Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Vägen framåt

written by jacob, on Sep 16, 2014 10:04:54 PM.

Jag gjorde ett litet experiment i lördags. Jag skrev och drog ut 300 flygblad på min printer. De var svart-vita och tog upp 2 saker:

  • Att PP ville ge studenter möjlighet att köpa Västtrafiks Fritidskort på samma villkor som gymnasiestuderande.
  • Att vi ställde upp med unga människor i topp på våra valsedlar till kommun och landsting.
Sedan tog jag mig till Chalmers Studenthem och delade ut flygbladen i folks brevlådor. De räckte till lite mindre än halva studenthemmet. Folk bor tätt och det tog mig knappt 30 minuter från det jag började tills jag var klar. Mycket snabbare än vad jag hade räknat med.

Enligt det preliminära valresultatet fick vi 2,51% av kommunrösterna i distriktet där Chalmers Studenthem ligger. I Göteborgs andra riktigt stora studentdistrikt, Olofshöjd fick vi 1,1% av rösterna. Hade jag lagt flygblad i alla brevlådor borde vi ha nått över 5%.

Jag tror det finns flera lärdomar här. Den första är att det lönar sig att dela ut flygblad i brevlådor. Ofta mycket bättre än att stå på stan och försöka få folk att ta emot dem. Den andra är vikten av ett attraktivt och målinriktat budskap. Nu har jag tyvärr ingen kontrollgrupp som fick Piratpartiets generella flygblad i brevlådan, men jag är övertygad om att det inte hade givit alls samma starka gensvar. Den tredje lärdomen är att budskapet betyder mycket mer än förpackningen. Svart-vitt utan bilder duger när du har något bra att säga.

Det finns i princip två sätt att nå väljarna. Det ena är att arbeta genom media och det är det jag har lagt mest av min tid på under den gångna valkampanjen. Jag har lyckats få in 2 debattartiklar i tidningar och det har säkert givit ett antal röster. Hur många är väldigt svårt att avgöra. Det andra sättet är genom fotarbete i form av valstuga, affischering och flygbladsutdelning - dels på gator och torg, dels i brevlådor. Den stora fördelen med brevlådeutdelning är att man kan målgruppsanpassa budskapet och att man kan mäta resultatet.

För att lyckas med fotarbete krävs planering, pengar och personer. Planering i form av vilka budskap som ska skickas ut till vem och uppdelning av distrikt i distributionsorganisationen. Pengar går åt till att trycka flygbladen, men svart-vita upplagor kan göras mycket billigare än färg. Personer som gör jobbet kräver att man har många lokala aktivister, något som vi inte har just nu.

Ett valdistrikt omfattar normalt lite mer än 1000 personer. På ett studenthem täcks det ledigt av en person, medan det i ett villadistrikt kan krävas 3-4 personer för att man ska orka med.

För tillfället har vi ungefär lika många medlemmar som det finns valdistrikt. Till nästa val bör vi ha rekryterat så många människor att vi har en aktiv medlem som kan dela ut flygblad i varje valdistrikt i hela landet. Administration av detta bör skötas av lokala föreningar, med tekniskt stöd från partiet centralt.

Ska vi lyckas att skapa en organisation där medlemmarna gör fotarbete måste partiet centralt verkligen satsa på att bygga en organisation som gynnar den utvecklingen. Det innebär aktivt stöd och en aktiv dialog med lokalföreningarna.

Kort analys av valresultatet

written by jacob, on Sep 15, 2014 10:50:59 AM.

Om man ska förenkla valresultatet så långt det går, och sedan lite till, så är det det här som har hänt:

Moderaternas ledare, Fredrik Reinfeldt, gick ut och begärde att hans partikamrater skulle öppna sina plånböcker för att vi skulle hjälpa till att hantera de enorma flyktingströmmar som finns i världen just nu. En fjärdedel av hans väljare tyckte att det var en så dålig idé att de gick till Sverigedemokraterna i stället.

Fredrik Reinfeldt har haft allt för dålig insikt i sina väljares grundinställning. En ansenlig del av Moderaterna är moderater därför att deras parti arbetar för skattesänkningar och mer pengar i den egna plånboken. Sedan moderaterna övergav sina frihetliga ideal så finns det inte så jättemycket mer att vara moderat för. Arbetslinjen och sunda statsfinanser är medel för att infria löftet om lägre skatter.

