Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Archive for May 2014

En sociologisk analys av Sverigedemokraternas väljare

written by jacob, on May 31, 2014 12:08:50 AM.

Vi är många som tycker det är läskigt att Sverigedemokraterna har så stort väljarstöd som de har och vi är förfärade över hur likartade och värre partier ute i Europa drar till sig 25% av väljarkåren.

Det verkar vara något som händer när samhällsklimatet är turbulent. Vi kan se stora likheter med utvecklingen på 1930-talet, efter den stora depressionen. Då ledde de totalitära strömningarna till världskrig, och det är mycket möjligt att det är vad som kommer att hända igen - om vi inte lyckas vända samhällsutvecklingen. För att göra det måste vi sätta oss in i vad som driver människor att rösta på partier som Sverigedemokraterna.

Arketypen för en Sverigedemokratisk väljare är en man som nyligen har gått ut gymnasiet, med låga eller medelmåttiga betyg. Han är arbetslös och han bor på en mindre ort där industrijobben försvinner till fjärran östern. Eftersom han aldrig har haft ett arbete har han ingen A-kassa. Han bor därför kvar hos sina föräldrar. För att ta sig någonstans måste han ha bil och han äger därför en rishög med 15 år på nacken, alternativt så måste han låna morsans bil så snart han ska någonstans. Han har en väldigt traditionell syn på vad som är manliga och kvinnliga yrken. Det finns nämligen lokala jobb inom hemtjänst och äldrevård, men de går till traktens tjejer. Hans kamrater med studiebegåvning har för länge sedan flyttat till närmsta högskoleort för att studera vidare. Han går i någon form av stödåtgärd från Arbetsförmedlingen, men han har egentligen inget hopp om att någonsin få ett bra jobb.

I hans situation finns det bara ett parti som inger någon form av hopp. Sverigedemokraterna lovar att om man bara får stopp på invandringen så blir allt bra. Jobben kommer att komma tillbaka och det kommer att finnas gott om pengar till dem som händelsevis inte lyckas få något jobb ändå. Det är väldigt lockande och väldigt övertygande, för Alliansens tal om att skattesänkningar ska skapa jobb ser han igenom. Inga skattesänkningar kommer att göra honom lönsam, i jämförelse med en kines som jobbar för 15 kr/timme. Socialdemokraternas tal om att vi ska klara jobben genom investeringar är lika verklighetsfrämmande - han ser ju med egna ögon hur traktens industrier slår igen och flyttar österut. Miljöpartiets tal om att jobben ska komma från en grön omställning är abstrakt och obegripligt och vänsterns ohämmade utveckling av den offentliga sektorn ger inte några jobb som han vill ha. Han inser också att offentliga jobb kräver kraftigt höjda skatter och han ser inte att deras ekvation går ihop.

Medan vi och många andra ser mottagandet av asylsökande och stödjandet av anhöriginvandring som en medmänsklig självklarhet (ofta ur perspektivet att vi har vår försörjning tryggad), så ser han ett hot mot sin möjlighet att leva ett gott liv. Medan vi ser att invandrare på sikt genererar ett positivt bidrag till samhällsekonomin så ser han att de genererar kostnader nu. De får dessutom samhällsinsatser för att lära sig språk och yrkeskunskaper som ytterligare sänker hans utsikter.

Han röstar på SD för att han är rädd, och de är de enda som inger någon form av hopp. Att hoppet är falskt och bygger på osanna premisser spelar ingen roll. För att vara en lyckad människa måste man ha ett jobb, och SD är de enda som håller det hoppet vid liv.

De ungdomar som kommer att passa in i den här mallen kommer bara att bli fler och fler. Om 20 år har vi nog inga tillverkningsjobb kvar längre. Det är inte bara att jobben har flyttat, de har också automatiserats till en sådan grad att stora fabriker sköts av enstaka människor. Även jobb i hemtjänst, äldrevård och skola utförs troligen av robotar.

