Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Nytt från Syrien/Irak

written by jacob, on Feb 23, 2017 9:34:00 PM.

Sedan min senaste rapport har det varit stilla ett tag, men nu händer det mycket igen.

Mosul

Det tog en månad i stället för 2 veckor att vila trupperna och få dem på plats. I lördags startade slaget om västra Mosul. Polistrupperna rycker fram närmast Tigris, med den 9:e divisionen väster om sig. Polistrupperna har eliminerat den ficks som fanns söder om staden och tog idag Mosuls Internationella Flygplats efter hårda, men framgångsrika strider. Att det har gått så snabbt förvånar många bedömare, men det är vad som händer när en militär styrka får erfarenhet och blir veteraner.

9:e divisionen har ryckt fram genom ett mer glesbefolkat område, men har nått fram till själva staden och där tagit kontrollen över 2 stadsdelar. De har även tagit kontrollen över militärbasen Muaskar al Gazali i södra Mosul. Den utmålades som en av Daesh starkaste befästningar, så det snabba övertagandet bådar gott. Det kommer dock att bli tuffa tag när man når de inre delarna av västra Mosul. Det är där de äldsta kvarteren finns, med ett gytter av små hus och trånga gränder. En mardröm för en anfallare. Daesh har gjort mycket förberedelser, i form av hål mellan husen och tunnlar under dem. Irakierna har nu erfarenhet av hårda strider i tät bebyggelse, så det ska bli intressant att se om de är bättre skickade att hantera uppgiften nu, eller om de kommer att drabbas av lika stora förluster igen.

Längre västerut håller PMU, de olika irakiska miliserna, stången mot anfall från Daesh. De kommer både öster och väster ifrån, i försök att öppna en passage så att deras ledare kan fly från Mosul. Det har skett minst 5 stora anfall där totalt flera hundra Daesh-krigare har stupat. De senaste dagarna har PMU gått till motanfall och minskat storleken på Mosul-fickan något.

Skolan började förra veckan för 76 000 barn i östra Mosul. Civilisationen återvänder.

Deir Ezzor

Staden och flygbasen är sammanbundna med en smal korridor, men alla anfall som Daesh har försökt sig på har misslyckats. Den syriska armén har gått till motanfall, och den stora striden står om vem som ska kontrollera kullen med Deir Ezzors begravningsplats. Just nu verkar det vara oavgjort.

Att regimen klarade att hålla Deir Ezzor beror till stor del på att man flög in elittrupper med helikopter från Hasakah, en regimenklav som är omringad av den kurdiska Rojava-staten. Något man inte hade kunnat göra utan godkännande från PYD, den kurdiska politiska organisationen.

Raqqa

SDF har nyligen lanserat den 3:e fasen i operationen att ta kontroll över Raqqa. Man har tagit terräng öster om staden i den senaste fasen, och omringar nu Raqqa på 3 sidor. Som närmast står man 5 km från staden. Däe har man gått över den bevattningskanal som utgör Daesh yttre befästning. Man har skaffat sig ett stort handlingsutrymme, och det finns inget sätt för Daesh att gissa var nästa del av kampanjen ska sättas in. Den kan fortsätta i riktning mot Deir Ezzor, den kan gå över Eufrat antingen i öster eller väster för att bättra på inneslutningen av Raqqa, eller så kan man gå direkt mot staden. Som vanligt kommer man att leta efter den punkt där motståndet är som svagast. SDF samarbetar med ett stort antal arabiska klaner i Raqqa-området, så man har mycket goda möjligheter att ta in underrättelser om exakt var Daesh befäster sig.

Det har skrivits en hel del i amerikansk press om hur den amerikanska regeringen måste välja vilken part i syrienkonflikten som ska inta Raqqa. Jag vill hävda att det tåget redan har gått. Det är bara SDF som kan göra det inom rimlig tid, och det är SDF:s egen ledning som fattar beslutet. Amerikanerna kan påverka beslutet genom att erbjuda eller undanhålla flygunderstöd och specialtrupper, men de är i slutänden inte beslutsfattare.

SDF/PYD kontrollerar nu ungefär hälften av Syriens jordbruksmark. Det är tydligt att man strävar efter att bygga en stat som har jordbruk som basnäring.

Al Bab

Efter många försök och stora förluster har Turkiet nu tagit kontrollen över Al Bab, Qabasin och Bza’a. Det krävdes stora förstärkningar från den salafistiska och fundamentalistiska islamistgruppen Ahrar Al-Sham, förutom trupper från minst 2 turkmenska milser för att lyckas. Turkarna har visat att deras egen stridserfarenhet inte förslår långt.

Medan turkarna har dragit benen efter sig i Al Bab, har den syriska regimen ryckt fram söder om staden, med Cheetah Forces i spetsen. Det är en del av elitstyrkan Tiger Forces, som sätts in i offensiver som är strategiskt viktiga för regimen. Det finns nu bara en korridor med c:a 5 km bredd mellan regimstyrkorna och Manbij-enklaven. Det gör att det skulle vara strategiskt extremt sårbart för Turkiet att fortsätta mot Raqqa, utan att först ta mark från antingen regimen eller från administrationen i Manbij. Den senare är nu ett självständigt område i allians med SDF.

Jag tror fortfarande att det vore ett misstag av turkarna att anfalla kurderna eller Manbij. SDF har gång på gång visat att man är överlägsna i stridsvana och disciplin, och att det uppväger motståndarens tillgång till tunga vapen. Till det kommer att SDF är motiverade på ett helt annat sätt än både Daesh, turkar och turkarnas miliser. Man kämpar för en statsbildnings överlevnad, och motivationsnivån liknar den som fanns i Israel på 1940-talet.

Palmyra

Syriska styrkor har sakta ryckt fram och kom igår till en punkt c:a 5 km väster om staden. Idag gjorde Daesh en stor motoffensiv och tryckte tillbaka regimstyrkorna 15 km. Det verkar som om Palmyra och Al Quaim på gränsen mellan Syrien och Irak blir Daesh sista stridsplatser i Irak/Syrien. Det är på dessa platser man kraftsamlar och befäster sig. Al Quaim var det område där rörelsen först uppstod. Det lär vara Al Bagdadi:s stamområde.

Idlib

Idlibprovinsen, som ligger väster om Aleppo har kontrollerats av FSA och ett stort antal olika islamistiska miliser. Under den senaste tiden har det skett en skarp uppdelning, både territoriellt och politiskt. FSA, dvs den sekulära oppositionen, har allierat sig med några mindre, moderata islamistgrupper. Jabbat Fateh al Sham, en grupp med rötter i al Quaeda, har slagits samman med ett flertal andra salafistgrupper. Sedan är det ytterligare någon grupp som har allierat sig med IS. Det har förekommit ett flertal strider och avrättningar dessa nya grupper emellan. Det gör att oppositionen är för svag för att slåss mot regimen i norra Syrien.

Daraa

Längs söderut i Syrien ligger staden Daraa. Där har FSA tillsammans med sina islamistiska allierade gått till anfall mot regimen. Det har skett hård strider med höga dödstal, men det kommer inte att påverka slutet på kriget på något sätt.

Slutsats

Snaran dras sakta åt om Daesh. De kommer att förlora kontrollen över sina sista stora befolkningscentra inom kort. De förlorar också snabbt i militär styrka. Moralen är låg, med frekventa deserteringar, och nyrekryteringen ligger nära noll. Det finns en hård kärna, som kommer att kämpa till slutet, men slutet finns nu inom synhåll.

Östra Mosul befriat, Deir Ezzor illa ute

written by jacob, on Jan 19, 2017 8:46:00 PM.

Det har rört sig en hel del sedan min senaste rapport.

