Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Affären Assange ur ett annat perspektiv

written by jacob, on Aug 24, 2012 1:17:25 AM.

Den som har följt min blogg är nog metveten om att jag ofta hittar ett annat perspektiv på aktuella händelser. Det kan tyckas svårt i fallet Assange, där all världens media har bevakat och kommenterat saken.

Bevakningen har varit mycket närgången med massor av kommentarer om vem som har sagt vad och spekulationer om huruvida USA verkligen försöker få Assange utlämnad eller ej. Personligen tycker jag inte att det är speciellt intressant. Det som är värt att begrunda är det skådespel som Assange, Equador och den brittiska regeringen tillsammans har kokat ihop.

Om vi börjar med Assange så har han nog legitima skäl att oroa sig. Han har utmanat en supermakt som är så stark att den kan fortsätta låna pengar trots att den är lika bankrutt som Grekland. Han har vågat sig på att avslöja hemligheter kring det som gör USA till supermakt - den militära styrkan. Han har avslöjat brott mot krigets lagar, diplomatiskt fulspel och inkompetens. Han är farligare än alla världens terrorister sammantaget, sett ur USA:s makthavares synvinkel. USA ser över huvud taget inte Wikileaks som organisation. De har en ledarkult som gör att de bara intresserar sig för Assange.

Assange har all anledning att oroa sig, givet Sveriges historia i liknande sammanhang. På senare år har vi överlämnandet av två egyptier till CIA för transport utomlands, fängslande utan rättegång och tortyr. Under och efter andra världskriget har vi transitering av tyska divisioner och den skamliga baltutlämningen. Sverige har en historia av att pragmatiskt ställa sig in hos mäktiga nationer genom att utsätta sårbara människor för obeskrivligt lidande. Vi har till och med ett parti i riksdagen som har som partiprogram att skita i hur det går för människor som inte råkar vara födda som etniska svenskar.

Att Assange sedan som person verkar vara en självupptagen skitstövel har inte speciellt mycket med saken att göra. Inte heller vad han anklagas för i Sverige. Det har blivit en bisak i det storpolitiska spelet.

Equador har tagit chansen att ge Sverige och EU en knäpp på näsan. Vi som under decennier har klagat på bristen på rättssäkerhet i Latinamerika och andra ställen i världen får finna oss i att utsättas för berättigad kritik. Visserligen kastar Equador sten i glashus, men om man redan har farstun full med glaskross kan man kosta på sig att hiva en tegelsten mot den som har en välstädad entré.

Att Equador beviljar Assange asyl ska också ses i sitt samanhang, där Assange har begärts utlämnad till Sverige för förhör i ett mål som först lagts ned och sedan återupptagits. Den cirkus som har startats för ett skitmål står helt enkelt inte i proportion till det eventuella brottet och åklagarens bevisläge. Det finns därför anledning för Equador att lita på Assanges farhågor om utlämning och politiska komplotter. Speciellt om man tar hänsyn till hur sådana saker går till i större delen av världen.

Om det inte ligger politiskt spel bakom så är det en gåta för mig att åklagarmyndigheten driver fallet Assange med sådan frenesi. Åklagarmyndigheten klagar ständigt på resursbrist och det är många mål, inklusive lättbevisade våldtäktsmål som blir liggande så länge att brotten preskriberas. Någon i chefspostion borde lägga ned utredningen i brist på bevis, så att våra skattemedel används effektivt i stället för att hällas ut i jakten på en högprofilperson, där bevisläget är minst sagt osäkert och kostnaderna astronomiska.

Min sista fundering är varför den brittiska regeringen har valt att göra saken till prestigefråga. Den insats av polis och det högt uppskruvade tonläget är helt onödigt. Det är till och med farligt, för eskaleringar av små problem har historiskt varit det som har utlöst stora konflikter. Att låta Assange häcka på ambassaden i några månader, utan uppmärksamhet, för att därefter få fri lejd till Equador hade varit den bästa modellen. Som det är nu kommer Assange att hälsas som en hjälte om han lyckas ta sig till Equador. Om han inte lyckas lämna ambassaden kommer han att vara ett ständigt problem för den brittiska regeringen. Om han lyckas smita så kommer det inte att finnas någon ände på kritiken, viket innebär att man har tagit på sig en kostnad för dygnet-runt-bevakning med en större polisstyrka. Att i det här läget ge honom fri lejd är en allt för stor prestigeförlust. Ska man kunna göra en sådan överenskommelse måste man få något annat i gengäld av Equador.

Leave a Reply