Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Archive for April 2012

Stor fisk i liten damm eller liten fisk i stor damm

written by jacob, on Apr 20, 2012 10:23:24 PM.

Jag bodde i början av 1970-talet med mina förädrar i Zambia. Min far jobbade för Sida som Farm Building Engineer. Som del av en mycket liten svensk kontingent i Zambia så var det därför naturligt att hela vår familj blev inblandade när det hände viktiga saker ur svenskt perspektiv. Under våra 3 år på plats så hände det vid tre tillfällen.Ett var när Olof Palme genomförde statsbesök i Zambia. Det i sig väcker några minnen som visar tydligt hur tiderna har förändrats. Min första upplevelse av statsbesöket var att vår skola och alla andra skolor i området - samtliga elever - kommenderades ut längs kortegevägen och tilldelades svenska och zambiska papperflaggor. Inga andra dignitärer fick denna behandling under våra 3 år i landet.

Mitt andra minne är berättelsen om hur min far hade en lång diskussion med Olof Palme på den svenska ambassadens mottagning (barn var inte inbjudna, så det är en andrahandsberättelse). Min far bar alltid en fickkvniv modell större som han ofta plockade fram för olika ändamål. av någon anledning hade han kniven framme under sin diskussion med Palme och viftade med den så häftigt att han fick en tillsägelse av en närvarande SÄPO-agent. Det jag reflekterar över är vad konsekvenserna hade varit idag. Man kan mycket väl gissa på besök i arrest och kanske till och med fängelsestraff. Detta trots att min far inte utgjorde någon reell fara. Samhället har blivit mycket mindre tolerant mot excentriskt beteende i tron att avvikande är farligt. Det har inte minskat risken för extremistiska attacker, men det har gjort samhället kallare och minskat utrymmet för människor att forma sina egna liv.

Mitt tredje minne från besöket är att vi åkte ut till flygplasen för att vinka av Olof Palme när han åkte hem efter statsbesöket. Det var uppdukat med rader med stolar för dignitärer på plattan bredvid flygplanet och hedersvakt var uppställd. Utan inbjudan (eller legitimation) marscherar mina föräldrar med 2 barn i släptåg ut till raden av VIP-stolar, där vi sätter oss och inväntar Palmes ankomst. Efter en stund dyker han upp och såväl vi som dignitärerna skakar hand med Palme och önskar honom en trevlig resa. Att ha skakat hand med Palme är i viss mån en upplevelse, men att kliva rätt ut i den hårdast bevakade delen av en internationell flygplats är en historia som man knappt tror är sann.

Palmes besök har en stark anknytning till mötet med neutrala staters samarbetsorganisation, som genomfördes i Zambia medan vi bodde där - det andra evenemanget där vi kom nära världspolitiken. Sverige hade en stor roll i organisationen, även om det var Indien och andra befolkningsrika länder som dominerade. Det är här som jag kommer till poängen med det här inlägget. Vi var en mycket stor fisk i den lilla dammen av neutrala stater. Mina föräldrar var biståndsarbetare och rankades långt efter ambassadören, ambassadpersonalen och Sidakontorets personal, och ändå så var Sverige en så viktig samarbetspartner att perifera människor bjöds in att representera på toppmötet.

Sverige har givit upp den ställning vi hade i världen en gång. Vi säljer glatt vapen till Saudierna och utrustning för avlyssning och förtryck till Vitryssland. Vi ställer glatt in oss i NATO-leden och skickar stridande personal till Afganistan. Vi har givit oss ut i den stora dammen och vi är en oerhört liten fisk där. I den stora dammen måste man bete sig som USA, eller möjligen som Frankrike om man vill vara avvikande.

Jag tror inte att det ligger i Sveriges intresse att vara där. Det finns en mindre damm där den svenska braxen kan simma omkring. Där det inte är lika mycket strid på kniven, inte lika mycket konformism och där vi uppskattas mer för det vi är och det vi vill vara.

Jag hade inte mycket till övers för Olof Palmes ekonomiska politik, men hans utrikespolitiska insats var visionär och fenomenal. Regeringens nuvarande utrikespolitik är kortsiktig och pinsam.

IT i sjukvården

written by jacob, on Apr 18, 2012 5:45:54 PM.

Jag var idag inbjuden att vara med i panelen i en debatt om patientmedverkan i vården via nätet. Debatten hölls på Vitalis-mässan på Svenska Mässan i Göteborg. Debattörer kom från läkarkår, vårdförbundet och branschen. Jag själv och en annan person stod för patientperspektivet.

Det är alltid spännande att som utomstående få en inblick i en ny bransch, och denna debatt gav mig några tydliga intryck. Inom vården så vill man involvera patienterna och man vill göra det på rätt sått, med säkerhet, integritet och effektivitet. Tyvärr vet man inte hur. Det diskuteras i åratal hur man ska bära sig åt och olika landsting kör sina egna pilotprojekt som oftast rinner ut i sanden - för det mesta på grund av att pengarna tar slut. Landstingen är fokuserade produktionsorganisationer och verksamhetsutveckling står inte speciellt högt på agendan.

Jag tror att det finns ett enormt strkturellt problem här. För de flesta viktiga verksamheter finns det fristående, oftast statsfinansierade, forskningsinstitut. Vi har SICS, Acreo, IVF (numera Sverea) som några exempel. En gång i världen fanns det till och med ett Hushållens Rationaliseringsinstitut. För behandling av olika sjukdomar har vi Sahlgrenska, Karolinska Institutet och ett antal andra universitetssjukhus som bedriver forskning.

På det mindre glamorösa, men ack så viktiga området IT-stöd i vården finns det inget dedikerat forskningsinstitut och därför ingen spjutspets som utforskar hur vi ska kunna nyttja datorsystem och digital kommunikation för att på bästa och effektivaste sätt organisera vården. Behovet är stort, för det sker ett enormt resursslöseri med allt från patienters och medarbeteares tid till resor som gjörs i onödan och undersökningar som görs på dyra och ineffektiva sätt.

Jag tror att vi behöver ett nationellt institut för utveckling av IT inom vårdsektorn. Vi behöver samla människor med visioner och kompetens för att driva utvecklingen framåt i betydligt högre takt än vad som är fallet idag.

Frågan har god anknytning till Piratpartiets övriga program, och jag anser att vi ska driva det som en sakpolitisk fråga i valet 2014.