Flickus flackus flum

Jacobs tankar om och med kvalitet

Hårda förluster för Daesh i Syrien-Irak

written by jacob, on May 10, 2017 9:42:10 PM.

För några minuter sedan rapporterades det om att SDF har tagit kontrollen över Tabqa-dammen. Det är ett hårt slag för Daesh, för nu står vägen mot Raqqa öppen. Samtidigt har Daesh motstånd i Mosul kraftigt försvagats. De irakiska stridskrafterna har tagit kontrollen över ett halvdussin distrikt det senaste dygnet.

Eftersom det var ett bra tag sedan jag rapporterade vad som händer i kriget i Syrien-Irak kommer det här en lite mer detaljerad rapport.

Tabqa

I min senaste rapport berättade jag att staden Tabqa, och den intilliggande dammen var strategiska måsten för den kurdledda organisationen SDF (Syrian Democratic Forces). Med dammen under Daesh kontroll var det stor risk för att de skulle öppna/spränga den ifall SDF fick stora framgångar i kampen om Raqqa. För att kontrollera dammen måste man ha kontroll över den intilliggande staden.

De första försöken att ta kontrollen över dammen skedde redan i januari, men man mötte för hårt motstånd, och hämmades av mycket ogynnsam terräng. Efter ett par månaders förberedelser löste man det problemet genom en amfibielandsättning söder om Tabqa. Den tog Daesh helt på sängen, och man lyckades snabbt få ett stort brohuvud och kontroll över flygbasen söder om staden. Det var för ungefär en månad sedan. Därefter följde en kamp om landsbygden runt Tabqa, där SDF med viss möda lyckades innesluta staden. Sedan följde många dagar av strider, där SDF inte gjorde några framsteg. Troligen på grund av att man i huvudsak opererade med oerfarna trupper. I vilket fall så annonserade SDF för c:a 10 dagar sedan att Manbij Military Council skulle skicka 200 man med erfarenhet från krig i stadsbebyggelse. Efter det föll större delen av staden på bara några dagar. Kvar var de 3 distrikten som ligger invid sjön, och dammen, med elgeneratorer och kontrollrum. Det har tagit ytterligare tid att ta kontrollen över dessa, och den sista stöten kom idag, när ytterligare ett par hundra man från Manbij tillförts.

Det är uppenbart att erfarenhet betyder mycket i de här sammanhangen.

Raqqa

SDF har inte varit helt inaktiva i närheten av Raqqa i väntan på att striden om Tabqa skulle avgöras. Man har genom offensiver tagit terräng fram till den nordöstra stranden av Eufrates på en lång sträcka mellan Raqqa och Deir Ezzor. Bland annat har man tagit kontrollen över Assad-regimens experimentanläggning för atomfysik, som varit under Daesh kontroll under drygt 3 år. Man har också gjort begränsade men mycket framgångsrika framstötar norr, väst och öst om det område kring Raqqa som Daesh fortfarande kontrollerar. dessa visar tydligt att det finns någon med ett starkt sinne för taktiska och strategiska manövrar i SDF. Man anfaller där man möter lite motstånd, och tvingar Daesh till oplanerade reträtter och motanfall. Dessa leder till stora förluster för Daesh.

Detta mönster kommer säkert att upprepas flera gånger, innan striderna är framme vid själva staden Raqqa. Där kommer ett helt nytt scenario att utspela sig. Daesh har förberett försvaret av Raqqa under mycket lång tid. Det finns gott om befästningar, tunnlar och försåtsmineringar. Det är mycket tydligt att man tänker leverera så kostsam strid som man över huvud taget kan. Daesh ledning har redan lämnat i riktning mot Deir Ezzor och den irakiska gränsen, men kvar finns flera tusen hängivna krigare som är beredda att gå i döden för sektens ideologi. SDF kommer att ha ett stort behov av sina erfarna soldater från Manbij.

Det finns risk för att striden om Raqqa inte kommer att vara slut innan året tar slut.

Mosul

Striden om västra Mosul har blivit lika besvärlig och blodig som befarats. Det gick rätt bra tills dess att de irakiska styrkorna kom fram till de äldsta stadsdelarna i Mosul. Där körde man fast och har knappt kommit framåt under flera månader. Efter ett tag kom man äntligen på att fortsätta attackerna från en annan riktning. Detta har givit resultat, och nu är det bara några få distrikt, förutom de äldsta stadsdelarna kvar att ta kontroll över. Daesh har förlorat i Mosul, men det kan krävas ytterligare månader av strider innan deras siste krigare stupar.

I andra delar av Mosul börjar normaliteten dominera. En kvarts miljon barn går i skola. Gatorna städas systematiskt från krigets lämningar. Polisväsendet fungerar. Folk känner sig trygga och arrangerar picknick trots att strider pågår på andra sidan floden, bara 2 km bort.

Noterbart är att attackerna med självmordsbilbombare har blivit mycket mindre effektiva. Det är sällsynt att en bilbomb når fram idag. Det finns alltid vakter med raketgevär eller pansarvärnsmissiler beredda att skjuta sönder en bilbomb innan den kommer inom farligt avstånd. Man har också blivit bra på att snabbt göra diken som gör det omöjligt för bilbombarna att nå sina mål.

Över huvud taget så tyder de senaste dagarnas utveckling i Mosul på att Daesh börjar få slut på ammunition och sprängämnen, och att deras bemanningssituation är ansträngd. Har de irakiska styrkorna tur, så innebär det att motståndet i de äldsta delarna av Mosul kommer att kollapsa, i stället för att det blir ytterligare en tuff och blodig strid till sista man.

Annat

Det händer mycket i Syrien, men det mesta har ingen strategisk betydelse. Turkiet har angripit SDF/YPG med flyganfall och hotat att gå in med trupp. Det har fått USA att ställa upp sina specialtrupper mot den turkiska gränsen i Kobane-kantonen, och har fått ryssarna att etablera baser vid gränsen i kantonen Afrin. Talesmän för den Syriska regimen har hävdat att de kurdiska styrkorna är legitima. Något som turkarna argt tillbakavisar. USA kommer att börja skicka militär utrustning till SDF, så att de har muskler nog att inta Raqqa. Det storpolitiska spelet pågår speciellt intensivt runt SDF och de kurdiska styrkorna. Det är väl värt att följa, för det som händer där kommer att styra geopolitiken under de närmsta 50 åren. Om det går bra för kurderna kommer de att leverera stabilitet och utveckling till Syrien, samtidigt som de destabiliserar ett allt mer despotiskt Turkiet. Om turkarna lyckas neutralisera SDF/YPG så ger det stabilitet åt regimen i Ankara, medan det kommer att innebära många extra år av inbördeskrig i Syrien.

Andra händelser, som oppositionens storanfall i Homs-provinsen och regimens motanfall, förväntas inte har någon reell verkan på situationen i landet. Ryssland har under den senaste veckan kommit med ett initiativ där 4 stycken rebellområden deklareras som stridsfria zoner, men det verkar mest vara ett sätt att lösgöra Assad-trupper för att slåss mot Daesh.

Ruttet spel i Syrien

written by jacob, on Apr 8, 2017 7:14:00 PM.

Det som propagandamaskineriet just nu försöker få oss att tro på är att president Trump har beordrat en attack på en syrisk flygbas, som reaktion på att Syrien, med plan från just den här basen, har bombat civila i rebellkontrollerat område i Idlib-provinsen med nervgasen Sarin. Ryssland har protesterat mot attacken mot ett suveränt land, och har avbrutit arbetet på en direktlänk mellan Kreml och Pentagon.

När man börjar granska den här historien dyker det upp ett antal faktorer som luktar ruttet.

