Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Gör din MEP det du vill?

written by jacob, on Nov 22, 2016 12:47:15 PM.

Europaportalen har nyligen intervjuat alla de svenska ledamöterna i EU-parlamentet. Jag rekommenderar att du går in och läser vad varje ledamot gör, vad de tycker är EU:s bästa och sämsta beslut under mandatperioden, och vad de vill åstadkomma under resten av perioden. Det är ett av väldigt få tillfällen att få en insikt i vad några av våra mäktigaste politiker verkligen gör. Medan vi har en intensiv bevakning av varje litet utspel som partierna gör i Sveriges riksdag så lämnar media i princip walk-over på vad som händer i Bryssel och Strasbourg. Det är bara när regeringscheferna samlas till toppmöte som EU-samarbetet får rubriker, medan parlamentets arbete med att mejsla ut detaljerna i lagstiftning som kommer att påverka vår vardag får gå under radarn.

Jag skulle vilja se en större svensk dagstidning starta en daglig kolumn med rapportering från Bryssel. Det är något som skulle få mig att prenumerera på en papperstidning igen.

Intervjuerna med parlamentarikerna bör stämma till eftertanke. Gör de vad du röstade för att de skulle göra? Är det de gör relevant, eller ödslar de sin tid på oviktiga frågor? Finns det frågor du tycker borde vara representerade, men inte är det? Är det för många som springer på flyktingbollen? Åstadkommer din parlamentariker resultat, eller försöker hen dölja bristen på framgång bakom fina ord?

Själv är jag besviken när det gäller integritetsfrågor. Miljöpartiets Max Andersson är den enda som nämner datalagringsdirektivet som viktigt.

Det är inte heller någon som talar om kommissionens förslag om upphovsrätt, och hur avgörande det kommer att bli för Europas ekonomiska utveckling. I den digitala ålder vi lever i är upphovsrättslagstiftning avgörande för vår ekonomiska och kulturella utveckling. Att inte en enda svensk parlamentariker har det som sitt huvudintresse för den närmsta framtiden är oroväckande. Speciellt som kommissionens förslag stärker mellanhändernas rättigheter och försvagar ställningen för såväl upphovsmännen som konsumenterna.

Striden om Mosul har inletts

written by jacob, on Oct 19, 2016 12:12:00 AM.

Som framgått av riksmedia så har striden om Mosul inletts. Som vanligt så har man rapportering om att det pågår, men inga detaljer om hur det går till.

Mosul

Irakiska armén anfaller med tungt bepansrade trupper och artilleriunderstöd söder ifrån - från de områden kring Quayyara som de tidigare i somras intog för att ha ett uppmarschområde. Kurdiska Peshmergastyrkor anfaller från öster in mot Mosul. Irakiskt arméflyg och koalitionsflyg (USA, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Danmark, m.fl.) understödjer vid fronten och anfaller Daesh installationer i och Mosul. Man har valt att inte flyganfalla evakuering av Daesh trupp och familjer i riktning Raqqa och man har inte heller inlett med en offensiv för att skära av reträttvägen. Det hade varit lätt gjort, men hade inneburit fler krigare i Mosul som varit beredda att slåss till döden. Över huvud taget har regeringssidan ansträngt sig för att genomföra kampanjen med så få skador som möjligt för civila och för staden Mosul. Det kommer att bli bedrövligt nog ändå. Strategin har givit resultat och det rapporteras om flera tusen Daesh-krigare som har lämnat området och befinner sig i Syrien. Hur många som finns kvar i Mosulområdet är oklart. Det är dock tydligt att man inte har gjort en fullständig utrymning. Både irakiska armén och Peshmerga har rapporterat om förluster. Framför allt är det bilburna självmordsbombare som har förorsakat dessa.

Rapporten från första dagen är upplyftande. Man har gjort betydande framsteg och har återtagit ungefär 200 kvadratkilometer land. Det innebär att man har avverkat ungefär en fjärdedel av avståndet till Mosul. Flyganfallen mot Daesh installationer har också varit verksamma med utslagning av ladningsplatser, pansarfordon, ammunitionsdepåer, elverk, med mera. Allt tyder på en välorganiserad och välplanerad kampanj.

En viktig anledning till att det har dröjt så länge innan anfallet inletts är att de olika parterna har varit oense om hur Niniveh-provinsen och Mosul ska fördelas och styras efter att man har besegrat Daesh. Förhandlingarna har varit mycket svåra, men enligt presidenten för de kurdiska områdena, Massoud Barzani, är man nu överens. Det har konsekvenser för hur man genomför operationerna. Kurderna kommer i huvudsak att hålla sig utanför Mosul. Man kan tänkas gå in i de östra delarna, som har en stor kurdisk befolkning, men kommer inte att strida på västra sidan av Tigris, där befolkningen nästan till 100% består av Sunni-muslimer. Det gör också att den irakiska regimens allierade shia-milis inte heller kommer att gå in i Mosul. Risken för hat-dåd är allt för stor.

Vad som händer härnäst kommer att bli mycket intressant att se, och kommer att bli avgörande för vad som händer i området under lång tid framöver. EN snabb kampanj med få förluster innebär att Daesh inom en kort framtid kommer att vara helt utrensade från Irak och processen med att bygga nya nationer kan börja. Irak som under Saddam Hussein kommer inte att finnas kvar. Om det blir olika nationer, eller om man kan komma fram till en federativ modell återstår att se. Drar kampanjen ut på tiden hinner allt för mycket hända på andra fronter för att man ska kunna se vad framtiden kan ge.

Jarabulus och den turkiska fronten

Sedan min senaste rapport har Turkiet, tillsammans med en styrka på c:a 1500 man ur Fria Syriska Armén (FSA), tagit kontrollen över ett tidigare Daeshkontrollerat område längs den turkiska gränsen, från Jarabulus i öster till Azaz i väster. Området är mellan 5 och 15 km djupt och det har tagit 2 månader att ta kontrollen över det. Givet att Daesh har utrymt stora delar utan strid och att Turkiet har flyg, stora artilleristyrkor och minst en pansarbataljon som understöd till rebellernas infanteri är framstegen mycket måttliga. Ett stort problem är naturligtvis att rebellstyrkorna är väldigt fåtaliga i förhållande till den långa front de ska verka över. Hittills har man haft en bräcklig vapenvila med SDF. Initialt tog man över några SDF-kontrollerade byar, men sedan dess har det varit lugnt mellan Turkiet och de syriska kurderna.

