Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Jag robot

written by jacob, on May 21, 2012 5:16:00 PM.

Om det hade varit en episod i Stanislav Lem’s Cyberiaden så hade det stått något i stil med det här:Han hade sett alldeles för mycket med sina ögon och av ren utmattning så släppte ett av dem ur sitt fäste. Det gjorde nu inte så mycket, för han gick till sin vän Trurl och fick det fastsvetsat, så att det blev som nytt igen.

Jag satt och arbetade framför min dator till sent på kvällen i lördags. Helt utan förvarning så börjar det dyka upp en störande skugga i mitt perifera synfält. Den går inte bort och jag börjar undersöka vad det kan vara. Ganska snabbt blir jag på det klara med att det måste vara något inne i mitt öga som inte står rätt till. För att få en bättre diagnos av vad problemet kan vara så söker jag på ögonsjukdomar på nätet. Det tar inte lång tid att ringa in vad det kan vara. Blödning på nätehinnan, näthinneavlossning eller glaskroppsavlossning. Om näthinneavlossning står det att det är sällsynt, men att man ska åtgärda inom 2 dygn, annars börjar syncellerna dö och man partiellt eller helt blind på ögat. Det står också att om man åtgärdar i tid så är chansen stor att det läker ut helt. Något oroad går jag och lägger mig för att se vad som händer nästa dag.

På söndag morgon är mina besvär mindre, men de tilltar igen under dagen. Jag ringer sjukvårdsupplysningen. De ställer frågor om mina symptom, tar mitt telefonnummer och lovar att ringa upp. Det dröjer inte mer än 5 minuter innan de återkommer och säger att jag ska åka till Mölndals sjukhus där ögonklinken har jourmottaging. De har redan föranmält mitt besök.

Efter lite irrande genom ett söndasstängt sjukhus hittar jag och min sambo fram till mottagningen, där det finns 2 personer före mig i kö i väntrummet. Det tar c:a 45 minuter innan det blir min tur. Jag blir noga utfrågad om symptom, behandlad med pupillvidgande och smärtstillande ögondroppar och noga undersökt. Det är obehagligt, men inte på samma sätt som jag föreställt mig. Att få en kontaktlins tryckt mot ögat ger inget direkt obehag, men det skarpa ljuset från undersökningsinstrumenten bländar så att jag reflexmässigt stänger mitt andra öga, hur mycket jag än vill hålla det öppet. Diagnosen kommer snabbt. Det är en glaskroppsavlossning med en liten blödning i näthinnan. Risken för att det utvecklar sig till en näthinneavlossning är stor, så det är bra att jag kom snabbt.

Vi flyttar oss till ett behandlingsrum med en ögonlaser, två våningar längre ned i huset. Vi ska svetsa fast min glaskropp vid min näthinna igen. Ytterligare bedövning och instrument i ögat. Skarpt ljus. Sedan kommer laserblixtarna. Riktigt plågsamt skarpt ljus. Mina ögon försöker blunda hårt, men det finns naturligtvis ingen väg undan. Det gör ont när det bränner i ögonbotten, men inte värre än att det är uthärdligt. Jag kämpar mig igenom det hela och det känns som en evighet, trots att proceduren bara tar 10 minuter. Lätt yr lämnar jag mottagningen en halv timme efter att jag blev insläppt hos läkaren.

Det tar ett dygn innan ögat fungerar vettigt igen. Jag har fortfarande lite förändringar i mitt synfält, men det är normalt. De kommer troligtvis att försvinna. Om de inte gör det så är det inte värre än att jag kan leva med det.

Efteråt så analyserar jag, min vana trogen, vad som har hänt och vad man kan lära sig av det.

Det här är ett perfekt exempel på hur sjukvården fungerar när den är som bäst. Inga köer, inga väntetider. Klara besked. Folk som ringer tillbaka. Behandling av problemen direkt. Kontrasten mot för några år sedan, när det var nästan omöjligt att komma fram till sjukvårdsupplysningen, är total. Jag kan bara spekulera i vad som har förorsakat förändringen, men den verkar ha kommit efter att Västra Götalandsregionen släppte in privata aktörer i vården. Jag tror att en lagom blandning av privata och offentligt ägda vårdinrättningar ger en bättre kvalitet till en lägre kostnad. Jag har en känsla av att vi har passerat punkten där vi har den mest effektiva blandningen och att mer privat vård inte ger bättre resultat, men det är alltid ett problem i politiken. Den som har makten kör enligt sina egna dogmer tills dess de kör i diket, utan att mäta resultat och tänka efter.

Min analys visar också på hur bra information på internet kompletterar vårdapparaten. Jag kunde kl 02 på morgonen bestämma mig för att mitt problem var så akut att jag borde ta tag i det, men inte så akut att jag borde ge mig av till sjukhuset direkt. Vi behöver mer och ännu bättre verktyg på internet för självdiagnos och rådgivning. Ett utmärkt område för breddning av Piratpartiets politik, enligt min mening.

Jag har själv upplevt sjukvård i flera olika länder. Jag kan konstatera att i Tyskland, Frankrike, Kanada och Japan hade jag kunnat räkna med ungefär samma snabbhet, behandling och vårdkvalitet som i Sverige. I Zambia och i USA hade jag löpt en stor risk att bli blind på ögat. I Zambia gäller det för alla människor, för det är tveksamt om laserutrustningen finns i landet. I USA är det beroende av plånbok och sjukförsäkring. Eftersom tillståndet inte är livshotande så är behandlingen inte tillgänglig för den fattigare delen av befolkningen. För dem finns bara ett alternativ - att förlora synen på ögat. Det är ett vidrigt system.

Leave a Reply