Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Archive for August 2012

Tvillingbröder i politiken

written by jacob, on Aug 26, 2012 6:53:00 PM.

I dagens nyhetsklipp på http://svt.se/nyhetsklipp/nyheter så kan man se hela Stefan Lövéns sommartal och hela presskonferensen med Anders Borg inför regeringens höstbudget. Det är en mycket spännande jämförelse att se det ena inslaget direkt följt av det andra.

Stefan och Anders är nämligen rörande överens om att Sverige måste förändra sin export så att vi inte ensidigt är beroende av EU, utan måste stärka exporten till BRIC-länderna och andra områden. De är överens om att full sysselsättning är målet och att ungdomsarbetslösheten är ett problem. De är överens om att förstärkta utbildninginsatser är lösningen på det problemet. De är överens om att Sveriges infrastruktur, främst när det gäller tågtrafik, måste förbättras De är aningen oeniga om hur utbildningen ska gå till, men annars så är det identiska prioriteringar som presenteras. Av alla saker man skulle kunna säga i sina presentationer så väljer man exakt samma lista med exakt samma lösningar.

I metaforen med sandstranden har inte glasskioskerna bara flyttats in mot strandens mitt. De är nu ihopbyggda och säljer samma glassar till samma priser från en gemensam frysbox.

Naturligtvis finns det skillnader i presentationen. Stefan välver in sitt tal i ideologi. Han jobbar på att vara personlig i traditionell socialdemokratisk retorik. Han säger “mina vänner” till mötesdeltagarna och han lägger in avbrott i sitt tal där han visar att han personligen känner igen flera av de närvarande. Ändå så blir det lite kollektivistiskt opersonligt när han talar om att vi alla har ett personligt ansvar för utvecklingen. Han säger aldrig “du och jag”. Han vänder sig aldrig till den enskilde och träffar honom eller henne i hjärtat. Det handlar inte om var och en som personer utan som var och en som kollektiv.

Ändå så är det ett granska bra tal. Han förklarar vad han vill och han är tydlig. Han lägger ett konkret löfte om att lyfta bort den andra sjuklöneveckan från företagen. Han angriper regeringen så gott han kan, med tanke på att han vill föra precis samma politik. Han kritiserar moderaterna för att de bara vill bygga ut tunnelbanan till Nacka. Socialdemokraterna vill bygga till Karolinska också. Han gillar inte regeringens satsning på yrkesutbildningar och vill ha högskolekopetens som resultatet av all gymnasieutbildning. Han kritiserar Fas3, men har inget eget alternativ att komma med.

Mer anmärkningsvärt är vad han inte säger i sitt tal. Det finns bara en liten markering om att välfärdssystemet är viktigt för Socialdemokraterna. Det framgår mellan raderna att politiken handlar om att bibehålla systemet. Inte att utveckla och göra nya storsatsningar. En stor skillnad jämfört med den Juholtska socialdemokratin. Att tillväxten måste vara miljöanpassad nämns, men inte ett ord om det tidigare flaggskeppet - jämställdhet. Självklart ingår ingenting om det som vi Piratpartister upplever som några av dagens största samhällsproblem. Inget om rättssystem, övervakning, medborgarnas rättigheter gentemot upphovsrätt och patent etc. Inget om företagens makt över samhällsutvecklingen. Det verkar som om ingen ledande socialdemokrat ens har dessa frågor i sin föreställningsvärd.

Karaktären i hela talet är positiv och hoppfull. Under socialdemokratisk ledning efter valet 2014 ska vi bli bättre på att ta till vara på svensk uppfinningsrikedom och stärka vår konkurrensposition i världen. Löneanpassningar kommer inte att behövas. Vi går en ljus framtid till mötes.

Förutom att innehållet är det samma och att karaktären i presentationen är positiv har Anders presskonferens inte mycket gemensamt med Stefans tal. Anders är teknokrat ut i fingerspetsarna. Han har analyserat konjunkturläget och förutspått framtiden. Han visar siffror på projektor om vad vi kan förvänta oss av framtiden. Om Anders går hem på kvällen med tvivel i sin själ så syns inte ett spår av det på presskonferensen. Utifrån sin filosofi om återhållsamhet i statens finanser presenterar han vad det finns för utrymme för kostnadsökningar och vad pengarna ska spenderas på. När han säger att staten inte ska överföra mer pengar till kommunerna har han naturligtvis siffror som visar att kommunerna får ökade inkomster ändå, och att satsningar där är onödigt.