Mosul

De irakiska styrkorna har nu tagit kontrollen över alla områden i östra Mosul. På östra sidan av Tigris återstår bara några områden i norra delen av staden. Under dagen tog den irakiska arméns 9:e division kontrollen över Tall Kayf (Tel Keppe på kurdiska), en mil norr om Mosul. Det är en händelse som berättar väldigt mycket om vad som kommer att hända härnäst. Tel Keppe var mycket starkt försvarat av Daesh i början av kampanjen. Det var en så hård nöt att knäcka att man beslöt att gå förbi staden för att snabbare komma fram till Mosul. Att det gick att inta staden på en dag betyder att Daesh har utrymt den. Det betyder också att man troligen har utrymt i stort sett hela området på den östra sidan av Tigris. Tel Keppe är med sin täta stadsbebyggelse ett av de mest lättförsvarade områdena som finns kvar på östra sidan Tigris. Att den 9:e divisionen sätts in så långt norrut betyder med största säkerhet att den har i uppgift att ta kontrollen över området öster om Tigris, och sedan göra en övergång på pontonbro till den västra sidan. Det kommer att ske i ett landsbygdsområde som inte försvaras av Daesh, där man kan skicka över en styrka i båtar för att etablera ett brohuvud innan man börjar bygga pontonbron. Med hjälp av flyg och artilleri kan man sedan skydda brohuvudet medan huvudstyrkan går över floden. Man gjorde en liknande broövergång i höstas, söder om Al Qaiara, 10 mil söder om Mosul.

Övriga styrkor - 10:e divisionen, specialstyrkan för upprorsbekämpning och polisstyrkorna - har med all säkerhet påbörjat sin förflyttning till västra sidan av Tigris, söder om Mosul. När de återupptar sina operationer återstår att se. Jag tror det dröjer minst 3 dagar, men det kan vara så att trupperna behöver mycket vila och att det behövs stora mängder spaningsförberedelser. I så fall kan det dröja ett par veckor.

Deir Ezzor

Deir Ezzor är Syriens 7:e största stad. Den ligger invid Eufrat, med öken någon kilometer bort på båda sidor floden. Den var centrum i Syriens oljeutvinning, innan Daesh tog kontrollen över den industrin. Assad-regimen har en enklav här sedan kriget började. Den har varit illa ute tidigare, och regimen flög då in några av sina elitförband för att rädda situationen. Dessa finns fortfarande kvar på plats. Från början hade oppositionen kontroll över kringliggande områden, men för några år sedan tog Daesh över. Enklaven har strategisk betydelse för såväl Daesh som regimen och andra parter i konflikten. Striderna kring Deir Ezzor har varit mycket intensiva, men hittills har regimen lyckats hålla ställningarna.

För några dagar sedan gick Daesh till anfall med en betydligt större styrka än vad man har haft i området tidigare. Enligt vissa uppgifter har förstärkningarna kommit från Raqqa och från området kring Haditha i Irak, där Daesh har förlorat stora områden nyligen. Resultatet av anfallet är att fickan har delats i två delar - en runt flygbasen och en i tätorten. Daesh har dessutom inringat flygbasen med luftvärnsvapen, vilket gör landningar omöjligt. Syriskt och ryskt flygvapen gör frenetiska motanfall, men hittills har det inte räckt för att driva Daesh tillbaka. Undsättning på marken är inte heller realistiskt. Anfallet mot Palmyra för ett par veckor sedan var troligen en manöver för att utesluta det alternativet.

Att regimen är illa ute råder det ingen tvivel om. Min gissning är att de kommer att klara sig, men att det kommer att kräva extraordinära resurser. Massiva flyganfall mot ringen kring flygbasen, så att man kan flyga in mer trupper, och sedan motanfall för att foga samman de två fickorna igen.

Raqqa

SDF har avslutat den andra fasen i anfallet mot Raqqa. Det förekommer en del strider i närheten av Tabqa-dammen, men för övrigt är dett stilla. Det innebär med säkerhet vila, omgruppering, spaning och planering för nästa fas. Som jag tidigare sagt måste nästa mål vara kontrollen över Tabqa-dammen, ett faktum som Daesh kan utnyttja genom att förstärka sitt försvar i just det området. Samtidigt är det ett relativt öppet område, vilket innebär att flygattacker är mycket effektiva. Eftersom SDF-styrkorna har väldigt lite tunga vapen är de beroende av luftunderstöd för att strida i öppen terräng.

Al Bab

Turkiet bombar och beskjuter staden med artilleri. Förstörelsen ökar, men det har liten militär effekt. Assadregimen har avancerat och tagit kontrollen över några byar söder om staden. Vad som händer härnäst kommer troligen att ha stor betydelse för det politiska spelet i Syrien under många år framöver. Om regimen tar kontrollen kommer det att försvara Turkiets ambitioner att styra norra Syrien. Om turkarna tar kontrollen är det ett hot mot regimens kontroll över Aleppo och ett steg närmare att turkarna ger sig på kurderna i Syrien. Om kurderna mot förmodan tar kontrollen över staden innebär det ett sammanfogande av all kantonerna i Rojava, och ett mycket starkt block i en framtida uppdelning av Syrien i olika kontrollsfärer.

Övrigt

Regimen behöver ytterligare tid på sig för att eliminera rebellområdena kring Damaskus. Vattenförsörjningen till Damaskus fortfarande problematisk.

Regimen trycker tillbaka Daesh i närheten av Palmyra.

En fredskonferens kommer att hållas i Astana, Kazakstan. PYD, som är den politiska kraften bakom SDF är inte inbjudna. Den kommer därför att vara helt verkningslös.

Mosul -halva jobbet kvar

written by jacob, on Jan 15, 2017 12:02:43 AM.

Här kommer en kort uppdatering om kriget i Syrien/Irak. Den viktigaste nyheten är att Iraks styrkor har vunnit slaget om östra Mosul. Det är bara några stadsdelar kvar att ta kontrollen över, och det rör sig bara om ett par dagar innan det är klart.

Mosul

Som jag skrev i min förra uppdatering var de irakiska styrkorna i Mosul allt för utspridda och ansträngda för att lyckas med ytterligare offensiver. Det som har hänt sedan dess är att man flyttade polisstyrkor från området söder om Mosul, på västra sidan av Tigris, till de sydostliga stadsdelarna, på östra sidan av Tigris. Man ändrade också taktik, och anföll stadsdelar med olika styrkor parallellt och samordnat. Det har varit oerhört framgångsrikt. Motståndet från Daesh har i hög grad fallit samman. Man har också lyckats förstöra flera verkstäder där Daesh har byggt självmordsbilar, och även bombat broarna över Tigris, så att färdiga självmordsbilar inte har kunnat köras in från västra Mosul. I ett fall har man överrumplat Daesh, genom att överfalla en stadsdel nattetid, över en liten biflod till Tigris.

I går tog irakierna kontrollen över universitetet, och för några dagar sedan tog man sig fram till Tigris strand. Man har nu kontroll över brofästena till de 3 södra av 5 broar över Tigris. Daesh har genomfört ytterligare sprängningar, så det är inte rimligt att tro att broarna kommer att vara användbara när anfallet mot västra Mosul inleds. Det återstår nu några inringade områden i centrum av östra Mosul, och några områden i norra delen. Med den takt som stadsdelarna har fallit de senaste dagarna kommer hela östra sidan av Mosul att vara under regeringens kontroll inom ett par dagar. Rapporter om att Daesh-krigare har tagit sig till västra Mosul i båtar, och där tagits emot som desertörer ökar hoppet om ett sammanfall på östra sidan. Det finns ingenting som är så dåligt för moralen som att ens kompisar inte uppskattar det jobb man har gjort.

När hela östra Mosul är taget kommer man att ha en mycket lättförsvarad front mot Daesh. Tigris är en bred flod i Mosul och ett mäktigt vattenhinder. Att invadera över vattendrag mot en befäst fiende är bland det svåraste man kan få armétrupper att utföra, och de irakiska trupperna har ingen övning och ingen erfarenhet på området. Det samma gäller Daesh. Därför kommer det att bli en paus i striderna på minst en vecka, troligen mer. Under pausen kommer de irakiska trupperna att få några dagars vila och sedan kommer de att förflyttas till Tigris västra bank. Det är ett par mil till närmsta bro, och den är liten och smal. Det kommer att ta dagar att flytta större förband över den. När offensiven återupptas finns det flera olika scenarion. Vilket man väljer kommer att bero på vilka underrättelser man har om Daesh. Ett alternativ är att man direkt försöker med en inbrytning i Mosul via den internationella flygplatsen, längst i söder. Ett annat är att man slår en ring runt staden och sedan sätter in ett anfall där Daesh är som svagast. Eventuellt kommer man att använda en del av styrkorna till att rensa resten av den östra sidan av Tigris, norr om Mosul, men det är mer troligt att man kommer att koncentrera sina styrkor när man strider inne i staden. Det var den extra koncentrationen som fällde avgörandet på östsidan, och man överger inte en vinnande taktik.

