Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Archive for May 2013

Säkerhetsteater

written by jacob, on May 29, 2013 10:25:00 PM.

Hax skriver om Bruce Schneier som skriver om säkerhet ur ett spelteoretiskt perspektiv. Det satsas massor av pengar på att skapa en schimär känsla av säkerhet. Jag vill berätta en historia om hur illusorisk den är.

En av mina goda vänner är i Indien i jobbet just nu. Indien drabbades för några år sedan av ett stort terroristdåd, där Hotell Taj Mahal i Mumbai angreps. Det finns därför säkerhetsslussar med säkerhetsvakter vid ingångarna till alla större företag, alla hotell och alla offentliga institutioner. De har detektorbågar för metall uppställda och pinnar för att avsöka medhavd utrustning.

Proceduren för att gå igenom en sådan här kontroll är att man lämnar sin väska bredvid bågen. Den avsöks med pinne. Pinnen tjuter och indikerar metall. Själv går man igenom bågen, som också tjuter och indikerar att man har metall på sig. Sedan tar man sin väska och fortsätter in i byggnaden. Man har rent praktiskt rensat bort momentet där man tar reda på vilket metallföremål som ger utslag. Det är en mycket praktisk åtgärd, för sannolikheten för terroristangrepp är så liten att den är försumbar. Genomsökning av besökarna gör dem bara irriterade, till försvinnande liten nytta.

Nu är ju det ständiga tjutet från bågen och pinnen ett arbetsmiljöproblem. Därför så är ofta bådadera avstängda. De passerande måste naturligtvis lämna sitt bagage bredvid bågen så att det kan scannas med den avstängda pinnen och besökaren måste självklart passera igenom bågen.

Om någon tror att det här är en lokal företeelse i Indien, så kan jag meddela att jag själv har upplevt den första modellen - den med påslagen båge - på det finaste hotellet i Almaty, Kazakstan.

Det här är uppenbarligen säkerhetsteater, men det enda sättet den skiljer sig från säkerhetskontrollerna i västvärlden är att man i öst spelar buskis medan vi har en pjäs av Lars Norén.

Det finns 2 saker att observera här. Den första är att man i Kazakstan och Indien inte har haft fler terroristangrepp än i de nitiska västländerna. På inget av ställena har man fångat några tilltänkta terrorister i säkerhetskontrollerna heller. Det enda kontrollerna har gjort är att ett stort antal människor har fått lågavlönade, dödstrista jobb där deras bidrag till vårt välstånd är negativt. Om alla säkerhetsvakter omskolades till att skotta snö och sanda trottoarer (eller något motsvarande i Indien) så skulle vi rädda många fler liv än vad deras insatser gör idag. (Det kan till och med vara så att hjärtinfarkter under säkerhetscirkusen dödar fler människor per år än alla terroristangrepp tillsammans.)

Den andra observationen man måste göra är att det fortfarande inte är speciellt svårt att angripa en offentlig byggnad, en flygplats eller ett flygplan. Man behöver bara välja en metod som inte kräver att man går igenom en säkerhetskontroll med sitt kontraband.

Att avveckla stora delar av säkerhetsteatern kräver medborgare med förstånd och politiker med mod. Båda verkar i dagsläget vara en bristvara.

Ett exempel på upphovsrättens skevhet

written by jacob, on May 29, 2013 4:47:55 PM.

I kultursvepet i dagens Svenska Dagblad finns det en notis om att Igor Stravinskij’s yngsta dotter har skrivit ett öppet brev, där hon ifrågasätter paret Millicent Hodsons och Kenneth Archers rekonstruktion av Våroffer. Det är inte så att hon ifrågasätter resultatet, men de har gjort sitt arbete utan auktorisation från stiftelsen som äger rättigheterna till baletten.

Våroffer uruppfördes för 100 år sedan och Igor Stravinskij dog för 42 år sedan. Hans dotter är 93 år gammal.