Den första är sättet som anfallet skett på. USA har från fartyg i Medelhavet avlossat 59 Tommahawk-missiler mot basen. Det här är en kryssningsmissil med 450 kg sprängladdning. Den kan flyga upp till 250 mil och träffa en målyta stor som en vanlig lägenhetsdörr. Den kan läggas i väntläge över en stridszon och sättas in när feta mål dyker upp. Den kostar 1,59 miljoner dollar per styck. Angreppet på den här flygbasen - en av många i Syrien - har alltså kostat över en halv miljard kronor. Ändå har det inte åstadkommit mer skada än några förstörda flygplan. Inga sprängda ammunitionsdepåer, inga brinnande bränslelager, inga förstörda kontrolltorn. Mycket skrik för lite ull, sa kvinnan som klippte grisen. Flygplan lyfte från basen 4 timmar efter anfallet. Det finns stark anledning att tro att USA har gjort ett skenanfall, för att få allmänheten att tro att man agerat kraftfullt.

Nästa punkt är Sarin-anfallet. Det finns tydliga bevis för att civila har utsatts för nervgas och att ett antal personer, däribland flera barn, har avlidit på grund av detta. Det finns däremot inga bevis för varifrån gasen har kommit. Om den kom från bomberna som regimen fällde, borde rebellerna vara angelägna om att visa upp bevis för det. En gasbomb har en liten laddning, och förintas inte helt vid detonation. Det finns därför med största säkerhet bombrester vid detonationsplatsen. Med tanke på hur mycket annat som fotograferas och filmas i kriget i Syrien, så borde det ha dykt upp bevis för bombningarna vid det här laget, om sådana bevis finns. I stället är det mer troligt att bombningarna har träffat ett lager med Sarin i rebellernas ägo. Det har till och med förekommit bilder av en artillerigranat för gas, som hävdas komma från platsen. Inte för att det bevisar något, men det är en liten pinne för ett annat förlopp än det som president Trump hävdar.

En tredje punkt är att det inte finns en rationell förklaring till varför Assad-regimen skulle sätta in kemiska stridsmedel vid det här tillfället. Det fanns ingen militär situation, där angrepp med nervgas skulle kunna påverka stridsförloppet, och att terrorbomba befolkningen med kemiska stridsmedel vore att ta en risk som regimen inte behöver ta i nuläget. Man har i och för sig haft motgångar i striderna på just det här frontavsnittet, men har lyckats stoppa oppositionens offensiv, och återta en del mark. På andra håll i Syrien - Damaskus, Palmyra, Deir Ezzor och Aleppo-provinsen har regimen haft stora militära framgångar. Seger över IS är en tidsfråga, och oppositionen är fortfarande splittrad och svag.

En fjärde punkt är att det finns bilder som hävdar att de visar lager av gasbomber vid den aktuella flygbasen. Dessa ligger öppet i ett upplag på marken. Personligen skulle jag vara livrädd om jag jobbade på en bas som när som helst kan angripas i ett överraskningsanfall, om mina nervgasbomber låg öppet på backen. Sådant förvarar man i sina mest bombsäkra betongförråd.

En sansad världsledare borde har inväntat en undersökning av de faktiska förhållandena innan han satte in åtgärder.

Frågan är nu varför det som händer gör det. Den som är riktigt konspirationsteoretiskt lagd kan tänka att Donald Trump har pressats hårt av utredningarna om hans samröre med Ryssland, och nu vill skapa ett trovärdigt scenario för att distansera sig från dem, samtidigt som han visar sig handlingskraftigt mot kemisk krigföring och får amerikanerna att sluta upp bakom sig. Han har därför i förväg slutit en överenskommelse med Moskva om att precisionsattacken mot den syriska flygbasen ska vara tandlös, men att han måste visa upp ett antal förluster i material och personal, för att allmänheten ska gå på det hela.

Den som är lite mindre konspiratoriskt lagd drar slutsatsen att presidenten är en skjutgalen dårfink.

Skydd mot terrordåd

written by jacob, on Apr 8, 2017 6:16:22 PM.

Polisen har gripit en 39-årig Uzbek som misstänkt för terrordådet i Stockholm igår. Han har figurerat tidigare i en utredning gjord av Säpo, avseende finansiering av IS. Mannen hade en perifer roll och avskrevs under utredningen, eftersom man hade något material som kunde föranleda åtal.

Det här illustrerar tydligt problemet som polisen har med den övervakningsstrategi som polis och politiker har valt för vårt samhälle. Det finns troligen hundratals individer som har förekommit perifert i säkerhetspolisens utredningar, men som sedan har avskrivits. De flesta av dem har varit helt oskyldiga och skulle aldrig komma på tanken att genomföra ett terrorbrott. Någon, eller några, kanske ruvar på planer, som vi inte vet något om idag. Ytterligare några kanske bär på aggressioner som kan triggas av en händelse här hemma i Sverige, eller någonstans ute i världen.

Naturligtvis gäller den indelningen även bland människor som Säpo inte har utrett. Att tro att den övervakning som sker hittar alla potentiella terrorister vore att sticka huvudet i sanden. Flera av dem som genomfört attentat i Europa de senaste åren har varit okända för polisen innan dådet.

Det är ganska naturligt att det är så. En ensam attentatsman behöver inte kommunicera med någon för att utföra sitt brott. En liten krets av terrorister kan träffas hemma hos varandra, eller på ett café, och aldrig avhandla vad man planerar över telefon eller internet. Det är något man inte kommer åt, ens om man övervakar alla människor över allt. Så länge det finns något sätt att kommunicera oövervakat så kommer det att gå att planera attentat, utan att polisen får nys om det.

Så, om övervakning inte fungerar, vad kan vi göra för att minska risken att terrorattentat lyckas?

Utan tvekan kan vi göra mer för att skydda allmänna platser. Just nu verkar det vara populärt att köra in bilar i folkmassor. Det gör att det lönar sig att skydda platser med mycket folk med fler pollare och betongsuggor. Fler fotpatrullerande poliser skulle också vara effektivt.

Den enda andra åtgärd som jag kan se som riktigt effektiv är att höja hela samhällets beredskap, ungefär som man har gjort i Israel. Oavsett vad man anser i konflikten mellan israelerna och palestinierna, så måste man beundra den attentatsberedskap som finns i Israel. Grundskyddet består i att all militär personal reser beväpnad. Man har värnplikt, med täta repetitionskurser, vilket innebär att det finns gott om beväpnade människor på bussar och tåg, i kommunikationscentra och vid alla stora folkevenemang. Israel är inte på något sätt förskonat från attentat, men de som förekommer resulterar sällan i stora förluster av människoliv. Det finns alltid någon i närheten som kan ingripa och bromsa förloppet.

I Stockholmsfallet skulle en beväpnad polisman, eller annan beväpnad person, kunnat skjuta föraren i början av färden längs Drottninggatan, under förutsättning att det funnits någon sådan person på plats. Sannolikheten idag att så är fallet är nära noll. Polismän fotpatrullerar sällan, om det inte är fotbollsmatch, eller annat upplopp på gång, och militären vistas inte i samhället med skarpladdade vapen.

Hur man skapar ett liknande skydd i Sverige är en fråga att diskutera. Det fungerar troligen inte att bara anamma den israeliska modellen. Kanske är det frivilligrörelsen som är nyckeln? Hemvärn, lottakårer och liknande… Klart är att man måste ha en miljö där folk får visa att de är pålitliga innan man ger dem uniform och vapen och skickar ut dem bland allmänheten.

Det enda alternativet till det här är att acceptera att vi från tid till annan utsätts för sådana här dåd, och att de ibland får betydligt värre konsekvenser än attentatet i Stockholm den 7 april 2017. Mer övervakning kostar bara mer pengar och skapar i slutänden mer otrygghet.

Piratpartiet - en introspektion

written by jacob, on Mar 22, 2017 12:21:00 AM.

För att kunna attrahera väljare måste vi förstå vilka vi själva är, och vad som förenar oss. Har vi inte den förståelsen så kommer vi att bygga luftslott, i form av en sakpolitik som vi inte står enade bakom. Vi har redan gjort det en gång, och med de förslag som ligger till vårmötet finns det risk att vi gör om det misstaget.

