Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Den inkompetenta Assad-armén

written by jacob, on Jun 21, 2016 10:13:15 PM.

Natten till idag så genomförde Daesh ett motanfall mot Assad-regimens styrkor i området sydväst om Raqqa. Det verkar ha varit en stor taktisk framgång. Regimstyrkorna har tagit stora förluster och trupper har blivit kringrända. Fronten har tryckts tillbaka flera kilometer och regimens stridsgrupp Raqqa finns enligt en rysk journalist inte mer.

I rapporteringen anges att Daesh har använt 3 stycken T-72-stridsvagnar i motanfallet. Till saken hör att det område man strider i är snustorr öken och platt som en pannkaka. Det enda som höjer sig över slätten är vägbanken och enstaka hus. På några få ställen finns det flodraviner som är helt uttorkade den här tiden på året.

Att ett motanfall har lyckats övergår mitt förstånd. Med de avstånd som finns i området måste man vara fordonsburen för att kunna anfalla. Regimen har totalt luftherravälde och med ryssarnas hjälp har man kapacitet att bekämpa allt som rör sig, även nattetid. Även attackhelikoptrar är fullt användbara nattetid. Det borde vara självmord att ge sig ut i öknen på det sättet med stridsvagnar. Regimen har dessutom enligt rapporterna haft egna stridsvagnar i området. Några har till och med övertagits av Daesh. En drillad reguljär stridsvagnsbesättning ska i en duell en-mot-en slå ut en milisbesättning 100 gånger av 100. Speciellt om milisen har en T-72:a och den reguljära armén har tillgång till T-90. Även pickup-bilar och andra fordon som används som trupptransporter borde vara lätta mål i den miljö där striderna sker. Ett stridsvagnskompani bakom ett snabblagt minfält borde vara omöjligt att ens komma i närheten av.

Den enda slutsatsen man kan dra är att stridsgruppen har haft ett odisciplinerat taktiskt uppträdande och att gruppens stab har saknat beredskap för ett motanfall. Underrättelseläget måste också ha varit under all kritik. Med all tillgång till spaningsflyg, drönare och spioner har man inte lyckats detektera den truppansamling som måste har genomförts många timmar och kanske dagar innan attacken.

För övrigt måste man ifrågasätta en strategi som bara går ut på att man avancerar längs ett par huvudvägar och slåss med det motstånd man kommer i kontakt med. Från framgångsrika kampanjer i ökenområden, under både Första och Andra Världskrigen, såväl som Israels krig mot Egypten, vet vi att räder långt bakom fiendens linjer skapar förvirring och logistiskt kaos. I många fall leder det till att man inte behöver slåss alls där fienden är som starkast.

Leave a Reply