I övrigt har egentligen inget hänt i väljarkåren. Fi sög upp en del röster från MP, men annars står allt still.

Nästa fråga blir om Moderaternas nye ledare kan klara sig med att fokusera om på plånboken för att få tillbaka sina vilsna SD-får eller om det kommer att krävas en brunare agenda för den saken.

E-röstning funkar inte

written by jacob, on Sep 14, 2014 1:32:26 PM.

Jag skrev en kommentar på en Facebook-tråd om E-röstning. Den blev så genomtänkt att jag vill bevara den lite längre än vad ett sådant medium medger.

  1. Röstningshandlingen är inte bevittnad. Det faktum att man går till en vallokal där det finns flera oberoende valförrättare och eventuellt andra vittnen i lokalen försvårar utövandet av påtryckningar mot den röstande.
  2. Överföringen av rösten via internet kan kapas. Det krävs extremt säkra protokoll i hela kedjan för att röstningsförfarandet ska vara säkert. Speciellt problematiskt är att användarens dator kan vara komprometterad och “bottad”. En man-in-the-middle-attack kan sättas in på många punkter i kedjan, även om platsen allra närmast användaren är mest sårbar.
  3. Programvaran för registrering och sammanvägning av rösterna. Det är troligen den del som är enklast att göra säker, men det är välkänt hur svårt det är att bygga programvara utan säkerhetshål. Medan det går att bevisa att ett program är osäkert så går det i princip inte att bevisa att det är säkert.

Det går att utforma ett E-röstningssystem som fungerar så länge ingen utför en systematisk attack mot det. Medan ett banksystem bara måste ta hänsyn till säkerhetsaspekten och banken kan logga allt som händer i systemet så måste ett E-röstningssystem hantera både säkerhet och anonymitet. Det innebär att man inte kan logga allt för att i ett senare skede kunna eliminera eventuellt fusk.

Den dagen någon gör ansträngningen och fuskar till sig vinsten i ett val så har hela systemet misslyckats. Att placera mörka fläckar på ark av cellulosa i ett system där handlingen bevittnas men inte vilket val man gjorde har visat sig vara mycket motståndskraftigt mot fusk i stor skala. Till och med det senaste Afganska valet var rimligt korrekt, eftersom folk hade lärt sig att varje steg i valprocessen måste bevittnas av parter med olika politisk tillhörighet. /p>

I dagens val är alla valobservatörer. Vid E-röstning är ingen det!

Vad en valkompass kan avslöja

written by jacob, on Aug 19, 2014 12:27:00 AM.

Svenska Dagbladet skrev idag om webbtjänsten Kandidatkollen. Där har man tagit SVT:s valkompass och kört den baklänges. Man har undersökt hur väl kandidaternas svar stämmer överens med partilinjen.

Det är mycket spännande läsning. Det finns ganska många kandidater som står närmre Piratpartiet än sitt eget parti. Samtidigt finns det bara 2 kandidater för Piratpartiet som står närmre ett annat parti. Det är dessutom många kandidater som får Piratpartiet som sitt näst bästa val. Det är spännande just på grund av att framgångar för Piratpartiet kan utlösa ett strömhopp av erfarna politiker som vill vara med på vårat tåg. De som ligger nära oss i åsikter kommer från nästan alla andra partier.

Samtidigt så är det slående hur lika Piratpartiets kandidater ser på andra partier. Det är c:a 40% som har MP som andrahandsalternativ och lika många som har C som andraval. Resten är spridda skurar. Jag tror inte man ska göra stor sak av att det är två kandidater som verkar ha mer gemensamt med andra partier. En valkompass är ett trubbigt instrument på personnivå. Det är när man ser på kandidaterna ur ett statistiskt perspektiv som man kan dra några riktiga slutsatser. När jag själv körde valkompassen här om dagen så höll jag med mig själv till 87%, jämfört med vad jag tyckte i juni. Det räckte i och för sig till för att jag skulle få mig själv som favoritkandidat, men det ger en fingervisning om hur mycket det kan slå fram och tillbaka enbart beroende på humör och dagsform.

Jag tycker också att det är på sin plats att gratulera Göran Widham. Han har lyckats följa partilinjen till 97%. Med det slår han både vår Partiledare och vår Partisekreterare på fingrarna.

