabbt innebär att Daesh redan har lämnat området - troligen för att koncentrera sina trupper i området runt Al Bukamal eller i det pågående anfallet mot Deir Ezzor. Ba’aj räknades tidigare som ett av Daesh starkaste fästen.

Raqqa

Sedan jag rapporterade den 10 maj om att Deash förlorat kontrollen över Tabqa och Tabqa-dammen. Sedan dess har SDF krympt området runt Raqqa, som Daesh kontrollerar. Det har skett i en serie av väl kontrollerade framryckningar, där Daesh har erbjudit väldigt lite motstånd. Det enda ställe man verkar försvara är 17:e armébasen, rakt norr om staden. I övrigt så har Daesh befäst staden och byggt skyttegravar i en halvcirkel runt staden. Det lär finnas massor av försåtsmineringar och tunnlar. De senare vattenfylldes dock strax efter att SDF tog kontrollen över Tabqa-dammen. Enligt Daesh var det SDF som förorsakade översvämningen, enligt SDF var det Daesh som manipulerade bevattningskanaler och skapade översvämningen i Raqqa. I vilket fall så borde det ha hjort tunnlarna obrukbara.

I nuläget står SDF på mellan 1 och 3 kilometer från staden i väster, norr och öster. Man annonserade vid lunchtid idag att anfallet mot Raqqa ska inledas, och några timmar senare rapporteras om anfall från alla tre riktningarna. I öster är man redan innanför skyttegravarna, så dessa har inte varit till mycket nytta för Daesh. Ledaren för anfallet mot Raqqa, Rojda Felat, är i vanliga fall en mycket försiktig general, och det är därför anmärkningsvärt att hon anfaller från tre riktningar samtidigt. Det tyder på ett spaningsläge som visar att största möjligheten till framgång är en snabb attack från flera håll. Det ska bli mycket spännande att se utvecklingen de närmsta dagarna.

Syrien

Daesh får stryk av regimen sydost om Aleppo. Nyligen föll staden Maskanah utan större motstånd och det kommer inte att dröja länge innan regimtrupperna når fram till SDF.

I närheten av Palmyra gör Daesh mer motstånd, men regimen har haft en del framgångar och tagit lite terräng.

I Deir Ezzor är regimen illa ute. Daesh har samlat stora styrkor för att försöka utplåna regimens enklaver. Om man lyckas med det kommer man att även framöver ha en viss handlingsfrihet med var man sätter in sina trupper. Deir Ezzor ligger i ett vägkors där man snabbt kan ta sig mot Raqqa, Palmyra, kurdkontrollerade områden eller den irakiska gränsen. Staden ligger dessutom längs Eufrates och har hela broar över floden. Regimen kommer att sätta in allt de har i flygunderstöd och kanske även luftlandsätta ytterligare soldater. Det finns massor av tung utrustning i området som nytillförda soldater kan använda och som det vore väldigt dumt om de hamnade i händerna på Daesh. Mitt tips är att regimen kommer att rida ut stormen och att Daesh inte kommer att kunna samla sig till ytterligare storanfall innan anfallen från Palmyra har nått fram till Deir Ezzor.

Längs de södra delarna av gränsen mot Irak har en av USA stödd del av FSA - Free Syrian Army - tagit ett stort område öken, med några städer. Den syriska regimen har anfallit FSA i området, understött av ryskt flyg, samtidigt som amerikanskt flyg har anfallit regimtrupperna. Med så direkt involvering från de båda stormakterna är det här en potentiell härd för en storpolitisk konflikt. FSA-styrkorna är ganska svaga och saknar stridserfarenhet. Risken är stor att de hamnar i knipa och att USA måste ta till stora släggan för att rädda dem.

Det förekommer strider på andra håll, men ingenting som har avgörande inverkan på kriget. Det står en stor strid om Daraa, söder om Damaskus, mellan regimen och en blandad oppositionsstyrka. Ingen part verkar vinna. Ett par oppositionsfickor nära Damaskus har utrymts av oppositionen, efter avtal med regimen. Det följer ett mönster som vi sett sedan ett år tillbaka. Resultatet är att oppositionen blir mer och mer koncentrerad till Idlib-provinsen, och att regimens område blir mer beboeligt, utan en massa fickor med rebellterritorium.

Sammanfattning

Daesh är på flykt från de flesta områden. De är fortfarande effektiva i Mosul, Raqqa och Deir Ezzor. Hur effektiva kommer att framgå de närmsta dagarna. Det avgör om de kommer att vara slut som territoriekontrollerande organisation inom några månader, eller om det kommer att ta ett år till att slå dem. I konflikten mellan regimen och oppositionen finns ingen ljusning. Efterhand som Daesh förlorar kommer den sekulära oppositionen att behöva göra ett avtal med regimen och slänga sina jihadistkamrater under bussen. Vi får se om de inser det.

Förintelseförnekare

written by jacob, on Jun 4, 2017 1:52:02 AM.

Förintelseförnekare är ett märkligt socialt fenomen. Att c:a 6 miljoner judar och hundratusentals polacker, romer, utvecklingsstörda och andra som nazistregimen i Tyskland betraktade som oönskade dödades före och under andra världskriget är ett väl etablerat historiskt faktum. Bevismassan är så omfattande att det inte finns något rimligt scenario där det hela skulle kunna fabriceras. Det finns bildbevis, filmbevis och personliga vittnesmål - både från offer, förövare och tredje part. Det finns omfattande dokumentation från hela logistikkedjan - tillverkning, försäljning och leverans av gasen Zyklon B, som var den vanligaste avlivningsmetoden. Order om uppsamling av människor och tågtransporter till lägren. Sedan finns de rena folkbokföringsbevisen. Tyskland hade sedan enandet på 1800-talet en fullständig folkbokföring på församlingsnivå och det var rätt lätt att räkna dem som existerade innan kriget och jämföra med dem som fanns kvar efter kriget.

Att förneka förintelsen är därför i nivå med att förneka gravitation eller att hävda att jorden är platt.

Det blir därför en intressant psykologisk fråga, varför somliga personer fortsätter att hävda att förintelsen inte är ett historiskt faktum.

Den första observationen man kan göra är att de som är förnekare antingen är övertygade nazister, judehatare eller bådadera. För dessa vore en annan rimlig ståndpunkt vara att förintelsen har skett, och att det var ett bra drag av Hitlertyskland. Denna ståndpunkt är dock mer sällsynt, och man måste då dra slutsatsen att förnekarna erkänner att massutrotning av folkgrupper är ett brott mot mänskligheten, och man vill inte kännas vid att Tredje Riket ägnade sig åt sådant. Det leder också till slutsatsen att de tycker att nazistregimen på det hela taget var bra, förutom förintelsen - anfallskrig, dödande av miljontals krigsfångar genom umbäranden, mobilisering av hela det tyska samhället till ett totalt krig. Det förefaller dock ologiskt att man förkastar en typ av brott mot mänskligheten men accepterar en annan.

Naturligtvis kan förnekelsen av förintelsen vara ett rent propagandatrick. Det är helt enkelt så dålig PR att gilla förintelsen att man hävdar att den aldrig har förekommit. Det kan också vara så att förnekelsen görs för att dölja en önskan upprepa den, om man någon gång skulle befinna sig i en maktsituation.

Det är något som är väl värt att hålla i tanken, när det då och då uppdagas att en representant för ett av våra parlamentariska partier hävdar att förintelsen inte har inträffat. Vilket parti det rör sig om kan ni nog lista ut själva.