Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Archive for October 2011

Wikileaks och messiassyndromet

written by jacob, on Oct 29, 2011 9:28:49 PM.

Julian Assange har nyligen gått ut med att Wikileaks stänger ned sina servrar på grund av att man inte lyckas få in tillräckligt med pengar för att fortsätta verksamheten. Han hävdar att man behöver c:a 20 miljoner kronor per år för att fortsätta bedriva verksamheten. Jag reagerar starkt på summan, eftersom jag vet ganska väl vad det kostar att driva en organisation.

Till att börja med så vill jag göra klart att jag ser en underliggande mening i utspelet. VISA, PayPal och andra betalningsförmedlare har stängt av Wikileaks utan att en domstol har fällt orgainsationen för något lagbrott. Det här är ett problem för det öppna samhället och för demokratin som vi har kännt den under det gångna århundradet. Privata organisationer ska inte ha rätt att diskriminera kunder utan att en domstol har fällt ett utslag som tvingar dem till att göra ett undantag. Ur det perspektivet står jag på Wikileaks sida.

Jag stödjer fortfarande WIkileaks grundidé om att avslöja sådant som regeringar och bolagsledningar vill ska undanhållas allmänhetens ögon, för att det visar fram dem som de är, i stället för att de projicerar den image de vill ha.

Däremot så tror jag att Julian Assange har drabbats av messiassyndromet. Han tror att han är en frälsare utöver det vanliga och att han ska belönas som en stjärna av episka mått. (Jesus som biblisk person led inte av något messiassyndrom. Han var frälsare utan några messiaslater.)

Om man ser rent krasst på Wikileaks som organisation så behöver den c:a 4 heltidstjänster plus ett antal serverdatorer. Det krävs c:a 3 maskiner hos 3 olika operatörer i 3 olika jurisdiktioner med full spegling mellan maskinerna. Högt räknat kostar detta 10 000 kr/månad. Summa 120 000 kr/år.

Som personal behöver man en systemadministratör som ser till att maskinerna fungerar perfekt, 2 redaktörer som redigerar och publicerar materialet samt en talesman som sköter publicitet. Utover detta krävs lite inhyrd hjälp för bokföring och redovisning.

Om detta kostar mer än 4 miljoner kronor om året så är någon i organisationen ruggigt överbetald. Ingen medarbetare borde kosta mer än 750 000 kr/år inklusive sociala avgifter, lokal, pensionsförsäkring och arbetsutrustning. Resterande 250 000 kr/ anställd bör lätt täcka kostnader för servrar, resor och annat.

Att hävda att Wikileaks borde kosta 20 miljoner kronor per år ser jag som ett utslag av hybris. Nåon har förlorat markkontakten helt.

Inbjudan till seminarium/frågestund med Richard Stallman

written by jacob, on Oct 12, 2011 5:13:00 PM.

Richard Stallman är grundare av rörelsen kring fri programvara. Han har aktivt arbetat för sina ideal i över 25 år. Han är programmerare, aktivist och visionär. Han reser världen runt för att föreläsa för stora samlingar människor.

I samband med att han ska vara keynote speaker på FSCONS (http://fscons.org) i Göteborg så har jag lyckats få honom att ställa upp på ett mindre och intimare evenemang med Piratpartiet. Det vi planerar är en modererad frågestund för att få en lite djupare förståelse för Richard Stallmans tankar än vad som framkommer vid hans normala föreläsningar.

Det hela inträffar Torsdag den 10 november kl 18:45 på Gnutiken, Övre Husargatan 27 i Göteborg

Lokalen är inte så jättestor, så därför har vi maximerat antalet deltagare till 50. Vill du komma krävs därför föranmälan. Det sker på http://pbf.openend.se. Det här har tidigare annonserats ut till Piratpartiets medlemmar i Västra Distriktet, så i skrivande stund finns det bara 11 platser kvar.