När Anders talar så gör han det till ett prästerskap i form av ekonomijournalister som sedan tolkar hans budskap och förmedlar det till folket. När Stefan talar gör han det till folket direkt. I övrigt så är de två socialmoderata partierna lika som bär.

Affären Assange ur ett annat perspektiv

written by jacob, on Aug 24, 2012 1:17:25 AM.

Den som har följt min blogg är nog metveten om att jag ofta hittar ett annat perspektiv på aktuella händelser. Det kan tyckas svårt i fallet Assange, där all världens media har bevakat och kommenterat saken.

Bevakningen har varit mycket närgången med massor av kommentarer om vem som har sagt vad och spekulationer om huruvida USA verkligen försöker få Assange utlämnad eller ej. Personligen tycker jag inte att det är speciellt intressant. Det som är värt att begrunda är det skådespel som Assange, Equador och den brittiska regeringen tillsammans har kokat ihop.

Om vi börjar med Assange så har han nog legitima skäl att oroa sig. Han har utmanat en supermakt som är så stark att den kan fortsätta låna pengar trots att den är lika bankrutt som Grekland. Han har vågat sig på att avslöja hemligheter kring det som gör USA till supermakt - den militära styrkan. Han har avslöjat brott mot krigets lagar, diplomatiskt fulspel och inkompetens. Han är farligare än alla världens terrorister sammantaget, sett ur USA:s makthavares synvinkel. USA ser över huvud taget inte Wikileaks som organisation. De har en ledarkult som gör att de bara intresserar sig för Assange.

Assange har all anledning att oroa sig, givet Sveriges historia i liknande sammanhang. På senare år har vi överlämnandet av två egyptier till CIA för transport utomlands, fängslande utan rättegång och tortyr. Under och efter andra världskriget har vi transitering av tyska divisioner och den skamliga baltutlämningen. Sverige har en historia av att pragmatiskt ställa sig in hos mäktiga nationer genom att utsätta sårbara människor för obeskrivligt lidande. Vi har till och med ett parti i riksdagen som har som partiprogram att skita i hur det går för människor som inte råkar vara födda som etniska svenskar.

Att Assange sedan som person verkar vara en självupptagen skitstövel har inte speciellt mycket med saken att göra. Inte heller vad han anklagas för i Sverige. Det har blivit en bisak i det storpolitiska spelet.

Equador har tagit chansen att ge Sverige och EU en knäpp på näsan. Vi som under decennier har klagat på bristen på rättssäkerhet i Latinamerika och andra ställen i världen får finna oss i att utsättas för berättigad kritik. Visserligen kastar Equador sten i glashus, men om man redan har farstun full med glaskross kan man kosta på sig att hiva en tegelsten mot den som har en välstädad entré.

Att Equador beviljar Assange asyl ska också ses i sitt samanhang, där Assange har begärts utlämnad till Sverige för förhör i ett mål som först lagts ned och sedan återupptagits. Den cirkus som har startats för ett skitmål står helt enkelt inte i proportion till det eventuella brottet och åklagarens bevisläge. Det finns därför anledning för Equador att lita på Assanges farhågor om utlämning och politiska komplotter. Speciellt om man tar hänsyn till hur sådana saker går till i större delen av världen.

Om det inte ligger politiskt spel bakom så är det en gåta för mig att åklagarmyndigheten driver fallet Assange med sådan frenesi. Åklagarmyndigheten klagar ständigt på resursbrist och det är många mål, inklusive lättbevisade våldtäktsmål som blir liggande så länge att brotten preskriberas. Någon i chefspostion borde lägga ned utredningen i brist på bevis, så att våra skattemedel används effektivt i stället för att hällas ut i jakten på en högprofilperson, där bevisläget är minst sagt osäkert och kostnaderna astronomiska.