Detta har dock upphört idag, när FSA har lämnat ultimatum till kurderna att inom 48 timmar utrymma Tall Rifat i kantonen Efrin. Det här är en stad djup inne på kurdiskt område och det är osannolikt att kurderna ger upp den utan strid. Det här är tyvärr förödande för kampen mot Daesh. Kurderna är starka nog att stå emot FSA och Turkiet under lång tid, samtidigt som man inte är starka nog att slå dem. Under tiden kommer fronten mot Daesh att försvagas, både för YPG/SDF och för FSA/Turkiet.

Resten av Syrien

Den syriska regimen är på frammarsch mot rebellstyrkorna på alla fronter. Man slåss egentligen bara mot rebellerna och i ringa mån mot Daesh. Östra Aleppo är åter inneslutet, och regimen har tagit kontrollen över flera stadsdelar de senaste veckorna. Riksmedia har redan rapporterat om de urskiljningslösa bombningarna som regimen utför, där hundratals civila dör varje vecka. Att kontrastera mot de ansträngningar som har gjorts i Manbij, Mosul, Fallujha och Ramadi. Man kan konstatera att regimen inte har sina medborgares väl och ve som högsta prioritet.

Andra ställen där man strider är i norra Homs, där rebeller inledde en offensiv för ungefär en månad sedan. Efter initiala framgångar utbröt strider mellan olika islamistiska rebellgrupper och regimen kunde starta en motoffensiv och återta stora delar av de förlorade områdena. Även i området kring Damaskus har regimen haft framgångar, både i östra Ghouta och på andra ställen.

När vi pratar om Assadregimen så har vi ett väldigt udda förhållande, där man bör fråga sig hur mycket kontroll Assad egentligen har. Hans styrkor består av c:a 80 000 man. Av dessa kontrolleras c:a 60 000 man från Iran. De har tillfört revolutionsgardister, afgansk milis, reguljära iranska trupper och en stor kontingent Hizbollah från Libanon. Den egna Syrian Arab Army består bara av c:a 6 000 man, och är därmed mycket mindre än Daesh, rebellstyrkorna och YPG. Utan stödet från Iran och Ryssland skulle Assad vara borta från makten, och han måste vara mycket medveten om det. Det är nog bara på grund av att Ryssland och Iran inte har en samordnad agenda som Assad inte är en ren marionett.

Vad fick du för din röst?

written by jacob, on Sep 14, 2016 9:20:00 PM.

Vi är nu 2 år in i mandatperioden för EU-parlamentet. Den som röstade i EU-valet 2014 kan nu utvärdera vad man fick för sin röst. Jag har gått igenom samtliga parlamentsledamöter för att ta reda på vad de gör, och hur de redovisar det för sina väljare. Personligen anser jag att man ska kräva av sin parlamentariker att de faktiskt berättar vad de gör. Vilka frågor som behandlas i de utskott de sitter i, vilken ståndpunkt de har i dessa frågor och vad den sannolika utgången är. Sedan ska de följa upp med information om hur parlamentet röstade i slutänden.

Anledningen till att det är viktigt med vad parlamentarikerna skriver är att den journalistiska rapporteringen från parlamentets arbete är i det närmaste obefintlig. Samtidigt så fattas alla stora beslut i Bryssel/Strasbourg, med parlamentet som nyckelspelare. Vårt inflytande som väljare är direkt beroende av att våra representanter berättar vad som händer, när det händer.

De flesta väljare borde därför vara besvikna med sina val.

SD

Sverigedemokraterna fick 2 mandat i EU-valet. Peter Lundgren sitter i transportutskottet och har varit så aktiv att det har givit eko i form av artiklar och nominering till ett pris i EU-kretsar. Han har aktivt drivit på för att få en lagstiftning mot social dumpning på transportområdet, d.v.s. förare från låglöneländer som med skydd av cabotage-reglerna kör transporter i länder med mycket högre kostnader. På det andra mandatet sitter Kristina Winberg. Hon verkar inte göra många knop. Ingen av dem redovisar för sina väljare vad de verkligen gör. Om man inte röstade på dem för att de skulle sabotera EU-arbetet har man anledning att vara missnöjd.

Kristdemokraterna

Lars Adaktusson bloggar en hel del om vad han tycker, men säger rätt lite om vad han gör. Hans väljare borde vara åtminstone lite missnöjda.

Moderaterna

Det finns 3 moderata parlamentariker och de klarar sig ganska bra allihop. Bäst är Christoffer Fjällner, som arbetar hårt för att införa CETA och andra hemska handelsavtal. Jag håller inte med om det han gör för 5 öre, men han redovisar tydligt vad han gör och varför. Han är mycket aktiv. Anna Maria Corazza Bildt ägnar sig för närvarande åt att försvara jägares och sportskyttars möjlighet att inneha vapen. Hon har en videoblogg där hon tydligt berättar vad hon gör, och varför. Gunnar Hökmark skriver en massa på sin blogg, men det är svårt att få grepp om vad han egentligen gör. Jag tror han fokuserar på utrikespolitik, men jag vet inte säkert. Moderata väljare bör känna sig ganska nöjda med sina representanter.

Liberalerna

Före detta folkpartiet har 2 mandat. Jasemko Selimovitch ordbajsar mest om storpolitiska frågor på en halvfärdig webbsajt. Synnerligen märkligt, med tanke på att han sitter i utskottet för jordbruks- och landsbygdsfrågor. Han har tagit över platsen efter Marit Paulsson, och jag gissar att han inte trivs där. Cecilia Wikström däremot är bäst i klassen. Hon berättar bredvilligt och detaljerat om vad hon gör. Hon har också ett nyhetsbrev som man prenumerera på. Den väljare som kryssade Cecilia kan känna sig nöjd med sitt val. Den som satsade på Marit har blivit blåst.

Centern

Att Fredrick Federley har haft en del bra åsikter i integritets- och upphovsrättsfrågor vet vi pirater sedan tidigare. Vad han gör i Bryssel är dock en gåta, för det berättar han inte mycket om. Han har en blogg, men 4 uppdateringar i år är inte mycket att hurra för. Ingen av dem berättade om vad Fredrick verkligen gör. Centerväljare bör nog se sig om efter ett bättre alternativ nästa gång.

Socialdemokraterna

Med 5 mandat utgör de Sveriges största grupp parlamentariker och kanske den mest passiva. Marita Ulvskog har en mycket aktiv twitterkanal, där man får lite insikt i vad hon gör och vad hon tycker, men på Twitters vis så är det rätt osammanhängande. Man får inte plats med speciellt stora tankar på 140 tecken. Jytte Guteland, Anna Hedh, Olle Ludvigsson och Jens Nilsson har ingen löpande redovisning av vad de gör och vad de åstadkommer. De har var och en en kort intervju från i januari om vad som skedde i Bryssel förra året, men det är skåpmat vid det här laget. Som Socialdemokrat skulle jag allvarligt ifrågasätta vad mina parlamentariker verkligen gör, och om de gör skäl för sina höga löner och förmåner.

