Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Lärdomar från en valkampanj

written by jacob, on May 26, 2011 12:30:00 AM.

Jag har skrivit den här sammanställningen för att det kanske finns lärdomar som man kan applicera på kommande kampanjer.

Utfallet i regionvalet var väldigt intressant av den anledningen att det fördes en kampanj med affischer och valstuga i Göteborg, medan det i övriga valkretsar endast förekom enstaka valaktiviteter. Utfallet var att vi fick 4 gånger så många röster i Göteborg med kranskommuner som i resten av regionen.

Förklaringen till det kan bara vara affischer och utdelade flygblad. Dessa har alltså haft positiv effekt.

Flygblad

Flygbladen har varit enkla, med text på båda sidor. Vi hade 2 sorter, en med korta paragrafer om varje punkt i vårt manifest och en med rubrikerna ur vårt manifest på ena sidan och en kondenserad form av principprogrammet på den andra sidan. Det senare flygbladet har fungera bäst. Det tyder på att en balans för flygbladen är mer detaljrikedom än fjolårets flygblad, men mindre text än ett fullmatat tvåsidigt A65.

Affischer

Störst påverkan har affischkampanjen haft. Det finns ett tydligt samband mellan personröster i Göteborg och de budskap som har funnits på affischerna. Varje kandidat har haft sin bild och en slogan på någon affisch (förutom Daniel Meggitt som inte levererade något fotografi).

Speciellt populära budskap har varit att skrota Västtrafiks biljettsystem och att använda fri programvara i skolorna.

Affischerna har varit ett intressant kapitel. Initialt var vi ensamma om att ha affischer i A3. Miljöpartiet har satsat stenhårt på A2 och övriga partier har kört storlek A1. De stora storlekarna krävs om man ska vända sig till bilister, medan A3 funkar bra längs gångstråk.

Affischproduktion

Jag har laminerat A3-affischer och satt upp i centrala Göteborg och på viktiga knutpunkter för lokaltrafiken. Jag har laminerat c:a 700 affischer och själv satt upp c:a 500 av dem under 3 veckors tid. Jag har satt upp ungefär 500 olaminerade affischer på anslagstavlor, men betraktar detta som bortkastat arbete. Det är sällan en affisch på en anslagstavla får sitta oöverklistrad mer än ett par timmar. Affischeringstillstånd och lyktstolpar är många gånger mer effektivt.

En A3-affisch kostar i runda tal en krona. Plasten för laminering kostar c:a 2 kr om man köper den från amazon.uk. Till det kommer kostnaden för att sätta upp laminerade affischer med buntband. Jag köpte en 1000-förpackning med 360 mm långa buntband för en kostnad av c:a kr 1:50/buntband. Det går normalt 2 eller 4 buntband för att få upp 2 affischer rygg mot rygg. Ett sådant paket kostar med andra ord 90 eller 12 kronor. Till detta kommer aktivisttid. Det går c:a 1 minut/affisch för laminering och c:a 1,5 minuter/affisch för uppsättning. De flesta rivs ned innan valdagen, men man behöver budgetera lite tid för att ta ned affischer också. För laminering så kan en person mata 2-3 lamineringsmaskiner, vilket krävs för att man ska komma upp i 1 laminerad affisch per minut.

Ska det vara någon mening med affischer i nästa val så bör de komma färdiglaminerade från butiken, i kit med buntband. Större affischer måste vara tryckta direkt på väderbeständig kartong. I höstas var vi 10 personer som jobbade en helkväll för att få ihop 60 väderbeständiga affischer på kartongbakgrund. Mycket slit för lite resultat.

Det kan vara värdefullt att notera att man skulle kunna skylta hela Göteborg med c:a 2000 affischer. Övriga 4 valkretsar i regionen behöver 500-1000 affischer var (om det finns aktivister som åker runt och sätter upp dem).

Intressant detalj i sammanhanget var att mot slutet av valkampanjen hade vi kopierats av Folkpartiet, Sjukvårdspartiet och Vägvalet.

Ledning

Initialt så gick det att leda hela kampanjföreberedelserna på en person. Valsedel, manifest, flygblad och affischer producerades i huvudsak av mig, med gott resultat. En kombination av dröjsmål från styrelsen och strul i distributionen gjorde att vi inte fick ut fullt värde av affischerna och flygbladen. Det krävs rejält med reservtid för att hantera allt som kan gå fel. Någon sådan fanns inte, vilket gjorde att kampanjen ute i landsbygdsvalkretsarna blev avslagen.

När det är en vecka kvar till kampanjstart räcker det inte längre med en person i ledningen. Det är mycket som ska planeras, påminnas, samordnas, packas, postas och levereras. Det måste då finnas flera personer som kan arbeta i en ledningsstab och som kan fungera som ett sammansvetsat team. Jag hade inte tillgång till något sådant team och hade inte tid eller resurser att bygga ett sådant. Därför så blev ett antal saker ogjorda i den här fasen.

När sedan kampanjen startar så finns det begränsade möjligheter att leda över huvud taget. Aktivisterna i varje valkrets ska vara upptagna med att genomföra redan planerade aktiviteter. Allt som inte är av rent opportunistisk karaktär ska redan vara planerat och det ska bara vara genomförande kvar.

Jag bedömde att jag gjorde bäst nytta genom att producera och sätta upp laminerade affischer och att skriva debattartiklar och insändare. Jag betraktar fortfarande den bedömningen som korrekt.

Den viktigaste lärdomen har jag sparat till sist. Den är att det inte hjälper mycket om man har bra affischer och effektiv valstuga. Man måste synas i media eller på annat sätt få fram sitt budskap till väljarna. Det är effektivt att dela ut flygblad och valsedlar i brevlådor. Man kan som SD köpa tjänsten från posten om man har råd. Det är extremt effektivt att synas i debattartiklar och på nyhetsplats, men för det är man beroende av pressens välvilja. Saknar man den har man en snöbolls chans i helvetet.

Innan man har prövat vet man inte vad man får för reaktion från media. Det var därför nödvändigt att ställa upp. Nästa gång kan utfallet bli ett annat. Den som inte tar risker har inte heller något att vinna.

Leave a Reply