En ekonomisk politik för Piratpartiet
Det här den andra delen i min utlovade serie om möjliga utvidgningar av Piratpartiets politik. Medan min artikel om skolpolitik var okontroversiell inom partiet så tror jag att dagens ämne kan vara betydligt hetare.
Dagens samhällsstruktur gynnar stora företag på ett osunt sätt. När Volvo och Saab är på fallrepet så griper staten in och ställer upp med lån och garantier. Ministrar far i skytteltrafik för att hitta lösningar. Pressen kommer med stora svarta rubriker och Magda (61) i Trollhättan får uttala sig om hur hemskt det är med arbetslöshet. När Karlssons Tobak på hörnet måste lägga ned för att kundunderlaget är för litet, eller när Ottos Mekaniska går i konkurs för att Saab inte betalar sina fakturor i tid, då är det ingen som ingriper. Är du skyldig banken en miljon är det ett problem för dig. Är du skyldig banken en miljard är det ett problem för banken.
När en civilingenjör på Ericsson blir sjuk så är det något som företaget knappt märker. Det blir en del i statistiken. När en anställd på en 3-mans webbyrå blir sjuk riskerar företaget att gå omkull. När många frilansare blir sjuka måste de sluta frilansa och ta en anställning. När det går dåligt för en egen företagare finns det inget skyddsnät. Man måste sälja eller lägga ned företaget för att få tillgång till de sociala försäkringarna. Att bygga företag tar tid, så de som verkligen är engagerade i sina företag far ofta illa hellre än att ge upp.
Storföretagen kan genom lobbying påverka lagstiftning och skaffa sig stora subventioner i form av skattelättnader, investeringsstöd och forskningsstöd. Småföretag saknar tid och resurser för lobbying och drunknar lätt i pappersexercisen runt stödåtgärder. Det är storföretagen som beställer direktiv som IPRED och internationella avtal som ACTA. Det är storföretag som driver på om breddning och internationalisering av patent.
Internationella företag kan lätt flytta runt vinster och få myndigheter på olika platser att konkurrera om att ge gynsammast villkor för etablering. Små företag sitter fast i det regelsystem där de är etablerade.
Stormarknader och köpcentra lever på stordriftsfördelar. Samhället subventionerar genom att transporter är onaturligt billiga. På 200 år bränner vi upp vad det tog naturen miljontals år att skapa. Den storskaliga handeln bär inte sin del av kostnaden för vägar, buller och miljöförstöring. I Sverige har den nästan slagit ut småbutikerna. Göteborg har nog inte mer än ett 10-tal ostaffärer. Det går därmed minst 50 000 personer på varje ostaffär.
Exemplen på hur stordriften gynnas är otaliga, och vi har vant oss vid att tro att det är naturliga skalfördelar som gör att småskaligheten inte lönar sig. När man gräver lite djupare märker man dock att det finns regler i systemet som gynnar storskalighet på småskalighetens bekostnad. Det måste inte vara så här. Vi kan ändra regelsystemen så att det fungerar bättre att vara liten och att det kostar mer att vara stor.
Vi kan flytta skatt från arbete till transporter. Vi kan göra företagsbeskattning progressiv och relaterad till omsättning. Det går att reglera förflyttningen av kapital inom internationella koncerner hårdare. Vi kan etablera traktat mellan länder som hindrar överbudspolitik vid etableringar. Vi kan reglera mycket hårdare under vilka former man får idka lobbying.
Finns det något som de senaste decennierna utvisat så är det att företag som bryter mot lagar oftast kommer undan allt för lindrigt. Vi bör därför införa kännbara böter för bolag och som yttersta medel ett dödsstaff för juridiska personer. Det innebär att ett företag som brutit mot lagen på ett grovt sätt döms till omgående likvidation. Alla tillgångar säljs och resterande medel efter böter och kostnader delas ut till aktieägarna.