Federal Reserve anammar piratpolitik

written by jacob, on Jul 27, 2014 10:52:29 PM.

En artikel i Dagens Industri den 10 juli rapporterar att Federal Reserve, USA:s myndighet som ungefär motsvarar Riksbanken och Finansinspektionen, vill begränsa robothandeln. Bland annat vill man bryta ned handelsdagen i en halv sekund långa intervall för att begränsa robothandlarnas möjlighet att manipulera börskurserna. Det här är väldigt likt Piratpartiets politik på området. Bevekelsegrunderna är de samma, men förslaget är inte lika radikalt som Piratpartiets politik. Vi vill att handelsdagen bryts ned i så långa intervall att en människa hinner fatta grundade beslut om att placera ordrar. En halv sekund är för kort tid för det, även om det är ett stort steg i rätt riktning.

Själv skulle jag vilja se intervaller på 10 minuter, men skulle acceptera tider ned till 5 sekunder. Någonstans där går gränsen för vad en väl förberedd människa klarar i form av avancerade överväganden.

Nu väntar vi på att handelsmarknadsministern i Sverige anammar vår politik på området.

Konkurrent i sikte

written by jacob, on Jul 9, 2014 4:27:00 PM.

Idag har det politiska partiet Enhet en debattarktikel i Göteborgsposten. Den handlar om att Fler nonsensjobb är inte svaret; det vill säga att framtiden innebär en stark minskning av arbetstillfällena och att den nuvarande politiken som skapar jobb och sysselsättning utan innehåll inte är framtiden. Samma fråga som jag under en tid har debatterat på den här bloggen.

Enhet är ett parti som är väldigt fokuserat just på hur framtidens samhälle ska se ut och de har ett antal mycket sympatiska drag - ett samhälle som verkar för individens frihet, medborgarlön och ett antal visioner på hög abstrakt nivå. Tyvärr finns ett element av New Age-mysticism i partiets bakgrund, som för mig verkar lite avskräckande. De har dessutom väldigt lite konkret politik på sitt program. T.ex. så nämns inte övervakning och andra aktuella samhällsproblem som något man vill göra något åt.

Enhet redovisar tydligt hur det har gått för partiet i olika val sedan det grundades. Normalt har man landat på 600-800 röster i riksdagsvalen, vilket inte är speciellt mycket. I EU-valet 2014 samlade man ihop 1870 röster utan att ha några tryckta valsedlar. En bedrift enligt min mening.

Det jag gillar med Enhet är att de har formulerat sig med väldigt övergripande visioner. Det finns mycket för oss att lära oss där. Det jag ogillar med partiet är att det inte finns någon konkret omsättning av de höga visionerna.

Det skulle inte vara bra för Piratpartiet om något annat parti får luft under vingarna med en politik som ligger så nära vårt område. Vi måste vara mycket mer aktiva i debatten om hur arbete och välstånd fördelas i framtidens samhälle. Det måste innebära att vi som officiellt företräder partiet måste våga ta ut svängarna lite utanför det som medlemsmötet har fastställt som vår politik. Jag tror att vi har tillräcklig förmåga att tolka våra medlemmars vilja på det här området.

Marschen mot maskinsamhället

written by jacob, on Jul 9, 2014 12:03:00 AM.

Jag har hittat ytterligare några intressanta diskussioner om vad den påbörjade automatiseringen av samhället får för konsekvenser. Den ena är en intervju som Vinod Khosla gör med Googles grundare, Larry Page och Sergey Brin. De är alla tre djupt inblandade i utvecklingen av de produkter och tjänster som kommer att ersätta stora mängder arbetstillfällen med maskiner. Det märks tydligt att de har funderat ganska länge på konsekvenserna av det de gör.

Den andra diskussionen är en TED-föreläsning där den ekonomiska teoretikern Andrew McAfee målar upp en bild av framtiden, som är mycket lik den jag har beskrivit i tidigare blogginlägg.

Jag kan varmt rekommendera att se båda om man vill förstå vart vi är på väg och om man vill fundera över vad det innebär för den politik som måste föras.

Som bjärt kontrast kan man läsa en debattartikel i dagens Svenska Dagblad av nationalekonomerna Agneta Kruse och Ann-Charlotte Stålberg. Den argumenterar att kvinnor inte är missgynnade av pensionssystemet. Det är en debatt som jag inte ska gå in på, men det som är intressant med artikeln är att den på traditionellt nationalekonomiskt manér likställer ökat antal arbetade timmar med ökad produktivitet och ökat välstånd.