Om vi ska bryta deras utanförskap, och deras stöd för SD, måste vi erbjuda en annan mening i tillvaron. Att ha ett jobb för att vara någon måste sluta vara normen, men att göra något nyttigt måste fortfarande vara en källa till prestige och belöning. Att engagera sig i välgörenhet eller föreningsliv, eller att ägna sin tid åt att skapa konst måste få en högre status i samhället.

För försörjningen så har vi resurserna i samhället idag. Med automatiseringen kommer de att vara ännu större. Hur omfördelningen ska ske, så att alla får en grundläggande försörjning, är ett klurigt problem. Jag tror inte att nuvarande system för skapande av pengar skulle klara jobbet speciellt bra, men det finns många alternativa modeller att undersöka och experimentera med.

Det viktiga är att vi uppmärksammar problemet och börjar göra något åt det. Det är inte säkert att mänskligheten överlever ett tredje världskrig.

Kort kurs i kommunikation

written by jacob, on May 29, 2014 12:42:00 AM.

Idag ska mitt blogginlägg handla om kommunikation. Det är nämligen så att internkommunikationen i Piratpartiet har gått från att vara halvtaskig 2010 till att vara urusel idag.

  • 2010 hade vi ett antal Skype-kanaler där folk hängde och chattade allt för mycket. Det blev mycket dö-snack och konflikter, men det gick i alla fall att få tag på folk. 2014 är Skype-kanalerna i stort sett döda. Medlemsmötet har fattat beslut som innebär att vi bör lämna Skype, men vi saknar ersättningskanaler.
  • 2010 hade vi ett forum med en massa grupper som var fyllda med troll. Vi hade samtidigt andra grupper där vi utförde riktigt arbete och där vi kunde samla lokala aktivister i undergrupper. När forumet stängdes försvann t.ex. kanalen för att samarbeta med aktivister i Västra Götaland. Den ersattes med ingenting. Regionen är för stor för att vi ska kunna ha offline-möten mer än någon gång om året. Nuvarande forum har inte den indelning eller uppslutning som fanns i det gamla. Det har inte heller (vad jag har sett) funktioner för att genomföra omröstningar.
  • Landstings- och lokalföreningar har begåvats med varsin blogg på Piratpartiets hemsida. Bloggen ligger tillgänglig för alla som besöker Piratpartiets webb. Det material som ligger i bloggarna, och som ledningen förväntar sig att man ska lägga där är i huvudsak kallelser till möten och protokoll från möten. Praktiskt för den som är intresserad av partibyråkratin, men i övrigt ett bra sätt att skrämma bort alla intressenter.
  • För EU-kandidaterna fanns det en mailinglista. Den spammades med långa diskussioner när den var ny och sedan dog listan, förutom att Christian postade sina svar till en oändlig mängd enkäter där. Det hade varit rätt bra med lite samordning och information till EU-kandidaterna.
  • För skoldebatter och liknande fanns det en Trello (ett webbaserat planeringsverktyg). Tyvärr blev Trellon en katastrof, dels för att den inte var rätt verktyg och dels för att den missköttes. En Trello kan inte användas för samordning och diskussion - det måste ske i en annan kanal (och någon annan fungerande kanal fanns inte). Misskötseln bestod i att Trellon var inkomplett. Det pågick en massa verksamhet som inte fanns med, och då blir användningen av verktyget meningslöst. Jag fick själv skapa mig en planeringskalender vid sidan av. Sedan så flyttades inte aktiviteter som var öppna för toppkandidater vidare till andra kandidater och andra aktivister i tid. Till sist så var andra aktivister inte inbjudna till Trellon och kunde inte boka upp sig på sådant som var öppet för alla.
  • Det verkar finnas en föreställning i ledningen om att Twitter och Facebook är användbara kommunikationskanaler. Twitter är en megafon som når en del av de redan frälsta. Twitter saknar bandbredd för att föra intelligenta resonemang. Facebook är en skvallerkanal och den är uppsatt så att det inte går att ha tillförlitlig kommunikation. Man ser helt enkelt inte allt som skrivs, utan bara ett urval som bestäms av Facebook. Att samordna ett parti över en kanal som en tredje part har kontroll över är också vansinnigt. Kanalerna kan användas för att fånga upp enstaka personer som vill aktivera sig, men som kanaler för koordination är de värdelösa.
  • 2010 hade vi en organisation med Distrikts- Valkrets- och Kommunledare. Den lades ned och skulle ersättas med lokalföreningar. Sådana har uppstått i knappt en tiondel av Sveriges kommuner och knappt hälften av våra landsting. Jag tror att det hade varit smart att behålla den gamla organisationen, trots att den bara fläckvis var fungerande, tills man hade lokala föreningar på plats.