Individualister

Den allra mest utmärkande gemensamma egenskapen är att vi är individualister, på gränsen till anarkister. Det märks i vårt sätt att debattera internt och i vårt sätt att kampanja. Det innebär att partiets politik på gott och ont ständigt är ifrågasatt. Debatten om något i vårt program kan blossa upp när som helst. I en kollektivistisk organisation kan man ha en öppen debatt till ett beslut är fattat. Sedan förväntas alla i kollektivet acceptera det beslutet.

I vårt externa agerande är vi beroende av enskilda initiativ och individer med brinnande lyskraft. Det finns inga stora massor av valarbetare som utför enkla sysslor. En kollektivistisk organisation arbetar enligt en plan och har tunga formella strukturer för att genomföra valarbetet.

Att vi är individualister märks också tydligt i hur vi väljer styrelse och andra förtroendeposter. Det som är meriterade är vad kandidaten har gjort och vad vederbörande har för idéer om hur posten ska skötas. I mer kollektivistiska organisationer väljs man för det man representerar - ett geografiskt område, kön, hudfärg, religion, yrkesgrupp, etc.

Faktum är att individualismen går som en röd tråd genom allt som förenar oss. Det är en jätteviktig observation när vi formulerar våra budskap. Vi kommer aldrig att attrahera människor med en grundläggande kollektivistisk livssyn. Alla försök kommer att misslyckas, för de kommer att bygga på en lögn om vilka vi är.

Rättspatos

Nästa punkt som vi har gemensamt är att vi har ett mycket starkt patos för rättssamhället. Lagens skydd för individen, med rötter i den tidiga medeltidens hemfrid, kvinnofrid och kyrkofrid är oerhört viktigt för oss. I modern gestaltning handlar det naturligtvis om skydd för individens integritet och privatliv, såväl som bevarandet av en rättssäker juridisk process. Många av oss blev aktiva pirater på grund av bristerna i processen mot The Pirate Bay.

Individualismen har en stor roll även här. Det är individens rättigheter mot rättssystemet och brottsoffrets rättigheter till upprättelse som står i fokus.

Mänskliga rättigheter

Nära besläktat med vårt rättspatos är vårt engagemang för mänskliga rättigheter. Principen om alla människors lika värde ställer krav på öppna gränser, medmänsklighet och ett skydd av de lagar, överenskommelser och konventioner som garanterar dessa rättigheter. När praktiska problem utgör ett hinder för att leva upp till dessa principer så reagerar vi med stress.

Individualismen spelar in här också. Vi fokuserar på individers rättigheter och blir som mest upprörda när enskilda hamnar i Kafka-artade situationer gentemot svenska myndigheter. Kollektivistiska partier fokuserar mer på gruppers möjligheter och rättigheter och avfärdar individers problem med att man inte kan kommentera enskilda fall.

Deltagarkultur

Vår syn på kultur är starkt förenande. Vi är inte passiva kulturkonsumenter, utan vi engagerar oss i att påverka den kultur vi lever i. Det innebär allt från egen kulturproduktion och remix av andras alster, till interaktion med med de artister vi gillar och stöd till den kultur vi älskar, genom crowd funding.

Individualismen slår igenom här också. Det handlar om att ha en personlig relation till såväl kulturen som de professionella kulturskaparna.

Teknikoptimister

Vi är utpräglade teknikoptimister. Vi tror på att den forskning och teknisk utveckling som sker i det stora hela är av godo för mänskligheten. Vi ser fram emot en framtid där man kan manipulera det mänskliga genomet, där man reser med självkörande fordon och där Artificiell Intelligens har tagit över en stor del av människans arbetsuppgifter. Vi inser vilka spänningar det här kommer att utsätta samhället för, och vi arbetar aktivt på att identifiera vilken påverka förändringarna kommer att ha, och vilken politik de kommer att kräva.

Individuell utveckling

Kollektivister bygger system för utbildning och personlig utveckling på att alla ska uppnå ungefär samma resultat. Vi vill erbjuda alla samma grundläggande förutsättningar, men vill att individen ska kunna utvecklas till sin fulla potential. En viss ojämlikhet är att bejaka individens frihet att välja livsbana.

Syn på ekonomiskt system

Vi är marknadskapitalister i grunden. Det innebär att vi inte tror på planekonomi, och att vi vill ha en prissättning av de flesta varor och tjänster genom en fri marknad, utan monopol. Förutom några anarkokapitalister ibland oss vill vi ha en statsmakt som reglerar marknadskapitalismen och sätter gränser för när, var och hur den får verka.

Det finns en liten, men mycket aktiv, falang av libertarianer i partiet som vill avveckla de statliga försäkringssystemen. Majoriteten i partiet vill däremot behålla sjuk- arbetslöshets- och pensionssystemen som en del av den offentliga förvaltningen.

Det som skiljer mellan oss

Det finns ett flertal saker där vi inte är överens, och det finns flera områden som berör väljarna starkt, men som vi egentligen aldrig diskuterar i partiet. Pensionsåldrar, pappamånader, könskvotering till bolagsstyrelser och en massa andra aktuella och praktiskt politiska frågor finns det ingen konsensus om.

Det här är vår akilleshäl, för en stor andel av väljarkåren ser det här som det som är politik. De ger det parti som ger den grupp de räknar sig till flest fördelar. Vår uppgift är att få väljarna att se bortom det praktiska och bortom gruppmutorna och i stället intressera sig för hur de stora formerna i samhället ska se ut. Ska vi ha en rättsstat, eller är medborgarna nöjda med godtycke? Ska individen ha fri- och rättigheter, eller är det OK att statsapparaten och enskilda firmor kan samla data om varje individ i hela befolkningen? Ska lagstiftningen befrämja kulturkonsumtion på bekostnad av deltagarkultur? Hur ska vi ge alla människor en utkomst, om bara en tredjedel av alla arbetsföra kan få ett jobb?

Den debatten förs knappt utanför våra kretsar, något som vi nog alla upplever som mycket frustrerande.

Nästa steg

Jag hoppas att den här artikeln ska leda till en debatt som utmynnar i att vi känner oss själva bättre. Jag hoppas också att det leder till att vi bättre uttrycker vilka vi är och vad vi vill. Vårt principprogram är bra, men det berättar för lite om vad vi anser vara det goda samhället. Det uttrycker vad vi vill göra, men säger väldigt lite om vår identitet. Människor identifierar sig inte med en agenda. De ansluter sig till en identitet, även om den identiteten råkar vara individualistisk.

We are all individuals. - Not me!

Nytt från Syrien/Irak

written by jacob, on Feb 23, 2017 9:34:00 PM.

Sedan min senaste rapport har det varit stilla ett tag, men nu händer det mycket igen.

Mosul

Det tog en månad i stället för 2 veckor att vila trupperna och få dem på plats. I lördags startade slaget om västra Mosul. Polistrupperna rycker fram närmast Tigris, med den 9:e divisionen väster om sig. Polistrupperna har eliminerat den ficks som fanns söder om staden och tog idag Mosuls Internationella Flygplats efter hårda, men framgångsrika strider. Att det har gått så snabbt förvånar många bedömare, men det är vad som händer när en militär styrka får erfarenhet och blir veteraner.

9:e divisionen har ryckt fram genom ett mer glesbefolkat område, men har nått fram till själva staden och där tagit kontrollen över 2 stadsdelar. De har även tagit kontrollen över militärbasen Muaskar al Gazali i södra Mosul. Den utmålades som en av Daesh starkaste befästningar, så det snabba övertagandet bådar gott. Det kommer dock att bli tuffa tag när man når de inre delarna av västra Mosul. Det är där de äldsta kvarteren finns, med ett gytter av små hus och trånga gränder. En mardröm för en anfallare. Daesh har gjort mycket förberedelser, i form av hål mellan husen och tunnlar under dem. Irakierna har nu erfarenhet av hårda strider i tät bebyggelse, så det ska bli intressant att se om de är bättre skickade att hantera uppgiften nu, eller om de kommer att drabbas av lika stora förluster igen.