Miljöpartiet

Precis som hemma i Sverige har Miljöpartisterna anledning att vara kritiska mot sina representanter. Max Andersson, Jakop Dalunde och Bodil Valero har statiska webbsidor som talar vitt och brett om vad de vill åstadkomma, men inte ett ord om vad de verkligen gör. Som väljare skulle jag utkräva betydligt bättre redovisning. Jag vet att Isabella Lövin under förra mandatperioden gjorde ett mycket bättre jobb med att berätta vad som hände inom hennes specialområde.

Vänsterpartiet

Malin Björk var mycket språkför i valrörelsen till EU-parlamentet, men sedan dess har det varit väldigt tyst. Vänsterpartiet är i och för sig väldigt EU-negativa, men borde inte deras representant berätta vad hon gör?

Feministiskt Initiativ

Soraya Post verkar inte göra många knop. Har inte ens en egen hemsida. Hade jag röstat på henne skulle jag ha varit mycket missnöjd.

Piratpartiet

Piratpartiet fick inte något svenskt mandat alls i förra valet. Konsekvenserna av det ser vi nu. Kommissionen kommer med ett stort förslag om reformering av upphovsrätten och Sverige har inte en enda representant som ens begriper frågan. Tack och lov representeras vi av den tyska Piratpartisten Julia Reda, som har just upphovsrätt som sin specialitet. Samtidigt hade det inte varit dumt att ha en ledamot som bevakade TTIP, CETA och andra handelsavtal, och någon som hinner fördjupa sig i vad som händer i integritetsfrågor.

Jag hoppas därför att svenska folket i nästa EU-val ställer höga krav på redovisning från sina parlamentariker och väljer sådana som tydligt redovisar vad de gör i EU-parlamentet. Det som händer där är alldeles för viktigt för att lämnas orapporterat.

Det som händer just nu illustrerar också hur viktigt det är att få i kandidater från Piratpartiet. EU beslutar i många typiska piratfrågor, och vi är de enda som har kompetens på området.

Nya vändningar i Syrien/Irak

written by jacob, on Aug 24, 2016 1:29:00 AM.

Efter SDF:s seger i Manbij var det ganska stilla i några dagar, innan de olika parterna bestämde sig för hur de skulle reagera på den nya situationen. Från SDF:s sida kom det deklarationer om att de tillsammans med arabiska grupperingar har bildat Militärkommittéer för befrielsen av Al Bab och Jarabulus. Man har sedan tagit kontrollen över ett antal byar norr, väster och sydost om Manbij. Det handlar mest om att förkorta fronten och att skapa brohuvuden för vidare attacker i alla riktningar. De stora operationerna har inte börjat än, av skäl som vi kan se nedan.

Hesekê

Mitt i det stora kurdiska området ligger staden Al Hasakah, eller Hesekê på kurdiska. De centrala delarna av staden har varit under Assad-regimens kontroll ända sedan inbördeskriget startade. Dessutom finns det en artilleribas som hör till regimen nordost om staden. Det finns också en större enklav som är under regimens kontroll längre norrut, och som även den är helt inringad av Rojava, den kurdiska statsbildningen i Syrien.

Troligen som en direkt reaktion på SDF:S seger i Manbij började regimstyrkorna anfalla de kurdiska områdena i staden. Enligt regimens propaganda var det SDF som gick till angrepp, men det är inte trovärdigt, med tanke på hur överrumplade de var, och hur de i efterhand har tillfört trupper för att få kontroll på situationen. Regimen satte även in flyg för att anfall SDF:S ledningscentral och andra styrkor. Kurderna ropade på hjälp från sina allierade, och USA hotade med att skjuta ned syriska plan, om de sattes in över Al Hasakah. Därmed upphörde det syriska flygstödet. SDF har därefter tillfört styrkor från Manbij-området och fronten söder om Al Hasakah, för att genomföra en offensiv mot staden. Den har varit mycket framgångsrik, troligen tack vare att man har ett aktivt stöd från de arabiska klanerna i området. Det rapporteras om att många vakter vid SDF-checkpoints är araber, att klanerna har överlämnat sina vapen till SDF och att en styrka på 230 man från artilleribasen har överlämnat sig till SDF.

Efter ett par dagars strider, och ett ultimatum till regimstyrkorna, har man kommit överens om ett eldupphör. Alla regimens beväpnade styrkor ska dras bort från staden och Rojava får full kontroll, förutom över några kvarter i centrum, som utgör statens administrativa byggnader. Dessa ska kontrolleras av obeväpnad civil regimpolis.

Det här är ännu en stor seger för Rojava. Man har visat att man är ett realistiskt alternativ för araberna i området, och att dessa föredrar löftena från Rojava jämfört med andra alternativ. Den kurdiska statsbildningen är fortfarande svag militärt, men den är väldigt stark när det gäller moraliska ställningstaganden och framtidstro.

Den militära svagheten illustreras av att man var tvungen att ta styrkor från fronten för att hantera problemen i Al Hasakah, och att Daesh passade på att anfalla och ta kontrollen över 3 byar söder om Al Hasakah samtidigt som kurderna genomförde sin offensiv. Segern innebär att man kan frigöra styrkor igen, och jag tror att vi kommer att få se SDF återta den terräng man förlorat ganska snart.

Kring striderna i Al Hasakah har det förekommit bombanfall från regimen mot kantonen Afrin och beskjutningar mot regimens livlina in till Aleppo från den kurdiska enklaven i Al Masoud (en stadsdel i Aleppo). Det är rätt tydligt att det har rört sig om markeringar av vad man verkligen kan göra, om man inte får gehör för sina synpunkter i Al Hasakah. Allt hänger samman i det syriska inbördeskriget.

Aleppo

Det verkar som om både regimen och oppositionen har satt in alla tillgängliga resurser för att få till ett avgörande i Aleppo. Regimen har ett litet övertag på grund av flygunderstöd från ryssarna och eget luftherravälde. Oppositionen verkar vara bättre tränade, bättre organiserade och bättre motiverade än regimens soldater, vilket är anledningen till att de inte förlorat stort. Tecken på att regimen har flyttat alla offensiva styrkor till Aleppo är bland annat att det ryska lägret i Palmyra står tomt. Det visar att planerna på en offensiv mot Daesh är lagda på is. Ryssarna behövs för att eldleda flygunderstödet när man genomför en offensiv.