Jag rekommenderar också varmt att sätta sig in i Richards tankegångar innan seminariet. Det finns massor av material på Youtube och hos Free Software Foundation. T.ex. http://www.youtube.com/watch?v=yHBlxVj6-us

Det här görs i ditt namn - jag hoppas du gillar det

written by jacob, on Oct 9, 2011 11:22:37 PM.

Det verkar som om lidandet i Sirte och Bani Walid i Libyen går mot sitt slut. En ny och förhoppningsvis bättre tid stundar för ett folk som har lidit under en oberäknerlig diktator under hela mitt vuxna liv. Vi har sett massor av bilder där entusiastiska amatörer skjuter raketer och tunga kulsprutor från flaken på pickuper. Det har hela tiden förbryllat mig hur de kunnat nå så stora framgångar mot Ghadaffis vältränade och diciplinerade armé. Trots att de går mot en säker utplåning så håller den fortfarande samman och hör motstånd.

Lösningen fick jag när jag tittade på The Guardians sammanställning av vad NATO, med svenskt spaningsstöd, har gjort i konflikten. Det mandat som man har är att skydda civilbefolkningen mot övergrepp. För att uppfyulla detta uppdrag har man slagit ut 861 stridsfordon, förstört 404 ammunitionsdepåer och bombat 2 helikoptrar. Sammanlagt har man slagit ut 3404 militära mål. Det finns ingen tvekan om att det här har varit en aktiv hjälp till revolten, där skyddet av civila har varit en bekväm täckmantel. Eftersom Libyen innan revolutionen hade c:a 1500 stridsfordon, varav ganska många har hamnat i rebellernas händer, så kan vi dra slutsatsen att NATO har slagit ut i princip hela stridsfordonsparken för de Ghadaffi-trogna.

Nu har jag personligen ingenting emot att mina skattemedel används till att störta den här diktatorn, men jag ogillar att det sker utan medborgarnas vetskap om vad som sker och i vilken skala vi är involverade. Nu när motståndet är knäckt har man lättat lite på sekretessen. I Rapport för några dagar sedan framträdde chefen för flygvapnet och var mycket nöjd med det beröm man fått för sin spaningsinsats. “Bäst i klassen bland icke NATO-länder”, var hans kommentar. Det innebär enligt min erfarenhet att man överträffat ett antal NATO-medlemmar med. Spaningsunderlaget som Sverige har levererat har haft en avgörande betydelse för att man kunnat slå ut så många militära mål. Vi ska inte hysa några illusioner. När ett stridsfordon blir träffat av raketer eller kanoneld fån attackflyg så blir det en stormvåg av glödgat splitter genom fordonet. Chansen att överleva är oerhört liten, och om man överlever är man troligen svårt brännskadad och splitterskadad.

Det är så det går till i krig, och även om det inte är några svenskar som har hållit i avtryckaren, så har de skapat underlagen som gjort att någon annan har kunnat åka dit och leverera död och förintelse. Det är gjort i ditt namn, så jag hoppas att du är nöjd med insatsen och resultatet. Du är ansvarig.

Anden är villig men köttet är svagt

written by jacob, on Oct 9, 2011 1:02:49 AM.

Någon har nominerat mig till Piratpartiets styrelse och till posten som sammankallande. Eftersom nomineringar är anonyma så tror jag det här är det bästa stället att svara den som har nominerat mig.

Jag tror att jag har en del egenskaper som skulle vara värdefulla i styrelsen, men tyvärr har jag inte tillräckligt med tid att göra ett bra jobb för närvarande. Som företagare är man inte arbetstidreglerad och all min kraft går åt till att skapa framgång för närvarande. Därför skulle inte ett styrelseuppdrag i Piratpartiet få den uppmärksamhet som det förtjänar. Jag har en stark aversion mot folk som tar uppdrag för titel, ställning eller prestige. Att sitta i styrelsen är ett maktpåliggande uppdrag och den makten ska användas för att skapa goda resultat.

Därför har jag tackat nej till nomineringarna, och inte noterat lösenordet för att ändra mitt svar.

