Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Archive for February 2013

En liknelse

written by jacob, on Feb 27, 2013 3:04:00 AM.

I ena ringhörnan har vi Mike Tyson i sitt livs form. Han har tränat i åratal och sparrat mot det bästa motståndet som har kunnat köpas för pengar. I andra hörnan har vi en fjunig grabb som precis dragits in från gatan. Han är 1,85 lång och väger 65 kg. Han har tjocka glasögon, ett lätt okoordinerat rörelsemönster och glaskäke.

När grabben tvingas ut i ringen har han 3 val:

  • Kasta in handduken och ge sig. Föga ärofullt, men man får i alla fall ha kvar näsan i mitten av ansiktet.
  • Stå kvar och ta emot smällarna. Somliga kommer att betrakta honom som hjälte, men näsan ser ut som om den vore målad av Picasso.
  • Ducka! Undvik att ta smällarna utan att lämna ringen. Kräver snabb tankeverksamhet snabba reaktioner. Inte speciellt publikfriande, men tröttar motståndaren och ger en chans att vinna matchen på poäng.

Piratpartiet har duckat för Rättighetsalliansens hot. Vi är i högsta grad kvar i ringen, för TPB är lika tillgängligt som det var i går. Vi har inte glömt hoten. Vi har inte glömt att det är pengar som har styrt; att vi inte kunnat få saken prövad på ett rimligt och rättssäkert sätt.

Vi har alltid hävdat att upphovsrätten är föråldrad och skapar problem i det moderna samhället. Speciellt problem med rättsäkerhet och personlig integritet. Det här fallet är en perfekt illustration av det vi har sagt ända sedan partiet grundades.

The Pirate Bay - nu och då

written by jacob, on Feb 22, 2013 12:27:00 AM.

TPB fälldes i tingsrätten för medhjälp till upphovsrättsbrott på grund av att man tillhandahöll en tracker för Bitorrent-protokollet. En Tracker är en server dit vem som helst kan ladda upp information som pekar ut var på internet en viss fil finns tillgänglig. Dessutom hade man en sökmotor som länkade samman metadata om filen (sådana saker som namnet på en film, artister, mediatyp med mera, som den utpekade filen uppges innehålla) med informationen på Trackern. Detta ansåg tingsrätten och hovrätten utgjorde medhjälp till upphovsrättsintrång. I och med att hovrätten fastställde domen och Högsta Domstolen inte beviljade prövingstillstånd så finns det nu ett prejudikat att det i lagens mening är upphovsrättsintrång att göra på det här sättet. Så kommer det att förbli tills riksdagen gör en lagändring på området.

TPB har sedan länge upphört med att driva en Tracker och man länkar inte längre från sin sökmotor till något ställe som anger var på internet en viss fil finns att hämta.

Man driver fortfarande en sökmotor som innehåller metadata om filer, men i stället för länkar så lagrar man en avancerad checksumma på filens innehåll, en så kallad hash. Från att ha sagt “Om du följer den här länken till en fil, och laddar ned den, påstår vi att du har hämtat det som anges i våra metadata” så säger man nu “Om du har en fil med checksumma X så påstår vi att den innehåller det som står i våra metadata”. Termen “påstår vi” ska tas med en nypa salt, eftersom det är användarna av TPB och inte TPB som tjänsteleverantör som säger något om filen.

Den här checksumman kan man använda på många sätt. Man kan nyttja den för att göra en katalog över sina egna filmer och sin egen musik. Man kan använda den för att se om man har en viss fil på sitt eget system. Man kan använda den för att se efter om en överförd fil är intakt eller skadad/modifierad. Man kan även använda den för att fråga andra om de har en viss fil. Sannolikheten för att två olika filer har samma checksumma är mikroskopisk. I det nya Bitorrent-protokollet använder man den här checksumman för att skicka ut en förfrågan om någon annan möjligen har den fil man frågar efter. De enskilda torrent-klienterna reläar förfrågan vidare utan att TPB över huvud taget är inblandat.