För att kommunikation ska fungera måste man använda kanaler som har rätt egenskaper för ändamålet. Vad som är rätt variera från fall till fall, beroende på hur mycket och hur ofta vi behöver kommunicera, hur många vi behöver kommunicera med och hur tätt vi måste samverka. Det finns 4 dimensioner av egenskaper man måste titta på när man väljer kanal.

  1. Medium. De vanligaste medierna är Ljud, Text och Bild. En kanal kan bestå av en kombination av dessa.
  2. Antal motparter. Det kan röra sig om en Monocast som går till en motpart, en Multicast som går till flera motparter eller en Broadcast som går till en oidentifierad skara motparter.
  3. Kommunikationssätt. Här handlar det om i vilken mån motparten kan svara. Simplex innebär att vi sysslar med envägskommunikation. Duplex innebär att båda ändar av en kommunikationskanal kan sända samtidigt. Halv duplex innebär att båda ändar kan sända, men bara en i taget.
  4. Synkronicitet. Kommunikation kan vara synkron eller asynkron. I det första fallet kan mottagaren direkt besvara ett meddelande, medan det i det andra fallet uppstår en fördröjning. Vid kommunikationssätt Simplex saknar synkronicitet betydelse.

Ett telefonsamtal är t.ex. Ljud - Monocast - Duplex - Synkron, medan ett medlemsutskick via epost är Text (eventuellt + bild) - Multicast - Simplex.

När man planerar för vilken kommunikation partiet ska ha såväl internt som externt måste man göra en lista av alla kommunikationsbehov och noga välja kanal för varje behov. Det är ett grannlaga jobb som helt har missats av ledningen.

Eftervalsanalys

written by jacob, on May 27, 2014 2:10:25 PM.

Det är långt till Bryssel. Man kan visserligen ta sig från min ytterdörr till EU-parlamentsbyggnaden på 3 timmar, men mentalt så är avståndet ungefär som till Alpha Centauri. Det märks tydligt, för när våra parlamentariker och deras assistenter har kommit hem för att delta i valkampanjen har de talat fildelning och övervakning på internet. De har i enkäter och utfrågningar ofta svarat att vi inte har någon politik på en rad detaljområden, även om man ur våra existerande ställningstaganden kan extrapolera en hållning i frågan. De har inte hängt med i partiets utveckling och i den allmänna opinionen i Sverige. Jag tror att det är en effekt av det mentala avståndet till Bryssel.

Vi som har agerat från svensk horisont har varit mer inriktade på övervakning av människor och övervakningens effekter på individen och samhället. Vi har försökt anlägga ett bredare perspektiv och leverera svar på fler frågor från väljarna. Vi har talat om samarbetet med den gröna gruppen som en styrka - vi har en trovärdig miljöpolitik - i stället för att betrakta det som en teknikalitet. Den respons vi har fått från väljarna har varit positiv, men vi behöver kunna leverera bättre än så.

Vi behöver höja nivån på vårt övergripande politiska ställningstagande så att det blir ännu bredare. I stället för att skjuta in oss på frågor och övervakning och integritet så ska vi fokusera på vilket samhälle vi vill ha och det sätt som övervakningshysterin förhindrar den målbilden.

