Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Archive for July 2011

Bra skrivet och agerat

written by jacob, on Jul 29, 2011 10:03:37 PM.

Den här bloggen är främst till för att framställa min syn på världen, men idag vill jag framhålla vad andra har sagt och gjort.

Torbjörn Wester har skrivit debattartikeln “Internet är det största hotet mot extrema rörelser“ och Anna Troberg har skrivit om att “Fredrik Reinfeldt tycks ha förlorat tron på styrkan i öppenhet och demokrati”. Båda debattartiklarna är mycket läsvärda och utgör en mycket stark och övertygande förklaring av värdet med ett öppet samhälle.

I andra nyheter så har Ung Pirat dragit en temporär kabel över gränsen till Finland. Det praktiska värdet av kabeldragingen är inte så stort men som symbolhandling och civilt motstånd mot statens intrång i våra fri- och rättigheter är det lysande.

Jag har börjat observera ett långsamt uppvaknande från min omgivning när det gäller frihetsfrågor. Det är fortfarande lång väg kvar, men insatser som dessa för oss närmare ett medvetande om hur grundläggande integritet är för ett fritt och öppet samhälle.

Media förhärligar våldet

written by jacob, on Jul 26, 2011 8:33:29 PM.

Vi har de senaste dagarna mötts av braskande rubriker om hur våldsverkaren i Norge minutiöst har planerat sin aktion, fullt med detaljer om hur han har gått till väga. Vad de inte säger något om är bristen i logik när en person försöker stoppa den påstådda islamiseringen av Europa genom att angripa Arbeiderpartiets ungdomsläger, eller det faktum att planen slutar i att bli fasttagen, ställd inför rätta och lämnad att ruttna i ett fängelse eller på rättspsykiatrisk klinik. Media bygger upp en bild av en slug men psykopatisk person.

Jag ser flera fel i detta. Det första är att det är vad gärningsmannen räknat med. En nyanserad rapportering som framhåller missdådarens brist på stategiskt tänkande skulle lyfta ned honom från den pidestal som komplett monster, som han försöker skapa åt sig själv. Det är en ömklig och förvirrad varelse som inte ens har lyckats skada dem han ser som sin huvudfiende.

Det andra är att det förhärligar våldsdådaren. Personer med klent omdöme eller bristade mognad förmår inte att själva se totalbilden. De ser bara ögonblicket av triumf i scenerna med döda och lidande människor. De ser inte den totala misär som utgör resten av våldsverkarens liv. De ser inte försakelserna och bristen på glädje som präglat tiden för förberedelserna.

Media bär ett stort ansvar när de förmedlar nyheter från den här typen av händelser. Eftersom vi alla vet att det skulle kunna vara vi själva, eller någon nära vän eller anhörig, som föll för missdådarens kulor så väcker det starka emotionella reaktioner. Därför så krävs det både balans och återhållsamhet i rapporteringen. Kvällspressen har i vanlig ordning brett på så mycket det går för att sälja fler lösnummer, men morgontidningarna kan inte heller ungå kritik. En mindre omfattande, mer sammanfattande och mer analyserande rapportering vore bättre. Som det är nu driver bygger man med varje dåd upp en bild hos sina läsare om att världen har blivit farligare och att något måste göras.

Världen har inte blivit farligare. Antalet terrordåd är ganska konstant. Det beror på att det inte finns speciellt många människor med så kraftiga personlighetsstörningar att de är beredda att ha ihjäl slumpmässiga främlingar för något tänkt högre mål. Dessa förvirrade individer har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Ibland kan de till och med fångas upp av någon rörelse, för att sedan nyttjas som förbrukningsvara.

Vi måste vänja oss vid att våldsmännen är en del av livets risker, precis som risken att dö i en bilolycka eller att drabbas av cancer. Trots att massor av människor dör i trafiken varje år så förbjuder vi inte biltrafik. Däremot så reglerar vi hastigheter och förbättrar säkerheten i bilarna. Trots att människor dör i lungcancer så förbjuder vi inte cigaretter. Däremot så varnar vi för riskerna och arbetar på att minska skadeverkningarna. På samma sätt måste vi behandla terrorrisken.

Olust i sommartid

written by jacob, on Jul 14, 2011 5:44:46 PM.

Jag läser vad HAX skriver om planerna på att övervaka Europeiska banktransaktioner, med svepskälet att man gör det för att hitta terrorister. Terrorism är billigt. Man behöver inga stora pengar för att tillverka sprängämnen, förflytta sig någonstans och smälla av sin bomb. Anledningen att terrordåd är sällsynta är att det finns väldigt få människor som vill utföra terrordåd. De som verkligen vill har en mycket stor chans att lyckas. Den minskar inte genom att man övervakar alla människors banktransaktioner.

Det här förslaget är ett led i vad jag ser som utvecklingen mot en korporativ totalitär stat i Europa. En genombyråkratiserad centralmakt bygger upp ett system som levererar lagstiftning där enskilda människors liv övervakas i minsta detalj. Staten ska i varje ögonblick veta vad vi spenderar våra pengar på, var vi befinner oss, vilka människor vi umgås med, vad vi har för sjukdomshistoria etc. Samtidigt så för man den ekonomiska makten allt djupare i händerna på storföretag och intresseorganisationer. Dessa är nästan undantagslöst internationella och har därför en självständighet mot enskilda länder och politiska unioner (som EU).

Det som jag ser växa fram är en form av anonymt auktoritärt styre. Ett försök att återskapa forna tiders kommandostater, fast utan excesser med koncentrationsläger och stridsvagnsdivisioner.

Det är ofattbart att någon som kallar sig liberal kan lägga fram förslag om övervakning av banktransaktioner eller censurering av internet. Ändå är det vad kommissionär Cecilia Malmström har gjort.

Själv är jag närmast batongkonservativ. Jag vill ha lag och ordning, med ett väl fungerande polis- och rättsväsen. Ändå så ser jag på de senaste årens utveckling med en allt starkare olust. Den som är övervakad är inte fri.

På Vasaplatsen i Göteborg, ett stenkast från mitt hem, står en sten till minne av Torgny Segerstedt. Varje gång jag passerar den så läser och inspireras av hans ord:

De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål. Stor sak i det. De dö fria.
Torgny Segerstedt, som förde en journalistisk kamp mot nazismen, upplevde kanske samma känsla av olust som jag har, långt innan nazisterna fullbordat sitt maktövertagande i Tyskland. I vilket fall så var hans ledare i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning skarpt kritiska mot nazisterna långt innan de flesta andra hade fått upp ögonen för vad som pågick.

Även om vi idag känner desperation och maktlöshet över att berövas frihet efter frihet så finns det tröst i vad Torgny Sergetsdt skrev efter att Hitler hade invaderat Danmark och Norge:

Kom ihåg en sak till. Det är stort och högt att få vara med på den sidan i den eviga kampen, som strider för rättens och vettets sak. Vad är ett liv värt, som icke ställes in i den striden. Därförutan saknar det allt innehåll. Och om det offras, så skänker det kraft åt det enda heliga i tillvaron: det mänskliga.
Kanske ska vi vara tacksamma för att leva i en tid då friheten måste försvaras.