Tiden då den kopplingen fanns är över. Ökat välstånd kommer mer och mer att vara kopplat till att vi arbetar färre och färre timmar och att färre och färre personer jobbar över huvud taget.

Det går i viss mån att fördela det nödvändiga arbetet mellan fler personer, där var och en arbetar mindre, men vi måste vara på det klara med att många kreativa arbeten kräver mycket tid från en person. Det går inte att dela vissa jobb mellan fler personer. T.ex. blir programvara bättre ju färre personer som har varit inblandade i produktionen. Det tar så lång tid att utbildas till och bygga upp erfarenhet som specialistkirurg, att man när man är klar måste jobba väldigt mycket för att klara av det behov av operationer som finns. Konst, musik och litteratur produceras bäst av enskilda personer. Hade det fungerat med att sätta 100 spökskrivare på att skriva färdigt A Song of Ice and Fire (böckerna som är förlaga till Game of Thrones) så hade Georeg R R Martin nog gjort det. Hade det gått att få en maskin att skriva texten så hade han nog investerat i en sådan.

Kontrasten mellan visionärerna i början av det här inlägget och de svenska nationalekonomerna är bara ett exempel på hur våra ekonomer och politiker saknar beredskap för den förändring som kommer. Här har Piratpartiet en fantastisk möjlighet att ta kommando och leda debatten. Det är vi, med vår teknikförståelse och vårt framtidsengagemang som kan arbeta fram lösningarna på den enorma sociala omvälvning vi står inför.

Vad betyder Riksbankens sänkning av räntan

written by jacob, on Jul 4, 2014 7:36:13 PM.

Riksbanken har nyligen sänkt reporäntan till 0,25%. Det är den ränta som Riksbanken tar för att låna ut pengar till affärsbankerna. Dessa måste låna en del av de pengar de har att röra sig med, för att t.ex. kunna överföra pengar till andra banker. Den räntan styr i sin tur en massa andra räntor, genom att de låneräntor som erbjuds på marknaden justeras i förhållande till tillgång och efterfrågan.

Anledningen till att räntan är så låg är att, enligt ekonomisk teori, lägre räntor innebär högre inflation. Sverige har i snitt haft 1,4% inflation per år under de senaste 15 åren. Det mål som Riksdagen har satt för Riksbanken är 2%. Enligt Keynesianska ekonomer ska 2% vara en lagom inflation, som ger optimal ekonomisk tillväxt.

Nu har räntesänkningarna inte lyckats med att få upp inflationen och många tyckare har skyllt på att Riksbanken inte har varit tillräckligt radikal. Jag har en annan förklaring.

En av de kraftigaste drivkrafterna för inflation är brist på arbetskraft. När det är svårt att få tag på personal är arbetsgivarna beredda att höja lönerna och därmed minska sina vinster. Under kortare perioder är de till och med beredda att gå med förlust, bara de får in rätt arbetskraft. Nu har vi en arbetslöshet på över 8% och med en ungdomsarbetslöshet som ligger långt högre.

Samtidigt så ska räntesänkningar minska lönsamheten i att ha pengar på banken, och därmed göra mer pengar tillgängliga för företag som vill investera. När investeringarna sker ska arbetslösheten minska och inflationen ta fart.

Så långt ekonomisk teori

Nu är vi i en situation där pengar är nästan gratis. Det gör att företagen inte borde kunna bli mer investeringsvilliga än vad de är just nu. Samtidigt så har vi en hög arbetslöshet. Det är inte en rolig situation. Ändå så är Sverige ett av de länder i världen som ligger bäst till.

Jag tror att den här situationen beror på att vi har passerat en historisk jämviktspunkt. Det är inte längre de bra investeringsprojekten som tävlar om kapital. Det är kapitalet som tävlar om de bra projekten. Det finns ett överskott på kapital, och då betyder inte en räntesänkning att investeringarna ökar - det blir inte fler vettiga projekt att investera i bara för att räntan sänks. Samtidigt så har jämvikten för efterfrågan på arbete förskjutits. Sverige, och nästan alla andra länder på jorden, får inte fler människor i arbete när det görs nya investeringar - vi får färre. Flertalet av alla investeringar går ut på att göra personal överflödig, och därmed öka företagens vinst. Det är en naturlig utveckling, och ingenting att oroa sig för.