Det som är speciellt remarkabelt med segern i östra Mosul är att man har lyckats undvika en flyktingkatastrof. Det finns några tiotusental personer i flyktingläger, men de flesta har kunnat stanna i, eller återvända till sina hem. När man nu har full kontroll över östra Mosul kan man lätt hantera alla flyktingar från den västra delen av staden där. Det finns redan bilder på hur marknadslivet i östra Mosul har kommit igång och hur återuppbyggnaden av förstörda hus har börjat.

Jag har sett en propagandafilm från Daesh, där man visar upp sina självmordsbilister. Typiskt börjar det med en sekvens där självmordskandidaten kramas om och vinkas av. Oftast är det en ung man, eller vad jag ser som ett barn. De sätter sig i bilen, som i allmänhet är en pickup, fullastad med sprängmedel och förstärkt med pansar i framvagnen och runt hjulen. Personen ler, vinkar, stänger dörren och kör iväg. Sedan växlar vi till en vy från en drönare. Självmordsbilen har en liten pedagogisk ring i grönt pålagd. När den närmar sig fiendefordon får dessa små pedagogiska ringar i rött runt sig. När bilen når fram till sitt mål, så smäller det. Ett stort moln av eld och rök täcker skärmen. Filmen är naturligtvis ägnad att förhärliga idén om att man ska komma till himlen och få nuppa med massor av oskulder genom att spränga sig själv och några motståndare i luften. Misslyckandena, som är många fler än de lyckade attackerna nämns inte.

Tyvärr har det ändå varit den mest effektiva taktiken som Daesh har använt sig av, och det beror till viss del i de brister i stridstekniskt uppträdande från den irakiska sidan, som man ser i flera av filmsekvenserna. Typiskt så kör självmordsbilen en rekognoscerad sträcka, där de sista 2 kvarteren är inom synhåll från fienden. Det kör sedan in på en gård, där det finns flera stridsfordon, mest HumVees, parkerade. Självmordsbilen kör fram till det ställe där klungan är tätast, och smäller.

Att det har gått att förstöra flera fordon och döda många människor på det här sättet beror på flera brister i det stridstekniska uppträdandet.

  • Om man har flera fordon på en muromgärdad gård, ska som minimum ett av dem blockera infarten till gården, så att det inte går att köra in utan att man flyttar på det blockerande fordonet.
  • Man ska ha en vaktpost, med automatkarbin och pansarskott vid infarten. Det har inte funnits i något av fallen.
  • Man ska skydda infartsvägarna mot sin gruppering med minor och fältarbeten. En självmordsbil är mycket tungt lastad och har oftast låg markfrigång och klen motor. Det är därför enkelt att med betonggrisar, spikmattor och tillfälliga högar med bråte få stopp på en sådan. Jag har tyvärr inte sett mycket av fältarbeten på några bilder eller filmer från Mosul. Inga sådana åtgärder har gjorts på några av de sekvenser jag har sett.
  • Man behöver skära av gatorna med check-points. Till dessa använder man oljetunnor, som man vid en tillfällig checkpoint fyller med vatten och vid en permanent checkpoint fyller med sand. Dessa ställs upp så att man endast mycket långsamt kan köra in i checkpointen. Infarten bevakas av en post med pansarskott (eller tyngre vapen).
Att man har dessa brister i sitt uppträdande har kostat hundratals liv i onödan. Jag undrar om amerikanerna, som har tränat stora delar av de irakiska stridskrafterna, har samma brister?

Raqqa

SDF har haft ytterligare framgångar och har tagit ett större , glest befolkat område nordväst om Raqqa. Man har haft en mindre motgång i närheten av Tabqa-dammen, där Daesh har gått till motoffensiv. Just nu omgrupperar man, för nästa steg i offensiven. Det är nu man har kommit fram till tätt befolkat och hårdare försvarat område. Min gissning är att man kommer att ta kontroll över Tabqa-dammen och staden Tabqa, innan man vänder sig mot Raqqa. Det finns annars risk att Daesh förstör dammen och utsätter hela Eufrats flöde ned till Persiska viken för en flodvåg och enorma översvämningar. Daesh har en historia av att förstöra vattenresurser i alla områden man tvingas lämna, och att ge sig på ett enormt vattenmagasin är inte bortom dem. I vilket fall har SDF den tuffaste delen av striden framför sig.

Al Bab

Turkiet har tillfört ytterligare styrkor, och man har nu minst 4000 man egna styrkor, och hundratals stridsfordon i norra Syrien. Det har än så länge inte hjälpt. Man har flera gånger försökt ta kontrollen över Al Bab, men misslyckats. Senast försökte man inringa staden genom ett anfall från nordost, men det har slagits tillbaka av Daesh. Turkarna har förlorat flera stridsfordon och tiotals soldater. Turkarna blir mer och mer desperata, för deras Syrienpolicy står och faller med kontrollen över Al Bab. Alternativet är att försöka ta kontrollen över Manbij, men där tror jag att motståndet skulle vara minst 10 gånger starkare, och risken för turkarna är att de skulle förlora det territorium de håller i norra Syrien. SDF har tålmodigt byggt upp sina styrkor, och har mycket mer stridserfarenhet än turkarna. De få gånger SDF har stått kvar och slagits mot turkarna har de vunnit. I allmänhet undviker de strid, men Manbij är troligen för viktigt för att de skulle backa där.

En video från en drönare visar att hela stadsdelar i Al Bab är totalförstörda. Det är tydligt att ingen av parterna bryr sig mycket om civilbefolkningen.

Annat

Striderna i närheten av Palmyra verkar ha ebbat ut. Eventuellt har Daesh dragit bort stora delar av sina styrkor för anfallet mot Deir Ezzor, den regimstyrda enklaven i östra Syrien, längs med Eufrat. Regimen verkar inte ha styrkor nog för att återta Palmyra.

Det kan ha med att göra att man ha stort fokus på en lite rebellenklav nordväst om Damaskus. Den innehåller Damaskus vattenverk, och just nu saknar hela Damaskus rinnande vatten. Idag lyckades man eliminera enklaven och har börjat skicka ut rebeller och civila från området. Om avbrottet berodde på oförmåga att hålla vattenverket igång, eller på ren illvilja har inte framgått.

Just nu är irakierna och SDF lyckliga, den syriska regimen lite halvlycklig; turkar och Daesh är däremot rätt olyckliga. Vi får se om det svänger till nästa rapport.

Nyårsrapport från Syrien/Irak

written by jacob, on Jan 1, 2017 10:17:00 PM.

Det var rätt länge sedan jag rapporterade från kriget i Syrien/Irak. Så här första dagen på det nya året kan det vara dags för en ny rapport. Det har hänt en hel del av intresse som svenska media inte har fångat upp.

Mosul

Kampanjen för att återerövra Mosul har pågått i drygt 2 månader. Peshmerga och den irakiska armén ryckte inledningsvis fram snabbt i området öster och norr om Mosul. De kurdiska Peshmergastyrkorna stannade sedan vid de överenskomna gränserna och deltar inte längre i striderna. Något som är ett stort avbräck för koalitionen mot Daesh.

Den irakiska armén trängde sedan in i Mosul och har i hårda strider erövrat ungefär en fjärdedel av staden. Man har haft stora förluster, men samtidigt har Daesh förlorat uppskattningsvis 2000 krigare. Skillnaden mellan koalitionen och Daesh är att de flesta Daesh-krigarna stupar, medan koalitionssoldater oftare såras än dödas. I vilket fall har man haft så stora förluster att man innan jul fick ta en paus på 2 veckor för omorganisation och tillförsel av förstärkningar.

Söder om Mosul rycker den irakiska polisen fram. Det har gått lite långsamare än i öster, men på ett frontavsnitt är man nu framme vid Mosuls internationella flygplats. Man har dock ett rätt stort område landsbygd längs med Tigris som fortfarande är under Daesh kontroll.

Norr om Mosul har den irakiska armén nått fram till staden, men man har fortfarande stora fickor som kontrolleras av Daesh på landsbygden utanför staden. Dock så har man de senaste dagarna haft framgångar, där man bland annat har tagit över kontrollen över polisakademin.