Jarabulus

Jarabulus är en stad på den syriska sidan av gränsen till Turkiet. Den är just nu under Daesh kontroll och det är dit i princip alla utländska krigare åker för att ansluta sig till kalifatet. SOm jag nämnde i ingressen så vill SDF tillsammans med ett antal arabiska grupper ta kontrollen över Jarabulus, men man är inte ensamma om det. Turkiet har genomfört artillerianfall mot både Daesh och SDF och man har genomfört minröjning. Samtidigt samlas styrkor från oppositionen, främst FSA (Free Syrian Army), på den Turkiska sidan gränsen. De är beredda att anfalla Jarabulus, så snart förberedelserna från Turkiska Armén är klara.

Mosul

I Irak har operationerna för att återta Mosul börjat. PKK, en av de kurdiska arméerna i Irak, har genomfört en offensiv sydost om Mosul och tagit kontrollen över 12 byar. Den irakiska armén har genomfört en offensiv i närheten av basen Qayyarah, och tagit kontrollen över staden med samma namn. Det är en rätt stor och viktig stad, som ligger invid floden Tigris. Det ökar isoleringen av Daesh-enklaven runt Hawija och kan utgöra en logistisk bas för vidare avancemang norr ut. De stora operationerna kommer dock att dröja ytterligare några veckor. Det pågår med all säkerhet en febril aktivitet med planering och logistisk uppladdning. Flygbasen iordningställs - landningsbanor prepareras, byggnader repareras, bomber, bränsle, ammunition, flygplan och personal transporteras in. När den stora offensiven startar kommer den säkert att ha stora initiala framgångar, medan det kommer att gå segare när man kommer in i Mosuls förstäder.

SDF segrar i Manbij, tunga strider i Aleppo

written by jacob, on Aug 12, 2016 8:17:00 PM.

Manbij

Efter min senaste rapport den 6 augusti krympte Daesh område kraftigt, till att till sist omfatta c:a 500x500 meter i den nordvästra delen av staden. Man höll en gisslan på 2000 personer instängda i stadsdelen, och med ett uppskattat antal på 100 Daesh-krigare så beslutade SDF att i sort sett ställa in flyganfallen i området. I onsdags gjorde Daesh ytterligare ett försök att bryta belägringen, med samordnande anfall från Jarabulus i norr och Raqqa i sydost. Båda dessa misslyckades och enligt SDF förlorade Daesh ungefär 230 man i den nordliga attacken. Med inställda flygattacker mot Manbij fanns det gott om ledig flygkapacitet att använda mot de båda anfallen. Med tanke på vad Daesh riskerar för att få ut sina styrkor från Manbij kan man gissa att det finns någon nyckelperson (eller annan viktig resurs) bland de trupper som har varit inringade.

Idag löpte en frist ut, som SDF har givit de inringade styrkorna i Manbij. Om inte gisslan frigivits till eftermiddagen idag skulle SDF påbörja sitt slutanfall. Daesh har nyttjat fristen till att förbereda ett uttåg, och under eftermiddagen har de i en bilkonvoj, med ungefär 500 civila som gisslan lämnat Manbij, för att ta sig norrut i riktning mot Jarabulus. Av omsorg om de civila har SDF avstått från att anfalla konvojen.

För Rojava är det här en enorm militär och politisk seger. Rojava är av kurder ledd statsbildning i norra Syrien. Det är det kurdiska partiet PYD som främst står bakom statsbildningen och vad de har gjort är inte helt okontroversiellt bland kurder. De kritiseras bland annat av den största fraktionen bland kurder i Irak. Detta innebär till exempel att Peshmerga inte är välkomna i Rojava, och att det finns en brist på koordination mellan olika kurdiska styrkor. Det är möjligt att segern i Manbij kan skapa ökad acceptans för Rojava bland andra kurder. Dock så är det bland araberna och olika minoritetsgrupper som de stora politiska framgångarna har vunnits. Rojava är nämligen en multietnisk statsbildning som ska vara baserad direktdemokrati, jämlikhet mellan könen och hållbarhet. Det innebär till exempel att man redan har påbörjat återupprustningen av Manbij, tillsammans med ett råd bestående av medborgare i staden. Många butiker har återöppnat och en betydande del av befolkningen har återvänt, efter att ha varit inkvarterade på landsbygden utanför Manbij, eller i Kobane, några mil bort.

Rojava har haft stora problem med alla flyktingar från Manbij. Det finns inga internationella hjälporganisationer aktiva i området och Rojava är avskurna från import av läkemedel och andra förnödenheter till sina sjukhus. Just nu har man bara en månads behov kvar. I Kobane vårdar man c:a 500 skadade civila från Manbij, och man har ett behov av att vårda sina egna sårade, som säkert är fler än så.

Av alla stridande parter i Syrien är SDF den enda som jag verkligen har sympati för. Målet är ett fritt, sekulärt, jämlikt samhälle. SDF:s anfallsstyrkor består av frivilliga, medan man har skapat försvars- och skyddstyrkor för sina samhällen genom värnplikt. Att man befinner sig i krig märks. Utbildningstiden för skyddstyrkor är 20 dagar, infanteri får 45 och specialstyrkor 90. Rojavas stora problem är att de är isolerade. Turkiet ser dem som det stora hotet. Ett fritt och fungerande Rojava har potential att bli en bas för frihetstörstande kurder från Turkiet. Assadregimen och oppositionen motsätter sig ett Kurdistan med självstyre och bröderna i Irak har en annan politisk uppfattning. Det stöd man får från USA och andra allierade blir begränsat, eftersom man inte kan stöta sig allt för mycket med NATO-brodern Turkiet. En betydande del av flyganfallen utgår dessutom från NATO-basen i Incirlik i Turkiet.

Aleppo

Sist jag rapporterade om Aleppo hade oppositionen lyckats bryta regimens försörjning till västra Aleppo från söder. Det söm hände närmast efter var att man lyckades vidga gapet i söder så mycket att man kunde få in ett mindre antal transporter med förnödenheter till östra Aleppo. Det visade sig också att övertagandet av artilleribasen var en jätteframgång. Enligt vissa källor lyckades man komma över ammunition och materiel för ytterligare 4 års krigföring. Det måste betraktas som kriminellt släpphänt av regimens befälhavare, som inte i tid transporterar undan viktig materiel.

Utvecklingen efter oppositionens anfall har varit blandad. Regimen har transporterat in förstärkningar på minst 2000 man, ett 20-tal stridsvagnar och ett 50-tal pansarbandvagnar. Även oppositionen har tillfört minst 2000 man extra. Ryssarna har utfört en stor mängd flyganfall. I vanlig ordning har man bombat sjukhus och civila, men även anfallit oppositionens ställningar. Enligt regimen har man de senaste 4 dagarna dödat 4000 man, men det kan nog avfärdas som ren propaganda. Att regimen däremot har lyckats få in en konvoj med livsmedel, nog för de närmsta 2 månaderna, till västra Aleppo, kan man nog lita på. Den har tagit sig in från norr, där regimen har en smal korridor in i staden.

