Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Archive for December 2013

Att såga av den gren man sitter på

written by jacob, on Dec 10, 2013 10:13:39 PM.

Rick Falkvinge dödförklarar en rad industrier i ett blogginlägg. Det ligger en hel del i vad han säger, men det är inte på långa vägar så enkelt som han framställer det. Telekombolag kommer under väldigt lång tid framöver att tjäna massor av pengar på att deras infrastruktur är mycket mer tillförlitlig än vad vi kan åstadkomma själva. Banker kommer att finnas kvar på grund av att de är experter på att hantera ett extremt krångligt regelverk för finansiella transaktioner. Copyright-industrin kommer att fortsätta tjäna pengar på grund av att de har en beprövad industriell process för att få fram materialet som ska göra dem rika och framgångsrika. När man betraktar en affärsidé kan man inte bara titta på kärnprocessen. Man måste också ta hänsyn till värdet på det strukturkapital som finns.

Med det sagt så vill jag visa på två branscher som jobbar hårt på att avskaffa sig själva - vetenskapliga förlag och skivbolag.

De förstnämnda sysslar med att ge ut vetenskapliga artiklar, i huvudsak i tidskriftsform. Man har ett starkt grepp om forskningsvärlden, eftersom man en stor del av processen där andra vetenskapsmän granskar artikeln innan publicering. Den riktigt stora draken i branschen är ett förlag som heter Elsevier (uttlas elsefir). I korthet fungerar affärsprocessen så att forskare gratis skickar in material för publicering. De granskas gratis, eller mot ringa betalning av andra vetenskapsmän på området. En redaktör, eller ett redaktionsråd väljer ut artiklar för publicering (redaktionsråden jobbar ofta gratis). Sedan trycker förlaget sin tidskrift till en billig peng och tillhandahåller prenumerationer och arkiverade utgåvor till universitets-bibliotek och -institutioner till skyhöga kostnader. När jag jobbade på LIBRIS-avdelningen på Kungl.biblioteket så skrev grannavdelningen nationella avtal på ett antal tidskrifter. Det rörde sig om tiotals miljoner kronor per år.

Det är mycket vanligt att artikelförfattarna måste överlämna sina rättigheter till artikeln till förlaget. I en tid då gemene man saknade möjligheter att göra kopior själva var det inget problem, och förlagen brukade vara mycket frikostiga med särtryck av artikeln till författaren. Nu är situationen helt annorlunda. Som forskare har du oftast din egen webbsida och ett antal sociala nätverk där du vill sprida din artikel. Där säger Elsevier stopp. De äger publiceringsrätterna och forskaren förfogar därför inte över sitt eget material. Materialet släpps fritt först 70 år efter forskarens död.

Det är så här man tar död på sig själv. Om man inte uppfyller sin grundläggande funktion - att tillgängliggöra forskningsresultat - så hjälper det inte att man har ett enormt strukturkapital. Att hårdare kontrollera sina förlagsrättigheter innebär bara att man snabbare driver forskarna till andra alternativ. I det här fallet så är det något som kallas Open Access, som är en modell där man på olika webbservrar publicerar sina artiklar, efter sedvanlig granskning. Servrarna drivs oftast av universitetsbibliotek eller nationella samverkansorgan.

Jag är varm anhängare av Open Access och lobbade rätt intensivt för idén när jag jobbade på Kungl.biblioteket, men jag kan inte undgå tanken att om förlagen hade skött sina kort bättre så skulle de säkert kunna fortsätta tjäna en massa pengar i 50 år till. Att publicera i vissa tidskrifter genererar nämligen mycket mer prestige än andra tidskrifter och mer prestige än Open Access.

Skivbranschens problem är både lika och olika. Göteborgsposten skriver om hur bolagen ofta tar 90% eller mer av ersättningen från Spotify för egen räkning. Att de får så mycket för en fysisk skiva kunde möjligen motiveras med dyra studiokostnader, enorma verktygskostnader för pressning och höga kostnader för att underhålla ett distributionsnätverk. I en tid då måttligt välbärgade personer kan bygga sig en proffsstudio och då man inte har några kostnader alls för tillverkning och distribution så blir fördelningen iögonenfallande åpen. För artisterna så blir alternativet att producera och marknadsföra sina verk själva. Finansiering löser man genom crowd-funding. Det räcker med att man säljer 10% av vad skivbolaget gjorde för att man ska gå med vinst på affären.