Mycket längre västerut har PMU (Popular Mobilization Units) ryckt fram. Dessa är olika frivilligstyrkor, främst shia-milis, som står under den irakiska regeringens befäl. De har mycket framgångsrikt tagit kontrollen över ett brett område med gles befolkning och halvöken, från Qaiyara-basen till Sinjar-berget. De har dock på senare tid kört fast, på grund av att de inte har manskap nog att både hålla den terräng de har tagit och att driva offensiven vidare. Det krävs en konsolidering innan man kommer att kunna fortsätta. PMU har genom sin offensiv skurit av förbindelsen mellan Mosul och Syrien, vilket innebär att handlingsfriheten för Daesh drastiskt har minskat.

Sammantaget har det gått tillräckligt bra för koalitionen, men man skulle behöva räta ut och korta frontlinjer, för att få loss styrkor till kraftigare offensiver. Man behöver också komma fram till Mosul på fler frontavsnitt. Det gör att Daesh måste bevaka mer terräng och får svårare att lansera motoffensiver. Stora delar av problemen i Mosul kommer sig av att det finns för många civila kvar i staden. Det beror dels på att Daesh håller dem kvar, dels på att kapaciteten för att ta hand om fler flyktingar är uttömd. Just nu är det kallt väder, med en del snö i området, så man måste kunna erbjuda minst tält till alla som flyr.

Läget för koalitionen blir dock bättre när man har tagit kontrollen över de stadsdelar som ligger vid fronten just nu. Området närmast Tigis i östra Mosul har stora grönområden och ruinerna från den antika staden Niniveh. Det kommer att vara väldigt svårt för Daesh att gömma sig där, och det kommer att finnas utrymme för att effektivt nyttja stridsvagnar, artilleri och flygunderstöd. Sedan kommer övertagandet av västra Mosul att vara en besvärlig nöt att knäcka, men det dröjer nog några veckor innan den fasen börjar.

Raqqa

SDF/YPG har inlett sin offensiv för att ta kontrollen över Raqqa, som är Daesh huvudstad. Militärt inledde man med en offensiv rakt norr om Raqqa. Efter att ha tagit kontrollen över något dussintal byar avbröt man offensiven och lanserade en ny offensiv längre västerut, längs med Tabqa-dammen som är en del av Eufrates. Tydligen hade spaning utvisat att Daesh hade lämnat området med mycket svagt försvar, och man tog på bara några dagar väldigt mycket terräng och något hundratal byar. Man är nu nästan framme vid själva dämmet i Tabqa-dammen och står mindre än 4 mil från Raqqa på 3 frontavsnitt.

Man har lyckats med detta med mycket små förluster, medan Deash har förlorat c:a 200 krigare. Värt att notera är att hela operationen leds av ett befäl från YPJ - den kvinnliga grenen av YPG. Förutom deltagande från YPG/YPJ så består styrkorna av arabiska och turkmenska enheter. Varje by som tas över av SDF uppmanas att sätta upp ett civilt och ett militärt råd. Det civila rådet tar kontroll över sådana frågor som hanteras av kommun och landsting i Sverige, medan det militära rådet har ansvar för uppsättande av försvarsstyrkor och bidrag till SDF:s offensiver. Det finns också militärråd för städer som fortfarande kontrolleras av Daesh. Rådet för Raqqa har det övergripande ansvaret för kampanjen att ta kontroll över Raqqa.

Det som händer på den militära sidan är tätt sammanflätat med förändringar på det politiska planet. Kurderna har övergivit tanken på en rent kurdisk stat - Rojava - i norra Syrien. I stället vill man bygga en federativ statsbildning med alla folkslag i norra Syrien. Modellen kommer dels från Schweiz, dels från den fängslade PKK-ledaren Abdullah Öcalan. Den här förändringen är nödvändig för att man ska kunna motivera en kampanj för att ta arabdominerade områden för den egna befolkningen. Den har också potential att stärka den nya statsbildningen, så att turkiska invändningar inte längre rår på den.

Av alla de stridande parterna i kriget i Syrien/Irak är SDF den mest imponerande. Deras soldater är utan tvekan de mest professionella och disciplinerade. Det syns tydligt på filmsekvenser från framryckning och eldgivning. En SDF-krigare skjuter nästan alltid siktad, patronvis eld. Man har också något som ingen annan part kan visa upp - en prickskyttebataljon.

Samtidigt visar man upp en bild av kamratskap, med soldater som dansar och sjunger när de har något att fira. Man är också mycket noga med att hedra sina stupade och sårade, såväl från militär sida som från det civila samhället.

SDF:s svaghet ligger i bristen på tung materiel. Man har bara ett fåtal stridsvagnar, bepansrad trupptranport och tunga artilleripjäser. Den svagheten kommer att bli mindre märkbar när man närmar sig Raqqa, där det blir mer strid i bebyggelse, och där tunga fordon spelar mindre roll. Raqqa kommer säkert att bli en tuff nöt att knäcka, men SDF har de bästa trupperna för att hantera problemet, efter det framgångsrika övertagandet av Manbij.

Al Bab

Turkiet och SDF har tävlat om vem som skulle få äran att belägra Al Bab. Turkiet vann kapplöpningen och har tagit kontrollen över ett område väster om staden. Den som har läst mina tidigare rapporter minns kanske att det var FSA (Fria Syriska Armén) med stöd av Turkiet, som tog kontrollen över området närmast den turkiska gränsen. Stora delar av FSA har evaporerat och turkarna har upptäckt att anfallet mot Al Bab kräver stora resurser. Därför ar det inte meningsfullt att tala om rebeller stödda av turkar. Det är numera en ren turkisk invasion av norra Syrien.

Anfallet mot Al Bab har inte gått så bra. Efter hårda strider lyckades man ta kontrollen över sjukhuset, som ligger på en kulle i den västra änden av staden. Daesh har dock gjort motanfall, där man har förstört flera turkiska stridsvagnar och drivit turkarna på flykt. Daesh har tagit över minst 3 stridsvagnar och ytterligare några stridsfordon. Något som måste betraktas som mycket pinsamt för Turkiet. Det gör också ytterligare anfall ännu mer vanskliga. Turkarna är mycket beroende av tunga stridsfordon och artilleri, och de stridsvagnar som Daesh har tagit över har goda förutsättningar att bekämpa framryckande fordon.

In sin nöd har man vänt sig till både amerikanerna och ryssarna med begäran om hjälp, och man har fått flygunderstöd av båda. En i mitt tycke pikant detalj i sammanhanget.

Aleppo

Den syriska regimen tog kontrollen över östra Aleppo strax innan jul. Rebellerna tog stora förluster och flygbombningarna gick mycket hårt åt de civila i området. I stället för att försöka utrota alla rebeller fick de sista motståndarna fri lejd ut ur staden, med sina handeldvapen, men utan tyngre beväpning. Östra Aleppo, som redan tidigare var den fattigare delen av staden är nu till stora delar raserad. Vi bör nog inte sörja allt för mycket att regim-sidan vann, för oppositionen har ganska länge varit dominerad av Jabhat Fateh al-Sham, med rötter i al Nusra och al Quaida. Alltså ytterligare en extrem Salafistisk rörelse.

Regimen har efter östra Aleppos fall krävt att YPG lämnar området Sheik Maksoud. YPG har hittills vägrat, och det blir intressant att se vad som händer här näst. YPG tar bara strid där man räknar med att vinna.

Palmyra

Precis när regimen hade tagit kontrollen över Aleppo, och skulle stråla sig i glansen av sin seger, åkte man på ett allvarligt bakslag i Palmyra. Trupperna som höll staden hade slagit sig till ro. Ingen spaning och inga fortifikationsarbeten genomfördes. Man blev därför helt tagna på sängen när Daesh anföll med 4000 man, stridsvagnar och artilleri. Dittransporterade genom minst 15 mil öken. Troligtvis är det här trupper som jag tidigare rapporterat har lämnat Mosul.

Man blev snabbt tillbakadrivna 4 mil, till flygbasen T4, också kallad Tyas. Det fanns risk för att även flygbasen skulle falla, men genom insatser från ryskt och syriskt flyg lyckades man stopp Daesh och åsamka dem kännbara förluster.

Regimen har nu tillfört sina bästa trupper från Aleppo. Tigerstyrkorna, Ökenbrigaden och Hizbolla har förflyttats till området, och man har genomfört en offensiv för att skydda T4-basen. Ytterligare offensiver för att återta Palmyra har hittills misslyckats.

Annat

Regimen håller på att rensa en del motståndsfickor i närheten av Damaskus. När man är klara med detta kommer man att ha ytterligare trupper lediga för offensiva operationer. Regimen verkar fortfarande koncentrera sig på att slå oppositionen och att så långt som möjligt ignorera Daesh.