Oppositionen anfaller nu i ett område i södra Aleppo-provinsen, för att där kunna skära av regimens försörjningsvägar in till Aleppo-området. Än så länge har man haft vissa framgångar, men motanfall från regimen har gjort att man än så länge inte kan påverka transportvägarna.

Övrigt

I övrigt är det väldigt lugnt. Det enda av vikt som har hänt är att en tidigare al Nusra-bataljon i Damaskus-området har gått över till Daesh. Det påverkar i princip ingenting. Bataljonen finns i en isolerad ficka och slåss mot Assad-regimen. De kommer att fortsätta med det som om ingenting hade hänt. Anledningen till skiftet är att Jabat al Nusra i Syrien har brutit med Al Qaeda och har bytt namn till Jabhat Fateh al-Sham. Den nya organisationen har som mål att etablera en Sharia-baserad stat i Syrien. Jabhat Fateh al-Sham är militärt den starkaste av organisationerna som ingår i oppositionen och många av de mindre organisationerna samarbetar med dem för att de inte har något val.

Kemiska vapen

Till sist, regimen har i veckan angripit civilbefolkningen i Aleppo med klorgas. Det här är ett solklart krigsbrott och en åtgärd som inte på något sätt kan ursäktas. Jag har också svårt att tro att de ryska och Syriska flyganfallen mot sjukhus sker av misstag. I östra Aleppo fanns det fär några månader sedan 5 sjukhus. Nu finns bara ett kvar.

Mer om Manbij

written by jacob, on Aug 6, 2016 12:23:34 AM.

När en försvarsstruktur faller samman går det fort. Bara timmar efter min förra rapportering om Manbij är det dags att uppdatera.

Ett flyganfall och påföljande anfall med trupp har avslutat motståndet i Tatbekat-fängelset.

Alla de 3 övriga motståndsområdena har krympt betydligt. Det östra och det centrala är nu inte mer än 1000x1000 meter och det i nordost har krympt lite mindre än de andra. Innebörden är ytterligare tusentals civila som har befriats och att uppgiften att identifiera motståndsfickor har blivit betydligt enklare.

På det negativa kontot finns rapporter om att Daesh har tagit en gisslan om 500 barn, kvinnor och åldringar som sköldar. SDF har under hela belägringen av Manbij varit extremt försiktiga med operationer som riskerar livet på civila. Det kan vara ett rent moraliskt ställningstagande, men det kan också ha samband med att befälhavaren för de kurdiska styrkorna har haft sitt hem och sina föräldrar bakom fiendens linjer. Jag tror att egenintresset, där vänner och nära och kära finns i skottlinjen gör att man tänker till en extra gång innan man sätter in tunga bombattacker.

Framgångarna för SDF gör att vi nu kommer att se slutstriderna börja omedelbart. Var de sista motståndsfickorna kommer att vara återstår att se, men vi kan vara rätt säkra på att de snabbt kommer att slås ut med flyganfall.

Slutstrid i Manbij, stort slag om Aleppo

written by jacob, on Aug 5, 2016 9:35:00 PM.

På de flesta fronter i kriget i Syrien/Irak har det varit stilla de senaste veckorna, troligen på grund av att det är svårt att kriga när temperaturerna ofta når över 40 grader. Det finns dock några undantag.

Irak

I Irak har en motstådsficka mellan Fallujah och Ramadi rensats upp. I övrigt har det varit väldigt lugnt. Försvarsministeriet har annonserat att man först ska ta kontrollen över området runt Hawija, innan man startar anfallet mot Mosul. För Mosul har man ändå annonserat att man kommer att inleda operationerna i början på september och att de ska pågå i 3 månader. Det planeras också operationer för att ta över området mellan Ramadi och den Syriska gränsen.

Den irakiska armén imponerar fortfarande. Man planerar operationer, genomför planerna och uppnår uppsatta realistiska mål.

Aleppo

Striderna om Aleppo har varit mycket intensiva. Senast jag skrev var regimen nära skära av försörjningen till oppositionens område i östra Aleppo, genom att ta kontrollen över den väg norr om staden som har använts för försörjning. För någon vecka sedan var den operationen komplett. Oppositionen har de senaste dagarna kontrat genom att anfalla söder om staden, för att skära av regimens västra stadsdelar från andra regimkontrollerade områden. Man har dessutom tagit en artilleribas och tagit kontroll över ett antal haubitsar. Anfallet har hittills lyckats skära regimens försörjningsväg, men har ännu inte lyckats öppna en egen väg in till östra Aleppo. Striderna runt Aleppo sker mellan nästan jämbördiga motståndare. Man använder sig av stridsvagnar, uppsuttet infanteri i pansarbandvagnar, pansarvärnsmissiler, kanoner och tunga kulsprutor. Artilleri spelar en stor roll. Oppositionen använder sig även av självmordsfordon, men till skillnad mot Daesh så har man bara ett litet fåtal sådana angrepp, där varje fordon har en taktiskt viktig betydelse. Idag använde man 2 sådana fordon för att bryta sig igenom artilleribasens försvar. Båda sidor har också nyttjat sig av tunnelbomber för att överraska viktiga taktiska mål. Förlusterna har varit mycket stora på båda sidor, med 100-tals stupade. På oppositionssidan deltar c:a 17 fristående enheter, medan regimsidan har en blandning av egna förband, milis, Hizbolla och Iranska förband. Regimsidan understöds dessutom av eget flyg och ryskt flyg. Regimen har gamla flygplan och helikoptrar, som oppositionen då och då lyckas skjuta ned. Med några få undantag har de ryska flygförbanden klarat sig utan förluster.

Utgången av slaget om Aleppo är fortfarande ytterst oviss. Mycket står på spel, för om regimen vinner lär det inte bli några förhandlingar om fred i Syrien. Om oppositionen vinner lär Assad bli tvungen att gå till förhandlingsbordet, om det någonsin ska bli fred i landet.

