Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Archive for July 2016

Syrien-Irak - En belägring går mot sitt slut

written by jacob, on Jul 10, 2016 9:36:00 PM.

Trots att det inte var så länge sedan jag skrev om kriget i Syrien-Irak är det dags före en uppdatering. Flera viktiga händelser har inträffat.

Manbij

Belägringen av Manbij går mot sitt slut. I fredags rapporterades det att SDF intagit stadsdelen Hazawani i sydvästra Manbij mot mycket lite motstånd. Strax därefter kom rapporter om hårda strider kring sjukhuset och att SDF hade skurit av ett antal Daesh-krigare i stadens sjukhus. Sedan dess har det varit locket på. Man medger operationer i alla riktningar runt staden, men säger inget om exakt var man gör framsteg. SDF har kommit ut med en kommuniké om att Daesh-krigare i större antal försöker smälta in i flyktingströmmarna från staden, viket tyder på att de har givit upp hoppet om att ett motanfall ska lyckas. Det verkar också som en mindre grupp Daesh-krigare är beslutna att slåss till det bittra slutet, och att de har arbetat på försvarsställningar i östra Manbij under mer än en veckas tid.

Den militära analysen är att SDF har genomfört operationen på ett mycket skickligt sätt. Man har satsat huvuddelen av resurserna på att säkerställa inringningen och gått långsamt och försiktigt fram med anfallen mot staden. Allt för att locka ut Daesh styrkor på äventyrligheter och för att begränsa egna förluster. Efter en dryg månads belägring är motståndet i Manbij betydligt uppmjukat. Flyganfall, brist på mat, brist på ammunition och tunga vapen och troligen en betydande sömnbrist gör Daesh till ett betydligt lättare mål. Jag tror att vi har två sannolika scenarion framför oss. Antingen så faller Manbij helt och hållet på några dagar, eller så faller stora delar av staden, och det blir en utdragen slutstrid i någon stadsdel och några småfickor på andra håll.

Det som framkommer tydligt när man följer olika Twitterströmmar är att kurderna inte bara är en militär styrka utan verkligen har en fungerande statsbildning med myndigheter, förvaltning och ett aktivt näringsliv. Det finns ett organiserat mottagande av flyktingar från stridsområdena och det finns en civil förvaltning som arbetar med att jordbruk, skola och andra samhällsfunktioner kommer igång snabbt i områden som man tar kontrollen över. I de kurdiska områdena i Irak har man fått en turistboom nyligen. Det är framför allt människor från södra delarna av Irak som vill njuta av grönska och ett svalare klimat under sommarhettan i landet.

En annan reflektion jag har gjort är alla intervjuer med glada befriade civila. Det första alla klagar på när det gäller den Islamiska Statens regim är att man inte fick kläda sig som man ville. På många ställen där flyktingströmmar från Manbij har passerat ligger det ett stråk av de svarta kläden som IS har tvingat på alla kvinnor. Medan många andra aspekter av förtrycket är mycket hemskare så påverkar klädtvånget alla i samhället och det blir därför en symbol för förtrycket.

Aleppo

Efter långa och hårda strider med stora förluster på båda sidor verkar det som om Assadregimen har lyckats ta kontroll över Mallah Farms i norra Aleppo. Det gör att man har skurit av oppositionens försörjningsväg in till sina delar av staden. Det är alltså en ny belägring som börjar. Det som skiljer den från Manbij är att civilbefolkningen i Aleppo inte lever med en ockupationsmakt utan ser oppositionsstyrkorna som sina beskyddare. De som har varit av annan åsikt har för länge sedan sökt sig till andra områden.

Mosul

De irakiska styrkorna har haft en del smärre framsteg i Tigrisdalen mellan Bagdad och Mosul den senaste veckan innan man igår gjorde ett stort genombrott genom att anfalla och ta kontrollen över en flygbas i närheten av Qayarah. Staden ligger vid Tigris, medan flygbasen ligger i öknen, ungefär en mil längre västerut. Ytterligare en mil längre västerut går huvudvägen mellan Bagdad och Mosul. Att basen är viktig inser man när det rapporteras om att amerikanska styrkor redan har flyttat in och arbetar på att göra den operationsduglig.