Politik

De senaste dagarna har Turkiet och Ryssland förhandlat fram en vapenvila mellan regimen och ungefär hälften av oppositionen. Det återstår att se om vapenvilan leder till något. Under tiden lär det bli lättare för regimen att slåss mot både Daesh och resterande delar av oppositionen.

Den andra politiska axeln som är viktig att följa är den mellan SDF och Turkiet. Just nu har SDF de starkaste korten. Turkarna misslyckas militärt i Al Bab, medan SDF har stora framgångar på andra sidan Eufrates. SDF har också visat att turkarna åker på stryk om de anfaller kurdiska områden. Turkiet ser dock det här som en ödesfråga. Kurdiska framgångar i Syrien kommer att leda till framgångar även i Turkiet. Att kurderna skulle få bryta sig ur är en omöjlighet i Erdogans fascistiska nation med ottomanska drömmar om expansion.

Att Turkiet är en fascistisk diktatur råder det inte längre något tvivel om. Amn har arresterat i stort sett alla som kan ha en kritisk åsikt. Lärare, journalister, författare, advokater, och naturligtvis alla kurder i någon maktställning. Det inkluderar parlamentsledamöter för det kurdiska partiet HDP. I de kurdiska områdena i Turkiet bedriver man utrensningspolitik. I Diarbakir har man rivit hela centrum av staden, för att utplåna de protester som har förekommit i staden. Tiotusentals människor har blivit hemlösa. När EU-parlamentet har fört fram att dessa förändringar innebär att förhandlingsprocessen om medlemskap i EU måste läggas på is har det mötts av hot från Turkiet.

Halländsk långkål - ett måste på julbordet

written by jacob, on Dec 17, 2016 11:31:00 PM.

Halländsk grönkål, även kallad långkål

Till jul är det tradition i Halland att tillreda långkål till julbordet. Den gifter sig härligt med skinkan och köttbullarna och de flesta som smakat har det som sin kanske viktigaste tradition på julbordet.

Det är lite trixigt att få till rätt smak på långkålen om man inte vet hur man ska gå till väga. Om man vet hur man gör är det ganska lätt.

Grönkålen tillreds i 2 steg:

1. Koka kål i buljong

  • Skaffa ett rejält fång grönkål. En snabbköpskasse full är minimum för att man ska få ett smakprov. Kålen kommer att sjunka ihop enormt i volym.
  • Repa kålen och lägg den i en stor gryta. Häll på antingen hett skinkspad eller hett vatten plus buljongtärning. Jag brukar använda en blandning av grönsaks-, kalv- och oxbuljong. Vätskan ska stå över grönkålen när den har sjunkit ihop i volym. Kålen ska koka i c:a 20 minuter, tills den är olivgrön. Den passerar ett stadium när den är intensivt klargrön innan den börjar anta rätt färg.
  • Sila ifrån buljongen och lägg kålen i förvaringskärl. Om den inte ska användas omedelbart kan den med fördel frysas in (den står sig flera år i frysen).

2. Tillred långkålen

  • Sätt en stor stekpanna eller en stekgryta på spisen. Lägg i en stor smörklick och sätt på värmen.
  • Hacka grönkålen grovt. Enklast är det om kålen är halvfrusen. Lägg i den i stekpannan.
  • När kålen har blivit varm, tillsätt grädde. Det ska vara nog med grädde att kålen blir simmig och lite blöt. Låt dunsta in en stund.
  • Tillsätt sirap under omrörning och avsmakning. Jag brukar använda mörk sirap, men det går lika bra med ljus. Brödsirap fungerar inte! Kålen ska ha en lätt smak av sötma utan att vara söt. Till en stor stekpanna använder jag någonstans mellan 1 och 2 matskedar sirap. Mängden är inte jättekänslig.
  • Tillsätt vinäger (citron eller ättika funkar också, men blir inte lika bra). Vanliga dödliga kan med fördel använda äppelvinäger eller vitvinsvinäger. Jag använder champagnevinäger, som enligt min mening ger ett lite bättre resultat, men den kan vara svår att få tag på. Vinägern ska tillsättas mycket försiktigt och i små mängder i taget under omrörning och avsmakning. Det är mycket känsligt att få till balansen mellan sött och surt och det lönar sig att ta tid och bara ha i några milliliter. Det här är det känsligaste momentet i hela tillredningen.
  • Krydda med svart- eller vitpeppar. Jag brukar ta några tag på pepparkvarnen. Det ska inte smaka peppar och det ska inte smaka starkt.
  • Riv muskotnöt ned i pannan och rör om. Det krävs rätt lite muskot. Kanske storleksordningen ett kryddmått. Inte mer. Muskoten ska ge en rund smak, men inte slå igenom på egen hand. Använd inte färdigmalen muskot. Den är värdelös. Muskotnöten rivs på det finaste på ett rivjärn.
  • Smaka av och bedöm resultatet utifrån sötma, syra, sälta, fetma/gräddsmak, rundhet och vätskehalt. Justera efter behag. Jag brukar ha i lite extra kalvfond om sältan är för låg.
  • Långkålen kan stå på låg värme ganska länge när den är klar. Om den skulle bli för torr kan man hälla i en aning mer grädde. Den är bäst när den är saftig, men utan rinnande vätska.

Gör din MEP det du vill?

written by jacob, on Nov 22, 2016 12:47:15 PM.

Europaportalen har nyligen intervjuat alla de svenska ledamöterna i EU-parlamentet. Jag rekommenderar att du går in och läser vad varje ledamot gör, vad de tycker är EU:s bästa och sämsta beslut under mandatperioden, och vad de vill åstadkomma under resten av perioden. Det är ett av väldigt få tillfällen att få en insikt i vad några av våra mäktigaste politiker verkligen gör. Medan vi har en intensiv bevakning av varje litet utspel som partierna gör i Sveriges riksdag så lämnar media i princip walk-over på vad som händer i Bryssel och Strasbourg. Det är bara när regeringscheferna samlas till toppmöte som EU-samarbetet får rubriker, medan parlamentets arbete med att mejsla ut detaljerna i lagstiftning som kommer att påverka vår vardag får gå under radarn.

Jag skulle vilja se en större svensk dagstidning starta en daglig kolumn med rapportering från Bryssel. Det är något som skulle få mig att prenumerera på en papperstidning igen.

Intervjuerna med parlamentarikerna bör stämma till eftertanke. Gör de vad du röstade för att de skulle göra? Är det de gör relevant, eller ödslar de sin tid på oviktiga frågor? Finns det frågor du tycker borde vara representerade, men inte är det? Är det för många som springer på flyktingbollen? Åstadkommer din parlamentariker resultat, eller försöker hen dölja bristen på framgång bakom fina ord?

Själv är jag besviken när det gäller integritetsfrågor. Miljöpartiets Max Andersson är den enda som nämner datalagringsdirektivet som viktigt.

Det är inte heller någon som talar om kommissionens förslag om upphovsrätt, och hur avgörande det kommer att bli för Europas ekonomiska utveckling. I den digitala ålder vi lever i är upphovsrättslagstiftning avgörande för vår ekonomiska och kulturella utveckling. Att inte en enda svensk parlamentariker har det som sitt huvudintresse för den närmsta framtiden är oroväckande. Speciellt som kommissionens förslag stärker mellanhändernas rättigheter och försvagar ställningen för såväl upphovsmännen som konsumenterna.

Striden om Mosul har inletts

written by jacob, on Oct 19, 2016 12:12:00 AM.

Som framgått av riksmedia så har striden om Mosul inletts. Som vanligt så har man rapportering om att det pågår, men inga detaljer om hur det går till.

Mosul

Irakiska armén anfaller med tungt bepansrade trupper och artilleriunderstöd söder ifrån - från de områden kring Quayyara som de tidigare i somras intog för att ha ett uppmarschområde. Kurdiska Peshmergastyrkor anfaller från öster in mot Mosul. Irakiskt arméflyg och koalitionsflyg (USA, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Danmark, m.fl.) understödjer vid fronten och anfaller Daesh installationer i och Mosul. Man har valt att inte flyganfalla evakuering av Daesh trupp och familjer i riktning Raqqa och man har inte heller inlett med en offensiv för att skära av reträttvägen. Det hade varit lätt gjort, men hade inneburit fler krigare i Mosul som varit beredda att slåss till döden. Över huvud taget har regeringssidan ansträngt sig för att genomföra kampanjen med så få skador som möjligt för civila och för staden Mosul. Det kommer att bli bedrövligt nog ändå. Strategin har givit resultat och det rapporteras om flera tusen Daesh-krigare som har lämnat området och befinner sig i Syrien. Hur många som finns kvar i Mosulområdet är oklart. Det är dock tydligt att man inte har gjort en fullständig utrymning. Både irakiska armén och Peshmerga har rapporterat om förluster. Framför allt är det bilburna självmordsbombare som har förorsakat dessa.