Åter igen så är det här vare sig höger- eller vänsterpolitik. Båda blocken har sedan urminnes tider gynnat storföretagen och knappt reflekterat över vad som vore sunt ur ett samhällsperspektiv. Centern har ett program för att underlätta för småföretagande, men trots Maud Olofssons paradposition i Näringslivsdepartementet har nästan inget hänt på 4 år. Miljöpartiet har pratat Grön Skatteväxling, men har släppt efter på den punkten när det har kommit till verkliga förhandlingar. I övrigt så är alla riksdagspartierna storbolagskramare.
Ur Piratpartiets perspektiv hör frågan hemma under såväl Integritet som Kultur och Kunskap. Det är nämligen en fråga om var makten i samhället ska ligga och hur inflytandet ska vara fördelat. Genom att minska stordriftens fördelar flyttar vi makt från storbolagen till medborgarna. Det gör det lättare för oss att får lagar som skyddar vår integritet, som värderar kulturspridning högre än vinster och som låter oss sprida kunskap fritt. Rätt maktfördelning är en förutsättning för ett fritt och öppet samhälle.
Svåra problem det här. När entiteter i samhället får sådana ekonomiska muskler att de kan böja lagar, är det såklart ett demokratiproblem. Samtidigt är det svårt att hindra individer från att vara lobbyister.
Nej, jag tror en viktig nyckel här är öppenhet. (M) hade förslag att ytterligare inskränka öppenheten vad gäller loggyism - tror det var att till riksdagshuset inpasserande personer inte skulle registreras/loggas eller om det var begränsat till “officiella lobbyister”. Det är lurigt, för vad är en lobbyist?
Hoppas det blir en livlig diskussion!
Comment by OlofB — Feb 9, 2011 9:43:14 AM | # - re
Jag vet att det är svårt att reglera lobbyism och öppenhet är definitivt en väg. Sedan tror jag på ett absolut förbud mot att bjuda politiker på förtäring i samband med evenemang.
Comment by jacob — Feb 13, 2011 9:08:49 PM | # - re
loggyism -> lobbyism.
(Fast “loggyism” var ett roligt ord! Påminner om datalagringsmanin som lever loppan i vår tid.)
Comment by OlofB — Feb 9, 2011 9:44:41 AM | # - re
Intressant. Jag kommer inte på några spontana invändningar, men det är jag det.
Comment by Christer — Feb 9, 2011 10:21:59 AM | # - re
Intressant.
En av de viktigaste invändningarna mot en sådan politik är att det samtidigt som det inte ska straffa sig att vara liten, också måste löna sig att kunna expandera. Att ta bort transportsubventioner fungerar dessutom bara på de företag som är inom tillverkningssektorn - tjänsteföretag påverkas inte alls.
Jag anser också att dagens storbolag börjar växa sig för stora och därmed börjar bli ett reellt problem. Och jag anser definitivt att dagens straffsåtgärder vad gäller större företag är otillräckliga. Ett “dödsstraff” eller näringsförbud är en väldigt intressant tanke, men kan samtidigt slå fel - se ex. slakteribranschen där små lokala slakterier ofta inte har råd att nå upp till de (kanske onödigt) höga standarder livsmedelsverket satt, och därmed tvingas slå igen. Följden blir att endast stora företag överlever. Därför är det så otroligt viktigt att inte ge näringsförbud utom i de mest extrema fall, där ett företags beteende får anses vara direkt skadligt för samhället.
Att stänga ner ett företag med 30 000 anställda kommer lämna djupa spår då du i ett slag gör 30 000 människor arbetslösa och samtidigt spär på den ökande klyftan mellan de som har jobb och de som inte har det.
Förslaget behöver definitivt mer diskussion, men det har sina poänger. :)
Comment by Per "Wertigon" Ekström — Feb 10, 2011 11:03:17 AM | # - re
Att stänga ned ett företag med 30 000 anställda är ändå bättre än att låta styrelse och ledning komma undan med att vara skurkar. Är företaget värt något kommer en konkurrent att köpa upp verksamheten och driva den vidare.
