Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

En moderats försvarstal

written by jacob, on Jan 9, 2010 4:40:00 AM.

Det här inlägget är inspirerat av ett lysande blogginlägg av Jörgen Lindell

En gång i världen blev jag Moderat. Det är länge sedan nu och Gösta Bohman var partiledare. Det som lockade mig allra mest var att det var det enda parti som stod upp för individens frihet. Vänstern och Socialdemokraterna flörtade friskt med de totalitära regimerna i öst. Folkpartiet var marknadsliberaler och struntade i frihets-och integritetsfrågor. Centern jobbade på att inte vara Bondeförbund och hade inte några bestämda åsikter om någonting. Kristen Demokratisk Samling kämpade för att få in en ung Alf Svensson i Riksdagen. Sverige styrdes av Socialdemokraterna som hade varit i regeringsställning under nästan hela mina föräldrars livstid. De hade redan då infört nästan hela sitt partiprogram. Det enda som fanns kvar var det som blev MBL och LAS, samt att socialisera hela sveriges industri (vilket försöktes i form av de sk löntagarfonderna).

Centern och Folkpartiet tog i huvudsak ställning i de ekonomiska frågorna, medan Moderaterna i huvudsak fokuserade på människors frihet att forma sina egna liv och att alla åtgärder som försämrade det - ekonomiskt, integritetskränkande eller genom bristande transparens - var av ondo. Det var inte lätt att vara Moderat på den tiden, för tidsandan påbjöd kollektivistiska lösningar och Moderaterna betraktades som ultrakonservativa. Socialdemokraterna av idag har ett partiprogram som ligger till höger om dåtidens moderata. Tiderna förändras.

Ulf Adelsohn gjorde det lite svårare att vara moderat. Han pratade visserligen en del om frihet, men han dissade miljöfrågan och var på tok för marknadsliberal för min smak. Jag var nära att ge min röst till miljöpartiet, men vissa alltför radikala element i deras politik gjorde att jag till sist valde att inte rösta alls.

Carl Bildt var lättare att acceptera och jag tycker fortfarande att hans regering har ett oförtjänt dåligt rykte. Avskaffandet av löntagarfonderna var viktigt, både ur ett frihetsperspektiv och med tanke på vad som är ekonomiskt vettigt JAg fick på nära håll se hur satsningen på IT ledde till att Sverige kom ur den djupa recessionen i början på 90-talet. Kalaset blev visserligen dyrt, men utan satsningen hade Sverige nog varit extremt mycket fattigare (och smutsigare) än vad det är idag.

Sedan kom Bo Lundgren. Han pratade bara skattesänkningar och jag började faktiskt titta på andra partier som tänkbara alternativ. Det förvånade mig, för jag hade nog räknat med att förbli Moderat. Någonstans så fanns fortfarande den frihetliga kärnan. Man kunde räkna med att moderaterna i regeringsställning alltid skulle stå upp för människors integritet och rätt att forma sina liv utan djupare inblandning från stat och kapitalister.

Till sist så har vi moderaterna under Fredrik Reinfeldts ledning. Det såg rätt bra ut. Det lät rätt bra. "Vi ska inte jaga en hel ungdomsgeneration." Fastighetsskatten ska bort för den får effekter som gör att människor förlorar sin frihet. Principen om arbetslinjen är rätt bra. Man har till och med fixat lågkonjunkturen på ett ganska bra sätt, men...

Någonstans längs vägen slarvade man bort arvet från Gösta Bohman. Moderaterna har i handling efter handling visat sig vara det totalitära samhällets främsta tillskyndare. Jag har träffat ledande vänsterpartister som står Gösta Bohman närmre än vad de Nya Moderaterna gör! De erkänner att de hade fel när de stödde och beundrade DDR. Det gör att idag så skulle jag kunna tänka mig att rösta på Vänsterpartiet eller Miljöpartiet, om inte Piratpartiet fanns som alternativ. Det är rätt bittert för en person som en gång i världen var Moderat.