Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Archive for November 2010

Hovrätten och TPB - Hur några detaljfel kan få hårresande konsekvenser

written by jacob, on Nov 27, 2010 3:17:29 AM.

Det har varit intressant att läsa hovrättens dom i TPB-målet. Domen är betydligt mer balanserad än den från tingsrätten. Domstolen har rensat bort en massa faktorer som tingsrätten ansåg var skäl till en fällande dom. Det gör att resonemangen blir rakare och mer lättanalyserade.

Nu fälls Fredrik Neij för att han kände till att TPB utnyttjades för upphovsrättsintrång och borde ha agerat för att förhindra dessa. Peter Sunde fälls för att han varit med och byggt upp tjänsten TPB. Speciellt fäster man sig vid att han vid ett tillfälle installerat en lastbalanserare. Sunde har bestridit detta, men hovrätten anser det bevisat att han installerat en lastbalanserare. Därför anses han ha medverkat till att TPB som tjänst kunde användas för förmedling av information så att okända personer kunde dela upphovsrättsskyddade filer mellan sig. Eftersom en stor del av TPB's trafik har handlat om att peka ut olovligt material har alltså Sundes handling att installera en lastbalanserare gjort honom skyldig till medhjälp till brott mot upphovsrätten. Hovrätten ställer alltså inga krav på att det ska finnas ett uppsåt. Att Neij fälls ser jag inte som speciellt anmärkningsvärt; han har varit ansvarig och har bevisligen varit medveten om trafiken. När det gäller Sunde så anser hovrätten att det inte är straffbart att argumentera för att TPB är eller borde vara en 100% laglig tjänst, men sedan så låter man det räcka med att han har petat lite i hårdvaran för att han ska anses fullt medskyldig till medhjälpet till upphovsrättsintrång. Om jag hade hjälpt TPB att fixa ett DNS-problem eller om jag vid något tillfälle hade diskuterat systemarkitektur med Neij, hade jag också varit medskyldig?

Karl Lundström döms för att han har varit schysst mot några killar som jobbat på en tjänst som han såg affärspotential i, och låtit dem få lite resurser gratis eller till subventionerat pris. Hans medhjälp till medhjälpet till upphovsrättsbrott är alltså att bidragit finansiellt till en tjänst, där han inte haft något direkt inflytande på utförande och drift. Med så låga krav på uppsåt eller oaktsamhet så skulle hela bankvärlden sitta inne efter skandalerna i Skandia, Carnegie och HQ Bank. Lundströms delaktighet, enligt rätten, ligger mer på nivån som Göteborg Energi har haft när de levererat elekticitet eller som målarna haft eftersom de målade väggarna i datorhallen. Vem vet, det kanske var någon på fiket i närheten som bjöd på kaffe när grabbarna diskuterade hur man skulle kunna indexera bättre. Ingen av dessa är åtalade - märkligt.

Hovrätten har inte kunnat påvisa uppsåt hos någon av de åtalade, så därför så fälls alltså Neij för oaktsamhet i driften av tjänsten, Sunde för oaktsam installation av hårdvara och Lundström för oaktsam utlåning av resurser. Jag kan förstå att Neij fälls, men de två andra fälls för något som i normalt rättsmedvetande inte är brottsligt. Att låna ut utrustning när man är medveten om att den ska användas till upphovsrättsbrott kan jag acceptera som medhjälp till brott, men att låna ut utrustning till något som eventuellt skulle kunna vara medhjälp till upphovsrättsbrott är knappast en brottslig handling. Speciellt om man inte har lyckats visa att det funnits ett uppsåt. Argumentationen har förts på en sandlådenivå, för att man vill dra in Sunde och Lundström som medskyldiga.

Så långt så har hovrätten dock lyckats föra ett sammanhängande resonemang. Det upphör dock när man kommer till frågan om skadestånd.

