Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Att såga av den gren man sitter på

written by jacob, on Dec 10, 2013 10:13:39 PM.

Rick Falkvinge dödförklarar en rad industrier i ett blogginlägg. Det ligger en hel del i vad han säger, men det är inte på långa vägar så enkelt som han framställer det. Telekombolag kommer under väldigt lång tid framöver att tjäna massor av pengar på att deras infrastruktur är mycket mer tillförlitlig än vad vi kan åstadkomma själva. Banker kommer att finnas kvar på grund av att de är experter på att hantera ett extremt krångligt regelverk för finansiella transaktioner. Copyright-industrin kommer att fortsätta tjäna pengar på grund av att de har en beprövad industriell process för att få fram materialet som ska göra dem rika och framgångsrika. När man betraktar en affärsidé kan man inte bara titta på kärnprocessen. Man måste också ta hänsyn till värdet på det strukturkapital som finns.

Med det sagt så vill jag visa på två branscher som jobbar hårt på att avskaffa sig själva - vetenskapliga förlag och skivbolag.

De förstnämnda sysslar med att ge ut vetenskapliga artiklar, i huvudsak i tidskriftsform. Man har ett starkt grepp om forskningsvärlden, eftersom man en stor del av processen där andra vetenskapsmän granskar artikeln innan publicering. Den riktigt stora draken i branschen är ett förlag som heter Elsevier (uttlas elsefir). I korthet fungerar affärsprocessen så att forskare gratis skickar in material för publicering. De granskas gratis, eller mot ringa betalning av andra vetenskapsmän på området. En redaktör, eller ett redaktionsråd väljer ut artiklar för publicering (redaktionsråden jobbar ofta gratis). Sedan trycker förlaget sin tidskrift till en billig peng och tillhandahåller prenumerationer och arkiverade utgåvor till universitets-bibliotek och -institutioner till skyhöga kostnader. När jag jobbade på LIBRIS-avdelningen på Kungl.biblioteket så skrev grannavdelningen nationella avtal på ett antal tidskrifter. Det rörde sig om tiotals miljoner kronor per år.

Det är mycket vanligt att artikelförfattarna måste överlämna sina rättigheter till artikeln till förlaget. I en tid då gemene man saknade möjligheter att göra kopior själva var det inget problem, och förlagen brukade vara mycket frikostiga med särtryck av artikeln till författaren. Nu är situationen helt annorlunda. Som forskare har du oftast din egen webbsida och ett antal sociala nätverk där du vill sprida din artikel. Där säger Elsevier stopp. De äger publiceringsrätterna och forskaren förfogar därför inte över sitt eget material. Materialet släpps fritt först 70 år efter forskarens död.

Det är så här man tar död på sig själv. Om man inte uppfyller sin grundläggande funktion - att tillgängliggöra forskningsresultat - så hjälper det inte att man har ett enormt strukturkapital. Att hårdare kontrollera sina förlagsrättigheter innebär bara att man snabbare driver forskarna till andra alternativ. I det här fallet så är det något som kallas Open Access, som är en modell där man på olika webbservrar publicerar sina artiklar, efter sedvanlig granskning. Servrarna drivs oftast av universitetsbibliotek eller nationella samverkansorgan.

Jag är varm anhängare av Open Access och lobbade rätt intensivt för idén när jag jobbade på Kungl.biblioteket, men jag kan inte undgå tanken att om förlagen hade skött sina kort bättre så skulle de säkert kunna fortsätta tjäna en massa pengar i 50 år till. Att publicera i vissa tidskrifter genererar nämligen mycket mer prestige än andra tidskrifter och mer prestige än Open Access.

Skivbranschens problem är både lika och olika. Göteborgsposten skriver om hur bolagen ofta tar 90% eller mer av ersättningen från Spotify för egen räkning. Att de får så mycket för en fysisk skiva kunde möjligen motiveras med dyra studiokostnader, enorma verktygskostnader för pressning och höga kostnader för att underhålla ett distributionsnätverk. I en tid då måttligt välbärgade personer kan bygga sig en proffsstudio och då man inte har några kostnader alls för tillverkning och distribution så blir fördelningen iögonenfallande åpen. För artisterna så blir alternativet att producera och marknadsföra sina verk själva. Finansiering löser man genom crowd-funding. Det räcker med att man säljer 10% av vad skivbolaget gjorde för att man ska gå med vinst på affären.

Att fortsätta diktera villkor när monopolställningen har försvunnit leder till nedgång och fall.

Leave a Reply