Rapporten från första dagen är upplyftande. Man har gjort betydande framsteg och har återtagit ungefär 200 kvadratkilometer land. Det innebär att man har avverkat ungefär en fjärdedel av avståndet till Mosul. Flyganfallen mot Daesh installationer har också varit verksamma med utslagning av ladningsplatser, pansarfordon, ammunitionsdepåer, elverk, med mera. Allt tyder på en välorganiserad och välplanerad kampanj.

En viktig anledning till att det har dröjt så länge innan anfallet inletts är att de olika parterna har varit oense om hur Niniveh-provinsen och Mosul ska fördelas och styras efter att man har besegrat Daesh. Förhandlingarna har varit mycket svåra, men enligt presidenten för de kurdiska områdena, Massoud Barzani, är man nu överens. Det har konsekvenser för hur man genomför operationerna. Kurderna kommer i huvudsak att hålla sig utanför Mosul. Man kan tänkas gå in i de östra delarna, som har en stor kurdisk befolkning, men kommer inte att strida på västra sidan av Tigris, där befolkningen nästan till 100% består av Sunni-muslimer. Det gör också att den irakiska regimens allierade shia-milis inte heller kommer att gå in i Mosul. Risken för hat-dåd är allt för stor.

Vad som händer härnäst kommer att bli mycket intressant att se, och kommer att bli avgörande för vad som händer i området under lång tid framöver. EN snabb kampanj med få förluster innebär att Daesh inom en kort framtid kommer att vara helt utrensade från Irak och processen med att bygga nya nationer kan börja. Irak som under Saddam Hussein kommer inte att finnas kvar. Om det blir olika nationer, eller om man kan komma fram till en federativ modell återstår att se. Drar kampanjen ut på tiden hinner allt för mycket hända på andra fronter för att man ska kunna se vad framtiden kan ge.

Jarabulus och den turkiska fronten

Sedan min senaste rapport har Turkiet, tillsammans med en styrka på c:a 1500 man ur Fria Syriska Armén (FSA), tagit kontrollen över ett tidigare Daeshkontrollerat område längs den turkiska gränsen, från Jarabulus i öster till Azaz i väster. Området är mellan 5 och 15 km djupt och det har tagit 2 månader att ta kontrollen över det. Givet att Daesh har utrymt stora delar utan strid och att Turkiet har flyg, stora artilleristyrkor och minst en pansarbataljon som understöd till rebellernas infanteri är framstegen mycket måttliga. Ett stort problem är naturligtvis att rebellstyrkorna är väldigt fåtaliga i förhållande till den långa front de ska verka över. Hittills har man haft en bräcklig vapenvila med SDF. Initialt tog man över några SDF-kontrollerade byar, men sedan dess har det varit lugnt mellan Turkiet och de syriska kurderna.

Detta har dock upphört idag, när FSA har lämnat ultimatum till kurderna att inom 48 timmar utrymma Tall Rifat i kantonen Efrin. Det här är en stad djup inne på kurdiskt område och det är osannolikt att kurderna ger upp den utan strid. Det här är tyvärr förödande för kampen mot Daesh. Kurderna är starka nog att stå emot FSA och Turkiet under lång tid, samtidigt som man inte är starka nog att slå dem. Under tiden kommer fronten mot Daesh att försvagas, både för YPG/SDF och för FSA/Turkiet.

Resten av Syrien

Den syriska regimen är på frammarsch mot rebellstyrkorna på alla fronter. Man slåss egentligen bara mot rebellerna och i ringa mån mot Daesh. Östra Aleppo är åter inneslutet, och regimen har tagit kontrollen över flera stadsdelar de senaste veckorna. Riksmedia har redan rapporterat om de urskiljningslösa bombningarna som regimen utför, där hundratals civila dör varje vecka. Att kontrastera mot de ansträngningar som har gjorts i Manbij, Mosul, Fallujha och Ramadi. Man kan konstatera att regimen inte har sina medborgares väl och ve som högsta prioritet.

Andra ställen där man strider är i norra Homs, där rebeller inledde en offensiv för ungefär en månad sedan. Efter initiala framgångar utbröt strider mellan olika islamistiska rebellgrupper och regimen kunde starta en motoffensiv och återta stora delar av de förlorade områdena. Även i området kring Damaskus har regimen haft framgångar, både i östra Ghouta och på andra ställen.

När vi pratar om Assadregimen så har vi ett väldigt udda förhållande, där man bör fråga sig hur mycket kontroll Assad egentligen har. Hans styrkor består av c:a 80 000 man. Av dessa kontrolleras c:a 60 000 man från Iran. De har tillfört revolutionsgardister, afgansk milis, reguljära iranska trupper och en stor kontingent Hizbollah från Libanon. Den egna Syrian Arab Army består bara av c:a 6 000 man, och är därmed mycket mindre än Daesh, rebellstyrkorna och YPG. Utan stödet från Iran och Ryssland skulle Assad vara borta från makten, och han måste vara mycket medveten om det. Det är nog bara på grund av att Ryssland och Iran inte har en samordnad agenda som Assad inte är en ren marionett.

Vad fick du för din röst?

written by jacob, on Sep 14, 2016 9:20:00 PM.

Vi är nu 2 år in i mandatperioden för EU-parlamentet. Den som röstade i EU-valet 2014 kan nu utvärdera vad man fick för sin röst. Jag har gått igenom samtliga parlamentsledamöter för att ta reda på vad de gör, och hur de redovisar det för sina väljare. Personligen anser jag att man ska kräva av sin parlamentariker att de faktiskt berättar vad de gör. Vilka frågor som behandlas i de utskott de sitter i, vilken ståndpunkt de har i dessa frågor och vad den sannolika utgången är. Sedan ska de följa upp med information om hur parlamentet röstade i slutänden.

Anledningen till att det är viktigt med vad parlamentarikerna skriver är att den journalistiska rapporteringen från parlamentets arbete är i det närmaste obefintlig. Samtidigt så fattas alla stora beslut i Bryssel/Strasbourg, med parlamentet som nyckelspelare. Vårt inflytande som väljare är direkt beroende av att våra representanter berättar vad som händer, när det händer.

De flesta väljare borde därför vara besvikna med sina val.

SD

Sverigedemokraterna fick 2 mandat i EU-valet. Peter Lundgren sitter i transportutskottet och har varit så aktiv att det har givit eko i form av artiklar och nominering till ett pris i EU-kretsar. Han har aktivt drivit på för att få en lagstiftning mot social dumpning på transportområdet, d.v.s. förare från låglöneländer som med skydd av cabotage-reglerna kör transporter i länder med mycket högre kostnader. På det andra mandatet sitter Kristina Winberg. Hon verkar inte göra många knop. Ingen av dem redovisar för sina väljare vad de verkligen gör. Om man inte röstade på dem för att de skulle sabotera EU-arbetet har man anledning att vara missnöjd.

Kristdemokraterna

Lars Adaktusson bloggar en hel del om vad han tycker, men säger rätt lite om vad han gör. Hans väljare borde vara åtminstone lite missnöjda.

Moderaterna

Det finns 3 moderata parlamentariker och de klarar sig ganska bra allihop. Bäst är Christoffer Fjällner, som arbetar hårt för att införa CETA och andra hemska handelsavtal. Jag håller inte med om det han gör för 5 öre, men han redovisar tydligt vad han gör och varför. Han är mycket aktiv. Anna Maria Corazza Bildt ägnar sig för närvarande åt att försvara jägares och sportskyttars möjlighet att inneha vapen. Hon har en videoblogg där hon tydligt berättar vad hon gör, och varför. Gunnar Hökmark skriver en massa på sin blogg, men det är svårt att få grepp om vad han egentligen gör. Jag tror han fokuserar på utrikespolitik, men jag vet inte säkert. Moderata väljare bör känna sig ganska nöjda med sina representanter.