Comment by jacob — Feb 13, 2011 9:11:09 PM | # - re
Synnerligen intressant det där med “dödsstraff”. Jag har länge tyckt att man borde kunna sätta juridiska personer i “fängelse” under en kortare period, dvs näringsförbud i ett par månader. Det skulle slå lite mer rättvist eftersom den ekonomiska skadan för företaget då relateras lite mer till omsättning och så vidare.
Comment by pipe — Feb 11, 2011 5:28:32 PM | # - re
Jag håller med. Vi behöver fler och mer nyanserade strafformer. Kortare tider av verksamhetsförbud skulle kunna vara mycket kännbart och effektivt.
Comment by jacob — Feb 13, 2011 9:06:56 PM | # - re
Jag tycker faktiskt att ett tidsbestämt näringsförbud på säg, 6 månader kan göra underverk. Dels så förlorar man marknadsandelar då produkten man har gjort inte kommer ut, dels smärtar det något oerhört att behöva betala ut en massa löner till sina anställda som i stort sett får 6 månaders betald semester vilket bara borde göra anställda glada och väldigt benägna att rapportera missförhållanden i företaget. I like it. :)
Comment by Per "wertigon" Ekström — Feb 15, 2011 1:41:36 PM | # - re
Hej, och tack för tankeväckande läsande!
Har du ett exempel på en historisk händelse där likvidation av ett företag hade varit att föredra jämfört med vad deras straff blev?
Comment by Jimmy — Feb 13, 2011 12:47:46 AM | # - re
Några exempel är BT Kemi som grävde ned gifttunnor i Teckommatorp och bolagen som ingick en asfaltkartell i Västra Götaland för några år sedan. I det första fallet så kom bolaget på tok för lindrigt undan och det var skattebetalarna som fick i princip hela notan. I det andra fallet så skulle de dödade bolagen snabbt ersättas av nya bolag, men med mindre makt över marknaden. De bolag som hade förfördelats av kartellbildningen skulle ha ett försprång under en tid.
Bolagsbrott är sällan emotionella som individuell kriminalitet. Därför så fungerar avskräckningseffekten mycket bättre i sådana sammanhang. Att bryta mot lagen är i allmänhet ett rationellt beslut som fattas av flera människor i samförstånd. Ökad risk medför minskad benägenhet att begå brott.
Comment by jacob — Feb 13, 2011 9:18:47 PM | # - re
Decentralisering vs korporatism är för mig sinnebilden av piratpolitik. Basar - katedral. (Och det är för övrigt även här jag får in medborgarlön. Om försörjningen alltid är tryggad är det betydligt lättare att starta småföretag, enmansfirmor osv.) Och ju fler små aktörer som finns ju svårare för de stora att ta över.
Så om du tänker i den änden som ska omintetgöra storföretagen tänker jag i den änden som är mer: hur ska vi kunna få igång mer små företag? Och där tror jag det handlar om att de sociala trygghssystemen måste göras om för att passa just småföretagare bättre. Där är medborgarlön, skattefinansierad kollektivtrafik, tandvårdsförsäkringar något av det för mig mest centrala. Och självklart att lägga om skatterna. Små företag ska inte behöva betala arbetsgivaravgifter t ex, det är ju helt absurt.
Utöver det tror jag på skatter likt t ex Tobinskatten.
Jag älskar frihandel, när den har enormt starka konkurrenslagar och det finns grundtrygghet för människorna som måste leva i den, så de faktiskt får nytta av den fria konkurrensen. Jag hatar stordrift oavsett om det är i forna Sovjet eller korporatismens Sverige. Jag håller till hundrasjuttio procent med om att detta inte är en fråga om höger och vänster, det är en fråga om basar - katedral.
Jag blir kanske överentusiastisk när jag läser sådant här, men jag blir eld och lågor när någon tycks dela min grundsyn, för det är här bortom höger och vänster som vi har en chans att skapa något helt nytt :)
Comment by klara — Feb 13, 2011 6:40:15 PM | # - re
Jag gillar din entusiasm Klara, nu gäller det bara att få resten av partiet med på tåget.
Comment by jacob — Feb 13, 2011 9:22:14 PM | # - re