Där säger hovrätten att, eftersom vi inte lyckats få fast dem som utfört upphovsrättsbrottet, så är det helt okej för målsägarna att kräva full ekonomisk kompensation för ekonomisk skada plus blodspeng av de åtalade för att de varit oaktsamma i att övervaka tjänsten, utföra vissa arbetsuppgifter som gjort att tjänsten fungerat bättre, samt subventionerat densamma. Det här är en helt orimlig slutsats. Målsägarna måste kräva kompensation av dem som utfört brotten och inga andra. Hade man kunnat visa uppsåt hade det varit rimligt att kräva viss ekonomisk kompensation för medhjälp, och då i proportion till varje åtalads ansvar och del i brottet. Det ligger bortom allt rim och reson att man ska kunna bli obegränsat skadeståndsskyldig för handlingar, där man vid handlingens utförande inte har möjlighet att förutse att den leder till lagbrott. Rätten har inte visat att Lundström visste hur tjänsten skulle brukas när han tillförde resurser, eller att Sunde var medveten om upphovsrättsbrottens omfattning när han installerade lastbalanseraren.

Om man accepterar hovrättens resonemang om att det faktiskt har begått upphovsrättsbrott och att svensk lag ska gälla, så är det ganska uppenbart att Neij genom uraktlåtenhet att handla gjort sig skyldig till medhjälp till upphovsrättsintrång. Straffvärdet för detta borde vara några månaders villkorligt fängelse. Sunde och Lundström bör, på de bevis som hovrätten bedömt som trovärdiga frias. Medhjälpsbrottet i Neijs fall är ringa och bör inte föranleda att hovrätten beviljar något skadestånd över huvud taget. Det är inte Neijs handlingar som förorsakat skadan. Det är de som laddat ned materialet som eventuellt har skadat målsägarna.

Att hovrätten gjort sig skyldig till en politisk bedömning och därför åsidosatt lagen framgår med all önskvärd tydlighet i formuleringen "Att upphovsrättsintrång genom illegal fildelning är ett samhällsproblem som på senare år spritt sig likt en löpeld framstår enligt hovrätten i det närmaste som ett allmänt känt faktum."

En intressant konversation

written by jacob, on Nov 20, 2010 12:27:00 AM.

När jag var i Mountain View, Kalifornien, för ett par veckor sedan så lunchade jag med en av mina gamla kompisar, Peter. Det många faktorer som gör Peter speciell. Förutom att han är besatt av hur mycket klockan är så var det han som en gång i världen tog Internet till Sverige. Han jobbar fortfarande med att höja kapaciteten i nätverksutrustningen och i hans värld borde enskilda abonnenter ha förbindelser med 100 Gbit/s i sina hem idag. Att de inte har det beror på att telekombolagen är slöa och apatiska och tjänar för mycket pengar som det är.

Förutom att Peter är en teknisk guru så är han extremt skarpsynt när det gäller konsekvenser av regler och politiska beslut. Vi diskuterade utvecklingen i Sverige när det gäller FRA-lagen, datalagringsdirektivet och kraven från underhållningsindustrin att ISP:er ska beläggas med ansvar för vilket innehåll de förmedlar. FRA-lagen avfärdades med något i stil med det räcker med att en leverantör fyller sin lina med rymdbrus och skickar nyttotrafiken krypterad för att FRA ska vara helt chokade. Datalagringsdirektivet var vi överens om var lite farligare, även om han menade att det bara leder till att alla krypterar allt. Det är illa nog att trafikinformation samlas in systematiskt, även om det finns metoder för gömma en stor del av den informationen också.

Det som han såg som speciellt bekymmersamt var risken att ISP:er beläggs med ansvar för vad kunderna gör i deras nät och därför tvingas agera poliser. Hans första invändning var att det inte finns några ISP:er som har förutsättningarna för att kunna utföra ett sådant arbete. Det är en insikt som är extremt klarsynt. Som ISP ligger det i mitt intresse att göra ett så dåligt jobb som jag kan komma undan med, för jag tjänar inga pengar på att utreda upphovsrättsintrång och barnporr. Ju mindre resurser jag kan lägga på saken, desto bättre lönsamhet har jag. Det leder till att jag använder automatiserade system för spärra viss trafik och gör så ytliga utredningar jag kan när polisen och upphovsrättslobbyn knackar på min dörr. Konsekvensen blir godtycke och bristande rättssäkerhet.

Peter menade att samhället har en institution för att utreda brott - polisen - och att det är orimligt att förvänta sig att någon annan ska kunna sköta deras jobb. De har svårt nog med det själva.