I grund och botten handlar det om rätten att vara den vi är och vår strävan att bli den vi vill vara. Det är något vi bara kan ägna oss åt när ingen tittar på. Så snart någon ser oss måste vi förhålla oss till betraktaren, och det är i det ögonblicket vi förlorar vår frihet. Min integritet består i att jag väljer när jag vill vara observerbar för andra. Det är inte andra som bestämmer när jag ska observeras.

Det tror jag är den högre filosofiska grunden som vi kan bygga hela vår politik på. Konsekvenserna av den är vittomfattande. Vi kan omfamna en individuell feminism. Hbtq-personers rättigheter blir en självklar konsekvens. Alla människors rätt att bo var de vill och forma sina liv som de vill faller naturligt ut ur ställningstagandet. Det ger också en politik på områden där vi ännu inte har vågat oss in. Dagens stordriftssamhälle, med globala företag som stöper människor och nationer i sina egna formar rimmar illa med individens rätt att vara den man är och att sträva efter att bli den man vill vara.

Piratpartiet handlar i grund och botten om rätten att vara dig själv. En rätt som är hotad av auktoritära eller kollektivistiska partier över hela den politiska skalan.

Fildelning, kultur, privatliv är alla fina och bra frågor att ha i partiprogrammet, men de duger inte som övergripande filosofi. De kan alla härledas ur den övergripande principen.

TTIP i EU-debatten

written by jacob, on May 24, 2014 12:53:00 AM.

Jag har följt SVTs EU-debatt. Normalt ser jag inte alls på TV, men jag har idag gjort ett undantag.

Det är en rätt eländig samling debattörer man får möta. Marit Paulsen verkar mest trött. Marita Ulvskog hackar på Gunnar Hökmark för åsikter som han inte ens har. Kent Johansson pratar mycket men säger nästan ingenting. Lars Adaktusson säger att tillväxt är viktigare än klimat och miljöhänsyn, men gör det så inlindat att ingen ska förstå. Malin Björk klarar sig rätt så bra, men visar prov på Vänsterpartiets normala brist på verklighetsförankring. Isabella Lövin betraktar jag som debattens klara segrare. Tydliga budskap, varierad debatteknik, nytt material, lagom angrepp på andras politik och stort fokus på de egna frågorna.

Hur gick det då för vår egen Christian Engström?

Hyfsat, men inte bra är min bedömning. I första halvan av debatten är han nästan osynlig. Frågorna är i och för sig inte Piratpartiets fokusfrågor, men med vår breddning kan man våga ta ut svängarna lite mer. När det gäller miljöpolitik kan man vara betydligt mer offensiv. Genom vår allians med den gröna gruppen är vi näst bästa val när det gäller miljöfrågor (och bästa val när det gäller integritetsfrågor). Gör vårt medlemskap i den gröna gruppen till en tillgång i stället för att se det som ett tekniskt arrangemang. Väljarna ska känna att de gör ett bra miljöval genom att rösta på Piratpartiet.

I andra halvan så blir det bättre, men Christian tappar bollen i TTIP-debatten. När Ulvskog och andra påpekar att utkastet till avtal inte är känt, och att man inte kan bestämma sig förrän man vet vad det ska innehålla så är det öppet mål. Man påpekar då att det är just det som är det största problemet. Parlamentet får inget veta förrän avtalet är färdigförhandlat. Det finns inga konsultationer i förväg och det enda som ligger på parlamentet är att säga ja eller nej när allt är färdigförhandlat. Det är en enorm demokratisk brist. Nu sitter kommissionens tjänstemän och förhandlar utan demokratisk insyn. Vi vet att de påverkas av lobbyister, ofta avlönade av amerikanska bolag, som därmed sitter på båda sidor om förhandlingsbordet.

Det är den starkaste illustrationen man kan göra av allt som är fel med TTIP.

