Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

I stället för TTIP

written by jacob, on May 21, 2015 8:07:00 PM.

Vi medborgare i hela EU har ett problem i att våra ledande politiker försöker förhandla fram ett avtal med USA som inte ligger i vårat intresse. Vi ser redan nu hur mekanismen för lösning av tvister mellan multinationella företag och stater har missbrukats. Stater stäms av tobaksbolagen för folkhälsofrämjande lagstiftning, bara för att nämna ett (grovt) exempel. Vi vet också att förhandlingarna om TTIP innehåller element som försämrar konsumentskydd och matkvalitet.

Samtidigt som vi bekämpar det dåliga utkastet till handelsavtal bör vi arbeta för att få upp bra frågor på agendan. I en globaliserad värld finns det massor av problem skulle kunna lösas med handelsavtal.

Det är vanligt att nationer lockar globala företag med etableringssubventioner. Vi kan med handelsavtal sätta stopp för det.

Det förekommer att stater ger skatterabatter till utvalda globala företag, eller har som policy att företagsskatterna ska vara låga. Med ett handelsavtal kan vi jämna ut spelfältet - förbjuda speciella skatterabatter och ställa minimikrav på företagsbeskattning.

Det är vanligt att globala företag flyttar sina vinster till länder där de betalar lite eller ingen skatt. Med handelsavtal kan vi skapa regleringar så att globala företag skattar sin vinst i olika länder i proportion till omsättningen i respektive land.

Det är vanligt att globala företag utnyttjar brister i lagstiftningen i olika länder för att göra sin produktion billigare. Vi bör med handelsavtal ställa vissa minimikrav för sådant som arbetarskydd, arbetstid, undvikande av barnarbete och liknande.

Ett sådant avtal skulle innehålla sanktioner i form av strafftullar mot länder vars lagstiftning inte uppfyller avtalets krav och det skulle också innehålla möjligheten för länder att införa strafftullar mot enskilda företags produkter, på grund av att de bryter mot handelsavtalets bestämmelser.

Ett av de stora världsproblemen de senaste 20 åren har varit att de multinationella och globala företagen har haft allt för mycket frihet att agera efter eget gottfinnande. Nationer har inte kunnat ställa krav på dem, för då har de förflyttat sin produktion till ett annat land. De har dessutom kunnat specialbeställa lagstiftning och frihandelsavtal genom en omfattande lobbyverksamhet. Handelsavtalen är den enda rimliga vägen att begränsa storföretagens villkorsshopping och den enda möjligheten att på sikt begränsa deras makt över samhället.

Det som förenar oss

written by jacob, on May 12, 2015 10:55:00 PM.

Det har nyligen förts flera väldigt nyttiga debatter i Piratpartiets grupper på Facebook. Det är inte ett idealiskt forum, men det är där flest pirater lyckas samlas. Den första debatten fördes i en tråd om basinkomst, där man tydligt ser en grupp som inte tror på konceptet som sådant och en grupp som vill utveckla det. Sedan drog Emma igång en tråd som handlade om huruvida Piratpartiet var liberalt, eller inte. Åter igen så var det en grupp som vill att vi ska vara ett liberalt parti och en grupp som vill att vi ska vara något annat. Det här med något annat är en ganska diffus upplevelse. Det finns några som tycker att vi ska vara socialistiska, några som anser att vi ska vara socialliberaler och ganska många som inte vill ha någon traditionell stämpel.

Jag tror det här är en väldigt bra beskrivning av hur vi upplevs utifrån idag. Splittrade, lätt förvirrade med en styrningslös vidgning av partiprogrammet, men med en mycket sympatisk grundvärdering om övervakning och människors privatliv som sammanhållande faktor. Det finns naturligtvis fortfarande en massa människor som fortfarande har villfarelsen att vi handlar om fildelning, men det enda sättet att ändra på det är att nå ut med våra politiska budskap.