Min sista fundering är varför den brittiska regeringen har valt att göra saken till prestigefråga. Den insats av polis och det högt uppskruvade tonläget är helt onödigt. Det är till och med farligt, för eskaleringar av små problem har historiskt varit det som har utlöst stora konflikter. Att låta Assange häcka på ambassaden i några månader, utan uppmärksamhet, för att därefter få fri lejd till Equador hade varit den bästa modellen. Som det är nu kommer Assange att hälsas som en hjälte om han lyckas ta sig till Equador. Om han inte lyckas lämna ambassaden kommer han att vara ett ständigt problem för den brittiska regeringen. Om han lyckas smita så kommer det inte att finnas någon ände på kritiken, viket innebär att man har tagit på sig en kostnad för dygnet-runt-bevakning med en större polisstyrka. Att i det här läget ge honom fri lejd är en allt för stor prestigeförlust. Ska man kunna göra en sådan överenskommelse måste man få något annat i gengäld av Equador.

Moderaterna vill skicka polisen på barn

written by jacob, on Aug 22, 2012 4:38:13 PM.

Anna Troberg skriver idag om moderaternas vilja att nyttja DLD och LEK för att polisen ska kunna utreda mobbningsfall. Artikeln är en reaktion på ett debattinlägg på Brännpunkt i Svenska Dagbladet, av de moderata riksdagsmännen KENT PERSSON, PER BILL och ANDREAS NORLÉN. Eftersom jag har personliga erfarenheter på området så tänkte jag att jag skulle kommentera saken.

Jag var utsatt för ganska tuff mobbning under min skoltid. Främst på mellanstadiet och i 9:e klass. In emellan gick jag i en internationell skola i Zambia. Det förekom en del mobbning där med, men jag kan inte direkt säga att jag var speciellt utsatt. Det var mer så att några klasskamrater försökte utsätta hela sin omgivning för terror. I skolan i Sverige var jag däremot utsatt för en stundtals intensiv terrorisering från ett halvdussin elever i en grannklass. Skolan jag gick i var synnerligen stökig, med en mycket svag skolledning. Det var flera lärare som utsattes för mobbning av sina klasser och skolledningen gjorde inte ens någonting åt den saken.

Det här var innan friskolornas tid, så möjligheten att byta skola existerade inte. Skolplikt gällde och man var anvisad att gå i en viss skola.

För mig fanns inget annat alternativ än att genomlida 9:e klass och göra mitt bästa för att undvika konfrontation. Variera vägen till skolan. Inte uppehålla sig på ställen där man kunde bli isolerad utan vittnen. På det hela taget gick det bra, men jag minns fortfarande en obehaglig upplevelse i cykelstället när skolan var nästan öde och det var 6 killar som ville ha roligt på min bekostnad. Jag minns inte längre om det var för att de tröttnade på att trakassera mig eller för att det kom någon förbi, som gav mig tillfälle att ta mig därifrån.

När jag sedan började gymnasiet var det på en skola med mycket god ordning och professionalism. Jag kan inte garantera att mobbning inte förekom någonstans, men jag observerade inga tecken på det under hela min tid där.

Tjugofem år efter att jag slutat 9:an var det ett företag som anordnade återträff för vår skola på Folkets Park i Halmstad. Jag anmäler mig, går dit, har en trevlig kväll med mina forna klasskamrater. Vid 2 olika tillfällen under kvällen blir jag uppsökt av någon av mina tidigare plågoandar. Den här gången med en uppriktig begäran om förlåtelse för mobbningen 25 år tidigare. Jag får höra om trasiga hem och personlig osäkerhet som bakgrund till deras agerande.

Det finns många lärdomar i den här historien. En är att mobbare också är människor och att de flesta på något plan inser att det de gör är fel, även om de inte har mognaden att låta bli. En annan är att en kompetent skolledning hade förändrat min situation betydligt. Hade jag haft hopp om fungerande åtgärder skulle jag ha kunnat gå till skolsköterska, kurator eller rektor med mina problem. Med en fungerande skolledning hade kanske mina problem inte ens existerat. Det var rätt uppenbart var insatserna skulle ha behövts.

En tredje lärdom är att i det här fallet hade en polisinsats varit både meningslös och farlig för min säkerhet. Bevisläget är extremt klent mot dem som levererar sin mobbning personligen. Om insatserna inte leder till resultat kan mobboffret utsättas för vedergällning för anmälan.