Manbij

I Manbij lyckades Daesh under flera veckor motstå koalitionens anfall. Man gjorde endast små framsteg i de västra stadsdelarna, trots stora dagliga flyganfall. Under tiden gjorde man dock ett geniget spaningsarbete längs den södra frontlinjen, och för 3 dagar sedan genomförde man koncenterade flyganfall mot Daesh positioner, för atts edan följa upp med anfall på marken. Det resulterade i att man tog kontrollen över flera stadsdelar och att tusentals människor lyckades fly. Dagen därpå gjorde man samma sak i norr. Förutom en stor våg av flyktingar resuterade det i att Daesh områden i staden nu är uppsplittrade. Det finns 4 områden som fortfarande är under Daesh kontroll:

  • I Tatbekat-fängelset finns en mindre grupp förskansad sedan en månad tillbaka. De håller troligtvis på att svältas ut av SDF.
  • I nordväst finns ett område som ungefär 500x1000 meter stort, mest med industrifastigheter. Det är isolerat från nästa område av en flodbädd som troligen är uttorkad så här års.
  • I centrum finns ett område som är ungefär 1500x1500 meter stort. Det verkar vara här som det tuffaste motståndet finns just nu. SDF har anfallit området från väster i snart en månads tid, och det är först idag som man har gjort några stora framsteg på västfronten. Man har tagit kontrollen över post, mediabyggnader och stadshuset.
  • Ett 1500x2000 meter stort område i öster kontrolleras fortfarande av Daesh. Stora delar av det är troligtvis mycket glesare försvarat av Daesh, men det kan finnas små områden med beföästningar och tunnelsystem.
Vi kan nog förvänta oss att de Daesh-kontrollerade områdena ska krympa rejält de närmsta dagarna, medan det kan dröja flera veckor innan de sista bastionerna faller.

Det är hundratals civila som har förlorat livet i kampen om Manbij. Dels händer det att civila kommer i vägen för flyganfall, både på grund av missar från koalitionen och på grund av att Daesh använder dem som mänskliga sköldar. Dels så skjuter Daesh på civila som försöker fly. Som civil i Kalifatet är man nämligen inte medborgare. Man är slav och saknar rättigheter.

Vad som händer efter att Manbij har fallit ska bli intressant att se. Den kurdiska regeringen för Rojava - den självutnämnda kurdiska staten i Syrien - vill ta kontrollen över staden Al Bab och länka samman kantonen Efrin med resten av de kurdiska områdena. Deras utländska partners, med USA i spetsen vill gå i riktning mot Raqqa. Vi får se vems vilja som vinner.

Syrien-Irak - En belägring går mot sitt slut

written by jacob, on Jul 10, 2016 9:36:00 PM.

Trots att det inte var så länge sedan jag skrev om kriget i Syrien-Irak är det dags före en uppdatering. Flera viktiga händelser har inträffat.

Manbij

Belägringen av Manbij går mot sitt slut. I fredags rapporterades det att SDF intagit stadsdelen Hazawani i sydvästra Manbij mot mycket lite motstånd. Strax därefter kom rapporter om hårda strider kring sjukhuset och att SDF hade skurit av ett antal Daesh-krigare i stadens sjukhus. Sedan dess har det varit locket på. Man medger operationer i alla riktningar runt staden, men säger inget om exakt var man gör framsteg. SDF har kommit ut med en kommuniké om att Daesh-krigare i större antal försöker smälta in i flyktingströmmarna från staden, viket tyder på att de har givit upp hoppet om att ett motanfall ska lyckas. Det verkar också som en mindre grupp Daesh-krigare är beslutna att slåss till det bittra slutet, och att de har arbetat på försvarsställningar i östra Manbij under mer än en veckas tid.

Den militära analysen är att SDF har genomfört operationen på ett mycket skickligt sätt. Man har satsat huvuddelen av resurserna på att säkerställa inringningen och gått långsamt och försiktigt fram med anfallen mot staden. Allt för att locka ut Daesh styrkor på äventyrligheter och för att begränsa egna förluster. Efter en dryg månads belägring är motståndet i Manbij betydligt uppmjukat. Flyganfall, brist på mat, brist på ammunition och tunga vapen och troligen en betydande sömnbrist gör Daesh till ett betydligt lättare mål. Jag tror att vi har två sannolika scenarion framför oss. Antingen så faller Manbij helt och hållet på några dagar, eller så faller stora delar av staden, och det blir en utdragen slutstrid i någon stadsdel och några småfickor på andra håll.

Det som framkommer tydligt när man följer olika Twitterströmmar är att kurderna inte bara är en militär styrka utan verkligen har en fungerande statsbildning med myndigheter, förvaltning och ett aktivt näringsliv. Det finns ett organiserat mottagande av flyktingar från stridsområdena och det finns en civil förvaltning som arbetar med att jordbruk, skola och andra samhällsfunktioner kommer igång snabbt i områden som man tar kontrollen över. I de kurdiska områdena i Irak har man fått en turistboom nyligen. Det är framför allt människor från södra delarna av Irak som vill njuta av grönska och ett svalare klimat under sommarhettan i landet.

En annan reflektion jag har gjort är alla intervjuer med glada befriade civila. Det första alla klagar på när det gäller den Islamiska Statens regim är att man inte fick kläda sig som man ville. På många ställen där flyktingströmmar från Manbij har passerat ligger det ett stråk av de svarta kläden som IS har tvingat på alla kvinnor. Medan många andra aspekter av förtrycket är mycket hemskare så påverkar klädtvånget alla i samhället och det blir därför en symbol för förtrycket.

Aleppo

Efter långa och hårda strider med stora förluster på båda sidor verkar det som om Assadregimen har lyckats ta kontroll över Mallah Farms i norra Aleppo. Det gör att man har skurit av oppositionens försörjningsväg in till sina delar av staden. Det är alltså en ny belägring som börjar. Det som skiljer den från Manbij är att civilbefolkningen i Aleppo inte lever med en ockupationsmakt utan ser oppositionsstyrkorna som sina beskyddare. De som har varit av annan åsikt har för länge sedan sökt sig till andra områden.

Mosul

De irakiska styrkorna har haft en del smärre framsteg i Tigrisdalen mellan Bagdad och Mosul den senaste veckan innan man igår gjorde ett stort genombrott genom att anfalla och ta kontrollen över en flygbas i närheten av Qayarah. Staden ligger vid Tigris, medan flygbasen ligger i öknen, ungefär en mil längre västerut. Ytterligare en mil längre västerut går huvudvägen mellan Bagdad och Mosul. Att basen är viktig inser man när det rapporteras om att amerikanska styrkor redan har flyttat in och arbetar på att göra den operationsduglig.

Genom basen får man full kontroll över både huvudvägen och och alla mindre vägar i Tigris-dalen. Det gör att man har en egen, säker, transportväg för förband och förnödenheter som ska sättas in när snaran dras åt kring Mosul. Samtidigt skär man av Daesh styrkor längre söder ut. De kommer inte längre att kunna ta emot förnödenheter eller omgrupperas för att stödja styrkorna längre norrut.