Det stora hotet är därför urholkningen av "mere conduit"-pricipen - att en transportör av varor eller information inte ansvarar för innehållet och inte heller har någon långt gående skyldighet att ta reda på vad transporten innehåller. Redan när Turn und Taxis skötte postväsendet för stora delar av Europa så var brevhemligheten något som togs på stort allvar och när telegrafi och telefoni gjorde sitt intåg så insåg man att det var viktigt att skydda människors kommunikation så att ingen obehörigen tog del av den. Läser inte dagens politiker historia och filosofi? Är inte målet att jag ska kunna leva mitt liv enligt min filosofi utan att någon kikar över min axel hela tiden?

Det var bättre förr

written by jacob, on Nov 19, 2010 10:53:33 PM.

När Oscar Swartz citerar Zarah Leander så får det mig att tänka på hur det politiska livet fungerade när jag var tonåring. Då kunde faktiskt artister, författare, programledare och sportstjärnor ha en politisk åsikt och stå upp för den. Är man gammal nog minns man att Tage Danielsson, Astrid Lindgren och Sven Stolpe var ytterst stridbara i vissa frågor. Man kommer också ihåg att Birgit Nilsson, Sven Tumba, Lennart Hyland och Zarah Leander, bland många andra, vågade ha en åsikt i aktuella frågor.

När våra politiker idag rustar ned våra privatliv med FRA-lagen och datalagringsdirektivet så undrar man var dagens offentliga personer befinner sig och varför de inte ställer sig upp och med klar stämma protesterar. Varför får vi inte höra Carola, Micke Persbrandt eller Håkan Hellström uttala sig om vilket elände det är att ha folk som snokar i ens privatliv och att vi måste skydda svenska folket från ett sådant öde? Var finns ni, Zlatan, Christer Sjögren och Claes Eriksson? Ni har makten att dra igång en folkstorm, för folk lyssnar på er.

En äkta terroristattack

written by jacob, on Nov 19, 2010 10:30:11 PM.

Jag har varit i USA några veckor, därav tystnaden på min blogg. Medan jag var bortrest passade det på att hända en massa saker, både här hemma och under resan. Jag tänker kommentera en del av dem i en serie blogginlägg.

Den första händelsen som förtjänar en kommentar är terroristattacken i Sverige. Tja, svenska media verkar inte ha begripit att det var en terroristattack, men att skjuta ned försvarslösa människor i Malmö bara för att de råkar vara invandrare uppfyller alla mina kriterier på terrorism. Med Bader-Meinhof-ligans attack mot tyska ambassaden och lasermannens härjningar gör det att vi har haft 3 terrordåd i Sverige under min livstid. Samtliga har varit riktade mot personer av utländsk härkomst. Under samma period har vi haft (vad jag kan minnas) 3 politiska mord och en sammansvärjning för att kidnappa en svensk minister.

Av dessa dåd skulle man genom avlyssning ha kunnat förhindra de 2 som planerades av den tyska Röda-Armé-Fraktionen. De övriga utfördes med stor sannolikhet av personer som har agerat utan yttre inblandning. Tyska RAF var då de planerade sina aktioner redan misstänkta för brott, så i det fallet hade polisen haft möjlighet att sätta in avlyssning med då gällande lagstiftning.

Slutsatsen blir därför att argumenten att massavlyssning är effektivt för att förhindra terrorism och politiska attentat är falska. Det finns under de senaste 50 åren inga fall i Sverige där utökad möjlighet att samla information om individers beteende skulle ha förhindrat något sådant brott.

De resurser som i framtiden kommer att läggas på masskontroll kommer därför att vara pengar i sjön. Det är mycket bättre att acceptera att enstaka attacker kommer att ske, och att det är omöjligt att förhindra alla. Genom att koncentrera övervakningen till dem som verkligen är misstänkta för brott så får man lika god effekt till en mycket mindre kostnad.

Sverige är inte ett land som har något terrorhot att tala om. Det beror på att vi hittills varit fredliga och inte skickat trupp för att med våld förändra världen, samt att vi hållit våra gränser öppna för politiska flyktingar. Om vi fortsätter med det så kommer vi att i stort vara förskonade från organiserade terrorattacker. De enstaka galningarna kan vi aldrig helt skydda oss mot, oavsett vilka åtgärder vi vidtar.

De 3 politiska morden är skjutningen av Jugoslaviens ambassadör, mordet på Olof Palme och mordet på Anna Lind. De 2 senare kanske inte är politiskt betingade, men de var riktade mot personerna för att de var politiker.