Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Stor fisk i liten damm eller liten fisk i stor damm

written by jacob, on Apr 20, 2012 10:23:24 PM.

Jag bodde i början av 1970-talet med mina förädrar i Zambia. Min far jobbade för Sida som Farm Building Engineer. Som del av en mycket liten svensk kontingent i Zambia så var det därför naturligt att hela vår familj blev inblandade när det hände viktiga saker ur svenskt perspektiv. Under våra 3 år på plats så hände det vid tre tillfällen.Ett var när Olof Palme genomförde statsbesök i Zambia. Det i sig väcker några minnen som visar tydligt hur tiderna har förändrats. Min första upplevelse av statsbesöket var att vår skola och alla andra skolor i området - samtliga elever - kommenderades ut längs kortegevägen och tilldelades svenska och zambiska papperflaggor. Inga andra dignitärer fick denna behandling under våra 3 år i landet.

Mitt andra minne är berättelsen om hur min far hade en lång diskussion med Olof Palme på den svenska ambassadens mottagning (barn var inte inbjudna, så det är en andrahandsberättelse). Min far bar alltid en fickkvniv modell större som han ofta plockade fram för olika ändamål. av någon anledning hade han kniven framme under sin diskussion med Palme och viftade med den så häftigt att han fick en tillsägelse av en närvarande SÄPO-agent. Det jag reflekterar över är vad konsekvenserna hade varit idag. Man kan mycket väl gissa på besök i arrest och kanske till och med fängelsestraff. Detta trots att min far inte utgjorde någon reell fara. Samhället har blivit mycket mindre tolerant mot excentriskt beteende i tron att avvikande är farligt. Det har inte minskat risken för extremistiska attacker, men det har gjort samhället kallare och minskat utrymmet för människor att forma sina egna liv.

Mitt tredje minne från besöket är att vi åkte ut till flygplasen för att vinka av Olof Palme när han åkte hem efter statsbesöket. Det var uppdukat med rader med stolar för dignitärer på plattan bredvid flygplanet och hedersvakt var uppställd. Utan inbjudan (eller legitimation) marscherar mina föräldrar med 2 barn i släptåg ut till raden av VIP-stolar, där vi sätter oss och inväntar Palmes ankomst. Efter en stund dyker han upp och såväl vi som dignitärerna skakar hand med Palme och önskar honom en trevlig resa. Att ha skakat hand med Palme är i viss mån en upplevelse, men att kliva rätt ut i den hårdast bevakade delen av en internationell flygplats är en historia som man knappt tror är sann.

Palmes besök har en stark anknytning till mötet med neutrala staters samarbetsorganisation, som genomfördes i Zambia medan vi bodde där - det andra evenemanget där vi kom nära världspolitiken. Sverige hade en stor roll i organisationen, även om det var Indien och andra befolkningsrika länder som dominerade. Det är här som jag kommer till poängen med det här inlägget. Vi var en mycket stor fisk i den lilla dammen av neutrala stater. Mina föräldrar var biståndsarbetare och rankades långt efter ambassadören, ambassadpersonalen och Sidakontorets personal, och ändå så var Sverige en så viktig samarbetspartner att perifera människor bjöds in att representera på toppmötet.

Sverige har givit upp den ställning vi hade i världen en gång. Vi säljer glatt vapen till Saudierna och utrustning för avlyssning och förtryck till Vitryssland. Vi ställer glatt in oss i NATO-leden och skickar stridande personal till Afganistan. Vi har givit oss ut i den stora dammen och vi är en oerhört liten fisk där. I den stora dammen måste man bete sig som USA, eller möjligen som Frankrike om man vill vara avvikande.

Jag tror inte att det ligger i Sveriges intresse att vara där. Det finns en mindre damm där den svenska braxen kan simma omkring. Där det inte är lika mycket strid på kniven, inte lika mycket konformism och där vi uppskattas mer för det vi är och det vi vill vara.

Jag hade inte mycket till övers för Olof Palmes ekonomiska politik, men hans utrikespolitiska insats var visionär och fenomenal. Regeringens nuvarande utrikespolitik är kortsiktig och pinsam.

Comments

  • Det du skriver resonerar med en tanke som växt i mitt bakhuvud en längre tid. Sverige har tappat sin trovärdighet som världens sanningssägare, de svagas vän och en nation med okränkbar integritet. Det är mycket sorgligt.

    Jag tror att det är en fråga som PP borde kunna gå till val på, och som ligger såväl i linje med PP’s ideologi och ligger rätt i tiden (vapenfabriker i Saudi, utlämningar till regimer, säljning av avlyssningsutrustning, deltagande i icke FN-ledda militära insatser osv). Jag tror att det är både viktigt på ett reellt plan och på ett röstdragande plan.

    PP bör stå för att återupprätta Sverige som föregångsland, en nation med okränkbar integritet som står för internationell rättvisa och mänskliga rättigheter.

    Comment by Anders Troberg — Apr 24, 2012 10:31:45 AM | # - re

Leave a Reply