Jag tror att i stort så är den utomstående bilden av oss korrekt, därför att vi har i allt för hög grad debatterat det som skiljer oss åt. Det finns några radikala beslut i breddningen av vår politiska plattform som är mycket kontroversiella för en del medlemmar. De har livligt debatterat dem innan besluten och de har ofta bestämt sig för att lämna partiet efter besluten. Det är framför allt frågorna om basinkomst, drogpolitik och sexköpslagen som har fått känslorna att svalla.

Jag skulle hellre vilja fokusera på det som förenar oss. Där vi har fattat beslut i stor enighet, eller där vi förutsätter att vi tycker lika och inte ens har formulerat någon politik kring saken. Det är nämligen här vi kan leta för att bygga en sammanhållen politisk grundsyn. Jag ska göra ett försök att sammanfatta den grundsynen.

Humanistiska individualister

Att vi är individualister råder det ingen tvekan om. Våra interna debatter har alltid massor av åsikter och där kompromiss och inordnande i kollektivet aldrig finns på dagordningen. Vi är individualister för att vi ser varje människa som unik och med egna personliga rättigheter. Det framgår tydligt av vår syn på flyktingar och sexuella minoriteter. Vi kompromissar inte med en enda individs rättighet för något kollektivs åsikter eller bekvämlighet. Vi brinner för individens rättssäkerhet, vilket vi visar genom att avvisa övervakning av människor som inte är skäligen misstänkta för brott och genom att kräva transparenta rättsliga procedurer för dem som är.

Jag tror inte det finns mycket tvekan om att vi är humanister heller. Vi accepterar inte en samhällsordning där vi låter somliga leva i misär, medan andra lever i ett iögonenfallande lyxliv. Vi accepterar att det finns ett överföringssystem som ska ge alla människor en dräglig tillvaro och vår politik är inriktad mot att anpassa överföringssystemet efter den situation som råder idag och den som kommer imorgon. Att vi har olika åsikter om exakt hur anpassningen bör se ut är underordnat.

Vi skiljer oss från andra partier i att vänstern inte är individualister. De förordar kollektiva lösningar och lämnar individer som inte passar in i systemet därhän. Jämfört med högerns individualism så är vi annorlunda. Medan de poängterar friheten att förfoga över en större del av sin inkomst själv och att ha friheten att välja elbolag och barntillsyn så fokuserar vi på personlig integritet och social jämlikhet. Jämfört med alla andra partier så värnar vi individens rättigheter över kollektivets och statsmaktens strävan efter säkerhet.

Marknadskapitalister

Vi är marknadskapitalister, men inte på samma sätt som andra partier. Jag har nog bara en gång sett i våra diskussionsgrupper förorda planhushållning, och därför drar jag slutsatsen att vi är kapitalister. Samtidigt så är det tydligt att vi vill ha en reglerad kapitalism. Vi är inte anarkokapitalister. Vad som är udda i sammanhanget är att vi är mycket mer renodlade kapitalister än riksdagspartierna. De omhuldar möjligheten att tjäna pengar på ett antal olika monopol. Patent och ett långtgående skydd av ekonomisk upphovsrätt skapar monopol och förstör en effektiv marknad. Vi vill riva upp monopolen och skapa effektiva marknader. Riksdagspartierna ger gärna naturliga monopol till kommersiella aktörer, medan vi vill förstatliga sådan verksamhet, eftersom det stör den fria marknaden på olika sätt.

Antikorporativister

Vi har ett starkt motstånd mot storbolags inflytande över nationell lagstiftning och internationella avtal. Vi ogillar alla RIAAs och MPAAs lobbying och inflytande över svensk lagstiftning och hur svenska domstolar uttolkar lagen. Vi ogillar försök till internationella avtal som ACTA och TTIP på grund av att avtalstexterna har beställts av globala storföretag och deras lobbyorganisationer. Vi behöver utveckla vår politik på det här området från att vara ett motstånd mot det som händer just nu till att vara en vision om framtiden. Hur ska vi bryta storbolagens makt och bygga ett näringsliv där mindre bolag står för en större del av sysselsättning och som ger oss ett samhälle som inte kan utpressas av stora aktörer.