Det vi ska oroa oss för är i stället hur vi ska överföra tillräckligt stor del av vinsterna i produktionen till medborgarna. När någon blir arbetslös försvinner dels personens levebröd, i form av lönen från företaget, och dels skattebasen för staten i form av skatt och arbetsgivaravgift på lönen. Till på köpet kommer att staten nu måste stå för personens levebröd.

Slutsatsen måste bli att skatt på lön är en förlegad skattebas och att vi måste hitta andra former för att ta in skatt. Det mest rättvisa system jag kan komma på för tillfället är att beskatta energi, men jag hoppas att det finns andra som kan komma med ännu bättre idéer.

En lösning på skolans problem

written by jacob, on Jun 28, 2014 5:37:00 PM.

Svenska försvaret för 35 år sedan

När jag ryckte in för att göra militärtjänst, i maj 1977, befann sig Försvarsmakten i kris. Soldaterna var i allmänhet extremt omotiverade. Många maskade och det förekom även sabotage mot verksamheten.

Det var ett resultat av att försvaret inte hade följt med i samhällsutvecklingen. Vietnamdemonstrationer och den auktoritetsfientliga tidsandan efter 1968 gjorde att de inryckande ungdomarna ifrågasatte militärens rigida system. Resultatet blev underkända soldater och odugliga förband, ungefär som att skolan idag har stora mängder elever som går ut utan godkända betyg.

Någon gång, c:a 1975, kom någon i försvarsmakten på att man var tvungen att förändra sig. Man studerade omvärlden och kom fram till att det israeliska försvaret hade exceptionella resultat. De berodde inte bara på att rekryterna hade en grundläggande motivation som var högre än i Sverige. Man arbetade fokuserat med trupputbildning och ledarskap grundat i vetenskaplig forskning. Svenska försvaret inledde ett samarbete med några av de främsta israeliska forskarna och två år senare började resultaten införas på bred front i det svenska försvaret. Först ut var en handbok i trupputbildning och jag hörde själv till den första kullen som fick lära sig utbilda enligt nya metoder. Sedan följde Handbok Ledarskap och kursen UGL (Utveckling av Grupp och Ledare). Just UGL blev en stor framgång och körs både civilt och i försvaret än idag. Efterhand tillfördes nya komponenter, baserade på erfarenheter som byggts upp efter hand.

Resultatet lät inte vänta på sig. Redan i början på 1980-talet så hade de värnpliktigas uppfattning om försvaret ändrats. Sabotagen var försvunna och stora delar av årsklassen var faktiskt nöjda med sin tjänstgöring. Man upplevde tiden som lärorik, effektiv och allt som oftast stimulerande. Jag hade själv ganska mycket med försvaret att göra under den här perioden och såg förändringarna på nära håll. Jag gick igenom reservofficersutbildning och hörde till de första som gick igenom UGL. Jag gjorde repövningar och jag var ute i FN-tjänst vid två tillfällen. Jag arbetade dessutom som instruktör på KA4 i Göteborg under ett stort antal somrar, med ansvar för allt från kustjägare till malajer. Jag såg med egna ögon hur situationen förbättrades år från år. Det var naturligtvis inte alla gamla befäl som klarade att anamma det nya tänkesättet, men efterhand som vi utbildade nya instruktörer så ökade vår förmåga att engagera och motivera våra värnpliktiga. Väl godkända personliga betyg blev norm snarare än undantag och det inträffade nästan aldrig att ett färdigt förband blev underkänt och inte kunde krigsplaceras.

Skolan idag

Det finns många likheter mellan den svenska skolan av idag och försvaret för 35 år sedan. Eleverna är, på många ställen, inte motiverade att verkligen lära sig saker och de upplever skolan som otidsenlig och meningslös. De vet att det de läser i skolan inte kommer att ge dem jobb och det krävs yttre motiverande faktorer för att få unga människor att skaffa sig kunskaper för kunskapernas egen skull. Jag växte upp i ett akademikerhem, där bildning var en del av identiteten och jag hade en farfar som var en av de mest aktiva tillskyndarna av folkbildningsidealet i Sverige. Ungdomar från hem om inte har de traditionerna behöver få sin motivation från skolan.