Längre västerut håller PMU, de olika irakiska miliserna, stången mot anfall från Daesh. De kommer både öster och väster ifrån, i försök att öppna en passage så att deras ledare kan fly från Mosul. Det har skett minst 5 stora anfall där totalt flera hundra Daesh-krigare har stupat. De senaste dagarna har PMU gått till motanfall och minskat storleken på Mosul-fickan något.

Skolan började förra veckan för 76 000 barn i östra Mosul. Civilisationen återvänder.

Deir Ezzor

Staden och flygbasen är sammanbundna med en smal korridor, men alla anfall som Daesh har försökt sig på har misslyckats. Den syriska armén har gått till motanfall, och den stora striden står om vem som ska kontrollera kullen med Deir Ezzors begravningsplats. Just nu verkar det vara oavgjort.

Att regimen klarade att hålla Deir Ezzor beror till stor del på att man flög in elittrupper med helikopter från Hasakah, en regimenklav som är omringad av den kurdiska Rojava-staten. Något man inte hade kunnat göra utan godkännande från PYD, den kurdiska politiska organisationen.

Raqqa

SDF har nyligen lanserat den 3:e fasen i operationen att ta kontroll över Raqqa. Man har tagit terräng öster om staden i den senaste fasen, och omringar nu Raqqa på 3 sidor. Som närmast står man 5 km från staden. Däe har man gått över den bevattningskanal som utgör Daesh yttre befästning. Man har skaffat sig ett stort handlingsutrymme, och det finns inget sätt för Daesh att gissa var nästa del av kampanjen ska sättas in. Den kan fortsätta i riktning mot Deir Ezzor, den kan gå över Eufrat antingen i öster eller väster för att bättra på inneslutningen av Raqqa, eller så kan man gå direkt mot staden. Som vanligt kommer man att leta efter den punkt där motståndet är som svagast. SDF samarbetar med ett stort antal arabiska klaner i Raqqa-området, så man har mycket goda möjligheter att ta in underrättelser om exakt var Daesh befäster sig.

Det har skrivits en hel del i amerikansk press om hur den amerikanska regeringen måste välja vilken part i syrienkonflikten som ska inta Raqqa. Jag vill hävda att det tåget redan har gått. Det är bara SDF som kan göra det inom rimlig tid, och det är SDF:s egen ledning som fattar beslutet. Amerikanerna kan påverka beslutet genom att erbjuda eller undanhålla flygunderstöd och specialtrupper, men de är i slutänden inte beslutsfattare.

SDF/PYD kontrollerar nu ungefär hälften av Syriens jordbruksmark. Det är tydligt att man strävar efter att bygga en stat som har jordbruk som basnäring.

Al Bab

Efter många försök och stora förluster har Turkiet nu tagit kontrollen över Al Bab, Qabasin och Bza’a. Det krävdes stora förstärkningar från den salafistiska och fundamentalistiska islamistgruppen Ahrar Al-Sham, förutom trupper från minst 2 turkmenska milser för att lyckas. Turkarna har visat att deras egen stridserfarenhet inte förslår långt.

Medan turkarna har dragit benen efter sig i Al Bab, har den syriska regimen ryckt fram söder om staden, med Cheetah Forces i spetsen. Det är en del av elitstyrkan Tiger Forces, som sätts in i offensiver som är strategiskt viktiga för regimen. Det finns nu bara en korridor med c:a 5 km bredd mellan regimstyrkorna och Manbij-enklaven. Det gör att det skulle vara strategiskt extremt sårbart för Turkiet att fortsätta mot Raqqa, utan att först ta mark från antingen regimen eller från administrationen i Manbij. Den senare är nu ett självständigt område i allians med SDF.

Jag tror fortfarande att det vore ett misstag av turkarna att anfalla kurderna eller Manbij. SDF har gång på gång visat att man är överlägsna i stridsvana och disciplin, och att det uppväger motståndarens tillgång till tunga vapen. Till det kommer att SDF är motiverade på ett helt annat sätt än både Daesh, turkar och turkarnas miliser. Man kämpar för en statsbildnings överlevnad, och motivationsnivån liknar den som fanns i Israel på 1940-talet.

Palmyra

Syriska styrkor har sakta ryckt fram och kom igår till en punkt c:a 5 km väster om staden. Idag gjorde Daesh en stor motoffensiv och tryckte tillbaka regimstyrkorna 15 km. Det verkar som om Palmyra och Al Quaim på gränsen mellan Syrien och Irak blir Daesh sista stridsplatser i Irak/Syrien. Det är på dessa platser man kraftsamlar och befäster sig. Al Quaim var det område där rörelsen först uppstod. Det lär vara Al Bagdadi:s stamområde.

Idlib

Idlibprovinsen, som ligger väster om Aleppo har kontrollerats av FSA och ett stort antal olika islamistiska miliser. Under den senaste tiden har det skett en skarp uppdelning, både territoriellt och politiskt. FSA, dvs den sekulära oppositionen, har allierat sig med några mindre, moderata islamistgrupper. Jabbat Fateh al Sham, en grupp med rötter i al Quaeda, har slagits samman med ett flertal andra salafistgrupper. Sedan är det ytterligare någon grupp som har allierat sig med IS. Det har förekommit ett flertal strider och avrättningar dessa nya grupper emellan. Det gör att oppositionen är för svag för att slåss mot regimen i norra Syrien.

Daraa

Längs söderut i Syrien ligger staden Daraa. Där har FSA tillsammans med sina islamistiska allierade gått till anfall mot regimen. Det har skett hård strider med höga dödstal, men det kommer inte att påverka slutet på kriget på något sätt.

Slutsats

Snaran dras sakta åt om Daesh. De kommer att förlora kontrollen över sina sista stora befolkningscentra inom kort. De förlorar också snabbt i militär styrka. Moralen är låg, med frekventa deserteringar, och nyrekryteringen ligger nära noll. Det finns en hård kärna, som kommer att kämpa till slutet, men slutet finns nu inom synhåll.

Östra Mosul befriat, Deir Ezzor illa ute

written by jacob, on Jan 19, 2017 8:46:00 PM.

Det har rört sig en hel del sedan min senaste rapport.

Mosul

De irakiska styrkorna har nu tagit kontrollen över alla områden i östra Mosul. På östra sidan av Tigris återstår bara några områden i norra delen av staden. Under dagen tog den irakiska arméns 9:e division kontrollen över Tall Kayf (Tel Keppe på kurdiska), en mil norr om Mosul. Det är en händelse som berättar väldigt mycket om vad som kommer att hända härnäst. Tel Keppe var mycket starkt försvarat av Daesh i början av kampanjen. Det var en så hård nöt att knäcka att man beslöt att gå förbi staden för att snabbare komma fram till Mosul. Att det gick att inta staden på en dag betyder att Daesh har utrymt den. Det betyder också att man troligen har utrymt i stort sett hela området på den östra sidan av Tigris. Tel Keppe är med sin täta stadsbebyggelse ett av de mest lättförsvarade områdena som finns kvar på östra sidan Tigris. Att den 9:e divisionen sätts in så långt norrut betyder med största säkerhet att den har i uppgift att ta kontrollen över området öster om Tigris, och sedan göra en övergång på pontonbro till den västra sidan. Det kommer att ske i ett landsbygdsområde som inte försvaras av Daesh, där man kan skicka över en styrka i båtar för att etablera ett brohuvud innan man börjar bygga pontonbron. Med hjälp av flyg och artilleri kan man sedan skydda brohuvudet medan huvudstyrkan går över floden. Man gjorde en liknande broövergång i höstas, söder om Al Qaiara, 10 mil söder om Mosul.