Allt det här gör att rättsläget är förändrat i förhållande till hur det såg ut vid TPB-rättegången. Normalt bondförnuft säger att TPB inte längre ägnar sig åt upphovsrättsintrång enligt definitionen från TPB-rättegången. Man är inte på något plan inblandad i länkningen till upphovsrättsskyddat material. Man tillhandahåller en tjänst som kan användas till många olika saker. Det är möjligt att bruka den till att hitta upphovsrättsskyddat material från tredje part, men det finns också synnerligen lagliga användningsområden.

TPB tillhandahåller med andra ord en plats där användare kan skriva ned och söka metadata om filer som på intet sätt tillhandahålls, länkas till eller påverkas av TPB.

Om vi jämför med en sökmotor som Google, så söker Google aktivt upp metadata som hänvisar till upphovsrättsskyddat material. Pröva att söka på din favoritfilm med ordet torrent” på Googklle, så får du se. På TPB registreras enbart det som sajtens användare manuellt lägger in. I vilken mån ska Google som organisation vara ansvariga för sina länkar och och i vilken mån ska TPB vara ansvariga för användarnas information? Om likhet inför lagen ska gälla så är TPB:s ansvar mycket mindre än Google:s.

I en rättsstat så skulle det ursprungliga åtalet mot TPB ha kastats ut från tingsrätten i en ganska kort process, men nu lever vi med en osäkerhet som skadar det civila samhället. Piratpartiets styrelse lever i osäkerhet om de vågar leverera bandbredd till en legitim tjänst. Leverantören till Piratpartiets leverantör har pressats till att stänga ned TPB-trafiken. Det är så här en fascistisk stat fungerar.

Vi vinner oavsett vad vi gör

written by jacob, on Feb 21, 2013 2:09:00 AM.

Man upphör aldrig att förvånas över människor. Anton Nordenfur skriver om hur han har fått arga brev och hotats för att han har varit öppen för alternativet att stänga PP:s lina för TPB-trafik. Att försöka tvinga andra att stå på barrikaderna när man inte står står i första ledet själv är ynkligt.

Det styrelsen och ledningen behöver i det här läget är fullständig uppbackning, oavsett vilket val de gör. Dels därför att krypskytte från de egna leden förstör möjligheterna att göra rationella val och tryggheten i att man har hela medlemskåren bakom sig. Dels därför att oavsett vilken väg vi väljer så har vi vunnit.

Om vi ger oss och TPB måste flytta har vi visat vilken orimlig lagstiftning vi har har i Sverige, där en rik part kan tvinga igenom sin vilja utan att den svagare parten kan få saken rättsligt prövad. En prövning kan nämligen leda till skadestånd som den svagare parten inte har råd med.

Om vi får saken prövad kan vi antingen förbjudas att tillhandahålla uppkoppling åt TPB (och eventuellt drabbas av skadestånd och andra hemskheter). Vi har då illustrerat hur orimligt systemet är och fått svart på vitt att man tydligen kan vara medhjälpare till en medhjälpare i hur många led som helst. Vi kan då börja stämma kommuner för tillhandahållande av vägnät när vi blir skadade i trafiken, järnaffärer och ståltillverkare när någon använder kofot för att bryta sig in, och så vidare. Skulle vi vinna en rättslig prövning skulle det stärka mere-conduit-principen och bevara svensk rättstradition.

Vissa resultat är naturligtvis mycket bättre än andra, men samtliga resultat hjälper oss att visa vad som är så galet med svensk lagstiftning.

Avslutningsvis vill jag ge ett råd till styrelsen och andra inblandade: Var försiktiga med vilka kanaler ni använder för att diskutera den här frågan. All kommunikation som lagras, som inte är mellan svaranden och svarandens juridiska ombud kan begäras in av motparten som bevisning. Diskutera aldrig via Facebook, Skypes chatt eller epost där ni inte äger servrarna och kan garantera att materialet förstörs. Ftf och telefon är bäst. Skriv aldrig något som kan användas emot er i protokoll och minnesanteckningar. Diskutera inte saken med någon som skulle kunna vara motpartens spion eller angivare.