Ur lärarnas perspektiv så är situationen ganska förfärlig. Att leda en ganska stor grupp ungdomar som är mitt i en mognadsprocess, med elever i många olika stadier av den processen, är ett av de tuffaste ledarskapsuppdrag som finns. Till på köpet så ser man inte gruppen mer än några timmar per vecka, trots att gruppen är samlad under stora delar av den övriga tiden. Det gör att det hinner hända en massa saker i relationerna mellan gruppmedlemmarna mellan gångerna. På de flesta skolor sker det ingen kommunikation mellan lärarna om vad som händer i varje klass, så varje lärare har bara en liten bit av det sociala pusslet.

Som lärare har man väldigt lite ledarskapsutbildning. Det ingår som ett moment på lärarhögskolan idag, men det är ganska litet och rent teoretiskt. För att bli en duktig ledare måste man ha en aktiv feedback-loop. Man läser teori, tillämpar det man har lärt sig i sin arbetsmiljö och utvärderar sedan resultatet. För utvärderingen behöver man åtminstone ibland en duktig mentor som hjälper till. Speciellt är man i behov av externt bollplank i början av sin ledarskapskarriär.

Vi vet, genom erfarenheterna från försvaret, att en gedigen ledarskapsutbildning kan förändra attityder och motivation i en hel organisation. Det är dags att tillämpa den erfarenheten på bred front i skolan.

Något som är häpnadsväckande i sammanhanget är att vår utbildningsminister, major Björklund, själv har gått igenom hela ledarskapspaketet - med väldigt gott resultat enligt många som har haft honom som instruktör. Ändå så gör han inte kopplingen mellan gott ledarskap och bra resultat i skolan. I stället slåss han och vänstern om när det är lämpligt att börja dela ut betyg, som om det skulle ha någon signifikant inverkan på resultatet, över huvud taget.

Jag tycker att Piratpartiet ska driva att alla lärare i skolan ska få en fortbildning i ledarskap, kopplat med en praktisk uppföljning med mentor för att lära sig tillämpa kunskaperna i klassrummet. Vi bör också driva att ledarskap får en större och mer praktiskt inriktad roll i lärarutbildningen. Satsningen ska börja där problemen är som störst - i högstadiet, för att sedan gå vidare till gymnasium, mellanstadium och lågstadium.

Tankar om framtiden

written by jacob, on Jun 19, 2014 8:34:45 PM.

Jag har en vision om en framtid där alla människor har sina grundläggande behov tillfredsställda. Där fattiga länder har utvecklat ett sådant välstånd att alla människor där har mat, bostäder, utbildning, adekvat sjukvård och trygghet för sin person. I visionen ingår att det samma ska gälla för alla människor även i rika länder, som Sverige.

Vi ligger ganska nära visionen i Sverige, åtminstone när det gäller de materiella komponenterna, men jag tror att vi är på väg bort från visionen snarare än på väg mot den. Jag tror inte att den stora ungdomsarbetslösheten är ett symptom på en lågkonjunktur, och att jobben kommer bara de ekonomiska hjulen snurrar fortare. Jag tror att den beror på att jobben försvinner permanent.

Många arbetstillfällen, främst inom enklare tillverkningsindustri, har flyttat till Kina och andra låglöneländer, men det är också många jobb som försvinner på grund av en högre automatiseringsgrad.

Vi ser redan att antalet butiksbiträden minskar i takt med att livsmedelsaffärerna inför självskanningskassor. Banktjänstemännen blir färre när vi kan utföra allt fler ärenden på nätet. Kvalificerade industriarbeten utförs i allt högre grad av robotar. Spärrvakterna i tunnelbanan är ersatta av biljettmaskiner och automatiserade spärrar.

Under de närmsta åren kommer ett dramatiska antal yrken att automatiseras bort på liknande sätt. Företag som Google och Volvo kör redan förarlösa bilar, lastbilar och bussar på allmän väg. Åkare. taxichaffisar och bussförare kommer att inom en snar framtid att behöva hitta nya sysselsättningar. IBM har idag en superdator som är programmerad att titta på röntgenbilder. Den har bättre träffsäkerhet på att hitta lungcancer än en specialiserad läkare. Datorer kommer inom några få år att diagnosticera nästan alla sjukdomar bättre än doktorerna. Kirurgirobotar finns redan och kommer att bli mer och mer oberoende av mänskliga insatser. Maskiner som tar blodprov har nyligen introducerats på marknaden och kommer att göra mängder av sjuksköterskor överflödiga.