Genom basen får man full kontroll över både huvudvägen och och alla mindre vägar i Tigris-dalen. Det gör att man har en egen, säker, transportväg för förband och förnödenheter som ska sättas in när snaran dras åt kring Mosul. Samtidigt skär man av Daesh styrkor längre söder ut. De kommer inte längre att kunna ta emot förnödenheter eller omgrupperas för att stödja styrkorna längre norrut.

Det vi kommer att se under den närmsta tiden är hur de irakiska styrkorna tar kontrollen över landsbygden kring Mosul. Eventuellt kommer man att genomföra en kampanj mot Daesh i fickan längre söderut, men det beror helt på hur stora styrkor som finns där. Om de inte utgör ett hot kan de lämnas till sitt öde tills Mosul är återerövrat. Är de för starka måste de neutraliseras. Det går aldrig att ha styrka som hotar försörjningslinjerna under en stor operation.

Politik

Den enda lokala parten som visar styrka är kurderna. De har byggt ett politiskt kapital och ett förtroendekapital som gör att de får samarbetspartners i den sekulära Syriska oppositionen, samtidigt som de har en för det mesta fungerande icke-angreppsöverenskommelse med Assad-regimen. Regimen i sin tur har visat sådan svaghet på slagfältet att Ryssland nu skickar sitt hangarfartyg till området. Det kommer nästan att dubbla den ryska flygkapaciteten. Al Nusra har lidit stora förluster i Aleppo, en del av styrkorna är inringade och de är inte överens med sina allierade om hur man ska angripa problemet. Daesh förlorar stort i Irak och i Manbij. Utsikterna på lite sikt är fullständig utplåning. Frågan är bara hur lång tid det tar. Medan den irakiska armén har blivit stark, så är den politiska ledningen svag. Det bristande säkerhetsläget i Bagdad och på annat håll underblåser spänningarna mellan olika folkgrupper och gör regerandet svårt.

Ovanpå detta finns ett lager av storpolitik. Turkiet är mycket oroat av kurdernas framgångar och de allianser de bildar. Det har gjort att man har bett Ryssland om ursäkt för att man sköt ned ett av deras stridsflygplan förra hösten, och man har gjort jätteansträngningar för att göra ryssarna nöjda. Det handlar i viss mån om att uteblivna turistströmmar och handelsembargo från Ryssland har slagit hårt mot Turkiet, men kurdfrågan är säkert mycket tyngre för den Turkiska regimen.

För EUs del så innebär Daesh förluster av områden ett minskat flyktingtryck. När möjligheten att flytta hem öppnar sig går flyktingarnas tankar dit snarare än att söka sig vidare mot Europa. Dock finns det en risk att situationen i Aleppo skapar en ny våg av flyktingar.

USA har ett betydande politiskt problem i Syrien, där man inte kan bestämma sig för om man ska anfalla Assadregimen, eller samarbeta med dem. Det lär inte hända så mycket på den fronten, för Obama-administrationen håller på att göra bokslut och det är först när en ny president är insvuren som det kommer att fattas bselut i frågan.

I kulisserna agerar Iran och Saudiarabien

De storpolitiska faktorerna kommer att påverka kriget, men på vilket sätt är ytterst osäkert.

Strategiska nederlag i Syrien-Irak

written by jacob, on Jul 5, 2016 12:53:58 AM.

Det är några veckor sedan jag kom med en uppdatering om vad som händer i kriget i Syrien och Irak. Även om frontlinjerna inte har flyttat sig så mycket sedan senast så har det inträffat några händelser av strategisk betydelse.