Här skiljer vi oss från de flesta riksdagspartier, som i ord och handling understödjer de stora bolagens framväxt och deras maktposition över den politik som förs. Speciellt stora syndare är moderaterna och socialdemokraterna som båda har fört en prokorporativisktisk agenda i decennier.

Kulturvänner

Vi förenas av en syn på kulturen som något som tillhör folket och som är ett gemensamt arv att förvalta, förändra och föra vidare. Andra partier ser kulturen som antingen en handelsvara som aktörer på en marknad ska använda till att maximera sin vinst, eller något som en elit sysslar med i statsunderstödda reservat.

Sammanfattning

Vi förenas av av ett antal viktiga faktorer, som skiljer oss åt från övriga partier. Det är en frihetlig ideologi som inte passar in i den traditionella konservativa-liberala-socialistiska uppdelningen av politisk åskådning. Det är snarare en syntes av alla dessa. Vad vi ska kalla den vet jag inte. Kanske är vår politik post-industriell eller post-modernistisk. I vilket fall så utgör det som vi har gemensamt en tydlig och sammanhållen politisk plattform, som skiljer sig tydligt från alla andra partier.

Det är dags för oss att framhålla det gemensamma och låta de 3 frågor som det råder kontrovers om degraderas till små roller i vår sakpolitik. Vi har tillräckligt med material i det vi är överens om för att stå ut som ett radikalt och nytänkande parti.

Grill del Mundo

written by jacob, on Apr 18, 2015 2:53:00 AM.

Today a new restaurant opened in Göteborg and they managed to do so with a bang. Grill del Mundo is a restaurant that will change between different national cuisines with 4 month intervals. The restaurant is large, seating about 50 people in the upstairs area (with a patio being built for summer use) and room for another 100, or so, guests downstairs. Upstairs is currently serving Persian food , with the downstairs doing Korean inspired fusion.

On opening night, the place was packed with people. This produced some problems with the service, though the kitchen kept pace with the incoming orders. We were seated on bar stools next to the kitchen, with a full view of what was going on in there. We each got a glass of champagne to start the evening. After a while we placed our orders. Grill del Mundo has a wide varitey of smaller dished that can be had either as starters or as a set of dishes making up a main course. There are also a few main courses and a series of menus, where the chefs pick out the best dishes for the day. We decided to go for oysters, squid and bone marrow with bleak roe.

After this, things started to go a bit crazy. We wanted our oysters to show up first of all the dishes. They go so well with champagne. What we got was a lovely squid dish - fried squid in a lemon and miso sauce. This turned out not to be the squid we had ordered, but a lovely present from the kitchen. Next the squid we had ordered showed up, together with the bone marrow. The squid was nice, but not quite as good as the first squid dish. It was a little on the spicy side for my taste and didn’t work with the champagne at all. With the place packed, the waiting staff was too busy to notice our needs for a different wine.

After eating squid for a bit, our oysters showed up, exactly as I like them - naturelle, extremely fresh with just a bit of lemon. They went fabulously well with the champagne.

Quite fortunately, the bone marrow was served in a very hot skillet, so it was just the right temperature after we finished the oysters. If you have never eaten bone marrow with bleak roe and a bit of mayonaise, this one is worth a trip. The blending of the bone marrow melting in your mouth with the saltiness of the roe is quite sensational. However, it needs a different wine than champagne, and I know that the sommeliers are very capable at finding the right one. We had this dish served by the same crew at Retardo, a pop-up restaurant that was run as a prequel to Grill del Mundo in the fall of 2014. Finally, we had a platter of sashimi, with very fresh, lovely fish.