Enligt en rapport från Reforminstitutet, beställd av Stiftelsen för Strategisk Forskning kommer 53% av alla idag existerande jobb i Sverige att vara bortautomatiserade. Det gäller såväl industrijobb som högre tjänstemannapositioner och administratörer. De enda yrkesområden som är helt förskonade är de kreativa yrkena och de som verkligen kräver en människa. Präster och psykologer är fortfarande svåra att ersätta med maskiner.

Medan Reforminstitutets analys av vilka yrken som kommer att försvinna känns rimliga så är deras slutsatser om konsekvenserna minst sagt usla. Stefan Fölster, som är huvudförfattare till rapporten var tidigare knuten till Timbro, som i allt väsentligt är Moderaternas tankesmedja. Slutsatserna talar om högre tryck på sänkta löner för lågutbildade och ett större krav på innovation i Sverige. Man pratar om att arbete kanske inte kan vara den bästa skattbasen för framtiden och man säger att det kommer att krävas mer tillväxt för att klara välfärden.

Reforminstitutet tror att det är Business as Usual, men det är det inte. När jobben i jordbruket försvann så fanns det fabriker som skrek efter arbetskraft. När produktionsjobben började flytta ut så växte IT-branschen och slukade stora mängder personal. Medicinska framsteg och ett allt mer komplext samhälle har ökat behovet av personal i sjukvård och förvaltning. Den här gången finns det inte några nya produktiva jobb att gå till.

Det gör att vi står inför enorma utmaningar. Vi kommer att ha ett samhälle där hälften av den arbetsföra befolkningen inte arbetar. Många kommer att sakna kvalifikationer för att få något arbete över huvud taget, men det kommer också att finnas många arbetslösa som är kvalificerade, eller överkvalificerade, för ett av de arbetstillfällen som kommer att finnas.

Det framstår som rätt självklart att vi måste ge alla resurser nog för deras grundläggande behov. Lika självklart är det att den delen av befolkningen som är nödvändig för utbyggnad och förvaltning av all automatik måste ha en ersättning för den tid de lägger på sitt arbete och det ansvar de tar. Allt där emellan är inte det minsta självklart. Ska den som inte kan få ett arbete ha mer än till sina grundläggande behov. Ska man t.ex. ha råd att åka på Thailand-semester som icke arbetande? Ska den som är kvalificerad för ett arbete ha mer ersättning än den som inte är det? Ska den som utför ett arbete ha mer ersättning än den som inte gör det (den som inte gör det kanske vore mer än villig att göra jobbet)? Ska den som utför arbete för en ideell verksamhet ha mindre pengar att röra sig med än den som jobbar i privat eller offentlig sektor? Hur ersätter vi människor som lägger sin tid på kulturgärningar? Hur värderas kapital i den nya samhällssituationen?

Alla de här frågorna får annorlunda svar än idag, när mer än halva den arbetsföra befolkningen inte jobbar. Om vi kan diskutera oss fram till bra svar så har vi ändå bara nått en bit på vägen.

Om vi har en målbild dit vi vill nå, så måste vi hitta en väg som för dit. Det är en uppgift som är ännu svårare än att definiera målet, och det finns ingen som ens har en idé om hur det ska gå till.

De stora politiska partierna borde ha visioner och vara ledande, men Moderaterna sitter fast i sin arbetslinje och Socialdemokraterna försöker skydda de jobb som finns mot utländsk konkurrens. Centern och Folkpartiet tror att de kan skapa nya jobb ur tomma intet. Vänstern och Miljöpartiet tror att arbetstidsförkortning löser problemet och att jobben kan omfördelas, så att vi alla jobbar lite grand. SD skyller bristen på jobb för lågutbildade på invandringen. KD saknar helt visioner.

Jag tror att Piratpartiet för närvarande är det enda partiet som har förmågan att ha visioner för det postindustriella samhället. Jag tror att om vi kan utveckla visionen och ge svar på några av de frågor jag har ställt här så kan vi övertyga svenska folket om att vi är framtidens parti.

För att nå dit måste vi ha en öppen och livaktig debatt om vad vår vision är. Det här är mitt bidrag. Vad är ditt?