Fallujah

Irakiska armén har nu kontroll över hela staden. Daesh har fortfarande styrkor i området utanför staden, och en stor del av dessa försökte lämna området i en konvoj för knappt en vecka sedan. Detta upptäcktes av den irakiska armén som satte in sitt arméflyg, bestående av ett antal Mi-23 - ryska attackhelikoptrar. Dessa började med att förstöra ett antal fordon i täten och svansen på konvojen och sedan fortsatte man beta av fordon så snabbt man kunde. Stridsflyg från USA tillstötte senare och till sist gick irakiska armén till attack på marken. Resultatet blev flera hundra utslagna fordon - allt från stridsfordon till personbilar och traktorer. Uppgifterna varierar från 50 till 750 fordon. Sanningen ligger nog någonstans kring 150. Personförlusterna för Daesh blev också mycket stora. Jag har inte hittat några uppgifter om hur många man de har förlorat, men irakiska armén hävdar att de inte låtit någon slippa undan. Om vi gissar på att varje fordon har haft minst 2 personer ombord bör förlusterna har varit minst 300 man. Stora mängder vapen och ammunition har förstörts eller tagits i beslag.

Det här har blivit en mycket kännbar strategisk förlust för Daesh, samtidigt som det är en exceptionell framgång, både militärt och PR-mässigt, för den irakiska armén. För USA är det en militär framgång, men ett PR-bakslag, eftersom man var så sena med att reagera.

Bagdad

Daesh har under de senaste veckorna skickat självmordsbombare och fordonsbomber mot shiamuslimska områden i Bagdad. Det senaste dådet skedde under uppladdningen inför Eid-al-Fitr, slutet på Ramadan och skördade 200 människoliv. Enda anledningen att dessa civila blev måltavlor är att de var shiiter, och betraktas som avfällingar av Daesh.

Attackerna kan ha viss inverkan på förtroendet för regeringen i Irak och är ägnade att så splittring mellan sunniter och shiiter, men troligen så leder det bara till grundligare kontroller vid checkpoints som leder in till Bagdad. Det kommer naturligtvis till att leda till långa köer på många ställen, men efter de blodiga attackerna kommer acceptansen för kontroller att vara hög.

Al Bukamal

Daesh är inte de enda som har lidit ett strategiskt nederlag. En ganska nybildad grupp kallad New Syrian Army har tillsammans med rådgivare från USA och Storbritannien gått till anfall mot Al Bukamal, som är en stad vid gränsen mellan Syrien och Irak. Man körde 24 mil genom öknen och tog ett litet flygfält utanför staden. Sedan förskansade man sig där, men missade att övervaka en av angreppsriktningarna mot flygfältet. Daesh, eventuellt med hjälp av förflyttning genom förberedda tunnlar lyckades överraska styrkan med ett samlat angrepp med en styrka på c:a 400 man.

Resultatet blev en flykt hals över huvud för New Syrian Army. Enligt vissa källor förlorade man 6 stridsfordon, 6 lastbilar ammunition och bort emot 40 man. Somliga påstår också att både Brittiska och Amerikanska soldater togs tillfånga av Daesh. Om detta är sant är det en strategisk förlust för de båda västmakterna. Hemmaopinionen är mycket känslig för grymma avrättningar av egna soldater. Daesh har dock inte visat upp några fångar trots att det gått flera dagar sedan attacken.

Manbij

Belägringen av Manbij pågår fortfarande. Den stora förändringen är att Syrian Defense Forces (bestående av YPG och arabiska förband) har tagit sig tram till stadsbebyggelsen på alla sidor om staden. I södra Manbij finns ett antal c:a 10 våningar höga silobyggnader som man har stridit mycket intensivt om. Efter ett antal flyganfall och markanfall tog SDF kontrollen över byggnaderna, varpå Daesh genomförde ett motanfall genom tunnlar och tog tillbaka komplexet. Därefter har SDF drivit ut dem igen och raserat tunnlarna. Anledningen till att silokomplexet är så viktigt är dels att Daesh hade en kommandocentral i byggnaden vid början av belägringen och dels att höjden ger möjlighet till att observera det mesta som händer på marken i Manbij. Resten av bebyggelsen är 1-2 våningar hög. Det finns dock ett silokomplex i östra Manbij som man fortfarande strider om.