Övriga styrkor - 10:e divisionen, specialstyrkan för upprorsbekämpning och polisstyrkorna - har med all säkerhet påbörjat sin förflyttning till västra sidan av Tigris, söder om Mosul. När de återupptar sina operationer återstår att se. Jag tror det dröjer minst 3 dagar, men det kan vara så att trupperna behöver mycket vila och att det behövs stora mängder spaningsförberedelser. I så fall kan det dröja ett par veckor.

Deir Ezzor

Deir Ezzor är Syriens 7:e största stad. Den ligger invid Eufrat, med öken någon kilometer bort på båda sidor floden. Den var centrum i Syriens oljeutvinning, innan Daesh tog kontrollen över den industrin. Assad-regimen har en enklav här sedan kriget började. Den har varit illa ute tidigare, och regimen flög då in några av sina elitförband för att rädda situationen. Dessa finns fortfarande kvar på plats. Från början hade oppositionen kontroll över kringliggande områden, men för några år sedan tog Daesh över. Enklaven har strategisk betydelse för såväl Daesh som regimen och andra parter i konflikten. Striderna kring Deir Ezzor har varit mycket intensiva, men hittills har regimen lyckats hålla ställningarna.

För några dagar sedan gick Daesh till anfall med en betydligt större styrka än vad man har haft i området tidigare. Enligt vissa uppgifter har förstärkningarna kommit från Raqqa och från området kring Haditha i Irak, där Daesh har förlorat stora områden nyligen. Resultatet av anfallet är att fickan har delats i två delar - en runt flygbasen och en i tätorten. Daesh har dessutom inringat flygbasen med luftvärnsvapen, vilket gör landningar omöjligt. Syriskt och ryskt flygvapen gör frenetiska motanfall, men hittills har det inte räckt för att driva Daesh tillbaka. Undsättning på marken är inte heller realistiskt. Anfallet mot Palmyra för ett par veckor sedan var troligen en manöver för att utesluta det alternativet.

Att regimen är illa ute råder det ingen tvivel om. Min gissning är att de kommer att klara sig, men att det kommer att kräva extraordinära resurser. Massiva flyganfall mot ringen kring flygbasen, så att man kan flyga in mer trupper, och sedan motanfall för att foga samman de två fickorna igen.

Raqqa

SDF har avslutat den andra fasen i anfallet mot Raqqa. Det förekommer en del strider i närheten av Tabqa-dammen, men för övrigt är dett stilla. Det innebär med säkerhet vila, omgruppering, spaning och planering för nästa fas. Som jag tidigare sagt måste nästa mål vara kontrollen över Tabqa-dammen, ett faktum som Daesh kan utnyttja genom att förstärka sitt försvar i just det området. Samtidigt är det ett relativt öppet område, vilket innebär att flygattacker är mycket effektiva. Eftersom SDF-styrkorna har väldigt lite tunga vapen är de beroende av luftunderstöd för att strida i öppen terräng.

Al Bab

Turkiet bombar och beskjuter staden med artilleri. Förstörelsen ökar, men det har liten militär effekt. Assadregimen har avancerat och tagit kontrollen över några byar söder om staden. Vad som händer härnäst kommer troligen att ha stor betydelse för det politiska spelet i Syrien under många år framöver. Om regimen tar kontrollen kommer det att försvara Turkiets ambitioner att styra norra Syrien. Om turkarna tar kontrollen är det ett hot mot regimens kontroll över Aleppo och ett steg närmare att turkarna ger sig på kurderna i Syrien. Om kurderna mot förmodan tar kontrollen över staden innebär det ett sammanfogande av all kantonerna i Rojava, och ett mycket starkt block i en framtida uppdelning av Syrien i olika kontrollsfärer.

Övrigt

Regimen behöver ytterligare tid på sig för att eliminera rebellområdena kring Damaskus. Vattenförsörjningen till Damaskus fortfarande problematisk.

Regimen trycker tillbaka Daesh i närheten av Palmyra.

En fredskonferens kommer att hållas i Astana, Kazakstan. PYD, som är den politiska kraften bakom SDF är inte inbjudna. Den kommer därför att vara helt verkningslös.

Mosul -halva jobbet kvar

written by jacob, on Jan 15, 2017 12:02:43 AM.

Här kommer en kort uppdatering om kriget i Syrien/Irak. Den viktigaste nyheten är att Iraks styrkor har vunnit slaget om östra Mosul. Det är bara några stadsdelar kvar att ta kontrollen över, och det rör sig bara om ett par dagar innan det är klart.

Mosul

Som jag skrev i min förra uppdatering var de irakiska styrkorna i Mosul allt för utspridda och ansträngda för att lyckas med ytterligare offensiver. Det som har hänt sedan dess är att man flyttade polisstyrkor från området söder om Mosul, på västra sidan av Tigris, till de sydostliga stadsdelarna, på östra sidan av Tigris. Man ändrade också taktik, och anföll stadsdelar med olika styrkor parallellt och samordnat. Det har varit oerhört framgångsrikt. Motståndet från Daesh har i hög grad fallit samman. Man har också lyckats förstöra flera verkstäder där Daesh har byggt självmordsbilar, och även bombat broarna över Tigris, så att färdiga självmordsbilar inte har kunnat köras in från västra Mosul. I ett fall har man överrumplat Daesh, genom att överfalla en stadsdel nattetid, över en liten biflod till Tigris.

I går tog irakierna kontrollen över universitetet, och för några dagar sedan tog man sig fram till Tigris strand. Man har nu kontroll över brofästena till de 3 södra av 5 broar över Tigris. Daesh har genomfört ytterligare sprängningar, så det är inte rimligt att tro att broarna kommer att vara användbara när anfallet mot västra Mosul inleds. Det återstår nu några inringade områden i centrum av östra Mosul, och några områden i norra delen. Med den takt som stadsdelarna har fallit de senaste dagarna kommer hela östra sidan av Mosul att vara under regeringens kontroll inom ett par dagar. Rapporter om att Daesh-krigare har tagit sig till västra Mosul i båtar, och där tagits emot som desertörer ökar hoppet om ett sammanfall på östra sidan. Det finns ingenting som är så dåligt för moralen som att ens kompisar inte uppskattar det jobb man har gjort.

När hela östra Mosul är taget kommer man att ha en mycket lättförsvarad front mot Daesh. Tigris är en bred flod i Mosul och ett mäktigt vattenhinder. Att invadera över vattendrag mot en befäst fiende är bland det svåraste man kan få armétrupper att utföra, och de irakiska trupperna har ingen övning och ingen erfarenhet på området. Det samma gäller Daesh. Därför kommer det att bli en paus i striderna på minst en vecka, troligen mer. Under pausen kommer de irakiska trupperna att få några dagars vila och sedan kommer de att förflyttas till Tigris västra bank. Det är ett par mil till närmsta bro, och den är liten och smal. Det kommer att ta dagar att flytta större förband över den. När offensiven återupptas finns det flera olika scenarion. Vilket man väljer kommer att bero på vilka underrättelser man har om Daesh. Ett alternativ är att man direkt försöker med en inbrytning i Mosul via den internationella flygplatsen, längst i söder. Ett annat är att man slår en ring runt staden och sedan sätter in ett anfall där Daesh är som svagast. Eventuellt kommer man att använda en del av styrkorna till att rensa resten av den östra sidan av Tigris, norr om Mosul, men det är mer troligt att man kommer att koncentrera sina styrkor när man strider inne i staden. Det var den extra koncentrationen som fällde avgörandet på östsidan, och man överger inte en vinnande taktik.

Det som är speciellt remarkabelt med segern i östra Mosul är att man har lyckats undvika en flyktingkatastrof. Det finns några tiotusental personer i flyktingläger, men de flesta har kunnat stanna i, eller återvända till sina hem. När man nu har full kontroll över östra Mosul kan man lätt hantera alla flyktingar från den västra delen av staden där. Det finns redan bilder på hur marknadslivet i östra Mosul har kommit igång och hur återuppbyggnaden av förstörda hus har börjat.

