Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Flyktingkonventionen

written by jacob, on May 9, 2016 9:48:06 PM.

Den som inte kan återvända till sitt hemland på grund av allvarlig fara för liv och hälsa (i samband med ett antal specifika omständigheter) har rätt att söka asyl i ett annat land. Det fastställas i FN:s flyktingkonvention från 1951. Eftersom man inte i förväg kan veta om någon har godtagbara skäl för att beviljas asyl, så innebär det i praktiken att alla har rätt att göra en ansökan om asyl och få den prövad. I väntan på prövning så åtnjuter den asylsökande skydd i det land där ansökan är inlämnad, oavsett hur lång handläggningstiden är.

För att beviljas asyl måste man visa att man har ett skyddsbehov, men det är inte tillräckligt. Om man har begått brott mot freden, begått krigsbrott eller allvarliga brott mot mänskligheten så omfattas man inte av konventionen och man ska inte beviljas asyl. Att hävda flyktingstatus och fortsätta förfölja grupper av människor från sitt hemland är utan tvekan ett brott mot freden, och den som beter sig så har tydligt visat att man inte har rätt att åtnjuta asyl. Den prövande myndigheten, i Sveriges fall Migrationsverket, kan därför avsluta sin utredning och fatta beslut om utvisning omedelbart.

Nu kan det naturligtvis vara så att en person som saknar asylrätt löper stor risk att dödas om vederbörande avvisas till sitt hemland (inget annat land har någon skyldighet att ta emot vederbörande). Då har Sverige ensidigt beslutat att vi inte verkställer en sådan utvisning. Det har ingenting med asylrätten att göra, utan har bara samband med vår nationella syn på dödsstraffet. En person som formellt är utvisad kan i väntan på verkställighet beläggas med olika former av inskränkningar i rörelsefriheten. Det kan röra sig om reseförbud, anmälningsplikt, eller att man tas i förvar. Allt beroende på den risk som den utvisade utgör. Om förhållandena i hemlandet förändras, så att risk för livet inte längre föreligger kan utvisningen verkställas.

Som regelverk betraktat är det här jättebra. Det ger skydd åt dem som behöver skydd, medan fula fiskar får klara sig bäst själva. Sedan finns det brister i praktiken, som vi rätt ofta påminns om i form av feta löpsedelsrubriker. Människor som har verkliga skyddsbehov får avslag på sin asylansökan, våldsverkare och krigsbrottslingar bland de asylansökande avvisas inte tillräckligt snabbt, några personer som inte ska ha asylstatus mutar och ljuger sig till ett uppehållstillstånd, och som nation lever vi inte upp till vårt åtagande när asylboenden utsätts för mordbrand.

Nu undrar jag hur vi egentligen ställer oss till det här i Piratpartiet!

Vill vi att regelverket ska fortsätta som det är, eller vill vi ge asyl till alla, oavsett vad de har gjort eller vad de gör under sin prövotid? Vill vi ge skydd åt den som har begått brott mot freden, krigsbrott eller brott mot mänskligheten? Vill vi att asyl ska vara ett sätt att undgå konsekvenserna av sitt handlande, eller vill vi att asyl ska vara reserverat för dem som utsätts för andras förföljelse?

Min åsikt är klar och tydlig i det här fallet. Asyl ska vara reserverat för den som utsätts för andras förföljelse. Den som inte uppfyller kraven, och den som inte omfattas av konventionen ska utvisas. Ibland kan utvisningen uppskjutas på obestämd tid på grund av risk för den asylsökandes liv och hälsa.

Sedan tycker jag att den som fått avslag på ansökan om asyl ska kunna prövas i en fri kvot för personer med särskilt ömmande skäl, men det är en annan historia.

Leave a Reply