Framstegen för SDF har varit mycket långsammare än för den irakiska armén i Falluja. Detta beror sannolikt till stor del på bristen på tung utrustning. SDF har bara ett fåtal stridsvagnar och pansrade trupptransportfordon. Man har inget tungt artilleri eller raketartilleri. För flygunderstöd är man helt beroende av koalitionen - i praktiken USA. Anledningen till det här är att Turkiet motsätter sig leverans av tunga vapen till de kurdiska styrkorna och deras samarbetspartners. Turkarna är livrädda för att utrustningen i slutänden ska användas i de delar av Kurdistan som ligger inom Turkiets gränser.

Man har också varit väldigt försiktig men anfall och bombningar av hänsyn till civilbefolkningen. Många har lyckats fly de senaste dagarna och det finns gott om videobevis för att SDF är populära bland de flyende. Det finns dock bort emot 15 000 civila kvar i Manbij, som ännu inte lyckats fly.

Daesh har i flera motanfall försökt bryta belägringen av Manbij. Senast för ett par dagar sedan lyckades man ta kontrollen över ett antal byar och skapa en inbrytning till ungefär en tredjedel av djupet på SDF-kontrollerat område. Förlusterna har varit stora och motanfall från SDF har återtagit stora delar av förlorad terräng.

Strategin från SDF har varit mycket tålmodig och syftat till minimala egna förluster. Dessutom har man goda möjligheter att få Daesh att förbruka sina soldater på fruktlösa motanfall. Det finns tecken på att motståndet i Manbij är på väg att försvagas. SDF har tagit flera ammunitionsdepåer och en fabrik för att tillverka granatkastarammunition, självmordsvästar och improviserade bomber (IED:er). Att man har lyckats ta så stora mängder sprängmedel tyder på att Daesh inte har folk nog att fylla alla självmordsvästar. Motanfallen med dåliga odds tyder också på en viss desperation över situationen i Manbij.

Regimen och oppositionen

Det pågår häftiga slag i Aleppo och i Latakia. Regimen har stöd av massiva bombningar från ryskt flyg, men lyckas ändå inte göra några större framsteg mot oppositionen. I Latakia har man förlorat en hel del terräng som man mycket mödosamt har kämpat sig till under ett halvårs tid. Det enda område där regimen gör synliga framsteg är i östra Ghouta, i närheten av Damaskus. Där betar man av område kontrollerat av Daesh eller oppositionen by för by.

Enklaven i Deir Ezzor håller man på att utrymma med helikopter, vilket antyder att man inte har nog med trupp i Palmyra-området för att göra en offensiv och häva belägringen av Deir Ezzor. Inte heller fronten i Raqqaprovinsen har trupp nog för att göra några framsteg. Det ger intrycket att regimen är mycket svag. Ryskt flygunderstöd är nödvändigt för att regimtrupperna över huvud taget ska överleva. Dessutom består regimtrupperna till stor del av krigare från Hizbollah i Libanon och trupper från Iran.

Personligen anser jag att regimen är de enda som kan göra ett strategiskt val, och det val de har gjort är det minst produktiva. Man skulle ha kunnat fortsätta eld-upphör-avtalet med oppositionen, trots att man avskyr Al Nusra, och fokuserat på att slå Daesh. Den andra konflikten kommer att finnas kvar oavsett vad som händer med Daesh, och det är inte troligt att den kan lösas med militärt våld. Däremot måste Daesh utplånas med militärt våld om det problemet någonsin ska kunna få en lösning. Den Islamiska Staten måste upphöra som territoriell enhet och övergå till ren terrorverksamhet innan man kan bromsa deras rekrytering.