Det som syns i digitala medier kan utgöra hela problemet, men det kan lika gärna vara ett litet symptom på ett omfattande terrorvälde med misshandel, stölder, åverkan och ständig muntlig terror. Polisen saknar effektiva medel för att avgöra omfattningen och riskläget. En polisinsats riskerar dessutom att driva mobbarna mot kriminalitet. Polisen är i 999 fall av 1000 fel instans för att motverka mobbning.

Det enda vettiga sättet att bli av med mobbning är genom att skolan är observant och närvarande. Att man har personal på plats under raster och efter skoldagens slut. Att man är medveten om att mobbning är ett vanligt problem och att det är vuxenvärdens uppgift att stävja den. Att man tar ansvar även för det som händer utanför skoltid, om det har direkt anknytning till skolan.

Det finns många goda exempel på skolor där det här fungerar - där rektor leder personalens hantering av problemet och där man får en god stämning i hela skolan. Det finns också många exempel på motsatsen. Skolledningen tar inte sitt ansvar och problemen breder ut sig. På min skola fanns det några lärare som inte hade några problem med ordningen i klassrummet eller elevernas disciplin. De var både uppskattade och respekterade av samtliga elever, såväl dem som var skötsamma hos alla lärare som dem som var stökiga i andra klassrum. Bristerna fanns därför inte i lärarkåren - den var som på vilken skola som helst, med en blandning av bra och dåligt.

De goda exemplen visar att verktygen för att förhindra mobbning finns, även om det kanske finns utrymme för att ge skolledningar mer möjlighet till sanktioner för att komma till rätta med besvärliga problem. Det som krävs är framför allt en starkare markering från regering, kommunledningar och skolmyndigheter om hur prioriterat det här problemet är. Det behövs mer utbildning och träning för skolledare, möjlighet att ta in specialister för att lösa extra besvärliga situationer och kanske till och med sanktioner mot skolledare som misslyckas med att förhindra mobbning. Varningar, löneavdrag och i grova fall avsked skulle ge problemet den uppmärksamhet det förtjänar.

Att sätta in polisen annat än i de grövsta fallen är ungefär som att skicka clowner för att städa upp efter kärnkraftsolyckor. Fel personer. Fel verktyg. Katastrofala resultat. För de fall där polisinsats krävs så är bevisläget gott nog redan med 1900-talets lagstiftning.

De moderata riksdagsmännens inlägg är mer ägnat att hitta ursäkter för datalagring, övervakning av elektronisk kommunikation och intrång i människors privatliv. Gösta Bohman roterar i sin grav.

En ny vinkel på patent och fria marknader

written by jacob, on Aug 13, 2012 6:39:00 PM.

Ante Wessels från FFII skrev nyligen om det omoraliska i att mediciner är patenterbara. Jag håller i stort med om sakargumenten, men jag ser en stor svårighet i att få patent på mediciner förbjudna internationellt. Det kräver bland annat att TRIPS-avtalet måste omförhandlas, vilket är en stor och svår sak att genomföra. I dagens politiska klimat betraktar jag det som omöjligt.

Det innebär inte att vi med en suck ska ge upp. Vi måste hitta på kreativa lösningar som ändrar förutsättningarna inom de ramar som finns.

Förutom en liten klick längst ut på vänsterkanten har samhället och de politiska partierna accepterat att en fri marknad är det effektivaste sättet att producera varor och tjänster. Man har sett att prisregleringar i nästan alla sammanhang är av ondo, men att det i speciella situationer går att använda reglering som ett styrmedel. T.ex. får din leverantör av elnät inte ta hur mycket som helst betalt, eftersom de har ett lokalt monopol. Det finns en myndighet som fastställer hur mycket pengar varje nätleverantör får ta ut från sina kunder. Detta sker i en dialog mellan myndigheten och energibolaget, utifrån bolagets förutsättningar när det gäller investeringsbehov och liknande.

Jag skulle vilja att vi tillämpar en likande prisreglering på varor vars monopolställning skyddas av patent. Vi tillsätter en regleringsmyndighet (t.ex. en ny avdelning inom Patentverket) med uppgift att övervaka företagens nyttjande av patent. Skyddade produkter får bara generera ett visst överskott som relateras till produktionskostnad plus direkt investeringskostnad.