Jag vill däremot rekommendera några kandidater som har ställt upp. Jag tycker det är viktigt att det finns representanter från alla distrikt i styrelsen. Väst har inte alls varit representerat och det har varit ganska tunnt med folk från norr. Jag vill därför rekommendera att rösta på JP Andersson och Andreas Larsson. Det jag har sett av dem gör att jag tror att de kommer att tillföra mer till styrelsen än att bara representera sina landsändar. Jag vill också framföra mitt förtroende för Marit Deldén som sammankallande. Det är ett tufft jobb som jag tycker att hon har hanterat på ett professionellt och förtroendeingivande sätt. Jag tycker också att vi ska välja in Anders S Lindbäck i styrelsen. Han är en person som har koll på väldigt mycket och han är detaljorienterad på ett konstruktivt sätt. Jag har också förtroende för C Magnus Berglund, men ser honom hellre på posten som revisor än som styrelseledamot.

Musikdelning är samhällsnyttig

written by jacob, on Oct 5, 2011 6:48:30 PM.

Ibland så gömmer det sig viktiga sanningar i det självklara. När rättegången mot den 62-årige mannen som kört DC++ avgjordes för någon vecka sedan så var det IFPI som var angivare och målsägare. IFPI är en branschorganisation för skivbolag, och vi accepterar det som självklart att de är målsägare. Det är bara det att IFPI företräder enbart skivbolagen - inte upphovsmännen. Mannen dömdes följdriktligen för intrång på närstående rättigheter.

Upphovsmännen, dvs låtskrivarna och artisterna var inte representerade vid rättegången och det var ingen som hävdade att deras rättigheter hade blivit kränkta. Det är nämligen så att det bara är IFPI och dess systerorganisation MPAA som aktivt jagar privatpersoner som delar kultur. Artisterna gör det inte.

Den enklaste förklaringsmodellen för det är att skivbolagen lider skada, medan artisterna inte gör det. Den modellen råkar stämma med statistik från både Sverige och Storbritannien, som säger att artisternas inkomster har ökat samtidigt som skivbolagens inkomster har minskat drastiskt.

Som bekant är skivbolagens affärsmodell att binda artister, pressa fysiska föremål av deras alster och sedan distribuera dessa till ett nätverk av återförsäljare. Det här var en gång i världen en värdefull tjänst, som konsumenterna var beredda att betala för. Idag kan detet som artisterna producerar enklare och billigare distribueras direkt till konsumenten via internet. Skivbolagen har blivit ett femte hjul under vagnen. De behövs inte längre, och konsumenterna vet det. De själva vet det, men kämpar med näbbar och klor för sin existens. Det är med största säkerhet skivbolagen som har spridit mantran “Men hur ska artisterna få betaaalt?”, som en dimridå för sin mer egoistiska “Hur ska skivbolagen få betaaalt?”. Observera att man sällan hör frågan “Hur ska vi artister få betalt?”. Tvärt om så är attityden från riktiga artister oftast “Hur ska jag ta betalt för mitt arbete under de nya förutsättningarna?”. En mycket mer öppen och ödmjuk inställning.

Om nu konsumenterna betalar mer pengar till artisterna och mycket mindre till skivbolagen, så innebär det att folk faktiskt inser att artisterna gör något värdefullt medan de inte vill betala för skivbolagens tjänster. Vi behöver därför inte oroa oss för hur artisterna ska få betalt. Konsumenterna kommer att se till att de får betalt, eftersom det annars inte blir någon musik. Vi har svart på vitt att kulturdelning inte skadar artisterna.

Däremot så skadar kulturdelningen skivbolagen. Ju snabbare vi blir av med dessa parasiter, desto bättre kommer artisterna att må och desto fler människor kan ta del av deras alster. Kultur blir nämligen inte sämre av att den når fler människor. Tvärt om, ju fler som får del av den, desto rikare blir vi alla.

För den som vill handla etiskt:

  • Sluta köpa kultur av skivbolagen.
  • Dela kultur med varandra.
  • Tänk på artisterna - de ska ha en vettig inkomst från sitt arbete.