The master chef in the downstairs kitchen is Kalle Grafström, whom we have followed from restaurant to restaurant for 15 years now. We first met him at Café Japan, where he was a sushi chef. Next, we found him running Dozo, a restaurant of his own out in the suburb of Örgryte. While he managed to fill it with customers, it was too small to be a viable business. Still, it was where I had the best squid of my life. Next, he spent a summer working Brännö Värdshus, and even though it was quite a few years ago, people sill talk about the summer when the food there was exceptional. After a few years, first as a private chef and then a chef and kitchen manager at St Jörgens Park resort, he spent a summer running Oceanen, serving beer and hearty Normandy food. After that followed Retardo, where they had a different menu every night the restaurant was open, trying out recipies for the opening of Grill del Mundo. Kalles cooking is based on his superb knowledge of how to find the freshest and best ingredients, especially fish and shellfish. His dishes are not complex, but he expertly blends fish or meat with asian style sauces for astonishing effects. He makes his own kimchi. His blend of tastes strongly remind me of Japan and Korea, but there is a clear Scandinavian touch as well as a personal touch to his cooking.

Despite the problems getting the right beverages, we had a wonderful meal. There are many other interesting things on the menu for us to explore, so we will soon be back.

Åsa Linderborg och yttrandefriheten

written by jacob, on Mar 30, 2015 9:18:44 PM.

Emma Opassande skriver om Den Bisarra Yttrandefrihetsdebatten i Skogen och försvarar Ung Pirat på ett för mig lite väl defensivt sätt. Att Åsa Lindeborg irriterar sig på kostnaden för arrangemanget tycker jag man ska ta mycket lättare på. Vi har extrema kostnader för bevakning av fotbollsmatcher i det här landet. Fotboll är en lek! Att vissa förvandlar det till allvar genom att ägna sig åt misshandel och huliganism gör att samhället måste lägga extrema resurser på att begränsa risken för tredje part och de inblandade. Det gör vi, i stället för att förbjuda lagen att spela inför publik, därför att fotboll är en del av vår yttrandefrihet. Visserligen en mycket mindre värdefull del än rätten att säga kontroversiella saker utan risk för liv och lem, men ändå värd att lägga resurser på.

I jämförelse med fotbollen är resurserna som läggs på att Åsa Linderborg och Peter Sunde ska få debattera med Lars Vilks en liten kostnad och det är en symbolhandling till försvaret av yttrandefriheten. I min värld hade det varit klädsamt för Åsa Linderborg att vara tacksam för möjligheten att genomföra debatten och för möjligheten att stå på yttrandefrihetens barrikad. Att formerna och förutsättningarna för debatten inte blev de bästa måste man ha överseende med. Det är lätt att arrangera en debatt i en aula med publik, mikrofoner, gott om förberedelsetid. Gör man det i en husbil på okänd plats i snöglopp och med högsta säkerhetsinsats från polisen så får resultatet bli vad det blir. Huvudsaken är att det blir av.

Åsa Linderborgs gnäll är inget annat än ett journalistiskt bottennapp.

Till Ung Pirat vill jag bara säga: Grattis! Ni genomförde det omöjliga. Ni är på rätt spår.

Det är synd om Jimmie

written by jacob, on Mar 28, 2015 4:44:16 PM.

Jimmie Åkesson är aktuell med sin återkomst som partiledare i Sverigedemokraterna, på deltid, och efter sin intervju i Skavlan. Jimmie har utbrändhetssymptom och käkar antidepressiva mediciner. Det syns på honom att han inte är i form.

Jag tror att det ligger mycket mer bakom hans sjukdom än att han har arbetat för hårt. Jag tror att hans kropp reagerar på det budskap han levererar och att han innerst inne vet hur illa det rimmar med medmänsklighet och god moral. Jag tror att han kommer att fortsätta må dåligt till den dag han justerar sitt budskap till något som hans undermedvetna kan acceptera.

John Pinner

written by jacob, on Mar 7, 2015 1:16:00 AM.

About a week ago the news that John Pinner had passed away reached me. Even though I had known for quite some time that John was struggling with cancer, it still came as a chock to me. I had so looked forward to meeting him at Europython in Bilbao this summer.