Jag har sett en propagandafilm från Daesh, där man visar upp sina självmordsbilister. Typiskt börjar det med en sekvens där självmordskandidaten kramas om och vinkas av. Oftast är det en ung man, eller vad jag ser som ett barn. De sätter sig i bilen, som i allmänhet är en pickup, fullastad med sprängmedel och förstärkt med pansar i framvagnen och runt hjulen. Personen ler, vinkar, stänger dörren och kör iväg. Sedan växlar vi till en vy från en drönare. Självmordsbilen har en liten pedagogisk ring i grönt pålagd. När den närmar sig fiendefordon får dessa små pedagogiska ringar i rött runt sig. När bilen når fram till sitt mål, så smäller det. Ett stort moln av eld och rök täcker skärmen. Filmen är naturligtvis ägnad att förhärliga idén om att man ska komma till himlen och få nuppa med massor av oskulder genom att spränga sig själv och några motståndare i luften. Misslyckandena, som är många fler än de lyckade attackerna nämns inte.

Tyvärr har det ändå varit den mest effektiva taktiken som Daesh har använt sig av, och det beror till viss del i de brister i stridstekniskt uppträdande från den irakiska sidan, som man ser i flera av filmsekvenserna. Typiskt så kör självmordsbilen en rekognoscerad sträcka, där de sista 2 kvarteren är inom synhåll från fienden. Det kör sedan in på en gård, där det finns flera stridsfordon, mest HumVees, parkerade. Självmordsbilen kör fram till det ställe där klungan är tätast, och smäller.

Att det har gått att förstöra flera fordon och döda många människor på det här sättet beror på flera brister i det stridstekniska uppträdandet.

  • Om man har flera fordon på en muromgärdad gård, ska som minimum ett av dem blockera infarten till gården, så att det inte går att köra in utan att man flyttar på det blockerande fordonet.
  • Man ska ha en vaktpost, med automatkarbin och pansarskott vid infarten. Det har inte funnits i något av fallen.
  • Man ska skydda infartsvägarna mot sin gruppering med minor och fältarbeten. En självmordsbil är mycket tungt lastad och har oftast låg markfrigång och klen motor. Det är därför enkelt att med betonggrisar, spikmattor och tillfälliga högar med bråte få stopp på en sådan. Jag har tyvärr inte sett mycket av fältarbeten på några bilder eller filmer från Mosul. Inga sådana åtgärder har gjorts på några av de sekvenser jag har sett.
  • Man behöver skära av gatorna med check-points. Till dessa använder man oljetunnor, som man vid en tillfällig checkpoint fyller med vatten och vid en permanent checkpoint fyller med sand. Dessa ställs upp så att man endast mycket långsamt kan köra in i checkpointen. Infarten bevakas av en post med pansarskott (eller tyngre vapen).
Att man har dessa brister i sitt uppträdande har kostat hundratals liv i onödan. Jag undrar om amerikanerna, som har tränat stora delar av de irakiska stridskrafterna, har samma brister?

Raqqa

SDF har haft ytterligare framgångar och har tagit ett större , glest befolkat område nordväst om Raqqa. Man har haft en mindre motgång i närheten av Tabqa-dammen, där Daesh har gått till motoffensiv. Just nu omgrupperar man, för nästa steg i offensiven. Det är nu man har kommit fram till tätt befolkat och hårdare försvarat område. Min gissning är att man kommer att ta kontroll över Tabqa-dammen och staden Tabqa, innan man vänder sig mot Raqqa. Det finns annars risk att Daesh förstör dammen och utsätter hela Eufrats flöde ned till Persiska viken för en flodvåg och enorma översvämningar. Daesh har en historia av att förstöra vattenresurser i alla områden man tvingas lämna, och att ge sig på ett enormt vattenmagasin är inte bortom dem. I vilket fall har SDF den tuffaste delen av striden framför sig.

Al Bab

Turkiet har tillfört ytterligare styrkor, och man har nu minst 4000 man egna styrkor, och hundratals stridsfordon i norra Syrien. Det har än så länge inte hjälpt. Man har flera gånger försökt ta kontrollen över Al Bab, men misslyckats. Senast försökte man inringa staden genom ett anfall från nordost, men det har slagits tillbaka av Daesh. Turkarna har förlorat flera stridsfordon och tiotals soldater. Turkarna blir mer och mer desperata, för deras Syrienpolicy står och faller med kontrollen över Al Bab. Alternativet är att försöka ta kontrollen över Manbij, men där tror jag att motståndet skulle vara minst 10 gånger starkare, och risken för turkarna är att de skulle förlora det territorium de håller i norra Syrien. SDF har tålmodigt byggt upp sina styrkor, och har mycket mer stridserfarenhet än turkarna. De få gånger SDF har stått kvar och slagits mot turkarna har de vunnit. I allmänhet undviker de strid, men Manbij är troligen för viktigt för att de skulle backa där.

En video från en drönare visar att hela stadsdelar i Al Bab är totalförstörda. Det är tydligt att ingen av parterna bryr sig mycket om civilbefolkningen.

Annat

Striderna i närheten av Palmyra verkar ha ebbat ut. Eventuellt har Daesh dragit bort stora delar av sina styrkor för anfallet mot Deir Ezzor, den regimstyrda enklaven i östra Syrien, längs med Eufrat. Regimen verkar inte ha styrkor nog för att återta Palmyra.

Det kan ha med att göra att man ha stort fokus på en lite rebellenklav nordväst om Damaskus. Den innehåller Damaskus vattenverk, och just nu saknar hela Damaskus rinnande vatten. Idag lyckades man eliminera enklaven och har börjat skicka ut rebeller och civila från området. Om avbrottet berodde på oförmåga att hålla vattenverket igång, eller på ren illvilja har inte framgått.

Just nu är irakierna och SDF lyckliga, den syriska regimen lite halvlycklig; turkar och Daesh är däremot rätt olyckliga. Vi får se om det svänger till nästa rapport.

Nyårsrapport från Syrien/Irak

written by jacob, on Jan 1, 2017 10:17:00 PM.

Det var rätt länge sedan jag rapporterade från kriget i Syrien/Irak. Så här första dagen på det nya året kan det vara dags för en ny rapport. Det har hänt en hel del av intresse som svenska media inte har fångat upp.

Mosul

Kampanjen för att återerövra Mosul har pågått i drygt 2 månader. Peshmerga och den irakiska armén ryckte inledningsvis fram snabbt i området öster och norr om Mosul. De kurdiska Peshmergastyrkorna stannade sedan vid de överenskomna gränserna och deltar inte längre i striderna. Något som är ett stort avbräck för koalitionen mot Daesh.

Den irakiska armén trängde sedan in i Mosul och har i hårda strider erövrat ungefär en fjärdedel av staden. Man har haft stora förluster, men samtidigt har Daesh förlorat uppskattningsvis 2000 krigare. Skillnaden mellan koalitionen och Daesh är att de flesta Daesh-krigarna stupar, medan koalitionssoldater oftare såras än dödas. I vilket fall har man haft så stora förluster att man innan jul fick ta en paus på 2 veckor för omorganisation och tillförsel av förstärkningar.

Söder om Mosul rycker den irakiska polisen fram. Det har gått lite långsamare än i öster, men på ett frontavsnitt är man nu framme vid Mosuls internationella flygplats. Man har dock ett rätt stort område landsbygd längs med Tigris som fortfarande är under Daesh kontroll.

Norr om Mosul har den irakiska armén nått fram till staden, men man har fortfarande stora fickor som kontrolleras av Daesh på landsbygden utanför staden. Dock så har man de senaste dagarna haft framgångar, där man bland annat har tagit över kontrollen över polisakademin.