Våroffer var ytterst kontroversiell när den uruppfördes. Stravinskij ville chockera, uppröra och förändra, och vill man förändra måste man låta andra bygga vidare på det man har skapat. Stravinskij själv gjorde egna tolkningar av Bach och var öppen för att andra tolkade och förädlade hans egna verk.

Det är en skev upphovsrätt som gör att det ens går att ifrågasätta skapares frihet att tolka andra skapare. Det är en skev upphovsrätt som gör att den konstnärliga kontrollen över verk kan gå i arv. Det är en skev upphovsrätt som gör att någon sitter och håvar in royalties 100 år efter att verket skapades.

Med en upphovsrätt enligt Piratpartiets modell skulle Våroffer ha blivit ett fritt verk år 1933; samma år som Nazisterna tog makten i Tyskland. Det skulle inte ha gått någon nöd på Igor Stravinskij för den saken. Den musik, baserad på Våroffer, som aldrig blev skriven på grund av upphovsrätten, kommer vi aldrig att få höra. Som samhälle måste vi bli mycket bättre på att uppmärksamma det som inte händer.

Ekonomisk politik för Piratpartiet, del 1

written by jacob, on May 27, 2013 12:25:45 AM.

Det här kommer troligen att bli en mycket lång serie blogginlägg. Det är ett stort ämne och jag har många tankar om det. Jag kommer troligen inte att säga så mycket om exakt vad en ekonomisk politik för Piratpartiet ska innehålla, men jag kommer att ha en bestämd mening om hur politiken bör utformas. Framför allt kommer jag att försöka genomlysa ett antal områden som man bör ta hänsyn till när man utformar en ekonomisk politik. Precis som i tidigare serier ska jag börja genom att redogöra för min utgångspunkt.

På de gamla moderaternas tid, när Gösta Bohman var partiledare, var jag moderat. Jag gillade partiets kamp för frihet och personlig integritet och jag gillade kraven på god ordning i skolan och effektivare brottsbekämpning (utan att tulla på oskyldigas integritet). Jag gillade en mer kapitalistisk linje i en tid då socialdemokratin ville förstatliga hela näringslivet genom löntagarfonder och Vänsterpartiet Kommunisterna förespråkade våldsam revolution.

Så ser samhället inte ut idag.

Lokalt i Sverige har vi ett antal företeelser som är uppenbart orimliga, där en oreglerad kapitalism håvar in orimligt stora vinster. Elnät, skolor och äldreomsorg/sjukvård innehåller många exempel. På många håll i världen producerar underleverantörer till europeiska och amerikanska märkesbolag billiga produkter till fruktansvärda miljökostnader och ofta under arbetsvillkor som ingen vettig människa kan betrakta som rimliga. Vi har fortfarande ungefär en miljard människor som lever under existensminimum. Svält, krig och fattigdom driver människor från sina hemländer. Att vara flykting i ett västland är ingen dans på rosor, men oerhört mycket bättre än alternativet. Det krävs inga jätteförbättringar för att flyktingströmmarna ska upphöra. Just nu är förhållandena i Somalia bättre än på många år. Det har inneburit att köerna av asylsökande på den svenska ambassaden i Addis Abeba har försvunnit. Trots det så finns det miljoner somalier som är i behov av det mest grundläggande - mat, bostad, kläder, utbildning.

Samtidigt har vi skevheter i det ekonomiska systemet, där direktörer för stora bolag kan tjäna 1000 gånger mer än en normal arbetare i samma företag. Jag menar inte att de ska ha lika lön, men en faktor 20 vore mer än nog.

Därför kan jag inte vara moderat idag. Inget av allianspartierna duger och socialdemokratin saknar också visioner. Vänsterpartiet vill kasta ut barn och badvatten samtidigt med en ansvarslös expansion av set offentliga. SD vill vrida klockan tillbaka till 1965 och Miljöpartiet saknar fokuserad ekonomisk politik. Inget politiskt parti har en ekonomisk politik som skulle kunna lösa de problem som jag har pekat ut.