John was a very good friend to me and Laura and he was an outsanding member of the Python community. When we first met at one of the early Eurpythons in Charleroi, I didn’t really register him. There were so many new people to get to know and John was not the sort of person who puts himself forward. Over the years our friendship grew and I realized what a fantastic mind was hidden behind the modest facade. We met at the first Pycon in Washington DC. John came and helped out when we arranged Europython in Göteborg and in Vilnius. I was there when he declared at the ACCU conference in Oxford that he intended to start a Python conference in Birmingham and Laura and were there to help when the Pycon UK people took over Europython. There were lots of wonderful people organising the conference, but John was the central driving force behind it all. He was the one who managed to get sir Tony Hoare to come to Europython and he managed to get the Enigma machine as a major event at the conference. He was always good at creating new and interesting events at the conferences. On top of that, he would often teach introductions to Python, both at his company and as a volunteer activity at Python conferences.

In summary, John did a lot for the Python community, but that fades into the background for me, because first and foremost John was such a great friend. He was always generous with his time and always had the most intersting things to talk about and discuss. We shared the same kind of humour and an interest in industrial history. He had an enormous treasure trove of stories about the industrial development around the Birmingham area and could tell you all about the various car manufactures, now long gone. It was where he started out his career before getting interested in computers.

An example of Johns generosity that comes to mind is when I was a keynote speaker at Pycon UK a couple of years ago. Laura and I arrived to the railway station in Coventry. John had insisted on coming and picking us up, even though he was very busy with the arrangements for the conference. On the way to the conference center, he explained the road layout of Coventry and updated us on everything that was happening with his family and his second family - the Python organisation. We went to the conference venue, where we helped with some tasks before we headed out for a late dinner at a pub. After the pub, John insisted on showing us the Coventry Cathedral by night. We tried to convince him that he would use his time better by going home and preparing his Python tutorial for the next day and then getting some sleep, but he wouldn’t listen to that. It was clear that bringing us to a place he thought was very beautiful brough a lot of joy.

This is just one of the times when John did something special for me, and I know he did the same for may other people. He was such a wonderful friend, and I deeply miss him.

Ett drogfritt samhälle

written by jacob, on Feb 11, 2015 10:32:32 PM.

Visst vore det trevligt om ingen använde sig av droger. Inga skadeverkningar, ingen drogsmuggling, inga stölder för att finansiera missbruk.

Det kommer aldrig att inträffa, för människor väljer aktivt att använda droger för att hantera sina själsliga problem. Depressioner, osäkerhet, missnöje med att vara den man är, desperation över att inte få tag på jobb eller bostad, kärleksbesvär. Anledningarna till att ta sin tillflykt till droger är många.

Det finns ett antal länder i världen där innehav av narkotiska preparat är belagt med dödsstraff. Ändå handlas det med droger i dessa länder och ett rätt stort antal personer avrättas för narkotikabrott varje år. Ändå fortgår bruket.

Det måste anses som empiriskt bevisat att det inte går att få ett drogfritt samhälle. Därför så är det huvudlöst att försöka. Den som vill få tag på droger har inga svårigheter att göra det och det är ytterst få människor som avstår från droger på grund av att de är förbjudna. Man avstår för att man är medveten om de negativa hälsoeffekterna. Något som syns tydligt i de förändrade vanorna kring alkohol och tobak.

Vi måste vara medvetna om vilket högt pris vi betalar för totalförbudet mot narkotiska preparat. Dels ger vi inte brukarna/missbrukarna den medicinska behandling som de behöver. Att ge heroinister sprutor och säkra miljöer för injicering är inte att stödja deras missbruk. Det är ett sätt för samhället att stoppa smittspridning, minska lidande och spara pengar. Dels förvärrar vi skadeverkningarna av droger många gånger om, genom att brukarna köper okontrollerade preparat. Styrkan kan variera med tiopotenser. Ibland är drogerna orena och förorsakar sjukdomar och förgiftningar. Ibland dyker det upp legala droger med okänd styrka och helt okända biverkningar. Somliga lockas till dessa när de beprövade alternativen är förbjudna.

Vi behöver en ny narkotikapolitik som bygger på människors fria och informerade val, som betraktar missbruk som ett medicinskt problem och inte ett polisiärt och juridiskt problem. Vi behöver en narkotiakpolitik som inriktar sig mer på skademinskning.