Att fortsätta diktera villkor när monopolställningen har försvunnit leder till nedgång och fall.

Mina favoritkandidater till riksdagslistan

written by jacob, on Dec 6, 2013 2:25:03 PM.

Det närmar sig omröstning om vilka kandidater Piratpartiet ska ha på riksdagslistan i valet 2014.

Det finns många väldigt dugliga kandidater att välja mellan, plus en och annan som verkar stå en bit ifrån det som jag ser som konsensus i partiet. Jag oroar mig inte för att de senare ska råka hamna på vår lista, så jag ska inte lägga någon tid på dem.

Däremot så tycker jag att det finns ett antal kandidater som jag gärna vill slå ett slag för. Människor som jag tror är nyckelpersoner om vi vill nå ett bra valresultat. De har alla det gemensamt att jag känner dem någorlunda väl och gör mina rekommendationer utifrån det perspektivet.

Just din röst är viktig av flera olika skäl. Dels så ger ett högt valdeltagande en starkare legitimitet till resultatet, dels så minskar du risken för att särintressen dominerar listan.

Anna Troberg

Anna är vår partiledare, och hon har mitt fulla stöd. Jag tycker hon har hanterat partiet på ett föredömligt sätt sedan valförlusten 2010. Samlat pengar i ladorna, konserverat energi och byggt strukturkapital. Det är för mig självklart att hon ska toppa vår lista.

Anna har jag träffat många gånger i samband med valkampanjer och annat
partiarbete.


Gustav Nipe

Gustav är förbundsordförande för Ung Pirat och jag har sett honom gå från idésprutande aktivist till strategisk ledare. Det är i högsta grad Gustavs förtjänst att Ung Pirat finns på banan i hela landet. Han har oförtröttligt flackat land och rike kring för att blåsa liv i avsomnade avdelningar. Gustav är oerhört medialt begåvad och kommer att bli en stor tillgång i valkampanjen.

Gustav brukar bo hemma hos mig när han besöker Göteborg. Vi har haft
många tillfällen till långa och givande diskussioner.


Henrik Brändén

Henrik är organisationsmänniska ut i fingerspetsarna. Han har en förmåga att planera långt i förväg. Han skapar stabilitet och trygghet i de sammanhang där han förekommer. Jag vill inte ha Henrik på listan i första hand för hans synliga insatser i en valkampanj utan mer för hans personlighet i en riksdagsgrupp. Vi kommer att behöva en person som håller samman riksdagsgruppen och överbryggar starka viljor i olika riktningar. Henrik är den personen.

Henrik har jag i huvudsak följt via partiets kommunikationskanaler, men jag fick tillfälle att prata med honom i ett par timmar i samband med årets Bok & Bibliotek-mässa.

Anton Nordenfur

Anton är den bland mina rekommendationer som jag känner minst väl, men hans engagemang och aktivism är ett föredöme för oss alla. Med Anton högt upp på listan får han en högre utväxling på sina insatser, vilket är bra för vårt valresultat.

Jag träffade Anton i samband med årets Bok & Bibliotek-mässa.

Deeqo Hussein

Deeqo har gjort ett jättejobb med att återuppbygga Piratpartiet i Göteborg. Hon har dragit in och engagerat ett gäng nya människor, däribland ett flertal tjejer. Deeqo drar sig inte för att ge sig ut i studentområdena och knacka dörr. På torgmöten och flygbladsutdelningar är hon underbar. Jag vet ingen som så ledigt och med en spontan kommentar kan dela ut flygblad eller involvera förbipasserande i en diskussion.

Deeqo känner jag genom många träffar och aktiviteter lokalt i Göteborg.

Göran Widham

Göran är den duktigaste PR-människa jag känner. Marknadsföring är vad han sysslar med yrkesmässigt, och han är ett proffs ut i fingerspetsarna. Göran kan det mesta om vad man ska säga, hur man ska säga det och vilka kanaler man ska använda för att få genomslag.