Argumentationen mot övervakning är i huvudsak bra, men jag ifrågasätter Christians fokus på internet. Det är något som är självklart för medborgarna idag och jag tror att det är mer pedagogiskt att tala om övervakningen i vardagen utan att nämna internet över huvud taget. Så snart man säger ordet så tänker folk på datorer och teknik. Vi vill att de ska tänka på skydd mot övervakning för sin person, sin familj och sitt hem.

När man, som vi, ligger på gränsen till att ta ett mandat så måste man spela ett högre spel. Det kom inget oväntat från Christians håll. Allt han sade har han sagt i debatter tidigare. Genom att presentera någon ny vinkel eller något nytt argument kan man få sina motdebattörer ur balans. Lyckas man med det så är chansen stor att de kläcker ur sig något dumt.

Ett annat problem är att Christian i princip alltid argumenterar rationellt och aldrig plockar fram emotionella argument. Visa egna känslor och knyt an till personliga erfarenheter. Det övertygar andra kategorier människor än nördarna.

En insats är den stora behållningen från kvällen. När Christian vägrar säga om han fildelar och får in en replik om att man inte ska ange sig själv så gör han det som är oväntat. Man kan också reflektera över hur många av de andra kandidaterna som ljuger när de håller upp den röda spaden.

Vi hade behövt en superinsats av vår toppkandidat, men tyvärr blev det mest ett meh. Vi får väl vara glada att motståndet var ganska klent.

Sammanfattning av debatter och bokbord

written by jacob, on May 13, 2014 9:50:00 PM.

Magnus Åberggymnasiet, Trollhättan En skola med mycket öppen attityd till politisk information. Mycket välkomnande. Debatt med V, C, S och PP. S företrädda av MEP Olle Ludvigsson. Två elever är moderatorer, varav en aktiv SSU:are. Avslagen debatt där vi mest håller med varandra. Inte speciellt spetsiga frågor. Olle tar hem mest poäng. Jag är där för att se och lära. Klarar mig rimligt bra.

Högskolan Väst, Trollhättan Högskolemiljö. F har toppat med Jasenko Selimovich som debattör. Mp har Björn Lindgren, fd språkrör för Grön Ungdom. I övrigt är KD, M, C, V, S och SD representerade. Både Jasenko och Björn är mycket drillade och skickliga debattörer. Egil sitter i publiken och ger mig tredjeplatsen i debatten efteråt. Han ger bra tips om hur man tacklar vissa frågor.

Öckerö seglargymnasium, Öckerö Bokbord på väldigt trevlig skola. M, KD, C, FP, S, V, MP och F! är representerade. Samtal med rätt många elever. Diskuterar övervakning och hur extremt lång upphovsrätt låser in kulturen. får inbjudan till riksdagsdebatt i höst

Åsiktstorg, Högskolan Väst/Bohuslänningen Bokbord och Speakers Corner. M, C, FP, KD, S, V, MP, SD, Junilistan och Kommunistiska Partiet är där. Assisterad av Anton, en av våra yngsta pirater. Nästan inga besökare, men jag kör min pitch om att ingen utom vi och MP har en agenda för vad vi vill uträtta i Bryssel. Genererar en vän i form av Max Andersson, 4:e plats på Miljöpartiets EU-lista. Övriga partier ser besvärade ut. Bohuslänningen ber om att få en debattartikel, så resan är inte förgäves. Sätter laminerad affisch på Uddevalla Östra.

Angereds Gymnasium, Göteborg Aktiva och engagerade lärare och elever driver evenemanget. De kör debattboxning. Inledningsanförande, sedan debatterar 2 partier i ringen i taget, ett från röda laget och ett från blåa. Allianspartierna är blått lag, S, V, MP och jag är rött lag. Lärare är ringdomare, elevkåren panel. Över lag bra debattinsatser, men Björn Lindgren är snäppet vassare än alla andra. Jag delar andraplatsen med S och F, trots att jag fick debattera energipolitik mot C. Vi stod mest och höll med varandra. Jag får till ett bra och emotionellt slutanförande. Får beröm av arrangörer och meddebattörer. Får inbjudan till aktiviteter inför riksdagsvalet i höst. Det märks tydligt att PP har många sympatisörer.