Det vi kommer att se under den närmsta tiden är hur de irakiska styrkorna tar kontrollen över landsbygden kring Mosul. Eventuellt kommer man att genomföra en kampanj mot Daesh i fickan längre söderut, men det beror helt på hur stora styrkor som finns där. Om de inte utgör ett hot kan de lämnas till sitt öde tills Mosul är återerövrat. Är de för starka måste de neutraliseras. Det går aldrig att ha styrka som hotar försörjningslinjerna under en stor operation.

Politik

Den enda lokala parten som visar styrka är kurderna. De har byggt ett politiskt kapital och ett förtroendekapital som gör att de får samarbetspartners i den sekulära Syriska oppositionen, samtidigt som de har en för det mesta fungerande icke-angreppsöverenskommelse med Assad-regimen. Regimen i sin tur har visat sådan svaghet på slagfältet att Ryssland nu skickar sitt hangarfartyg till området. Det kommer nästan att dubbla den ryska flygkapaciteten. Al Nusra har lidit stora förluster i Aleppo, en del av styrkorna är inringade och de är inte överens med sina allierade om hur man ska angripa problemet. Daesh förlorar stort i Irak och i Manbij. Utsikterna på lite sikt är fullständig utplåning. Frågan är bara hur lång tid det tar. Medan den irakiska armén har blivit stark, så är den politiska ledningen svag. Det bristande säkerhetsläget i Bagdad och på annat håll underblåser spänningarna mellan olika folkgrupper och gör regerandet svårt.

Ovanpå detta finns ett lager av storpolitik. Turkiet är mycket oroat av kurdernas framgångar och de allianser de bildar. Det har gjort att man har bett Ryssland om ursäkt för att man sköt ned ett av deras stridsflygplan förra hösten, och man har gjort jätteansträngningar för att göra ryssarna nöjda. Det handlar i viss mån om att uteblivna turistströmmar och handelsembargo från Ryssland har slagit hårt mot Turkiet, men kurdfrågan är säkert mycket tyngre för den Turkiska regimen.

För EUs del så innebär Daesh förluster av områden ett minskat flyktingtryck. När möjligheten att flytta hem öppnar sig går flyktingarnas tankar dit snarare än att söka sig vidare mot Europa. Dock finns det en risk att situationen i Aleppo skapar en ny våg av flyktingar.

USA har ett betydande politiskt problem i Syrien, där man inte kan bestämma sig för om man ska anfalla Assadregimen, eller samarbeta med dem. Det lär inte hända så mycket på den fronten, för Obama-administrationen håller på att göra bokslut och det är först när en ny president är insvuren som det kommer att fattas bselut i frågan.

I kulisserna agerar Iran och Saudiarabien

De storpolitiska faktorerna kommer att påverka kriget, men på vilket sätt är ytterst osäkert.

Strategiska nederlag i Syrien-Irak

written by jacob, on Jul 5, 2016 12:53:58 AM.

Det är några veckor sedan jag kom med en uppdatering om vad som händer i kriget i Syrien och Irak. Även om frontlinjerna inte har flyttat sig så mycket sedan senast så har det inträffat några händelser av strategisk betydelse.

Fallujah

Irakiska armén har nu kontroll över hela staden. Daesh har fortfarande styrkor i området utanför staden, och en stor del av dessa försökte lämna området i en konvoj för knappt en vecka sedan. Detta upptäcktes av den irakiska armén som satte in sitt arméflyg, bestående av ett antal Mi-23 - ryska attackhelikoptrar. Dessa började med att förstöra ett antal fordon i täten och svansen på konvojen och sedan fortsatte man beta av fordon så snabbt man kunde. Stridsflyg från USA tillstötte senare och till sist gick irakiska armén till attack på marken. Resultatet blev flera hundra utslagna fordon - allt från stridsfordon till personbilar och traktorer. Uppgifterna varierar från 50 till 750 fordon. Sanningen ligger nog någonstans kring 150. Personförlusterna för Daesh blev också mycket stora. Jag har inte hittat några uppgifter om hur många man de har förlorat, men irakiska armén hävdar att de inte låtit någon slippa undan. Om vi gissar på att varje fordon har haft minst 2 personer ombord bör förlusterna har varit minst 300 man. Stora mängder vapen och ammunition har förstörts eller tagits i beslag.

Det här har blivit en mycket kännbar strategisk förlust för Daesh, samtidigt som det är en exceptionell framgång, både militärt och PR-mässigt, för den irakiska armén. För USA är det en militär framgång, men ett PR-bakslag, eftersom man var så sena med att reagera.

Bagdad

Daesh har under de senaste veckorna skickat självmordsbombare och fordonsbomber mot shiamuslimska områden i Bagdad. Det senaste dådet skedde under uppladdningen inför Eid-al-Fitr, slutet på Ramadan och skördade 200 människoliv. Enda anledningen att dessa civila blev måltavlor är att de var shiiter, och betraktas som avfällingar av Daesh.

Attackerna kan ha viss inverkan på förtroendet för regeringen i Irak och är ägnade att så splittring mellan sunniter och shiiter, men troligen så leder det bara till grundligare kontroller vid checkpoints som leder in till Bagdad. Det kommer naturligtvis till att leda till långa köer på många ställen, men efter de blodiga attackerna kommer acceptansen för kontroller att vara hög.

Al Bukamal

Daesh är inte de enda som har lidit ett strategiskt nederlag. En ganska nybildad grupp kallad New Syrian Army har tillsammans med rådgivare från USA och Storbritannien gått till anfall mot Al Bukamal, som är en stad vid gränsen mellan Syrien och Irak. Man körde 24 mil genom öknen och tog ett litet flygfält utanför staden. Sedan förskansade man sig där, men missade att övervaka en av angreppsriktningarna mot flygfältet. Daesh, eventuellt med hjälp av förflyttning genom förberedda tunnlar lyckades överraska styrkan med ett samlat angrepp med en styrka på c:a 400 man.

Resultatet blev en flykt hals över huvud för New Syrian Army. Enligt vissa källor förlorade man 6 stridsfordon, 6 lastbilar ammunition och bort emot 40 man. Somliga påstår också att både Brittiska och Amerikanska soldater togs tillfånga av Daesh. Om detta är sant är det en strategisk förlust för de båda västmakterna. Hemmaopinionen är mycket känslig för grymma avrättningar av egna soldater. Daesh har dock inte visat upp några fångar trots att det gått flera dagar sedan attacken.

Manbij

Belägringen av Manbij pågår fortfarande. Den stora förändringen är att Syrian Defense Forces (bestående av YPG och arabiska förband) har tagit sig tram till stadsbebyggelsen på alla sidor om staden. I södra Manbij finns ett antal c:a 10 våningar höga silobyggnader som man har stridit mycket intensivt om. Efter ett antal flyganfall och markanfall tog SDF kontrollen över byggnaderna, varpå Daesh genomförde ett motanfall genom tunnlar och tog tillbaka komplexet. Därefter har SDF drivit ut dem igen och raserat tunnlarna. Anledningen till att silokomplexet är så viktigt är dels att Daesh hade en kommandocentral i byggnaden vid början av belägringen och dels att höjden ger möjlighet till att observera det mesta som händer på marken i Manbij. Resten av bebyggelsen är 1-2 våningar hög. Det finns dock ett silokomplex i östra Manbij som man fortfarande strider om.