Framför allt så behöver vi en samhällspolitik som minskar människors desperation och gör lockelsen att börja med droger mindre. Den som redan upplever världen som fantastisk har ingen anledning att söka lyckan i sinnespåverkande kemikalier.

Vatten på min kvarn

written by jacob, on Jan 5, 2015 10:26:00 PM.

Jag har tidigare skrivit här om behovet av ledarskap i skolan och jag fick igenom en motion om saken på senaste medlemsmötet.

Professor Martin Ingvar och journalisten Gunilla Eldh uttrycker i sin bok Hjärnkoll på skolan vad ett gott ledarskap i skolan kan göra. Den recenseras i en artikel i Svenska Dagbladet.

Undrar när FP och MP, som båda hårdprofilerar sig i skolfrågan, ska fatta galoppen.

Vilka ska vi representera?

written by jacob, on Dec 28, 2014 3:46:44 PM.

Rick Falkvinge har startat en diskussion i Piratpartiets Facebook-grupp med inlägget:

Det liberala fältet ligger nu helt öppet. Vilket parti som helst som presenterar sig först som ett trovärdigt alternativ till Alliansens makthunger, och tror på människan i grunden på riktigt, sitter som en smäck i riksdagen 2018.

Det följs sedan av en diskussion med en del intressanta inlägg, innan Rick slår huvudet på spiken:

Till att börja med, ruta 1a: man måste börja med frågan om vilka man har avsikten att representera, som inte är representerade idag.

Rick säger en massa andra saker i sitt inlägg, men det här är kärnan. Vilka vill vi representera, som inte är representerade idag!

För mig har det varit rätt uppenbart en tid, vilka vi vill representera. Jag har skrivit om det i tidigare blogginlägg:

Jag är långt ifrån ensam om den här synen på framtiden. Forskare på området maskininlärning är inne på samma spår och jag rekommenderar varmt Jeremy Howards TED-föreläsning om var vi står idag. Bill Gates är inne på samma spår i en intervju i Business Insider.

Det finns många som inte tror att det här kommer att förändra något i sak och att nya jobb kommer att skapas. De hänvisar till Luddierna, som i början på 1800-talet kämpade mot industrialiseringen av textilproduktionen i England, och hävdar att nya jobb kommer att uppstå.

Det är annorlunda den här gången. Då skrek industrin efter arbetskraft till industrialiseringen. Då fanns det ett omättligt behov av råvaror, insatsvaror, infrastruktur och produkter. Industrialiseringen av västvärlden tog 140 år att genomföra.

Idag finns det ingen som skriker efter arbetskraft (och som har råd att betala för den). Vi har en omställning där 50% av befintliga jobb försvinner inom loppet av 20 år, inte 140.

Piratpartiet ska representera dem som hamnar i kläm i den här samhällsförändringen. Det är alla unga, som inte kommer att få ett jobb, och som dels behöver en försörjning, dels en mening i tillvaron som inte bygger på en yrkesidentitet. Det är alla som kommer att förlora jobbet på grund av att datorerna tar över det. Förare, fotomodeller, försäkringskassetjänstemän, för att bara framhålla några.

Vi ska inte, som Luddierna, försöka hindra utvecklingen. Vi ska bejaka den och ge människor en trygghet i att vi förstår vart samhället är på väg och förmår hantera det, så att ingen ska behöva hamna i misär och utanförskap.

Vi ska hitta sätt att hantera balansen mellan dem som måste arbeta och dem som inte får arbeta. Vi ska hitta sätt att skapa mening i tillvaron för dem som inte får något jobb och som inte själva klarar att skapa den meningen. Det kommer att kräva en omställning av moraliska regler och värderingar i samhället av aldrig tidigare skådat slag. Jag tror vi i Piratpartiet har en unik ställning att kunna genomföra det.

Vår värdegrund, som kan sammanfattas som individualism utan egoism, kommer att utgöra en utmärkt bas för omställningen. Vårt patos för mänskliga rättigheter (åt alla!), för rättssäkerhet, för fri rörlighet, för individens rätt att forma sitt eget liv är basen för att forma samhället för en ny tid. Vår kritik av övervärderingen av intellektuell möda får ytterligare styrka i en tid när maskiner kan utföra en stor del av den mödan.