Liberalerna

Före detta folkpartiet har 2 mandat. Jasemko Selimovitch ordbajsar mest om storpolitiska frågor på en halvfärdig webbsajt. Synnerligen märkligt, med tanke på att han sitter i utskottet för jordbruks- och landsbygdsfrågor. Han har tagit över platsen efter Marit Paulsson, och jag gissar att han inte trivs där. Cecilia Wikström däremot är bäst i klassen. Hon berättar bredvilligt och detaljerat om vad hon gör. Hon har också ett nyhetsbrev som man prenumerera på. Den väljare som kryssade Cecilia kan känna sig nöjd med sitt val. Den som satsade på Marit har blivit blåst.

Centern

Att Fredrick Federley har haft en del bra åsikter i integritets- och upphovsrättsfrågor vet vi pirater sedan tidigare. Vad han gör i Bryssel är dock en gåta, för det berättar han inte mycket om. Han har en blogg, men 4 uppdateringar i år är inte mycket att hurra för. Ingen av dem berättade om vad Fredrick verkligen gör. Centerväljare bör nog se sig om efter ett bättre alternativ nästa gång.

Socialdemokraterna

Med 5 mandat utgör de Sveriges största grupp parlamentariker och kanske den mest passiva. Marita Ulvskog har en mycket aktiv twitterkanal, där man får lite insikt i vad hon gör och vad hon tycker, men på Twitters vis så är det rätt osammanhängande. Man får inte plats med speciellt stora tankar på 140 tecken. Jytte Guteland, Anna Hedh, Olle Ludvigsson och Jens Nilsson har ingen löpande redovisning av vad de gör och vad de åstadkommer. De har var och en en kort intervju från i januari om vad som skedde i Bryssel förra året, men det är skåpmat vid det här laget. Som Socialdemokrat skulle jag allvarligt ifrågasätta vad mina parlamentariker verkligen gör, och om de gör skäl för sina höga löner och förmåner.

Miljöpartiet

Precis som hemma i Sverige har Miljöpartisterna anledning att vara kritiska mot sina representanter. Max Andersson, Jakop Dalunde och Bodil Valero har statiska webbsidor som talar vitt och brett om vad de vill åstadkomma, men inte ett ord om vad de verkligen gör. Som väljare skulle jag utkräva betydligt bättre redovisning. Jag vet att Isabella Lövin under förra mandatperioden gjorde ett mycket bättre jobb med att berätta vad som hände inom hennes specialområde.

Vänsterpartiet

Malin Björk var mycket språkför i valrörelsen till EU-parlamentet, men sedan dess har det varit väldigt tyst. Vänsterpartiet är i och för sig väldigt EU-negativa, men borde inte deras representant berätta vad hon gör?

Feministiskt Initiativ

Soraya Post verkar inte göra många knop. Har inte ens en egen hemsida. Hade jag röstat på henne skulle jag ha varit mycket missnöjd.

Piratpartiet

Piratpartiet fick inte något svenskt mandat alls i förra valet. Konsekvenserna av det ser vi nu. Kommissionen kommer med ett stort förslag om reformering av upphovsrätten och Sverige har inte en enda representant som ens begriper frågan. Tack och lov representeras vi av den tyska Piratpartisten Julia Reda, som har just upphovsrätt som sin specialitet. Samtidigt hade det inte varit dumt att ha en ledamot som bevakade TTIP, CETA och andra handelsavtal, och någon som hinner fördjupa sig i vad som händer i integritetsfrågor.

Jag hoppas därför att svenska folket i nästa EU-val ställer höga krav på redovisning från sina parlamentariker och väljer sådana som tydligt redovisar vad de gör i EU-parlamentet. Det som händer där är alldeles för viktigt för att lämnas orapporterat.

Det som händer just nu illustrerar också hur viktigt det är att få i kandidater från Piratpartiet. EU beslutar i många typiska piratfrågor, och vi är de enda som har kompetens på området.

Nya vändningar i Syrien/Irak

written by jacob, on Aug 24, 2016 1:29:00 AM.

Efter SDF:s seger i Manbij var det ganska stilla i några dagar, innan de olika parterna bestämde sig för hur de skulle reagera på den nya situationen. Från SDF:s sida kom det deklarationer om att de tillsammans med arabiska grupperingar har bildat Militärkommittéer för befrielsen av Al Bab och Jarabulus. Man har sedan tagit kontrollen över ett antal byar norr, väster och sydost om Manbij. Det handlar mest om att förkorta fronten och att skapa brohuvuden för vidare attacker i alla riktningar. De stora operationerna har inte börjat än, av skäl som vi kan se nedan.

Hesekê

Mitt i det stora kurdiska området ligger staden Al Hasakah, eller Hesekê på kurdiska. De centrala delarna av staden har varit under Assad-regimens kontroll ända sedan inbördeskriget startade. Dessutom finns det en artilleribas som hör till regimen nordost om staden. Det finns också en större enklav som är under regimens kontroll längre norrut, och som även den är helt inringad av Rojava, den kurdiska statsbildningen i Syrien.

Troligen som en direkt reaktion på SDF:S seger i Manbij började regimstyrkorna anfalla de kurdiska områdena i staden. Enligt regimens propaganda var det SDF som gick till angrepp, men det är inte trovärdigt, med tanke på hur överrumplade de var, och hur de i efterhand har tillfört trupper för att få kontroll på situationen. Regimen satte även in flyg för att anfall SDF:S ledningscentral och andra styrkor. Kurderna ropade på hjälp från sina allierade, och USA hotade med att skjuta ned syriska plan, om de sattes in över Al Hasakah. Därmed upphörde det syriska flygstödet. SDF har därefter tillfört styrkor från Manbij-området och fronten söder om Al Hasakah, för att genomföra en offensiv mot staden. Den har varit mycket framgångsrik, troligen tack vare att man har ett aktivt stöd från de arabiska klanerna i området. Det rapporteras om att många vakter vid SDF-checkpoints är araber, att klanerna har överlämnat sina vapen till SDF och att en styrka på 230 man från artilleribasen har överlämnat sig till SDF.

Efter ett par dagars strider, och ett ultimatum till regimstyrkorna, har man kommit överens om ett eldupphör. Alla regimens beväpnade styrkor ska dras bort från staden och Rojava får full kontroll, förutom över några kvarter i centrum, som utgör statens administrativa byggnader. Dessa ska kontrolleras av obeväpnad civil regimpolis.

Det här är ännu en stor seger för Rojava. Man har visat att man är ett realistiskt alternativ för araberna i området, och att dessa föredrar löftena från Rojava jämfört med andra alternativ. Den kurdiska statsbildningen är fortfarande svag militärt, men den är väldigt stark när det gäller moraliska ställningstaganden och framtidstro.

Den militära svagheten illustreras av att man var tvungen att ta styrkor från fronten för att hantera problemen i Al Hasakah, och att Daesh passade på att anfalla och ta kontrollen över 3 byar söder om Al Hasakah samtidigt som kurderna genomförde sin offensiv. Segern innebär att man kan frigöra styrkor igen, och jag tror att vi kommer att få se SDF återta den terräng man förlorat ganska snart.

Kring striderna i Al Hasakah har det förekommit bombanfall från regimen mot kantonen Afrin och beskjutningar mot regimens livlina in till Aleppo från den kurdiska enklaven i Al Masoud (en stadsdel i Aleppo). Det är rätt tydligt att det har rört sig om markeringar av vad man verkligen kan göra, om man inte får gehör för sina synpunkter i Al Hasakah. Allt hänger samman i det syriska inbördeskriget.

Aleppo

Det verkar som om både regimen och oppositionen har satt in alla tillgängliga resurser för att få till ett avgörande i Aleppo. Regimen har ett litet övertag på grund av flygunderstöd från ryssarna och eget luftherravälde. Oppositionen verkar vara bättre tränade, bättre organiserade och bättre motiverade än regimens soldater, vilket är anledningen till att de inte förlorat stort. Tecken på att regimen har flyttat alla offensiva styrkor till Aleppo är bland annat att det ryska lägret i Palmyra står tomt. Det visar att planerna på en offensiv mot Daesh är lagda på is. Ryssarna behövs för att eldleda flygunderstödet när man genomför en offensiv.

