Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

En bättre lösning på narkotikaproblemet

written by jacob, on Dec 9, 2012 9:43:00 PM.

Henrik Alexandersson skriver idag om filmen Breaking the Taboo. En dokumentärfilm om hur kriget mot narkotikan har misslyckats på alla plan och hur samhället lider på grund av det. Filmen presenterar på ett mycket bra sätt vad både jag och Henrik har argumenterat för på våra bloggar under flera års tid. Jag tycker att alla som seriöst vill debattera narkotikapolitik bör se den.

Direktlänk till filmen

För några år sedan var jag själv en reflexmässig motståndare till alla former av liberalisering av narkotikalagstiftningen. Jag avskydde vad missbruk gör med människors omdöme och deras förmåga att leva rika och värdiga liv. Det gör jag fortfarande, men min syn på hur vi kan minska lidandet som kommer utav missbruket har radikalt förändrats.

Min omvändelse började i en diskussion med en god vän i Kalifornien. Han är aktiv i rörelsen för legalisering och han hävdade bestämt att mina argument för att förbud minskar spridning och missbruk inte stämde. Jag trodde honom naturligtvis inte, men eftersom jag tycker om att bygga min världsbild på fakta och statistik snarare än på känslor och argument så började jag söka information på internet. Jag hittade massor. Det fanns psykologer och sociologer som talade om mekanismerna bakom missbruk och hur lagar och straff inte har någon påverkan på missbrukaren beter sig i sitt droganvändande. Drogen ligger på ett mer grundläggande plan i behovspyramiden än att vara en anpassad samhällsmedborgare. Det fanns information om försök på olika håll med avkriminalisering av droger. I samtliga fall jag hittade innebar avkriminaliseringen en minskning av droganvändandet. Ibland med upp till 50%, men oftast med 20-30%. Jag hittade också en massa statistik om framgångarna i myndigheternas bekämpning av narkotikan, men det visade sig att det alltid rörde sig om så kallade vanity statistics. Hur mycket narkotika man hade beslgtagit. Hur många personer man hade arresterat och hur många poliser som varit inblandade. Inte ett ord om det som verkligen räknas - hur många människor som har räddats från beroende och misär.

Efter ett tag kunde jag bara dra en slutsats. Hela upplägget med förbud, poliser och fängelsestraff räddar inga människor alls.

Jag bloggade för första gången om saken för snart 2 år sedan och kort därefter fick jag ytterligare beräftelse på att min nya uppfattning stämde genom artiklar som beskrev Portugals nationella liberalisering av narkotikapolitiken (tas även upp i Breaking the Taboo).

Det som filmen gav mig var lite siffror som visar vilket elände som produktionen och distributionen av narkotikan skapar. Bland annat så nämns att ett kilogram kokain kostar $1000 när det lämnar Colombia. På gatan i USA är det värt 100-150 gånger mer. Det nämns också att drogmarknaden i USA omsätter $325 miljarder om året (c:a 60% av Sveriges bruttonationalprodukt). Det rör sig alltså om c:a $320 miljarder som går direkt in i kriminell verksamhet. Pengar som räcker till all verksamhet i en hel nation på 6 miljoner människor - inklusive sjukhus, krigsmakt, pensioner, skolor, daghem, vägar, bilar, systembolag och krogar. Om det illegala distributionsnätverket skulle ersättas av ett legalt så skulle priserna falla. Det rimliga är att kokainet kostar 3 gånger så mycket i butik som vad kostnaden från produktion är. Med moms och punktskatt skulle vi kanske komma upp i 5 gånger.

Det här är viktiga siffror, för bakom siffrorna döljer sig en maktfaktor i samhället. Lobbygrupper, mutor, kriminella gäng, vapen och en mängd andra samhällsproblem skapas med hjälp av drogpengarna. Mexico har sådana problem med sina drogkarteller att det har dött fler människor i drogkriget där än antalet döda i inbördeskriget i Syrien. Enda sättet att knäcka Mexicos drogkarteller verkar vara att dra undan finansieringen. Det kan bara ske genom att det finns en legitim väg att transportera kokain till marknaderna och att sänka priset till brukare/missbrukare så att lönsamheten försvinner.

Situationen i Afganistan nämns i filmen, fast utan siffror. Det enda man säger är att talibanerna får Pablo Escobars 15 ton kokain per dag till USA att se ut som småpotatis. Om vi gör antagandet att marginalerna är lika stora på heroin som på kokain och gör antagandet att talibanerna tjänar en tiondel av priset på gatan så innebär det att de tjänar över 100 miljarder kronor om året på verksamheten. Pengar som går till att bekämpa regeringsmakten och ISAF-styrkorna. Pengar som går till krig i stället för att bygga upp landet och skapa alternativa utkomster för valmoodlarna.

Genom att köpa upp opieskördarna och distribuera heroin till missbrukare via legitima kanaler kan man dra undan den ekonomiska basen för talibanernas möjlighet att bedriva krig.

Genom att distribuera heroin via legitima kanaler kan man dessutom få över missbrukare på mindre skadliga opiater och på sikt rädda fler människor ur missbruk och misär.

Piratpartiet har genom beslutet på höstmötet om avkriminalisering av innehav av enstaka doser narkotika för eget bruk ställt sig på första bänk i samhällsdebatten. Det är utmärkt, för det är en debatt som kommer att bli intensiv inom en snar framtid. Vi är fortfarande det enda politiska partiet som förordar förändring trots att allmänheten börjar inse att den nuvarande politiken inte är speciellt bra.

Leave a Reply