Mycket längre västerut har PMU (Popular Mobilization Units) ryckt fram. Dessa är olika frivilligstyrkor, främst shia-milis, som står under den irakiska regeringens befäl. De har mycket framgångsrikt tagit kontrollen över ett brett område med gles befolkning och halvöken, från Qaiyara-basen till Sinjar-berget. De har dock på senare tid kört fast, på grund av att de inte har manskap nog att både hålla den terräng de har tagit och att driva offensiven vidare. Det krävs en konsolidering innan man kommer att kunna fortsätta. PMU har genom sin offensiv skurit av förbindelsen mellan Mosul och Syrien, vilket innebär att handlingsfriheten för Daesh drastiskt har minskat.

Sammantaget har det gått tillräckligt bra för koalitionen, men man skulle behöva räta ut och korta frontlinjer, för att få loss styrkor till kraftigare offensiver. Man behöver också komma fram till Mosul på fler frontavsnitt. Det gör att Daesh måste bevaka mer terräng och får svårare att lansera motoffensiver. Stora delar av problemen i Mosul kommer sig av att det finns för många civila kvar i staden. Det beror dels på att Daesh håller dem kvar, dels på att kapaciteten för att ta hand om fler flyktingar är uttömd. Just nu är det kallt väder, med en del snö i området, så man måste kunna erbjuda minst tält till alla som flyr.

Läget för koalitionen blir dock bättre när man har tagit kontrollen över de stadsdelar som ligger vid fronten just nu. Området närmast Tigis i östra Mosul har stora grönområden och ruinerna från den antika staden Niniveh. Det kommer att vara väldigt svårt för Daesh att gömma sig där, och det kommer att finnas utrymme för att effektivt nyttja stridsvagnar, artilleri och flygunderstöd. Sedan kommer övertagandet av västra Mosul att vara en besvärlig nöt att knäcka, men det dröjer nog några veckor innan den fasen börjar.

Raqqa

SDF/YPG har inlett sin offensiv för att ta kontrollen över Raqqa, som är Daesh huvudstad. Militärt inledde man med en offensiv rakt norr om Raqqa. Efter att ha tagit kontrollen över något dussintal byar avbröt man offensiven och lanserade en ny offensiv längre västerut, längs med Tabqa-dammen som är en del av Eufrates. Tydligen hade spaning utvisat att Daesh hade lämnat området med mycket svagt försvar, och man tog på bara några dagar väldigt mycket terräng och något hundratal byar. Man är nu nästan framme vid själva dämmet i Tabqa-dammen och står mindre än 4 mil från Raqqa på 3 frontavsnitt.

Man har lyckats med detta med mycket små förluster, medan Deash har förlorat c:a 200 krigare. Värt att notera är att hela operationen leds av ett befäl från YPJ - den kvinnliga grenen av YPG. Förutom deltagande från YPG/YPJ så består styrkorna av arabiska och turkmenska enheter. Varje by som tas över av SDF uppmanas att sätta upp ett civilt och ett militärt råd. Det civila rådet tar kontroll över sådana frågor som hanteras av kommun och landsting i Sverige, medan det militära rådet har ansvar för uppsättande av försvarsstyrkor och bidrag till SDF:s offensiver. Det finns också militärråd för städer som fortfarande kontrolleras av Daesh. Rådet för Raqqa har det övergripande ansvaret för kampanjen att ta kontroll över Raqqa.

Det som händer på den militära sidan är tätt sammanflätat med förändringar på det politiska planet. Kurderna har övergivit tanken på en rent kurdisk stat - Rojava - i norra Syrien. I stället vill man bygga en federativ statsbildning med alla folkslag i norra Syrien. Modellen kommer dels från Schweiz, dels från den fängslade PKK-ledaren Abdullah Öcalan. Den här förändringen är nödvändig för att man ska kunna motivera en kampanj för att ta arabdominerade områden för den egna befolkningen. Den har också potential att stärka den nya statsbildningen, så att turkiska invändningar inte längre rår på den.

Av alla de stridande parterna i kriget i Syrien/Irak är SDF den mest imponerande. Deras soldater är utan tvekan de mest professionella och disciplinerade. Det syns tydligt på filmsekvenser från framryckning och eldgivning. En SDF-krigare skjuter nästan alltid siktad, patronvis eld. Man har också något som ingen annan part kan visa upp - en prickskyttebataljon.

Samtidigt visar man upp en bild av kamratskap, med soldater som dansar och sjunger när de har något att fira. Man är också mycket noga med att hedra sina stupade och sårade, såväl från militär sida som från det civila samhället.

SDF:s svaghet ligger i bristen på tung materiel. Man har bara ett fåtal stridsvagnar, bepansrad trupptranport och tunga artilleripjäser. Den svagheten kommer att bli mindre märkbar när man närmar sig Raqqa, där det blir mer strid i bebyggelse, och där tunga fordon spelar mindre roll. Raqqa kommer säkert att bli en tuff nöt att knäcka, men SDF har de bästa trupperna för att hantera problemet, efter det framgångsrika övertagandet av Manbij.

Al Bab

Turkiet och SDF har tävlat om vem som skulle få äran att belägra Al Bab. Turkiet vann kapplöpningen och har tagit kontrollen över ett område väster om staden. Den som har läst mina tidigare rapporter minns kanske att det var FSA (Fria Syriska Armén) med stöd av Turkiet, som tog kontrollen över området närmast den turkiska gränsen. Stora delar av FSA har evaporerat och turkarna har upptäckt att anfallet mot Al Bab kräver stora resurser. Därför ar det inte meningsfullt att tala om rebeller stödda av turkar. Det är numera en ren turkisk invasion av norra Syrien.

Anfallet mot Al Bab har inte gått så bra. Efter hårda strider lyckades man ta kontrollen över sjukhuset, som ligger på en kulle i den västra änden av staden. Daesh har dock gjort motanfall, där man har förstört flera turkiska stridsvagnar och drivit turkarna på flykt. Daesh har tagit över minst 3 stridsvagnar och ytterligare några stridsfordon. Något som måste betraktas som mycket pinsamt för Turkiet. Det gör också ytterligare anfall ännu mer vanskliga. Turkarna är mycket beroende av tunga stridsfordon och artilleri, och de stridsvagnar som Daesh har tagit över har goda förutsättningar att bekämpa framryckande fordon.

In sin nöd har man vänt sig till både amerikanerna och ryssarna med begäran om hjälp, och man har fått flygunderstöd av båda. En i mitt tycke pikant detalj i sammanhanget.

Aleppo

Den syriska regimen tog kontrollen över östra Aleppo strax innan jul. Rebellerna tog stora förluster och flygbombningarna gick mycket hårt åt de civila i området. I stället för att försöka utrota alla rebeller fick de sista motståndarna fri lejd ut ur staden, med sina handeldvapen, men utan tyngre beväpning. Östra Aleppo, som redan tidigare var den fattigare delen av staden är nu till stora delar raserad. Vi bör nog inte sörja allt för mycket att regim-sidan vann, för oppositionen har ganska länge varit dominerad av Jabhat Fateh al-Sham, med rötter i al Nusra och al Quaida. Alltså ytterligare en extrem Salafistisk rörelse.

Regimen har efter östra Aleppos fall krävt att YPG lämnar området Sheik Maksoud. YPG har hittills vägrat, och det blir intressant att se vad som händer här näst. YPG tar bara strid där man räknar med att vinna.

Palmyra

Precis när regimen hade tagit kontrollen över Aleppo, och skulle stråla sig i glansen av sin seger, åkte man på ett allvarligt bakslag i Palmyra. Trupperna som höll staden hade slagit sig till ro. Ingen spaning och inga fortifikationsarbeten genomfördes. Man blev därför helt tagna på sängen när Daesh anföll med 4000 man, stridsvagnar och artilleri. Dittransporterade genom minst 15 mil öken. Troligtvis är det här trupper som jag tidigare rapporterat har lämnat Mosul.

Man blev snabbt tillbakadrivna 4 mil, till flygbasen T4, också kallad Tyas. Det fanns risk för att även flygbasen skulle falla, men genom insatser från ryskt och syriskt flyg lyckades man stopp Daesh och åsamka dem kännbara förluster.