Jarabulus

Jarabulus är en stad på den syriska sidan av gränsen till Turkiet. Den är just nu under Daesh kontroll och det är dit i princip alla utländska krigare åker för att ansluta sig till kalifatet. SOm jag nämnde i ingressen så vill SDF tillsammans med ett antal arabiska grupper ta kontrollen över Jarabulus, men man är inte ensamma om det. Turkiet har genomfört artillerianfall mot både Daesh och SDF och man har genomfört minröjning. Samtidigt samlas styrkor från oppositionen, främst FSA (Free Syrian Army), på den Turkiska sidan gränsen. De är beredda att anfalla Jarabulus, så snart förberedelserna från Turkiska Armén är klara.

Mosul

I Irak har operationerna för att återta Mosul börjat. PKK, en av de kurdiska arméerna i Irak, har genomfört en offensiv sydost om Mosul och tagit kontrollen över 12 byar. Den irakiska armén har genomfört en offensiv i närheten av basen Qayyarah, och tagit kontrollen över staden med samma namn. Det är en rätt stor och viktig stad, som ligger invid floden Tigris. Det ökar isoleringen av Daesh-enklaven runt Hawija och kan utgöra en logistisk bas för vidare avancemang norr ut. De stora operationerna kommer dock att dröja ytterligare några veckor. Det pågår med all säkerhet en febril aktivitet med planering och logistisk uppladdning. Flygbasen iordningställs - landningsbanor prepareras, byggnader repareras, bomber, bränsle, ammunition, flygplan och personal transporteras in. När den stora offensiven startar kommer den säkert att ha stora initiala framgångar, medan det kommer att gå segare när man kommer in i Mosuls förstäder.

SDF segrar i Manbij, tunga strider i Aleppo

written by jacob, on Aug 12, 2016 8:17:00 PM.

Manbij

Efter min senaste rapport den 6 augusti krympte Daesh område kraftigt, till att till sist omfatta c:a 500x500 meter i den nordvästra delen av staden. Man höll en gisslan på 2000 personer instängda i stadsdelen, och med ett uppskattat antal på 100 Daesh-krigare så beslutade SDF att i sort sett ställa in flyganfallen i området. I onsdags gjorde Daesh ytterligare ett försök att bryta belägringen, med samordnande anfall från Jarabulus i norr och Raqqa i sydost. Båda dessa misslyckades och enligt SDF förlorade Daesh ungefär 230 man i den nordliga attacken. Med inställda flygattacker mot Manbij fanns det gott om ledig flygkapacitet att använda mot de båda anfallen. Med tanke på vad Daesh riskerar för att få ut sina styrkor från Manbij kan man gissa att det finns någon nyckelperson (eller annan viktig resurs) bland de trupper som har varit inringade.

Idag löpte en frist ut, som SDF har givit de inringade styrkorna i Manbij. Om inte gisslan frigivits till eftermiddagen idag skulle SDF påbörja sitt slutanfall. Daesh har nyttjat fristen till att förbereda ett uttåg, och under eftermiddagen har de i en bilkonvoj, med ungefär 500 civila som gisslan lämnat Manbij, för att ta sig norrut i riktning mot Jarabulus. Av omsorg om de civila har SDF avstått från att anfalla konvojen.

För Rojava är det här en enorm militär och politisk seger. Rojava är av kurder ledd statsbildning i norra Syrien. Det är det kurdiska partiet PYD som främst står bakom statsbildningen och vad de har gjort är inte helt okontroversiellt bland kurder. De kritiseras bland annat av den största fraktionen bland kurder i Irak. Detta innebär till exempel att Peshmerga inte är välkomna i Rojava, och att det finns en brist på koordination mellan olika kurdiska styrkor. Det är möjligt att segern i Manbij kan skapa ökad acceptans för Rojava bland andra kurder. Dock så är det bland araberna och olika minoritetsgrupper som de stora politiska framgångarna har vunnits. Rojava är nämligen en multietnisk statsbildning som ska vara baserad direktdemokrati, jämlikhet mellan könen och hållbarhet. Det innebär till exempel att man redan har påbörjat återupprustningen av Manbij, tillsammans med ett råd bestående av medborgare i staden. Många butiker har återöppnat och en betydande del av befolkningen har återvänt, efter att ha varit inkvarterade på landsbygden utanför Manbij, eller i Kobane, några mil bort.

Rojava har haft stora problem med alla flyktingar från Manbij. Det finns inga internationella hjälporganisationer aktiva i området och Rojava är avskurna från import av läkemedel och andra förnödenheter till sina sjukhus. Just nu har man bara en månads behov kvar. I Kobane vårdar man c:a 500 skadade civila från Manbij, och man har ett behov av att vårda sina egna sårade, som säkert är fler än så.

Av alla stridande parter i Syrien är SDF den enda som jag verkligen har sympati för. Målet är ett fritt, sekulärt, jämlikt samhälle. SDF:s anfallsstyrkor består av frivilliga, medan man har skapat försvars- och skyddstyrkor för sina samhällen genom värnplikt. Att man befinner sig i krig märks. Utbildningstiden för skyddstyrkor är 20 dagar, infanteri får 45 och specialstyrkor 90. Rojavas stora problem är att de är isolerade. Turkiet ser dem som det stora hotet. Ett fritt och fungerande Rojava har potential att bli en bas för frihetstörstande kurder från Turkiet. Assadregimen och oppositionen motsätter sig ett Kurdistan med självstyre och bröderna i Irak har en annan politisk uppfattning. Det stöd man får från USA och andra allierade blir begränsat, eftersom man inte kan stöta sig allt för mycket med NATO-brodern Turkiet. En betydande del av flyganfallen utgår dessutom från NATO-basen i Incirlik i Turkiet.

Aleppo

Sist jag rapporterade om Aleppo hade oppositionen lyckats bryta regimens försörjning till västra Aleppo från söder. Det söm hände närmast efter var att man lyckades vidga gapet i söder så mycket att man kunde få in ett mindre antal transporter med förnödenheter till östra Aleppo. Det visade sig också att övertagandet av artilleribasen var en jätteframgång. Enligt vissa källor lyckades man komma över ammunition och materiel för ytterligare 4 års krigföring. Det måste betraktas som kriminellt släpphänt av regimens befälhavare, som inte i tid transporterar undan viktig materiel.

Utvecklingen efter oppositionens anfall har varit blandad. Regimen har transporterat in förstärkningar på minst 2000 man, ett 20-tal stridsvagnar och ett 50-tal pansarbandvagnar. Även oppositionen har tillfört minst 2000 man extra. Ryssarna har utfört en stor mängd flyganfall. I vanlig ordning har man bombat sjukhus och civila, men även anfallit oppositionens ställningar. Enligt regimen har man de senaste 4 dagarna dödat 4000 man, men det kan nog avfärdas som ren propaganda. Att regimen däremot har lyckats få in en konvoj med livsmedel, nog för de närmsta 2 månaderna, till västra Aleppo, kan man nog lita på. Den har tagit sig in från norr, där regimen har en smal korridor in i staden.

Oppositionen anfaller nu i ett område i södra Aleppo-provinsen, för att där kunna skära av regimens försörjningsvägar in till Aleppo-området. Än så länge har man haft vissa framgångar, men motanfall från regimen har gjort att man än så länge inte kan påverka transportvägarna.

Övrigt

I övrigt är det väldigt lugnt. Det enda av vikt som har hänt är att en tidigare al Nusra-bataljon i Damaskus-området har gått över till Daesh. Det påverkar i princip ingenting. Bataljonen finns i en isolerad ficka och slåss mot Assad-regimen. De kommer att fortsätta med det som om ingenting hade hänt. Anledningen till skiftet är att Jabat al Nusra i Syrien har brutit med Al Qaeda och har bytt namn till Jabhat Fateh al-Sham. Den nya organisationen har som mål att etablera en Sharia-baserad stat i Syrien. Jabhat Fateh al-Sham är militärt den starkaste av organisationerna som ingår i oppositionen och många av de mindre organisationerna samarbetar med dem för att de inte har något val.

Kemiska vapen

Till sist, regimen har i veckan angripit civilbefolkningen i Aleppo med klorgas. Det här är ett solklart krigsbrott och en åtgärd som inte på något sätt kan ursäktas. Jag har också svårt att tro att de ryska och Syriska flyganfallen mot sjukhus sker av misstag. I östra Aleppo fanns det fär några månader sedan 5 sjukhus. Nu finns bara ett kvar.