Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Hovrätten och TPB - Hur några detaljfel kan få hårresande konsekvenser

written by jacob, on Nov 27, 2010 3:17:29 AM.

Det har varit intressant att läsa hovrättens dom i TPB-målet. Domen är betydligt mer balanserad än den från tingsrätten. Domstolen har rensat bort en massa faktorer som tingsrätten ansåg var skäl till en fällande dom. Det gör att resonemangen blir rakare och mer lättanalyserade.

Nu fälls Fredrik Neij för att han kände till att TPB utnyttjades för upphovsrättsintrång och borde ha agerat för att förhindra dessa. Peter Sunde fälls för att han varit med och byggt upp tjänsten TPB. Speciellt fäster man sig vid att han vid ett tillfälle installerat en lastbalanserare. Sunde har bestridit detta, men hovrätten anser det bevisat att han installerat en lastbalanserare. Därför anses han ha medverkat till att TPB som tjänst kunde användas för förmedling av information så att okända personer kunde dela upphovsrättsskyddade filer mellan sig. Eftersom en stor del av TPB's trafik har handlat om att peka ut olovligt material har alltså Sundes handling att installera en lastbalanserare gjort honom skyldig till medhjälp till brott mot upphovsrätten. Hovrätten ställer alltså inga krav på att det ska finnas ett uppsåt. Att Neij fälls ser jag inte som speciellt anmärkningsvärt; han har varit ansvarig och har bevisligen varit medveten om trafiken. När det gäller Sunde så anser hovrätten att det inte är straffbart att argumentera för att TPB är eller borde vara en 100% laglig tjänst, men sedan så låter man det räcka med att han har petat lite i hårdvaran för att han ska anses fullt medskyldig till medhjälpet till upphovsrättsintrång. Om jag hade hjälpt TPB att fixa ett DNS-problem eller om jag vid något tillfälle hade diskuterat systemarkitektur med Neij, hade jag också varit medskyldig?

Karl Lundström döms för att han har varit schysst mot några killar som jobbat på en tjänst som han såg affärspotential i, och låtit dem få lite resurser gratis eller till subventionerat pris. Hans medhjälp till medhjälpet till upphovsrättsbrott är alltså att bidragit finansiellt till en tjänst, där han inte haft något direkt inflytande på utförande och drift. Med så låga krav på uppsåt eller oaktsamhet så skulle hela bankvärlden sitta inne efter skandalerna i Skandia, Carnegie och HQ Bank. Lundströms delaktighet, enligt rätten, ligger mer på nivån som Göteborg Energi har haft när de levererat elekticitet eller som målarna haft eftersom de målade väggarna i datorhallen. Vem vet, det kanske var någon på fiket i närheten som bjöd på kaffe när grabbarna diskuterade hur man skulle kunna indexera bättre. Ingen av dessa är åtalade - märkligt.

Hovrätten har inte kunnat påvisa uppsåt hos någon av de åtalade, så därför så fälls alltså Neij för oaktsamhet i driften av tjänsten, Sunde för oaktsam installation av hårdvara och Lundström för oaktsam utlåning av resurser. Jag kan förstå att Neij fälls, men de två andra fälls för något som i normalt rättsmedvetande inte är brottsligt. Att låna ut utrustning när man är medveten om att den ska användas till upphovsrättsbrott kan jag acceptera som medhjälp till brott, men att låna ut utrustning till något som eventuellt skulle kunna vara medhjälp till upphovsrättsbrott är knappast en brottslig handling. Speciellt om man inte har lyckats visa att det funnits ett uppsåt. Argumentationen har förts på en sandlådenivå, för att man vill dra in Sunde och Lundström som medskyldiga.

Så långt så har hovrätten dock lyckats föra ett sammanhängande resonemang. Det upphör dock när man kommer till frågan om skadestånd.

Där säger hovrätten att, eftersom vi inte lyckats få fast dem som utfört upphovsrättsbrottet, så är det helt okej för målsägarna att kräva full ekonomisk kompensation för ekonomisk skada plus blodspeng av de åtalade för att de varit oaktsamma i att övervaka tjänsten, utföra vissa arbetsuppgifter som gjort att tjänsten fungerat bättre, samt subventionerat densamma. Det här är en helt orimlig slutsats. Målsägarna måste kräva kompensation av dem som utfört brotten och inga andra. Hade man kunnat visa uppsåt hade det varit rimligt att kräva viss ekonomisk kompensation för medhjälp, och då i proportion till varje åtalads ansvar och del i brottet. Det ligger bortom allt rim och reson att man ska kunna bli obegränsat skadeståndsskyldig för handlingar, där man vid handlingens utförande inte har möjlighet att förutse att den leder till lagbrott. Rätten har inte visat att Lundström visste hur tjänsten skulle brukas när han tillförde resurser, eller att Sunde var medveten om upphovsrättsbrottens omfattning när han installerade lastbalanseraren.

Om man accepterar hovrättens resonemang om att det faktiskt har begått upphovsrättsbrott och att svensk lag ska gälla, så är det ganska uppenbart att Neij genom uraktlåtenhet att handla gjort sig skyldig till medhjälp till upphovsrättsintrång. Straffvärdet för detta borde vara några månaders villkorligt fängelse. Sunde och Lundström bör, på de bevis som hovrätten bedömt som trovärdiga frias. Medhjälpsbrottet i Neijs fall är ringa och bör inte föranleda att hovrätten beviljar något skadestånd över huvud taget. Det är inte Neijs handlingar som förorsakat skadan. Det är de som laddat ned materialet som eventuellt har skadat målsägarna.

Att hovrätten gjort sig skyldig till en politisk bedömning och därför åsidosatt lagen framgår med all önskvärd tydlighet i formuleringen "Att upphovsrättsintrång genom illegal fildelning är ett samhällsproblem som på senare år spritt sig likt en löpeld framstår enligt hovrätten i det närmaste som ett allmänt känt faktum."

Comments

  • Sen kan man ju fråga sig vad "på senare år" i ditt slutcitat har med saken att göra--åtalets brottstid är ju bara fram till 2006.

    Comment by nef — Nov 27, 2010 7:35:26 AM | # - re

  • Intressant analys.

    @nef: Ja jäklar, det har du väldigt rätt i..!

    Comment by HugeHedon — Nov 29, 2010 11:20:11 PM | # - re

Leave a Reply