Drottning Blankas Gymnasium, Göteborg Jag kommer när det nästan är dags att packa ihop bokborden, eftersom jag var på Angeredsgymnasiet samma dag. Får ändå en bra diskussion med några elever där och senare med elever och lärare i matsalen. Blir inbjuden till riksdagsdebatt i höst.

Nösnäsgymnasiet, Stenungsund, Debatt och bokbord. Debatten drivs helt av 2 elever. Vi är 9 partier på plats, 7-klövern, SD och jag. Frågorna är formulerade övergripande, så ibland blir det väldigt ostrukturerat med arbetskraftsinvandring, tiggare och asylsökande om vart annat. SD får poäng för att de dyker upp. Säger att de är emot EU och håller käft sedan. V får inga poäng alls för att de dyker upp. Säger att de är emot EU och stapplar och stammar sig sedan igenom ett antal argument. Helt oförberett. Tycker synd om dem. Hanna Wagenius från CUF är toppnamn i debatten, men det hjälper inte. Jag står som klar vinnare med bästa, tydligaste och intressantaste inlägg. Får mycket applåder. Bommar i ett inlägg och tappar tråden lite, men det märks inte så mycket. Det viktiga är att ha bra inledning, bra slut och den högsta toppen någon gång i mitten. Får gratulationer från både publik och meddebattörer efteråt.

Fildelningen är en icke-fråga

written by jacob, on May 13, 2014 8:12:20 PM.

Jag har, som enda EU-kandidat för Piratpartiet i Västra Götaland, varit ute på ganska många skoldebatter och bokbord vid det här laget. Jag började som nybörjare, men efter hand har jag vässat min argumentation och min debatteknik att jag får gratulationer från både publik och debattmotståndare.

Det intressanta är att jag i debatterna aldrig nämner fildelning eller internet. Dels för att frågorna som ställs inte sysslar med de frågorna, men också för att jag väljer att inte ta upp dem. Världen har gått vidare sedan 2009. Alla förstår redan vilken fantastisk uppfinning internet är. Fildelning är för de flesta ett accepterat faktum, ungefär som att gå mot röd gubbe. Några enstaka bokbordsbesökare vill prata fildelning och då börjar jag med att konstatera att det inte går att beivra fildelning utan att övervaka alla människors kommunikation, och att det inte är acceptabelt i ett fritt samhälle. Sedan frågar jag om fildelningen som pågår är ett samhällsproblem - om författare, musiker och andra artister svälter på grund av fildelning. Därefter använder jag statistik ur En reformerad upphovsrätt för att visa att musikerna har det bättre idag än innan fildelningen. Sedan försöker jag avsluta ämnet så snabbt jag kan. Lustigt nog är det bara vattenkammade killar som vill prata fildelning. Aldrig några tjejer och aldrig några killar som har en klädstil som indikerar att de skulle vara intresserade av en karriär som artist.

Det jag pratar om i mitt inledningsanförande är att vi vill få mandat i parlamentet för att driva en agenda (medan de flesta andra partier bara vill vara med och påverka. Jag hänvisar till vad vi har åstadkommit och berättar vad vi vill göra - reformera upphovsrätten, värna och utöka den fria rörligheten, arbeta för en jämlikare värld, där alla har har sina grundläggande mänskliga behov uppfyllda, och viktigast av allt - att arbeta för mänskliga rättigheter, grundläggande integritet och en nedmontering av övervakningssamhället. Jag ger Miljöpartiet credd för att de har lyckats med sin fiskeripolitik. Det ger en värdefull allierad i resten av debatten

De frågor som kommer sedan är så enkelspåriga och förutsägbara att jag har gjort ett dubbelsidigt A4-blad med standardsvar. Generellt så vet jag att jag har stöd i partiet för allt som innebär öppna gränser och fri rörlighet.