Fatta ert beslut i förvissningen om att ni har mitt stöd, oavsett vilket val ni än gör.

Hur man hanterar en krigsförklaring

written by jacob, on Feb 20, 2013 4:43:46 AM.

Andra har skrivit om Rättighetsalliansens tilltag. Jag hoppar över den biten och ger mig direkt in på en strategisk och taktisk analys.

Jag har vid ett tillfälle varit inblandad i en rättsprocess som pågick i flera år och som handlade om mångmiljonbelopp. Min sida gick till sist segrande ur processen. Det berodde inte nödvändigtvis på att vi hade mer rätt än motparten utan framför allt på att vi gjorde ett minutiöst förarbete. Vi visste allt som gick att ta reda på om motparten och motpartens juridiska ombud. Vi hade anlitat den bästa representationen som fanns att tillgå och vi hade reserverat den bästa resursen för hantering av en överprövning av målet, “just in case”. När det kom till rättegång visste vi allt om vad som skulle hända i rättssalen, mycket om domaren och hade gått igenom alla möjliga scenarion som kunde inträffa. Vi hade gått igenom alla dokument och all bevisning och analyserat varje liten del. Det var ett enormt arbete och det lämnade mig utmattad i månader efter att processen var slut.

Det första man måste inse i det här fallet är att motparten har förberett sig i många månader. De har en plan som går ut på att vinna. Räkna med att vi har det mest kompetenta team som man kan köpa för pengar på andra sidan. The Pirate Bay är tillsammans med Mega det största hornet i sidan på upphovsrättsindustrin och man kommer inte att spara några ansträngningar för att bli av med dem.

Det man i första hand vill är att måltavlorna för hotbrevet ska bli demoraliserade och ge upp. Då har man vunnit en promenadseger. Som andra har noterat innehåller brevet halvsanningar och osanningar. Man tänjer på tidigare rättsliga utslag och hävdar att de täcker nuvarande situation. Man hävdar att det har etablerats att det är straffbart med fängelse att vara internetleverantör till TPB. Man hävdar att man kan stämma befattningshavare i Piratpartiet och Serious Tubes.

Nu är jag inte advokat, men jag är säker på att befattningshavare inte är civilrättsligt ansvariga för beslut fattade av årsmöte eller liknande. Jag tror att det även finns begränsningar i det civilrättsliga ansvaret för beslut fattade å föreningens vägnar. Jag anser att man med fog kan hävda att TPB idag inte är samma tjänst som fälldes för några år sedan. TPB har inte längre någon tracker, vilket föreföll vara det som domstolen ansåg vara medhjälp till upphovsrättsbrott.

Det första man måste göra är därför att skaffa sig en uppfattning om rättsläget. Vad gäller? Vem kan ställas till svars? Var finns motpartens styrkor och svagheter? Först därefter kan man ta ställning till om man ska slåss eller inte.

Det här vet vår motpart. Det är därför de bara har lämnat en veckas respit. För att skapa rådrum bör man överväga att tillfälligt stänga ned TPB (eller flytta till annan part) och därmed skaffa sig tid att fatta ett väl övervägt beslut.

Man bör också undersöka vilken konsekvens för personligt ansvar en nedstängning av styrelsen och en återöppning efter beslut på Piratpartiets årsmöte skulle ha.

Till sist bör man fundera över vilka möjligheter man har att spela Kalleboll med motparten. (Kalleboll är ett spel där man hela tiden ändrar reglerna utan att informera övriga spelare.) Byte av IP-nummerserier, användande av alternativa DNS-tjänster, motstridiga meddelanden och uttalanden, retande av motparten till de tappar besinningen. Allt är tillåtet i krig och kärlek, och det här är krig. Spela inte Kalleboll med rättsystemet. Det är en säker väg till förlust.

