Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Droger i samhället - del 9 - Heroin

written by jacob, on Apr 14, 2013 2:15:00 AM.

Kemi

Heroin heter mer formellt dicaetylmorfin och det är en stor molekyl. Den är fettlöslig och i viss mån vattenlöslig. De här egenskaperna innebär att heroinet tas upp och utsöndras långsamt av kroppen.

Heroin ingår i en grupp substanser som kallas för opiater. Morfin är en naturligt förekommande opiat som utvinns från opievallmo, men det finns flera hel- och halvsysyntetiska substanser som har likartad verkan. Bland de mer kända är Metadon och Subutext, som används som ersättningsmedel för heroin vid behandling av missbrukare. En annan substans som har uppmärksammats på senare tid är Fentanyl, som är en opiat som är c:a 100 gånger starkare än heroin. Den används vid behandling av smärta, framför allt i livets slutskede, men har potential för missbruk.

Källa

Opievallmo är en ettårig blomma som i sin fröställning ansamlar ett flertal bioaktiva substanser, bland annat morfin, kodein och noskapin. Ur opievallmon utvinner man en mjölksaft som kan raffineras eller omvandlas till en kåda. Vid raffineringen kan man antingen få ut morfin, eller - med en extra kemisk behandling - heroin. Heroin är därför en halvsyntetisk substans. Man börjar med ett naturligt extrakt och behandlar det i en kemisk process.

Opievallmo odlas framför allt i Afganistan, men Burma, Colombia och Mexiko är också källor för illegal råvara. Opeievallmon är en härdig växt som tål såväl värme som kyla, såväl torra klimat som djungelklimat. Kommersiella odlingar för medicinskt bruk finns i Indien och Storbritannien. Det går att träffa på enstaka exemplar av förvildad opevallmo även i Sverige.

Dosering

En initial missbukrados vid injicering är 10 mg aktiv substans. Detta kan jämföras med en standarddos morfin som ingår i en fältsjukvårdares utrustning. Den är på 16 mg. Man ska då ta hänsyn till att heroin är 2,2 gånger starkare än morfin, så 10 mg heroin motsvarar 22 mg morfin.

Om man efter sin första dos fortsätter med att använda heroin kommer toleransen att öka snabbt. Efter några månaders daglig användning kan dosen vara 300 mg två gånger dagligen.

Dödlig dos för en ovan missbrukare är c:a 50 mg, och här ser vi en av de lömska effekterna med heroin. En van missbrukare intar dagligen en dos som är 6 gånger större än den som dödar en ovan person.

En tillvand missbrukare måste dessutom ha sin heroindos 2 gånger om dagen. Om det inte sker så inträder ett antal fysiska symptom, med muskelvärk, muskeldarrningar, kramper, kräkningar, diarré, sömnlöshet och feber. För en missbrukare med hög tolerans kan dessa biverknigar vara livshotande.

En van missbrukare som injicerar intravenöst har dessutom en lokal tolerans för heroin. Om man byter plats på kroppen där man injicerar heroinet så är toleransen där mycket lägre och risken för överdosering mycket hög. Injicering sliter på kärlen i kroppen, speciellt om drogen som injiceras är oren. Det är därför vanligt att missbrukare änrar injiceringsställe.

Positiva effekter

Det finns inga substanser som kan ersätta opiaters smärtlindring och på grund av missbruksproblemen så använder vi för lite opiater i vår sjukvård. Min egen erfarenhet är inte att smärtan försvinner. Kroppen signalerar lika stark smärta som tidigare, men drogen gör att man struntar i att det gör ont. Jag upplever att det fungerar på samma sätt med ångest och själslig smärta. Den försvinner inte, men man kan med drogens hjälp bortse från den och slappna av fullständigt, såväl kroppsligen som själsligen.

Vid venös injicering kommer den avslappnande effekten som en plötslig rusning. Avslappningen och friheten från bekymmer väller in som en våg. Vid intag av ersättningspreparat, vid rökning av heroin (som egentligen inte är rökning utan förångning), eller vid subkutan och intramuskulär injicering får man inte kick-effekten

Negativa effekter

Den allra värsta effekten av att vara injicerande heroinist är att blodkärlen tar stryk. Venerna i det område där man injicerar substansen kollapsar och man får permanenta cirkulationsproblem. Dessa kan leda till kallbrand och amputation.

Över huvud taget är de värsta effekterna, förutom det ständiga kravet från kroppen om mer heroin, kopplat till problemen kring injiceringen. Oren substans är ohälsosam. Delade sprutor sprider Hepatit, HIV och diverse andra sjukdomar.

Överdosering leder ofta till andningsstillestånd, vilket är en vanlig dödsdorsak bland heroinister, men att drunkna i sina egna spyor är inte heller helt ovanligt.

Det är mycket svårt att vara måttlighetsheroinist. Som heroinist så är man normalt djupt beroende av drogen och måste få den tillförd 2 gånger per dygn.