Fördelning av makt i EU vinner man lätt genom att ställa sig vid sidan av käbblet om mer eller mindre makt till nationell/lokal nivå och i stället prata om mer makt till parlamentet och mindre makt till icke valda byråkrater i ministerrådet och människor där man inte kan utkräva ansvar i kommissionen. Man kan dessutom syrligt påpeka för flytta makten från Bryssel-partierna att de säger emot sig själva när de senare i debatten vill flytta en massa makt till Bryssel. Jag brukar dessutom få chansen att påpeka att en eller annan fråga inte har i Bryssel att göra. I senaste debatten ville massor av partier att EU ska besluta om kvotering till bolagsstyrelser. Jag fick dagens största applåd när jag frågade vad i helvete EU hade med det att göra.

På miljöområdet gör jag det enkelt för mig. Jag hänvisar till att vi sitter i den Gröna gruppen och röstar för gruppens miljöpolitik i utbyte mot att gruppen driver vår integritetspolitik. Har jag gott om tid pratar jag om att vi vill minska sårbarheten i samhället genom distribuerad elproduktion, främst med solceller och att vi vill minska och helst helt ta bort patentens inlåsningseffekter på ny teknik.

Så värst mycket mer brukar inte diskuteras. Det är en väldigt torftig debattmiljö. Ofta får man en minut till ett avslutningsanförande. De flesta andra partiföreträdare bluddrar iväg med massor av svammel. Jag säger bara att vi vill till Bryssel för att vi har en agenda - Den som är övervakad är inte fri, och utan frihet är allt annat meningslöst.

Att skydda demokratin

written by jacob, on May 10, 2014 7:26:36 PM.

Jag och Gustav Nipe publicerade idag en debattartikel i Göteborgsposten om hur skolan missköter sitt demokratiuppdrag. Göteborgsposten tyckte att artikeln var så intressant att de tog in den både i papperstidningen och webbupplagan. Den annonserades dessutom på webbupplagans förstasida.

Skolan är inte ensam om att missköta sitt demokratiuppdrag. Piratpartiet har blivit uteslutet från den stora partiledardebatten. Göteborgs kommun ger inte Park & Naturförvaltningen tydliga instruktioner om att politisk affischering med tillstånd ska få sitta kvar. Lerums kommun söker kollektivt affischeringstillstånd för alla partier i fullmäktige och sätter (för kommunens pengar) upp tavlor med affischplats enbart för partierna i fullmäktige. EN av tavlorna sitter dessutom precis utanför en förtidsröstningslokal. Piratpartiet i Skövde har skrivit till ett antal skolor för att få reda på vilka möjligheter det finns att komma och informera inför valet. De har inte fått ett enda svar, trots att skolorna är skyldiga att svara.

Det är inte för att ta på sig någon offerkofta och få folk att tycka synd om oss som jag skriver om det här. Det är för att det är ett allvarligt demokratiproblem. Det finns folk som inte tar demokratin och demokratiuppdraget på allvar. Människor som medvetet eller omedvetet förfördelar och utesluter mindre etablerade partier - partier som står för åsikter och värderingar som är obekväma. Det är tydligt att en del av problemet beror på okunskap och brist på professionalism, men det är lika tydligt att det finns dem som utesluter oss för att med flit skada oss. Det är människor vars moraliska kompass säger till dem att så länge jag inte åker fast är det ok.

Det handlar om människor som sitter på mycket makt i samhället - Rektorer, höga tjänstemän och politiker. Människor som dagligen hanterar personuppgifter av känslig natur. Med den moral som deras handlingar kring demokratiuppdraget återspeglar finns det mycket stor anledning till oro över deras hantering av medborgarnas privatliv.

Det duger därför inte att hålla god min i elakt spel. Vi är skyldiga demokratin att avslöja den korrumperade hanteringen av valkampanjen. Annars kommer övertrampen att fortsätta och demokratin att gradvis urholkas.

