Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

En lösning på skolans problem

written by jacob, on Jun 28, 2014 5:37:00 PM.

Svenska försvaret för 35 år sedan

När jag ryckte in för att göra militärtjänst, i maj 1977, befann sig Försvarsmakten i kris. Soldaterna var i allmänhet extremt omotiverade. Många maskade och det förekom även sabotage mot verksamheten.

Det var ett resultat av att försvaret inte hade följt med i samhällsutvecklingen. Vietnamdemonstrationer och den auktoritetsfientliga tidsandan efter 1968 gjorde att de inryckande ungdomarna ifrågasatte militärens rigida system. Resultatet blev underkända soldater och odugliga förband, ungefär som att skolan idag har stora mängder elever som går ut utan godkända betyg.

Någon gång, c:a 1975, kom någon i försvarsmakten på att man var tvungen att förändra sig. Man studerade omvärlden och kom fram till att det israeliska försvaret hade exceptionella resultat. De berodde inte bara på att rekryterna hade en grundläggande motivation som var högre än i Sverige. Man arbetade fokuserat med trupputbildning och ledarskap grundat i vetenskaplig forskning. Svenska försvaret inledde ett samarbete med några av de främsta israeliska forskarna och två år senare började resultaten införas på bred front i det svenska försvaret. Först ut var en handbok i trupputbildning och jag hörde själv till den första kullen som fick lära sig utbilda enligt nya metoder. Sedan följde Handbok Ledarskap och kursen UGL (Utveckling av Grupp och Ledare). Just UGL blev en stor framgång och körs både civilt och i försvaret än idag. Efterhand tillfördes nya komponenter, baserade på erfarenheter som byggts upp efter hand.

Resultatet lät inte vänta på sig. Redan i början på 1980-talet så hade de värnpliktigas uppfattning om försvaret ändrats. Sabotagen var försvunna och stora delar av årsklassen var faktiskt nöjda med sin tjänstgöring. Man upplevde tiden som lärorik, effektiv och allt som oftast stimulerande. Jag hade själv ganska mycket med försvaret att göra under den här perioden och såg förändringarna på nära håll. Jag gick igenom reservofficersutbildning och hörde till de första som gick igenom UGL. Jag gjorde repövningar och jag var ute i FN-tjänst vid två tillfällen. Jag arbetade dessutom som instruktör på KA4 i Göteborg under ett stort antal somrar, med ansvar för allt från kustjägare till malajer. Jag såg med egna ögon hur situationen förbättrades år från år. Det var naturligtvis inte alla gamla befäl som klarade att anamma det nya tänkesättet, men efterhand som vi utbildade nya instruktörer så ökade vår förmåga att engagera och motivera våra värnpliktiga. Väl godkända personliga betyg blev norm snarare än undantag och det inträffade nästan aldrig att ett färdigt förband blev underkänt och inte kunde krigsplaceras.

Skolan idag

Det finns många likheter mellan den svenska skolan av idag och försvaret för 35 år sedan. Eleverna är, på många ställen, inte motiverade att verkligen lära sig saker och de upplever skolan som otidsenlig och meningslös. De vet att det de läser i skolan inte kommer att ge dem jobb och det krävs yttre motiverande faktorer för att få unga människor att skaffa sig kunskaper för kunskapernas egen skull. Jag växte upp i ett akademikerhem, där bildning var en del av identiteten och jag hade en farfar som var en av de mest aktiva tillskyndarna av folkbildningsidealet i Sverige. Ungdomar från hem om inte har de traditionerna behöver få sin motivation från skolan.

Ur lärarnas perspektiv så är situationen ganska förfärlig. Att leda en ganska stor grupp ungdomar som är mitt i en mognadsprocess, med elever i många olika stadier av den processen, är ett av de tuffaste ledarskapsuppdrag som finns. Till på köpet så ser man inte gruppen mer än några timmar per vecka, trots att gruppen är samlad under stora delar av den övriga tiden. Det gör att det hinner hända en massa saker i relationerna mellan gruppmedlemmarna mellan gångerna. På de flesta skolor sker det ingen kommunikation mellan lärarna om vad som händer i varje klass, så varje lärare har bara en liten bit av det sociala pusslet.

Som lärare har man väldigt lite ledarskapsutbildning. Det ingår som ett moment på lärarhögskolan idag, men det är ganska litet och rent teoretiskt. För att bli en duktig ledare måste man ha en aktiv feedback-loop. Man läser teori, tillämpar det man har lärt sig i sin arbetsmiljö och utvärderar sedan resultatet. För utvärderingen behöver man åtminstone ibland en duktig mentor som hjälper till. Speciellt är man i behov av externt bollplank i början av sin ledarskapskarriär.

Vi vet, genom erfarenheterna från försvaret, att en gedigen ledarskapsutbildning kan förändra attityder och motivation i en hel organisation. Det är dags att tillämpa den erfarenheten på bred front i skolan.

Något som är häpnadsväckande i sammanhanget är att vår utbildningsminister, major Björklund, själv har gått igenom hela ledarskapspaketet - med väldigt gott resultat enligt många som har haft honom som instruktör. Ändå så gör han inte kopplingen mellan gott ledarskap och bra resultat i skolan. I stället slåss han och vänstern om när det är lämpligt att börja dela ut betyg, som om det skulle ha någon signifikant inverkan på resultatet, över huvud taget.

Jag tycker att Piratpartiet ska driva att alla lärare i skolan ska få en fortbildning i ledarskap, kopplat med en praktisk uppföljning med mentor för att lära sig tillämpa kunskaperna i klassrummet. Vi bör också driva att ledarskap får en större och mer praktiskt inriktad roll i lärarutbildningen. Satsningen ska börja där problemen är som störst - i högstadiet, för att sedan gå vidare till gymnasium, mellanstadium och lågstadium.

Leave a Reply