Beroende

Heroin är mycket strakt beroendeframkallande, både fysiologiskt och psykologiskt.

Det finns teorier, som har en ganska stark empirisk underbyggnad, som säger att det är få personer som prövar heroin som fortsätter med drogen. Bland dem som fortsätter fyller drogen ett emmotionellt behov. De har ett stormigt inre liv, på grund av sin inneboende biokemiska uppbyggnad, eller på grund av miljöfaktorer, som en otrygg uppväxtmiljö. De finner i heroinet ett känslomässigt lugn som de aldrig har uppnått på annat sätt.

Den teorin underbyggs av observationer av pseudoberoende. Det är patienter som under begränsad tid upplever stark smärta, och som under en period utnyttjar maximal tillåten dos för smärtlindring. De har normalt inga problem att släppa drogen när smärtan försvinner. Har de kommit upp i en hög dos på grund av tolerans krävs en period av nedtrappning för att de fysiologiska besvären ska bli hanterbara, men det psykologiska beroendet finns över huvud taget inte.

Reglering

Heroin och andra opiater är narkotikaklassade i hela världen. Morfin nyttjas som särtstillande medel i vården i de flesta av världens länder. I vissa länder, som t.ex. Storbritannien används även heroin som läkemedel, framför allt till patienter i livets slutskede. I Sverige har fentanyl en motsvarande roll.

I en naivare tidsepok (början på 1900-talet) så användes morfin som receptfri hostmedicin och Heroin lanserades som ett mindre beroendeframkallande alternativ. Det visade sig vara mer beroendeframkallande. Opeidroppar och morfin har även använts mot diaréer. Morfinet dämpar tarmperistaltiken och ökar upptagningen av vätska ur tarmen.

Bland de svartaste fläckarna i kolonialhistorien finns Opium-krigen, där det Brittiska Imperiet tvingade Kina att öppna sina gränser för opium-import. Det har effekt än idag. En majoritet av världens missbrukare av opiater finns i Kina.

Politisk åsikt

Heroin missbrukas av en mycket liten grupp människor i Sverige. Det är på sin höjd ett par tusen personer. De flesta av dem har påbörjat sitt missbruk som en självmedicinering för att dämpa ångest och själslig oro, men efterhand som doserna har ökat har bruket av heroin skapat fler problem än det har löst.

Heroinmissbruk är i första hand ett tragiskt problem. Missbrukaren sitter fast i en rävsax, där bruket av drogen är det enda som ger en fristad, samtidigt som kraven att skaffa fram pengar till drogen är en källa till ångest. En missbrukare behöver skaffa fram ungefär 2000 kr per vecka för att underhålla sitt missbruk. Det sker oftast genom stölder eller prostitution. Kostnaden har fallit betydligt sedan slutet på 1990-talet. då ett missbruk kunde kosta upp till 2000 kr per dag.

Det har länge pågått en debatt om rimligheten i ersättningsprogram med Metadon och Subutex samt sprutbytesprogram, där missbrukarna får rena sprutor i utbyte mot använda. Motståndarna har hävdat att samhället signalerar att det är ok att nyttja heroin genom dessa program.

Min mening är att dessa program inte går tillräckligt långt. En heroinmisbrukare är fast. I bästa fall kan Metadon/Subutex vara en utväg, men det finns många missbrukare som inte klarar sig utan kicken från en venös injektion av heroin. De är gravt sjuka människor och vi borde behandla deras beroende som en sjukdom. De som klarar sig med ersättningspreparat ska få dem. De som behöver injicerat heroin ska kunna få substansen injicerad under ordnade former, på vårdcentral eller liknande. Så sker idag i Schweiz och Nederländerna. På det sättet kan man få missbrukarna att överleva många år längre. Det sparar också pengar för medborgarna i form av färre inbrott och andra tillgreppsbrott.

Dessutom drar det bort en inkomstkälla för den organiserade brottsligheten. Varje heroinist konsumerar heroin för ungefär 100 000 kr per år. Av den summan går c:a 50 000 kr till svenska kriminella, 35 000kr till internationella smugglarligor och 15 000 kr till odlare och laboratorier i ursprungsländerna.

Lyckad heroinavvänjning är tyvärr mycket sällsynt. Det krävs en radikal förändring i levnadsförhållandena, t.ex. genom att man träffar en person man blir kär i. Av 100 personer som försöker sluta med heroin lyckas 3.

En tanke som är värd att överväga är att heroinmissbruk kanske är det bästa livet har att erbjuda för vissa av missbrukarna. Om det är så, är det inte vår plikt att göra missbruket så uthärdligt som vi kan för dem som är fast i det?

Tidgare artiklar

Tidigare artiklar i den här serien hittar du här:

Nästa artikel i serien diskuterar diverse andra droger som inte har behandlats i något tidigare avsnitt.

Leave a Reply