Framstegen för SDF har varit mycket långsammare än för den irakiska armén i Falluja. Detta beror sannolikt till stor del på bristen på tung utrustning. SDF har bara ett fåtal stridsvagnar och pansrade trupptransportfordon. Man har inget tungt artilleri eller raketartilleri. För flygunderstöd är man helt beroende av koalitionen - i praktiken USA. Anledningen till det här är att Turkiet motsätter sig leverans av tunga vapen till de kurdiska styrkorna och deras samarbetspartners. Turkarna är livrädda för att utrustningen i slutänden ska användas i de delar av Kurdistan som ligger inom Turkiets gränser.

Man har också varit väldigt försiktig men anfall och bombningar av hänsyn till civilbefolkningen. Många har lyckats fly de senaste dagarna och det finns gott om videobevis för att SDF är populära bland de flyende. Det finns dock bort emot 15 000 civila kvar i Manbij, som ännu inte lyckats fly.

Daesh har i flera motanfall försökt bryta belägringen av Manbij. Senast för ett par dagar sedan lyckades man ta kontrollen över ett antal byar och skapa en inbrytning till ungefär en tredjedel av djupet på SDF-kontrollerat område. Förlusterna har varit stora och motanfall från SDF har återtagit stora delar av förlorad terräng.

Strategin från SDF har varit mycket tålmodig och syftat till minimala egna förluster. Dessutom har man goda möjligheter att få Daesh att förbruka sina soldater på fruktlösa motanfall. Det finns tecken på att motståndet i Manbij är på väg att försvagas. SDF har tagit flera ammunitionsdepåer och en fabrik för att tillverka granatkastarammunition, självmordsvästar och improviserade bomber (IED:er). Att man har lyckats ta så stora mängder sprängmedel tyder på att Daesh inte har folk nog att fylla alla självmordsvästar. Motanfallen med dåliga odds tyder också på en viss desperation över situationen i Manbij.

Regimen och oppositionen

Det pågår häftiga slag i Aleppo och i Latakia. Regimen har stöd av massiva bombningar från ryskt flyg, men lyckas ändå inte göra några större framsteg mot oppositionen. I Latakia har man förlorat en hel del terräng som man mycket mödosamt har kämpat sig till under ett halvårs tid. Det enda område där regimen gör synliga framsteg är i östra Ghouta, i närheten av Damaskus. Där betar man av område kontrollerat av Daesh eller oppositionen by för by.

Enklaven i Deir Ezzor håller man på att utrymma med helikopter, vilket antyder att man inte har nog med trupp i Palmyra-området för att göra en offensiv och häva belägringen av Deir Ezzor. Inte heller fronten i Raqqaprovinsen har trupp nog för att göra några framsteg. Det ger intrycket att regimen är mycket svag. Ryskt flygunderstöd är nödvändigt för att regimtrupperna över huvud taget ska överleva. Dessutom består regimtrupperna till stor del av krigare från Hizbollah i Libanon och trupper från Iran.

Personligen anser jag att regimen är de enda som kan göra ett strategiskt val, och det val de har gjort är det minst produktiva. Man skulle ha kunnat fortsätta eld-upphör-avtalet med oppositionen, trots att man avskyr Al Nusra, och fokuserat på att slå Daesh. Den andra konflikten kommer att finnas kvar oavsett vad som händer med Daesh, och det är inte troligt att den kan lösas med militärt våld. Däremot måste Daesh utplånas med militärt våld om det problemet någonsin ska kunna få en lösning. Den Islamiska Staten måste upphöra som territoriell enhet och övergå till ren terrorverksamhet innan man kan bromsa deras rekrytering.

Den inkompetenta Assad-armén

written by jacob, on Jun 21, 2016 10:13:15 PM.

Natten till idag så genomförde Daesh ett motanfall mot Assad-regimens styrkor i området sydväst om Raqqa. Det verkar ha varit en stor taktisk framgång. Regimstyrkorna har tagit stora förluster och trupper har blivit kringrända. Fronten har tryckts tillbaka flera kilometer och regimens stridsgrupp Raqqa finns enligt en rysk journalist inte mer.

I rapporteringen anges att Daesh har använt 3 stycken T-72-stridsvagnar i motanfallet. Till saken hör att det område man strider i är snustorr öken och platt som en pannkaka. Det enda som höjer sig över slätten är vägbanken och enstaka hus. På några få ställen finns det flodraviner som är helt uttorkade den här tiden på året.

Att ett motanfall har lyckats övergår mitt förstånd. Med de avstånd som finns i området måste man vara fordonsburen för att kunna anfalla. Regimen har totalt luftherravälde och med ryssarnas hjälp har man kapacitet att bekämpa allt som rör sig, även nattetid. Även attackhelikoptrar är fullt användbara nattetid. Det borde vara självmord att ge sig ut i öknen på det sättet med stridsvagnar. Regimen har dessutom enligt rapporterna haft egna stridsvagnar i området. Några har till och med övertagits av Daesh. En drillad reguljär stridsvagnsbesättning ska i en duell en-mot-en slå ut en milisbesättning 100 gånger av 100. Speciellt om milisen har en T-72:a och den reguljära armén har tillgång till T-90. Även pickup-bilar och andra fordon som används som trupptransporter borde vara lätta mål i den miljö där striderna sker. Ett stridsvagnskompani bakom ett snabblagt minfält borde vara omöjligt att ens komma i närheten av.

Den enda slutsatsen man kan dra är att stridsgruppen har haft ett odisciplinerat taktiskt uppträdande och att gruppens stab har saknat beredskap för ett motanfall. Underrättelseläget måste också ha varit under all kritik. Med all tillgång till spaningsflyg, drönare och spioner har man inte lyckats detektera den truppansamling som måste har genomförts många timmar och kanske dagar innan attacken.

För övrigt måste man ifrågasätta en strategi som bara går ut på att man avancerar längs ett par huvudvägar och slåss med det motstånd man kommer i kontakt med. Från framgångsrika kampanjer i ökenområden, under både Första och Andra Världskrigen, såväl som Israels krig mot Egypten, vet vi att räder långt bakom fiendens linjer skapar förvirring och logistiskt kaos. I många fall leder det till att man inte behöver slåss alls där fienden är som starkast.