Gruppen av människor som inte har något arbete, och som ser utsikterna att få något krympa ju längre tiden går, växer. De behöver ett annat svar än att skylla allt på invandringen. Vi kan leverera det.

En förklaring för dem som känner sig lite dumma

written by jacob, on Dec 28, 2014 1:01:36 AM.

Emma förklarar hur hon känner sig lite dum som inte förstår spelet kring extravalet. Jag ser andra som kommer med oförstående kommentarer eller som känner sig svikna när de inte får det utlovade valet i mars.

Jag har en del erfarenhet av förhandlingar i internationella sammanhang och jag har ägnat mig åt spel som Diplomacy som ger intressanta insikter i vilka förhandlingspositioner som är möjliga att inta, och vilka som leder till låsta positioner och sammanbrutna förhandlingar.

Förspelet till att regeringen gick ut med meddelandet att man skulle utlysa nyval var att alliansen avvisade regeringens inviter om samarbete. Det är inget att förundras över. Det hade blivit en svekdebatt och ökad ström av väljare till SD från alla de borgerliga partierna. Dessutom var regeringens bud inte tillräckligt attraktivt. Därför satsade man allt på att visa enad front och göra livet surt för regeringen. Det lyckades rätt bra, och man fick regeringen att se svag ut. SD tog sin chans att ge regeringen en smäll på käften. SD gick fint i opinionen, trots att media samtidigt hade en serie avslöjanden om riktigt snaskiga åsikter högt uppe i organisationen.

Nu måste man vara medveten om att statsminister Stefan Löfvén är en av Sveriges hårdast drillade förhandlare. Han var väl medveten om hur risigt han låg till. Samtidigt så vistte han att ett nyval skulle vara minst lika dåligt för allianspartierna. Moderaterna med sprillans ny och oprövad partiledare. Folkpartiet med en rätt så svidande förlust bakom sig och en grov felsatsning i skolfrågan. Centern och KD på gärdesgården som vanligt. De enda klara vinnarna i ett nyval vore SD.

Hotet om nyval var därför det enda som verkligen skulle kunna tvinga de hårdnackade allianspartierna till förhandlingsbordet.

Löfvéns analys var korrekt. Han har kommit fram till ett förhandlingsresultat som ger regeringen en stabil grund att stå på, mandatperioden ut. Han och alliansen har lyckats skapa ett samförstånd som utesluter SD från politisk makt under överskådlig tid. De har lyckats skapa en överenskommelse som låter minoritetsregeringar styra landet under lång tid framöver.

De stora förlorarna är SD, som nu kan stå på sin högerflank och skrika sig hesa bäst de vill. Om de inte når c:a 30% av rösterna kommer de att vara helt utan inflytande.

Några andra konsekvenser är att blockpolitiken kommer att bestå. Det kommer att komma flera blocköverskridande överenskommelser, men man kommer noga att bevara några små stridsområden, för att kunna hävda ideologiska skillnader och för att kunna mobilisera väljarna för sin sak.

Om vi levde i en värld som förändras långsamt skulle den här överenskommelsen diskuteras och beundras i årtionden, ungefär som Saltsjöbadsavtalet.

Nu befinner vi oss precis i början av en omvälvning som ser ut att bli den största hittills i mänsklighetens historia. Datorerna kommer att ta över större delen av alla arbetsuppgifter som inte är kreativa. Det kommer att gå fort. Det kommer att leda till enorma spänningar i samhället. Vare sig alliansen, vänstern eller SD har någon beredskap för en sådan förändring. De förstår inte ens att det redan har börjat hända. Den nya tekniken kommer att skapa nya skiljelinjer i samhället. Det kommer att kräva nya partier med nya idéer och förmåga att lösa de nya konflikterna som uppstår.

Därför kommer dagens överenskommelse att ha en kort glanstid för att sedan ganska snart förpassas till historiens fotnötter.