Det här löser naturligtvis inte det grundläggande problemet, men det gör affärsmodeller där man tar 100 gånger produktionspriset omöjliga. Det kan innebära att vi får en minskning av antalet patent, eftersom man inte längre får göra sin prissättning fritt om man har en monopolsituation som baseras på patent. Det kan leda till en billigare och mer aktiv licensiering av patent, om vi erbjuder mildare reglering för den som tillåter konkurrens.

Det fina i kråksången är att vi har mycket större frihet att göra sådana här regleringar än vad vi har möjlighet att ändra patentsystemet. Vi har visserligen överenskommelser inom EU om en fri rörlighet för varor och tjänster, men det finns undantag för sådana områden där det inte finns fungerande konkurrens.

Piratpartiet vill enligt sitt principprogram avveckla hela patentsystemet. Det är en bra långsiktig målsättning. Att belägga patent med prisreglerande bestämmelser vore ett bra sakpolitiskt steg på vägen.

Storm i ett vattenglas

written by jacob, on Aug 2, 2012 10:44:23 PM.

Ett atal personer som skriver på Piratpartiet Live har börjat skriva om Eurons närstående kollaps. Vi har Hax, Anders Lindbäck och nu senast Fredrik som har kommit med dommedagsprofetsior. Självklart måre eiuron inte bra, men det kan vara värt att sätta saken i ett lite större perspektiv.

USA har en statsskuld på nästan 50 000 miljarder dollar. För varje dollar som spenderas av federala myndigheter i USA måste 40 cent lånas. Enda anledingen till att det är en ekvation som går ihop är att långivarna måste stötta den amerikanska ekonomin. Annars förlorar de allt,

Grekland är 1,2% av EU:s ekonomi. Att värdet på aktierna på en börs stiger eller sjunker med 1,2% är något som ofta händer på en enda dag. Självklart vore det en mycket negativ nyhet för vissa finansinstitut som är kraftigt exponerade mot Grekland, men en betalingsinställelse därifrån skulle ha mycket liten verklig påverkan. Enligt en analys som min bank har gjort har dessutom marknaden redan prisat in att Grekland faller.

Spanien är ett större problem. Krisen där har inte uppstått genom lurendrejeri och oansvarig spendering i statsförvaltningen. I stället så är det för stor optimism och för höga investeringar i fastigheter (både från byggare och privatpersoner) som skapat krisen. En arbetslöshet på 25% är också en huvudvärk för landets regering. Det innebär att man behöver pengar för att rädda banker och man behöver pengar för att hålla människor utan arbete flytande. Det innebär däremot inte att man måste hamna i en långvarig depression, där ingen vågar investera i framtida produktion. Chanserna att Spanien repar sig på ganska kort tid är goda, trots de hisnade summor som måste betalas ut i stöd nu. Jämför med Sveriges kris i början på 1990-talet. SEB var nära kollaps och staten gick in och tog över lån på fastigheter för mångmiljardbelopp. I slutänden så tjänade staten ganska mycket pengar på affären, men under tiden som krisen pågick så var den mycket kännbar för gemene man.

Jag tror att eurokrisen kommer att a rta sig på liknande sätt. Vi kommer att se en försvagad Euro, med konsekvens att import från Kina, USA och Sverige kommer att bli dyrare. Produktionen i alla Euroländer kommer att bli mer konkurrenskraftig. I Sverige kan vi glädja oss ät att dyra franska, italienska och spanska viner blir billigare, och att vi kan åka på solsemester för 10% mindre pengar. Många fler människor kommer att göra det.

Slitningarna inom Euron kommer att kvarstå under en längre tid. Det är möjligt att Grekland lämnar, men resten kommer nog att hålla ihop. Konsekvenserna av alternativen är allt för dramatiska för att tillåta någon mer att lämna.

Krisen används av Kommissionen och andra ivrare för Europas Förenta Stater för att driva en agenda av överstatlighet. Man gör i praktiken ingenting, men när krisen bedarrar på grund av devalveringen av Euron kommer man att hävda att den hävts av ett kraftfullt ingripamde från Kommissionen och ECB.

Piratpartiet bör ägna sig åt att tidigt exponera hur lite centrala EU-myndigheter egentligen påverkar, och driva en stark decentraliserad agenda.