Göran lärde jag känna i samband med valkampanjen 2010, där han var drivande i en studiecirkel, där ett antal Piratpartister utvecklade sina retoriska förmågor. Det var en mycket givande kurs för mig personligen.

Egil Möller

Egil är entusiastisk och energisk. Han har gjort massor av arbete för Piratpartiet i det fördolda. Jag tror att han skulle vara en jättestor tillgång om han fick rampljuset på sig. Han är vältalig och slagfärdig och skulle göra sig utmärkt i TV-debatter.

Egil känner jag genom hans engagemang under valrörelsen 2010 och genom aktiviteter lokalt i Göteborg sedan dess.

Amelia Andersdotter

Amelia är ett wildcard. Om hon får fortsatt mandat i EU-parlamentet så kommer hon inte att tillföra så jättemycket i riksdagsvalet. Om hon däremot inte kommer in så tror jag att det är viktigt att hon står på valbar plats till riksdagen. Hon tillför ett perspektiv från EU-horisonten som kan lyfta debatten från den normala svenska ankdammsmentaliteten.

Amelia har jag diskuterat med vid ett flertal tillfällen i samband med att hon har besökt Göteborg.

Mattias Bjärnemalm

Mattias är Piratpartiets egen Machiavelli. Han drar ofta i trådar bakom kulisserna och lyckas få acceptans för att sitta på flera stolar, där andras försök att göra det samma har utöst ramaskrin. Det vittnar om en förmåga till skickligt manövrerande och läsande av situationer - egenskaper som vi behöver när valkampanjen hettar till och utspelen står som spön i backen.

Mattias har jag haft tillfälle till att ha flera långa diskussioner med, speciellt i samband med Gothcon - ett spelkonvent som hålls i Göteborg varje påsk.

Rick Falkvinge

Rick är svårbedömd eftersom hans roll i partiet har förändrats så radikalt. Jag har stor respekt för Ricks förmåga som demagog. Han kan väldigt effektivt och övertygande förmedla enkla budskap. Han har en plattform på nätet där han når många ungdomar utanför Piratpartiets kärntrupp. Han är fortfarande ett av Piratpartiets mest kända ansikten. Det gör att jag sammantaget tycker att Rick bör finnas på valbar plats på riksdagslistan.

Rick har jag träffat några gånger, i samband med valet 2010.

Jacob Hallén

Varför ska man placera mig på valbar plats? Det får du själv avgöra. Jag rekommenderar lite botaniserade i min blogg för att se om jag är rätt person för riksdagslistan. Några saker som jag speciellt vill framhålla är min serie om patentsystemet, mina eftervalsanalyser efter riksdagsvalet 2010 och mina insatser mot ACTA.

Det ruttna patentsystemet del 1
Det ruttna patentsystemet del 2
Det ruttna patentsystemet del 3
Det ruttna patentsystemet del 4
Det ruttna patentsystemet del 5
Apple mot HTC
Det ruttna patentsystemet del 6
Det ruttna patentsystemet del 7
Det ruttna patentsystemet del 8
Det ruttna patentsystemet del 9
Det ruttna patentsystemet del 10
Det ruttna patentsystemet del 11
Patent och illojal konkurrens
Eftervalsanalys
Mer Jul
Olust i sommartid
Vad är ett handelsvtal
Den stora lögnen
Lyckad ACTA-demonstartion i Göteborg
Stolt och glad
Ett brott att skriva på ACTA-avtalet (Debattartikel i GP, jag är huvudförfattare)
Att göra sin medborgerliga plikt
En ny vinkel på patent och fria marknader
Ett bibliotek för var och en


Erik Hultin

Jag känner inte Erik, men jag tror att vi har mycket att vinna på att ha med politiker med erfarenhet på vår lista. Som gruppledare i kommunfullmäktige har han stött på massor av utmaningar som vi ännu inte har drabbats av.

Jag är medveten om att det är för få tjejer på den här listan, men jag känner tyvärr inte de andra kvinnliga kandidaterna. Jag hoppas det finns andra som vill ställa upp och lämna rekommendationer.