Jag tror inte på rättvisa. Jag tror nämligen att det är omöjligt att avgöra vad som är rättvist. Vi människor prioriterar väldigt olika och därför skiljer sig de ekonomiska utfallen enormt mycket.

Däremot tror jag på minskade klyftor mellan olika människor av den enkla anledningen att det minskar social oro. Minskade klyftor mellan västvärlden och fattiga länder gör folkvandringen och flyktingproblemet mindre. Minskat lönegap mellan Kina/Indien och väst leder till hårdare miljökrav och bättre arbetarskydd. Minskade vinster i energisektorn och VSO (Vård/Skola/Omsorg) leder till mindre missnöje bland medborgarna. En kraftig sänkning av direktörslönerna leder till större acceptans för förändringar som måste till för att råda bot på hög ungdomsarbetslöshet.

Att peka ut områden där det råder missförhållanden är enkelt. Att tala om vilka förändringar som skulle minska missförhållandena är också relativt enkelt. Däremot så är det jättesvårt att se hur samhällets regelverk kan förändras för att åstadkomma exakt de förändringar som önskas, utan bieffekter som nya frälseklasser eller ekonomisk depression.

Det är det som resten av den här serien ska handla om. Jag ska diskutera en rad faktorer som gör att de beskrivna problemen över huvud taget kan existera. Sedan kan vi ge oss på och analysera hur dessa faktorer samverkar med dagens regelverk.

Jag är medveten om att det kan låta lite luddigt just nu, men det bör framstå betydligt klarare efter nästa avsnitt, då vi ska diskutera hävstänger.

Superrullband

written by jacob, on May 13, 2013 12:02:10 AM.

Ibland träffar man på sådant som inte ska kunna finnas. På Kungsgatan i Göteborg, ett stenkast väster om domkyrkan ligger en nyöppnad restaurang med det poetiskt klingande namnet Superrullband. Restaurangen är nyinredd i ljusa färger. Bardisken vid ingången är illröd och upplyst inifrån. Lokalen domineras av enormt långa rullband för servering av sushi enligt japansk snabbmatsformel. Man serverar också sushi enligt modellen att man tar det man vill ha och betalar per tallrik man har konsumerat. Sushin är inte bättre än den man får på massor av andra ställen i Göteborg. Inte sämre heller för den delen.

Så långt är det inget speciellt märkvärdigt med restaurangen. Vräkig miljö med jätterullband och halvtaskig sushi finns här och där i världen. Själv brukar jag undvika sådana ställen. Sushi ska vara nyuppskuren av kocken, inte prefabricerad en lång stund tidigare.

Det märkliga börjar med att det finns en meny med kinesisk mat förutom sushi-bandet. Den har massor av smårätter, inklusive dumplings och dim sum, plus diverse mer traditionell svensk kinamat. Om man beställer från den här menyn så får man den bästa kinesiska mat jag har smakat i Sverige, till mycket rimliga priser. En stor del av menyn har dessutom Happy Hour från kl 15 till kl 20, måndag till torsdag. Happy Hour innebär halva priset på maten.

Normalt är jag inte speciellt förtjust i dumpling av den nordkinesiska varianten. De som kallas Pot Stickers när de steks, men Superrullbands variant är elegantare och godare än vad jag har smakat tidigare. Vi har också testat deras avsmakningstallrik med 3 olika smårätter och ångat bröd av 2 olika sorter. Mycket gott. En annan smårätt som jag vill framhålla är friterad jätteräka i frityrsmet av panko och mandlar.

Sedan vi upptäckte stället för en vecka sedan har jag varit där 3 gånger, medan Laura har gått dit för lunch ytterligare ett par gånger. Det finns fortfarande fler spännande saker att utforska på menyn. Det lär bli fler gånger.