Jag kommer att begära ersättning av Park & Natur för nedplockat material, jag kommer att anmäla var enda skola som underlåtit att svara eller som diskriminerat oss i inbjudningarna. Vi kommer att undersöka vilka åtgärder vi kan sätta in mot Lerums kommun. Lika villkor för alla ska gälla. Nån jävla ordning får det ändå vara i en demokrati.

Avsaknad av visioner

written by jacob, on May 4, 2014 3:07:44 PM.

Göran Fröjdh skriver om hur partiernas visionslöshet gör att valkompasserna levererar fel resultat. Jag ska här illustrera att han både har rätt och fel. Partierna är visionslösa, men samtidigt så är konstruktörerna av valkompasserna minst lika enkelspåriga och okunniga.

Jag har hunnit med att medverka i två paneldebatter och jag har följt vad som händer i den politiska debatten i sociala medier och gammelmedia. Det är slående att budskapet från alla partier utom Piratpartiet är rösta på oss - vi vill vara med och påverka i EU. Vårt budskap är rösta på oss - vi har en agenda att driva i EU - mänskliga och medborgerliga rättigheter, stopp för övervakning, reformerad upphovsrätt, en rättvis värld med fri rörlighet. Det är skrämmande att den politiska majoriteten i Sverige saknar visioner för vart de vill att EU ska ta vägen. Deras systerpartier ute i Europa har definitivt visioner, men talet om att vara med och påverka förefaller mer vara en eufemism för att få vara med i rummet när de stora elefanterna dansar.

Att Piratpartiet verkligen har en agenda bekräftas av en undersökning som statsvetaren Svend Dahl har genomfört (jag saknar tyvärr referens, lämna gärna en kommentar om du kan ge mig en källa). Enligt honom så är det bara två partier som aktivt har drivit den politik de utlovat och åstadkommit resultat - Piratpartiet med Christian Engström och Amelia Andersdotter och Miljöpartiet med Isabella Lövén. PP har levererat resultat på områdena mänskliga och medborgerliga rättigheter och MP inom fiskeripolitik.

Men samtidigt som partierna är visionslösa så är valkompasserna och frågorna som ställs i paneldebatterna illa konstruerade. De ger inte utrymme för någon större differentiering och är allt för starka förenklingar av verkligheten. Jag deltog i en debatt på Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan, där PP, C, V och S var representerade. Debatten blev pinsamt dålig eftersom alla partier var överens i nästan alla frågor som ställdes av moderatorerna och eleverna. Det är faktiskt väldigt stor skillnad på vad du får om du väljer en Piratpartist i stället för en Socialdemokrat till EU-parlamentet. Om en debatt inte uppdagar det så har moderatorerna inte gjort sitt jobb ordentligt.

Jag ska illustrera det med en specifik fråga - ska EU ha mer eller mindre makt. Där svarar SD att EU inte ska ha någon makt alls. De vill lämna samarbetet. FP vill flytta mer makt till Bryssel, även om de undviker att säga det rent ut. Övriga partier säger att de vill flytta makt från EU till nationer och lokala beslutsorgan. Sedan svarar de på varje annan fråga på ett sätt som skulle överföra mer makt till EU. Det är ingen, förutom Piratpartiet, som tar upp att makten inom EU är felfördelad. Det direktvalda parlamentet har för lite inflytande i förhållande till ministerrådets ovalda tjänstemän och kommissionärerna, som utses på ett sätt som gör det näst intill omöjligt att utkräva ansvar. På det hela taget så är det rätt frågor som beslutas på EU-nivå, men ordningen där kommissionen kan sätta sig och förhandla bort ett nej från parlamentet är högst odemokratisk.

En smartare frågeställning skulle tydligare demonstrera skillnaderna mellan partierna och ge ett tydligare utslag i valkompasserna. Hur EU styrs är faktiskt viktigare än exakt vilka frågor som hanteras på EU-nivå.