Regimen har nu tillfört sina bästa trupper från Aleppo. Tigerstyrkorna, Ökenbrigaden och Hizbolla har förflyttats till området, och man har genomfört en offensiv för att skydda T4-basen. Ytterligare offensiver för att återta Palmyra har hittills misslyckats.

Annat

Regimen håller på att rensa en del motståndsfickor i närheten av Damaskus. När man är klara med detta kommer man att ha ytterligare trupper lediga för offensiva operationer. Regimen verkar fortfarande koncentrera sig på att slå oppositionen och att så långt som möjligt ignorera Daesh.

Politik

De senaste dagarna har Turkiet och Ryssland förhandlat fram en vapenvila mellan regimen och ungefär hälften av oppositionen. Det återstår att se om vapenvilan leder till något. Under tiden lär det bli lättare för regimen att slåss mot både Daesh och resterande delar av oppositionen.

Den andra politiska axeln som är viktig att följa är den mellan SDF och Turkiet. Just nu har SDF de starkaste korten. Turkarna misslyckas militärt i Al Bab, medan SDF har stora framgångar på andra sidan Eufrates. SDF har också visat att turkarna åker på stryk om de anfaller kurdiska områden. Turkiet ser dock det här som en ödesfråga. Kurdiska framgångar i Syrien kommer att leda till framgångar även i Turkiet. Att kurderna skulle få bryta sig ur är en omöjlighet i Erdogans fascistiska nation med ottomanska drömmar om expansion.

Att Turkiet är en fascistisk diktatur råder det inte längre något tvivel om. Amn har arresterat i stort sett alla som kan ha en kritisk åsikt. Lärare, journalister, författare, advokater, och naturligtvis alla kurder i någon maktställning. Det inkluderar parlamentsledamöter för det kurdiska partiet HDP. I de kurdiska områdena i Turkiet bedriver man utrensningspolitik. I Diarbakir har man rivit hela centrum av staden, för att utplåna de protester som har förekommit i staden. Tiotusentals människor har blivit hemlösa. När EU-parlamentet har fört fram att dessa förändringar innebär att förhandlingsprocessen om medlemskap i EU måste läggas på is har det mötts av hot från Turkiet.

Halländsk långkål - ett måste på julbordet

written by jacob, on Dec 17, 2016 11:31:00 PM.

Halländsk grönkål, även kallad långkål

Till jul är det tradition i Halland att tillreda långkål till julbordet. Den gifter sig härligt med skinkan och köttbullarna och de flesta som smakat har det som sin kanske viktigaste tradition på julbordet.

Det är lite trixigt att få till rätt smak på långkålen om man inte vet hur man ska gå till väga. Om man vet hur man gör är det ganska lätt.

Grönkålen tillreds i 2 steg:

1. Koka kål i buljong

  • Skaffa ett rejält fång grönkål. En snabbköpskasse full är minimum för att man ska få ett smakprov. Kålen kommer att sjunka ihop enormt i volym.
  • Repa kålen och lägg den i en stor gryta. Häll på antingen hett skinkspad eller hett vatten plus buljongtärning. Jag brukar använda en blandning av grönsaks-, kalv- och oxbuljong. Vätskan ska stå över grönkålen när den har sjunkit ihop i volym. Kålen ska koka i c:a 20 minuter, tills den är olivgrön. Den passerar ett stadium när den är intensivt klargrön innan den börjar anta rätt färg.
  • Sila ifrån buljongen och lägg kålen i förvaringskärl. Om den inte ska användas omedelbart kan den med fördel frysas in (den står sig flera år i frysen).

2. Tillred långkålen

  • Sätt en stor stekpanna eller en stekgryta på spisen. Lägg i en stor smörklick och sätt på värmen.
  • Hacka grönkålen grovt. Enklast är det om kålen är halvfrusen. Lägg i den i stekpannan.
  • När kålen har blivit varm, tillsätt grädde. Det ska vara nog med grädde att kålen blir simmig och lite blöt. Låt dunsta in en stund.
  • Tillsätt sirap under omrörning och avsmakning. Jag brukar använda mörk sirap, men det går lika bra med ljus. Brödsirap fungerar inte! Kålen ska ha en lätt smak av sötma utan att vara söt. Till en stor stekpanna använder jag någonstans mellan 1 och 2 matskedar sirap. Mängden är inte jättekänslig.
  • Tillsätt vinäger (citron eller ättika funkar också, men blir inte lika bra). Vanliga dödliga kan med fördel använda äppelvinäger eller vitvinsvinäger. Jag använder champagnevinäger, som enligt min mening ger ett lite bättre resultat, men den kan vara svår att få tag på. Vinägern ska tillsättas mycket försiktigt och i små mängder i taget under omrörning och avsmakning. Det är mycket känsligt att få till balansen mellan sött och surt och det lönar sig att ta tid och bara ha i några milliliter. Det här är det känsligaste momentet i hela tillredningen.
  • Krydda med svart- eller vitpeppar. Jag brukar ta några tag på pepparkvarnen. Det ska inte smaka peppar och det ska inte smaka starkt.
  • Riv muskotnöt ned i pannan och rör om. Det krävs rätt lite muskot. Kanske storleksordningen ett kryddmått. Inte mer. Muskoten ska ge en rund smak, men inte slå igenom på egen hand. Använd inte färdigmalen muskot. Den är värdelös. Muskotnöten rivs på det finaste på ett rivjärn.
  • Smaka av och bedöm resultatet utifrån sötma, syra, sälta, fetma/gräddsmak, rundhet och vätskehalt. Justera efter behag. Jag brukar ha i lite extra kalvfond om sältan är för låg.
  • Långkålen kan stå på låg värme ganska länge när den är klar. Om den skulle bli för torr kan man hälla i en aning mer grädde. Den är bäst när den är saftig, men utan rinnande vätska.

Gör din MEP det du vill?

written by jacob, on Nov 22, 2016 12:47:15 PM.

Europaportalen har nyligen intervjuat alla de svenska ledamöterna i EU-parlamentet. Jag rekommenderar att du går in och läser vad varje ledamot gör, vad de tycker är EU:s bästa och sämsta beslut under mandatperioden, och vad de vill åstadkomma under resten av perioden. Det är ett av väldigt få tillfällen att få en insikt i vad några av våra mäktigaste politiker verkligen gör. Medan vi har en intensiv bevakning av varje litet utspel som partierna gör i Sveriges riksdag så lämnar media i princip walk-over på vad som händer i Bryssel och Strasbourg. Det är bara när regeringscheferna samlas till toppmöte som EU-samarbetet får rubriker, medan parlamentets arbete med att mejsla ut detaljerna i lagstiftning som kommer att påverka vår vardag får gå under radarn.

Jag skulle vilja se en större svensk dagstidning starta en daglig kolumn med rapportering från Bryssel. Det är något som skulle få mig att prenumerera på en papperstidning igen.

Intervjuerna med parlamentarikerna bör stämma till eftertanke. Gör de vad du röstade för att de skulle göra? Är det de gör relevant, eller ödslar de sin tid på oviktiga frågor? Finns det frågor du tycker borde vara representerade, men inte är det? Är det för många som springer på flyktingbollen? Åstadkommer din parlamentariker resultat, eller försöker hen dölja bristen på framgång bakom fina ord?

Själv är jag besviken när det gäller integritetsfrågor. Miljöpartiets Max Andersson är den enda som nämner datalagringsdirektivet som viktigt.

Det är inte heller någon som talar om kommissionens förslag om upphovsrätt, och hur avgörande det kommer att bli för Europas ekonomiska utveckling. I den digitala ålder vi lever i är upphovsrättslagstiftning avgörande för vår ekonomiska och kulturella utveckling. Att inte en enda svensk parlamentariker har det som sitt huvudintresse för den närmsta framtiden är oroväckande. Speciellt som kommissionens förslag stärker mellanhändernas rättigheter och försvagar ställningen för såväl upphovsmännen som konsumenterna.