Om saken kommer till domstol finns ett antal andra saker att tänka på, men det tar jag upp om det går så långt.

Rätt skött kan det här bli Rättighetsalliansens värsta mardröm.

Hittat som signatur

written by jacob, on Feb 17, 2013 1:58:25 AM.

Keeping medicines from the bloodstreams of the sick; food from the bellies of the hungry; books from the hands of the uneducated; technology from the underdeveloped; and putting advocates of freedom in prisons. Intellectual property is to the 21st century what the slave trade was to the 16th.

TPB AFK - en reflektion

written by jacob, on Feb 9, 2013 2:09:13 AM.

Jag har som så många andra laddat ned filmen TPB AFK från The Pirate Bay idag och sedan tittat på den. Det är en mycket bra film. Den visar TPB-folket på ett mycket naket och utlämnande sätt. Den ger dessutom tydliga bevis för ett antal saker som inte har varit kända tidigare (utanför en liten krets av personer).

Framför allt påminner filmen mig om varför jag blev medlem i Piratpartiet. Jag följde bloggarna som direktrapporterade från rättegången och konstaterade att

  • åklagaren inte kunde visa att något huvudbrott begåtts, ändå anklagades de åtalade för medhjälp
  • bevisningen mot de åtalade var på flera punkter svag. I vilken mån de olika åtalade över huvud taget var ansvariga för TPB var synnerligen oklart. Det fanns ingen bevisning som knöt Neij till affärsbeslut. Bevisningen mot Sunde var flortunn, liksom mot Lundström. Swartholm-Warg var den ende som verkligen kunde knytas till affärsbeslut.
  • det fanns ingen bevisning om intäkter som översteg vad utrustningen för att driva tjänsten har kostat. Åklagaren lämnade en uppskattning i rätten som faller på sin egen orimlighet.
  • skadeståndskraven var av sådana proportioner att de över huvud taget inte hör hemma i svensk rätt
  • medhjälp till upphovsrättsbrott kan rimligen inte ge samma skadeståndsansvar som huvudbrottet
  • Jag var därför övertygad om att TPB måste frias i rätten. Inte nödvändigtvis för att de var oskyldiga, men för att bevisningen mot dem inte var i närheten att vara tillräcklig. I ett rättssäkert samhälle är beviskraven höga, så att ingen oskyldig ska straffas. Det är mycket viktigare att ingen oskyldig straffas än att skyldiga får sitt straff. Lagen säger att det ska vara fastställt bortom rimligt tvivel att den åtalade gjort sig skyldig till det brott han eller hon står anklagad för.

    När så domen kom så blev jag mycket upprörd. Det var en fällande dom, man hade helt svalt åklagarens bild av händelser och intäkter utan hänsyn till de åtalades vittnesmål. Domstolen hade dessutom förbigått expertvittnets uppskattning av vilken skada som målsägarna hade lidit.

    Piratpartiet var då och är fortfarande det enda parti i Sverige som arbetar för förbättrad rättssäkerhet, så därför röstade jag Pirat i EU-valet och engagerade mig i partiet.

    TPB AFK ger ytterligare nyanser till min bild och förändrar den inte på något grundläggande sätt. Killarna i TPB är mer tykna än vad jag hade förväntat mig, lika lite företag som de hävdar i rätten, mer olika och med separata agendor än vad jag hade väntat mig. Bilden av att ett jävigt rättsväsen har struntat i sina egna regler för att behaga amerikanska intressen stärks. Frågan är främst vilken väg påtryckningarna har gått. Det ligger nära till hands att UD och/eller regeringen har haft ett finger med i spelet, men det är också möjligt att upphovsrättsindustrins inflytande över domarkåren är så stort att målet har kunnat passera tingsrätten, hovrätten två gånger och vägrats prövning i HD med samma utfall i samtliga instanser.

    Det är något ruttet i Svea Rike.